Den sociala årsredovisningen är ett bra komplement till den information som lämnas om den rent ekonomiska delen av verksamheten.

I samband med att den offentliga debatten i Sverige om företagens sociala ansvar tog FARt, upprättades i uppsalaföretaget AB Nordviror för första gången en ”social” bokslutsrapport för år 1974 vid sidan av den sedvanliga årsredovisningen, i vilken främst de sociala aspekterna av företagets verksamhet beaktades. Därefter har år för år försök gjorts att analysera företagets verksamhet ur några andra synvinklar än enbart kapitalägarnas.

BAKGRUND

Samhällets ökade krav på företagen har på senare år tagit sig en rad olika uttryck. De varierar i precision från detaljerad lagstiftning i t ex personal- och miljöfrågor till tämligen löst formulerade krav på samhällsansvar i största allmänhet. Kraven får ses som ett uttryck för de alltmer utbredda uppfattningarna att företagen inte kan nöja sig med att tillverka varor och ge vinst utan också har ett ”samhällsansvar” och har skyldighet att ta hänsyn till konsekvenserna av sin verksamhet såväl inom som utanför företaget. I takt med att kraven på företagen breddats har enbart vinsten blivit ett allt ofullkomligare mått på företagsledningarnas framgång i försöken att uppfylla kraven. Denna utveckling har medfört att i hela den industrialiserade världen idéer vuxit fram och experiment gjorts i syfte att få bättre instrument för att precisera och utvärdera de företagsexterna konsekvenserna av verksamheten.

Det var i slutet av 60-talet och början av 70-talet som professorn vid New York University, David F Linowes, lade fram sina idéer om ett nytt sätt att redovisa företagens ekonomiska utfall med en modell till ett ”socialt bokslut”. Linowes ansåg att den traditionella årsredovisningen är otillräcklig, eftersom den endast redovisar avkastning och tillväxt av kapitalet och att företaget också har ansvar för sysselsättningen, för att produkterna inte är farliga för användarnas liv och hälsa, för att de anställda upplever ett meningsfullt arbete i en riskfri och om möjligt stimulerande arbetsmiljö och för den yttre miljön. Redovisningen skall ske i kvantitativa termer och översättas till kostnader och intäkter som i ett vanligt ekonomiskt bokslut.

Linowes inhöstade mycket erkännande för sina pionjärinsatser, men fick också en hel del kritik för att konsekvent översätta sociala ambitioner och åtgärder till pengar. Därmed startades en debatt om sociala redovisningar som rullat fram i USA, England, Frankrike och Västtyskland och som även berört vårt land. Den har medfört att intresset för social redovisning ökat från såväl teoretikers som praktikers sida. Ett stort antal böcker, uppsatser och tidningsartiklar har under de senaste åren skrivits i ämnet, de flesta i USA, med bl a redogörelser från forskningsprojekt inom ”social performance” och stora företag har i sina årsredovisningar gett praktiska exempel på olika slags sociala redovisningar.

ENHETLIGA NORMER AV VÄRDE

Några enhetliga normer för sociala redovisningar finns ännu så länge bara i begränsad omfattning. Försök att sammanställa sådana har gjorts av olika instanser för olika syften. Sålunda har t ex det välrenommerade ”American Institute of Certified Public Accountants” (AICPA) och ”National Association of Accountants” (NAA) utarbetat uppmärksammade rapporter, som dock inte kan sägas ha blivit normgivande.

Det enda som enligt internationell redovisningsstandard krävs beträffande personal eller personalkostnader är redogörelse för pensionsavsättningar och pensioneringsplaner (IAS 5,10 § c).

OECD’s anvisningar för multinationella företag begär att företagen skall ange ”genomsnittsantalet anställda inom varje geografiskt område”. Ett geografiskt område kan innefatta godtyckligt valda länder. Betydligt mera detaljerade anvisningar lämnas i ”Förenta Nationernas internationella standards för redovisning och rapportering för transnationella företag”.

LAGSTIFTNING I FRANKRIKE

I Frankrike torde man ha kommit längst i Europa beträffande normer för social redovisning, sedan man där från 1978 fått en lagstiftning som ålägger alla företag med mer än 750 anställda att varje år upprätta en ”Bilans sociale”. I den franska lagen ges detaljerade uppgifter om vad som skall ingå i denna redovisning, sammanförda under sju huvudavsnitt: personalen, löner och personalkostnader, hälsofrågor och arbetarskydd, arbetsmiljö och arbetsvillkor, utbildning, företagsdemokrati, övriga sociala förmåner till anställda. Även om det är franska förhållanden som beskrivs, kan en svensk läsare här finna intressanta uppgifter om social redovisning.

I SVERIGE

I vårt land har behovet av en social redovisning växt fram inne i företagen snarare än genom trycket eller efterfrågan utifrån. Inga organisationer eller myndigheter har drivit frågan om en social årsredovisning från svenska företag. Ett skäl till att kraven utifrån på social redovisning i de svenska företagen ännu inte varit så starka som på andra håll kan tänkas vara den omfattande informationsplikt som redan finns. En statlig utredning slår dock fast, att informationsplikten knappast alls omfattar sociala effekter av företagens verksamhet.

Det var i mitten av 70-talet som debatten om sociala redovisningar började ta FARt också i Sverige. Ett antal större svenska företag började då publicera något om de sociala effekterna av sin verksamhet och utvecklingsarbeten med olika ambitionsnivå bedrevs inom bl a Volvo, Gränges, Astra, Fortia och Statsföretag. De båda forskarna Jan-Eric Gröjer och Agneta Stark deltog i speciellt två företags arbeten med sociala bokslut, nämligen vid Fortia och Gränges-Nyby, och disputerade sedermera på en avhandling ”Sociala bokslut” med utgångspunkt från dessa fältarbeten.

Känd blev också en artikelserie i Dagens Nyheter 1976, där de främsta medverkande var författaren Sven Lindqvist och Volvos VD Pehr Gyllenhammar. Båda var eniga om behovet av en social redovisning men inte om vem som skulle lämna den. Lindqvist menade att olika externa intressenter i företagen som exempelvis fackföreningsrörelsen, kommunerna, forskarna skulle se till att en redovisning över företagens påverkan på samhället kom till stånd. En meningsfull social granskning kunde dock inte genomföras inom företaget. På samma sätt som den ekonomiska revisionen måste den utföras av från företaget fristående revisorer, som bör få fullständig tillgång till det material de behöver för sin granskning.

Pehr Gyllenhammar invände att det är företaget som gör sin egen ekonomiska årsredovisning – inte revisorn. Han granskar den. På samma sätt är det rimligt att företagen och dess anställda försöker göra en social redovisning. I LO-tidningen framförde Uppsala-forskaren Åke Sandberg 1976 att det ankom på facket att göra egna sociala bokslut och såg makten över informationen som en del i kampen för demokrati på arbetsplatsen och i ekonomin som helhet.

LO:s redovisningsexpert Jan-Erik Moreau säger:

– ”En social årsredovisning kan aldrig bli ett alternativ till den information de anställda ska ha. De ska ha all information och den får inte plats i en årsredovisning. Men för externa grupper, t ex kunder, leverantörer etc, kan det vara oerhört intressant att få en bättre uppfattning om de sociala förhållandena i företaget.”

Flera företag har dock genom sina sociala redovisningar velat försköna förhållandena och ge en positiv bild av sig själva. Riktigt meningsfull blir en social redovisning först när den kontinuerligt redovisar utfallet av budgeterade åtgärder och planer som de anställda i MBL-anda fått vara med om att utforma.

Under de senaste åren har debatten om social redovisning avtagit, ja tystnat. Tystnaden är säkerligen temporär och kommer sannolikt att brytas när man på olika håll funderat färdigt över hur man ska gå vidare. Många har troligen också velat avvakta för att se vad förhandlingarna om MBL-avtal kan komma att medföra.

Av den nyligen utgivna FAR-skriften ”Årsredovisningspraxis 1979 i större svenska företag” framgår att ovissheten om vad som skall redovisas socialt lett till att endast ett fåtal av de undersökta företagen har någon form av kortfattad redogörelse för personalens sammansättning, miljö- och arbetsproblem etc och de flesta alltjämt inte lämnar någon uppgift alls i årsredovisningen. Däremot är det troligt att åtskilliga företag i separata redogörelser och i personaltidningar kan ha lämnat motsvarande uppgifter, men detta framgår inte av rapporten.

UTVECKLINGEN VID NORDVIROR

Nordviror har som nämnts redan från 1975 upprättat sociala bokslutsrapporter vid sidan av de officiella årsredovisningarna. Dessa sociala redovisningar har varit ett opretentiöst försök att sammanställa faktaunderlag och rapportera några meningsfulla områden inom bolagets verksamhet som har betydelse för individ och samhälle. Ett syfte med redovisningen har varit att få ett internt informations- och bedömningsmaterial som underlag för planering och beslut i sociala frågor. Ett annat syfte har varit att göra den ekonomiska företagsinformationen begriplig och gripbar och meningsfull för framför allt den viktiga intressentgrupp som de anställda utgör. De officiella årsredovisningarnas specialistspråk upplevs i många fall som diskriminerande för dem som inte begriper det.

Utformningen av den sociala rapporten har tillgått så att ekonomiavdelningen sammanställt ett utkast till social redovisning som sedan tillställts representanter för personalorganisationerna för yttrande och komplettering. Inför ett nytt års sociala redovisning har det föregående årets redovisning genomgåtts tillsammans med representanter för de anställda och önskemål om utformningen av det aktuella årets redovisning diskuterats. Därefter har datainsamling och databearbetning gjorts. Innan rapporten distribuerats till de anställda har en sista gemensam granskning skett.

NORDVIRORS SOCIALA ÅRSREDOVISNING

För att ge exempel på uppgifter som kan sammanställas i en social årsredovisning redogöres nedan för Nordvirors sociala årsredovisning för år 1978.

Efter ett inledande avsnitt med allmänna synpunkter på den sociala redovisningen ingår bl a följande komponenter i det senaste årets sociala årsredovisning:

  1. Om personalen i företaget (totalt ca 140 anställda)

    För de fyra senaste åren har lämnats uppgift om

    • medelantalet anställda – totalt och per avtalskategori (arb/tjm)

    • andelen kvinnliga anställda

    • antalet anställda vid årets slut per avdelning

    • antalet deltidsanställda

    • antalet invandrare

    • antal arbetade timmar och antal frånvarotimmar per avtalskategori

    • genomsnittligt antal frånvarotimmar per anställd

    • frånvaro från arbetet i % av totalt tillgänglig arbetstid och uppdelning av frånvaron på frånvaroorsaker

    • antal olycksfall i arbetet och antalet därav föranledda frånvarodagar

    • antalet anställda per åldersgrupp och medelåldern på samtliga anställda

    • anställningstidens längd

    • personalens rörlighet: anställningstiden för dem som avgått ur bolagets tjänst

    • totala personalkostnader (löner och sociala kostnader) per personalkategori

    • personalkostnadernas andel av bruttoförsäljningen.

  2. Om arbetsmiljön

    Under detta avsnitt har bl a skyddskommittén redogjort för sitt arbete under det gångna året, för företagna inspektioner från yrkesinspektionen, brandmyndigheter, skyddsingenjör m fl. En utredning av orsakerna till den ökande frånvaron på arbetsplatsen har berörts liksom de olika förbättringar av arbetsmiljön som genomförts. Under detta avsnitt redovisas även insatser av och kostnader för Företagshälsovårdscentralen.

    Om fritidsaktiviteter m m

    • Företagets bidrag till olika grenar inom korporationsidrotten

    • Företagets bidrag till annan fri tidssysselsättning, utflykter, personalsammankomster etc

    • Utbetalda understöd vid sjukdom och olycksfall (särskild fond finns)

    Utbildning, kurser

    En kortfattad översikt över typer av intern och extern utbildning i såväl företagets som personalorganisationernas regi, med uppgift om företagets kostnader.

    Samråd – medinflytande

    Representation i beslutsorgan, sammanträden och nedlagd tid och kostnader.

    Attityder

    Tillsammans med fem andra industriföretag i Uppland deltog företaget i ett forskningsprojekt om företagsdemokrati utfört av Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet. Vid intervjuer hade de anställdas attityder i några trivselfrågor redovisats och en kort redovisning av dessa resultat lämnades.

    Övrigt

    • Samverkan med arbetsförmedlingen rörande äldre och handikappad arbetskraft och ungdomar

    • Studiebesök, pryoverksamhet etc

    • Personaltidning m m

  3. Ekonomiska nyckeltal per anställd

    • Försäljningsintäkter (1979 totalt ca 30 milj kr)

    • Personalkostnader

    • Rörelseresultat brutto

    • Nettoresultat

    • Tillgångar

    • Utdelning osv

    Rörelsens intäkter per anställd

    I ett enkelt diagram visas varifrån företagets intäkter kommer och vilka utgifter som täcks med dessa samt vad som blir överskott som utdelas och kvarhålles i rörelsen.

    Inbetalning till ”det allmänna”

    Företagets betydelse för samhället eller ”det allmänna” belyses genom de inbetalningar som under året gjorts i form av:

    • Inlevererad källskatt som avdragits från de anställdas löner

    • Inlevererad kvarskatt som avdragits från de anställdas löner

    • Inlevererad mervärdesskatt (netto)

    • Företagets egen skatt

    • ATP-premier

    • Folkpensionsavgifter

    • Sjukförsäkringsavgifter

    • Arbetsskadeförsäkringsavgifter

    • Allmän arbetsgivareavgift

    • Kupongskatt på aktieutdelning

    • Övriga avgifter

    Löneutveckling för tjänstemän och arbetare

    I senaste årets sociala rapport intogs på den LO-anslutna Verkstadsklubbens önskan som tillägg en redogörelse för löneutvecklingen de senaste åren för de båda kategorierna anställda i företaget, nämligen tjänstemän och arbetare. Dessutom visades i särskilda tabeller utvecklingen av de senaste årens bruttoårslöner, sociala kostnader och nettolöner efter skatt i aktuellt och 1965 års penningvärde för de båda kategorierna industriarbetare och tjänstemän.

PERSONALSYNPUNKTER PÅ SOCIALA REDOVISNINGARNA

De sociala årsredovisningar som Nordviror lämnat har mottagits positivt av bolagets anställda.

Evert Forsberg, facklig representant för LO-anslutna anställda i bolagets styrelse, säger så här:

– ”Från de anställdas sida tycker vi att innehållet i de sociala årsredovisningarna på ett bra sätt kompletterar den information som företaget lämnar om den rent ekonomiska delen av verksamheten. I den sociala rapporten görs även en uppsummering av vad som tilldragit sig på olika områden inom företaget under året. Även om vi i det dagliga arbetet får reda på vad som sker inom företaget på olika områden, ger dessa sammanfattande årliga redovisningar en bra överblick och ett bättre perspektiv på de anställdas tillvaro på arbetsplatsen. Vi har ett bra underlag att utgå ifrån som vi kan dra olika slutsatser ur och som ger impulser till förbättringar av olika slag.”

Tekniker Ulo Derblom, suppleant i bolagets styrelse och representant för SIF och SALF-anslutna tjänstemän, säger:

– ”All information som ges skall ju vara meningsfull och kunna ligga till grund för beslut av olika slag. Behovet av information för den grupp av intressenter i bolaget som jag företräder, de anställda och presumtiva anställda, bestäms av de beslut vi står inför, t ex: Söka/behålla anställning? Söka nytt arbete? Säkerheten i anställningen?

Sammanställningarna i den sociala årsredovisningen utgör ett bra komplement till övrig information som lämnas och ger oss ett bra underlag för våra beslut. Efter vad jag vet finns mycket av den information vi vill ha i många fall redan framtagen på ekonomiavdelningarna, så att tillmötesgå de anställdas informationsbehov torde sannolikt vara relativt enkelt.”

IMPULSER TILL FORTSATT ARBETE

Den sociala redovisningen ger informationer som kan vara värdefulla för fortsatt utveckling inom företagen. Det är dock viktigt att den sociala redovisningen knyts till ett socialt beslutssystem, som i sin tur är knutet till flera parter i företagen.

Inom Statsföretagsgruppen har alltsedan 1975 ett planmässigt utvecklingsarbete bedrivits som illustrerar det sagda. Av särskilt intresse är i detta sammanhang det arbete som f n pågår vid Skinnskattebergs bruk (ASSI) och som hösten 1979 presenterades i form av ”Social rapport och handlingsprogram Skinnskattebergs bruk 1979 – 1980”. Ett systematiskt arbete på bred basis har här nedlagts för att söka utveckla och utvärdera administrativa system som kan hantera företagens sociala relationer (dvs till konsumenter, personal, kommun och samhället i övrigt). Förutom en kartläggning av problem och möjligheter innehåller rapporten även ett handlingsprogram för 1979/80 omfattande ett 50-tal olika åtgärder som skall behandlas och sedermera avrapporteras. Den centrala delen av arbetet är att utarbeta och genomföra det handlingsprogram som kan skapa en gynnsam utveckling för Skinnskattebergs bruk, dess anställda och andra grupper kring företaget. För varje ansvarsområde där åtgärder skall vidtas har klart definierats vad man menar med området, vad man vill uppnå och sträva efter, vad som nu görs på området, vad som kan mätas i kvantitativa termer, och vad som ska göras under den kommande perioden med åtgärder, tidsplaner, ansvarsfördelning.

SAMMANFATTNING

Det framstår som en riktig tanke att företagen mer än hittills redovisar ett slags sociala bokslut. Det finns åtskilligt att berätta från områden av företagens verksamhet som normalt inte omfattas av en traditionell årsredovisning, men som kan ge olika intressentgrupper värdefull information.

Den livliga debatt som tidigare förts om kraven på social årsredovisning, om vem som skall redovisa vad och hur detta skall göras kan möjligen ha avskräckt några företag från att alls ge sig in på denna nya form av redovisning. För andra företag har debatten betytt att man fått uppslag och inspiration till fortsatt arbete och tips om hur man kan lösa problemen. Man kan bara konstatera, att när det gäller social redovisning kan man egentligen se hur många knäckfrågor som helst. Man får också inse att allt inte kan lösas på en gång utan att det tar sin tid.

För de företag som nu skall utforma sina årsredovisningar är det hög tid att tänka över, vilken lösning som bäst passar det enskilda företaget. Den sociala redovisningen kan ske som ett naturligt integrerat element i årsredovisningen eller som bilaga till densamma eller helt fristående. Företag med personaltidning kan göra ett särskilt bokslutsnummer. Formen spelar mindre roll.

Receptet torde vara att inte bara sitta med armarna i kors och vänta att färdiga lösningar skall dyka upp. I stället gäller det att komma igång i det egna företaget, att skynda långsamt och nå målet i etapper.

I utvecklingen av hanterbara metoder för social redovisning torde även revisorer som tillfört konventionell redovisning en alltmer förbättrad standard, med sina erfarenheter som bakgrund kunna bidraga. Att den sociala redovisningen i någon form kommit för att stanna torde vara uppenbart.

Nils Nehlin, ekonomidirektör, AB Nordviror