Svolder
1997 erhöll Svolder pris för bästa årsredovisning i klassen för mindre företag. Den årsredovisning som nyligen kommit ut, avseende räkenskapsåret 2000–2001, kan av vissa betecknas som ännu bättre. Andra kommer att hävda att den aldrig borde ha tryckts. Anledningen till de olika uppfattningarna är att Svolder bytt princip vad gäller värderingen av sina finansiella anläggningstillgångar. I bokslutskommentaren skriver Svolder: ”Från och med detta årsbokslut har Svolder valt att redovisa värdepappersinnehaven till marknadsvärde. Periodens förändringar i marknadsvärde redovisas i resultaträkningen som en del av ”resultat från värdepapper”. Samtliga jämförelsetal har därvid justerats. Denna nya princip överensstämmer med EUs 4:e och 7:e bolagsrättsliga direktiv, men avviker för närvarande från årsredovisningslagen. Effekterna av principbytet framgår av tabellerna nedan.”
Vidare kan noteras att revisorerna, bland vilka ingår en av Sveriges tyngsta nämligen Thomas Thiel, f.d. ordförande i FAR, i revisionsberättelsen skrivit: ”Som framgår av bolagets årsredovisning redovisas värdepappersinnehaven till marknadsvärde vilket är en avvikelse från årsredovisningslagen. Vi delar styrelsens uppfattning att denna avvikelse leder till en bättre redovisning av bolagets verksamhet. Årsredovisningen har i övrigt upprättat i enlighet med årsredovisningslagen och god redovisnngssed i Sverige och ger med ovan nämnda avvikelse en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning.”
Avvikelser inte ovanliga
Jag kan inte erinra mig något liknande exempel där ett företag avvikit från ÅRL och där revisorerna kommenterat avvikelsen i revisionsberättelsen. Avvikelser från ÅRL är visserligen inte ovanliga. Ett exempel som diskuterades mycket för något år sedan gällde det så kallade omvända förvärvet av Skandigen. Ett senare liknande exempel gällde förvärvet av The Empire.
I båda fallen var det uppenbart att den redovisningsprincip som valdes stred mot ÅRL. Händelserna ledde sålunda fram till ett krav på lagändring. Ändå ledde avsteget inte till någon kritik från Stockholmsbörsen. Tvärtom skulle Stockholmsbörsen förmodligen krävt att årsredovisningen gjorts om om den följt ÅRL:s krav. Det är i också min uppfattning att företagen i det här fallet gjorde rätt i att bryta mot lagen. Däremot har jag tidigare fört fram kritik mot revisorerna för att de avgivit en ren revisionsberättelse, det vill säga intygat att redovisningen följde ÅRL trots att så inte var fallet.
AssiDomän
Ett annat exempel gäller AssiDomän, som under år 2000 skrev upp värdet av sina skogsfastigheter med drygt 13 miljarder kronor. Enligt företagets bedömning uppgick den uppskjutna skatten till 28 procent härav, det vill säga drygt 3 miljarder, vilket belopp alltså redovisades som en ökning av den uppskjutna skatteskulden. Skillnaden mellan 13 och 3 miljarder redovisades som en ökning av uppskrivningsfonden.
Lagen är tydlig
Det kan hävdas att detta strider detta mot lagens bokstav. Enligt ÅRL skall det belopp med vilket uppskrivning gjorts, föras antingen till aktiekapitalet eller till uppskrivningsfonden. Lagen ger inget utrymme för en uppdelning av ett uppskrivningsbelopp mellan eget kapital och uppskjuten skatt. Anledningen är naturligtvis att när lagen skrevs fanns det ingen som kunde föreställa sig att vi skulle få en rekommendation som föreskriver att uppskjuten skatt skall beräknas på alla skillnader mellan redovisade och skattemässiga värden på företagets tillgångar.
Om min uppfattning är riktig, hur borde skatten ha redovisats? Enligt RR 9, Redovisning av inkomstskatt, är det helt klart att skatten skall belasta eget kapital. Eftersom möjligheterna att utnyttja uppskrivningsfonden är strängt reglerad återstår för AssiDomän att minska koncernens fria egna kapital.
I RR 9 kommenteras inte frågan om hur skatt på uppskrivningar skall redovisas. I en bilaga, som inte utgör en del av rekommendationen, finns dock ett exempel i vilket bland förutsättningarna ingår att ett företag gjort en uppskrivning. I förslaget till lösning redovisas uppskrivningen på det sätt som AssiDomän gjort, det vill säga endast nettobeloppet har förts till uppskrivningsfonden. AssiDomän har därför handlat i god tro. Möjligen kan kritik riktas mot Rådet för dess bedömning att man kan dela upp uppskrivningsbeloppet så att en del redovisas som uppskjuten skatt. Den kritiken skulle jag dock ta lätt på. Jag tycker att den metod som anges i bilagan är vettig.
Ytterligare ett exempel där Rådet gjort en bedömning som, i varje fall enligt vissa, strider mot ÅRL, gäller koncerndefinitionen i RR 1:00, Koncernredovisning. Rådet har i RR 1:00 utgått från IAS 27 och skrivit att ett moder-dotterföretagsförhållande bygger på bestämmande inflytande oavsett om moderföretaget äger en andel i dotterföretaget eller ej. ÅRL däremot kräver att moderföretaget skall äga minst en andel, något som Finansinspektionen framhåller i sina föreskrifter.
Bestämmelsen i ÅRL är svårförklarlig. Ingen torde på allvar påstå att det spelar någon roll om modern äger en andel eller ej. Att Rådet valt att frångå lagens bokstav är alltså något jag sympatiserar med.
Även Rådets förste ordförande, professor emeritus Sven-Erik Johansson, har vid ett tillfälle uppmanat företag att bryta mot lagen. Det var i samband med remissarbetet på ÅRL. Sven-Erik Johansson var då så upprörd över att lagen föreskrev att avsättningar skulle redovisas under en egen rubrik att han uppmanade företagen att i stället lägga in avsättningarna bland skulderna.
Telia och dess revisorer förtjänar beröm
Vad de här exemplen vill visa är att det inte är något unikt att en redovisning avviker från ÅRL. Jag hade kunnat nämna ytterligare ett antal, exempelvis Telia som anger att de från och med 2001 tillämpar IAS 39 vilket torde innebära att Telias finansiella instrument också värderas till verkligt värde. Vad som är unikt för Svolder är att avvikelsen kommenteras i revisionsberättelsen. Jag tycker därför att bolaget (och dess revisorer) förtjänar mera beröm än kritik.
Vad problemet egentligen handlar om är den konflikt som uppkommer på grund av att vi har två olika regelverk som styr redovisningen nämligen dels det legala, dels Rådets rekommendationer vilka i sin tur styrs av de rekommendationer som IASC gett ut. Problemet är i stor utsträckning självförvållat.
När Storbritannien blev medlem av det dåvarande eg förutsåg man att det kunde uppkomma konflikter mellan brittisk redovisningspraxis (som byggde på självreglering) och EG-direktiven. De verkade därför för att införa den ”override-bestämmelse” som ger företag rätt att avvika från de legala kraven om så krävs för att redovisningen skall ge en ”rättvisande bild”.
Flertalet medlemsländer inom EU har därutöver valt att ge företag rätt att upprätta sin redovisning enligt exempelvis IAS, så länge inte redovisningen strider mot EG-direktiven. Hade Sverige valt att införa någon av de här möjligheterna hade inte de ovannämnda konflikterna med ÅRL behövt uppstå. En tröst är att de snart kommer att försvinna, i varje fall för noterade företag, om inte förr så år 2005 när EUs förordning om IAS-redovisning träder i kraft.
Docent Rolf Rundfelt publicerade under 13 år boken ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar” tillsammans med Stockholmsbörsen och Bokföringsnämnden. Boken ges inte ut längre, men Rolf Rundfelt, som också är ledamot i Redovisningsrådet, fortsätter att studera börsbolagens årsredovisningar. Balans publicerar (sedan nr 3/2001) några av hans kommentarer.