Aktiebolagskommittén överlämnade nyligen ett nytt delbetänkande,
Ett aktiebolag kan upplösas bl.a. genom likvidation. Bestämmelser om likvidation finns i 13 kap. aktiebolagslagen, ABL, (1975:1385).
Ett aktiebolag kan träda i likvidation därför att aktieägarna inte längre önskar fortsätta verksamheten, s.k. frivillig likvidation. Men bolaget kan också vara skyldigt att gå i likvidation, även om aktieägarna inte vill. Det första fallet är då bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Ett annat fall är då rätten, p.g.a. att en aktieägarmajoritet missbrukat sitt inflytande i bolaget, finner att detta skall träda i likvidation. Det finns ytterligare fall då bolaget har likvidationsplikt. Likvidationsskyldighet kan sålunda föreligga enligt bolagsordningen. Vidare kan bolaget ha fått överskott i konkurs men inte fattat beslut om likvidation. Likvidationsplikt föreligger även då bolaget saknar till PRV anmäld behörig styrelse, verkställande direktör eller revisor samt då bolaget inte sänt in årsredovisning och revisionsberättelse till PRV inom föreskriven tid.
I samtliga dessa fall kan bolagsstämman ta konsekvenserna av den föreliggande situationen och besluta att bolaget skall träda i likvidation. Men för att reglerna om likvidationsskyldighet skall vara effektiva, måste det finnas möjlighet att få likvidation genomförd, även om bolagsstämman inte vill besluta därom. Detta sker genom att rätten eller PRV beslutar om likvidation, s.k. tvångslikvidation.
Kommittén föreslår ändringar i reglerna om såväl frivillig likvidation som tvångslikvidation.
Frivillig likvidation
Att aktieägarna måste kunna upplösa aktiebolaget, om de skulle vilja det, är en självklarhet. Beslut om frivillig likvidation fattas enligt gällande rätt av bolagsstämman med enkel majoritet.1 Kommittén har prövat, men inte funnit skäl att skärpa kravet till kvalificerad majoritet. Det bör enligt kommittén inte vara möjligt för en aktieägarminoritet att tvinga majoriteten att mot sin egen övertygelse fortsätta verksamheten. Fortsatt drift kan knappast bli framgångsrik med dessa förutsättningar. En annan sak är att det även fortsatt bör finnas möjlighet att i bolagsordningen föreskriva kvalificerad majoritet för beslut om frivillig likvidation. Här föreslås ingen ändring.
I gällande rätt finns inga bestämmelser om vilket beslutsunderlag som skall finnas när aktieägare skall pröva frågan om likvidation. Kommittén menar att det är en brist och föreslår att det i lagen föreskrivs att aktieägarna skall tillställas dels ett förslag till beslut där det skall framgå bl.a. skälen till att likvidera bolaget, dels en kopia av senaste årsredovisning och en av revisorerna granskad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, som inträffat sedan årsredovisningen lämnades.
Ett stämmobeslut om likvidation har omedelbar verkan, om inte stämman beslutar annat. Föreligger inte grund för tvångslikvidation, kan stämman besluta att likvidationen skall träda i kraft viss senare dag, som dock inte får sättas hur långt bort som helst. Kommittén föreslår att ett av bolagsstämman fattat likvidationsbeslut måste få verkan senast den första dagen under närmast följande räkenskapsår. Bestämmelsen inverkar inte på möjligheten att i bolagsordningen ange en senare likvidationstidpunkt.
13 kap. 1 § aktiebolagslagen (ABL).
Tvångslikvidation p.g.a. kapitalbrist
Bestämmelserna om tvångslikvidation p.g.a. kapitalbrist tillhör de mer uppmärksammade och omdebatterade delarna av ABL.2 Dessa innebär i korthet att styrelsen, så snart det kan antas att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, snarast möjligt skall hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation till bolagsstämma. Samma skyldighet gäller om bolaget vid utmätningsförsök visat sig sakna utmätningsbara tillgångar. Beslutar stämman att bolaget skall bestå, måste aktieägarna inom åtta månader från hänskjutandet läka kapitalbristen. Har bolagsstämman inte inom denna tid, genom en ny kontrollbalansräkning, konstaterat att det egna kapitalet täcker hela det registrerade aktiekapitalet, är bolaget skyldigt att träda i likvidation. Beslutar inte stämman om likvidation, skall styrelsen ansöka härom hos rätten. En sådan ansökan kan också göras av en enskild styrelseledamot, VD, revisor eller aktieägare. En styrelseledamot som inte agerar efter det påbjudna mönstret blir personligen medansvarig för förpliktelser som bolaget därefter ådrar sig. Detsamma gäller aktieägare som trots vetskap om likvidationsplikten deltar i beslut om att bolagets verksamhet skall fortsätta.3
Bestämmelserna om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist har ibland kritiserats för att ha ett oklart syfte och, i den mån de skall skydda bolagets fordringsägare, vara mindre ändamålsenliga. Kommittén avvisar inte kritiken, men anser inte att den kan motivera ett avskaffande av bestämmelserna. Bestämmelserna om täckningskontroll är en del av kapitalskyddssystemet, säger kommittén, och påpekar också att EG-rätten hindrar en mer djupgående förändring av svensk lagstiftning i denna del.
Som kommittén ser det är det i hög grad påkallat att lagen även fortsättningsvis, i bolagsborgenärernas intresse, sätter en gräns för hur långt täckningen för aktiekapitalet får sjunka innan verksamheten måste avbrytas och bolaget träda i likvidation. Kommittén föreslår därför att ABL även i fortsättningen skall uppta bestämmelser om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist. Vissa mindre ändringar och förtydliganden bör dock göras i bestämmelserna om kontrollbalansräkning och personligt betalningsansvar för styrelseledamöter m.fl.
Om detta vittnar inte minst en lång rad artiklar i Balans. Se bl.a. nr 6/79, 7/79, 6/80, 8/82, 5/83, 2/84, 5/84, 9/84, 10/84, 1/85, 2/85, 5/85, 6/85, 10/86, 6-7/87, 8-9/87, 10/87, 12/87, 1/89, 4/89, 6–7/89, 3/90, 8-9/91, 2/92, 11/93 och 1/95. För en utförlig kommentar till ABL:s bestämmelser om likvidation se Lindskog, S., Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap., Juristförlaget, 2 uppl. 1995.
13 kap. 2 § ABL.
Kontrollbalansräkningen
Aktiebolagskommitténs förslag innebär att styrelsen är skyldig att upprätta kontrollbalansräkning så snart det finns skäl att anta att den skulle visa att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. I lagkommentaren sägs uttryckligen att kontrollbalansräkning inte behöver upprättas då det synliga egna kapitalet visserligen understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet men det är uppenbart att det med mycket god marginal finns dolda övervärden som täcker bristen. I dessa fall bör dock, säger kommittén, i styrelseprotokollet noteras de överväganden som styrelsen gjort (jfr FARs förslag till rekommendation om kontrollbalansräkning).
Vad beträffar kontrollbalansräkningen föreslår kommittén att det i lagen läggs fast att den skall upprättas med utgångspunkt i tillämplig lag om årsredovisning och att följande justeringar därefter får resp. skall göras i fråga om värderingen av balansposterna:
Tillgångar får redovisas till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna (nettoförsäljningsvärde) eller, beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning, anskaffningsvärdet minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar (planmässigt restvärde).
Skuld på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av bolagets ekonomiska ställning får utelämnas i kontrollbalansräkningen, om stödet – för det fall att bolaget försätts i konkurs eller går i likvidation – skall återbetalas först sedan övriga skulder betalats.
Skuld avseende betalning av framtida skatt får tas upp till nuvärde.
Obeskattade reserver delas upp på eget kapital och skuld avseende framtida skatt.
Pensionsåtaganden som enligt god redovisningssed kunnat utelämnas i årsredovisningen men som upptagits som skuld i balansräkningen får utelämnas i kontrollbalansräkningen. Det gäller dock inte sådana åtaganden som redovisats under rubriken ”Avsatt till pensioner” och som enligt 7 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. inte får minskas.
Denna uppräkning är avsedd att vara uttömmande. De påföljder som är knutna till försummelse att upprätta kontrollbalansräkning och försätta bolaget i likvidation vid kapitalbrist är, säger kommittén, så ingripande att reglerna måste vara tydliga och enkla för att inte leda till rättsosäkerhet.
Första kontrollstämman
I likhet med vad som är fallet enligt gällande rätt innebär kommitténs förslag att styrelsen så snart kontrollbalansräkningen upprättats, skall låta revisorerna granska densamma, sammanträda och pröva frågan om bolagsstämma skall sammankallas för att pröva om bolaget skall träda i likvidation. Visar kontrollbalansräkningen att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet är styrelsen skyldig att kalla till bolagsstämma. För att undgå den omgång som en bolagsstämma innebär krävs att bolagets finansiella situation omedelbart förstärks så att aktiekapitalet är täckt åtminstone till hälften redan vid tiden för styrelsens prövning av om den skall kalla till bolagsstämma. Det kan ske exempelvis genom ett aktieägartillskott.
Styrelsens förslag till beslut i frågan om bolaget skall träda i likvidation skall läggas fram på stämman, tillsammans med den av revisorerna granskade kontrollbalansräkningen. Stämman skall inte godkänna kontrollbalansräkningen. Den tjänar bara som underlag för stämmans prövning av styrelsens förslag i frågan om bolaget bör träda i likvidation eller fortsätta verksamheten.
Om en första kontrollstämma genomförs, och denna inte beslutar om likvidation, måste en andra kontrollstämma följa. Det enda undantaget torde vara att en aktieägare vid stämman lämnar ett kapitaltillskott så att aktiekapitalet blir till fullo täckt. Däremot fritar det inte bolaget från skyldighet att hålla en andra kontrollstämma om bolaget i samband med den första stämman beslutar om nyemission med överkurs eller nedsättning av aktiekapitalet så att aktiekapitalet blir till fullo täckt. Det följer av att sådana beslut av bolagsstämman skall följas av registrering i aktiebolagsregistret. Först därefter kan en andra kontrollstämma hållas.4
Det kan givetvis tänkas att en första kontrollstämma menar att den av styrelsen framlagda kontrollbalansräkningen innehåller felaktiga uppgifter och att bolagets aktiekapital i realiteten är täckt till mer än hälften. Om styrelsen (och revisorerna) ansluter sig till den uppfattningen behöver en andra kontrollstämma inte sammankallas. Åtgärden att kalla till en första kontrollstämma framstår då närmast som ett misstag.
Andra kontrollstämman
Beslutar inte första kontrollstämman att bolaget skall träda i likvidation måste styrelsen kalla till en andra kontrollstämma för att åter ta ställning till om bolaget skall träda i likvidation. Den andra stämman skall hållas inom åtta månader räknat från den första kontrollstämman. Det ger bolaget en frist på åtta månader, inklusive kallelsetiden, för att förbättra sin finansiella situation. Fristen löper från dagen för första kontrollstämman, oberoende av om aktieägarna då fattar formellt beslut att bolaget skall bestå eller ej. Om ingen aktieägare infinner sig till stämman får fristen anses löpa från den utsatta stämmodagen.
Ansökan om tvångslikvidation
Godkänner den andra kontrollstämman styrelsens nya kontrollbalansräkning, undgår bolaget likvidationsplikt, om kontrollbalansräkningen korrekt utvisar att det egna kapitalet vid tiden för stämman uppgår till det registrerade aktiekapitalet. Om den kontrollbalansräkning som stämman godkänner visar lägre täckning för aktiekapitalet eller om stämman inte godkänner någon kontrollbalansräkning över huvud taget, är bolaget skyldigt att träda i likvidation. Bolagsstämman kan då fatta beslut om att bolaget omedelbart skall träda i likvidation. Om stämman underlåter att göra det måste styrelsen enligt kommitténs förslag inom två veckor hos rätten ansöka om att bolaget försätts i likvidation. En sådan ansökan kan även göras av enskild styrelseledamot, VD, revisor eller aktieägare.
Det personliga betalningsansvaret för styrelseledamöter m.fl.
Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra vad som åligger dem enligt bestämmelserna om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist svarar de solidariskt för de förpliktelser som därefter uppkommer för bolaget, oavsett om denna underlåtenhet lett till skada för bolagets borgenärer eller ej. Kommittén föreslår att i lagen uttryckligen anges vilka fall av underlåtenhet som här åsyftas, nämligen att styrelsen underlåter att på föreskrivet sätt upprätta och låta revisorerna granska en kontrollbalansräkning, att styrelsen underlåter att sammankalla den första kontrollstämman trots att kontrollbalansräkningen visar att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, att styrelsen underlåter att sammankalla den andra kontrollstämman inom den föreskrivna fristen på åtta månader och att styrelsen underlåter att hos rätten ansöka om att bolaget försätts i likvidation, trots att den andra kontrollstämman inte fastställt en kontrollbalansräkning som visar att aktiekapitalet är till fullo täckt.
I enlighet med HDs praxis (NJA 1988 s. 620) föreslår kommittén vidare att lagtexten utformas så att det tydligt framgår att det personliga betalningsansvaret uppkommer endast om fordringsägaren visar att bolagets eget kapital vid den aktuella tidpunkten faktiskt underskred den kritiska gränsen.
Vad gäller frågan om när styrelseledamöternas betalningsansvarsperiod upphör, framgår av nuvarande lagtext att ansvarigheten inte gäller för förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan har hänskjutits till rättens prövning eller sedan kontrollbalansräkning, som utvisar att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktiekapitalet, granskats av revisorerna och godkänts av bolagsstämma. Även annat kan dock sätta punkt för ansvarsperioden. Går t.ex. bolaget i likvidation bör förpliktelser för bolaget som uppkommer därefter inte drabba styrelseledamöter som lämnat plats för likvidatorerna. Kommittén föreslår att detta kommer till uttryck i lagen.
Enligt gällande rätt kan inte bara styrelsedamöter utan också ”andra” som handlar på bolagets vägnar drabbas av personligt betalningsansvar. Enligt ordalagen skulle ansvar därmed kunna drabba, förutom bolagets VD, t.ex. särskild firmatecknare. Kommittén menar att det i detta hänseende bör föreligga en överensstämmelse mellan den krets av personer som kan bli personligt betalningsansvariga och de personer som kan freda sig från ansvaret genom att själva ansöka om tvångslikvidation. Kommittén föreslår därför att lagtexten utformas så att, förutom styrelsens ledamöter, endast VD som företrädare för bolaget kan drabbas av betalningsansvar.
Tvångslikvidation på grund av aktieägares maktmissbruk
I ABL finns bestämmelser om likvidation på grund av aktieägares maktmissbruk.5 Som alternativ till likvidation föreskrivs tvångsinlösen av minoritetens aktier. Kommittén anser att dessa bestämmelser till skydd för en aktieägarminoritet behövs även i den nya lagen. Med utgångspunkt i erfarenheterna från den s.k. Trustor-affären föreslår kommittén att bestämmelsen kompletteras med en möjlighet för rätten att, under vissa i lagen angivna förutsättningar, omedelbart kunna förordna en syssloman med uppgift att förvalta bolaget till dess likvidationsfrågan har blivit slutligt avgjord.6 Sysslomannen träder i likhet med likvidator i styrelsens och VD:s ställe (se nedan).
13 kap. 3 § ABL.
Trustor – händelser och slutsatser. Rapport nr 22 i Stockholms Fondbörs skriftserie, 1998.
Övriga tvångslikvidationsgrunder
I lagen finns också bestämmelser om andra situationer då bolaget skall träda i likvidation inte på grund av ett stämmobeslut utan enligt förordnande av rätten eller PRV.7 En motsvarighet till dessa bestämmelser måste finnas även i den nya lagen.
Bland de situationer som kan föranleda tvångslikvidation genom förordnande från PRV:s sida märks fallet när bolaget saknar behörig styrelse, VD eller revisor. Kommittén föreslår att bestämmelsen utvidgas till att också avse fallet att bolaget saknar en sådan delgivningsbar person som numera skall finnas om bolaget inte har en behörig ställföreträdare som är bosatt i Sverige.[35] Förordnande om tvångslikvidation skall enligt förslaget alltid ha omedelbar verkan.
13 kap. 4 och 4a §§ ABL.
Genomförande av likvidation
När anmälan gjorts om att bolagsstämman fattat beslut om frivillig likvidation skall PRV genast utse en eller flera likvidatorer. Om anmälan dröjer eller PRV har svårt att finna lämplig likvidator, kan viss tid förflyta från stämmans likvidationsbeslut till förordnandet av likvidator. Aktiebolagskommittén föreslår att styrelsen och VD kvarstår som företrädare för bolaget till dess PRV förordnat likvidator, men att deras behörighet skall anses vara begränsad till vad som följer av att bolaget skall likvideras. När likvidator förordnas träder denne i styrelsens och VD:s ställe och har i uppgift att genomföra likvidationen.
Utan att det utryckligen sägs i lagtexten medför förordnandet av likvidator att en av stämman eller styrelsen utsedd särskild firmatecknare förlorar sin behörighet att företräda bolaget. En annan sak är att likvidator kan utse särskild firmatecknare.
Bolagsstämman fortsätter att fungera även under likvidationen, men dess kompetens begränsas uttryckligen till vad som följer av att bolaget skall likvideras. Det innebär bl.a. att stämman inte får fatta beslut om vinstutdelning och att beslut om t.ex. ökning av aktiekapitalet får fattas endast som ett led i genomförandet av likvidationen.
Uppdrag som revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare upphör inte genom att bolaget träder i likvidation.
När likvidator förordnats skall styrelse och VD genast avge redovisning för sin förvaltning av bolaget under den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på stämma (normalt tiden från utgången av det sista räkenskapsår för vilket bolagsstämma har fastställt årsredovisningen till den dag likvidator har förordnats). Redovisningen skall läggas fram på bolagsstämma snarast möjligt. Bestämmelserna om årsredovisning i tillämplig lag om årsredovisning skall tillämpas, vilket bl.a. innebär att redovisningshandlingarna skall ges in till PRV.
Likvidatorerna skall snarast möjligt, genom offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt, förvandla bolagets egendom till pengar, om det behövs för likvidationen, samt betala bolagets skulder. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att anställda skall få skälig tid att skaffa ny anställning.
Likvidatorerna skall för varje räkenskapsår avge årsredovisning, som skall läggas fram på ordinarie bolagsstämma för godkännande och ges in till PRV. Kommittén föreslår att bestämmelserna om förseningsavgifter skall kunna aktualiseras om likvidatorerna inte sänder in en godkänd redovisning i tid.
När alla kända skulder har betalats, skall likvidatorerna skifta bolagets behållna tillgångar och så snart det kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse rörande likvidationen i dess helhet. Slutredovisningen skall ges in till PRV där den blir offentlig handling.
Upplösning genom avförande ur aktiebolagsregistret
I ABL finns i dag en bestämmelse om upplösning genom avförande ur aktiebolagsregistret.8 Bestämmelsen förutsätter att ingen anmälan rörande ett bolag har kommit in till PRV under de tio senaste åren. Då PRV nu är skyldigt att bevaka att bolagen sänder in årsredovisningar årligen och verka för likvidation av bolaget om detta försummas, anser kommittén att bestämmelsen knappast längre fyller någon praktisk funktion. Man föreslår därför att den tas bort.
13 kap. 8 § ABL.
Upplösning efter konkurs
I ABL:s likvidationskapitel finns också vissa bestämmelser om aktiebolags upplösning efter konkurs.9
Ett aktiebolag skall anses upplöst om konkurs ägt rum och avslutats utan överskott, s.k. underskottskonkurs. Det innebär att bolaget efter konkursen saknar rättskapacitet. Från denna huvudregel har dock i rättspraxis gjorts vissa undantag vad avser rättshandlingar nödvändiga för att fullgöra bolagets avveckling och andra särskilda uppgifter. Kommittén har inte sett det som sin uppgift att utreda i vilken utsträckning denna praxis bör föranleda lagstiftning. Den frågan, säger kommittén, bör lösas i ett processrättsligt sammanhang snarare än i en översyn av ABL.
En annat problem vid underskottskonkurser är att bolaget efter konkursens avslutande kan ha kvar tillgångar som inte omfattas av konkursen. Så kan ske exempelvis om konkursboet inte utnyttjat sin rätt att överta aktiebolagets talan i en pågående process rörande viss egendom och bolaget vinner processen. Kommittén föreslår att det i lagen, för detta ganska ovanliga fall, tas in en bestämmelse om likvidation.
Även vad gäller överskottskonkurser är lagens utgångspunkt att bolaget skall upplösas efter konkursens avslutande. Enligt gällande rätt skall stämman inom en månad sedan konkursen avslutats besluta att bolaget skall träda i likvidation. Fattar stämman inte ett sådant beslut skall PRV förordna om tvångslikvidation. Kommittén föreslår att denna ordning behålls, men att det i lagen öppnas en möjlighet för stämman att besluta att likvidationen skall upphöra och verksamheten fortsätta, allt under förutsättning att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktiekapitalet och att utskiftning ännu inte ägt rum.
Kommittén föreslår att de nya bestämmelserna om likvidation m.m. träder i kraft den 1 januari 2001.
Ek. lic. Rolf Skog är sekreterare i Aktiebolagskommittén.Han medverkade senast i Balans nr 1/99.
13 kap. 19 och 20 §§ ABL.