Prosolviadomen1 ritade om kartan för det aktiebolagsrättsliga skadeståndsansvaret. I domens kölvatten efterlystes klarare vägledning i kausalitetsfrågan och särskilt vilken relevans det så kallade Landskronamålet2 hade i aktiebolagsrättsliga skadeståndssammanhang. Genom BDO-domen3 har HD slagit fast att vid en kausalitetsprövning med anledning av en oaktsam revision är situationen annorlunda än i Landskronamålet. Det handlar inte om vilka åtgärder som hade varit möjliga för att hindra en oriktig årsredovisning utan om vad som skulle ha hänt om revisionen hade utförts i enlighet med god revisionssed. HD fann vidare att en riktig årsredovisning inte hade fått käranden att ändra sig i fråga om det i målet aktuella samgåendeavtalet. Kärandesidans talan stupade därmed på att den påstått oaktsamma revisionen inte ansågs ha orsakat den påstådda skadan. Därför vann BDO och den huvudansvarige revisorn målet i HD.

Efter att Daydream Software AB, som då var noterat på Stockholmsbörsens O-lista, hade börsstoppats 3 mars 2006 offentliggjordes att diskussioner fördes om ett samgående mellan Daydream och 24hPoker AB. Daydream var en producent och förläggare av spel och innehåll för mobiltelefoner. 24hPoker var ett onoterat bolag som utvecklade mjukvarusystem för spel online och bedrev spelverksamhet via dotterbolag i utlandet. Samgåendet skulle ske genom en apportemission på så sätt att aktier i 24hPoker överläts till Daydream i utbyte mot nyemitterade aktier i Daydream. Efter samgåendet skulle de tidigare ägarna av 24hPoker äga cirka 90 procent av aktierna i Daydream. Erbjudandet om ett samgående var villkorat av att ägare till minst 90 procent av aktierna i 24hPoker accepterade detta.

Samma dag som pressmeddelandet publicerades träffades ett samgåendeavtal mellan bland annat Daydream, 24hPoker och nio personer som själva eller genom kapitalförsäkringar förfogade över drygt 40 procent av aktierna i 24hPoker. Enligt avtalet förband sig var och en av ägarna oåterkalleligt att acceptera erbjudandet respektive att se till att berört kapitalförsäkringsbolag gjorde det. I slutet av maj meddelade Daydream att villkoret om 90 procents accept var uppfyllt.

En av parterna till samgåendeavtalet var Hubert Johansson (HJ) som ägde en kapitalförsäkring hos (numera) Ancoria Insurance Public Ltd med säte i Cypern. I en depå knuten till försäkringen fanns aktier i 24hPoker, som kom att bytas mot nyemitterade aktier i Daydream. Aktierna ägdes av Ancoria, men enligt villkoren för försäkringen och genom en av Ancoria utfärdad fullmakt disponerade HJ över de värdepapper som fanns i depån. Efter samgåendet konstaterade den nya styrelsen i Daydream att bolagets prognos för omsättning och resultat avseende koncernens ursprungliga verksamhet inte skulle hålla. I början av juli beslutades att verksamheten skulle avvecklas. Under hösten framkom det att redovisningen i Daydream hade varit behäftad med brister.

Aktiekursen för Daydream hade börjat falla redan efter det att samgåendeplanerna offentliggjordes, och kursen fortsatte efter uppköpet att falla kraftigt. De aktier i Daydream som låg i HJ:s kapitalförsäkringsdepå såldes huvudsakligen under juli – september 2006 samt juli – augusti 2008 för ett genomsnittligt pris av 0,66 kronor per aktie och alltså till en total köpeskilling om drygt 20 miljoner kronor.

På årsstämman 4 maj 2005 valdes BDO med auktoriserade revisorn Bertil Oppenheimer (BO) som uppdragsansvarig revisor på fyra år till och med räkenskapsår 2009 i Daydream. Efter revision av bolagets årsredovisning avseende räkenskapsåret 2005 avgav BO i början av mars 2006 en ren revisionsberättelse. Inte heller föranledde hans granskning i anslutning till prospektet några anmärkningar i det revisionsutlåtande som fogades till prospektet. Det kan dock påpekas i sammanhanget att BO:s granskning av prospektet var tämligen begränsad, och inskränkte sig till de finansiella rapporterna för Daydream, som omfattade balansräkningen per 31 december 2005 (31 december 2004 och 31 december 2003) och resultaträkningen och kassaflödesanalysen för dessa år samt ett sammandrag av väsentliga redovisningsprinciper och andra tilläggsupplysningar.

Efter förvärvet av 24hPoker tillsattes en ny styrelse för bolaget som påbörjade en genomgång av tillgångarna i det som tidigare varit Daydream och fann betydande brister i Daydreams räkenskaper. Den nya styrelsen och OMX Stockholmsbörsen anmälde BO till Revisorsnämnden (RN), som 7 maj 2008 beslöt att meddela honom en varning. RN fann i relevanta delar att BO åsidosatt god revisionssed vid sin granskning av Daydreams värdering av aktierna i ett dotterbolag och en därmed sammanhängande goodwillpost som uppgick till cirka 9 miljoner kronor, dels genom att han inte i tillräcklig utsträckning hade försäkrat sig om rimligheten i bolagets antaganden rörande framtida omsättningsutveckling i dotterbolaget, dels genom att inte förvissa sig om att beräkningarna grundade sig på relevanta sifferuppgifter. RN fann vidare att BO hade åsidosatt god revisionssed genom att inte avkräva bolaget extern bekräftelse rörande den eventuella återbetalningsskyldigheten av ett EU-bidrag innan han avgav revisionsberättelserna för bolaget respektive dotterbolaget för räkenskapsåret 2005.

Efter att såväl Ancoria som HJ överlåtit till Antilu den fordran på skadestånd som kunde föreligga, väckte Antilu talan mot BDO och BO med yrkande att rätten skulle fastställa att vid genomförandet av uppdraget som revisor i Daydream i samband med revisionen för räkenskapsåret 2005 och upprättandet av i prospektet av 2 maj 2006 ingående revisionsutlåtanden hade förfarit oaktsamt, att detta hade orsakat Ancoria eller HJ skada och att BDO och BO därför var solidariskt skadeståndsskyldiga gentemot Antilu, som förvärvat skadeståndsfordringen från Ancoria alternativt från HJ. BDO och BO bestred käromålet.

Tingsrättens dom

Tingsrätten fann, bland annat med hänvisning till RN:s slutsatser avseende BO:s avvikelser från god revisionssed vad gäller dels värderingen av aktierna i dotterbolaget, dels återbetalningsskyldigheten av EU-bidraget, att revisionen varit oaktsam. Tingsrätten fann vidare att avvikelserna medfört att aktierna i Daydream vid bestämmandet av emissionskursen värderats högre än vad som varit motiverat om revisionsberättelsen innehållit erforderliga upplysningar i nu aktuella avseenden. Mot den bakgrunden ansåg tingsrätten att HJ lidit skada av de nu behandlade avvikelserna från god revisionssed.

Hovrättens dom

Även hovrätten fann, bland annat med hänvisning till RN:s uttalanden, att det visats att revisionen i anslutning till årsredovisningen för räkenskapsåret 2005 respektive prospektet hade brister i samma två hänseenden tingsrätten funnit och som enligt hovrätten var att tillskriva oaktsamhet vid revisionens utförande.

Vad gäller aktierna i dotterbolaget och den sammanhängande goodwillposten om cirka 9 miljoner kronor var det i målet inte klarlagt hur posten rätteligen skulle ha redovisats. Enligt Antilu borde den ha skrivits ned med i vart fall 4 miljoner kronor. Vad gäller EU-bidraget hade dotterbolaget under räkenskapsåret 2005 redovisat en intäkt om cirka 1,2 miljoner kronor. Eftersom avvecklingsbeslutet var av väsentlig betydelse borde en upplysning om att det kunde bli fråga om en återbetalningsskyldighet ha lämnats i årsredovisningen. Senare bestämdes att cirka 900.000 kronor skulle återbetalas.

Hovrätten fann att den oaktsamma revisionen förorsakat HJ skada och att BDO och BO därför var solidariskt skadeståndsskyldiga gentemot Antilu, som förvärvat HJ:s rätt till ersättning. En domare var dock skiljaktig, bland annat med hänsyn till att HJ inte kunde anses som ”någon annan” i den betydelse som avses i 29 kap. 1 § ABL (se nedan).

HD:s dom

BDO och BO överklagade domen till HD och yrkade att domstolen skulle ogilla Antilus fastställelsetalan. De yrkade vidare att Högsta domstolen skulle bifalla deras i tingsrätten och hovrätten framställda yrkanden om ersättning för rättegångskostnader. Antilu motsatte sig att hovrättens dom skulle ändras.

Med ändring av hovrättens dom i själva saken ogillade Högsta domstolen Antilus talan, och ändrade hovrättens dom även i fråga om rättegångskostnader.

De huvudsakliga skälen för det ändrade domslutet var bland annat följande. Kravet på att granskningen av en årsredovisning ska ske enligt god revisionssed kan skydda den som lägger årsredovisningen till grund för ett affärsbeslut, om det var befogat att fästa tillit till redovisningens riktighet. I allmänhet är sådan tillit befogad om den typiskt sett utgör en väsentlig del av det underlag som läggs till grund för affärsbeslutet. Däremot är en genom börskursen förmedlad tillit till årsredovisningens riktighet i allmänhet otillräcklig för att en revisor ska kunna hållas skadeståndsansvarig. För skadeståndsansvar krävs också att det finns ett orsakssamband mellan revisorns oaktsamhet och den skada som påstås på så sätt att oriktigheten i årsredovisningen ska ha haft betydelse för affärsbeslutet. Högsta domstolen kom fram till att det med hänsyn till omständigheterna inte kan antas att beslutet om att delta i apportemissionen skulle ha blivit ett annat om årsredovisningen hade varit riktig i de påtalade avseendena. Årsredovisningen har således inte haft relevans för beslutet. Därför ansågs inte BDO och BO skyldiga att betala skadestånd.

Kort översikt över gällande rätt

För en närmare beskrivning av aktiebolagslagens (ABL) regler om revisors ansvar gentemot bolaget, se min artikel om Prosolviadomen i Balans Fördjupning nr 1/2014.4 Ur reglerna i 29 kap. 1–2 §§ ABL5 brukar man härleda fyra grundläggande ansvarsrekvisit:

  1. skada ska ha uppstått,

  2. skadan ska ha vållats inom skadevållarens uppdrag för bolaget,

  3. skadevållaren ska ha förfarit åtminstone vårdslöst (culpöst) och

  4. adekvat kausalitet ska föreligga.6

Ersättningsskyldighet kan också enligt 29 kap. 1 § och 2 § ABL aktualiseras när skadan vållas aktieägare eller någon annan. Detta brukar kallas det externa ansvaret. Utöver de fyra rekvisiten som redovisas ovan krävs för externt ansvar även att skadan orsakats genom överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisning (nedan kallad ÅRL) eller bolagsordningen, eller EU:s prospektregler.

Analys av HD:s dom

HD framhöll inledningsvis i domskälen att avgörande för om en oaktsam överträdelse av ABL, ÅRL eller bolagsordningen medför skadeståndsansvar är den överträdda normens skyddsändamål (normskyddet). HD har alltså tillämpat den så kallade normskyddsläran för att avgränsa räckvidden av det aktiebolagsrättsliga skadeståndsansvaret gentemot tredje man, utöver vad som uttryckligen krävs för externt ansvar enligt 29 kap.

1–2 §§ ABL (det vill säga överträdelse av ABL, ÅRL, bolagsordningen eller EU:s prospektregler). HD har sedan gått vidare och konstaterat att regeln att en granskning av en årsredovisning ska ske enligt god revisionssed syftar enligt HD bland annat till att den som lägger en årsredovisning till grund för ett affärsbeslut ska skyddas, under förutsättning att hans tillit till årsredovisningens riktighet har varit befogad.

Det kan i sammanhanget anmärkas att BDO och BO inte nådde framgång med resonemanget om att Ancoria inte har lidit någon skada (eftersom värdeförsämringen drabbade HJ och inte försäkringsbolaget) och HJ inte var att anse som ”någon annan” enligt 29 kap. 1 och 2 §§ ABL, vilket skulle då utesluta en rätt till skadestånd.7 HD angav dock helt enkelt att normskyddet bakom principen att revision av en årsredovisning ska ske enligt god revisionssed omfattar även andra än aktieägare, och HJ bör därför likställas med en förvärvare av aktier i Daydream. HD har därmed slagit fast att det med hänsyn till bestämmelsens ordalydelse är ointressant ur ett ansvarsperspektiv hur den skadelidandes ägande är organiserat.

Enligt HD föreligger befogad tillit i allmänhet om en årsredovisning typiskt sett utgör en väsentlig del av det konkreta underlag som läggs till grund för ett affärsbeslut rörande en affärsförbindelse med bolaget eller en transaktion avseende aktier eller andra instrument som bolaget emitterar. Det framhölls dock att en genom börskursen förmedlad tillit till årsredovisningens riktighet är i regel otillräckligt för att en revisor ska kunna göras skadeståndsansvarig.

För att en befogad tillit till en årsredovisning som är oriktig ska medföra skadeståndsansvar på grund av oaktsam revision krävs det ett orsakssamband (kausalitet) mellan oaktsamheten och den påstådda skadan. Prövningen bör enligt HD i regel göras med utgångspunkt i vad som skulle ha hänt om årsredovisningen hade varit riktig, och inte i vad som skulle ha hänt om årsredovisningen hade varit oförändrat felaktig men revisorn i sin revisionsberättelse hade anmärkt mot bristerna.

Ett grundläggande kausalitetskrav är att den oriktiga informationen i årsredovisningen typiskt sett kan anses ha varit relevant för affärsbeslutet på så sätt att om årsredovisningen hade haft det innehåll som den borde ha haft så skulle det ha motiverat att ett annat handlande allvarligt hade övervägts.

I detta sammanhang hänvisade HD till det så kallade Landskronamålet (NJA 2013 s. 145), som i den uppmärksammade Prosolviadomen av Hovrätten för Västra Sverige lades till grund för en bevislättnad som i sin tur medgav att hovrätten kunde ge sig in på ett halsbrytande resonemang kring det fiktiva, hypotetiska händelseförlopp som konkursboet framförde.8

Landskronamålet handlade om en 13-årig flicka som tagits om hand för vård med stöd av lagen om vård av unga. Medan hon under en kort tid var placerad hos mamman anlade hon en omfattande brand. I Landskronamålet ansåg HD att när det finns ett underlåtenhetsansvar är den ansvarige skyldig att handla, redan om handlingen påtagligt kan motverka fara. Den som är skyldig att handla kan undgå ansvar om han eller hon visar att åtgärden inte skulle ha hjälpt. Med en sådan ordning åstadkoms en viss bevislättnad för den skadelidande. Detta innebär att i stället för att den skadelidande har att visa ett handlande som skulle ha förhindrat skadan och att det var oaktsamt att inte handla så, räcker det att visa vad som var ett möjligt och lämpligt handlande som skulle minska risken för skada. I det faktum att handlandet är lämpligt ligger då i regel att det är oaktsamt att inte handla så. Med tillämpning av denna bevislättnadsregel ansåg HD att socialnämndens underlåtenhet att uppfylla sin plikt att hålla uppsikt över flickan medförde skadeståndsansvar mot dem som drabbades av branden.

I BDO-domen framhöll HD att frågan huruvida bevislättnad skulle medges i Landskronamålet – i det fallet beträffande möjliga farereducerande åtgärder – främst berodde på skyddssyftet med den åsidosatta normen, den handlingspliktiges närhet eller anknytning till faran och faresituationen som sådan. HD betonade därvid att när det gäller en kausalitetsprövning med anledning av en oaktsam revision är situationen annorlunda. Det handlar inte om vilka åtgärder som hade varit möjliga för att hindra en oriktig årsredovisning. Det rör sig om en annan och rent hypotetisk fråga, nämligen vad som skulle ha hänt om revisionen hade utförts i enlighet med god revisionssed (eller mer precist i detta fall; hur utvecklingen skulle ha blivit om årsredovisningen hade varit riktig i de hänseenden som revisionen har varit oaktsam). Vad som hypotetiskt antas får betydelse i flera hänseenden. Såväl prövningen av om oaktsamheten på ett relevant sätt har inverkat på det beslutet, som prövningen av om beslutet har föranlett en skada och hur denna i så fall ska bestämmas vilar således på hypoteser om händelseförloppet, och prövningarna kopplar på det sättet i varandra.

Genom sitt uttalande i denna del har HD enligt min uppfattning tydligt begränsat tillämpningsområdet för Landskronamålet. Det kan inte längre råda något tvivel om att de överväganden som låg till grund för tillämpningen av bevislättnaden i Landskronamålet (och indirekt i Prosolviamålet) inte har någonting att göra med kausalitetsprövningen vid oaktsam revision, och därmed – sannolikt – inte i övrigt är relevant för kausalitetsprövningen i aktiebolagsrättsliga skadeståndsmål.

Med tillämpning av det nyss nämnda resonemanget förutsätts det enligt HD för ansvar att oriktigheten i redovisningshandlingarna kan anses ha på ett relevant sätt inverkat på beslutssituationen. Kausalitet kräver i regel att det kan sägas ha varit motiverat att allvarligt överväga ett annat handlande, om beslutsunderlaget hade haft det innehåll som det skulle ha haft oaktsamheten förutan.

Mot den bakgrunden fann alltså HD visserligen att beträffande den skada som Antilu gjort gällande avseende bytet av aktieposten i 24hPoker till aktier i Daydream var HJ att likställa med en förvärvare av aktier i Daydream, samt att HJ har haft fog för att fästa tillit till årsredovisningen vid ställnings-tagandet till samgåendeavtalet och villkoren för transaktionen. Dock fann HD vidare att med hänsyn till syftet med samgåendeavtalet och omständigheterna i övrigt kunde bristerna i Daydreams årsredovisning avseende goodwillposten och återbetalningsskyldigheten inte anses ha varit ägnade att motivera ett allvarligt övervägande av ett annat handlande än att ansluta sig till samgåendeavtalet. Det saknades alltså enligt HD tillräckligt samband mellan de två felaktigheterna i årsredovisningen och HJ:s beslut att ansluta sig till samgåendeavtalet för att ett skadeståndsansvar ska föreligga. Den bristande kausaliteten blev med andra ord avgörande för utgången.9

Därför ogillades Antilus skadeståndstalan och hovrättens dom ändrades i själva saken, varvid BO och BDO även tillerkändes ersättning för sina rättegångskostnader.

Slutkommentar

Efter Prosolviadomen efterlystes från flera håll ett klart ställningstagande och en lösning på hur kausalitetsbedömningen ska ske i aktiebolagsrättsliga skadeståndsmål i ljuset av Prosolvia och Landskronadomen, inte minst med hänsyn till den betydande rättsosäkerhet som till dess skulle komma att bestå för såväl styrelseledamöter och verkställande direktörer som för revisorer i aktiebolag och andra associationer. Medan man måste vara försiktig med att dra alltför allmänna slutsatser av HD:s uttalande om Landskronamålet förefaller det onekligen som om HD bara ett drygt halvår senare har hörsammat denna begäran. Utgången i BDO-målet är intressant i sig. Att HD samtidigt sannolikt har tagit udden av Prosolviadomen är måhända än mer signifikant.

En intressant fråga i sammanhanget som av naturliga skäl inte berörs i HD:s dom är i vilken utsträckning BO och BDO kan påräkna någon ersättning för sina rättegångskostnader från Antilu, vilket framstår som ett renodlat processbolag. Dock torde senare rättspraxis ha öppnat upp möjligheten för ansvarsgenombrott gentemot dess styrelseledamöter och aktieägare, se RH 2011:24 (vari båda styrelseledamöter i ett processbolag ålades personligt betalningsansvar för bolagets skuld avseende rättegångskostnader enligt principerna för så kallat ansvarsgenombrott) samt mer nyligen Svea Hovrätts dom 20 mars 2014 i mål T 3030–13 (ansvarsgenombrott för aktieägare och tillika styrelseledamot respektive firmatecknare i processbolag med det något provocerande namnet Processor AB).

Slutligen – liksom vad gäller Prosolviadomen – förtjänar att framhållas den för läsekretsen måhända uppenbara principen att det primärt är styrelsen och verkställande direktören som har ansvaret för att upprätta en årsredovisning som ger en rättvisande bild och som är förenlig med tillämplig årsredovisningslag.

Fotnoter

1) Hovrättens för västra Sverige dom 15 augusti 2013 i mål nr T 4207–10.

2) NJA 2013 s. 145.

3)Högsta Domstolens dom 17 april 2014 i mål nr T 3420–12.

4) http://www.tidningenbalans.se/fordjupning/parallella-varldar1-prosolviadomen-och-det-aktiebolagsrattsliga-skadestandsansvaret/

5) Det kan noteras att i målet tillämpades 15 kap. i 1975 års aktiebolagslag. Reglerna är dock i allt väsentligt oförändrade.

6) Se Dotevall, SKADESTÅNDSANSVAR FÖR STYRELSELEDAMOT OCH VERKSTÄLLANDE DIREKTÖR, 1989 s 88 ff.; Stattin, Daniel, FÖRETAGSSTYRNING. STYRINSTRUMENT OCH ANSVARSFÖLJDER I ETT AKTIEBOLAGSRÄTTSLIGT PERSPEKTIV. 2. uppl., 2008 (cit. Stattin), 329 ff.

7) Jfr den skiljaktiga meningen i hovrätten.

8) I ett led om åtta till tio hypotetiska antaganden som i sin tur byggde på varandra kom rätten fram till att om revisorerna hade invänt mot redovisningen av 1997 års resultat så hade bolaget inte bara överlevt utan även blivit så framgångsrikt att det motiverade en prislapp om 650 miljoner kronor. (Det är oklart i domen om vissa delar av de hypotetiska antagandena ingick som enskilda led i kausalitetskedjan eller var ”parallella” händelseförlopp inom ett och samma led.)

9) Mot bakgrund av HD:s ställningstagande kring betydelsen av den oaktsamma revisionen framstår måhända RN:s kritik mot BO som väl hård.

Carl Svernlöv är adj. professor och advokat på Baker & McKenzie.