Balans nr 4 2000

Redovisning i utländsk valuta

Margit Knutsson har på uppdrag av regeringen utrett frågan om redovisning i annan utländsk valuta än euro. Resultatet av uppdraget presenterades nyligen i promemorian Redovisning i utländsk valuta (Ds 2000:15). I denna artikel redogör hon för huvuddragen i förslagen.

Riksdagen beslutade den 9 februari i år att aktiebolag, ekonomiska föreningar och flertalet finansiella företag fr.o.m. det räkenskapsår som inleds den 1 januari 2001 och senare får ha sin bokföring och redovisning i övrigt i euro. I det lagstiftningsärendet uttalade regeringen att det bör öppnas möjlighet för svenska företag att redovisa även i andra utländska valutor än euro. De valutor som främst bör komma ifråga är enligt regeringen amerikanska dollar, japanska yen, brittiska pund samt danska och norska kronor (prop. 1999/2000:23 s. 83).

Utgångspunkter för förslagen

I enlighet med mina utredningsdirektiv har jag utgått från flertalet av de lösningar som gäller beträffande redovisning och aktiekapital i euro [1] . Detta innebär bl.a. följande:

  1. I ett aktiebolag skall aktiekapitalet i sin helhet vara bestämt i samma valuta som redovisningen förs i.
  2. Samma redovisningsvaluta skall användas i alla led av redovisningen.
  3. Koncernredovisningen skall upprättas i moderföretagets redovisningsvaluta.
  4. Byte av redovisningsvaluta skall enbart få ske i anslutning till ett räkenskapsårsskifte.
  5. Beslut om byte skall fattas av bolagsstämman eller motsvarande organ.
  6. Om ett företag skall ha annan valuta än svenska kronor som redovisningsvaluta skall detta framgå av bolagsordningen eller motsvarande stadgar.
  7. Deklaration och inbetalning av skatter och avgifter skall ske i svenska kronor.
  8. Den omräkningsmodell för beskattningsändamål som gäller för företag med euro som redovisningsvaluta skall gälla oavsett vilken utländsk valuta som används som redovisningsvaluta.

Funktionell valuta

Varför skulle ett svenskt företag välja en utländsk valuta som redovisningsvaluta? Enligt min mening finns det framför allt två skäl.

Det ena är att valutan i fråga utgör företagets funktionella valuta och att en användning av den funktionella valutan i redovisningen ger en mer korrekt och rättvisande bild av företagets resultat och ställning och därmed en bättre externredovisning. Med funktionell valuta menas, något förenklat, den valuta i vilken företaget primärt bedriver sin verksamhet.

Det andra skälet hänger samman med den interna rapporteringen inom en koncern. Genom att använda samma valuta i de olika koncernföretagens redovisningssystem kan de administrativa rutinerna för internrapporteringen förenklas med kostnadsbesparingar som följd.

Redovisningslagstiftningen reglerar som bekant företagens externa redovisning och inte den interna rapporteringen eller styrningen inom ett företag eller en koncern. Mot den bakgrunden måste det primära syftet bakom en lagstiftning om redovisning i utländsk valuta vara att på så sätt åstadkomma en bättre externredovisning. I annat fall finns det enligt min mening knappast någon anledning att tillåta ett frångående av svenska kronor. Att en möjlighet för företagen att ha sin löpande bokföring i utländsk valuta dessutom kan förenkla de administrativa rutinerna för den interna rapporteringen och reducera kostnaderna för detta arbete ökar naturligtvis intresset för en reform men är inte i sig ett tillräckligt skäl att föreslå förändringar i en lagstiftning som behandlar företagens externredovisning.

För att en användning av utländsk valuta skall leda till en kvalitetshöjning i redovisningen krävs att den valuta som väljs i en eller annan mening kan sägas dominera företagets verksamhet. Om ett företag får bokföra och upprätta års- och koncernredovisning i den valuta som verksamheten primärt bedrivs i så ger redovisningen helt enkelt en mer korrekt och tillförlitlig bild av företagets resultat och ställning. Valutaomräkningarna blir färre, kursdifferenserna mindre och resultatmätningen därmed mer rättvisande. När detta är sagt är svaret på frågan hur en utvidgad reform bör utformas närmast givet, nämligen att ett frångående av svenska kronor eller euro som redovisningsvaluta bara bör få ske om någon annan valuta är att betrakta som företagets funktionella valuta [2] .

En nackdel med att utöka möjligheterna att redovisa i utländsk valuta är att jämförbarheten mellan olika (svenska) företag riskerar att försämras och att denna risk ökar i takt med att antalet tillåtna valutor blir fler. Å andra sidan ökar naturligtvis jämförbarheten mellan företag som har samma funktionella valuta – under förutsättning att de också använder denna valuta som redovisningsvaluta – liksom mellan svenska och utländska företag som använder samma valuta. Kravet på jämförbarhet kan därmed enligt min mening inte anföras som något avgörande argument mot en utökad reform, särskilt inte om man ställer det mot den kvalitetshöjande effekt på redovisningen som en användning av funktionell valuta kan antas få i det enskilda företaget.

Ingen begränsning

Vid en samlad bedömning av de argument som talar för respektive emot en utvidgad reform om redovisning i utländsk valuta har jag stannat för att föreslå att sådana företag som i dag får välja mellan svenska kronor och euro som redovisningsvaluta i stället får välja någon annan valuta förutsatt att den är att betrakta som företagets funktionella valuta. Någon begränsning till vissa särskilt specificerade valutor införs inte. Däremot föreslår jag att ett företag som vill använda en annan valuta som redovisningsvaluta, än någon av de för vilka Europeiska centralbanken (ECB) fastställer omräkningskurser, först måste inhämta skattemyndighetens tillstånd.

Detta krav sammanhänger med att jag föreslår att ECB:s växelkurser normalt skall användas vid de omräkningar som skall ske dels vid byte av redovisningsvaluta, dels för beskattningsändamål, se vidare nedan. Skattemyndigheten får vägra tillstånd endast om det inte löpande finns tillgång till växelkurser som återspeglar det verkliga förhållandet mellan den aktuella valutan och svenska kronor. Ett annat sätt att uttrycka saken är att det måste gå att fastställa ett verkligt värde (marknadsvärde) för den önskade valutan och att den kurs som används skall ge ett korrekt uttryck för detta värde. En förutsättning torde därvid vara att valutan i fråga är konvertibel i Sverige, dvs. att den är omsättningsbar på den svenska marknaden.

Vad som utgör ett enskilt företags funktionella valuta avgörs genom en samlad bedömning av ett antal olika omständigheter såsom verksamhetens art och inriktning, förekommande finansieringslösningar samt relevanta marknadsaspekter. En naturlig utgångspunkt är därvid att ett svenskt företags funktionella valuta är svenska kronor och att ett frångående av kronor som redovisningsvaluta förutsätter att det finns starka skäl som talar för det. Vid denna prövning skall följande frågeställningar ägnas särskild uppmärksamhet:

  1. Vilken/vilka valutor dominerar företagets kassaflöden?
  2. Hur bestäms prissättningen av företagets produkter; av inhemska faktorer eller av faktorer knutna till ett annat land eller till en utländsk valuta?
  3. På vilken marknad säljs företagets produkter; inom landet eller utomlands via export?
  4. Hur och i vilken/vilka valutor finansieras verksamheten?
  5. Förekommer – och i så fall i vilken omfattning – koncerninterna transaktioner i en viss valuta?

Enligt min mening bör det inte införas någon definition av begreppet funktionell valuta i lagtexten utan det bör ankomma på praxis och kompletterande normgivning att utveckla god sed på området.

Val av omräkningskurs

När det gäller valet av omräkningskurs har jag stannat för att föreslå att ECB:s växelkurser normalt skall användas vid omräkning från svenska kronor till utländsk valuta liksom vid omräkning från en utländsk valuta till en annan. Förslaget innebär att en omräkning från svenska kronor till exempelvis dollar kommer att ske i två steg, först från kronor till euro och sedan från euro till dollar. Ett anledning till att jag har valt denna lösning är att ECB:s växelkurser skall användas av företag som väljer euro som redovisningsvaluta. Ett annat skäl är att om Sverige ansluter sig till EMU och euron därmed blir svensk valuta så framstår det närmast som självklart att välja centralbankens växelkurser vid omräkning till och från olika utländska valutor (t.ex. dollar).

I det fall ECB inte fastställer någon växelkurs för den aktuella utländska valutan skall den kurs användas som bäst återspeglar det verkliga förhållandet mellan valutan i fråga och svenska kronor. Med detta avses att den kurs som används skall ge uttryck för valutans verkliga värde (marknadsvärde) vid den tidpunkt som är relevant i sammanhanget. I normalfallet torde de kurser som varje bankdag fastställs och publiceras av OM Räntebörsen AB kunna användas. Omräkningen skall i detta fall inte ske via euron utan direkt från svenska kronor till den aktuella valutan eller tvärtom.

Omräkning av aktiekapital vid byte av redovisningsvaluta

När ett aktiebolag byter redovisningsvaluta från en utländsk valuta till en annan föreslår jag dels att omräkning skall ske enligt växelkursen vid bytestidpunkten, dels att bolaget efter bytet måste ha ett aktiekapital som – uttryckt i den nya valutan – minst motsvarar aktiebolagslagens (ABL) kapitalkrav, dvs. 100 000 kronor för privata bolag och 500 000 kronor för publika bolag. Om exempelvis ett privat bolag vid byte från kronor till euro uppfyller kapitalkravet men vid ett senare byte till pund kommer att hamna under 100 000 kronor enligt omräkningskursen mellan kronor och pund vid den senare bytestidpunkten måste alltså aktiekapitalet höjas till en nivå som minst motsvarar 100 000 kronor.

Jag föreslår vidare att ett aktiebolag som har annan utländsk aktiekapitalsvaluta än euro löpande skall stämma av kapitalet mot de minimibelopp för aktiebolag som föreskrivs i ABL. För att säkerställa att ABL:s krav på lägsta aktiekapital uppfylls föreslår jag att ABL:s regler om tvångslikvidation kompletteras med en bestämmelse som aktualiseras i det fall ett bolags registrerade aktiekapital, bestämt i annan utländsk valuta än euro, inte uppfyller lagens minimikrav. Likvidationsplikten inträder om ett sådant aktiekapital vid utgången av de två senaste räkenskapsåren understeg det belopp som enligt den av ECB fastställda växelkursen vid respektive tidpunkt motsvarade 100 000 respektive 500 000 kronor och bolaget inte inom sex månader från utgången av det senaste räkenskapsåret har anmält nödvändiga beslut om ökning av aktiekapitalet. Likvidationsplikten inträder däremot inte om minimikapitalet enligt bolagsordningen understiger motsvarande 100 000 respektive 500 000 kronor så länge det faktiska kapitalet uppfyller lagens krav.

Förslaget innebär att ett bolag som överväger att övergå till någon annan utländsk valuta än euro som redovisnings- och aktiekapitalsvaluta bör se till att aktiekapitalet klart överstiger lagens minimikrav för att inte riskera att hamna i en situation där antingen kapitalet måste höjas eller bolaget måste träda i likvidation.

Finansiella företag

Jag har inte funnit belägg för att en möjlighet för finansiella företag att använda sin funktionella valuta som redovisningsvaluta (om denna är en annan än svenska kronor eller euro) skulle medföra några särskilda risker eller problem eller väcka frågor av annan karaktär eller innebörd än de som aktualiseras vid en övergång till euro som redovisningsvaluta. Jag har därför inte funnit något behov av ändrad lagstiftning för att säkerställa de särskilda skyddsintressen som finns på det finansiella området.

Från tillsynssynpunkt finns det däremot skäl att ställa särskilda krav på information från ett företag som går över till annan valuta än kronor eller euro som redovisningsvaluta eftersom en sådan övergång förutsätter att valutan i fråga är företagets funktionella valuta. I syfte att ge Finansinspektionen möjlighet att bedöma om ett valutabyte är förenligt med bestämmelserna om redovisningsvaluta föreslår jag därför att företaget i den särskilda redogörelse som måste upprättas vid valutabytet (se 4 § lagen /2000:35/ om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag) skall ange grunden för att den valda valutan bedöms vara företagets funktionella valuta.

Ikraftträdande

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången för det räkenskapsår respektive beskattningsår som inleds närmast efter den 31 december 2001.

Margit Knutsson är områdesansvarig för redovisning och bolagsrätt vid Sveriges Industriförbund och ledamot i Redovisningsrådet. Hon medverkade senast i Balans nr 12/99.

  • [1]

    Jag har redogjort för den nya lagstiftningen om redovisning och aktiekapital i euro i en artikel i Balans nr 11/99. Den artikeln utgick från regeringens lagrådsremiss men propositionen överensstämde i allt väsentligt med remissen (prop. 1999/2000:23).

  • [2]

    Det kan ifrågasättas om inte en användning av euro som redovisningsvaluta också borde förutsätta att valutan är att betrakta som företagets funktionella valuta. Som lagstiftningen nu har utformats får ett företag i princip välja fritt mellan euro och svenska kronor oavsett vilken valuta som är att anse som företagets funktionella valuta. Möjligen inskränks valfriheten av kraven på att god redovisningssed skall tillämpas och att redovisningen skall ge en rättvisande bild av företagets resultat och ställning.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%