Redovisning och revision i stiftelser är mycket knapphändigt reglerade i gällande rätt, men det finns ett förslag till stiftelselag, och en skatterättslig utredning har påbörjats. Magnus Norin vid Hagström & Sillén i Göteborg jämför här lagförslaget med vad som nu gäller.

Stiftelser är reglerade i mycket liten omfattning i svensk civilrättslig lagstiftning. Bl.a. saknas nästan helt bestämmelser för redovisning och revision.

Det har under ett flertal år från politiskt håll vuxit fram krav på en fullständig civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet och en översyn av skattereglerna. Detta har resulterat i ett förslag till ny lag om stiftelser (Ds Ju 1987:14) samt en nyligen påbörjad skatteutredning. Det har i utredningsarbetet uttalats att ny civilrättslig respektive skatterättslig lagstiftning bör träda i kraft samtidigt, vilket beräknas kunna ske tidigast den 1 januari 1990.

I denna artikel görs en jämförelse mellan gällande lagstiftning och det föreliggande lagförslaget. Artikeln behandlar också ett antal redovisnings- och revisionsfrågor som är centrala för främst allmännyttiga stiftelser och som inte har någon direkt motsvarighet hos någon annan juridisk person. Dessa frågor har i stor utsträckning vuxit fram på grund av den sparsamma regleringen av stiftelser. Av stort intresse är därför hur dessa frågor har behandlats i lagförslaget.

Med allmännyttig stiftelse menas i denna framställning en stiftelse som har att tillgodose ej personligt bestämda destinatärer. Allmännyttiga stiftelser är ofta gåvostiftelser, d.v.s. sådana stiftelser som erhåller medel passivt genom att stiftaren anslår gåvor, vilka grundar den förmögenhetsmassa från vilken främst avkastning kommer destinatärerna tillgodo.

Gällande rätt

I gällande rätt är bokföringsskyldigheten för stiftelser med vissa undantag inskränkt till att föra inkomst- och utgiftsbaserade räkenskaper enligt lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser 14 §. Denna lag innehåller bestämmelser för länsstyrelsens tillsyn över allmännyttiga stiftelser och vissa regler för styrelsens förvaltning. En stiftare kan genom föreskrift undantaga en stiftelse från att omfattas av tillsynslagen, varför även räkenskapsskyldigheten ej behöver fullgöras enligt denna lag. Pensions- och personalstiftelser står regelmässigt under tillsyn. Familjestiftelser (vilka har att tillgodose viss eller vissa släkter) omfattas ej alls av tillsynslagen. Näringsidkande stiftelser omfattas av BFL till den del näringsverksamhet bedrivs.

En stiftelse omfattas ej av lagen om årsredovisning, vilket framgår av lagtexten. I BFN 22, om lagen om årsredovisning, påstås att en stiftelse kan vara dotterföretag, vilket är felaktigt då en stiftelse definitionsmässigt saknar ägare. Det förekommer dock fall då stiftelser betraktas som ägda. Ett exempel är kommunala bostadsstiftelser, vars stiftelsekapital ofta medtages i koncernredovisningen för kommuner.

Tillsynslagen ställer ej krav på revision. Tillsynsmyndigheten kan dock utse revisor, vilket sällan förekommer.

Annan lagstiftning som indirekt berör revision av stiftelser finns i företagsförvärvslagen (1982:617), i vilken stadgas att stiftelser är s.k. kontrollsubjekt. Dessa får i princip ej utan tillstånd förvärva aktier eller andelar i svenska aktiebolag respektive handelsbolag, om stiftelsen genom förvärvet får en andel av röstetalet eller andel av aktiekapitalet som överskrider något av gränsvärdena 10, 20, 40 eller 50 %. Tillstånd krävs således ej för förvärv som sker i intervallen. Dessutom får en stiftelse ej vara komplementär i kommanditbolag enligt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Regler som i ABL

Lagförslagets förändringar i förhållande till 1929 års tillsynslag består främst i att ABLs bestämmelser i tillämpliga delar har applicerats på stiftelseinstitutet. Bl.a. innefattas låneförbud. Närståendekretsen utgörs av stiftaren och honom närstående personer. Vidare ställs krav på årsredovisning och bokföringsskyldighet som skall fullgöras enligt BFL för ett stort antal stiftelser. En stiftare kan enligt lagförslaget ej heller längre undantaga en stiftelse från registrering och tillsyn.

En fråga som med utgångspunkt i lagförslaget har diskuterats i näringslivspressen den senaste tiden är en begränsning av stiftelsers ägande. Det har exempelvis påståtts att vissa stiftelser skulle tvingas att sälja av betydande aktieinnehav i svenska börsföretag om lagförslaget träder i kraft. Detta i en sådan omfattning att stiftelserna skulle komma att mista bestämmande inflytanden i de idag ägda företagen. Uppfattningen har baserats på ett uttalande i specialmotiveringen som säger att ”en gräns vid t ex 50 % av stiftelsens reala förmögenhetsvärde kan vara rimlig” vad beträffar placering i börsnoterade aktier och/eller aktiefonder.

Det skall först konstateras att lagförslaget ej alls innebär några begränsningar av det påstådda slaget. Av den föreslagna lagtexten framgår att om det inte följer av stiftelseförordnandet hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad, svarar stiftelsens styrelse för att förmögenheten är placerad på ett godtagbart sätt.

Huvudregel kan sägas vara att placeringen skall företas i enlighet med stiftarens vilja med den anslagna egendomen. Finns det i ett stiftelseförordnande positivt angivet i vilka tillgångar stiftelsens förmögenhet skall vara placerad, skall detta följas. Det ovan citerade uttalandet om en gräns vid 50 % för placering i aktier berör det fall då kapitalplaceringsföreskrifter saknas eller då stiftarens vilja ej klart framgår genom förmögenhetsöverföringen i sig. Uttalandet är enbart hänförligt till vad som är att anse såsom godtagbar placering i dessa senare nämnda fall.

Det uttalas klart i specialmotiveringen att bestämmelsen ej är avsedd att innebära något annat än vad som idag torde gälla enligt tillsynslagen.

Rätt att driva näringsverksamhet

En annan fråga som diskuteras i lagförslaget är om stiftelsers rätt att driva näringsverksamhet skall begränsas. Både det förhållandet att en stiftelse i eget namn bedriver näringsverksamhet och den situation då en stiftelse via röstmajoritet i ett dotterbolag driver näringsverksamhet diskuteras. I lagförslaget tas inte ställning till frågan i avvaktan på remissinstansernas synpunkter. Lagbestämmelserna har dock utformats på ett sätt som omfattar näringsdrivande stiftelser. Det sägs vidare i lagförslagets överväganden att det borde vara tillåtet att näringsverksamhet bedrivs genom ett av stiftelsen helägt dotterbolag.

Enligt BFL och årsredovisningslagen

Enligt lagförslaget skall bokföringsskyldighet fullgöras enligt vad som stadgas i BFL. Bokföringsskyldiga blir:

  • Näringsidkande stiftelser (även omfattande den ideella verksamheten) och moderstiftelser (se nedan).

  • Stiftelser med en förmögenhet om 300.000 kronor värderat enligt 4 § lagen om statlig förmögenhetsskatt, vilket bl.a. innebär att börsnoterade aktier upptages till 75 % av noterat värde, att fåmansbolagsaktier upptages till 30 % och att fastigheter upptages till taxeringsvärde. Ny värdering skall göras varje år.

  • För dessa stiftelser ställs krav enligt den föreslagna stiftelselagen på årsredovisning. Denna skall innehålla:

    – resultat- och balansräkningar samt

    – förvaltningsberättelse med uttalande om hur stiftelsens ändamål har tillgodosetts under året.

Näringsidkande stiftelser och moderstiftelser skall i tillämpliga delar komplettera årsredovisningen enligt lagen om årsredovisning. Årsredovisningen skall härigenom bl.a. innehålla resultat- och balansräkningar för närmast föregående år, notupplysningar och uppgifter i förvaltningsberättelsen om löner och ersättningar m.m.

Årsredovisningen blir enligt lagförslaget offentlig handling.

En stiftelse är moderstiftelse om koncernförhållande råder (motsvarande ABLs regler). En moderstiftelse skall upprätta koncernredovisning.

För övriga stiftelser gäller liksom nu krav på inkomst- och utgiftsbaserade räkenskaper. En nyhet jämfört med tillsynslagens bestämmelser är att dessa stiftelsers räkenskaper skall visa tillgångarnas förmögenhetsskattemässiga värde vid årets slut. Bestämmelsen innebär att en jämförelse skall göras med bokfört värde, i syfte att klargöra om bokföringsskyldighet inträder för stiftelsen.

Skall utse revisor

De stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning skall ha revisor. En stiftelse skall ha auktoriserad revisor om förmögenheten överstiger 5 Mkr beräknat enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt, om stiftelsen är moderstiftelse eller om stiftelsen utövar näringsverksamhet. Revisionsberättelse skall avges, men denna bör enligt lagförslaget ej innehålla uttalande om ansvarsfrihet för styrelsen. Det förekommer dock ej sällan förvaltningskonstruktioner i stiftelser som innefattar ett organ överordnat styrelsen. Ofta skall revisorn enligt dessa stiftelsers stadgar uttala sig om ansvarsfrihet. Men då det saknas ett organ som med rättslig verkan kan bevilja styrelsen ansvarsfrihet är ett sådant uttalande även i dessa fall utan rättslig betydelse.

En något märklig bestämmelse är att det åligger revisorn, ej styrelsen, att till tillsynsmyndigheten insända avskrift av stiftelsens årsredovisning. Tillsynsmyndigheten skall ha originalet av revisionsberättelsen.

Lagförslaget omfattar vidare bl.a. regler för likvidation av stiftelser som i eget namn bedriver näringsverksamhet. Dessa stiftelser skall upprätta särskild balansräkning om skulderna överstiger tillgångarna (jämför lag om ekonomiska föreningar).

Ingångsvärde på aktier

Det förekommer ofta att en stiftare i gåvobrev eller stiftelseurkund ej anger värdet på den aktiegåva som överlämnas till stiftelsen. Endast om stiftaren uttryckligen har bestämt aktiernas ingångsvärde för stiftelsen, finns ett för aktierna bestämt värde.

Värderingen är i övriga fall oklar, då det saknas värderingsregler för gåva i tillsynslagen. BFL är också svår att tillämpa, även om stiftelsen idag är eller igenom lagförslaget blir bokföringsskyldig enligt denna lag. Aktierna saknar ju i detta fall anskaffningsvärde (utgiften för dess förvärv).

Det förekommer i vissa fall att ingångsvärdet på aktierna bestäms till aktiernas ursprungsvärde (nominellt värde) eller till närmast föregående onerösa fång (vanligtvis stiftarens anskaffningsvärde). I vissa fall bestäms ingångsvärdet till ett värde understigande marknadsvärdet för att stiftelsekapitalet skall stå i paritet med den storlek på utdelningen som förväntas (eller bestäms av stiftelsen vid majoritetsägande).

Koncernredovisning

Kravet på koncernredovisning i en stiftelse har åtminstone två syften.

Det ena syftet är att ej övervärdera värdet på moderstiftelsens kapital samt att ge ett rättvisande underlag för stiftelsens utdelningskapacitet.

Det andra syftet är, sett från lagförslagssynpunkt, att få en bättre ekonomisk bild över ägargrupperingar inom näringslivet. Det förekommer ju ett stort direkt och indirekt ägande av svenska börsföretag via stiftelser.

Man kan fråga sig hur stiftelsens egna kapital skall behandlas i koncernredovisningen och särskilt hur en uppdelning på fritt och bundet eget kapital bör göras. En stiftelses utdelningsregler är i allmänhet kopplade enbart till stiftelsens avkastning. Med detta synsätt vore det enligt min mening riktigast att ej redovisa någon del av dotterbolagens kapital som fritt i koncernbalansen. Det är först när kapitalet i form av utdelning från dotterföretag kommit stiftelsen tillhanda som det bör redovisas som fritt. En specificering bör göras på stiftelsekapital å ena sidan och bundna samt fria reserver i dotterbolag å den andra, tillsammans utgörande stiftelsens bundna kapital. Detta bör göras för att tydligt visa att stiftelsens kapital är hänförligt till två skilda verksamheter. Redovisningen kan annars ge en missvisande bild av vad som är direkt utdelningsbart till stiftelsens destinatärer.

En stiftelse blir moderstiftelse genom främst två olika typer av förvärv; genom köp eller genom gåva. Behandlingen i koncernredovisningen bör enligt min mening bli olika beroende på hur förvärvet sker.

Förvärvsmetod och pooling

Om stiftelsen köper ett företag på marknadsmässiga villkor bör förvärvsmetoden tillämpas på det sätt som metoden beskrivs i FARs rekommendation om koncernredovisning. Ett eventuellt goodwillvärde i stiftelsen bör dock efter mitt tycke behandlas mycket försiktigt, d.v.s. skrivas bort direkt mot dotterbolagets fria reserver (se Balans 12/87 sid 42 där denna möjlighet synes ha accepterats av FARs redovisningskommitté under vissa förutsättningar).

Om däremot dotterbolagsaktierna förvärvas genom en gåva från stiftaren och aktierna bokförs i moderstiftelsen till nominellt värde eller annat ej marknadsanpassat värde, bör behandlingen bli en annan än vid köp. I detta fall bör det bokförda värdet på dotterbolagsaktierna elimineras mot dotterbolagets egna kapital ”från toppen”. I första hand mot aktiekapitalet, vilket räcker om aktierna bokförts till nominellt värde. I annat fall bör kvarvarande värde i en stiftelsekoncern dras från dotterbolagets bundna reserver och därefter från summan av dotterbolagens fria reserver. Motsvarande försiktiga elimineringsteknik för bolag (men med skillnad att även moderbolagets fria reserver kan elimineras) benämns ibland i litteraturen bundet-kapitalmetoden (se exempelvis Lennart Eriksson, Koncernredovisning, Sv Civilekonomföreningen/Studentlitteratur). Tekniken förordas av FAR för poolingsituationer. Enligt min mening saknas det i dessa fall anledning att tillskapa goodwill- eller badwillvärden. En metod att avräkna dotterbolagets egna kapital ”från toppen” synes dessutom vara den enda möjliga om gåvan överlämnats långt bak i tiden. Information om förvärvsvärde saknas som regel i dessa fall.

En särredovisning av minoritetsintressen torde få göras. Koncernredovisningen bör även i övrigt upprättas på det sätt som görs för aktiebolag, således även inkluderande en redovisning för intressebolag.

En intressant fråga speciellt aktuell för stiftelser är hur korsvist ägande kan komma att påverka koncernredovisningen. Vid innehav av aktier i intressebolag ställs ej, enligt FARs utkast om Redovisning för andel i intresseföretag, krav på att det ägande bolaget skall eliminera intressebolagets eventuella innehav av aktier i det ägande bolaget.

Det torde inte vara helt ovanligt att två eller flera av en stiftelses intressebolag äger aktier i varandra. Stiftelsekapitalet såväl i moderstiftelsens som i koncernens balansräkning kan komma att övervärderas om interna aktieinnehav mellan intressebolagen ej elimineras. Detta problem kan också uppstå i vanliga aktiebolagskoncerner, men förhållandet torde relativt sett vara vanligare i stiftelsekoncerner. Det förhållandet att ett bolag till någon del äger en moderstiftelse kan givetvis inte förekomma, eftersom stiftelser definitionsmässigt saknar ägare.

Vad är avkastning?

Det saknas i lagförslaget en beskrivning av vad som skall anses utgöra avkastning i en stiftelse. Frågan är central för uppdelningen på utdelningsgrundande resultat respektive till stiftelsekapitalet hänförlig värdesäkring. Frågan är också central från skattesynpunkt.

Enligt skatterättslig praxis skall de allmännyttiga stiftelser som omfattas av lagen om statlig inkomstskatt 7 § 6 mom dela ut minst 80 % av avkastningen, sett som ett genomsnitt över en femårsperiod, för att få behålla skattefriheten.

Frågeställningen koncentreras i denna framställning till behandling av resultat som uppkommer vid avyttring av värdepapper.

En gåvostiftelse placerar i allmänhet sin förmögenhet i aktier eller i räntebärande värdepapper som utgörs av obligationer, statsskuldväxlar m.m. Aktier ger förhållandevis låg utdelning och ger ofta vid försäljning höga avyttringsresultat. Obligationer ger hög avkastning i form av ränta och låga avyttringsresultat. Att ränta och aktieutdelning betraktas som avkastning torde vara klart. Det är svårare att avgöra hur de resultat bör behandlas som uppstår då en stiftelse omplacerar sina tillgångar.

BFL ställer krav på att resultat som uppkommer då ett värdepapper avyttras bokförs över resultaträkningen. I många stiftelser redovisas dock sådana resultat direkt mot stiftelsekapitalet. Om en stiftelses förmögenhet är hänförlig till en ursprungsgåva betraktas denna som en anslagsgrundande förmögenhetsmassa. Förändringar i förmögenhetsmassan som föranleds av omplaceringar ger en direkt förändring av värdet på ursprungsgåvan och bokförs därför mot stiftelsekapitalet.

En sådan redovisning leder till att stiftelsens kapital ökar. På sikt ökar därmed också avkastningen och utdelningen. Destinatärerna tillgodoses dock inte på kort sikt i samma omfattning som om resultaten bokförs över resultaträkningen och därmed skall utdelas. Vid en direkt bokföring mot stiftelsekapitalet behöver pengarna ej delas ut utan kvarstår i stiftelsen och återinvesteras i nya värdepapper eller insättes på bank. Destinatärerna åtnjuter därför enbart avkastning i form av utdelning eller ränta.

Omplaceringsresultat till kapitalet

Det hävdas ibland att aktieutdelning, ränta och omplaceringsresultat i sin helhet bör betraktas som avkastning.

Enligt min mening bör dock omplaceringsresultat direkt hänföras till stiftelsekapitalet att utgöra värdesäkring av stiftelsens kapital, vilket möjliggör en bibehållen real utdelningskapacitet. Det torde från en stiftares, i normalfallet, långsiktiga perspektiv vara tillräckligt om destinatärerna tillgodoses genom den ökade avkastning som föranleds av att förmögenhetsmassan ökar. Då risken för kapitalförluster ej kan uteslutas vid kapitalplacering bör även avsättningarna till stiftelsekapitalet innehålla reservering för kapitalförluster vid framtida omplaceringar.

Om omplaceringarna sammantaget under ett år görs med förlust bör underskotten utjämnas mot i första hand kapitalförlustreserven och därefter direkt bokföras att minska stiftelsekapitalet, vilket utvisar stiftelsens utdelningskapacitet på lång sikt. Syftet med förmögenhetsplaceringen i en stiftelse bör vara att utjämna fluktuationer mellan åren och att bibehålla en real, jämn utdelningskapacitet.

En direkt bokföring mot stiftelsekapitalet kan vidare motiveras om stiftelsen bildats genom en donation av aktier och värdet på dessa har bokförts till ett belopp klart understigande marknadsvärdet. Detta kan vara fallet om aktiegåvan förvärvats av stiftelsen för lång tid sedan och gåvoförbehåll funnits om att gåvan ej fått avyttras under stiftarens livstid. Avyttringsresultatet, som beräknas i nominella termer, tar ej hänsyn till penningvärdesförsämringen under åren och en snabb utdelning av detta resultat skulle leda till att stiftelsens utdelningskapacitet starkt skulle komma att beskäras och kunna hota stiftelsens fortvarighet.

Det kan därför ifrågasättas om BFLs regler på denna punkt bör omfatta stiftelser.

Revisorns rapportering

En problematisk fråga idag är revisorns agerande i en stiftelse som är insufficient och som kan misstänkas vara på obestånd. Revisorn har tystnadsplikt och kan ej till tillsynsmyndigheten under året rapportera om förhållanden som råder i stiftelsen. Revisorn hänvisas till uttalanden i revisionsberättelsen, vilken avges efter räkenskapsårets slut då ett eventuellt obestånd kan ha förvärrats. Frågan blir speciellt problematisk om stiftelsen ej omfattas av tillsynslagen.

Det föreliggande lagförslaget ger en möjlighet för stiftelsens revisor att under löpande år rapportera till tillsynsmyndigheten. Vidare skall näringsdrivande stiftelser upprätta särskild balansräkning vid insufficiens. Frågeställningen lär därför lösas om lagförslaget resulterar i ny lag.

Verkliga värdet

Det bästa skyddet för att en stiftelse skall kunna hålla stiftelsekapitalet intakt och härigenom kunna fullgöra sitt ändamål med en bibehållen utdelningskapacitet, torde utgöras av att förmögenhetsmassan beräknas efter verkligt värde. Det kan därför hävdas att en gåvostiftelse genomgående bör redovisa tillgångar och skulder till försiktigt beräknade verkliga värden. En sådan redovisning bör kunna göras därför att en stiftelses främsta syfte definitionsmässigt är att konsumera medel. Detta till skillnad från exempelvis aktiebolag, vars främsta syfte är att samla in medel.

Givetvis uppstår som alltid problemet att bestämma verkliga värden. Framför allt på ej noterade aktier och fastigheter.

Som vägledning skulle dock kunna användas bestämmelserna i lagen om statlig förmögenhetsskatt, vilka torde kunna ses som försiktigt beräknade verkliga värden.

Utbetalningar till destinatärerna grundade på bokförda värden skulle i vissa fall kunna leda till en för snabb konsumtion av en stiftelses tillgångar, speciellt vid kraftiga börsfall och hög inflationstakt.

Man kan tycka att en redovisning till verkliga värden strider mot försiktighetsprincipen men enligt min mening utgör en sådan redovisning en bättre garanti för att stiftelsekapitalet ej urholkas än en konventionell redovisning. Under förutsättning att värdeförändringar bokförs direkt mot stiftelsekapitalet torde vidare en redovisning till verkliga värden vara en lösning på de redovisningsproblem som uppstår då framför allt aktiegåvor bokförs till värden klart understigande marknadsvärde.

Överlämna åt god sed

Antalet fonder och stiftelser i Sverige har beräknats uppgå till drygt 50.000 med en sammanlagd bokförd förmögenhet om ca 50 miljarder kronor. (Lennart Frii, Alla dessa fonder och stiftelser, Lehmanns förlag.) Marknadsvärdet av förmögenheten torde dock vida överstiga detta belopp.

Det får därför med hänsyn till tillsynslagens mindre omfattande regelverk anses vara av stor vikt för samhället att en civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet kommer till stånd. Även revisorer, som ej sällan i yrkesutövningen kommer kontakt med stiftelser, bör välkomna lagförslaget, då avsaknaden av regler för redovisning och revision av stiftelser idag känns högst påtaglig.

Enligt vad som förhoppningsvis framgått av denna artikel finns en hel del redovisningsproblem som ännu ej är lösta. Dessa bör inte lösas genom lagstiftning. Det bör i stället överlämnas till god redovisningssed att utvisa vad lagförslaget, om det träder i kraft, närmare skall innebära vad gäller redovisning av stiftelser. Ett uttalande från FARs redovisningskommitté som vägledning för god redovisningssed inom stiftelseområdet vore välkommet.

Det skall slutligen bli av stort intresse att se vilka eventuella förändringar i beskattning av stiftelser som kan föranledas av den nyligen tillsatta skatteutredningen, i synnerhet om dessa förändringar kan tänkas påverka den mycket starka koppling mellan beskattning och redovisning som råder inom många områden för stiftelser.

Magnus Norin, Hagström & Sillén i Göteborg