Balans nr 4 2003

Nedskrivning av värdepapper i stiftelser – några reflektioner

I vilken utsträckning bör stiftelser skriva ned värdet av sina värdepapper? Birgitta Bjelkberg och Kerstin Fagerberg redogör här för frågeställningarna och sina egna reflektioner. De påpekar också på att stiftelsernas situation är något komplicerad eftersom de bl.a. måste ta ställning till redovisningen av nedskrivningarna, effekten på disponibelt kapital och skattekonsekvenser.

Det senaste årets nedgng på börsen innebär att många stiftelser i bokslutet för 2002 behöver ta ställning till om värdet på värdepappersinnehaven skall skrivas ned. Till underlag för beslutet behöver styrelsen/förvaltaren bland annat ta ställning till

  1. värdering av värdepapperen,
  2. fördelning av eventuell nedskrivning,
  3. redovisning i årsredovisningen,
  4. effekt på utdelningsbar avkastning.

Vi redogör nedan för några av våra reflektioner avseende dessa frågeställningar. Vi har valt att avgränsa vår genomgång till att behandla redovisning av börsnoterade aktier i avkastningsstiftelser. Flera av frågeställningarna är dock även relevanta för andra stiftelseformer. Stiftelsens innehav av börsnoterade aktier är ofta klassificerade som anläggningstillgång och vi inriktar därför vår beskrivning på aktier som redovisas som anläggningstillgång.

Vid värdering av aktieinnehav skall stiftelsen utgå ifrån värderingsreglerna i årsredovisningslagen (ÅRL). Kompletterande svensk normgivning för redovisning av finansiella instrument består i dagsläget av några rekommendationer och uttalanden från Bokföringsnämnden (BFN), Redovisningsrådet och FAR. De som kan vara vägledande för redovisning av aktieinnehav i stiftelser är dels BFN U 95:3 Redovisning i avkastningsstiftelser, dels FARs rekommendation nr 12, Redovisning av aktier och andelar (FAR 12).

Värdering av aktier

Post-för-post-värdering eller kollektiv värdering

En grundläggande redovisningsprincip enligt ÅRL är att tillgångar skall värderas var för sig, s.k. post-för-post-värdering. Vid post-för-post-värdering görs bedömningen av nedskrivningsbehovet aktiepost för aktiepost. Bokfört värde jämförs med verkligt värde (börsvärdet) för varje enskild aktiepost. Det totala nedskrivningsbehovet utgörs av summan av nedskrivningsbehoven på de olika aktieposterna. Eventuell uppgång i värdet på någon aktiepost beaktas ej vid beräkningen.

FAR 12 är vägledande för värdering och redovisning av aktieinnehav och får därför anses gälla även för stiftelser. Enligt FAR 12 finns det starka skäl för att en kollektiv värdering av börsnoterade aktier skall kunna accepteras. Detta under förutsättning att aktierna tillsammans kan betraktas som en enhet (portfölj). Stiftelsens syfte med att placera i olika aktieslag är normalt att uppnå en riskspridning och därför är en kollektiv värdering ofta lämplig. Vid en kollektiv värdering jämförs det totala bokförda värdet på portföljen med det totala börsvärdet. Mellanskillnaden utgör det totala nedskrivningsbehovet och är ett netto av upp- respektive nedgång i värdet på de olika aktieposterna. Nedgång i värdet av en aktiepost behöver inte föranleda en nedjustering av det totala bokförda värdet så länge aktieportföljen som helhet inte minskat i värde.

Vår erfarenhet är att flertalet stiftelser tillämpar en kollektiv värdering på sina aktieinnehav, eftersom avsikten med portföljernas sammansättning är att uppnå en riskspridning.

Fastställande av nedskrivningsbehov

När värderingen av aktierna är genomförd och eventuellt nedskrivningsbehov är fastställt blir nästa steg att ta ställning till om nedskrivning skall ske eller ej. Enligt ÅRL 4 kap. 5 § skall en anläggningstillgång som på balansdagen har ett lägre värde än bokfört värde skrivas ner till detta lägre värde, om värdenedgången antas vara bestående. En finansiell anläggningstillgång får dock skrivas ner även om värdenedgången inte antas vara bestående. Denna regel ger företagen [1] möjlighet att alltid värdera finansiella investeringar enligt lägsta värdets princip, om så önskas.

Vad innebär bestående värdenedgång?

Vad som avses med bestående värdenedgång är inte självklart. Förväntningar om börsens utveckling och avsikten med innehavet är exempel på faktorer som torde vägas in vid bedömningen. I praktiken finns det olika angreppssätt beroende på om bedömningen grundas på den historiska utvecklingen eller förväntningar om framtiden. Om bedömningen grundas på historisk utveckling kan värdenedgången anses vara bestående om det lägre värdet på aktierna bestått under de senaste åren och det saknas tecken på att nedgången i värdet återhämtar sig. Detta angreppssätt var mer vanligt tidigare, men har under senare år i allt större utsträckning bytts ut mot ett resonemang som grundar sig på uppfattningen om framtida kassaflöden. Avgörande för om värdenedgången bedöms vara bestående eller ej grundar sig på en uppskattning av framtida kassaflöde från investeringarna.

Att bedöma om värdenedgången på aktier är bestående eller ej är inte lätt och vi kan konstatera att många stiftelser, i dagsläget, hamnar i en svår bedömningssituation. Många har valt att skriva ner aktieinnehavet till börsvärde. För att uppnå ett konsekvent synsätt och en konsekvent redovisning över åren är det viktigt att stiftelsens företrädare fattar beslut om vilken princip de önskar tillämpa för nedskrivningar och vilka ställningstagande som ligger till grund för redovisningen.

Förändringar i börsvärdet efter balansdagen

En stiftelse (eller annat företag) skall utgå ifrån värdet (börsvärdet) per bokslutsdagen och utifrån detta bedöma om ett nedskrivningsbehov föreligger eller ej. Enligt ÅRL 2 kap. 4 § 3b skall hänsyn tas till förluster eller förpliktelser som blir kända först efter räkenskapsårets utgång men före upprättandet (undertecknandet) av årsredovisningen. Enligt Redovisningsrådets rekommendation om händelser efter balansdagen, RR 26, skall händelser som bekräftar förhållanden som förelåg på balansdagen, beaktas när beloppen fastställs i balans- och resultaträkningen. Händelser som indikerar att vissa förhållanden har uppstått efter balansdagen skall däremot inte påverka beloppen i balans- och resultaträkningen. Som exempel på en händelse som inte skall beaktas i balans- och resultaträkningen nämns, i rekommendationen, att marknadsvärdet på företagets placeringar går ner mellan balansdagen och den dag då de finansiella rapporterna undertecknas. Omvänt borde då inte heller en uppgång i marknadsvärdet minska det nedskrivningsbehov som råder på balansdagen.

Med andra ord skall förändringar i börsvärdet på aktierna – både upp- och nedgångar – efter balansdagen inte påverka värderingen av stiftelsens aktieinnehav. Vår uppfattning är att det mest korrekta måste vara att situationen per bokslutsdagen gäller. Balansräkningen är upprättad per ett bestämt datum och resultaträkningen avser en bestämd period. Att ange ett värde från ett senare datum kan inte vara korrekt. En ytterligare sak att beakta är att stiftelserna ofta redovisar bokfört värde respektive marknadsvärde per aktieslag i not till balansräkningen. Denna information kan inte utgå från några andra värden än de som faktiskt förelåg på balansdagen.

För en stiftelse, som valt att tillämpa principen, att nedskrivning enbart skall ske då värdenedgången anses vara bestående, kan händelser efter balansdagen tänkas påverka bedömningen av om nedgången är bestående eller ej. Detta under förutsättning att händelsen klarlägger situationen per balansdagen.

Hur skall nedskrivningsbeloppet fördelas?

Om stiftelsen beslutat att nedskrivning skall ske är det dags att fundera på hur nedskrivningsbeloppet skall fördelas. Enligt FAR 12 bör ”nedskrivningar av en aktieportföljs bokförda värde fördelas på de olika aktieposter som ingår i portföljen. Enligt FARs mening är det mindre lämpligt att göra en kollektiv värdejustering, som inte kan hänföras till en viss aktiepost, och detta skulle också kunna anses strida mot kravet i ÅRL på att bokförda värden skall specificeras.” Detta ställningstagande återfinns under avsnittet om omsättningstillgångar, men hänvisning görs även till detta avsnitt för anläggningstillgångar.

Om stiftelsen tillämpar en kollektiv värdering av aktierna är det identifierade nedskrivningsbehovet ett netto av upp- respektive nedgångar i värdet på de olika aktieposterna. Har några aktieposter gått upp i värde innebär det att posten som helhet påverkas positivt. Följden blir att aktierna med nedskrivningsbehov inte behöver skrivas ner ända till marknadsvärdet. I bokföringen bör nedskrivningen fördelas proportionellt på samtliga aktier där nedskrivningsbehov föreligger. Har stiftelsen ett stort antal aktieposter tillämpas ofta i praktiken en något förenklad fördelning där nedskrivningen fördelas på de aktier vilka procentuellt minskat mest i värde. Om stiftelsen istället väljer att göra en kollektiv värdejustering sker ingen fördelning av nedskrivningsbeloppet på de olika aktieposterna. I bokföringen redovisas nedskrivningen i stället som ett belopp, i form av en avdragspost från totalt värde på aktierna. Informationen om bokfört värde per aktiepost framgår då inte av redovisningen.

Vi anser att FAR 12 skall vara vägledande för stiftelsernas värdering och redovisning av aktier. Vi kan dock konstatera att flera stiftelser väljer att göra en kollektiv värdejustering, dvs. att ej fördela nedskrivningsbeloppet. Vi redogör här i korthet för några av de synpunkter och argument som brukar framföras när frågan diskuteras.

Skall FAR 12 tillämpas av stiftelser?

När FAR 12 skrevs för ca 20 år sedan kommenterade den enbart aktiebolags redovisning av aktier och andelar. I samband med ikraftträdandet av ÅRL och den nya bokföringslagen har rekommendationen reviderats så att den avser samtliga företag. Den senaste revideringen gjordes i november 2002, då bl.a. kommentaren om fördelningen av nedskrivningen ändrades. I den tidigare versionen fanns ett krav – för aktiebolag – att specificera bokförda värden. Nu har detta ändrats och hänvisning görs istället till ÅRL:s krav, vilka ju även gäller för stiftelser. Denna ändring får ses som ett uttryck för att kravet om specificering får anses gälla även för andra företagsformer än aktiebolag. Utöver den nämnda ändringen har ingen ytterligare ändring gjorts. Detta kan tas som ett tecken på att FARs tidigare ställningstagande om kollektiv värdejustering inte har förändrats.

Kollektiv värdering – kollektiv värdejustering

En åsikt som framförs av många är att en kollektiv värdering av aktierna också borde innebära en kollektiv värdejustering. FAR 12 gör inte den kopplingen mellan beräkningsgrunden för nedskrivningsbehovet och fördelningen av nedskrivningen. Ett argument för att acceptera en kollektiv värdering, som beräkningsgrund, för aktieposterna är enligt FAR att syftet med placeringen i olika aktieposter är att uppnå en riskspridning. Avsikten är dock inte att aktieposterna skall sammanslås till en tillgångspost i bokföringen, utan varje aktiepost skall redovisas var för sig med angivande av bokfört värde. För att kunna uppnå detta krävs att nedskrivningen fördelas på aktieposterna.

I praktiken är det många stiftelser som inte har sin redovisning utformad på en tillräckligt detaljerad nivå. En fördelning av nedskrivningen på de olika aktieposterna blir krånglig och det är troligen en orsak till att en kollektiv värdejustering tillämpas. För dessa stiftelser kan det finnas anledning att överväga en komplettering, i form av en sidoordnad redovisning. Den sidoordnade redovisningen bör ge stiftelsen en möjlighet att uppfylla ÅRL:s krav avseende specifikation av bokförda värden och att lämna tilläggsupplysningar avseende nedskrivningar och återföring av nedskrivningar.

Sist, men inte minst, bör man dessutom beakta att värdepapper (aktier) är den mest väsentliga tillgången i en avkastningsstiftelse. Detta i sig borde ställa större krav på specifikation av bokförda värden i en stiftelse, än i ett aktiebolag som placerat viss del av sin likviditet i aktier.

Redovisning av årsredovisningen

Resultaträkningen

Enligt ÅRL 4 kap. 5 § skall nedskrivningar och återföring av nedskrivningar redovisas över resultaträkningen. En nedskrivning är en orealiserad förlust och bör därför påverka resultatet på motsvarande sätt som en realisationsförlust.

I årsredovisningarna för 2002 är nedskrivningen av värdepapper i många fall betydande och för flera stiftelser blir årets resultat negativt, trots att den löpande avkastningen är positiv. Resultaträkningen skall ge upplysning om resultatet under räkenskapsåret och information om hur detta resultat har uppkommit. Vidare skall resultaträkningen för en stiftelse upprättas enligt någon av ÅRL:s uppställningsformer. Vissa avvikelser kan dock göras som är betingade av stiftelsens särskilda inriktning. Ibland framförs synpunkten att stiftelsens resultaträkning borde fokusera på att beskriva utdelningsbar avkastning. Detta är dock inte möjligt inom ramen för ÅRL, eftersom resultaträkningen skall omfatta samtliga intäkter och kostnader för perioden, oavsett om dessa påverkar den utdelningsbara avkastningen eller ej. Det bör även beaktas att disponibel utdelning inte enbart behöver bestå av under året upparbetad utdelningsbar avkastning, utan ofta inkluderar även tidigare års avkastning. Informationen om disponibelt kapital i stiftelsen är emellertid mycket väsentlig. Eftersom denna information oftast inte framgår av resultaträkningen, bör den i stället lämnas i förvaltningsberättelsen. Det kan även vara lämpligt att infoga en upplysning om disponibelt kapital i noten till eget kapital.

Eget kapital

Enligt BFN U 95:3 bör eget kapital i stiftelsen delas upp i bundet eget kapital (sådant kapital som inte får användas för anslag) och fritt eget kapital. Denna uppdelning tillämpas idag av flertalet stiftelser. Om realisationsresultatet ej inräknas i utdelningsbar avkastning, vilket är mest vanligt, görs en omföring av detta resultat till bundet eget kapital. Ovan visas ett förenklat exempel på not till eget kapital.

Not XX Förändring av eget kapitalBundet eget kapitalFritt eget kapital
Belopp vid årets ingång  x  x
Beviljade anslag− x
Årets resultat  x
Omföring till/från bundet eget kapital
– realisationsvinst  x− x
– nedskrivning− x  x
Belopp vid årets utgång  x  x
Summa bundet/fritt eget kapital (disponibelt kapital)  x  x

I exemplet antas nedskrivning har gjorts i årets resultaträkning. Under eget kapital görs en omföring av nedskrivningen från fritt kapital till bundet kapital. Det fria kapitalet, vilket är disponibelt för anslag, ökar således. En realisationsvinst, enligt exemplet ovan, minskar det fria kapitalet.

Det finns stiftelser som får eller skall dela ut av realisationsvinster. Beroende på hur disponibelt kapital är definierat kan tre olika kategorier av stiftelser urskiljas:

  1. Stiftelser som enbart får disponera den löpande avkastningen (utdelningar, räntor m.m.) för stiftelsens ändamål (exemplet ovan).
  2. Stiftelser som får disponera realisationsresultatet men inte måste göra det.
  3. Stiftelser som skall disponera såväl den löpande avkastningen som realisationsresultatet för stiftelsens ändamål.

När det gäller kategori 2 kan möjligheten att få dela ut av realisationsresultatet antingen vara inskriven i stiftelsens stadgar från början eller fastställts senare vid en permutation. Redovisningen av eget kapital varierar i dessa stiftelser beroende på hur stadgarna är utformade och hur styrelsen tolkat dessa. En del stiftelser redovisar realisationsresultatet under bundet eget kapital och gör sedan en omföring till fritt eget kapital av det belopp som skall användas för anslag. Andra stiftelser redovisar realisationsresultatet i sin helhet som fritt eget kapital, oavsett om det skall användas för anslag eller ej.

I en stiftelse, som enligt stadgarna får disponera realisationsresultatet för stiftelsens ändamål, krävs i normalfallet att styrelsen eller förvaltaren för stiftelsen fattar ett beslut om att disponera realisationsvinster för att de skall ingå i disponibelt kapital. I dessa fall tycker vi att mycket talar för att realisationsresultatet redovisas under bundet eget kapital och omförs till fritt eget kapital när beslut fattats om att disponera det för stiftelsens ändamål. Mot bakgrund av detta resonemang bör en realisationsförlust/nedskrivning redovisas under bundet eget kapital.

I stiftelser där i princip alla medel, i enlighet med stadgarna, är tillgängliga för anslagsutdelning finns det ingen anledning att skilja på bundet och fritt kapital (kategori 3 ovan). Redovisningen blir betydligt enklare eftersom någon omföring mellan bundet och fritt kapital ej behöver ske. Allt kapital kan ju betraktas som fritt. Eventuellt kan det finnas en begränsning i användningen, på så sätt att det ursprungliga stiftelsekapitalet ej får förbrukas. Det är då lämpligt att särredovisa detta som ”stiftelsekapital” under bundet eget kapital.

Vad betecknas som utdelningsbar avkastning?

Nedskrivning av värdepapper påverkar årets resultat och därigenom fritt eget kapital, i ett första steg. Vår uppfattning att en nedskrivning skall redovisas på samma sätt som realisationsresultatet innebär följande för de tre kategorierna av stiftelser.

  1. Nedskrivningen skall påverka bundet eget kapital och en omföring görs därför från fritt till bundet eget kapital.
  2. Nedskrivningen följer redovisningen av realisationsresultatet (se ovan under avsnittet eget kapital).
  3. Nedskrivningen skall påverka fritt eget kapital och någon omföring görs ej.

I en stiftelse tillhörande kategori 2 är det viktigt att fundera på hur realisationsresultat och nedskrivningar skall påverka disponibelt kapital. Stiftelsens stadgar föreskriver i normalfallet att den löpande avkastningen skall användas för stiftelsens ändamål och att styrelsen/förvaltaren efter beslut även kan disponera realisationsvinster. En vanlig tolkning av detta är att den löpande avkastningen alltid skall disponeras och att en realisationsförlust/nedskrivning inte skall minska disponibelt kapital.

Föreskriver stadgarna att realisationsresultatet får användas för stiftelsens ändamål, skall detta, enligt vår mening, tolkas som att det är nettobeloppet av samtliga redovisade realisationsvinster och -förluster som avses. Redovisar stiftelsen netto en ackumulerad realisationsvinst kan denna disponeras för stiftelsens ändamål medan en ackumulerad realisationsförlust innebär att ingen del av realisationsvinsten kan disponeras. Även i de fall stadgarna föreskriver att realisationsvinster får disponeras anser vi att det är lämpligt, ur ett långsiktigt perspektiv, att utgå ifrån att enbart nettobeloppet av samtliga realisationsvinster och -förluster kan disponeras.

Det finns dock olika åsikter om hur det disponibla kapitalet skall påverkas i olika situationer. Av den anledningen kan det vara lämpligt att styrelsen/förvaltaren, i en stiftelse som redovisar stor ackumulerad realisationsförlust/nedskrivning, tillämpar viss försiktighet vid beslutet om vilket belopp som skall disponeras för stiftelsens ändamål.

Konflikt mellan civilrättsliga och skattemässiga regler

Stiftelselagen innehåller inga regler avseende dispositionen av stiftelsens kapital och skattereglerna har därför många gånger blivit styrande vid beräkningen. Det är dock viktigt att skilja på vad som är utdelningsbar avkastning enligt civilrättsliga regler och vad som skattemässigt definieras som nettoavkastning. Mot bakgrund av detta kan det finnas anledning för styrelsen/förvaltaren att fastlägga hur beräkningen av utdelningsbar avkastning skall ske.

Stiftelser kan från inkomstskattesynpunkt delas in i in i tre grupper; helt skattebefriade, begränsat skattskyldiga och obegränsat skattskyldiga stiftelser. En förutsättning för begränsad skattskyldighet är bland annat att stiftelsen använder cirka 80 % av nettoavkastningen för ändamålet under en femårsperiod (fullföljdskravet). Med nettoavkastning avses förenklat en stiftelses direktavkastning, i form av räntor och utdelningar, efter avdrag för förvaltningskostnader m m. Realisationsvinster anses vara en följd av omplaceringar av tillgångar och inte en ordinär avkastning på tillgångarna och räknas därför inte in i nettoavkastningen. Nedskrivningen skall därför ej beaktas vid beräkningen av fullföljdskravet. Detta kan ställa till problem för stiftelser som får/skall dela ut av realisationsresultatet. Den utdelningsbara avkastningen, vilken grundar sig på redovisat resultat, kan uppgå till ett lägre belopp än det som skattemyndigheten utgår ifrån vid beräkningen av om stiftelsen uppfyllt fullföljdskravet. Frågan är då hur stiftelsen skall hantera denna olikhet. Vi har diskuterat frågan med olika intressenter på stiftelseområdet och konstaterar att den allmänna uppfattningen i dagsläget är att en begränsat skattskyldig stiftelse bör se till att uppfylla fullföljdskravet. Styrelsen bör dock väga in en viss försiktighet och i den mån det finns utrymme kan det vara lämpligt att lägga sig på en något lägre nivå än 80 % i syfte att återställa kapitalet.

Avslutande kommentarer

Flertalet stiftelser omfattas av ÅRL och därmed blir även den kompletterande normgivningen till ÅRL vägledande för stiftelsernas redovisning. De senaste årens nedgång på börsen har påtagligt aktualiserat frågan om nedskrivning av stiftelsernas värdepappersinnehav. Stiftelsernas situation är något komplicerad eftersom det finns flera saker att ta ställning till; redovisningen av nedskrivningarna, effekterna på det disponibla kapitalet, skattemässiga konsekvenser. För stiftelsens styrelse/förvaltare finns det därför all anledning att fastställa och dokumentera vilka principer som skall tillämpas för värderingen och redovisningen av stiftelsens värdepapper.

Auktor revisor Birgitta Bjelkberg är verksam på på Öhrlings PricewaterhouseCoopers och Kerstin Fagerberg är redovisningsexpert på SEB Enskilda Banken. De medverkade senast i Balans nr 10/2000.

  • [1]

    Med företag avses i ÅRL fysiska och juridiska personer som direkt eller indirekt omfattas av årsredovisning.

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...