Perstorp
Perstorp skriver under Redovisningsprinciper: ”Perstorpskoncernens redovisningsprinciper följer Redovisningsrådets och International Accounting Standards Committees rekommendationer med undantag för kassaflödesanalysen som är utformad för att åskådliggöra koncernens fria kassaflöde”.
Genom att skriva på det sättet visar Perstorp på motsatsen, dvs. att man inte följer IASC:s rekommendationer och, enligt min uppfattning, heller inte Stockholmsbörsens noteringsavtal. IAS 1, Presentation of Financial Statements, anger visserligen att ett företag kan avvika från en IAS för att de finansiella rapporterna inte skall bli missvisande. ”I de ytterst sällsynta fall” som detta sker skall företaget ange avvikelsens inverkan på företagets kassaflöde för varje redovisad period vilket inte skett. Viktigare är emellertid att det skall vara nödvändigt att avvika från rekommendationen. Inte med bästa vilja i världen kan det kravet anses uppfyllt. Den naturliga lösningen hade varit att presentera analysen i enlighet med schemat i RR 7, Redovisning av kassaflöden, och att ange beräkningen av det fria kassaflödet i en separat tabell.
En svensk rekommendation, baserad på IAS 1, väntas ges ut under hösten. Även om man alltså inte kan hävda att det strider mot god redovisningssed att avvika från en av Rådets rekommendationer, kan avvikelsen strida mot noteringsavtalet. Där krävs också att det finns ett skäl för att avvika, något som i min mening saknas.
Perstorp bryter också mot andra rekommendationer. Något som är lätt att konstatera är att man inte följer IAS 33 om Redovisning av resultat per aktie. Den rekommendationen föreskriver bland annat att resultat per aktie skall anges i direkt anslutning till resultaträkningen. IAS 16, Materiella anläggningstillgångar, är ett annat exempel. Enligt IAS 16 är det inte tillåtet att redovisa uppskrivningar enligt det sätt som är praxis i Sverige, och som Perstorp gjort, dvs. enstaka uppskrivningar som inte görs regelbundet. Ett tredje exempel är IAS 21 och RR 8, Redovisning av effekter av ändrade valutakurser, som föreskriver vissa uppgifter om kursdifferenser som jag inte kunnat hitta.
Pensionsförpliktelser
Den förmodligen allvarligaste avvikelsen är att Perstorp inte tillämpar IAS 19 som bland annat behandlar redovisning av pensionsförpliktelser.
Pensionsberäkningen i IAS 19 skiljer sig i grunden från vad som gäller enligt Tryggandelagen. Även om pensionsskulden, beräknad enligt IAS 19, inte behöver avvika mer än marginellt från vad som gäller enligt nuvarande svenska principer ställs långtgående krav på information om hur beräkningarna är gjorda och vilka antaganden de är baserade på.
Jag vill starkt rekommendera Perstorp att stryka hänvisningen till IAS i fortsättningen. I den mån som företaget vill informera utländska läsare om hur svenska principer förhåller sig till IAS tycker jag att den bästa lösningen är att sätta in en extra sida i den engelska versionen där man tydligt redogör för de skillnader som finns. I varje fall när det gäller de IAS som Rådet infört i Sverige, finns dessa skillnader tydligt specificerade. Det är påståenden som de som Perstorp gjort som bidrar till att undergräva tilltron till att IAS är ett verkligt alternativ till amerikanska principer. Amerikanare är mycket skeptiska till det lättvindiga förhållningssätt som företag och deras revisorer har gentemot IAS och använder uttrycket ”IAS light”.
Stora nedskrivningar
Perstorp har under år 2000 gjort stora nedskrivningar av anläggningstillgångar. Nedskrivningen på 214 Mkr redovisas som en jämförelsestörande post tillsammans med bland annat reavinster och SPP-medel. Jag vill ifrågasätta om det inte följer av ÅRL att nedskrivningar skall redovisas tillsammans med avskrivningar. Så tolkar jag i varje fall FAR 1, Om årsredovisning i aktiebolag. Det hindrar naturligtvis inte att en nedskrivning kan utgöra en sådan post som företaget bör informera om i enlighet med RR 4, Redovisning av extraordinära intäkter och kostnader samt upplysningar för jämförelseändamål.
Vällovlig ambition
Perstorp har en vällovlig ambition att ge kommentarer till resultat, ställning och kassaflöde. Detta sker i den ekonomiska översikten i anslutning till resultaträkningen etc. Vad som är svårt att förstå är att samma resultaträkning dyker upp några sidor senare, då utan kommentarer. Den enda skillnaden är att den officiella rapporten är försedd med nothänvisningar. Varför kombineras inte den officiella rapporten med kommentarer på det sätt som blivit vanligt i många andra företag?
Inledningsvis angavs att Perstorp avviker från rekommendationen om kassaflödesredovisning för att kunna visa koncernens fria kassaflöde. Det fria kassaflödet definieras som operativt kassaflöde (rörelseresultat före avskrivningar och efter förändring i rörelsekapital minus löpande investeringar) minskat med en beräknad skatt på 32 procent. Den här definitionen ligger nära den som rekommenderas av Finansanalytikerna.
Skillnaden gäller skatteberäkningen. Perstorp har utgått från en schablon, motsvarande vad bolaget anser vara en normal genomsnittlig nivå för den aktuella skatten. Finansanalytikerna utgår i stället från den faktiska aktuella skatten för perioden, justerat för den skatteeffekt som är hänförlig till finansiella betalningar. För år 2000 var denna cirka dubbelt så hög som schablonskatten. Jag tycker Finansanalytikernas modell är bättre. Det är ju ologiskt att blanda uppgifter om det faktiska resultatet och investeringar med en schablonskatt.
Annorlunda uppställning
Märkligt nog anger inte Perstorp att kassaflödesanalysen är uppställd på ett annat sätt i årets redovisning jämfört med i fjol. Då tillämpades den direkta metoden; i år har bolaget gått över till den indirekta. I Tendenser i börsföretagens årsredovisningar 2000 tillät jag mig att kritisera Perstorp och ytterligare några företag för att den information som de lämnade om rörelsens kassaflöde var helt otillräckligt.
Då redovisades inbetalningar från kunder och utbetalningar till leverantörer och anställda i två poster. Nettot (med tillägg för en liten justeringspost) uppgick till 1.495. Samma belopp återkommer i den nya uppställningen när man summerar raderna för rörelseresultat, av- och nedskrivningar samt förändring i rörelsekapital. Det är inte förvånande; nettot skall bli detsamma. Vad exemplet visar är att det inte är självklart att informationen om kassaflödet blir bättre bara för att man använder den indirekta metoden.
Den som vill göra en avstämning mellan Perstorps kassaflöde för 1999 och resultat- och balansräkningarna har lika svårt oavsett om han utgår från 1999 eller 2000 års årsredovisning.
Sigma
Sigma är ett av de företag som håller fast vid begreppet ”schablonskatt”. Av femårssammandraget framgår att resultatet efter 28 procents schablonskatt varje år är klart högre än resultatet efter full skatt. Förklaringen utgörs i första hand av ej avdragsgilla avskrivningar på goodwill. Varför Sigma anser det intressant att redovisa ett resultat efter en ”fiktiv” skatt är svårt att förstå.
Begreppet ”fiktiv” skatt används av Sigma, men i ett annat sammanhang. I moderbolagets resultaträkning står ”fiktiv skatt på koncernbidrag”. Jag tycker det är en dålig beteckning. Vad det handlar om är att skatt hänförlig till poster som redovisas mot eget kapital skall redovisas över eget kapital. Sigma har tydligen lämnat koncernbidrag.
Minskad skatt
Därigenom har årets aktuella skatt kunnat minskas med ca 11 Mkr. Enligt Akutgruppens uttalande skall denna minskning redovisas tillsammans med koncernbidraget. En konsekvens av detta är att den skatt som är hänförlig till rörelsen redovisas med ett mer korrekt belopp.
Sigma är också ett av de företag som vuxit snabbast genom företagsförvärv; av ökningen av omsättningen på 67 procent förklaras 42 procent av företagsförvärv. Enligt såväl ÅRL som RR 1, Koncernredovisning, skall företag, när koncernens sammansättning ändrats väsentligt, lämna upplysning som gör det möjligt att jämföra på varandra följande koncernredovisningar. Jag tycker Sigma lyckats dåligt med detta.
Docent Rolf Rundfelt publicerade under 13 år boken ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar” tillsammans med Stockholmsbörsen och Bokföringsnämnden. Boken ges inte ut längre, men Rolf Rundfelt, som också är ledamot i Redovisningsrådet, fortsätter att studera börsbolagens årsredovisningar. Balans publicerar (med början i nr 3/2001) några av hans kommentarer.