IT-branschen har drabbats av en hel del konkurser. Magnus Nedstrand diskuterar – baserat på exempel ur sin egen praktik som konkursförvaltare – frågan om vad som kan vara tillgångar i IT-företagets konkursbo.

En grundläggande uppgift som konkursförvaltare är att i inledningsskedet vid en konkurs prioritera utredningen av vilken egendom som ingår i ett konkursbo. Huvudregeln framgår av 3 kap. 3 § konkurslagen som anger att till konkursboet räknas all egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas. Den sistnämnda förutsättningen innebär förenklat att egendomen ska kunna överlåtas.

Jag kommer här att gå igenom en del olika typer av dolda tillgångar som för en konkursförvaltare inte utgör en tillgång i en konkurs i lagtextens mening men ändock bör beaktas eftersom dolda ekonomiska värden kan föreligga.

Artikeln kommer att översiktligt ta upp en del exempel på tillgångar eller ekonomiska värden i IT-företag som enligt min uppfattning bör utredas inom ramen för en konkursförvaltning. Samtliga dessa exempel har förekommit i konkurser där jag varit konkursförvaltare. Ämnet är i behov av mer djupgående analys och artikeln får ses som en allmän beskrivning grundad på praktisk erfarenhet.

Jag kommer använda begreppet IT-företag väl medveten om att benämningen kan inbegripa allt från börsbolag till enmansföretag och att verksamheten kan innefatta allt från e-handel till dataprogramutveckling.

Synliga tillgångar

Konkursförvaltaren brukar regelmässigt tillsammans med företagets företrädare gå igenom IT-företagets senaste balansrapport och årsredovisning för att bilda sig en allmän uppfattning om tillgångarna i konkursboet. Bokförda och synliga tillgångar som kundfordringar, varulager, patent vållar generellt sett inte i detta inledande skede några problem. Kontroller med olika typer av offentliga och privaträttsliga register ingår också som ett naturligt led i omhändertagandet av egendom i konkursboet.

En rad andra traditionella förvaltningsåtgärder för att omhänderta egendom vidtas självfallet men redovisas inte i detta sammanhang. Det kan dock nämnas att konkursförvaltning speciellt i IT-företag kräver utvecklade interna rutiner och för min del utgör advokatfirmans Delphis egen databas för Intellectual Property Rights Due Diligence ett viktigt hjälpmedel.

Dolda tillgångar

Enligt min uppfattning bör en konkursförvaltare inte nöja sig med sådana traditionella efterforskning av synliga och traditionella tillgångar utan gå vidare och utreda IT-företagets dolda eller osynliga tillgångar, som kan innehålla ekonomiska värden av vikt för konkursboets borgenärer, intressenter m.fl.

De exempel jag kommer redovisa visar att tillgångsbegreppet har utvecklats speciellt i IT-företagen och att en ny vidgad tillämpning av begreppet tillgångar kan vara av betydelse för såväl borgenärer som andra berörda parter.

Uppfattningen att IT-företag i konkurs ofta saknar tillgångar är en för onyanserad uppfattning och kan kanske bygga på en traditionell juridisk/ekonomisk uppfattning som inte riktigt passar in i denna bransch med immateriella tillgångar och annan osynlig egendom.

Jag kommer översiktligt och möjligen på slak lina redogöra för en del olika typer av tillgångar, i dess vidaste betydelse, som en konkursförvaltare bör beakta vid utredningen av konkursboets egendom.

Marknadsandel

IT-företag är ofta väl medvetna om sin andel av marknaden. I detta sammanhang åsyftar jag specifikt företagets andel av en viss marknad vilket olika typer av mätmetoder kan påvisa. Som konkursförvaltare bör man utreda marknadsandelen i de fall detta inte ägt rum och redovisas för exempelvis en intressent.

Det har flera gånger framkommit att det ligger ett ekonomiskt värde i en marknadsandel och att en intressent kan vara beredd att betala ersättning för detta vid ett förvärv från ett konkursbo. I ett överlåtelseavtal anges i regel inte marknadsandel som en tillgång och den upptas veterligen inte i balansräkning m.m. men i förstone omotiverat höga köpeskillingar för annan synlig egendom och köparnas egen uppfattning att de vill ”komma över markandsandelar” är grund för min uppfattning. Köparens besked till marknaden brukar vidare marknadsföringsmässigt innehålla olika moment av karaktären ”förstärkt sin marknadsandel genom förvärvet av”.

Forskning och utveckling

Många IT-företag har bedrivit forskning och utveckling. Betydande investeringar kan vara nedlagda. En vanlig uppfattning är att forskning och utvecklingsarbete inte utgör en tillgång för konkursboet eftersom den innehåller för stort mått av specifikt personligt yrkeskunnande som inte ingår i ett konkursbo. Balansräkningen går ut genom dörren vid en konkurs är en annan uppfattning.

Min uppfattning är att all forskning och utveckling som bedrivits i företaget ska dokumenteras och omhändertas av konkursboet. En genomgång av lagen om företagshemligheter kan vara lämpligt vid det första inledande informationsmötet med personalen. Informationen kan ofta vara spridd bland flera medarbetare och svåröverskådlig men detta ska inte utgöra något hinder. Ett snabbt omhändertagande och en överskådlig sammanställning kan vara nyckeln till en lyckad rekonstruktion och överlåtelse av rörelsen.

En konkursförvaltare ska kunna argumentera för värdet av dessa tillgångar i en överlåtelseförhandling även om vare sig patent eller upphovsrättligt skyddade rättigheter föreligger. Nedlagda kostnader för forskning och utveckling kan vara ett argument.

I IT-företag som bedrivit utveckling och framtagande av programvaror eller databaser, vilka exempelvis kan åtnjuta ett upphovsrättsligt skydd enligt upphovsrättslagen, brukar personalen regelmässigt vara medvetna om att programvaran och källkoder kan tillhöra företaget och att dessa tillgångar kan utgöra värden som ingår i konkursboet.

Det finns ett stort antal olika frågeställningar av upphovsrättlig natur rörande programvaror. Jag tänker bland annat på 40a § upphovsrättslagen som stadgar att en dataprogramvara som den anställde skapar i företaget övergår på arbetsgivaren men i realiteten omfattar detta skydd enbart programkoden. Vidare finns en presumtion om att arbetsgivaren bara får nyttja en programvara och det är inte självklart att det innebär en rätt att överlåta rättigheterna. I 28 § upphovsrättslagen finns slutligen en regel som kan medföra att en vidareöverlåtelse är otillåten. Dessa påpekanden får dock utvecklas i ett annat sammanhang men klart är att upphovsrätten är stark och att nödvändig hänsyn måste tas av en konkursförvaltare.

I ett fall hade personal i IT-företaget innan konkursen lagt ner åtskillig tid på programutveckling men någon färdig programvara förelåg inte. Någon försäljning hade ännu inte påbörjats. Arbetet fanns i stort sett enbart dokumenterad på wipeboard tavlor i ett kontorslandskap. Nedlagt arbete visade sig vara värdefullt och säkerställdes som en tillgång i konkursen även om en programvaran inte var färdig för marknaden och kanske ännu inte nått upphovsrättligt skydd.

I en annan konkurs uppkom den inte ovanliga situationen att programvarurättigheter och källkoder aldrig utgjort en tillgång i IT-företaget. All programvaruutveckling, marknadsföring, försäljning och support hade skett i IT-företaget. Programvarurättigheterna och källkoderna fanns hos en annan utomstående part som enbart erhållit licensintäkter och inte i övrigt haft någon annan verksamhet.

Vid möten med programvarurättighetsinnehavaren överenskoms initialt att konkursboet skulle upprätthålla nödvändig support och kundstöd i syfte att vidmakthålla ekonomiska värden i företaget. Samtliga driftintäkter skulle tillfalla konkursboet. Några licensavgifter behövde inte erläggas. Det överenskoms också att konkursboet hade anspråk på del av försäljningslikviden för rättigheterna trots att dessa inte ingick i konkursboet. Någon försäljning av programvaran skulle inte äga rum under drifttiden. Samtliga kunder skulle informeras omgående och ingå avtal med konkursboet med friskrivning från skadeståndsansvar m.m.

Konkursboet utannonserade rörelsen och klargjorde sakförhållandena. Intressenter bjöds in och såväl företrädare för rättighetsinnehavaren som konkursförvaltaren visade rörelsens tillgångar. Anbud infordrades och överlåtelseförhandlingar vidtogs. Den som ingav det högsta anbudet förvärvade rörelsen. Konkursboet och rättighetsinnehavaren träffade en inbördes uppgörelse som innebar att en kvotdel av köpeskillingen tillföll konkursboet och en del rättighetsinnehavaren. Betydande ekonomiska värden tillfördes konkursboet trots att rättigheter och källkoder ej tillhörde konkursboet.

Kundavtal, supportavtal m.m.

Det är inte bara i programutvecklingsbolag utan i en rad andra typer av IT-relaterad verksamhet vanligt förekommande att IT-företaget varit inriktat på olika typer av verksamheter där det centrala varit företagets avtal med kunder rörande exempelvis support, driftsstöd, felavhjälpning, underhåll, logistik, hosting, licensavtal, helpdesk etc.

IT-företagets avtal innehåller ofta klausuler som innebär att konkurs utgör ett avtalsbrott och kunden är regelmässigt oförhindrad att träffa avtal med annan part på grund av konkursen. Konkursförvaltaren kan inte överlåta avtalen till ett nytt företag med mindre kunden accepterar den nya avtalsparten. Men trots detta finns det av flera olika skäl anledning att betrakta avtalen som en tillgång som ingår i konkursboet med ekonomiska värden.

En grundförutsättning är att konkursförvaltaren omgående tillskriver samtliga berörda kunder vilka utförligt informeras om att konkursboet omedelbart efter konkursutbrottet påbörjat utredningen om en fortsatt verksamhet. Om konkursboet därefter konstaterar att en drift kan pågå måste kunden skriftligen acceptera konkursboets krav på ansvarsfriskrivning m.m. Ett professionellt och snabbt agerande kan rädda och vidmakthålla viktiga ekonomiska värden i konkursboet. Ett motsatt agerande kan medföra att ekonomiska värden försvinner. De kunder som undertecknar konkursboets krav accepterar ofta en ny leverantör om konkursboet överlåter en avtalsstock särskilt som villkoren – jämfört med konkursboets dito – regelmässigt blir mer förmånliga.

Ett konkursbo kan alltså inte garantera en köpare att en kund accepterar en ny tillträdande part men avtalsmässigt kan konkursboet och köparen komma överens om att ett visst antal kunder förutsätts inom viss tid teckna nytt avtal. En justering av köpeskillingen kan också tas med i avtalet. Det åvilar köparen att övertyga kunden men från konkursboets sida kan detta arbete underlättas om konkursboet medverkar vid en rundskrivelse till kunderna. Det kan finnas ett marknadsmässigt skäl för köparen att i rundskrivelse eller pressrelease hänvisa till att ett förvärv skett från ett konkursbo.

Externa programvaror

Det kan tyckas något provocerande att närmast antyda att externa programvaror kan utgöra en tillgång i ett IT-företag, eftersom huvudregeln är att sådana inte utgör en tillgång i konkursen. Konkursboet kan inte begära någon form av ersättning för dessa programvaror men i någon mening kan de ändock ha karaktären av en tillgång i konkursboet.

Om ett konkursbo ska överlåta extern programvara måste rättighetsinnehavaren ge sitt uttryckliga godkännande. Det finns dock en del exklusiva konstruktionsprogramvaror, Cad Cam m.m., vars licensvillkorinnebär att de första licenserna kan uppgå till 100 000-tals kronor för att därefter månatligen eller motsvarande ligga på en helt annan lägre nivå.

Praxis synes ibland vara hos licensgivarna att vid överlåtelse av verksamheten från ett konkursbo inträder köparen i licensavtalet utan skyldighet att erlägga de initiala ofta mycket höga licensavgifterna. Detta sker även när nya licensavtal skrivs mellan licensgivaren och den nya parten. I ett sammanhang helt nyligen var detta en viktig faktor för den tillträdande partens bud på konkursboets övriga tillgångar.

Det bör även påpekas att en uppenbar risk för upphovsrättsintrång föreligger om konkursboet bedriver verksamhet när licenser saknas.

Personal

I en kunskapsintensiv bransch som IT-branschen är det ett välkänt faktum att personalen ofta är den viktigaste ”tillgången”. Humankapitalet är en benämning. Det är känt att exempelvis konsulter kan ha en ”prislapp” och ett väl definierat marknadsvärde.

I ett IT-företags konkurs finns det ofta ett särskilt stort intresse av att ta del av personalens bakgrund, kompetens, betyg, yrkeserfarenhet och liknande. Självklart lämnas inte dessa uppgifter ut från konkursboet men vid en djupgående analys av företaget kan en seriös intressent med personalens samtycke få ta del av dessa och träffa företrädare för personalen.

En förutsättning är att konkursförvaltaren omedelbart efter konkursen vid stormöten med personalen klargör att de kan utgöra nyckeln till en rekonstruktion, att utannonsering kommer ske omgående, att intressenter kommer bjudas in, att företrädare för personalen kommer få träffa intressenterna och att löpande informationsmöten kommer ske om hur arbetet fortskrider.

Det är min bestämda uppfattning att merparten av personalen då ofta ger konkursförvaltaren viss tid exempelvis en månad för att utreda möjligheten av att överlåta verksamheten. För personalen som grupp kan samhörigheten och lojaliteten med affärsidéen var viktiga fakta som en konkursförvaltare bör beakta. Konkursförvaltarens engagemang för personalen kan vara argument för dem att ge honom viss tid och inte omgående acceptera individuella enskilda arbetserbjudanden som kvalificerad personal många gånger erhåller dagarna efter en konkurs.

Vid överlåtelse av en rörelse från ett konkursbo är ett vanligt villkor att ett visst antal av medarbetarna tackar ja till en ny anställning. Det är också vanligt i de sammanhangen att köpeskillingens storlek omförhandlas om ett färre antal accepterar en ny anställning och ibland kan detta också få betydelse för om avtalet skall fullföljas eller återgå.

Domänadresser, telefonabonnemang m.m.

Även denna typ av tillgångar, låt vara ofta synliga, kan utgöra värdefull egendom i konkursboet. Det är som många vet regelmässigt enbart konkursförvaltaren som kan biträda vid en överlåtelse av telefonabonnemang, nummerserier, domänadresser etc. Sådana tillgångar är dock i sammanhanget lättare att identifiera efter kontroll med berörda organ, som dock under senare år, i vart fall på domän-, telefoni- och mobilsidan, blivit många, såväl nationellt som internationellt. Det bör noteras att registreringar ibland sker på IT-företagets företrädare personligen vilket kan försvåra en efterforskning. Sådan registreringen avgör dock inte om tillgången ingår i konkursboet.

Kundregister m.m.

Kundregister är ofta synliga tillgångar med ekonomiska värden i en konkurs. Överlåtelse av kundregister ska dock ske med iakttagande av lagen om personuppgifter (PUL).Men det kan också vara viktigt att omhänderta övrigt kundmaterial som kan finnas hos IT-företaget och som en intressent kan ha stort intresse av att förvärva från konkursboet. Det kan finnas interna dokument och åtskilliga andra typer av interna handlingar om kunder, konkurrenter och liknande som aldrig systematiserats. Som exempel kan även nämnas prissättningskalkyler och offerter. För offerter kan givetvis invändningen med rätta framföras att offerter aldrig är något bindande, men en offertstock kan vara av intresse för en intressent för att dels komma över en kunskap om intresserade kunder dels för att köparen vid rundskrivelse vill kunna hänvisa till att ett förvärv skett från ett konkursbo och att nu verksamheten drivs vidare.

Om konkursboet överlåtit kundfordringar kan offerter till samma kunder vara viktiga förhandlingshjälpmedel i det nystartade företaget.

Sammanfattning

Jag har med ovanstående beskrivning försökt peka på några exempel på tillgångar som kan ha ett ekonomiskt värde i ett konkursbo. Det är min uppfattning att konkursboets borgenärer, personal och andra parter har nytta av en vidsträckt tolkning av konkurslagen regel om vilken egendom som ingår i ett konkursbo. Jag är fullt medveten om att invändningar kan framställas mot de exempel jag angett men det är uppenbart att en vidsträckt tolkning av begreppet konkursboets egendom kan vara motiverad.

Advokat Magnus Nedstrand är verksam vid Advokatfirman Delphi & Co.