Balans nr 1 2004

IFRIC: Återställningsutgifter

IFRIC, dvs. IASBs akutgrupp, har diskuterat de remissvar som kommit in på ett tidigare utkast till tolkning; D2 Changes in Decommissioning, Restoration and Similar Liabilities. I utkastet behandlas redovisning av förändringar i förväntade utgifter för att återställa exempelvis förorenad mark. Antag att ett kärnkraftverk gjort en avsättning på 100 miljoner för en återställning som är planerad ske efter 25 år. Antag vidare att det bedöms sannolikt efter 10 år att utgifterna kommer att uppgå till 125 miljoner. Frågan gäller hur ökningen skall redovisas? I utkastet föreslogs att 10/25-delar skulle hänföras till den tid som redan gått tillända. 10 miljoner skulle alltså belasta årets resultat medan de resterande 15 miljonerna skulle fördelas på vart och ett av de återstående 15 åren.

Akutgruppen var en av många remissinstanser som ifrågasatte detta. Enligt akutgruppens uppfattning handlar det om en ändrad bedömning som enligt IAS 8 (vilken motsvaras av RR 5) skall redovisas med effekt framåt. En tillämpning av IAS 8 skulle alltså få till effekt att vart och ett av de kommande åren belastas med knappt 2 miljoner.

Glädjande nog har IFRIC tagit intryck av remissinstansernas synpunkter. Den slutliga tolkningen kommer alltså att utgå från synsättet i IAS 8.

Utsläppsrättigheter

Glädjande är också att IFRIC beslutat att föreslå IASB att göra en ändring i IAS 38 (som behandlar redovisningen av immateriella tillgångar) för att eliminera en oönskad effekt när handeln med utsläppsrättigheter startar. Problemet har sin grund i att företag i framtiden måste betala för sina utsläpp. Som betalning kan användas särskilda utsläppsrättigheter som fördelas kostnadsfritt av staten. Den förväntade utgiften för utsläppen skall redovisas som en avsättning vid ingången av året vilken belastar resultatet. Värdet av utsläppsrättigheterna däremot skall i enlighet med IAS 38, givet att de värderas till verkligt värde, redovisas över eget kapital. Företagen kommer alltså att få en bristande matchning mellan intäkter och kostnader. IFRIC föreslår därför att i de fall en immateriell tillgång närmast har karaktären av ett betalningsmedel (såsom fallet är med utsläppsrättigheter) skall värdeförändringarna redovisas över resultatet.

Förlustkontrakt

IFRIC beslöt vidare att tills vidare inte lägga till ett projekt på sin agenda som behandlar förlustkontrakt. Den frågeställning som beskrivs gäller bland annat vanligt leasingavtal avseende lokaler där leasetagaren finner att hyran av någon anledning är för hög. Det här är en ganska vanlig situation för svenska företag till följd av de personalneddragningar som skett under senare år. Enligt IFRIC har IASB beslutat att som en del av samordningen med amerikanska standarder ”convergence” så får en avsättning för förlustkontrakt som beror på företagets egna åtgärder redovisas först när händelsen inträffat. Om ett företag konstaterat, som en del av en omstruktureringsplan, att ett hyreskontrakt skall sägas upp skulle alltså kostnaden för detta inte få räknas in i avsättningen förrän avflyttningen faktiskt ägt rum. Detta utgör en väsentlig förändring jämfört med nuvarande svensk praxis och innebär alltså en anpassning till amerikanska regler som alltid varit strängare när det gäller vad som får sättas av.

Det som IFRIC konstaterar är att det finns en hel del oklarheter vad gäller redovisningen av förlustkontrakt och att fortsatt arbete därför är motiverat. Tills vidare nöjer de sig dock med att informera IASB om sina tankar, sannolikt eftersom ändringen av IAS 36, Provisions, ännu inte är genomförd.

Verkligt värde på skog

IAS 41 föreskriver, bland annat, att skogsföretag skall värdera sitt skogsinnehav till verkligt värde. IFRIC beslutade uppmana IASB att ge ut en tolkning enligt vilken det verkliga värdet, i avsaknad av en aktiv marknad, skall baseras på nuvärdet av de betalningar som förväntas fram till avverkningen. Det är knappast ett besked som skogsföretagen kommer att uppskatta. De svenska skogsföretagen har länge beräknat ett verkligt värde vilket av vissa redovisats som tilläggsinformation i årsredovisningen. Vad man då utgått ifrån är vinsten på skogsavverkningen under de senaste åren. Värdet av skogen har sedan beräknats genom att den genomsnittliga vinsten diskonterats med en realränta. För stora skogsinnehav där tillväxt och avverkning balanserar, borde den här modellen ge ett rimligt värde. Under alla förhållanden blir värderingen mycket mer robust än den som följer av en uppskattning av framtida priser och avverkningskostnader 50–100 år framåt i tiden.

En annan fråga som IFRIC tog upp gäller åtaganden att återplantera skog efter en avverkning. Frågan gäller om ett sådant krav, som i Sverige är lagstadgat, påverkar värdet av skogen. Enligt min uppfattning är svaret självklart; värdet av skogen påverkas negativt. Det är också en uppfattning som vissa av ledamöterna i IFRIC har. Som så ofta är fallet kan redovisningsfrågor emellertid ses från flera håll. Det som utlöser kravet på återplantering, dvs den kritiska händelsen, inträffar ju först i och med avverkningen. Den är inte knuten till den växande skogen utan till den mark som blir kvar efter avverkningen. Med det synsättet skulle avsättningen inte få beaktas vid beräkningen av verkligt värde. Något beslutfattades aldrig utan IFRIC avser återkomma till frågan senare.

Betydande inflytande

Ett EU-land har ställt en fråga till IFRIC om definitionen av betydande inflytande i den standard som behandlar intresseföretag. Utgångspunkten är att ett betydande inflytande förutsätts finnas om ägarandelen överstiger 20 procent. Det som föranlett frågan är att landets lagstiftning därutöver anger att ett betydande inflytande förutsätts finnas om ett företag äger mer än 3 procent av rösterna i ett noterat företag. Är detta förenligt med IAS 28 (RR 13)?

Vilket landet som frågar är framgår inte. I Sverige har det dock funnits åtminstone ett likartat fall. För några år sedan ägde Sydkraft några procent av aktierna i ett tyskt energiföretag. Värdet av aktierna uppgick till flera miljarder och investeringen var uppenbarligen strategiskt motiverad. Min bedömning då, och nu, är dock att en andel på endast några få procent aldrig kunde motivera en tillämpning av kapitalandelsmetoden.

IFRIC verkar ha gjort en motsvarande bedömning. Vad de säger är att det vore olämpligt att föra in flera gränser på vad som utgör ett betydande inflytande och tillägger att dessutom pågår diskussioner inom IASB kring den större frågan huruvida inflytandet, som idag, framför allt bestäms med utgångspunkt från aktieinnehavet.

EU och direktivet om verkligt värde på finansiella instrument

Som bekant har flera EU-länder med Frankrike i spetsen motsatt sig att IAS 32 och 39 godkänns som delar i den nya EU-lagstiftningen. Det gäller alltså de båda standarder som behandlar redovisningen av finansiella instrument. Ironin i sammanhanget är att EU-länderna för två år sedan enades om att det var nödvändigt att ändra det 4:e EG-direktivet så att en tillämpning av dessa båda standarder blev möjligt. Ändringen, som för övrigt genomfördes under det svenska ordförandeskapet, ledde till att kommissionen utfärdade ett direktiv som föreskrev att medlemsländerna senast per den 1 januari 2004 skulle möjliggöra för noterade företag att värdera vissa finansiella instrument till verkligt värde.

Vid ett möte nyligen konstaterade kommissionen att endast två länder genofört beslutet, nämligen Sverige och Danmark. Flera av de övriga länderna har visserligen förberett lagändringar men avstått att förelägga dem för parlamenten. Det gäller bland annat Storbritannien. Deras tvekan beror inte i första hand på ett motstånd mot IAS 32 och 39 som sådana utan på att det framstår som rationellt att invänta det ändringsarbete som pågår och som avslutas först i mars.

Vad kommissionen kommer att göra är förmodligen att se tiden an. Nästa möte med den så kallade kontaktkommitten är planerat till den 20 januari. Det är väl inte osannolikt att man då låter de länder som har invändningar avvakta med implementeringen. Samtidigt så är det värt att notera att frågan inte spelar någon större roll för företagen i flertalet EU-länder. Det vanliga är nämligen att de noterade företagen har rätt att basera sin redovisning direkt på EG-direktiven, oberoende av vad som står i den nationella lagstiftningen. Eftersom direktivet redan ändrats betyder det att flertalet av de stora europeiska företagen, liksom de svenska, kan tillämpa IAS 32 och 39 om de så skulle önska.

Upplysningar om övergången till IAS

CESR (Commission of European Securties Regulators med bland andra Finansinspektionen) publicerade den 30 december en bulletin som behandlar den information som de företag som går över till IAS 2005 bör lämna. Det handlar om information vid fyra olika tillfällen

  1. Årsredovisningarna för 2003
  2. Årsredovisningarna för 2004
  3. Delårsrapporterna för 2005 samt
  4. Årsredovisningen för 2005.

Det som närmast är aktuellt är årsredovisningarna för 2003. I den förväntas företagen redogöra för hur de planerar övergången och hur långt man kommit i förberedelserna samt inom vilka områden man kan förvänta sig de största förändringarna jämfört med nuvarande praxis. Redogörelsen bör innehålla vilka åtgärder som vidtagits för att kontrollera olika risker och den osäkerhet som är förknippad med övergången. Vilka risker som CESR tänker på framgår inte. Möjligen handlar det om att bytet av redovisningsprinciper inte bara påverkar den externa redovisningen utan också den interna styrningen vilket kan få effekt på måltal m.m.

Det jag förväntar mig finna i svenska företags årsredovisningar för 2003 är ett ganska kortfattat avsnitt där man framför allt lyfter fram konsekvenserna av en tillämpning av IAS 39 på exempelvis säkringstransaktioner. Dessutom bör många företag kommentera hur resultatet kommer att påverkas av en redovisning av de verkliga kostnaderna för personaloptioner.

I årsredovisningen för 2004 eller i nära anslutning därtill bör företag ge en kvantitativ beskrivning av hur en tillämpning av IAS hade påverkat de finansiella rapporterna i bokslutet. Om företag inte kan ge sådan information skall det förklara orsakerna härtill.

Delårsrapporterna för 2005 skall upprättas i enlighet med IAS 34, dvs. RR 19 och baseras på IAS. Jämförelseperioderna skall också baseras på IAS med en kommentar till vilka viktigare justeringar som gjorts jämfört med tidigare principer. Inget hindrar ett företag från att dessutom redovisa jämförelseperioderna i enlighet med tidigare redovisningsprinciper.

För 2005 slutligen krävs att minst ett jämförelseår baseras på IAS. För de företag som är noterade i USA krävs dock minst två år. Det är fortfarande osäkert om den amerikanska tillsynsmyndigheten, SEC, kommer att frångå detta krav och acceptera det krav på endast ett år som anges i IFRS 1.

De åtgärder som CESR efterlyser har karaktären av rekommendationer. De är alltså inte tvingande. Det är dock min uppfattning att de är väl avvägda och att de följaktligen bör tillämpas av samtliga företag som har för avsikt att gå över till IAS.

Redovisning av särskild löneskatt i företag som tillämpar RR 29

Akutgruppen avser att inom kort publicera ett utkast till uttalande som gäller redovisning av särskild löneskatt samt avkastningsskatt i företag som tillämpar RR 29, Ersättningar till anställda. Enligt utkastet skall de företag som redovisar en högre pensionsskuld enligt RR 29 än vad som framkommer i de enskilda företag som tillämpar tryggandelagens regler, redovisa en avsättning för särskild löneskatt baserad på mellanskillnaden. Skulle pensionsskulden, beräknad i enlighet med RR 29, i stället bli lägre redovisas en fordran baserad på mellanskillnaden.

När det gäller avkastningsskatten medför emellertid RR 29 ingen förändring. Eftersom underlaget för avkastningsskatten inte påverkas av hur pensionsskulden redovisas har Akutgruppen gjort bedömningen att skatten skall redovisas med det belopp som framkommer i deklarationen, också i koncernredovisningen.

Enligt RR 29 skall de företag som gjort avsättningar till pensionsstiftelser ange den förväntade avkastningen på avsatta medel. Den förväntade avkastningen skall anges efter avdrag för olika ”avbränningar”, inklusive avkastningsskatt.

Akutgruppen torde ha publicerat utkastet i form av URA 43 på Rådets hemsida när detta läses.

Redaktör: Rolf Rundfelt (e-post: rolf.rundfelt@kpmg.se)

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...