Balans nr 8–9 2003

IASBs första egna standard IFRS 1 – First-Time Adoption of International Financial Reporting Standards

Innehållet i IFRS 1 torde vara bekant för de flesta. Standarden ersätter alltså det tidigare uttalandet från SIC (SIC 8 First-Time Application of IAS). Det uttalandet uppfattades allmänt som arbetskrävande att tillämpa eftersom det förutsatte att man upprättade finansiella rapporter med full retroaktiv tillämpning, dvs. som om företaget alltid tillämpat IAS. Endast därigenom ansågs det att man kunde uppnå jämförbarhet mellan de företag som gick över till IAS och de som redan tidigare gått över till IAS.

IFRS innebär en förenkling så till vida att tanken är att man i första hand skall uppnå jämförbarhet över tiden i det enskilda företaget och med andra företag som tillämpar IFRS för första gången. Det uppnås genom kravet på att företag skall tillämpa alla de IFRS som trätt i kraft senast den 31 mars 2004, med ett begränsat antal undantag. Trots att poolningsmetoden inte längre blir tillåten krävs sålunda inte att man ändrar till förvärvsmetoden för att ta ett exempel.

För att IFRS skall bli gällande för de europeiska företagen krävs att de godkänns av EUs Accounting Regulatory Committee. ARC baserar sitt beslut i första hand på ett yttrande från EFRAG. Detta har publicerats i slutet av juli och innehåller en rekommendation till ARC att anta IFRS.

Två nya utkast till rekommendationer från IASB

ED 4 Disposal of Non-Current Assets and Presentation of Discontinued Operations

ED 4 är frukten av det arbete som inletts för att eliminera skillnader mellan IFRS och amerikanska principer. Grundregeln är att när anpassning sker, anpassningen skall ske till den rekommendation som senast getts ut. I det här fallet handlar det om en amerikansk rekommendation, nämligen FAS 144, Accounting for the Impairment or Disposal of Long-Lived Assets, utgiven 2001. En skillnad mellan ed 4 och FAS 144 är att den förra inte behandlar nedskrivningar. Området ansågs för komplext och har skjutits på framtiden. I övrigt har IASB i stort sett accepterat de amerikanska reglerna. Det innebär:

  1. En ny balanspost för anläggningstillgångar som ett företag har för avsikt att avyttra.
  2. Ett nytt begrepp, ”disposal group” eller grupp av tillgångar som ett företag har för avsikt att avyttra tillsammans. Det här nya begreppet ersätter det som i Rådets rekommendation nr 19 kallas för verksamheter under avveckling.
  3. Anläggningstillgångar som ett företag har för avsikt att avyttra skall värderas till det lägsta av redovisat värde eller förväntat försäljningspris efter avdrag för försäljningskostnader.
  4. Tillgångar som ett företag beslutat avveckla skall inte längre skrivas av. Det här är en punkt mot vilken EFRAG har invändningar.

Enligt EFRAG är det missvisande att om ett företag beslutat avveckla en verksamhet vilken fungerar normalt så vore det missvisande att inte belasta dess resultat med avskrivningar. Mot det kan väl invändas att eftersom avyttringen är tänkt att ske inom ett år så har avskrivningarna inte så stor betydelse.

Om ED 4 genomförs, vilket väl får betraktas som mycket sannolikt, får det ett ganska stort genomslag på svenska företags årsredovisningar. Hittillsvarande praxis har varit att ett beslut om att sälja en anläggningstillgång, exempelvis en fastighet, inte påverkat balansräkningens uppställning. Trots detta har bland annat jm i sin årsredovisning gjort en omklassificering av sina fastigheter för att markera en ändrad affärsinriktning. Enligt deras uppfattning ger omklassificeringen en mer riktig bild av deras verksamhet. Ett genomförande av ed 4 kan också sägas vara i konsekvens med bestämmelserna i RR 19. Den stora skillnaden mot ed 19 är att man inte längre behöver dra en gräns mellan verksamheter som är tillräckligt stora för att uppfylla kriterierna för särredovisning (ett exempel kan vara ett segment så som det definieras i rekommendationen om segmentredovisning). ed 4 gäller såväl för enskilda tillgångar, exempelvis en fastighet, som för hela verksamheter.

Kriterierna för när en tillgång eller grupp av tillgångar skall redovisas som tillgängliga för avyttring är i stort sett desamma som i RR 19. Företagsledningen skall ha tagit ett beslut om avyttring, avvecklingsarbetet skall ha inletts och det är mycket sannolikt (”highly probable” vilket definieras som något som är väsentligt mer sannolikt än 50 procent) att avyttring kommer att ske inom ett år.

När ett företag har beslutat avyttra en verksamhet eller annan grupp av tillgångar skall också motsvarande intäkter och kostnader särredovisas i resultaträkningen. Denna särredovisning måste framgå direkt av resultaträkningen medan specifikationen av de olika slagen av tillgångar liksom de olika slagen av kassaflöden får specificeras i not. Specificeringen skall omfatta samtliga perioder i likhet med vad som föreskrivs i RR 19.

ED 5 Insurance Contracts

Redovisning av försäkringsavtal är uppenbart svårt och IASB har utsatts för hård kritik för det utkast som nu skickats ut. (Se även artikel på sid. 27, red. amn.) I ett möte nyligen med IASBs rådgivande kommitté, sac, märktes också att David Tweedie, IASBs ordförande, var påtagligt irriterad. Det här är inte vårt projekt, sa han. Det har blivit påtvingat oss av det gamla IASC. Och så är det. För cirka 5 år sedan konstaterades att redovisningen för försäkringsavtal var oreglerad. Att man inte kommit särskilt långt på vägen till en rekommendation beror på att en så stor del av försäkringsbolagens tillgångar och skulder utgör finansiella instrument som i princip skall redovisas i enlighet med IAS 32 och 39. Och så länge man inte kommit i mål med de rekommendationerna går det inte att slutföra arbetet med redovisning av försäkringsavtal. Ändå har EU krävt att något måste göras innan 2005 och därför detta utkast.

Huvudpunkterna har tidigare omnämnts i Balans. Det skall inte längre bli tillåtet att redovisa katastrofreserver (eftersom sådana reserver som utgår från att något kan inträffa i framtiden) inte uppfyller definitionen på en skuld och till den delen ett försäkringsavtal handlar om ett sparande så skall den delen redovisas i enlighet med IAS 39. Ett exempel är många av de pensionsförsäkringar där utfallet huvudsakligen är baserat på avkastningen. Därtill kommer att utkastet innehåller en rad nya krav på upplysningar. Innebörden är att det förmodligen kommer att bli ännu svårare att tränga igenom försäkringsbolagens årsredovisningar i framtiden än vad det är idag.

Nästa steg, enligt planerna, är att kräva att alla tillgångar och skulder skall värderas till verkligt värde. Det är något som alla försäkringsbolag kraftfullt vänder sig emot och lobbying-insatserna har redan börjat. Sannolikt kommer dock ett sådant förslag att dröja många år ännu.

Personaloptioner kan värderas tillförlitligt

En återkommande kritik mot förslaget att redovisa ett värde på utställda personaloptioner i resultaträkningen är att de inte kan värderas på ett tillförlitligt sätt. Ett av argumenten är att den begränsade likviditeten gör dem väsentligt mindre värda än sådana optioner som fritt kan handlas. Under sommaren har FASB och IASB haft ett möte med en grupp experter på optionsvärdering bestående av nio personer från universitet, finansinstitutioner och värderingskonsulter. På det mötet har åtta av de nio uttryckt stöd för det förslag till redovisning som FASB lagt fram (och som i stort sett sammanfaller med IASBs).

Även om optionerna kan värderas tillförlitligt var det experternas uppfattning att det inte finns en modell som kan användas i alla sammanhang. Uppenbarligen diskuterade man dock mest i termer av Black-Scholes. Det som framför allt kritiserades i användningen av denna modell var de antaganden som enskilda företag gjort. Modellen, tillämpad på personaloptioner, kräver nämligen dels att man dels anger optionens förväntade löptid, dels förväntade volatilitet. En gemensam uppfattning bland experterna var att den nedvärdering av optionens värde som sker genom att utgå från förväntad löptid typiskt leder till en undervärdering. Däremot menar man att det inte finns anledning oroa sig över volatiliteten. Om nämligen ett antal experter ombeds göra en uppskattning är det osannolikt att deras bedömningar skiljer sig mer än med några procentenheter. Det vill säga så länge man håller sig till etablerade principer. En rekommendation från mötet var att den slutliga rekommendationen från FASB (och IASB) tydligare skulle ange exakt hur beräkningarna av värdet skall göras.

Intressant i sammanhanget är att Microsoft som ställt ut ett stort antal optioner, har tagit kontakt med en finansiell institution för att öppna en marknad för optionerna. Om detta lyckas blir det en test på vad som är en rimlig rabatt.

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...