Koncernredovisningarna i de noterade företagens helårsrapporter för 2014 upprättades för tionde året enligt International Reporting Standards (IFRS). Björn Gauffin och Sven-Arne Nilsson, i år tillsammans med Therese Hagström, har åter studerat hur dessa företag redogör för sina förvärv, särskilt hur de identifierar immateriella tillgångar.

Ett viktigt inslag i IFRS 3 Rörelseförvärv, den nya standarden inför 2005 för redovisning av koncernbildningar, var utvecklade regler för identifiering av immateriella tillgångar. Meningen är att ett reducerat belopp för goodwill gör sättet att redovisa goodwill mindre viktigt. Vidare att företags resultat förfinas genom att immateriella tillgångar med olika nyttjandeperioder skrivs av över dessa var för sig, eller värdenedgångsprövas.

Mot denna bakgrund har vi nu studerat det tionde årets redovisning enligt IFRS 3.

Vår studie av 2014

De nio föregående undersökningarna har vi alltså nu följt upp, och vi har:

  • undersökt samtliga 274 företag noterade på Stockholmsbörsen1. Av dem genomförde 92 företag minst ett rörelseförvärv under 2014 enligt vad som kan utläsas av koncernredovisningarna, och vi har analyserat 872 av de företagen,

  • dessutom utläst hur företagen förklarar goodwillpostens storlek3, och

  • slutligen sökt upplysningar om hur företagen skriver av de särredovisade immateriella tillgångarna.

Noteras kan att andelen företag som genomförde förvärv 2014 ökade till 34 %, från 28 % 2013 (35 % 2012 och 36 % 2011). Dessutom mer än fördubblades det totala förvärvsbeloppet 2014 till cirka 181 miljarder, från cirka 82 miljarder 2013.

Vi ser fortfarande få större förvärvsbelopp: förvärvande företag med förvärv totalt under året över 500 miljoner kronor ökade från 21 företag 2010 till 26.2011 men minskade till 22.2012 och minskade ytterligare till 18.2013. Däremot blev det 2014 högst antal under 10-talet, 27 företag.

Fördelning av anskaffningsvärdena på netto materiella tillgångar, immateriella tillgångar och goodwill

Vår studie av 2014 visar bland annat att av köpeskillingarna utgjorde i genomsnitt4:

  • Netto materiella tillgångar (med detta uttryck avses: samtliga materiella och finansiella tillgångar minus samtliga skulder och eventualförpliktelser) 23 %.

  • Immateriella tillgångar (justerat med uppskjuten skatt), såsom varumärken, kundrelationer, patent, pågående forskning och utveckling, 26 %.

  • Goodwill (resterande del) 51 %.

(Figur 1 och 2)

BALANS_Fordjupning_2016_N01_A0003_bild1

Figur 1

I jämförelse med de nio tidigare åren ser fördelningen ut enligt följande:

BALANS_Fordjupning_2016_N01_A0003_bild2

Figur 2

Vi ser att 2014 var ett år med förvärv med en relativt genomsnittlig nivå av såväl immateriella som netto materiella tillgångar, med konsekvensen att andelen goodwill också var relativt genomsnittlig. Vi kan även notera att 2014 ser väldigt lika ut som nivåerna såg ut 2005, och att det verkligt avvikande året var 2013. (Figur 2)

Om vi tar fram samma graf för enbart de 15 förvärvande företag under 2014 som genomförde förvärv också under 2005–2013 (det vill säga de 15 företagen ingår i alla tio åren) får vi följande utveckling:

BALANS_Fordjupning_2016_N01_A0003_bild3

Figur 3

Vi kan notera att andelen immateriella ökade kraftigt 2012 och 2013 till en högre nivå. Det blev dock inget trendbrott, utan 2014 hamnade andelen inte mycket över de första sju åren. Därmed hamnade andelen goodwill 2014 på den klart högsta nivån, tillsammans med året 2010.

Relationen mellan immateriella tillgångar och goodwill

Ett annat sätt som vi analyserade förvärven i våra tidigare undersökningar på var relationen mellan å ena sidan goodwillvärdet och å den andra totalt värde på identifierade immateriella tillgångar och goodwill. Vi har även analyserat förvärven 2014 på detta sätt och grupperat 84 av de 87 analyserade företagen i respektive tioprocentsintervall. Övriga 3 företag, 2 med negativ skillnad och 1 med köpeskilling lika stor som netto materiella tillgångar och inga identifierade immateriella tillgångar, är ej med. (Figur 4)

BALANS_Fordjupning_2016_N01_A0003_bild4

Figur 4

BALANS_Fordjupning_2016_N01_A0003_bild5

Figur 5

Alltså redovisade 17 förvärvare 2014 (eller 20 %) goodwill men ej alls några identifierade immateriella tillgångar. Dessutom fanns det 5 företag (6 %) som hade netton av förvärvade tillgångar (materiella, finansiella och immateriella) och övertagna skulder som precis motsvarade köpeskillingen, alltså identifierade immateriella tillgångar men inte fick någon goodwill alls.

Gruppen 100 %, goodwill men inga identifierade immateriella tillgångar, utgör fortfarande en stor del av de analyserade företagen. (Figur 5)

Gruppen 100 % kan förklaras med att en del av företagen gör begränsade insatser för identifiering av immateriella tillgångar vid mindre förvärv. I IFRS 3 finns inget undantag från att göra egentliga förvärvsanalyser även av mindre förvärv, och det är ett problem att föreställningsramens egenskap avseende väsentlighet inte verkar ha någon enhetlig tillämpning för förvärvsanalyser. Möjligen kan man av IFRS 3 (2008 punkt B 65) om upplysningar dra slutsatsen att om det under rapportperioden är ett enda oväsentligt förvärv, eller flera förvärv som även tillsammans är oväsentliga, behövs ingen egentlig förvärvsanalys.

Magnus Degerfalk och Robin Johansson gjorde en fördjupad studie av förvärvare under 2013 som hamnade i grupperna 100 % och 90,0–99,9 %5. Väsentligheten, eller snarare oväsentligheten, operationaliserade de genom att relatera köpeskillingen till förvärvarens nettoomsättning. För de 7 företag av 10 i gruppen 100 % som gick att analysera på detta sätt var samtliga köpeskillingar 0,69 % eller mindre av nettoomsättningen, vilket talar för att identifiering av immateriella tillgångar i dessa förvärv skulle varit klart oväsentligt. För de 3 företagen i gruppen 90,0–99,9 % var medelvärdet för köpeskillingen i förhållande till omsättningen däremot 6,7 %, intervallet var 2,8–12,3 %.

Beskrivning av förvärvade immateriella tillgångar

Vi ser en trend med en försämring vad gäller att specificera vilka immateriella tillgångar man förvärvat. 2014 var det 45 utav 68 företag med immateriella tillgångar (det vill säga cirka 66 %) som ej angav en närmare specifikation av förvärvade immateriella tillgångar och deras verkliga värden. 2009 saknades närmare specifikation av cirka 50 % av bolagen, 2010 cirka 48 %, 2011 cirka 32 %, 2012 cirka 61 % och 2013 60 %. Alltså kraftiga variationer mellan åren och försämring. (Figur 6)

BALANS_Fordjupning_2016_N01_A0003_bild6

Figur 6

Nyttjandeperioder och avskrivningstider på immateriella tillgångar

En förvärvare ska, enligt IFRS 3, lämna upplysningar som hjälper användare av förvärvarens finansiella rapporter att bedöma karaktären på och den finansiella effekten av rörelseförvärv som genomförs. Av de 68 förvärvande företagen som identifierade immateriella tillgångar upplyste 10 företag (15 %) om avskrivningstider avseende immateriella tillgångar i de genomförda förvärven (en lägre andel än 2013 då det var 16 %, 2012 17 %, 2011 16 %, 2010 18 %, 2009 17 %).

Det enda som går att utläsa i de andra 58 företagen är allmänna avskrivningstider för olika tillgångar men ej för de förvärvade tillgångarna. Tyvärr är det alltså bara 10 av företagen som lämnar den information, som skulle möjliggöra att faktiskt bedöma vilken framtida belastning avskrivningarna på de förvärvade tillgångarna kommer att medföra.

Beskrivning av faktorer som bidrog till goodwill

I IFRS 3 (2008 B 64 e) krävs bland annat en beskrivning av de faktorer som utgör redovisad goodwill. Detta krav är sprunget ur motsvarande krav i den amerikanska standarden (ursprungligen SFAS 141), och motiveringen till det kravet kan vara av intresse. Som en följd av att avskrivning av goodwill avskaffades togs motsvarande upplysningskrav bort, men FASB drog slutsatsen, bland annat baserat på synpunkter av analytiker, att en beskrivning av de faktorer som ledde till en köpeskilling som blev så hög att förvärvsanalysen slutade med goodwill, för varje väsentligt förvärv, skulle vara användbar för att uppskatta belopp och tidpunkter för potentiella belastningar med värdenedgångar i goodwill. Mot denna bakgrund är det givetvis avgörande att beskrivningen är så fyllig, att det går att uppskatta framtida värdenedgångar baserat bland annat på den. Dock kan det sägas, med tanke på hur få och totalt små de redovisade värdenedgångarna i goodwill är i Sverige, att denna beskrivning sällan är väsentlig.

Denna beskrivning av faktorer fann vi mycket bristfällig i rapporterna för 2005 (då räknade vi dock inte antalet företag som saknade denna beskrivning). Som synes i figur 7 nedan förbättrades andelen fram till och med 2011, medan det sedan skett en viss försämring. För 2014 blev det en minskad andel som angav dessa från 74 % (46 företag) 2013 till 70 % (57 företag).

BALANS_Fordjupning_2016_N01_A0003_bild7

Figur 7

Vi ser tyvärr fortsatt mycket intetsägande beskrivningar, typ: Goodwill motiveras av god lönsamhet samt den personal som finns i de förvärvade bolagen. En sådan beskrivning är knappast användbar för att uppskatta kommande värdenedgångar i goodwill.

Av de 57 bolag som lämnat beskrivning av de faktorer som utgör redovisad goodwill anger 58 % intetsägande beskrivningar med fokus på synergieffekter, personal och försäljningstillväxt. Ett exempel på detta är Formpipe Software AB som beskriver att ”Goodwill har uppkommit vid förvärvet och utgörs av synergieffekter och personal.” (not 27, GXP Ltd.)

Ytterligare 31 % av bolagen anger något utökade beskrivningar av bland annat vad det är för typ av synergieffekter som uppkommer (exempelvis inköp, logistik, allmänna omkostnader och distributionskanaler) och vad det är för typ av kompetens som personalen besitter (exempelvis teknik och marknadskunskap). Vitrolife AB beskriver att ”Resterande övervärde om 170,7 MSEK utgjorde goodwill relaterat till synergier relaterade bland annat till nyttjandet av Vitrolifes globala marknadsnärvaro för distribution av FertiliTechs produkter. Vidare är goodwill hänförligt till personalen då en betydande del av värdet ligger i personalens samlade förmåga att snabbt kunna utveckla nya versioner av teknologiprodukterna.” (not 3, Unisense FertiliTech A/S.)

Resterande 6 företag eller 11 % lämnar beskrivningar som ger läsaren en bild över faktorer som förklarar goodwillen. Två exempel på detta är:

AstraZeneca beskriver att ”Goodwill motsvarande 1.530 MUSD, som uppkom vid transaktionen, underbyggs av flera faktorer, vilka inte kan kvantifieras var för sig. Den viktigaste av dessa är de synergieffekter som AstraZeneca förväntar sig kunna uppnå genom effektivare tillverkningsprocesser och det extra värde som kan åstadkommas genom strategiskt och operativt oberoende när full kontroll tas över alliansen. Goodwill motsvarande 1,5 miljarder USD förväntas vara skattemässigt avdragsgill.” (not 24, förvärvet av Bristol-Myers Squibbs andel av företagens diabetesallians)

Hoist Finance AB beskriver att ”Den goodwill som uppstod vid förvärvet beror främst på att Hoist Finance erhåller en väl lämpad bas och organisation för vidare expansion på den polska NPL marknaden. Navi Lex har en erfaren ledning och effektiv organisation med utmärkt marknadskännedom och kontaktnät både i fråga om att förvärva portföljer och att driva inkasseringsverksamheten. Navi Lex infrastruktur för inkasseringssystem och callcenter är också väl investerade.” (not 14, Kancelaria Navi Lex Sp Z.O.O.)

Vi noterar även en tendens att inte beskriva goodwill per förvärv utan göra samma beskrivning för samtliga förvärv, däribland Getinge AB som beskriver de fyra förvärven under 2014 på samma sätt, att ”Goodwill som uppkommit i samband med transaktionen hänför sig till förväntad merförsäljning av [...] produkter.” (not 25)

BALANS_Fordjupning_2016_N01_A0003_bild8

Figur 8

Immateriellt allt större andel i de stora börsföretagen

Som en komplettering till analyserna av förvärvsnoter visas i figur 8 att goodwill och övriga immateriella tillgångar blir allt viktigare i börsföretagen. Utvecklingen av tillgångarnas andelar i 37 företag på Nasdaq OMX Stockholm Large Cap lista, exkluderat för så kallade tillgångsbolag (fastighets-, investment- samt gruv- och oljebolag).

Figur 8 över utvecklingen av de olika tillgångarnas andelar i företag på Nasdaq OMX Stockholm Large Cap lista visar ju en kraftig ökning i andelen goodwill och immateriella tillgångar från ca 25 % 2013 till cirka 28 % 2014, för att inte tala om från 16 % 2006.

BALANS_Fordjupning_2016_N01_A0003_bild9

Figur 9

Sammanfattning av studien av 2014

Efter att ha studerat även helårsrapporterna för 2014 kan vi konstatera:

  • Ett mer än fördubblat summerat förvärvsbelopp från 2013: det uppgick 2014 till cirka 181 miljarder. För de tidigare åren se figur 9.

  • En återgång av andelen identifierade immateriella tillgångar till ungefär genomsnittet de första nio åren; den kraftiga ökningen av andelen 2013 upprätthölls alltså inte. Viss minskning av andelen goodwill, och alltså mer än en fördubbling av andelen netto materiella.

  • Andelen förvärvande som alls gjorde en beskrivning av de faktorer som bidrog till ett belopp som goodwill är i stort sett oförändrad, så att nästan tre av fyra gjorde den. Fortfarande är beskrivningen dock i flera företag mycket intetsägande, och det krävs en klar förbättring för att ge läsaren en god information om förvärvet.

  • Endast 15,2 % av företagen anger avskrivningstider för de förvärvade immateriella tillgångarna, en försämring från 16,4 % 2013.

Debatt och andra undersökningar

Post-implementation Review (PiR) är numera ett systematiskt inslag i vad IASB sysslar med. PiR av IFRS 3 startades sommaren 2013, och som en del av första fasen kom i januari 2014 en begäran om information6, med de huvudfrågor som skulle hanteras i granskningen. Den fjärde frågan i begäran handlade om redovisning av immateriella tillgångar; IASB ansåg, vid utarbetandet av IFRS 3 (2004), att användbarheten av rapporter skulle höjas om immateriella tillgångar skiljdes från goodwill. Detta eftersom sådana tillgångar antingen har bestämda nyttjandeperioder, och ska skrivas av över dessa, eller har obestämda nyttjandeperioder, och ska utsättas för värdenedgångsprövning. Alltså en komponentansats rörande immateriella tillgångar. Mot bakgrund av detta ställdes följande frågor:

  1. Do you find the separate recognition of intangible assets useful? If so, why? How does it contribute to your understanding and analysis of the acquired business? Do you think changes are needed and, if so, what are they and why?

  2. What are the main implementation, auditing or enforcement challenges in the separate recognition of intangible assets from goodwill? What do you think are the main causes of those challenges?

Den andra fasen baserades på svaren på denna begäran, och de två faserna avslutades sommaren 2015 med en återföring i vilken IASB rapporterar vad de iakttagit och anger möjliga svar på dessa iakttagelser. Svaren omfattar även vidare forskning inom vissa områden som identifierats genom PiR7.

Svaren från placerare och andra användare, på begäran om information, visar att placerare har blandade åsikter om bland annat:

b)

Separate recognition of intangible assets: some investors support the current practice, because it provides an insight on why an entity purchased another entity. Other investors do not support the current practice of identifying additional intangible assets (for example, brands, customer relationships, etc) separately from goodwill, because it is highly subjective. They think that these intangible assets should be recognised only if there is a market for them.

Svaren från många upprättare av rapporter, revisorer, reglerare och andra visar att de anser att ett område på vilket tillämpningsutmaningar har uppstått och där ytterligare klargöranden skulle vara nyttiga är:

b)

fair value measurement: many participants think that contingent consideration, contingent liabilities and intangible assets, such as brand names and customer relationships, are difficult to measure at fair value.

Vidare bekymrar sig några upprättare om nivån på den ansträngning som krävs och de utgifter som uppstår för att uppfylla kraven i IFRS 3. De anser att dessa utgifter kan, åtminstone i några fall, ha överskridit nyttan för placerare.

IASB gjorde även en genomgång av akademisk forskning och anser att den allmänt sett ger stöd för de nuvarande kraven, särskilt vad det gäller nyttan av rapporterad goodwill, andra immateriella tillgångar och värdenedgång för goodwill. Hur som helst drog vissa akademiker slutsatsen att redovisning av värdenedgång (nedskrivningar) kommunicerar relevant information.

Ett av områdena för ytterligare steg är identifiering och verkligtvärdevärdering av immateriella tillgångar som kundrelationer och varumärken, och IASB skulle kunna överväga huruvida vissa immateriella tillgångar (exempelvis kundrelationer) skulle ingå i goodwill. IASB skulle också kunna överväga vilken ytterligare vägledning som skulle kunna ges som hjälp vid identifieringen av kundrelationer som immateriella tillgångar och den åtföljande värderingen.

Redan i februari 2015 lade IASB till, på sin forskningsagenda, bland annat identifiering och verkligtvärdevärdering av immateriella tillgångar som kundrelationer och varumärken. Inför IASB:s möte i september 2015 presenterade staben ett papper om angreppssättet för forskningsprojektet ifråga8. Första steget ska vara vilka immateriella tillgångar som bör redovisas och värderas för sig, och två ansatser för IASB att överväga är om de nuvarande principerna för detta är lämpliga och om ytterligare vägledning kan utvecklas för att hjälpa upprättare att identifiera och värdera immateriella tillgångar och för att säkra mera konsistent tillämpning av kraven. Dock framgår det av IASB Update October 2015 att IASB kommer att diskutera den del av projektet som rör identifiering och värdering av immateriella tillgångar först vid ett framtida möte. Avslutningsvis så är stabens förslag till tidplan att ge ut en diskussionsrapport i mitten eller slutet av 2016.

Åtminstone vanns inget omedelbart gehör för Rådets för finansiell rapportering svar på frågan (i första fasens begäran om information) om redovisning av immateriella tillgångar:

We do not think that the recognition of intangible asset separately from goodwill increases the value of the information to users.9

Detta så att säga helhetssynsätt leder över till vad Peter Malmqvist hävdar10. Därmed inget gehör heller från IASB för att hans uppfattning att förklaringarna i årsredovisningarna till hur uppdelningen i immateriella tillgångar och goodwill görs är intetsägande. Apropå att han i stället vill redovisa hela förvärvsövervärdet, beräknat på visst sätt, som goodwill går andra steget i stabens förslag till angreppssätt åt andra hållet: Är det möjligt att bryta ner goodwill (givet identifiering av immateriella tillgångar) ytterligare i komponenter, att redovisa för sig? Komponenter kan vara synergier, premien för uppnående av bestämmande inflytande eller personalstammen. Om det går, bör det återstående beloppet av goodwill tas upp som en tillgång, omkostnadsföras eller rentav bortskrivas, direkt mot eget kapital?

Det senare leder över till vad som återkommer i alla fall i den akademiska forskningen, företagsledares benägenhet att förvärva är typiskt sett så stark att förvärvspriset typiskt sett innehåller ett genuint övervärde, som i så fall ska bortskrivas. Detta förhållande kan vara utgångspunkt för vad Emmeli Runesson och Niuosha Samani studerar11. De finner positivt samband mellan graden av övermod i vd-tal i rapporter och sannolikheten för dels förvärv, dels att företaget reducerar det redovisade värdet på sin goodwill (skriver ner den). Detta finner de vara konsistent med hypotesen att övermodiga vd:ar överskattar de framtida utsikterna för deras förvärv och därför möter värdenedgångar när omständigheterna blir sämre.

På forskningsfältet ifråga verkar man dock inte skilja på det mod som kan behövas för att göra förvärv betingade av branschdynamiken (industrial dynamics), eller nyligen med Fredrik Lundbergs ord industriella kombinationer, och det övermod som förvisso kan förekomma. Vidare förefaller resultaten av studier på fältet motsägas av vad The Boston Consulting Group (BCG) fann, i en stor studie av 19.000 företag under kvartsseklet från 199012. Företag som ofta förvärvar är framgångsrikare än konkurrenter som växer endast organiskt, sämst är de företag som förvärvar men endast en gång under fem år. (Framgången mättes som årlig total aktieägaravkastning, och värt att notera i sammanhanget är att redovisning av värdenedgångar på goodwill inte avser förvärvsobjektet utan den eller de kassagenererande enheter i förvärvaren som objektet kommer att ingå i.)

Betraktelse från tio års genomgångar

När vi påbörjade dessa undersökningar 2006 var det med förhoppningen att visa på en trend där allt skulle bli bättre med åren. Vi kan dock konstatera att så ej blev fallet. Det vi snarare sett är en samling i ”mitten”, de företag som gjorde en fantastiskt bra redogörelse har försvunnit, och de flesta företag med riktigt usla (och felaktiga) redogörelser har också försvunnit. Därmed har undersökningarna i mångt och mycket blivit en analys av beteenden, det vill säga gör företagen som det var tänkt, snarare än om de gör rätt och fel.

Vi kan konstatera att IFRS 3-reglerna har blivit som en hastighetsbegränsning på en motorväg, man åker gärna 130 i stället för 110 km/h, eftersom risken att åka dit är rätt liten, och kör man inte för fort så blir följderna inte för höga.

Detsamma gäller ju i mångt och mycket redovisningsreglerna allmänt, gör man i sitt jobb hyfsat, så är ändå risken för att någon påpekar otillräckligheter liten, och påföljderna är mycket små. De som granskar rapporterna, revisorerna och börsernas granskning, kan visserligen påpeka bristerna men om avvikelsen inte är väsentlig, och inte påverkar resultatet väsentligt, så leder revisorernas granskning knappast till oren revisionsberättelse (utan endast en synpunkt i ett revisions-PM), och börsens granskning leder endast till en påpekande. Ingen av denna kritik är heller offentlig. De som analyserar företagen har ej heller några synpunkter på brister i redovisningen som skulle kunna leda till någon kritik.

Sammanfattningsvis tycker företagen att de ej vill lämna ut all information och att det är jobbigt att ta fram den i kombination med att risken att kritiseras för detta är mycket liten med i stort sett inga påföljder. Detta leder ofrånkomligen till att vi hamnar i ”mitten”.

Vår slutsats är åter något som vi kommit till ett par gånger tidigare, det finns två vägar att välja:

  • Ändra reglerna så det blir enklare.

  • Öka risken för högre påföljder.

Eftersom vi ser att analytikerna i Sverige överhuvudtaget inte är intresserade av förvärvsredogörelserna är antagligen alternativet att förenkla reglerna det bästa.

Fotnoter

1) Samtliga bolag noterade på Stockholmsbörsen (OMX Nordic Exchange Stockholm) 2015–06–02 exklusive bolag noterade med svenska depåbevis.

2) Vid våra beräkningar har vi exkluderat 4 företag med förvärv men där det ej gått att utläsa köpeskillingsfördelningen eftersom bolagen ansett dessa ej tillräckligt väsentliga för att ange nödvändig information samt ett bolag där vi ej kunnat utläsa all information.

3) För varje enskilt förvärv ska de faktorer som bidrog till ett anskaffningsvärde så att det blir goodwill beskrivas, bland annat varje enskild immateriell tillgång som inte redovisades skild från goodwill.

4) I studierna av samtliga tio år ovägda genomsnitt.

5) Degerfalk, M., & Johansson, R. (2015). Identifiering av immateriella tillgångar. Kandidatuppsats i företagsekonomi Linköpings universitet.

6) IFRS Foundation. (2014). Request for Information Post-implementation Review IFRS 3 Business Combinations. Tillgänglig 2014-07-27: http://www.ifrs.org/Current-Projects/IASB-Projects/PIR/PIR-IFRS-3/Project-news/Pages/Project-update-January-2014.aspx

7) IFRS Foundation. (2015). Report and Feedback Statement Post-implementation Review of IFRS 3 Business Combinations. Tillgänglig 2015-11-09: http://www.ifrs.org/Current-Projects/IASB-Projects/PIR/PIR-IFRS-3/Pages/PIR-IFRS-3.aspx

8) IFRS. (2015). Business Combinations PiR: Goodwill and impairment research project: Project plan – Approach to the project. September 2015. IASB Agenda ref 13B. Tillgängligt 2015–11–11: http://www.ifrs.org/Meetings/Pages/IASB-Meeting-September-2015.aspx

9) Tillgängligt 2015–11–17: http://www.radetforfinansiellrapportering.se/UserFiles/Archive/7/3Aktuella/2014/RFR_rs_2014.07_Publ_underlag.pdf

10) Malmqvist, P. (2014). Vem älskar goodwillavskrivningar? Balans, (6), 21.

11) Runesson, E., & Samani, N. (2015). Goodwill or “No-will”: The effect of CEO hubris on accounting outcomes. Papper presenterat på Den 5:e nationella redovisningskonferensen. Tillgängligt 2015-11-17: http://fek.handels.gu.se/sektioner/redovisning/abstracts

12) Die Hälfte der Fusionen vernichtet Wert. Frankfurter Allgemeine Zeitung, 2015-10-12, s 19.

BCG. (2015). From Acquiring Growth to Growing Value. Tillgänglig 2015–11–28: https://www.bcgperspectives.com/content/articles/merger-acquisitions-divestitures-from-acquiring-growth-growing-value/

Björn Gauffin är verksam vid Grant Thornton

Therese Hagström är verksam vid Deloitte

Ekon.dr. Sven-Arne Nilsson är verksam vid Deloitte och gästprofessor vid Linköpings universitet