Manuskriptet till prof. Hanners artikel i detta nummer har av redaktionen, i samförstånd med prof. Hanner, överlämnats till hovrättsassessorn Jan Bökmark, justitiedepartementet, för en kommentar med anledning av den delvis hårda kritik mot lagförslaget som förs fram i artikeln. Jan Bökmark ger här sin personliga syn på några av de frågor som prof. Hanner tar upp.
Nordiskt samarbete
Prof. Hanner uppehåller sig inledningsvis i sin artikel vid att strävandena att få en samordnad nordisk aktiebolagslagstiftning inte har upprätthållits vid behandlingen i justitiedepartementet av aktiebolagsutredningens lagförslag. Härom är att säga bl a att remissbehandlingen av förslaget visade att intresset för nordisk rättslikhet inte var så stort. I ett gemensamt remissyttrande avgivet av Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund framhålls sålunda att man måste beakta att det finns strukturella skillnader mellan de olika nordiska ländernas näringsliv. Som anges i propositionen (s. 70) hölls emellertid även under ärendets beredning i justitiedepartementet överläggningar med företrädare för de ansvariga ministerierna i Danmark, Finland och Norge. Dessa förhandlingar inriktades på att söka samordna de olika synpunkter som framkommit under remissbehandlingen i de nordiska länderna. I mycket stor utsträckning accepterades därvid på finsk och norsk sida de från svenskt håll föreslagna ändringarna.
Från danskt håll godtogs i princip de nya sakliga lösningar som nåddes. Eftersom det med hänsyn till Danmarks inträde i EG var angeläget att en ny dansk lag kunde tas fram snabbt, tvingades man emellertid för Danmarks del att nästan fullt ut acceptera de lösningar som innehölls i de samnordiska utredningsförslagen. Detta medförde att övriga nordiska länder inte längre ansåg sig böra lägga så stor vikt vid att upprätthålla kravet på i stort likalydande texter. I den norska propositionen framhålls också att en nordisk lösning som omfattar Danmark inte längre är möjlig och ett samarbete mellan resterande länder har inte samma praktiska och principiella betydelse.
I detta sammanhang vill jag också nämna att slopandet av förfångsklausulen i förvaltningsberättelsen har sin upprinnelse i de nordiska departementsöverläggningarna och föreslås förutom i Sverige också i Finland och Norge. Med de uttalanden som i denna sak gjorts av lagrådet, vilka också accepterats av regeringen, synes underlag finnas för att denna från insynssynpunkt angelägna fråga skall kunna hanteras tillfredsställande samtidigt som det står helt klart att något utrymme för subjektivt tyckande om vad som kan anses vara till förfång för bolaget inte längre finns.
Lagteknisk lösning
När det gäller uppdelningen av årsredovisningsreglerna på aktiebolagslagen och bokföringslagen bör påpekas att lagrådet accepterat denna lagtekniska lösning. Till saken hör att bokföringslagen avses få karaktär av generell redovisningslag. Framöver har vi att räkna med att offentlig årsredovisning skall lämnas såväl i ekonomiska föreningar som i handelsbolag, stiftelser och rörelser drivna av enskilda näringsidkare (utredning pågår i fråga om redovisnings- och revisionsplikt i de sist nämnda företagsformerna). Bestämmelserna härom torde komma att utformas efter den lagtekniska mall som nu föreslås för aktiebolagens del.
Jag är å andra sidan naturligtvis medveten om att prof. Hanner har rätt i att lättillgängligheten minskar, då för årsredovisningen relevanta bestämmelser finns i två olika lagar. Det är emellertid min övertygelse att ev. tillämpningssvårigheter bara kommer att finnas i ett initialskede. Lagtexten ger ramar för de upplysningar bolagen är skyldiga att lämna. Vad den som sysslar med årsbokslut och årsredovisning kommer att hålla sig till i praktiken blir naturligtvis bl a rekommendationer utgivna av olika organisationer. Inte minst viktigt härvidlag är det arbete som avses bli utfört i den aviserade särskilda nämnden för bokförings- och redovisningsfrågor. Detta expertorgan, som enligt uttalanden i propositionerna torde komma att knytas till kommerskollegium, bör bl a i samråd med olika branschorganisationer ha till uppgift att ta fram företagsanpassade uppställningsformer för exempelvis balansräkningen.
Vinstutdelningsregler m m
I fråga om vinstutdelningsreglerna har prof. Hanner slälvfallet rätt i att minoritetsskyddet försvagats till förmån för företagens konsolideringsintresse. Det torde i praktiken bli svårare än f n att angripa en utsvältning av minoriteten genom åberopande av den s k generalklausulen, även om denna i förhållande till utredningens förslag i och för sig fått en mer tillämpbar utformning genom 1973 års lagstiftning. Lagstiftaren har här lagt ett ansvar på revisorerna som vid sin prövning av styrelsens förslag till vinstdisposition bör ta ställning till avvägningen mellan minoritetens och bolagets intressen.
Angående det subjektiva mått som tillkommer i vinstutdelningsberäkningen med hänsyn till att bl a just konsolideringsbehovet skall beaktas vill jag nämna, att regleringen i huvudsak innebär ett lagfästande av sådana försiktighetsprinciper som enligt standardkommentaren till nu gällande aktiebolagslag bör beaktas, även om redovisningshandlingarna utvisar utdelningsbara belopp. Jag kan inte dela prof. Hanners i detta sammanhang framförda uppfattning att en nyemission vore ett bättre alternativ för konsolidering än innehållande av vinst. Alternativet torde sålunde inte uppskattas av aktiemarknaden med hänsyn till att utdelningen inkomstbeskattas hos mottagaren innan resten går tillbaka till bolaget som vederlag för de nya aktierna.
Prof. Hanner kritiserar sammanräkningsreglerna i samband med det undantag från låneförbudet som avser smärre aktieinnehav. Jag anser att dessa regler skall tolkas efter sin ordalydelse. Det talas om koncernbolag, antal aktier och procent av aktiekapital. Detta innebär enligt min mening att andelar i koncernföretag som ej är aktiebolag inte skall beaktas i detta sammanhang.
En annan punkt som prof. Hanner tar upp rör revisionsberättelse för koncern. Jag tror också att lämpliga rekommendationer kommer att utarbetas för hur frågan om berättelsens utseende skall lösas på ett praktiskt sätt. Vad som därvid emellertid inte får bortskymmas är att lagen ställer krav på en innehållsmässig stringens och möjlighet att på ett enkelt sätt finna revisorernas kommentarer till vad koncernrevisionen gett vid handen.
Slutligen något om de ytterligare punkter som prof. Hanner funnit leda till oklarheter i tolkningen.
Särredovisning av kassabehållningen i balansräkningen har dikterats utifrån fiskala hänsyn. Materialitetsprincipen som enligt motivuttalande får tillämpas vid uppgörande av redovisningshandlingarna bör enligt min mening inte kunna tolkas så att i balansschemat specifikt angivna poster får slås samman (jfr prop. 1975:104, s. 233).
Då det gäller den bestämmelse i promulgationslagen som reglerar avveckling av skuldregleringsfond vill jag hävda att den språkliga utformning som använts i sak täcker exakt lika mycket som aktiebolagsutredningens lagförslag. I detta hänvisas till 72 § 1 mom. tredje stycket 1944 års lag, men inte till det i detta sammanhang viktiga 72 § 2 mom. Jag finner det olyckligt om den i propositionen föreslagna lagtexten tolkas på det sätt som prof. Hanner befarar och som uppenbarligen inte varit åsyftat. Enligt min mening bör med stöd av de motivuttalanden som hänvisar till gällande regelsystem för nedsättning anses följa, att de i 1944 års lag uppräknade avdragen vid skuldberäkningen också skall beaktas då skuldregleringsfond under nu ifrågavarande övergångsperiod nedsätts annorledes än genom överföring till reservfonden.
I fråga om specifikation av upplysningar i koncernredovisningen bör praktiska skäl, t ex det av prof. Hanner påtalade förhållandet med olika anskaffningsvärden för koncern och dotterbolag av en dotterbolagets tillgång, leda till att avvikelse får göras från de generella kraven på notuppgifter för koncernen. I propositionen påpekas också att bestämmelsen om sådana tilläggsuppgifter kanske inte helt kan efterkommas i vissa koncerner, t ex om utländska dotterföretag ingår i koncernen.
Det är riktigt som prof. Hanner underförstått påpekar att lagförslaget andas stor tillförsikt till auktoriserade och godkända revisorer. Naturligtvis kan värderingsfrågor i samband med apportbildning och apportemission i vissa fall tänkas ligga utanför sådan revisors kompetens. Inget hindrar emellertid att revisorn anlitar sakkunnigt biträde, en särskild värderingsman, för den specifika värderingssituationen. Det i lagen krävda intyget om egendomens värde lämnas emellertid i revisorns namn och på hans ansvar.
Låt mig till sist i fråga om regleringen av räkenskapsåret bara nämna att motioner härom väckts i riksdagen. Även om motionsyrkandena inte är alltför långtgående, torde frågan i sin helhet tas upp av lagutskottet vid dess behandling av lagförslagen under hösten.
Hovrättsassessor Jan Bökmark, justitiedepartementet.