Balans nr 2 2002

Blunda och hålla i manen? Några praktiska råd om revision av hästar och hästfolk

De flesta revisorer stöter någon gång på en häst i räkenskaperna, troligast kanske en travhäst. I hästsportens bokföring är det dessutom gott om krångliga regler och besvärliga tolkningar. Kristina Anderson ger en vägledning i ämnet.

Hästar och hästsport i olika former engagerar många människor i Sverige. Det uppskattas att ungefär en halv miljon svenskar rider regelbundet, och det görs årligen 2,5 miljoner besök på landets trav- och galoppbanor.

Det finns uppskattningsvis ca 10 000 trav- och galopphästägare i landet. Moms- och skatteregler gör att den helt övervägande delen av dem har hästägandet som någon form av rörelse. Mer än hälften av hästägarna är dessutom till yrket egna företagare. Det betyder att det kan uppskattas att det finns 5 000 ”vanliga företag” i landet som förutom sin ordinarie verksamhet även direkt eller indirekt bedriver hästsportverksamhet.

Inom trav- och galoppsporten finns 500 professionella tränare, kuskar och jockeys, som har sin försörjning av sporten och är egna företagare, oftast med anställd personal. Det finns 500 ridskolor i landet. De flesta drivs som ideella föreningar. Svenska Ridsportförbundet rekommenderar att minst en av föreningens revisorer skall vara yrkesrevisor.

Till dessa finns en stor mängd amatörer, uppfödare, hovslagare, veterinärer, transportörer, etc. etc. Allt sammantaget torde de flesta revisorer någon gång ha stött på en häst i räkenskaperna! Jag skall här försöka lyfta fram några av de vanligaste frågeställningarna och fallgroparna för den praktiserande revisorn. I två separata rutor finns dels en kort ordförklaring, dels en betraktelse över hästsportens industrialisering. Utförligare versioner av dessa artiklar finns på tidningens hemsidawww.far.se/balans.

Allt krångel till hästfolket?

Många revisorer upplever ”hästfrågor” som besvärliga att ta sig an, och inom hästsporten finns en utbredd uppfattning att alla regler om företagande och skatter är ofattbart invecklade. Båda sidor har fullt fog för sina ståndpunkter! Det är faktiskt så att hästverksamhet ofta ”drabbas” av ett flertal frågeställningar, som var och en för sig är förenad med behov av särskild kompetens. Några exempel:

  1. Den gamla knäckfrågan om gränsdragningen mellan hobby och näringsverksamhet lever än, men har förskjutits från trav och galopp till ridsportens elitskikt.
  2. Delägarskap av hästar är mycket vanligt. I ”vanliga företag” betraktas både ingående och upplösande av kompanjonskap, joint ventures och liknande som stora frågor!
  3. Hästsporten är mycket internationell, hästar åker varje dag mellan länder och kontinenter för tillfälligt eller permanent tävlings- och avelsutbyte. I ”vanliga företag” betraktas internationella skatte- och momsfrågor som någonting synnerligen komplicerat!
  4. Hästsporten berörs av en flora av momsfrågor som kan knäcka den tappraste: ”Automatisk momsredovisning” inom trav och galopp men inte ridsport av utgående moms på prispengar och viss bonus, annan utgående moms måste var och en redovisa själv, vissa utbetalningar är helt momsfria, tävlingsarrangörernas verksamhet är oftast blandad i momshänseende, för ridutbildning gäller 6 % moms om ridskolan är företag men inte om den är ideell förening – och så ovannämnda internationella momsfrågor...
  5. Många aktörer inom hästsporten, bl.a. ridskolor och tävlingsarrangörer, drivs som ideella föreningar. Där finns oftast en annan problematik än inom ”vanliga företag”, och en del revisorer har så tråkiga erfarenheter av ideella föreningar att de inte alls vill hjälpa dem.

Var är vi?

Att förstå kundens verksamhet är en hörnpelare vid all revision. ”Hästsport” innefattar trav, galopp och ridsport. Utövarna kan vara professionella eller amatörer, aktiva eller passiva, och delta som olika aktörer. Travhästägarens roll är t.ex. en helt annan än hästutbildarens.

Bilden på nästa uppslag avser att åskådliggöra vilka variationer som finns. Vilken ruta kunden befinner sig i är helt avgörande för bl.a. vilken skattemässiga status som kan presumeras och hur vissa redovisningsfrågor skall hanteras.

[Bilden återges ej här. Se tryckt version, red.anm.]

Under 1960- och 70-talen avgjordes många rättsfall som rörde gränsdragningen mellan hobby och näringsverksamhet inom trav- och galoppsport. Ett och annat dyker fortfarande upp emellanåt. Nuläget är att trav och galopp praktiskt taget alltid är näring. De resonemang som tidigare förts mellan skattemyndigheter och aktiva inom trav/galopp har i stället flyttats över till ridsportens elitskikt. Den absoluta majoriteten av ridhästfolket kommer alltid att vara hobbyhästägare, men sponsorkontrakt och en ny nivå på prispengarna har på senare tid gjort det möjligt för de allra duktigaste att få någon sorts ekonomi i sin sport.

Den som drar igång en hästverksamhet som befinner sig i de gula fälten, t.ex. ridhästuppfödning eller hästutbildning i liten skala, har anledning att räkna med frågor från skattemyndigheten, och kan i vart fall under uppbyggnadsskedet få svårt att övertyga fiskus om vinstsyftet. Det kan ibland vara en god idé att nöja sig med att samla alla kvitton i en skokartong och se vad som händer. Skulle det visa sig att man får fart på rörelsen och kan visa på intäkter av betydelse kan möjligheten till rättelse av deklarationen fem år bakåt i tiden utnyttjas.

Konsortiebildningar

Att bilda ett konsortium har blivit det vanligaste sättet att bli trav- eller galopphästägare i Sverige. Det är en modell som innebär att de individuella kostnaderna hålls nere, samtidigt som ägarna får glädjen att dela sitt intresse med likasinnade. ”Konsortium” är dock inte i sig en företagsform. Benämningen avser själva sammanslutningen av personer och/eller företag, som bildats för att genomföra en viss gemensam affär – t.ex. att äga en häst.

Att ett hästägarkonsortium är ett företag är oftast inte det första ”vanliga människor” tänker på när de ställs inför möjligheten att ”bli delägare i en häst”. Ett konsortium som inte registrerar sig som ett företag anses civil- och skatterättsligt utgöra ett enkelt bolag.

Det finns ingen företagsform som generellt sett passar bäst till alla hästägarkonsortier. De olika alternativens fördelar och nackdelar får i stället vägas mot varandra i varje enskilt fall. Några hållpunkter:

  1. Handelsbolag kan vara bra vid ett mindre antal delägare som tillhör familjen eller närmsta vänkretsen.
  2. Kommanditbolag kan vara bra för ett större antal och/eller för varandra obekanta delägare, om man kan lösa frågan om vem som skall vara komplementär. (Det händer ibland att konsortiets tilltänkte tränare föreslås som kandidat till denna roll. Jag brukar avråda från ett sådant arrangemang, eftersom det innebär att parterna blir ”livegna” med varandra – konsortiet kan inte byta tränare, och tränaren kan inte slänga ut konsortiet ur stallet.)
  3. Aktiebolag kan vara bra för ett större antal och/eller för varandra obekanta delägare, eller vid omfattande verksamhet.
  4. Enkelt bolag kan vara bra då enbart juridiska personer skall vara delägare.

Hästägarkonsortier skiljer sig i väsentliga avseenden från de flesta andra företag:

  1. det genomsnittliga hästägarkonsortiet bär inte sina egna kostnader
  2. delägarna är klara över förutsättningarna, och är beredda att vid behov tillföra företaget ytterligare kapital
  3. företaget har inte bildats för att delägarna önskar vara företagskompanjoner tillsammans i traditionell mening.

Internationellt utbyte

Utländska aktörer i Sverige

Det är mycket vanligt att hästar tillhöriga utländska hästägare tävlar i Sverige. Den ”automatiska momsredovisningen” för prispengar (se nedan) tillämpas på alla, även dem. Vill de tillgodogöra sig ingående moms på tränings- och tävlingskostnader, eller om redovisningsskyldighet uppkommer för annan utgående moms, får de registrera sig via ombud enligt gängse regler för utländska företagare.

Svenskar i utlandet

Svenska hästar åker ofta utomlands för tävlings- eller avelsändamål. Vunna prispengar och uppkomna kostnader utgör oftast inget stort problem, de hör hemma i hästägarens svenska rörelse, i vart fall om utlandsvistelsen inte var långvarig. Värre kan det vara att korrekt hantera momsen. Det finns många olika varianter på hur olika länder ser på hästar och moms. Några exempel:

  1. I de flesta länder är det inte moms på prispengar (bl.a. inte i Danmark och Norge), men Sverige är inte ensamt om att betrakta tävlingsverksamhet som momspliktig verksamhet.
  2. I vissa länder är inte heller träningsverksamhet en momspliktig verksamhet.
  3. Det finns länder där ingående moms på träningsavgifter bara får lyftas fram tills dess att hästen gjort tävlingsdebut, men det finns också länder där det är precis tvärtom – momsen får inte lyftas förrän efter det att hästen tävlingsdebuterat!
  4. På Irland är hästnäringen en av landets mest betydelsefulla inkomstkällor, varför skattereglerna är mycket generösa. Om inga ändringar införts nyligen är bl.a. momsen på hästar 2,7 %, och alla betäckningsavgifter i avelsverksamhet helt skattefria!

Om en svensk hästägare blivit debiterad moms i utlandet, och beloppet förtjänar uppmärksamhet, eller om redovisningsskyldighet uppkommit, är det oftast mycket krångligt att på egen hand här hemifrån klara ut hur det skall hanteras. Det brukar vara väl använda pengar att ta hjälp av t.ex. en handelskammare eller en revisionsbyrå med internationellt nätverk. Själv har jag bl.a. goda erfarenheter av tysk-svenska handelskammaren i Stockholm.

Hästköp utomlands

I de flesta länder är det, precis som i Sverige, moms på hästar. Samma regler för debitering av momsen inom resp. utom EU gäller som vid annan varuhandel. Hösten är de stora hästauktionernas tid, och många svenska tränare beger sig till bl.a. England och Frankrike för att handla. Av praktiska skäl ropar ofta tränarna in hästarna i sitt eget namn, med åberopande av tränarföretagets vat-nummer samt i förväg beviljad kredit. Auktionshuset skickar sedan en samlingsfaktura på alla hästar tränaren ropat in. Åter i Sverige säljer tränaren hästarna vidare till de hästägare de varit avsedda för – och då får naturligtvis inte den vanliga svenska momsen glömmas bort!

Sportens administrativa rutiner

Sportens månadsavräkningar, årsbesked och statistik

De centrala organisationerna STC (Svenska Travsportens Centralförbund) och SG (Svenska Galoppförbundet) tillställer alla sportens aktörer en månadsavräkning varje månad någon transaktion ägt rum. För större tränare och hästägare kan en månadsavräkning omfatta flera sidor med hundra eller fler olika transaktioner, såväl intäkter som kostnader och ut- och ingående samt ”innehållen” moms. Avräkningarna måste självfallet bruttoredovisas i räkenskaperna, med så långtgående uppdelning på olika konton som är ändamålsenlig i det enskilda fallet.

Efter årets utgång kommer dessutom ett årsbesked över årets transaktioner. Det är en god service som underlättar avstämningar, men årsbeskeden kräver ibland viss eftertanke för att inte förorsaka fel i redovisningen. Om det t.ex. av ett årsbesked framgår uppgiften ”Kostnader 70 000 kr, varav ingående moms 6 000 kr”, är det troligt att årets debiterade tävlingskostnader uppgått till 24 000 kr, ingående moms 6 000 kr, och resterande 40 000 kr har utbetalats kontant. Ibland kan den slutsatsen underlättas av att det även finns en uppgift om intäkter som korresponderar, i det här fallet prispengar 70 000 kr med innehållen moms 17 500 kr. Årsbeskeden kan absolut inte ersätta månadsavräkningarna som verifikationer i bokföringen.

För en revisor kan det även vara intressant att känna till att såväl trav- och galopp som ridsporten publicerar mycket detaljrika årsböcker och årsstatistik av olika slag. Ur den kan de flesta uppgifter hämtas om både två- och fyrbenta aktörers förehavanden under året. En användbar webbadress är www.atg.se. Klicka ”sök sportinfo”, skriv in namn på häst eller människa, och ”allt” kommer upp på skärmen!

Tränardebiteringssystemet TDS

Det s.k. tränardebiteringssystemet är en service som landets professionella trav- och galopptränare kan ansluta sig till om de vill. Det innebär att tränarens hästägare faktureras via STC/SG. Tränaren skickar in ett underlag varje månad till organisationen, som gör en utläggsbetalning av viss del av totalbeloppet till tränaren, verkställer faktureringen och vid behov har större resurser att vidta indrivningsåtgärder. Tränarna får på detta sätt en förbättrad likviditet och sannolikt färre kundförluster, men blir återbetalningsskyldiga för belopp som organisationerna inte lyckas täcka.

”Automatisk momsredovisning”

Sedan 1991, då tävlingsverksamhet blev mervärdesskattepliktig, administrerar STC och sg hästägarnas utgående moms på prispengar. Prispengar utbetalas exklusive moms, och momsen innehålls av organisationerna och redovisas direkt till staten. Hästägarna har sedan att via ordinarie momsrutiner erhålla återbetalning av ingående moms på träningsavgifter etc.

Samma system tillämpas även på vissa typer av premier och bonus, medan t.ex. transportbidrag är belagda med moms som hästägaren själv skall redovisa. Ytterligare andra utbetalningar, t.ex. unghästbidrag, är helt momsfria.

Prispengar som utbetalas inom ridsporten är inklusive moms i de fall mottagaren är momsredovisningsskyldig.

När systemet med automatisk momsredovisning infördes tyckte jag att det var överförmynderi. Numera tycker jag att det är bra. Det lämnar nämligen en möjlighet för de hästägare vars verksamhet går med förlust, och som tycker besväret med pappershanteringen överstiger nyttan, att strunta i att på något sätt ”organisera sig”. Det är ju faktiskt inte brottsligt att inte begära återbetalning av ingående moms, eller avdrag för uppkomna kostnader.

Startförbud vid obetalda räkningar

Trav- och galoppsporten förfogar över en ganska effektiv ”indrivningsmetod”: Fordringsägare med fordringar som avser gäldenärens tävlingsverksamhet kan i viss ordning begära att den senare uppförs på den s.k. gäldenärslistan, med effekt att gäldenären tillhöriga hästar inte kan anmälas till tävling. Startförbudet kvarstår tills skulden är betald, även om en häst skulle säljas. Den nye ägaren måste lösa skulden om hästen skall kunna starta.

Ideella föreningar

Tävlingsarrangörer

Skatte- och redovisningsregler är komplexa, det är de flesta ense om, och för den som inte arbetar med frågorna dagligen är det nästan omöjligt att ha en klar bild av vad som gäller i olika situationer. Själv upplever jag ändå att det generellt sett finns en utbredd medvetenhet i företagarkretsar om vissa reglers existens, så att råd ofta söks hos t.ex. revisorn om hur olika företeelser skall hanteras.

Kanske har den ideella föreningens kostym bidragit till att den allmänna medvetenheten om olika skatte- och redovisningsreglers existens generellt sett inte verkar lika allmänt utbredd på tävlingsarrangörernas sekretariat. När skattemyndigheterna på senare år börjat intressera sig för verksamheterna är det i vart fall många ”gamla klassiker” som kommit upp på bordet, såsom

  1. representationsavdrag
  2. skatt och sociala avgifter på olika former av arvoden och ersättningar
  3. fördelning av ingående moms vid blandad verksamhet (spel- och föreningsverksamhet respektive tävlingsverksamhet)
  4. formalia kring leverantörsfakturor, periodisering av moms, fakturering mellan olika föreningar i intressegemenskap

Ridskolor

Den övervägande delen av landets ridskolor drivs som ideella föreningar. De uppfyller i normalfallet kraven på allmännyttighet och därmed befrielse från inkomstskatt och moms, men måste hantera sociala avgifter och källskatter för den anställda personalen. Kunskapen om hur det går till, och vilka ersättningar som är skattepliktiga, kan vara varierande. Det är t.ex. inte ovanligt att såväl anställda som styrelseledamöter får förmåner i form av uppstallning, foder och lektionsridning, i tron att det är skattefritt.

De flesta ridklubbar är anslutna till SVRF (Svenska ridsportförbundet) och uppfyller därför kraven för att slippa betala sociala avgifter och göra skatteavdrag på ersättningar som till en och samma idrottsutövare understiger ett halvt prisbasbelopp per år. Kontrolluppgiftsskyldigheten kvarstår dock på ersättningar som överstiger 100 kr.

Redovisningsfrågor

Häst som häst?

En häst är en tillgång i företagets balansräkning, men det är inte alltid självklart var. Som inventarier behandlas ridhästar i en ridskoleverksamhet, avelshästar i uppfödningsverksamhet och tävlingshästar i en hästägares rörelse. Som lager behandlas föl och unghästar i uppfödningsverksamhet, tävlingshästar som trav- och galopptränare köpt in i avsikt att finna hästägare till, samt saluhästar i handelsrörelser.

Årsredovisningslagens krav på redovisning av olika slags lager påverkar de hästföretag som har att upprätta årsredovisning. Jag har vid utformningen av EU BAS Häst valt följande indelning:

EU BASEU BAS HästÅRLEv. anpassning
Produkter i arbeteFöl och unghästar under uppfödning och utbildningVaror under tillverkningUnghästar under uppfödning
Lager av färdiga varorUtbildade hästarFärdiga varor och handels­varorUtbildade hästar och saluhästar
Lager av handelsvarorSaluhästar

Bättre häst?

De utgifter en hästägare lägger ned på en unghäst från inköpstidpunkten och tills dess att hästen är startklar brukar till viss del betraktas som sådana värdehöjande förbättringsutgifter som skall aktiveras. Själv brukar jag tycka att 50–75 % av träningsavgifterna fram till godkänt kvallopp eller första start kan betraktas som aktiverbara, dock längst till den 1 juli under en galopphästs tvåårssäsong respektive en travhästs treårssäsong.

Avskrivningsprinciper

Att i förväg veta ”rätt” avskrivningstid för en häst är inte lättare än för andra maskiner och inventarier. Några tumregler som jag själv tillämpar:

  1. En galopphäst skall vara färdigavskriven vid slutet av det år den fyllt 4 år.
  2. En travhäst skall vara färdigavskriven vid slutet av det år den fyllt 5 år.
  3. En ridhäst skall vara färdigavskriven vid slutet av det år den fyllt 8 år.
  4. En ridskolehäst skall vara färdigavskriven vid slutet av det år den fyllt 12 år.

För många sporthästar vidtar ”ett nytt liv” i aveln eller som promenadhästar efter den aktiva tävlingstiden. Oftast involverar övergången ett ägarbyte. I förekommande fall får då en ny bedömning av återstående lämplig avskrivningstid göras. Restvärdet för en trav- eller galopphäst som avslutat tävlingskarriären kan uppskattas till 0–20 000 kr.

Hästars värde

Hästars bokförda värde i balansräkningen utgörs på samma sätt som andra tillgångar som huvudregel av anskaffningsvärdet + förbättringsutgifter – gjorda värdeminskningsavdrag. Det kan vara svårt nog, men värre är det med hästars ”verkliga värde”. Det är ett ögonblicks verk vid en skada på tävlings- eller träningsbanan att reducera en hästs värde från miljonbelopp till slaktvärdet (ett par tusenlappar). Inte riktigt lika fort, men ändå sällan längre tid än ett halvår, går det att reducera värdet på en dyr unghäst med guldkantad härstamning ner till några tio tusen kr, när den visar sig sakna talang att springa fort.

Den vanligaste försäkringsformen inom trav och galopp är en s.k. A2-försäkring, som enbart är till glädje om hästen dör eller skadas så svårt att den måste avlivas. I de flesta fall kan emellertid en skadad trav- eller galopphäst användas i aveln eller som ridhäst, och då betalas ingen ersättning ut. Det finns även s.k. Racing-försäkring, som är avsedd att täcka hästens tävlingsvärde, men ”det finstilta” i försäkringsvillkoren har i flera uppmärksammade fall bjudit på otrevliga överraskningar (flera av de vanligaste skadorna är undantagna).

Någon försäkring mot ”brist på talang” har jag inte sett marknadsföras, men däremot är det vanligt att teckna fertilitetsförsäkringar för avelshingstar.

Nyttjanderätter i avelsverksamhet

När dyra avelshingstar skall köpas in, ibland från utlandet, är det vanligt att ”syndikera” dem. Det kan ske enligt olika modeller, men brukar alltid involvera någon form av betäckningsrätter. En betäckningsrätt är en immateriell tillgång – nyttjanderätt – som ger innehavaren rätt att använda hingsten för betäckning av ett sto, antingen under ett enskilt år eller varje år under hingstens återstående livslängd. Att en betäckningsrätt inte medför någon äganderätt till själva hingsten fick bl.a. en del kreditgivare smärtsamt erfara i 1980-talets efterdyningar.

Andelar i konsortier

Det är vanligt att juridiska personer är bolagsmän/aktieägare i hästägarkonsortier. Frågan uppkommer då hur dessa andelar/aktier skall redovisas i den juridiska personen. Jag har i EU BAS Häst valt att klassificera dem som finansiella anläggningstillgångar, men valet är inte självklart. När t.ex. en tränare blir delägare i hästägarkonsortier kan avsikten ofta vara att andelarna skall avyttras så snart tillfälle ges. Argument kan då finnas för att i stället klassificera andelarna som kortfristiga placeringar eller lager (där av tränaren helägda saluhästar finns). Vidare kan innehavet i enskilda fall utgöra ett innehav av andelar/aktier i koncern- eller intresseföretag.

Om delägaren i konsortiet själv driver sin rörelse som enskild firma blir firman inte ägare till andelarna/aktierna, och de skall inte in i firmans redovisning.

Ett konsortium kan även ha formen av ett enkelt bolag. Eftersom ett sådant inte är någon juridisk person redovisas delägarskap i sådana konsortier inte som ett innehav av andelar, utan som ett innehav av en delägd häst (inventarie eller lager).

Sedan andelsinnehavet placerats in i balansräkningen återstår frågan var i resultaträkningen varje års uppkommande del av konsortiets vinst eller förlust lämpligen hör hemma. Min uppfattning är att resultatandelarna inte i allmänhet är av finansiell karaktär, utan hör hemma i rörelseresultatet. I EU BAS Häst har jag placerat konton för ändamålet dels inom kontogrupp 31 Intäkter av tävlingsverksamhet, dels inom kontogrupp 41 Kostnader för tävling.

Det är ofta lämpligt att i en sidoordnad redovisning föra bok över andelars/aktiers skattemässiga värden.

Guldtackor i balansräkningen?

I de flesta tävlingar vinner hästens ägare, förutom prispengar, också någon form av hederspris. Oftast rör det sig om någon lite minnessak. Ibland kan dock hederspriset ha ett betydande värde – det kan t.ex. vara en bil, en betäckningsrätt, en sadel, en stor silverpokal eller en guldtacka! Vunna hederspriser skall i princip bokföras till sitt marknadsvärde. De är någonting som hästägaren får i stället för, eller som komplement till, prispengar.

Momsen skall inte heller glömmas i sammanhanget. Skyldighet att redovisa utgående moms på vinsten torde vara svår att undkomma, men rätten att samtidigt lyfta ingående moms på förvärvet är kanske inte lika självklar. På bilen råder generellt avdragsförbud för ingående moms, och guldtackan torde jämställas med kontanter. Däremot bör enligt min mening ingående moms kunna lyftas på t.ex. en vunnen betäckningsrätt eller sadel, samtidigt som utgående moms redovisas.

Delägda hästar och moms

Jag nämnde ovan att ett konsortium som inte registrerar sig som aktie-, kommandit- eller handelsbolag anses utgöra ett enkelt bolag. En bolagsman i ett enkelt bolag kan registreras hos skattemyndigheten att hantera momsen för samtliga bolagsmän, men om ingen sådan registrering gjorts bör man vara försiktig med momsredovisningen avseende delägda hästar. Varje bolagsman i det enkla bolaget har bara rätt att lyfta sin del av ingående moms på t.ex. hästinköp och träningsavgifter. Någon uppdelning av sportens månadsavräkningar går dock inte att erhålla från centralförbunden, avräkningarna tillställs alltid konsortiers företrädare och omfattar 100 % av vad som berör den aktuella hästen. Den bästa praktiska lösningen brukar vara att anteckna på originalet vilket belopp som tillkommer respektive delägare, förvara detta hos företrädaren och ge övriga delägare kopior.

Privata hästar i rörelsen

En professionell aktör inom sporten kan inte ha egna tävlingshästar utanför rörelsen, det har flera skatterättsliga avgöranden slagit fast. Även vinstgivande hästar ägda av en äkta hälft har ansetts ingå i rörelsen.

En annan sak är emellertid att även professionella yrkesutövare inom hästsporten kan ha en ridhäst för privat motionsridning eller en ponny för barnens nöje. Som med alla andra privata kostnader hör de inte hemma i företagets räkenskaper, och det kan t.ex. vara lämpligt att rutinmässigt hantera en viss del av foderinköpen som privatuttag.

Hästskojare?

Det finns mycket pengar att tävla om inom trav och galopp, och för en tid sedan betalades en bonus på 1 miljon kr ut i en dressyrtävling i Flyinge – något som nog ingen kunnat tänka sig för bara några år sedan! Som kollektiv kommer dock hästägarkåren alltid att vara nettobetalare till sporten.

Oseriösa företag och oseriösa människor finns i alla branscher och i alla samhällsskikt, naturligtvis även i hästbranschen. Kanske har den en historia som med viss rätt belastar dess rykte vad gäller den allmänna benägenheten hos utövarna att betala skatt. Säkert görs det fortfarande många svarta hästaffärer, men trenden går åt ökad professionalism. Ett par faktorer som medverkat till detta är skattereglerna (momsåterbetalning och skatteavdrag förutsätter kvitton och ordnad bokföring), den utbildning som bedrivs i de centrala förbundens regi, förekomsten av en hippologisk högskoleutbildning, och kravet på F-skattsedel av dem som har professionell licens inom trav och galopp.

Hästsporten är en bransch där bara de mest framgångsrika yrkesutövarna når en inkomst som kan betraktas som ”medelgod” eller bättre. Majoriteten kämpar i det anonyma, tidiga morgnar och sena kvällar, i ur och skur, för att få leva det liv som de inte vill byta mot något annat. När en vardaglig tävlingskväll på någon av landets banor är slut kl. 22, har många amatörer kanske 20–30 mil med hästtransporten framför sig. Nästa morgon skall hästarna fodras innan en vanlig dag på jobbet börjar.

Avslutning

Med denna artikel hoppas jag ha något bidragit till revisorskårens allmänbildning i hästfrågor, både på svensk räkenskapsnivå och ur det mer globala perspektivet. Artikeln gör inte anspråk på att vara heltäckande, men det torde ha framgått att olika aktörer inom hästsporten berörs av väldigt många olika redovisnings- och skatteregler. Eftersom förändringstakten är hög inom dessa områden kommer säkert nya frågeställningar för hästfolket att fortsätta dyka upp i en snabbare takt än gamla försvinner.

Referenser

Publikationer i ämnet utgivna av artikelförfattaren:

Skatt på hästsport. (Tholin & Larssons förlag 1995, boken är helt slutsåld men finns på bibliotek och många revisionsbyråer.)

Att bilda ett hästägarkonsortium – en introduktion i företagsvärlden. (Scandinavian Racing Bureau 1997.)

Färdiga konsortieavtal med kommentarer och anvisningar för handelsbolag, kommanditbolag och aktiebolag, utarbetade av Kristina Anderson i samarbete med advokaten Kjell Ersarve. (Scandinavian Racing Bureau 1997.)

EU BAS Häst, kontoplan för hästnäringen med 700 branschkonton och många kommentarer och anvisningar. (BDO Revision 2000.)

Hovslaget, nyhetsbrev för hästnäringen om företag, ekonomi och skatter. BDO Revision 1999 och 2000, ingen utgivning f.n. men kommer ev att återupptas som Internet-version.)

Auktor revisor Kristina Anderson är verksam vid BDO Revision Kristina Anderson i Lund. Hon medverkade senast i Balans nr 12/2000.

Snabbkurs i hästsport

Galoppsporten är världens största publiksport, räknat i antalet besökare. England är kapplöpningssportens moderland, där har galoppsport under ordnade former bedrivits sedan 1600-talet. I Sverige och övriga skandinaviska länder är galoppsporten en liten verksamhet. Sverige räknas i stället som en av de bästa travsports-nationerna i världen.

Vid Sveriges ca 30 trav- och galoppbanor tävlar årligen 15 000 travhästar och 1 000 galopphästar om 825 miljoner kr i prispengar och premier. Spelet omsätter 10,5 miljarder kr, av vilket travet står för den helt övervägande delen.

Uppfödaren kan äga alltifrån ett till hundratals avelsston, som varje vår betäcks med en hingst, och 11 månader senare lämnar ett föl. På hösten när dessa föl är 1 1/2 år gamla kallas de åringar, och de flesta kommersiella uppfödare säljer då sina åringar, ofta på auktion. De flesta svenska åringar, både fullblod och travare, torde säljas för ca 20–50 000 kr, vilket är ungefär 1/10 av motsvarande ”normalpris” för en åring i t.ex. England eller USA.

Som uppfödare betecknas alltid den som äger ett avelssto. Detta behöver emellertid inte betyda att man är aktivt engagerad i att ta hand om hästen.

Hingsthållning är en särskild del av uppfödningsverksamhet. En avelshingst kan ägas av en eller ett fåtal personer, eller syndikeras, ofta i 50 andelar. En ”privatägd” hingst används dels till ägarens egna ston, dels till ston ägda av andra uppfödare, som då får betala en betäckningsavgift. Med varje andel i en syndikerad hingst följer en rätt till en betäckning per år under hingstens verksamma tid.

Priset på en språngavgift varierar från några tusenlappar och uppåt. Många av de hingstar som står i Sverige, både fullblod och travare, kan användas för runt 10–15 000 kr.

Med hästägare brukar menas den som hos SG (Svenska Galoppförbundet) eller STC (Svenska Travsportens Centralförbund) är registrerad som ägare till en häst som är anmäld i träning hos någon tränare. En hästägare kan vara en eller flera fysiska eller juridiska personer. När flera fysiska och/eller juridiska personer slagit sig samman om en eller flera hästar brukar det kallas konsortium.

Det är hästägaren som erhåller de prispengar som hästen eventuellt springer in. Prissummorna är varierande, det största svenska travloppet har ett förstapris på 1,5 miljoner kr, medan de s.k. V75-loppen har förstapris som ligger mellan 70–200 000 kr. Vid de helt dominerande vardagstävlingarna är förstaprisen alltifrån 10 000 kr vid de s.k. småbanorna, till Solvallas 35–50 000 kr. Av prispengarna skall travhästägaren betala en viss andel, vanligen 10 %, till tränaren. För galopphästägaren tillkommer ytterligare 10 %, samt ridarvode, till jockeyn.

Fler och utförligare fakta och förklaringar finns på www.far.se/balans

Industri och sport

Den internationella hästsporten är en stor industri. På Irland t.ex. är hästarna en av landets största exportinkomstkällor. Likväl är det viktigt att komma ihåg att hästsporten också är just – en sport. En av dess stora tjusningar är bl.a. att man inte med säkerhet kan köpa sig framgång. Genom kunskap, tålamod och visst kapital kan man öka sannolikheten att nå framgång, och ofta är det nödvändigt att nå upp i en viss kvantitet, för att de bakslag som ofrånkomligen inträffar skall kunna kompenseras. För att lyckas krävs stort kunnande om branschen – och om hästar! – och om vad som styr utvecklingen.

I dagens svenska travsport finns flera affärsmän (och kvinnor!) som gjort långsiktiga satsningar av stor betydelse. Svenska investeringar finns också i bl.a. USA, Frankrike och Italien. Några investerare har attraherats att även göra satsningar på svensk galoppsport. I engelsk och fransk galoppsport finns mångåriga svenskintressen. Sydväst om London finns t.ex. en träningsanläggning ägd av en känd svensk finansman, och bland stallets hästägare finns representanter för svenskt näringsliv.

Är historien på väg att upprepas?

Marknaden inom internationell galopp har de sista fem åren accelererat kraftigt uppåt igen. De väletablerade aktörerna har fått konkurrens av nya köpstarka intressenter från bl.a. Japan och Tyskland. Även de auktioner som ägde rum nu i höstas tyder på en fortsatt stark investeringsvilja. På Europas ledande åringsauktion i Newmarket i slutet av september såldes 130 unghästar till ett snittpris av 220 000 guineas. Högstabudet låg på 2,3 milj guineas, den tredje dyraste åring som någonsin sålts i Europa. För ägaren till ett avelssto kostar det år 2002 USD 500 000 om man vill få henne betäckt med världens dyraste avelshingst Storm Cat.

Det som händer i galoppen kan tyckas ha liten relevans för Sverige. Skeendena där återkommer dock, fast i mindre skala, inom internationell travsport – och där är Sverige en stor aktör!

En av de högklassiga travhingstar som köptes till Sverige under

80-talet var Mack Lobell. Han har senare fått sällskap av andra stjärnor, bl.a. den världsledande Pine Chip. Det finns en handfull travhingstar i Sverige med vilka en betäckning i år kostar runt 100 000 kr.

Ett problem inom svensk såväl trav- som galoppsport är den ökande polariseringen. Det går att få bra betalt för de allra bästa hästarna, men marknaden är alldeles för svag även för goda individer närmast under toppen. Hästar av medelgod klass säljs för mindre än uppfödningskostnaden. Prispengarna i storlopp ligger på internationellt gångbar nivå, men försörjningsmöjligheterna i vardagstävlingarna är små. Lågkonjunkturen sägs vara här igen – hur ser svensk hästsport ut när den är över?

Läs mer på www.far.se/balans

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%