Det finns – som jag ser det, skriver Marcus Näslund – två sätt att behandla frågan om skadeståndsansvar för revisorer och revisionsbyråer. Det ena sättet är att försöka inventera det regelverk som kan bli tillämpligt när ett ”misslyckande” har inträffat, dvs. en ”neutral” beskrivande framställning. Självfallet finns det ett stort värde i detta. Det andra sättet är att försöka inventera de situationer som revisorn och revisionsbyrån särskilt bör ge akt på för att undvika eller minimera risken för exponering. Jag har i denna artikel valt att ta fasta på det andra sättet. Måhända får jag anledning att återkomma i en senare artikel och då behandla regelverket sett ur ett internationellt perspektiv.

1 Revidera som vanligt när bolaget kan förväntas bli uppköpt

Väldigt många fall där revisorns oaktsamhet aktualiserats och där det rört sig om stora skadeståndsbelopp, har varit i samband med företagsförvärv. Den som stämmer måste självfallet ha lidit skada. De största förlusterna/skadorna uppkommer då någon köpt ett bolag med många ”lik” och för hög köpeskilling. Oberoende av den legala hållbarheten i framställda skadeståndsanspråk, försöker t.ex. företagsledningen i det köpande bolag, som har slösat pengar på ett dåligt förvärv, att skydda sitt eget rykte och kanske arbete genom att leta syndabockar. I det ögonblick det finns anledning att tro att klienten är föremål för ett uppköp, bör det ringa en varningsklocka hos revisionsteamet som då också bör lägga in en högre växel. Även om det inte enbart p.g.a. ett företagsförvärv skall behöva finnas anledning att göra en mer ingående insats, är det trots allt en säkerhetsåtgärd som inte bör försummas. Särskilt viktigt är det att vara omsorgsfull om du skall granska redovisning som kommer att ligga till grund för köpeskillingens bestämmande. Se till att du fått del av överenskommelsen och fullt ut förstår de ekonomiska konsekvenserna av dina uttalanden rörande redovisningen. Ibland förekommer det att parterna överlämnar till revisorerna i det köpande och uppköpta bolaget att gemensamt ta fram ett underlag för köpeskillingens fastställande. Detta är mycket riskabelt. Låt parterna fastställa köpeskillingen och se till att dina uttalanden är väl underbyggda och poängtera särskilt alla osäkra faktorer och det underlag som utgör grunden för ditt ställningstagande.

2 Bry dig inte om att skaffa specialistråd rörande arbete med resultatprognos

Resultatprognoser med anledning av ”takeover bids” utgör en stor riskpotential. Om den som lämnar budet lyckas med sitt uppsåt och om resultatprognosen slår helt fel, kan förvärvaren försöka att stämma på belopp motsvarande den uppkomna bristen i värdet avseende målföretaget. Särskilt besvärande kan det vara om budet höjs efter det att revisorn varit med och bearbetat resultatprognosen. Skaffa därför all den hjälp du kan få om du är ombedd att medverka i en resultatprognos i dylika situationer

3 Lova klienten guld och gröna skogar i ett förslag eller i en uppdragsbeskrivning (uppdragsbrev) till klienten

Ett uppdragsbrev ses som en del av det uppdragsavtal som träffats med klienten. Du kan bli stämd om du misslyckas med att leva upp till vad du utlovat i uppdragsavtalet. Du kan alltså bli stämd både för kontraktsbrott och för vållande. Utlova att du t.ex. skall identifiera alla svagheter i den interna kontrollen i ”management letters”, allt för att eventuellt få uppdraget, så kan du vara säker på att dina insatser blir bedömda efter den standard du i oförstånd själv ställt upp. Alltså: ge inga löften som du inte med säkerhet kan infria.

4 Strunta i rekommendationer om god revisionssed; Bara idioter följer dem bokstavligen

Många revisorer vet inte exakt vad revisionsrekommendationerna säger. De förstår och har inga invändningar mot andemeningen i dem. Men skall vi vara ärliga, måste man erkänna att revisorer inte kan dem tillräckligt och framförallt inte det ”finstilta”. Vare sig vi tycker om det eller inte, representerar rekommendationerna de enda auktoritativa uttalandena om hur en revision skall genomföras. I varje fall där oaktsamhet i revisionen ifrågasätts, kommer revisorns insatser att jämföras med rekommendationerna. Om han inte har följt dessa, har han bevisbördan för att rättfärdiga sin underlåtenhet. I en domstol kommer rekommendationerna att nagelfaras och jämföras med revisorns faktiska insatser. Var medveten om att en mycket professionell granskningsinsats i allt väsentligt saknar värde i detta sammanhang, om inte avrapporteringen till klienten eller i revisionsberättelsen skett i konsekvens med granskningsresultatet.

5 Bry dig inte om revisionsanteckningar av assistenter som inte förstår klienten riktigt

Assistenter och mindre erfarna medarbetare blir ofta onödigt oroade av detaljer och småsaker eller missförstånd. Många av deras anteckningar kan inte beaktas. Trots detta visar det sig i många fall av bristande revisionsinsatser, att en medlem i revisionsteamet (ofta en revisionsassistent) har i sina anteckningar direkt eller indirekt aktualiserat den fråga som senare lett till problem. Många gånger framgår det inte av dokumentationen hur den revisionsansvarige revisorn hanterat den aktuella frågan Det är därför viktigt att varje anteckning av någon i ett revisionsteam som kan utgöra källan till en väsentlig fråga, blir föremål för genomgång och dokumentering. Vid tidpunkten i fråga kan detta förefalla närmast löjligt, men några år senare och sett i backspegeln är plötsligt sambanden uppenbara. Var särskilt uppmärksam på kryptiska anteckningar som indikerar att t.ex. en assistent inte litar på företagsledningen eller ger uttryck för att han mer eller mindre tycker att de är ”idio...”. Det kan bli svårt att senare hävda att du litat på företagsledningens uppgifter och påståenden om någon i revisionsteamet har beskrivit dem som opålitliga.

6 Ödsla inte tid och pengar på skattekonsulter och juridisk expertis i frågor som du säkert kan lösa själv

”Själv är bästa dräng” och ”bliv vid din läst” är ordspråk (?) som man osökt tänker på. Om man som revisor vill vara säker på att utsätta sig för maximal risk skall man ta ställning till och lämna råd i mera komplicerade skattefrågor och juridiska frågor, utan att först konsultera expertis. Ett vanligt fenomen är att överskatta sin egen kunskap och underskatta riskerna med de råd och biträde man lämnar. Skaffa alltid dokumenterade råd från expertis så snart du är osäker eller om det rör sig om en mer komplicerad fråga där du saknar särskild kompetens. ”Snålheten bedrar visheten.” Om klienten inte är beredd att betala för den merkostnad som det kan innebära, gör då klart för honom att du inte kan uttala dig i frågan och rekommendera honom samtidigt att själv inhämta extern rådgivning. I vissa fall kan det finnas anledning att direkt dokumentera din uppfattning att du avråder från en visst agerande eftersom osäkerhet råder om rättsläget. Var överhuvudtaget omsorgsfull när du dokumenterar kommunikation med klienten i nu aktuella frågor. Var särskilt försiktig med ren juridisk rådgivning då sådan eventuellt inte omfattas av ansvarsförsäkringen.

7 Om du har gjort ett dåligt jobb och klienten inte vill betala, vidta då rättsliga åtgärder såsom att ansöka om betalningsföreläggande

En del av de skadeståndskrav som grundar sig på oaktsamhet och som aktualiseras mot revisorer är resultatet av ett motkrav/genkäromål på ett krav från revisorn avseende arvode. Det som från början sett ut som ett enkelt krav på betalning av arvode har plötsligt blivit ett komplicerat skadeståndsfall med höga ombudskostnader. Om du har gjort ett dåligt jobb och det finns risk för ett krav grundat på oaktsamhet, ta då konsekvensen därav och överväg om du inte skall kompromissa om arvodet. Om möjligt försök också träffa en förlikning som innebär att man undanröjer alla eventuella krav från klienten avseende den aktuella tiden. Det är ofta billigare att kompromissa än att slåss för sin sak. De enda säkra vinnarna är advokaterna.

8 Genomför revisionen i ett dotterbolag med utgångspunkt från ett väsentlighetskriterium hänförligt till koncernen; Dotterbolagen är ju egentligen bara divisioner i koncernen

Det finns en tendens hos en del i revisorskåren att granska ett dotterbolag i mindre detalj än om det rört sig om ett helt fristående bolag. Ibland vidtas åtgärder på koncernnivå för problem som har uppkommit i ett dotterbolag. Man håller således inte isär den legala strukturen. Man bör därför vara medveten om att om en revisor blir stämd, kommer med stor säkerhet domstolen att bedöma insatserna i dotterbolaget såsom om det vore ett helt fristående bolag. Härtill kommer självfallet att beaktas de granskningsaspekter som koncernförhållandet i sig har.

9 Acceptera uppdrag från processvilliga klienter

En del klienter är av naturen benägna att föra processer om allt. Det är inte ovanligt att man vid företagsköp stöter på köpare som redan från början har bestämt sig för att få någonting tillbaka av de som direkt eller indirekt kan anses ha utställt garantier – såsom revisorer. Klienter av detta slag bryr sig ofta inte om att de har en svag processuell ställning. De räknar med att få något vid en förlikning. Du drar på dig kostnader för att anlita juridisk hjälp och du får lägga ner tid som du inte kan fakturera. Processbenägna klienter är ofta de som betalar låga arvoden eller som helst inte vill betala något för utfört arbete. Frågan är om revisorer inte mår bäst av att inte ha sådana klienter.

10 Var aktiv och behjälplig i din klients förhandlingar

Revisorer har lärt sig att de skall vara aktiva. Vi vill alla att våra klienter skall vara framgångsrika och att de ska tillskriva oss en del av framgången. Var väldigt försiktig om du blir involverad i förhandlingar. Om du i något avseende ger trovärdighet i en sak för tredje man, är denne berättigad att förlita sig på dig och risk finns därför att du kan bli stämd om du medverkat på ett oaktsamt sätt till att ett visst förhållande givits trovärdighet. Det har förekommit att ersättningsanspråk riktats mot revisorer som till köpare av bolag uttalat sig om det troliga i riktigheten i viss redovisning utan att ha angivit i vilka avseenden granskning ej förekommit. Även mer informella uttalanden i samtal kan vara mycket riskabla och vändas mot revisorn senare.

11 Bry dig inte om att föra anteckningar vid möten och över telefonsamtal

Om det inte föreligger bevis om motsatsen, finns det anledning att tro att en domstol kommer att sätta tilltro till dina anteckningar över ett möte eller telefonsamtal. Många skadeståndsanspråk skulle aldrig leda till att du blev stämd eller behövde betala ersättning om du hade fört anteckningar över vad du uttalat och vad som sagts av klienten. Det behöver inte vara omfattande anteckningar utan det räcker med att det av anteckningarna tydligt framgår vilka uppfattningar/meningar eller uppgifter som uttalats respektive lämnats av dig eller klienten. Har en process väl kommit igång och har du inte fört anteckningar, skall du inte bli förvånad om vittnen citerar uttalanden som de menar att du gjort men som du inte känner igen.

12 Bry dig inte om brev från tredje man där det sägs att man kommer att förlita sig på det arbete som du utför

Det kan förekomma att tredje man försöker skapa en bundenhet för en revisor genom att skriva till honom och uppge att man kommer att förlita sig på hans revisionsberättelse för ett visst agerande. Det behöver nödvändigtvis inte ha samband med revisionsberättelsen utan kan även vara fråga om att åberopa sig på andra aktiviteter från revisorn. Att helt negligera ett sådant brev kan innebära att du drar på dig ett skadeståndsansvar eller i vart fall ökar risken för ett ersättningsanspråk. Man måste alltid svara på sådana brev, och i de flesta fall klart bestrida att eventuellt ansvar kan uppkomma. Om man erhåller ett dylikt brev bör man snarast söka råd i frågan. Ett särskilt problem utgör de fall där revisorn följer med företagsledaren till banken i anledning av t.ex. en ny kredit. Om revisorn till äventyrs följer med bör rollfördelningen var helt klar för samtliga parter, så att inte revisorn bara genom sin närvaro legitimerar uppgifter som han inte haft anledning att granska eller uttala sig om. Här vill jag därför särskilt hänvisa till vikten av att föra anteckningar över möten.

13 Bry dig inte om att träffa ett uppdragsavtal eller lämna ett uppdragsbrev med beskrivning av uppdraget

Om det inte finns något skriftligt uppdragsavtal, är du utelämnad till vad domstolen tycker sig se att du åtagit dig. I ren och lagstadgad revision utgör kanske detta inte ett så stort problem då dina skyldigheter enligt lag och god sed är relativt väl utvecklade. I dessa situationer är det nog bättre att inte ha ett uppdragsavtal än att ha ett där du utlovar guld och gröna skogar. När det gäller andra typer av uppdrag, finns det en uppenbar risk att du som uppdragstagare kan vara på den förlorande sidan.

Marcus Näslund är bolagsjurist vid Ernst & Young. Han medverkade senast i Balans nr 12/90.