Innehåll
Anteckningar

FARS UTTALANDEN I ETIKFRÅGOR

EtikU 2 Tystnadsplikt och upplysningsskyldighet

(senast ändrat genom EtikP 2018:7)

1 Inledning

1.1En grundläggande princip för medlemmar i FAR är tystnadsplikten, vilket framgår av IESBAs Etikkod (Etikkoden) punkten 100.5 d. Tystnadsplikten är också en förutsättning för att uppdragsgivaren ska känna förtroende för medlemmen. Tystnadsplikten innebär att en medlem inte får röja sådana sakförhållanden eller uppgifter som medlemmen har fått kännedom om i sin yrkesutövning för någon annan, om medlemmen inte har upplysningsplikt enligt författning, en professionell skyldighet eller rätt att yttra sig eller ett behörigt tillstånd i övrigt. Medlemmen får inte heller utnyttja sådan information på ett sätt som är till fördel för medlemmen själv eller till skada eller nytta för någon annan.

FARs allmänna villkor innehåller villkor om tystnadsplikt/sekretess samt undantag från densamma.

(EtikP 2018:7)

1.2 Etikkoden, avsnitt 140 Tystnadsplikt, innehåller anvisningar angående medlemmars tystnadsplikt. Som framgår av punkten 140.7 måste eller kan en medlem under vissa omständigheter lämna ut konfidentiell information. Det gäller om ett utlämnande är tillåtet enligt lag och godkänt av kunden eller arbetsgivaren, om det finns en laglig skyldighet att lämna ut information, eller om det finns en yrkesmässig plikt eller rätt att lämna ut information och utlämnandet inte är förbjudet enligt lag. Sådana situationer leder ibland till överväganden i frågor där rättsläget kan vara oklart. Det är angeläget att medlemmen dokumenterar sina överväganden avseende tystnadsplikten väl.

Till ledning för en medlems bedömningar avseende tystnadsplikt har FARs policygrupp för etik upprättat detta uttalande. Redogörelsen ger inte svar på alla de frågor som kan komma upp i praktiken. I situationer som inte utan vidare låter sig bedömas med ledning av uppgifterna i detta uttalande bör en medlem därför hämta in råd och upplysningar från någon annan person som är väl förtrogen med dessa frågor. För redovisningsverksamhet gäller även Reko 130 Redovisningskonsultens tystnadsplikt.

(EtikP 2018:7)

2 Generellt för alla medlemmar

Skyldighet att lämna uppgifter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism

2.1Revisorer, redovisningskonsulter och skatterådgivare är enligt lag skyldiga att underrätta Polismyndigheten om de funnit omständigheter som kan tyda på penningtvätt eller finansiering av terrorism. För utförlig vägledning om denna skyldighet, se FARs uttalande EtikU 11 Medlemmarnas tillämpning av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

(EtikP 2018:7)

Förhör i brottsutredning

2.2Det förekommer att FARs medlemmar involveras i en brottsutredning där en kund eller en tidigare kund misstänks ha begått exempelvis bokförings- eller skattebrott. Allmänt gäller att om man kallas till förhör i en brottsutredning är man skyldig att inställa sig. Däremot finns det inte någon allmän skyldighet att yttra sig vid sådana förhör (med undantag för revisorer som har en lagstadgad skyldighet att svara på frågor i samband med förundersökning, se närmare nedan, punkterna 3.7–3.8).

2.3Utmärkande för FARs medlemmar är att de inte bara har ett uppdrag mot sin kund utan de har även åtagit sig att agera i allmänhetens intresse (jfr Etikkoden, punkt 100.1). En medlem får med hänsyn till samhällets intresse svara på de flesta frågor som ställs vid förhöret, men bör iaktta försiktighet och inte erbjuda information utöver det som efterfrågas. Om man vägrar att svara på frågor med hänvisning till tystnadsplikten kan förhör inför domstol begäras av åklagare, varvid vittnesplikt föreligger. Man bör också beakta de undantag från vittnesplikt som gäller vid vittnesförhör vid domstol samt skadeståndsrisken (se nedan, punkterna 2.6–2.7).

(EtikP 2018:7)

Beslag och husrannsakan i samband med brottsutredning

2.4Beslut om beslag fattas i en brottsutredning för att säkra tillgången till föremål som kan antas vara av betydelse för utredningen eller för att komma åt föremål som skäligen kan antas vara stulna eller förverkade på grund av brott. Beslut om beslag hos FARs medlemmar kan avse exempelvis kundens bokföring, korrespondens med kunden och medlemmens dokumentation. Alla handlingar som kan antas ha betydelse för brottsutredningar får tas i beslag, utom sådana där innehållet kan antas vara sådant att innehavaren av handlingen inte får höras som vittne om det (se nedan, punkterna 2.6–2.7). Detta skulle kunna vara fallet om innehavaren har uppträtt som ombud i rättssak eller om materialet omfattas av anonymitetsskyddet enligt tryckfrihetsförordningen (1949:105).

2.5Med husrannsakan menas en undersökning av ett utrymme för att ta föremål i beslag eller för att säkra bevisning. Både beslut om husrannsakan och beslag kan fattas av en undersökningsledare, en åklagare eller – i undantagsfall – en domstol. Beslut om beslag kan i brådskande fall även fattas av en polis som inte är undersökningsledare. Beslut om husrannsakan eller beslag som fattas av polis eller åklagare behöver varken vara skriftligt eller motiveras för den som utsätts för åtgärden. Man är skyldig att acceptera ett muntligt besked från de eller dem som verkställer åtgärden.

Vittnesplikt i domstol

2.6Enligt reglerna om allmän vittnesplikt i domstol i 36 kap. rättegångsbalken (1942:740), RB, finns en skyldighet att, vid kallelse infinna sig vid domstol och svara på de frågor som ställs. Tystnadsplikten bryts i regel av vittnesplikten, men en medlem bör ha i åtanke att följande förhållanden i regel är undantagna från vittnesplikten:

  1. omständigheter som kan avslöja att man själv eller någon närstående har begått en brottslig eller vanärande handling,
  2. något som innebär att en yrkeshemlighet avslöjas,
  3. om medlemmen uppträtt som ombud i rättssak eller försvarare för sin kund, och
  4. om ett tryckfrihetsrättsligt anonymitetsskydd skulle röjas.

2.7Om en medlem i ett vittnesförhör avslöjar något som är undantaget den allmänna vittnesplikten och detta leder till skada för någon annan kan det leda till skadeståndsskyldighet.

Skatteverkets revision och föreläggande att lämna uppgifter

2.8Skatteverket får besluta om revision (nedan kallat skatterevision för att skilja detta från civilrättslig revision) för att bl.a. kontrollera att skyldigheter enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, [1] fullgjorts riktigt och fullständigt. En skatterevision kan avse det företag medlemmen själv är verksam i (revisionsföretag eller annat företag i nätverket) eller syfta till att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av någon annan (exempelvis en kund åt medlemmen). Skatteverket kan också utan att det har beslutats om skatterevision utfärda ett föreläggande att inkomma med uppgifter till Skatteverket.

2.9Skatteverket får som huvudregel granska alla handlingar som rör den verksamhet som kontrolleras, även om den som skatterevisionen sker hos har tystnadsplikt om handlingarnas innehåll. Skatteverket får dock inte granska handlingar som

  1. inte får tas i beslag (jfr ovan punkterna 2.4–2.7),
  2. inte rör den verksamhet som kontrolleras vid skatterevisionen (t.ex. privata handlingar eller som tillhör ett annat företag än det som kontrolleras) eller
  3. har ett betydande skyddsintresse. Det krävs dock bl.a. att handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen. Som exempel på sådana handlingar nämns i förarbetena handlingar som innehåller råd i skatterättsliga angelägenheter, företagshemligheter eller uppgifter rörande kunder hos yrkesgrupper med likartade arbetsuppgifter som advokater, t.ex. revisorer, skatterådgivare och andra jurister än advokater.

Undantagen enligt ovan gäller även vid Skatteverkets föreläggande att lämna uppgifter.

2.10Om Skatteverket, trots att den kontrollerade anser att handlingen ska undantas från granskning, vidhåller att handlingen ska granskas kan den kontrollerade begära undantagande. En sådan begäran om undantagande av handling vid skatterevision lämnas till förvaltningsrätten.

2.11Den som är föremål för ett föreläggande om att lämna uppgifter har i stället möjlighet att begära omprövning av beslutet hos Skatteverket. Vid föreläggande med vite kan även vitesföreläggandet överklagas till förvaltningsrätten med yrkande om att undantag ska göras.

Mer detaljerad information om Skatteverkets kontrollmöjligheter enligt SFL och reglerna om undantagande av handlingar från kontroll finns på Skatteverkets webbplats. [2]

Skyldighet att lämna ut handlingar i en civil- eller förvaltningsprocess (editionsplikt)

2.1238 kap. RB och 20 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) innehåller bestämmelser som reglerar skyldigheten att i samband med process lämna ut skriftliga handlingar. Bestämmelserna träffar även minnesanteckningar, som exempelvis arbetsdokumentation, och e-post. Den som innehar skriftlig handling, som kan antas äga betydelse som bevis, är skyldig att förete den om begäran därom framställes och det inte föreligger ett undantag enligt nedan.

(EtikP 2018:7)

2.13Editionsplikten har samma räckvidd som vittnesplikten. Som framgått ovan (punkterna 2.6–2.7) innebär det att den bryter igenom den tystnadsplikt som uppkommit i ett avtalsförhållande mellan en uppdragstagare och en uppdragsgivare samt revisorns tystnadsplikt enligt den associationsrättsliga lagstiftningen och revisorslagen. Det innebär också att i huvudsak samma undantag gäller från editionsplikten som från vittnesplikten.

(EtikP 2018:7)

2.14Ytterligare begränsningar i editionsplikten följer av att handlingen dels ska kunna identifieras, dels ska kunna antas äga betydelse som bevis i en rättegång. Den som vill få del av en eller flera handlingar, dvs. framställer ett yrkande om edition, ska således kunna identifiera handlingen eller handlingarna samt ange vad han eller hon vill styrka med dessa (beviset). Om den som får en begäran om edition vägrar att lämna ut handlingarna kan den som framställt begäran vända sig till domstol och yrka om editionsföreläggande som riktas till den som har handlingarna i fråga.

2.15En medlem som tillställs ett editionsföreläggande utfärdat av domstol eller en begäran från ett partsombud om att utfå handlingar som omfattas av tystnadsplikt, bör samråda med en jurist innan handlingen lämnas ut.

(EtikP 2018:7)

Etikkoden, avsnitt 225, Hantering av överträdelser av lagar och andra författningar

2.16Etikkoden, avsnitt 225 Hantera överträdelser av lagar och andra författningar, beskriver en medlems ansvar om han eller hon påträffar eller misstänker överträdelser av lagar och författningar. Avsnittet syftar till att ge vägledning vid medlemmens bedömning av överträdelsernas effekter och hur dessa kan hanteras. Avsnittet innehåller bl.a. vissa bestämmelser om att överväga att informera behörig myndighet (punkterna 225.29, 225.33–225.36 och 225.51–225.55) och vald revisor (punkterna 225.44–225.48) som kan komma i konflikt med tystnadsplikten.

(EtikP 2018:7)

2.17Vad gäller revisionsuppdrag framgår det av punkten 225.33 att det inte är tillåtet att informera behörig myndighet om detta skulle strida mot lag eller författning. Medlemmar som är revisorer omfattas av bestämmelser om tystnadsplikt enligt associationsrättslig lagstiftning och revisorslagen. En revisor är därmed förhindrad att informera behörig myndighet om förhållandet, om inte annat följer av svensk lagstiftning (angående svenska lagar och regler se avsnitt 3 nedan).

(EtikP 2018:7)

2.18För andra medlemmar än revisorer finns det däremot inte någon allmän tystnadsplikt enligt lag eller författning, utan tystnadsplikten följer av uppdragsavtalet. Ett åsidosättande av tystnadsplikten avseende uppdragsgivarens förhållanden kan därför medföra skadeståndsskyldighet.

(EtikP 2018:7)

2.19En medlem som utför andra uppdrag än revisionsuppdrag ska kommunicera överträdelser eller misstänkta överträdelser internt på revisions- eller redovisningsföretaget (punkten 225.44). Om kundens valda revisor är verksam inom ett annat revisions- eller redovisningsföretag än medlemmen ska medlemmen överväga att även informera den externa revisorn (punkterna 225.45–225.46). Medlemmen ska också – med beaktande av allmänhetens intresse – överväga att informera behörig myndighet (punkterna 225.49–225.55).

(EtikP 2018:7)

2.20Med hänvisning till det som har angetts ovan avseende skadeståndsskyldighet vid åsidosättande av tystnadsplikt, bör medlemmen samråda med en jurist eller annan expert om han eller hon överväger att lämna ut information till en revisor utanför det egna revisionsföretaget eller till behörig myndighet.

(EtikP 2018:7)

3 Särskilt om revisorns tystnadsplikt och upplysningsskyldighet

Lagregler om revisorns tystnadsplikt

3.1Enligt 9 kap. 41 § aktiebolagslagen (2005:551), ABL, får en revisor inte till en enskild aktieägare eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana angelägenheter om ett bolag som han eller hon fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget. [3] En revisor ska alltså inte lämna upplysningar till en enskild aktieägare om informationen kan vara till skada för bolaget. Det är inte fråga om ett absolut hinder att lämna information, utan revisorn bör överväga vad som är lämpligt i varje enskilt fall. Utgångspunkten är att det ankommer på styrelsen att besvara frågor från enskilda aktieägare och utomstående. En revisor bör därför hänvisa frågor om bolagets angelägenheter till bolagets styrelse, VD eller företagsledning. Inget hindrar att en revisor besvarar frågor från aktieägare eller utomstående beträffande sådan information som är allmänt tillgänglig, till exempel då det framgår av registeruppgifter hos Bolagsverket.

3.1ALagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och försäkringsrörelselagen (2010:2043) innehåller hänvisningar till ABL, vilket innebär att bestämmelserna om tystnads- och upplysningsplikt i ABL som utgångspunkt är tillämpliga även vid revision av bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.

(EtikP 2018:7)

3.2Det har i förarbetena uttalats att revisorn är upplysningsskyldig gentemot bolagsledningen. [4] En revisor får ibland frågor från enskilda styrelseledamöter beträffande bolagets angelägenheter och det förekommer olika uppfattningar beträffande innebörden av tystnadsplikten i denna situation. Utgångspunkten för en revisor bör dock vara att eventuella svar på frågor från enskilda ledamöter besvaras på ett sådant sätt att samtliga ledamöter i styrelsen ges tillfälle att ta del av både fråga och svar.

3.3Om en likvidator har utsetts ersätter denna styrelsen och har rätt till samma information som styrelsen. Det finns inte någon upplysningsplikt gentemot en eventuell företagsrekonstruktör, eftersom denna inte ersätter styrelsen. Revisorn har vidare möjlighet att lämna uppgifter om bolaget till experter som han eller hon behöver rådgöra med för att fullgöra uppdraget om dessa förbundit sig att inte föra uppgifterna vidare.

3.4I vissa situationer ger uppdragsgivaren revisorn tillstånd att lämna information. Även i dessa situationer bör revisorn noga överväga om yppandet kan leda till skada för kunden. Revisorn ska även iaktta det berättigade intresset hos andra intressenter än kunden. Revisorn bör t.ex. inte godta att lämna fortlöpande information till en kreditgivare enligt en generellt utformad fullmakt. Även om det inte direkt skulle strida mot någon tystnadspliktsbestämmelse, skulle det kunna äventyra omvärldens förtroende för revisorns opartiskhet och självständighet. Den information som kreditgivare behöver bör som regel i stället begäras från kunden.

(EtikP 2018:7)

3.5Revisorns tystnadsplikt regleras även i 26 § revisorslagen (2001:883). Enligt bestämmelsen får en revisor inte, till fördel för sig själv eller till skada eller nytta för någon annan, använda uppgifter som revisorn har fått i sin yrkesutövning och inte heller obehörigen röja sådana uppgifter. Revisorn ska enligt bestämmelsen även se till att biträde till honom eller henne iakttar föreskrifterna.

Revisorns upplysningsskyldighet

3.6Revisorns tystnadsplikt bryts i ett antal fall där revisorn enligt lag eller god revisionssed har skyldighet eller rättighet att lämna upplysningar:

  1. I revisionsberättelsen eller en anmälan om förtida avgång eller andra granskningsberättelser och intyg av olika slag är revisorn skyldig att lämna viss information.
  2. Vid en bolags- eller föreningsstämma är revisorn skyldig att lämna den information som stämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget eller föreningen. [6] Det är inte tillräckligt att en ensam aktieägare eller medlem begär information utan begäran ska grundas på ett formellt beslut av stämman. Upplysningsplikten innebär inte heller att revisorn får avslöja innehållet i handlingar som är sekretessbelagda enligt lag.

    Frågor som ställs till revisorn kan vara av sådan art att de rätteligen bör besvaras av styrelsen. Det är då i första hand stämmans ordförande som ska hänvisa frågan till den som bör svara. Om ordföranden inte gör detta, bör revisorn göra honom eller henne uppmärksam på denna ordning. [7]

  3. Det är tveksamt i vad mån revisorn kan lämna information till valberedningen utan att anses agera i strid med sin tystnadsplikt. En bedömning måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet om ett utlämnande kan anses kunna ske behörigen eller inte. Om stämman ger revisorerna ett närmare preciserat uppdrag att lämna valberedningen viss information om sina övergripande iakttagelser från revisionen, torde revisorerna kunna fullgöra detta utan att anses åsidosätta sin tystnadsplikt. Revisorn bör under alla omständigheter noga överväga de lagliga förutsättningarna för att lämna sådan information.
  4. Revisorn är skyldig att lämna en medrevisor, lekmannarevisor, särskild granskare, ny revisor och, om företaget har försatts i konkurs, en konkursförvaltare de upplysningar om företagets angelägenheter som behövs. När det gäller information till en särskild granskningsman eller lekmannarevisor behöver revisorn inte lämna upplysningar utöver vad som följer av dessa personers granskningsuppdrag. Revisorn bör ha i åtanke att dessa personer eventuellt inte har lika långtgående tystnadsplikt som revisorn själv.
  5. Revisorn i ett dotterföretag anses vara skyldig att lämna revisorn i det svenska moderföretaget de upplysningar och det biträde som moderföretagsrevisorn begär. Motsvarande skyldighet brukar i praktiken också anses gälla i förhållande till ett utländskt moderföretags revisor om moderföretagsrevisorn enligt internationella revisionsstandarder (ISA 600 eller annat jämförbart regelverk, t.ex. US GAAS) är skyldig att införskaffa och tillhandahålla sådan information. Svensk lag saknar ett uttryckligt undantag från den lagstadgade tystnadsplikten i dessa fall. Rätten att lämna ut information får i stället anses ha sin grund i att ett sådant utlämnande är en förutsättning för att revisorn i moderföretaget ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt god revisionssed. Ett sådant utlämnande kan mot den bakgrunden inte anses ske obehörigen.
  6. En revisor som vid en koncernrevision är förhindrad att bedöma eller utvärdera revisionsarbete som har utförts av revisorer i övriga koncernföretag ska underrätta Revisorsinspektionen om hindret.
  7. Om revisorn vid utförandet av ett uppdrag att utföra lagstadgad revision i aktiebolag finner att det finns brottsmisstanke kan han eller hon under vissa förutsättningar vara skyldig att göra en anmälan till åklagare. Vägledning om dessa förutsättningar finns i RevU 4 Revisorns åtgärder vid misstanke om brott respektive penningtvätt.

    I företag av allmänt intresse finns enligt artikel 7 i revisorsförordningen [8] en skyldighet att under vissa omständigheter informera behörig myndighet om misstankar om oegentligheter. Frågan om vilken myndighet en anmälan bör riktas till får bedömas från fall till fall beroende på vad misstanken eller informationen avser. [9]

  8. Revisorn är skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under en förundersökning i brottmål. Detta behandlas mer utförligt nedan i punkterna 3.7–3.8.
  9. Revisorn i ett bolag, en ekonomisk förening eller en stiftelse där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande är skyldig att på begäran lämna upplysningar till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, landstinget eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i.
  10. Revisorn i ett aktiebolag i vilket staten äger samtliga aktier är skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till Riksrevisionen.
  11. Revisorn i stiftelse genom vilken staten bedriver verksamhet, om verksamheten är reglerad i författning eller om stiftelsen är bildad av eller tillsammans med staten eller förvaltas av en statlig myndighet, är skyldig att på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till Riksrevisionen.
  12. Om revisorn är förordnad av Finansinspektionen har han eller hon en särskild upplysningsskyldighet i förhållande till inspektionen. Även de revisorer som är stämmovalda i företag som står under Finansinspektionens tillsyn har en särskilt reglerad upplysningsskyldighet gentemot Finansinspektionen. [5]
  13. Revisorn i vissa typer av stiftelser är skyldig att lämna tillsynsmyndigheten erforderliga upplysningar om stiftelsens angelägenheter.
  14. Revisorn är skyldig att lämna Revisorsinspektionen de handlingar och den information som myndigheten behöver för sin tillsyn.
  15. En revisor har en lagstadgad rätt att lämna information i revisionsberättelsen, när det gäller upplysningar som revisorn anser att aktieägarna bör få kännedom om. Revisorn ska noga överväga om det finns anledning att utnyttja denna rätt. Revisorn ska i det sammanhanget väga vikten av att informationen kommer till allmän kännedom mot den eventuella skada detta kan leda till för bolaget.
  16. Revisorn ska verka för att revisionskunden iakttar gällande regler i sin löpande förvaltning. Revisorn ska som första åtgärd, i syfte att korrigera eventuella brister, påtala dessa för de personer som berörs inom företaget, såsom ekonomiansvarig eller verkställande direktör.

(EtikP 2018:7)

Revisorns upplysningsskyldighet vid förundersökning i brottmål

3.7En revisor är enligt 9 kap. 46 § andra stycket ABL skyldig att på begäran lämna upplysningar om ett bolags angelägenheter till undersökningsledaren i en förundersökning i brottmål. En motsvarande bestämmelse har också tagits in i 36 § andra stycket revisionslagen (1999:1079) samt i 8 kap. 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. En förutsättning för att den legala upplysningsskyldigheten ska inträda är att ett beslut om att inleda förundersökning har fattats. Om så inte är fallet gäller samma premisser för revisorn vid förhör i brottsutredning som för övriga medlemmar (se punkterna 2.2–2.3 ovan).

3.8Revisorns upplysningsskyldighet vid förundersökning är inte obegränsad. Den gäller bara upplysningar om företagets angelägenheter. I lagens förarbeten (se prop. 1984/85:30 s. 23) sägs att ”av naturliga skäl kommer uppgiftsskyldigheten därför främst att avse frågor som hänger samman med bolagets interna och externa redovisning”. Å andra sidan sägs det i propositionen att ”förundersökningen behöver inte vara föranledd av att någon i bolaget har begått ett brott”. Förundersökningsledaren kan t.ex. begära upplysningar från revisorerna i ett företag som levererat varor till eller köpt varor från ett annat företag, där det misstänks ha pågått brottslig verksamhet. Revisorers upplysningsskyldighet under en förundersökning begränsas också på samma sätt som vittnesplikten (jfr punkterna 2.6–2.7 ovan).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

2018:7

Dessa ändringar ska tillämpas i denna lydelse från och med den 3 mars 2018.

Ändringsförteckning

  • [1]

    Skatteförfarandelagen (2011:1244) trädde i kraft den 1 januari 2012 och ersatte då ett stort antal lagar på skatteområdet, bl.a. skattebetalningslagen (1997:483), taxeringslagen (1990:324) och lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet. Enligt övergångsbestämmelserna till SFL gäller de upphävda lagarna, något förenklat, t.ex. vid föreläggande och skatterevision som avser 2013 och tidigare års taxeringar. SFL tillämpas på ärenden som avser skatt för beskattningsår som börjar den 1 februari 2012 eller senare.

  • [2]

    Se www.skatteverket.se/rattsligvagledning, under ”Förvaltningsrätt & förfarande” – ”Utredning, kontroll & tillsyn”.

  • [3]

    Liknande bestämmelser finns i andra associationsrättsliga lagar.

  • [4]

    Se prop. 1975:103 s. 437.

  • [5]

    Se Europaparlamentets och rådets förordning 537/2014/EU om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse (revisorsförordningen), artikel 12, samt även FARs rekommendation RevR 100 Revision av finansiella företag, punkterna 4.4–4.17.

  • [6]

    Enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse gäller dock att upplysning till bolagsstämman bara kan lämnas om det kan göras utan någon nämnvärd olägenhet för enskild person.

  • [7]

    På FARs webbplats finns dokumentet Ta mer plats på årsstämman – och klargör revisorns roll och uppdrag.

  • [8]

    Europaparlamentets och rådets förordning 537/2014/EU om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse (revisionsförordningen).

  • [9]

    Jfr. prop. 2015/16:197 s. 126.

Logga in för att anteckna 0