Reglerna om tvångslikvidation i 13 kap aktiebolagslagen har ändrats, bl a understryks kraven på skyndsamhet. Tiden mellan den stämma som konstaterar likvidationsskyldighet och den som måste visa att kapitalkravet har uppfyllts har genom lagändringen halverats.

Clas Blix, auktoriserad revisor vid Bertil Olssons Revisionsbyrå AB, ger en praktisk och översiktlig beskrivning av reglerna.

Aktiebolagslagens 13 kapitel 2 § avseende likvidation har med verkan från 1984-01-01 ändrats i vissa delar (prop 82/83:139, SFS 83:453). Den grafiska beskrivning av de tidigare reglerna som intagits i artikel i Balans 6/79 måste därför modifieras. Likaså kan finnas anledning att repetera vissa huvudregler i lagstiftningen och att sammanfatta nyare rön inom området, d v s även den mindre lagändring som ägde rum 1980 (SFS 80:1104). Syftet är att ge en översiktlig och praktiskt inriktad beskrivning av gällande bestämmelser, då lagtexten är mycket knapphändig.

Inom ramen för artikeln är det ogörligt att täcka reglerna om skadestånd, konkurs, gäldenärsbrott etc. Ansvaret och effekten för bolagsfunktionerna enligt dessa regler kan vara både mer omfattande och tidigare aktuella samt ställa större krav på bedömningen av läget och prognosen än ABLs relativt avgränsade bestämmelser. (Jämför Björn Edgrens artikel i Balans 7/79.) Revisorns roll behandlas inte.

Definitionerna av obestånd, insolvens etc är, som t ex Björn Edgren samt Ulf Gometz/Lennart Huldén (Balans 5/83) framhåller, inte helt enkla. De senare erinrar om att ABL endast reglerar problem gällande brist i eget kapital (insufficiens) med ev följande personligt betalningsansvar, medan bristande betalningsförmåga (obestånd) behandlas av annan lagstiftning. Boris Carlsson och Claes Holmberg redovisar i Balans 8/82 regelverket bakom: Eftersom aktiebolaget begränsar delägarnas personliga ansvar/risk måste lagstiftaren hejda det bolag som drivs så att borgenärerna och andra intressegrupper kommer till skada. Reglerna i ABL avser att sätta press på bolagets funktionärer och ägare att vidtaga åtgärder. Reglerna avser också att ange i vilken situation åtgärder väntas resp vad som händer vid underlåtenhet.

Bakgrund

Lagen talar om styrelsens skyldighet att vid befarat likvidationsläge ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning (numera kallad kontrollbalansräkning) så snart det finns skäl anta att bolagets egna kapital understiger hälften (tidigare en tredjedel) av det registrerade aktiekapitalet. Visar kontrollbalansen att så är fallet skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Om inte bolagsstämma inom åtta månader (enligt tidigare bestämmelser på ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår) godkänt balansräkning som visar att hela – tidigare halva – det registrerade aktiekapitalet är intakt, är styrelsen skyldig att ansöka hos rätten om bolagets försättande i likvidation. Detta antingen på stämmans uppdrag eller, om stämman ej fattat likvidationsbeslut, på eget initiativ.

Här framgår att lagstiftaren valt att i aktiebolagslagen låta ställningen vid en viss tidpunkt vara avgörande, mer härom senare. Det är således det egna kapitalets utveckling det är fråga om. Anknytning till konkurslagens bestämmelser om obestånd saknas.

Lagändringarna 1980 och 1983 har understrukit kravet på skyndsamhet: ”Det åligger styrelsen att ofördröjligen upprätta” och ”skall styrelsen snarast möjligt” torde innebära att endast tekniska skäl (tid som åtgår för att färdigställa kontrollbalansen resp för att kalla till stämma) kan åberopas för tidsutdräkt överhuvudtaget. Förhållandena i de enskilda fallen kan sedan innebära olika tidtabell. Fortfarande föreligger en viss svårighet att entydigt bestämma när ”det finns skäl att anta” att kapitalet halverats, särskilt i nystartade verksamheter där vissa ”startkostnader” är av aktiverbar karaktär.

Tiden mellan den stämma som konstaterar likvidationsskyldighet i och för sig (men beslutar att fortsätta verksamheten) och den som måste visa ett uppfyllt kapitalkrav har ungefär halverats genom lagändring, till åtta månader. Övergångsbestämmelser har ej ansetts erforderliga då ikraftträdandet skedde 1984-01-01, över ett halvt år efter det lagen utkom. Ett bolag med bokslut 30 april som på stämma efter 1983-04-30, men före 1984-01-01, beslutat uppskjuta beslutet om trädande i likvidation torde inte kunna vänta med stämma där frågan ånyo skall prövas till efter 1984-08-31. Detta även om ”ordinarie stämma under nästföljande räkenskapsår” inte skulle behöva hållas förrän senast 1984-10-31. Å andra sidan torde rimligen inte den avgörande stämman behöva förläggas tidigare än augusti 1984 även om tidigare beslutande stämma hölls 1983. Det är hela tiden fråga om förkortningar i förhållande till tidigare lagstiftning. Skulle enligt tidigare lagstiftning stämman hållas före 1984-08-31, måste detta respekteras.

Kontrollbalansräkningen

I 3:e st (av 2 § 13 kap ABL) anges hur värdering av tillgångar skall ske vid beräkning av egna kapitalets storlek, då det är fråga om kontrollbalansräkning. Kontrollbalansräkningen är inte formbunden, men torde vanligen uppställas som en vanlig balansräkning, men med andra värden enligt nedan och utan specificering av restposten eget kapital. Denna restpost jämförs sedan med det registrerade aktiekapitalet.

Det specifika med kontrollbalansräkningen är att flertalet tillgångar skall upptas till nettoförsäljningsvärdet, d v s beräknat försäljningsvärde med avdrag för försäljningskostnader. Anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning (d v s maskiner, inventarier, bilar, byggnader, goodwill, utvecklingskostnader, patent, hyresrätter och liknande tillgångar) behöver dock ej upptas lägre än till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga avskrivningar (lagtexten säger avskrivningar och nedskrivningar, varvid även det senare endast torde avse ”planmässiga”). Bakgrunden till detta torde bl a vara förutsättningen om fortsatt drift (going concern).

Jag delar Gometz/Huldéns uppfattning att värdering till lägst anskaffningsvärde minus avskrivningar även bör gälla s k treårsinventarier av visst värde och andra aktiverbara anläggningstillgångar (patent, lokalombyggnad, organisations- och utvecklingskostnader etc), oavsett om de av skatte- eller andra skäl avskrivits mer än vad som planmässigt erfordras.

Going-concern-förutsättningen innebär bl a att särskilda kostnader som uppstår vid en eventuell avveckling ej behöver medtas såsom skuld. Samma förutsättningar torde ligga bakom tanken att otillräckliga pensionsavsättningar ej behöver beaktas och att fördelning av kursförlust på långa lån i främmande valuta torde kunna fördelas på kvarstående löptid. Grundregeln bör vara att alla bolag skall använda samma regler vid upprättande av kontrollbalans, oberoende av tillämpade principer i den ordinarie redovisningen. Då skall slutsatsen kunna bli att inget bolag i kontrollbalans behöver upptaga pensionsskuld resp att alla bolag härvid kan periodisera kursförlusterna. Detta förefaller mig inte helt invändningsfritt, men lagen ger inga besked på dessa punkter. Statliga villkorslån behöver ej beaktas vid bedömningen. I dagarna har en utredning f ö föreslagit att särskilda återlån av sociala avgifter i nystartade företag ej skall i detta sammanhang behöva medräknas samt att likvidationsplikt ej skall gälla så länge det egna kapitalet är högre än skulderna.

I 4:e st behandlas ansvar för bolagets uppkommande förbindelser (se vidare senare avsnitt). Icke heller detta avsnitt är alldeles klargörande i väsentliga delar. Även om osäkerhet gäller enligt ovan skall icke denna regel tolkas så att pensionsskulden/kursförlusten skall inräknas här oaktat den ev ej behöver intagas i kontrollbalansen.

Nedsättning av aktiekapitalet

I det fall aktiekapitalet är större än 50 tkr finnes möjligheten att förbättra relationen förlust/aktiekapital genom nedsättning av det registrerade aktiekapitalet. I prop 82/83:139 säger statsrådet med anledning av den förkortade tidsfristen: ”Jag vill emellertid understryka att likvidationstvånget också kan undvikas genom en nedsättning av aktiekapitalet för täckning av förlust. Ett beslut om sådan nedsättning skall fattas av bolagsstämma och anmälas för registrering. Aktiekapitalet betraktas som nedsatt i och med registreringen. Innan tre år har förflutit från registreringen får vinstutdelning beslutas endast om rätten ger tillstånd därtill eller om aktiekapitalet har ökats med minst nedsättningsbeloppet (se 6 kap 5 § ABL). Nedsättningen innebär att man genom en bokföringsåtgärd uppnår överenskommelse mellan det egna kapitalet och det registrerade aktiekapitalet. Jag kan inte finna att denna åtgärd kan leda till några negativa konsekvenser då det gäller sysselsättningspolitiska eller andra beaktansvärda intressen.”

Dessa aktiebolagsrättsliga regler begränsar i värsta fall således den legala bufferten till 25 tkr. Åstadkommer denna tolkning av lagen den press på styrelse etc som ursprungligen avsetts? Ger beloppet det rådrum som avsetts för aktieägaren? Detta yttrande synes snarare skapa formella frågor kring nedsättningen än seriösa åtgärder i syfte att vända en ekonomisk utveckling resp skydda intressentgrupperna. Teoretiskt synes det rimligare att sätta spärren vid hälften av ett rimligt riskkapital. Om man såg det ursprungliga aktiekapitalet som ett uttryck för ett sådant skall varje nedsättning vara i strid med lagens anda. I det fortsatta har nedsättningsalternativet lagts vid sidan av beskrivningen.

Kommentarer till schematisk uppställning ang. ABL 13:2

Följande schematiska skiss över ”normalfallet” (d v s utan beaktande av möjligheten till kapitalminskning) kan upprättas. (Se figur).

Schematisk uppställning över likvidationsförfarandet enligt aktiebolagslagen kapitel 13.

1. Styrelesen misstänker likvidationsskyldighet

2. Upprätta kontrollbalansräkning I

4. Fortsätt

ja

3. Finns 1/2 av akap kvar?

nej

5. Kalla till bolagsstämma

8. Fortsätt verksamheten intill stämman enligt p 5 inom 8 mån

nej

6. Beslut om likvidation?

ja

7. Likvidation

11. Ordinarie stämma fastställer ordinarie bokslut. Verksamheten fortsätter.

ja

10. Är aktiekapitalet intakt?

ja

9. Upprättas ordinarie bokslut under tiden?

nej

nej

12. Kalla till stämma inom 8 mån. Upprätta kontrollbalansräkning II (Kan justeras under pågående stämma).

14. Stämman godkänner kontroll balansräkning II Verksamheten fortsätter

ja

13. Är aktie kapitalet intakt?

nej

15. Likvidation

1. Styrelsen skall ofördröjligen föranstalta om upprättande av kontrollbalansräkningen om den misstänker att hälften av aktiekapitalet förbrukats. Någon egentlig undersökningsplikt tycks inte föreligga – det heter blott ”finns skäl att anta”, men 1980 års lagändring åsyftade en klarare formulering, huvudsakligen för att komma åt s k ekonomisk brottslighet. Misstanken kan födas i samband med upprättande av årsbokslut eller periodbokslut. Likvidationsskyldighet kan således inträffa när som helst under året, inte bara per ordinarie balansdag. Säsongsvariation inom t ex detaljhandel, där ackumulerade förluster under årets början kan komma att kompenseras av förbättring under årets slut, torde icke i sig ändra på skyldigheterna.

2. Styrelsen föranstaltar om upprättande av kontrollbalansräkning för vilken särskilda regler gäller (ABL 13:2:3), se ovan.

3. Styrelsen tar ställning till kontrollbalansräkning I. Är restposten eget kapital enligt kontrollbalansräkning I större än hälften av bolagets aktiekapital?

4. Om gränsen till likvidationsplikt är nära, d v s stor del av aktiekapitalet förbrukat (men ej hälften), påkallas ökad uppmärksamhet på resultatutvecklingen framgent. Skulle ånyo styrelsen misstänka brist måste agerande från p 1 ånyo vidtagas.

5. Om mindre än hälften av aktiekapitalet enligt kontrollbalansräkningen är intakt ska styrelsen kalla till bolagsstämma. Sådan kallelse skall göras snarast möjligt. Kallelse, som skall ange ärendet, avser extra stämma, om ej ordinarie är nära förestående, jfr 8 nedan.

6. Till stämman skall hänskjutas frågan om bolaget skall träda i likvidation. Lagen anger icke explicit att sådant beslut måste tas om viss andel av aktiekapitalet enligt kontrollbalansräkning förbrukats, utan behandlar endast styrelsens skyldighet att agera om stämman icke fattar erforderliga beslut. Bl a Rodhe och Lind anger emellertid i sina lagkommentarer till tidigare regler att aktiebolag är skyldigt, att träda i likvidation när 2/3 av aktiekapitalet förbrukats, se dock betr respit nedan (8).

7. Beslut om tvångslikvidation på bolagsstämma får omedelbar verkan. Vid tvångslikvidation finns ingen möjlighet att föreskriva att bolaget skall träda i likvidation viss senare dag. Beslut skall registreras hos PRV. ”Görs ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall träda i likvidation, om det ej under ärendets handläggning i tingsrätten styrks att balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkända av bolagsstämma.”

8. Även om likvidationsplikt av styrelse (3) och stämma (6) befunnits föreligga äger beslutet om trädande i likvidation uppskjutas till stämma inom 8 månader för att under tiden bristen på kapital skall kunna täckas.

9–10. Bokslut upprättas på vanligt sätt med gängse värderingsregler.

11. Styrelsen framlägger ordinarie bokslut för fastställelse och beslut om verksamhetens fortsättande utan likvidationsplikt.

12. Styrelsen kallar till stämma inom 8 månader från stämma enl punkt 6. Kontrollbalans II upprättas och föreläggs stämman. Om styrelsen i detta läge icke i tid eller icke alls förelägger stämman frågan begränsas skyldigheten att ansöka hos rätten till styrelseledamöterna. Ansökan kan också göras av enskild styrelseledamot, av verkställande direktören, av revisor eller av aktieägare. (Jämför nedan om personligt betalningsansvar som kan bli följd av underlåten ansökan.)

FAR har inför lagutskottet hävdat att bestämmelsen (som inte är ändrad) om revisorns möjlighet att ingripa bör utgå. FARs tolkning av 13 kap 2 § är att revisorn inte kan åläggas någon skyldighet att ansöka hos rätten om tvångslikvidation.

13. Vid stämman behandlas frågan huruvida kontrollbalansräkning utvisande att aktiekapitalet är intakt kan godkännas av stämman eller ej.

14. Stämman godkänner kontrollbalans II och beslutar att fortsätta verksamheten.

15. Se p 7.

Bolagsstämman torde kunna behandla en kontrollbalansräkning per senare datum än enl ovan som, om kapitalkravet där är uppfyllt, förtar likvidationsskyldigheten och andra personers/organs skyldighet att ansöka hos rätten om likvidation samt häver ett igångsatt likvidationsförfarande, se p 7 och 15.

Styrelseledamöters, aktieägares, VDs och andras ansvar

Inga ändringar har skett beträffande bolagsfunktionens/organs ansvar. Antalet fall där det personliga betalningsansvaret med framgång gjorts gällande enl ABL uppges vara mycket begränsat. Oförändrat gäller:

Om styrelsen eller styrelseledamot

  • underlåter att i rimlig tid upprätta kontrollbalansräkning (2).

  • underlåter att, sedan i kontrollbalansräkningen konstaterats att hälften av aktiekapitalet är förbrukat, snarast möjligt hänskjuta frågan till stämman (5)

  • deltar i beslut på stämma om att fortsätta verksamheten trots att hälften av aktiekapitalet är förbrukat (eventuellt vid 6, men säkerligen vid beslut att fortsätta verksamheten vid respittidens utgång, motsvarande 13, trots att kapitalkrav etc inte är uppfyllt)

  • underlåter att hos rätten ansöka om bolagets trädande i likvidation (ev sedan styrelsen underlåtit detta) om stämma kallad enl 12 icke beslutar om likvidation trots att aktiekapitalet ej är intakt (15).

inträder solidariskt ansvar för styrelseledamöterna (och andra som med vetskap härom handlar på bolagets vägnar) för bolagets uppkommande förbindelser. Detta betyder att personligt betalningsansvar inträder för skulder som uppstår under tiden från underlåtandet, d v s från det åtgärden bort vidtagas. Ansvar för uppkommande förpliktelser avser icke bara en eventuell ökning utan även t ex ersättande av leverantörsskulder.

Om styrelsen över huvud taget icke lägger fram likvidationsfrågan på stämman uppkommer följaktligen personligt ansvar endast för styrelsens ledamöter. Om ärendet hänskjutes till stämman, men denna ej beslutar om erforderlig likvidation eller rättidigt ordnar kapitalfrågan, ankommer det som sagt på inblandade personer d v s styrelseledamöter, VD och aktieägare, att avgöra om de vill ansöka hos rätten eller om de vill fortsätta verksamheten och därmed ta på sig personligt ansvar för uppkommande förpliktelser.

Hur kretsen ”annan som handlar på bolagets vägnar” skall definieras är inte helt klart. Hur långt ner i ett bolags hierarki sträcker sig ett eventuellt sådant ansvar genom ställningsfullmakter och delegeringar? För vissa berörda personer och/eller situationer är det inte klarlagt hur man skall agera om ansvar skall undvikas. Räcker det att protokollföra en motsatt uppfattning eller ska man avgå? Godtrosförutsättningen kan vara avgörande.

Ansvarigheten gäller icke förbindelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan hänskjutits till rättens prövning (se 7 ) eller balansräkning, korrekt utvisande att egna kapitalet ånyo är intakt blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma (se 11). Däremot kvarstår ansvar för oreglerade förpliktelser för tiden dessförinnan.

Clas Blix, auktoriserad revisor vid Bertil Olssons Revisionsbyrå AB