Balans nr 5 2003

Elektroniska fakturor blir accepterade inom EU

1 januari 2004 införs det s.k. fakturadirektivet i samtliga EU-länders momslagstiftning. Det får följder långt utöver skattekontrollens område. Redovisningen påverkas, liksom kraven på säkerhet i elektronisk fakturahantering. Företag och systemleverantörer måste se över sina system för att bedöma behovet av anpassning, skriver Lars Dykert.

I december 2001 godkände finansministrarna i de femton medlemsstaterna i EU det så kallade fakturadirektivet (2001/115/EG) att obligatoriskt införas i medlemsstaternas lagar inom mervärdeskatteområdet från 1 januari 2004. Det finns flera tungt vägande skäl till att direktivet nu införs.

Elektronisk fakturering har sedan länge förekommit i de olika medlemsstaterna. Vid gränsöverskridande elektronisk handel har dock medlemsstaternas olika regelsystem inom momsområdet försvårat en önskvärd effektivisering och förenkling av fakturahanteringen vid företagen och därmed även en effektiv kontroll av mervärdeskatten.

Utvecklingen av elektronisk handel, inklusive fakturahanteringen, gör det nödvändigt att upprätta en rättslig ram för att säkerställa skattekontrollen samt, inte minst viktigt, att möjliggöra effektivisering för företagen genom modern informationsteknologi. För närvarande har vissa länder inom EU ställt upp byråkratiska hinder för elektroniska faktureringssystem genom att exempelvis föreskriva att programvara, utrustning etc. skall godkännas av skattemyndigheten för att få användas vid elektronisk fakturering. Andra har inte godkänt elektroniska fakturor vid gränsöverskridande handel.

En stor del av denna nationella regelflora av hinder och begränsningar för användning av elektroniska fakturor rensas bort vid införandet av det nya direktivet.

Direktivets övergripande syfte

Det övergripande syftet med direktivet är att harmonisera och förenkla reglerna för företagens fakturahantering och den åtföljande mervärdeskattekontrollen.

Ett stort steg tas nu i denna riktning när direktivet införs i samtliga medlemsstater. Elektroniska fakturor accepteras inom hela EU, förutsatt att vissa grundläggande krav, som beskrivs i direktivet, uppfylls. Ett av huvudkraven är att fakturornas äkthet och integritet kan garanteras även vid elektronisk överföring och lagring. Medlemsstaterna får i fortsättningen inte införa några andra krav eller formaliteter för de skattskyldiga när det gäller användningen av system för överföring och lagring av fakturor på elektronisk väg utöver de i direktivet angivna kraven och förutsättningarna. Medlemsstaterna får exempelvis inte föreskriva att fakturorna skall undertecknas.

Det huvudsakliga innehållet i fakturadirektivet

I ingressen till direktivet anges skälen till att det sjätte mervärdeskattedirektivet från 1977 behöver ändras och moderniseras. Här nämns särskilt att reglerna i det tidigare direktivet inte är anpassade till de nya teknikerna och metoderna för fakturering. Tidigare har även merparten av reglerna för momskontroll lämnats till de enskilda medlemsstaterna att bestämma, vilket har försvårat en önskvärd harmonisering och förenkling av reglerna inom EU. En hänvisning görs i ingressen även till initiativet SLIM (enklare lagstiftning på den inre marknaden), där det i kommissionens rapport framhölls det önskvärda i att klarlägga vilka uppgifter som är nödvändiga på en faktura för mervärdeskatteändamål samt vilka rättsliga och tekniska krav, som bör ställas vid elektronisk fakturering.

Jag har valt att här endast behandla de regeländringar, som bedöms få de största konsekvenserna för företagen inom EU och därmed även för svenska företag och deras systemleverantörer:

  1. Den skattskyldiges entydiga ansvar att tillse att faktura utfärdas för leverans av vara eller tjänst,
  2. Så kallad självfakturering, det vill säga att kunden utfärdar fakturan i stället för säljaren blir enligt lag godkänd enligt de förutsättningar, som anges i direktivet,
  3. Även utkontraktering, så kallad outsourcing, av faktureringen blir godkänd enligt de villkor, som direktivet anger,
  4. De obligatoriska uppgifter, som fakturan skall innehålla för kontroll av mervärdeskatten maximeras till fjorton punkter. Lättnadsregler beträffande fakturor på mindre belopp eller med hänvisning till handelsbruk får beviljas av enskild medlemsstat efter samråd med särskild kommitté inom EU,
  5. Fakturor, som överförs på elektronisk väg skall godkännas, förutsatt att äktheten och innehållets integritet säkerställs. Hur dessa krav skall tillgodoses behandlas i det följande,
  6. Valfri valuta accepteras i fakturorna, dock skall momsbeloppet anges i det lands valuta där leverans av vara eller tjänst sker,
  7. Den skattskyldige får bestämma lagringsplats för fakturorna inom EU, om han utan otillbörligt dröjsmål kan ställa alla lagrade fakturor eller uppgifter till de behöriga myndigheternas förfogande på deras begäran. Förutsättningar för att för arkivera elektroniska fakturor utomlands är att åtkomst från myndighet kan beredas on-line.

I slutet av artikeln kommenteras vidare det pågående svenska arbetet med att införa direktivet i svensk rätt från den 1 januari 2004. Artikeln avslutas med en bedömning av sannolika konsekvenser för svenska företag och deras systemleverantörer.

Den skattskyldiges ansvar att tillse att faktura utfärdas av honom själv, hans kund eller tredje person. Självfakturering och utkontraktering av fakturering blir uttryckligen tillåten

I direktivets artikel två föreskrivs ”att varje skattskyldig person skall säkerställa att en faktura utfärdas av honom själv, av hans kund eller i hans namn och för hans räkning av en tredje person, för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som han har utfört åt någon annan skattskyldig person eller icke skattskyldig juridisk person”. Innebörden av denna något långa och krångliga formulering är att den skattskyldige säljaren alltid ansvarar för att faktura utfärdas. I normalfallet är säljaren den skattskyldige. I undantagsfall, vid så kallad reversed charge, omvänd skattskyldighet, är det kunden som skall erlägga mervärdeskatten.

Regeländringen innebär vidare att det i skattelagstiftningen godkänns att den skattskyldige säljaren under vissa förutsättningar kan överlåta uppgiften att utställa fakturan till kunden, så kallad self-billing eller självfakturering på ren svenska. Säljaren kan även överlåta uppgiften att fakturera på en tredje part, så kallad outsourcing eller utkontraktering. Detta är en mycket viktig lagförändring inom EU, eftersom rättspraxis om självfakturering och utkontraktering har varit oklar i många medlemsstater, så även i Sverige. Staterna får ange särskilda restriktioner för självfakturering eller outsourcing beträffande kund respektive tredje man, som är etablerad i land med vilket det inte finns något rättsligt instrument för ömsesidigt bistånd.

Ansvaret för fakturering kvarstår alltid hos den skattskyldige säljaren, vilket gör det nödvändigt att reglera kundens och tredjepartens åtaganden vid respektive självfakturering och outsourcing via avtal. Vidare införs en regel med innebörd att den skattskyldige måste kontrollera innehållet i den av kunden eller tredje parten utfärdade fakturan. Hur denna kontroll skall utföras lämnas till respektive medlemsstat att bestämma.

När det gäller den speciella frågan om samlingsfakturor, som utfärdas för ett antal leveranser under en viss tidsperiod, så accepterar direktivet detta förfaringssätt och lämnar till medlemsstaterna att bestämma villkoren för samlingsfakturor, som avser leveranser inom medlemsstaten i fråga. En medlemsstat har också rätt att uppställa en tidsfrist för när fakturan skall utfärdas avseende leveranser som äger rum inom det landet.

Antalet obligatoriska uppgifter för mervärdeskatteändamål i fakturan begränsas

I vissa medlemsstater har det förekommit att upp till ett tjugofemtal uppgifter skall finnas i fakturan för mervärdeskattekontrollen. De obligatoriska uppgifterna begränsas nu till fjorton. Medlemsstaterna får också bevilja vissa lättnadsregler för obligatoriskt innehåll då fakturan är på mindre belopp samt då handelsbruk, administrativ praxis eller tekniska förutsättningar gör det svårt att iaktta alla de fjorton obligatoriska kraven. I direktivet likställs kreditnota, som handling med faktura, men även här får medlemsstaterna införa lättnadsregler beträffande det obligatoriska innehållet. Den nya regeln om de obligatoriska uppgifter, som skall finnas i fakturan för kontroll av momsen, innebär att företag och systemleverantörer bör gå igenom fakturainnehållet i sina system och komplettera det om någon eller någa av uppgifterna i nuläget saknas.

Det får ses som ett framsteg att de obligatoriska uppgifterna klarläggs och fastställs inom hela EU. Nedan följer en uppräkning av uppgifterna utan några ytterligare kommentarer. Det är att rekommendera att moms- och redovisningsexperter deltar i översynen av fakturainnehållet i systemen för fakturahantering.

Obligatoriska uppgifter i fakturan enligt direktivet:

  1. Datum för utfärdandet,
  2. Ett löpnummer baserat på en eller flera serier som ensamt identifierar fakturan,
  3. Den skattskyldiges registreringsnummer för mervärdeskatt,
  4. Kundens registreringsnummer för moms om kunden är skattskyldig,
  5. Fullständigt namn och adress för den skattskyldige personen och hans kund,
  6. De levererade varornas mängd och art eller de tillhandahållna tjänsternas omfattning och art,
  7. Datum då leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster ägt rum eller datum för eventuell a conto betalning,
  8. Beskattningsunderlaget för varje skattesats eller undantag, enhetspriset exklusive skatt, samt eventuell prisnedsättning eller rabatt om dessa inte är inkluderade i enhetspriset,
  9. Tillämpad mervärdesskattesats,
  10. Den mervärdeskatt som skall betalas,
  11. Hänvisning till direktiv, nationell bestämmelse eller annan bestämmelse om leveransen är skattebefriad eller om kunden skall betala momsen,
  12. Vid leverans av ett nytt transportmedel inom EU, de uppgifter som anges i artikel 28a.2 i sjätte skattedirektivet,
  13. Vid tillämpning av vinstmarginalsystemet, hänvisning till direktiv, nationell bestämmelse eller annan uppgift om att vinstmarginalsystemet tillämpas,
  14. Om skattskyldig är ett skatteombud, anges dennes momsregistreringsnummer tillsammans med ombudets fullständiga namn och adress.

Som framgår är de sista fyra uppgifterna av speciell karaktär varför det kan vara befogat att tala om tio obligatoriska uppgifter, generellt sett.

Säkerhetsmässiga förutsättningar för att elektroniska fakturor skall godkännas inom EU

Elektroniska fakturor, som innehåller de obligatoriska uppgifterna och uppfyller kraven på äkthet och integritet enligt direktivets regler skall accepteras i samtliga EU-länder utan föregående anmälningsplikt eller godkännande av myndighet i respektive land. Innan elektronisk fakturering påbörjas till en kund skall denne dock godkänna att fakturorna skickas elektroniskt.

Denna generella regelförändring i direktivet är förmodligen den mest betydelsefulla för harmonisering och förenkling av fakturahanteringen vid företagen inom EU. Den generella innebörden av denna ändring är att elektroniska fakturor blir godkända som underlag för mervärdeskattekontroll inom hela EU, förutsatt att de uppfyller de i direktivet angivna kraven. Fakturorna skall innehålla de i direktivet angivna obligatoriska uppgifterna. De elektroniska fakturorna skall uppfylla krav på äkthet och integritet.

Kortfattat innebär äkthetskravet att det alltid skall kunna säkerställas från vilket företag fakturan skickats. Integritetskravet innebär att fakturans originalinnehåll inte ändras avsiktligt eller oavsiktligt under överföring och lagring. De säkerhetsmetoder, som anvisas i direktivet är:

– en avancerad elektronisk signatur, beskriven i EG-direktivet om elektroniska signaturer från 1999 (svensk lag om elektroniska signaturer från 2001)

– för så kallade EDI-system, där överföring av fakturorna mellan parterna sker genom standardiserade meddelanden, accepteras de säkerhetsfunktioner som finns i EDI-systemet, förutsatt att de är beskrivna i avtal mellan parterna

Eftersom direktivet är en kompromiss mellan femton länders olika önskemål har dock vissa särskilda valmöjligheter lämnats till medlemsländerna. Sålunda får enskilda medlemsstater begära att den avancerade elektroniska signaturen baseras på ett kvalificerat certifikat och skapas av en säker anordning för skapande av signaturer, en kvalificerad elektronisk signatur, beskriven i det s.k. signaturdirektivet och den svenska lagen om elektroniska signaturer från 2001. Enligt en annan undantagsregel får fakturor sändas på elektronisk väg enligt andra metoder än elektronisk signatur och edi, förutsatt att den/de berörda medlemsstaten/medlemsstaterna godkänner detta.

Direktivets text ger inte någon vägledning till vad som avses med andra metoder. Det lämnas till de medlemsstater, som godkänner användning av andra metoder att bestämma. Sannolikt avses med andra metoder, kontroll- och säkerhetsmetoder av konventionellt slag som behörighetskontrollsystem och manuella och programmerade kontroller i systemen, som sammantaget uppfyller kraven på äkthet och fakturainnehållets integritet. Ingen medlemsstat får dock föreskriva att fakturan skall undertecknas.

Sammanfattningsvis kan sägas att den viktigaste regeln ur harmoniseringssynpunkt är att i fortsättningen får ingen medlemsstat införa några andra krav eller formaliteter för de skattskyldiga företagen vid överföring av fakturor på elektronisk väg än de i direktivet angivna. Som en övergångsregel får förhandsanmälan till myndighet om användning av elektroniskt faktureringssystem behållas till den 31 december 2005 i de länder, exempelvis Belgien, som för närvarande har en sådan bestämmelse.

Valuta, som får användas i fakturan

Valfri valuta får användas i fakturorna, dock med undantag av momsbeloppet, som måste anges i nationell valuta i den medlemsstat där leverans av vara resp. tillhandahållande av tjänst sker. Även valutor utanför EU är godkända för användning, förutsatt att den omräkningsmekanism, som anges i artikel 11 C i sjätte skattedirektivet används vid uträkning av skattebeloppet i den nationella valutan.

Lagringsplats för fakturor och regler för myndigheters åtkomst av informationen

Grundregeln är att varje skattskyldig person skall se till att kopior av de fakturor lagras som har utfärdats av honom själv, av kunden eller i hans namn och för hans räkning av en tredje person, liksom alla fakturor som han har mottagit. Enligt direktivet får den skattskyldige bestämma lagringsplats, förutsatt att han utan otillbörligt dröjsmål kan ställa alla lagrade fakturor eller uppgifter till de behöriga myndigheternas förfogande på deras begäran. Medlemsstat kan ålägga en skattskyldig person, som är etablerad på deras territorium, att meddela dem lagringsplatsen, då den är belägen utanför medlemsstatens territorium. Villkoret för att lagra elektroniska fakturor utomlands är att en fullständig åtkomst on-line av berörda uppgifter kan säkerställas. Kan inte en sådan direkt åtkomst säkerställas, har en medlemsstat rätt att ålägga den skattskyldige att lagra fakturainformationen inom landet. Varje medlemsstat får fastställa hur lång tid skattskyldiga, som är etablerade i landet, skall lagra fakturorna. Fakturornas äkthet och innehållets integritet samt deras läsbarhet måste säkerställas under hela lagringsperioden.

Medlemstaterna får föreskriva att fakturorna skall lagras i den form de ursprungligen sändes, antingen i pappersform eller elektroniskt.

Medlemsstaterna får också kräva att, när fakturorna lagras elektroniskt, även de uppgifter som säkerställer varje fakturas äkthet och innehållets integritet skall lagras. Innebörden av denna regel är att om fakturorna lagras i krypterat skick, så måste även nycklarna för dekryptering sparas under hela lagringstiden, i Sveriges fall i tio års tid. Hur denna säkerhet skall kunna åstadkommas i praktiken får bli föremål för föreskrifter från aktuell myndighet, i Sverige alltså Riksskatteverket. I fråga om säkerhet vid lagring av fakturor har, som framgår av beskrivningen, direktivet lämnat åtskilligt till det enskilda medlemslandet att bestämma. För företagen i Sverige blir det därför av väsentlig betydelse vilka ställningstaganden som görs i den svenska lagstiftningen och i myndigheternas föreskrifter.

Det pågående svenska lagstiftningsarbetet

Lagstiftningsarbetet för att implementera direktivet i svensk rätt har pågått vid Finansdepartementet under större delen av 2002 och pågår fortfarande. Till skillnad mot vad som gäller i många andra medlemstater inom EU är den svenska processen vid stiftande av lagar grundlig och innefattar remissförfarande i flera etapper. Departementet skickade ut direktivet på remiss till ett antal utvalda remissinstanser inom näringsliv och offentlig förvaltning 26 mars 2002. Syftet med remissen var framför allt att få in synpunkter beträffande de valmöjligheter som direktivet ger det enskilda medlemslandet beträffande reglerna om bland annat:

  1. villkor för elektronisk fakturering (framför allt säkerhetskraven),
  2. villkor för arkivering av fakturor utomlands,
  3. villkor för självfakturering,
  4. vissa valmöjligheter avseende faktureringsskyldighet och innehållet i en faktura.

Remissvaren skulle vara inkomna till Finansdepartementet senast 21 maj 2002.

En sammanställning av remissvaren förelåg 1 juni 2002. Flertalet av tillfrågade remissinstanser hade inkommit med svar på remissen och med synpunkter på hur de olika valmöjligheter beträffande reglernas utformning i svensk lagstiftning, som fanns enligt direktivet, skulle hanteras. Remissammanställningen är indelad på följande sätt:

  1. allmänna synpunkter,
  2. faktureringsskyldigheten,
  3. befrielse från kravet på vissa uppgifter i fakturan,
  4. utformning av kreditnotor,
  5. tidsfrist för avlämnande av fakturan,
  6. regler beträffande samlingsfaktura,
  7. self-billing,
  8. self-billing av kund eller outsourcing av fakturering till tredje person som är etablerad i land utanför EU,
  9. elektronisk fakturering.,
  10. lagring av fakturor,
  11. övriga synpunkter.

Det leder för långt att här i detalj kommentera de synpunkter som i olika avseenden lämnats av remissinstanserna. Mycket kort kan konstateras att de allmänna synpunkterna på direktivet var övervägande positiva från flertalet remissinstanser. Dock framhåller flera remissinstanser, bland andra Bokföringsnämnden, vilka svårigheter det vållar för företagen att regler om fakturans utformning återfinns i minst tre olika författningar, nämligen bokföringslagen, aktiebolagslagen och mervärdeskattelagen. Obligatoriska uppgifter som tillkommer från skattekontrollsynpunkt riskerar att ytterligare komplicera företagens fakturahantering, inte minst hos de mindre företagen.

Här borde snarast företas en harmonisering och förenkling av regler samtidigt i bokförings- och skattelagstiftning, hävdar ett antal remissinstanser. Andra synpunkter, framför allt från näringslivet, är att valmöjligheterna för de olika medlemsstaterna enligt direktivet blivit alltför många och omfattande, vilket försvårar för den gränsöverskridande elektroniska handel, som är av stor betydelse för Sverige. Därför bör det svenska regelsystemet inte utnyttja möjligheterna att exempelvis skärpa säkerhetskraven för elektroniska fakturor utöver de grundalternativ, som anges i direktivet.

Det återstår att se hur mycket Finansdepartementet beaktat remissinstansernas olika synpunkter, eftersom den PM, som skall ligga till grund för propositionen i skrivande stund (28 april 2003) ännu inte föreligger. Det ligger i sakens natur att intressekonflikter finns mellan olika intressentgrupperingar, exempelvis när det gäller krav på säkerhet och innehåll i fakturan för skattekontroll i förhållande till småföretagens krav på enkla och kostnadseffektiva lösningar. Förhoppningen är att det går att finna en praktisk gångbar, balanserad lösning som främjar utvecklingen av elektronisk handel och därmed företagens konkurrenskraft och samtidigt tillgodoser kraven på en effektiv mervärdeskattekontroll.

I Sverige har skatteförvaltningen till skillnad från många andra EU-länder visat en positiv inställning till användningen av modern informationsteknologi vid företagen och även sett möjligheterna att effektivisera skattekontrollen med moderna verktyg för analys av elektroniskt lagrad information. Det bör skapa goda förutsättningar för effektiv tillämpning av det nya direktivet i svensk rättspraxis.

Sannolika konsekvenser för svenska företag med anledning av att direktivet införs i svensk rätt

Det är inte helt lätt att i nuläget i detalj bedöma de konsekvenser för de svenska företagen, som följer av att direktivet införs i svensk rätt. Orsaken till detta är bland annat, som ovan nämnts, att den PM från Finansdepartementet, som efter lagrådsremissen skall utgöra underlaget för regeringens proposition ännu inte föreligger. Det som redan nu säkert går att bedöma är konsekvenserna av de fasta reglerna i direktivet, där valmöjligheter till alternativ inte står till buds för en enskild medlemsstat. Det finns därför all anledning för företagens ekonomi- och skatteansvariga att snarast sätta sig in i frågeställningarna för att kunna iaktta direktivets regler i rutiner och system från den 1 januari 2004.

För att börja med regeln om ansvaret att utfärda fakturan, så ligger det ansvaret entydigt på den skattskyldige personen, som i normalfallet är säljaren. Det innebär att alla företag måste utöka innehållet i fakturan med de obligatoriska uppgifterna, oavsett om det handlar om pappers- eller elektroniska fakturor. Det uttalade ansvaret ligger kvar även om säljaren överlåter uppgiften att fakturera åt kunden som fallet är vid självfakturering, self-billing. I sin tur följer av detta att avtal måste ingås mellan säljare och kund om hur självfaktureringen skall gå till så att den uppfyller kraven på de obligatoriska uppgifterna samt fakturans äkthet och innehållets integritet.

Säljaren är också enligt direktivet skyldig att kontrollera innehållet i självfakturan och att lagra den under den föreskrivna arkiveringstiden. Även vid outsourcing bör avtal ingås med tredje man för att säljaren skall kunna uppfylla sitt ansvar för faktureringen. För att underlätta för parterna att ingå self-billingavtal, kan det vara lämpligt att avtalen utformas branschvis på ett standardiserat sätt. Möjligen kan Riksskatteverket äta sig uppgiften att ge vägledning för utformning av avtal vid självfakturering.

Beträffande säkerhetsföreskrifterna vid elektronisk fakturering utgör metoderna avancerad elektronisk signatur eller vid edi, säkerhetsfunktioner beskrivna i avtal de grundläggande alternativen för att tillgodose kraven på fakturornas äkthet och innehållets integritet. Det är osannolikt att Sverige som medlemsstat skulle föreskriva den högre graden av säkerhet i form av en kvalificerad elektronisk signatur, eftersom det skulle medföra att fakturor från länder med en lägre grad av säkerhet inte skulle godkännas som underlag för momskontrollen i Sverige. Däremot är det med ledning av erfarenheter från länder, som kommit längre i lagstiftningsarbetet än Sverige mer sannolikt att Sverige godkänner användning av andra metoder än de två grundalternativen för överföring av elektroniska fakturor.

Det är nämligen viktigt att se fakturan, inte som en isolerad handling, utan i ett processperspektiv, där order, orderbekräftelse, leverans och mottagning av varan och tjänsten föregått själva mottagandet av fakturan och att därför fakturans äkthet och innehållets integritet kan verifieras mot tidigare erhållen information och prestation från motparten. Normalt skall sådan processkontroll göras av mottagaren, annars finns brister i den interna kontrollen hos kunden/fakturamottagaren. Förekomsten av så kallade bluffakturor indikerar sådana brister. I detta processperspektiv är det viktigare att granska sanningshalten i fakturainnehållet gentemot av säljaren utförda prestationer än att strikt tekniskt kontrollera fakturan. Detta borde medföra att de andra metoder för kontroll av fakturorna, som anges i direktivet och som tillgodoser krav på fakturans äkthet och innehållets integritet kan accepteras även vid skattekontroll, vilket flera remissinstanser framfört. I detta avseende borde skattekontrollen grundas på principerna för god redovisningssed.

Den traditionella skattemässiga kontrollen har bestått i att utgående redovisad moms hos säljaren har jämförts mot avdragen moms hos köparen/kunden. Den kontrollen fungerar både för fakturor i pappersform och elektroniska fakturor men blir givetvis mer effektiv vid analys av stora informationsmängder, som lagras elektroniskt.

Beträffande lagring av fakturor utomlands är det sannolikt ett alternativ i första hand för utlandsägda företag med verksamhet i Sverige eller för internationella koncerner, med redovisningscenter i något annat land. Enligt den svenska bokföringslagen finns här inte ett fritt val för den skattskyldige att arkivera räkenskapsinformation utomlands. Endast maskinläsbara medier får förvaras utomlands och det först efter att tillstånd för detta har erhållits av den regionala skattemyndigheten. Här är ett typfall för hur skatteregler och redovisningsregler inte stämmer överens, vilket leder till kostnader och även oavsiktliga misstag hos företagen.

Frågan för företagens leverantörer av fakturahanteringssystem, slutligen, blir naturligtvis om systemen säkerhetsmässigt och i övrigt lever upp till de krav och villkor, som anges i det nya fakturadirektivet. Här rekommenderas en grundlig översyn. Även om exempelvis kvalificerade elektroniska signaturer inte blir ett lag- eller myndighetskrav vid överföring och lagring av elektroniska fakturor, kommer säkert många branscher och företag i ökad grad efterfråga sådana lösningar för att få en säker fakturahantering i Internetmiljö. Även lösningar för self-billing och outsourcing av fakturering kommer sannolikt att efterfrågas i större utsträckning än tidigare.

Lars Dykertär auktoriserad revisor vid LRD Revision och Rådgivning, tidigare vid KPMG. Han är också verksam som rådgivare när det gäller redovisnings- och säkerhetsfrågor i samband med elektronisk handel. Han medverkade senast i Balans nr 2/2001.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%