Dagens program är fullkryddat av intressanta inslag med den gemensamma nämnaren ”förtroende”, sa Anders Malmeby, ordförande i FAR, när han öppningstalade på 2003 års Finforum på Grand Hotel i Stockholm.

Anders Malmeby uppmärksammade att det under de senaste åren har det hänt ett antal förtroenderubbande händelser. Dessa har en tendens att återkomma, menade han.

– Frågan är bara hur man kan hålla antalet nere?

Anders Malmeby menade att vi kan vara stolta över den nivå vi håller i Sverige och pekade på nästa stora utmaning – införandet av IAS/IFRS den 1 januari 2005.

Finforum, som i år lockade drygt 220 personer, är som är ett samarrangemang mellan Stockholmsbörsen, Sveriges Finansanalytikers Förening SFF, FAR och IREV.

Siffror är tråkiga – de flesta människor vill veta mer om företaget och dess produkter!

Shelley Taylor, amerikansk konsult, har varit på Finforum i Stockholm och talat två gånger tidigare, 1996 och 1997, bl.a. efter att gjort studier åt Stockholmsbörsen. Hon inledde med att notera att det var fler kvinnor i publiken den här gången.

Hennes ämne hade fått rubriken ”Shareholder First Aid” och det hon gjorde var att presentera resultaten från sin återkommande studie av stora företags rapportering. Den publiceras vartannat år sedan tio år, årets upplaga är den sjätte och omfattar huvudsakligen årsredovisningarna för 2001 (i några fall för 2002).

Naturligtvis finns Enron, WorldCom, Vivendi och andra skandaler inom redovisning och företagsstyrning med i bakgrunden den här gången.

Urvalet omfattar sammanlagt 50 bolag, 20 från USA, 15 från England och 15 från övriga Europa (däribland AstraZeneca, SCA och Stora Enso).

– Den här gången har vi också inkluderat företagens webbplatser i undersökningen, berättade hon.

Shelley Taylors undersökningar fokuserar inte på siffrorna utan på orden, på den övriga information som företagen ger ifrån sig. Och hon betonar också att man letar även mellan raderna i texten efter det som inte står eller kanske är antytt.

– Framtiden beror ju mycket på vad företaget tänker göra i framtiden, sådan information säger ofta mer än de historiska siffrorna.

Fokusera på företagsledningen

Inte minst nu i en svag marknad som påverkats av skandalerna är det extra viktigt att fokusera på företagsledningens kvaliteter. Det är de egenskaperna som många av de allt färre och allt mäktigare portföljförvaltarna letar efter när de ska försöka bedöma företagets framtidsutsikter.

Några nyckelfrågor:

  • Klar affärsstrategi

  • Förmåga att sätta upp och nå mål

  • Erfarenhet

  • Förmåga att presentera och kommunicera

  • Integritet

– Siffror är tråkiga, sa Shelley Taylor. De flesta människor vill i stället veta mer om företagets kultur och framför allt om vad de egentligen gör, deras produkter.

De traditionella årsredovisningarna har man i bokhyllan och man sparar dem i genomsnitt tre år för jämförelsens skull. Analytiker uppskattar årsredovisningar i standardformat med text på ryggen eftersom de då är lätta att förvara och hitta. Den tryckta årsredovisningen är bra att ha med sig på möten och det är praktiskt att kunna anteckna i den.

Men kanske finns framtiden på Internet?

Webb och trycksak måste vara samstämda

Jodå, men man måste se till att sköta sig där. Webbplatsen med sin uppdaterade information måste vara samstämd med den tryckta redovisningen. Bara två av de femtio undersökta företagen lyckades vara bra på båda medierna. (När det gällde webben var dock två av de mer eller mindre svenska företagen, SCA och Stora Enso, på fem-i-topp.)

– Ofta kan man fråga sig om ekonomiavdelning och Investor relations överhuvudtaget är med och bestämmer om webbplatsen, påpekade Shelley Taylor. Det är lite olycksbådande för ett företag om inte webbsidorna är av samma kvalitet som den övriga informationen.

Många intresserade möter företaget först på hemsidan. Av de undersökta bolagen var det dock 18 procent som saknade kund- och produktinformation på första sidan. Lika många hade inget om anställningsmöjligheter och bara 20 procent hade en länk till sin årsredovisning.

Några andra siffror ur undersökningen: 12 procent av företagen hade ingen form av investerarkontakt på webbplatsen, och bara 42 procent gav möjlighet att ladda ned siffrorna i Excel.

Många glömmer strategi och målsättningar

Om man så lämnar webbplatserna som separat företeelse och tittar på informationen i sin helhet visar det sig att bara ungefär två tredjedelar av företagen presenterar sin strategi (och bara hälften av dem gör det på nätet). Bara en tredjedel berättar om sin målsättning (fast här är man bättre på webbplatserna där drygt hälften av företagen lämnar sådana uppgifter).

Framåtsyftande information har diskuterats mycket och här märks det att tiderna förändrats. I årsredovisningarna för 1999 var det 88 procent av företagen som gav sådan information. I den nya undersökningen är det nere i 16 procent!

– Vill inte investerare ha framtidsinformation? frågade Taylor och hon besvarade frågan själv: Jodå, det vill de. Och det är bättre att göra en del missar än att inte lämna någon information alls, bara man visar att man också lär av sina misstag.

Investerare har lättare att förlåta än ni tycks tro”

– Investerarna har lättare att förlåta än vad ni tycks tro, sa hon till publiken.

Andra företeelser som hon diskuterade kritiskt var bl.a. det hon kallade företagens nya ”relativitetsteori”. Det finns rätt många analytiker som försökt övertyga marknaden om att det är den relativa framgången (hur väl man klarar sig i en jämförelse med sina olycksbröder) som räknas.

– Men investerare vill se absoluta tal, de vill ha vinster, inte förlora lite mindre än vad någon annan gör.

Hon tyckte också att företagen måste lära sig att i högre grad diskutera sina nyckeltal i sitt sammanhang i texten till redovisningen. Dessutom måste man överhuvudtaget bli bättre på att ge perspektiv på saker:

– Två tredjedelar av företagen talar någonstans om den globala ekonomin. Men bara en fjärdedel av dem diskuterar de konkreta riskerna för det egna företaget i det sammanhanget.

Mycket saknas trots alltför tjocka redovisningar

Trots att redovisningarna är alldeles för tjocka – de amerikanska har i snitt 65 sidor, de engelska 100 och de europeiska upp mot 150 sidor (SCA är tunnast med sina 80 sidor!) – så är det mycket som saknas.

– Knappt vart femte företag berättar om etik och uppförandekoder och knappt hälften nämnde det egna företagets värderingar och filosofi, sa Shelley Taylor.

Som sedan avslutade med att säga att det tog alldeles för lång tid att få redovisningar med posten när man beställde. Här var de europeiska bolagen sämst, de värsta tog tre veckor på sig och behövde flera påminnelser.

”Dagens ekonomiska information är svårtillgänglig och komplex”

Om det går dåligt för ett företag: Tala om det. Om det går bra för ett företag: Tala om det utan att försköna.

Det var före detta börschefen Bengt Rydéns råd till företagen när han talade på Finforum med rubriken ”Börsbolagens finansiella information – värdeskapare eller värdeförstörare?”.

– Kvaliteten på den information, framförallt den finansiella, som företagen lämnar har förbättrats något alldeles kolossalt sedan 80-talet, menade Bengt Rydén.

Men samtidigt undrade han om de som använder den informationen har utvecklats i samma takt.

Analytikermassage”

– Företagen drivs allt mer av utomstående, börsanalytiker, ekonomijournalister och andra. Den s.k. ”analytikermassagen” är ett problem.

Bengt Rydén menade att utvecklingen nästan har gått för långt och att bolagen lägger mer vikt vid vad man redovisar för siffror än vid verksamhetsfrågorna.

– Dagens ekonomiska information är mycket svårtillgänglig och komplex. En korrekt redovisning eller rättvisande bild är för det mesta fiktion och nästan aldrig verklighet.

– Det finns för stora utrymmen för godtycklighet och manipulation i redovisningen. Och revisorerna kan aldrig veta om redovisningen är korrekt, utan bara hoppas med rimlig säkerhet.

Bengt Rydén sa också att man alltid bör vara lite skeptisk till den kortperiodiska informationen och menade att man inte ska läsa in för mycket i den.

Vad kan man då göra för att säkerställa förtroendet för den ekonomiska informationen?

Viktigt att kvalitetssäkra

– För det första måste alla som arbetar med det här erkänna att det är komplext.

– Sedan måste man kvalitetssäkra, dels med en controllerfunktion och så måste styrelsen prioritera sin ”kontrollfunktion” som man har enligt ABL. Och revisionsberättelserna och förvaltningsrevisionen måste bli bättre. Revisionsberättelserna är idag otroligt tråkiga och intetsägande.

Dagens moderator, Peter Malmqvist, frågade Bengt Rydén hur han ser på användningen av kvartalsrapporter. Det finns ju ett visst motstånd mot dessa ute i Europa.

– Det är viktigt med en förutsättningslös diskussion om kvartalsrapporterna. De tar mycket tid, men är det värt det? Och hur använder man dem?

– Jag menar att man bör lägga större vikt vid den löpande händelserapporteringen, den är mycket viktig. Men här är samtidigheten ett problem, sa Bengt Rydén som själv var med och tog fram kravet på kvartalsrapporter för börsnoterade företag.

– En debatt för eller emot kvartalsrapporter på nästa års Finforum kanske?

Pensionsredovisning: Snart blir noterna viktigare än balansräkningen!

Ett av finforums seminarier behandlade ett på flera sätt aktuellt och omdiskuterat ämne, pensioner. Här gällde det redovisningen av pensioner, vad får IAS 19/RR 29 för följder?

Claes Janzon från Öhrlings PricewaterhouseCoopers och Peter Wallén från Deloitte ledde seminariet och Janzon inledde med att teckna bakgrund och nuläge. (En utförligare beskrivning finns i Claes Janzons artikel i nr 4/2003 av Balans.)

I svensk koncernredovisning har pensionskostnader och pensionsskulder redovisats enligt de lokala reglerna i resp. dotterföretags hemland. Det kan alltså skilja både på metoder, s.k. aktuariella antaganden och på upplysningskraven (som inte varit särskilt höga i Sverige).

Avsättning för pensioner har inte varit obligatorisk i Sverige under 1900-talet – något som delvis kan bero på att man inte ville driva för övrigt friska företag till likvidation och konkurs.

– Flera utredningar har haft frågan uppe från 1940 och framåt, sa Claes Janzon.

Hur stora effekter har de nya reglerna?

Tidigare har redovisats hur de fyra företag som redovisar enlig RR 29 redan fr.o.m. 2003 påverkats. Volvo, skf, Skanska och Sandvik har alla fått minskningar av eget kapital med mellan en och två miljarder som en övergångseffekt. Han redovisade nu beräkningar per 1 januari 2004 för några fler bolag och förändringarna var i samma storleksordning.

Peter Wallén var tidigare redovisningschef på SCA och med om att redan 1999 påbörja pensionsredovisning enligt IAS 19 (som är i stort sett identisk med RR 29).

”SCA gjorde det frivilligt”

– Det här var något som vi gjorde frivilligt, på företagsledningens intiativ, berättade han. Vi hade flera skäl till det. Vi ville ha bättre jämförbarhet och transparens, vi ville ha mer information om vilka pensionsplaner som fanns i koncernen och vi ville också ha ett bättre beslutsunderlag vid förvärv och fusioner.

– Kring de här frågorna finns det olika synsätt som inte alls går ihop, påpekade Claes Janzon.

Man kan redovisa skulden till verkligt värde (vilket ger kraftig volatilitet).

Eller man kan redovisa en pensionskostnad som inte varierar så mycket över åren. Ungefär som SCA valde att göra (och det visar inte verkligt värde).

Det första synsättet stämmer med andra nya IAS (t.ex. skog, finansiella instrument och fastigheter) och med frs 17. Kanske även med en kommande IAS 19.

Det andra är kongruent med nuvarande IAS 19 och därmed också med RR 29.

Claes Janzon trodde möjligen att det skulle komma att ske en övergång till det första synsättet, med vissa förändringar.

Han diskuterade också viktiga skillnader mellan redovisning av avgiftsbestämda repektive förmånsbestämda pensionsplaner och nämnde olika tekniska frågor kring aktuariella antaganden och godkända beräkningsmetoder.

– En nyhet är att nu blir det företagen som tar ansvaret och fastställer skulden, sa han.

Peter Wallén berättade hur man på SCA hade lagt upp projektet under 1998. En grupp med representanter från redovisnings- och personalsidan jobbade ihop med externa konsulter.

– Vårt mål var att få med 80 procent av koncernen i första vändan, det räckte för att ha ett beslutsunderlag. Vi upptäckte också att vi hade över 100 olika pensionsplaner i vår koncern.

Man fick fram ett underlag med ”vettiga antaganden” och ledningen tog beslutet.

– Målsättningen är naturligtvis att ha 100 procent, än så länge ligger man på 99,5 procent, sa Peter Wallén.

Efter en teknisk genomgång av de nya reglerna av redovisningen med en ”korridor” under övergångsfasen påpekade Claes Janzon en följd av de nya reglerna som fått många att hoppa till en smula:

– Målet att undvika volatilitet på grund av kursförändringar och annat i pensionskostnaderna innebär att balansräkningen saknar relevans!

Ointressant balansräkning

I fortsättningen blir upplysningarna viktigare och själva balansräkningen mindre intressant. Det har naturligtvis lett till ökade upplysningskrav i RR 29 jämfört med tidigare.

Peter Wallén instämde:

– Vill man förstå pensionskostnaderna i företaget måste man titta noga i notapparaten.

Seminariet satte även strålkastaren på oklara frågor och problem under de kommande åren (ta bara redovisning av företagens andelar av ITP-pengarna) och man gav en skarp uppmaning till berörda företag att verkligen se över förberedelser och tidtabell.

För övrigt gäller den uppmaningen inte bara företagen:

– Hur väl förberedda och informerade är placerare, analytiker, ratinginstitut och ekonomijournalister? undrade Claes Janzon avslutningsvis.

Varför är inte företagen öppna med information?

Vad rör sig egentligen i huvudet på en börsanalytiker? Det försökte Björn Jansson, från Enskilda Securities, och Peter Malmqvist förklara på seminariet ”Viktiga verktyg vid företags- och aktieanalys”.

– Man hör ofta folk säga att ”jag förstår ingenting om aktiemarknaden”, sa Peter Malmqvist. Men varför de inte förstår beror på att de ligger fel i tiden.

Björn Jansson, som har ett modellinriktat sätt att se på aktiemarknaden, inledde med att berätta att det framförallt är två saker som styr vad som händer på aktiemarknaden: ekonomisk tillväxt och räntemarknaden.

– Ju mer cykliska ett företags produkter är desto mer beroende är de av den ekonomiska tillväxten.

Och den ekonomiska tillväxten mäter man inte med BNP.

– Man måste använda tidiga indikatorer som t.ex. inköpschefernas index när man ska mäta den ekonomiska tillväxten.

På räntesidan använder Björn Jansson den s.k. yield-kurvan.

– Det är skillnaden mellan de långsiktiga och kortsiktiga räntorna.

– Det är en vanföreställning att aktiemarknaden går bäst när det är högkonjunktur, menade Björn Jansson.

– Det bästa börsklimatet är istället när ledande indikatorer pekar uppåt och när yield-kurvan brantar.

Björn Janssons slutsats: Börsen går inte bra i högkonjunktur. Börsen diskonterar de tidigare uppskrivningarna av vinsten och därför blir de inte lika drivande i högkonjunktur.

– Det är en varningssignal när företagen i delårsrapporter tittar för långt fram i tiden, menade Peter Malmqvist, som har en mer redovisningsinriktad syn på aktiemarknaden än Björn Jansson.

Peter Malmqvist visade en topplista med redovisningsproblem och där fanns bl.a. jämförelsestörande poster, goodwillredovisning, omstruktureringsreserver, valutasäkringar och aktivering av utvecklingskostnader med.

– Till exempel är valutasäkringar normalt spekulationer i valutafluktuationer. Valutasäkringar är en mardröm och det är viktigt att företagen är tydliga med effekten på resultatet.

Varför är inte företagen öppna med information? T.ex. när det gäller att revidera ner resultatet. Peter Malmqvist visade på några bra och dåliga exempel på tydlighet. Ett företag hade t.ex. förra prognosen i en fotnot.

– Det gör att jag direkt blir misstänksam mot bolaget. Varför stod den inte i anslutning till den nya, egentligen nedreviderade, prognosen?

– Jag blir också alltid negativ till ett företag som i en kvartalsrapport skriver att ”det var ett ovanligt bra kvartal förra året”. Det är en försköning av prognosen. Min uppmaning till företagen är istället: var tydliga och ärliga.

Peter Malmqvist pekade också på att det generellt är dåligt när principförändringar i redovisningen för göras över två år. Det är bättre när en principförändring genomförs samtidigt för alla bolag. Det gör att det blir lättare att jämföra.

Anders Malmeby frågade varför inte uppskjuten skattefordran fanns med på Peter Malmqvists problemlista. Innebär det är du är nöjd som det är?

– Ja, jag håller inte med om det som står i artikeln i Balans.

”Relationerna mellan revisorerna och tillsynsmyndigheten är uppseendeväckande dåliga”

Årets avslutande paneldebatt diskuterade ”Nya vindar inom Corporate Governance” under ledning av Peter Malmqvist. Panelens sammansättning hade lockat dit en del mediarepresentanter och de och övriga deltagare fick bl.a. höra Ericssons styrelseordförande Michael Treschow säga att optioner var ”lite kört” som incitamentsprogram.

Erik Åsbrink från förtroendekommissionen berättade också att ”relationerna mellan revisorerna och tillsynsmyndigheten är uppseendeväckande dåliga”.

Övriga deltagare i panelen var 3:e AP-fondens VD Tomas Nicolin och KPMG-chefen (och tidigare FAR-ordföranden) Thomas Thiel.

Efter att ha visat texter ur ny amerikansk lagstiftning (Sarbanes-Oxley) och dokument från bl.a. den svenska förtroendekommissionen, vände sig Malmqvist till Treschow och undrade hur mycket dessa frågor diskuterats på Ericsson.

– Vi är listade i New York så vi måste kunna uppfylla de amerikanska kraven, sa Treschow. Vi har haft massor av konsulter inkopplade, det har blivit en helt ny och mycket lukrativ bransch. Vi har inte hittat formen riktigt än.

– Revisionsarbetet och revisionskommittémöten har har nog dragit tre–fyra gånger mer tid nu. Och vi arbetar med utomstående rekryterare till styrelsen.

Hade det varit en bra process?

”Ägarna har också ett ansvar”

– Ja, sa Treschow. Men den startade innan allt som hände i USA. Vi måste akta oss för att bli för formella och byråkratiska. Nu är vi kanske lite väl stryktäcka. Ägarna har faktiskt också ett ansvar.

Malmqvist bollade frågan om ägarrollen vidare till Tomas Nicolin:

– När lagen om AP-fonderna kom stod den frågan i skymundan, men nu har vi börjat ta i det. Så sent som idag lade vi ut en ny policy på vår hemsida, svarade denne.

Nicolin berättade också om fall där de försökt följa sin policy men blivit nedröstade. Då gällde det att välja in en VD i styrelsen.

– Men det blev i alla fall blivit diskussioner. Och nomineringskommittéer har vi ju fått.

Så var det Thomas Thiels tur: hur har det här påverkat revisorernas situation?

– En betydande förändring är ju att flera styrelseledamöter är aktivare nu. Och vi börjar få revisionskommittéer.

Är det bra?

– Ja, det tror jag faktiskt, sa Thiel.

– Jag tror att det finns en risk för att inte alla styrelseledamöter engagerar sig i alla frågor om det finns kommittéer, menade Michael Treschow. Det måste vi i så fall lära oss att hantera. Viktiga frågor får inte bli en kort rapport mot slutet av dagen.

Han påpekade också att det inte går att ”prioritera bort” VD:s tid till kommitémöten i någon större utsträckning. Så han var han oroad av alla nya redovisningsregler:

– Tänk när lekmännen inte alls förstår räkenskaperna, ingen ledning klarar av att följa det i detalj numera. Det man inte förstår ska man vara dörädd för. Klåfingrigheten går till överdrift.

Malmqvist undrade om detta betyder att revisorn nu får övertaget.

– Nja, sa Thomas Thiel. I alla fall på Ericsson finns folk med stor erfarenhet.

Panelen fortsatte att diskutera revisorns roll och ställning:

– Det är ju bolagsstämman som utser revisorer, men historiskt har ju ekonomichefen eller någon liknande funktion köpt in tjänsten. På stämman har det behandlats som en formfråga. Nomineringskommittén borde spela större roll, sa Tomas Nicolin.

Och han fortsatte:

– Jag skulle gärna se mer diskussioner med revisorerna på stämman. Kopplingen ägare-styrelse är viktig men det är också den mellan ägarna och revisorerna.

– Det ska vara tydligt att ägarna är med och värderar valet av revisorer, framhöll Michael Treschow.

Här var det Erik Åsbrinks tur:

– Jag ser minst två allvarliga problem med revisionskommittéer, sa han. Dels kan de dela styrelsen i ett a- och ett b-lag, dels ska den granska revisionen, det blir en konstig granskning. I USA är det annorlunda, jag tror inte att det här är en riktigt bra idé för oss.

Vad kan kommissionen göra?

– En hel del om revisorns oberoende och tillsynen.

Då moderator Malmqvist ville ha detta preciserat kom Åsbrink in på att han alltså noterat den dåliga relationen mellan revisionsbranschen och dess tillsynsmyndighet.

– Det finns säkert en komplicerad bakgrund, men det känns inte bra.

Den förre FAR-ordföranden Thomas Thiel fick replik:

– Erik har rätt. Det ska man inte hymla om. Men jag tror att det kan bli en förändring till bättre nu. Myndigheten har visat för lite intresse för branschen och fört stort för tillsynsfrågan. Jämför med Finansinspektionen. Man bör inte bara hålla på att hacka.

Gör inte revisorerna några större fel, man hör inte så mycket om sanktioner?

Revisorer får yrkesförbud

– Det finns revisorer som straffas med yrkesförbud, sa Thiel. Det är faktiskt en stor åtgärd.

– I relation till revisorerna är det betydligt mer påhopp när det gäller höga löner och ersättningar i företagen. Vad har ni gjort åt det? frågade Peter Malmqvist.

Michael Treschow började med att betona vikten av en bra process där ingen får sätta sina egna villkor och där det kan finnas både en fast del och en rörlig (men då med tak!).

Så fick han svara på om det finns övre belopp för vad som kan anses rimligt.

– Ja, i förhållande till den fasta delen, sa han. Men vi är dåliga på de här viktiga incitamentsprogrammen i Sverige. Och optioner är lite kört. I Ericsson har vi inte vela ta fighten.

Tomas Nicolin delade Treschows oro. Relationerna mellan ägare och ledning borde delvis göras om. Han tyckte optioner kunde vara ett bra instrument.

– Bonus och optionerfår inte bli fula ord, sa 3:e AP-fondesns VD.

Erik Åsbrink reagerade omedelbart:

– Det här ger en alldeles för glättig bild. Många program har varit felkonstruerade. Varför ska man belöna en VD bara för att kursen stiger? Och det har saknats en nedsida i de här konstruktionerna. Det går inte att bara sitta och vänta på att opionen ska lugna ned sig.

Åsbrink framhöll att det inte blir statliga lönetak men påpekade ändå att opinionen reagerat även mot lönerna på sina håll i näringslivet, inte bara mot bonusar.

– Vi får komma med analys, vissa konkreta förslag till lagstiftning och uppmana till skärpt självreglering, sammanfattade förtroendekommisionens ordförande utan att därför avslöja några konkreta detaljer om det pågående arbetet.

Texter: Bengt Holmquist och Åsa Ehlin