Onsdagen den 28 april 2004 överlämnade Förtroendekommissionen (ordförande Erik Åsbrink) sitt slutbetänkande Näringslivet och förtroendet (SOU 2004:47) till Regeringen (Finansdepartementet). FARs föreningsjurist Urban Engerstedt har skrivit en sammanfattning av betänkandet som innehåller förslag till skärpta lagar, ökad upptäcktsrisk och effektivare sanktioner allt i syfte att förstärka förtroendet för näringslivet.

Förtroendekommissionen föreslår – utöver självreglering (jfr koden för bolagsstyrning som presenterades i förra numret av Balans) – en kombination av skärpt lagstiftning, förbättrad tillsyn och effektivare sanktioner, man talar om ”balans i förtroendetriangeln”, samt ökad öppenhet och tydligare ansvarsgränser. Prioriterade insatsområden är förbättrad bolagsstyrning, förtroende för finanssektorn, effektivare konkurrenspolitik och förstärkta insatser mot ekonomisk brottslighet.

Förbättrad bolagsstyrning

Självregleringen förstärks genom förslaget till svensk kod för bolagsstyrning. En ideell förening, Kollegiet för svensk bolagsstyrning, föreslås äga och förvalta koden. Koden behöver kompletteras med lagregler, tillsyn och sanktioner som

  • Lagfäst krav om särskild redogörelse på bolagsstämman för ledningens och styrelsens ersättning. Beslut av bolagsstämman om principerna för ersättningarna och om alla former av aktierelaterade incitamentsprogram.

  • Lagfäst krav att styrelseordföranden väljs på bolagsstämman.

  • Lagfäst krav på skriftlig försäkran av styrelse och VD om årsredovisningen samt av finansdirektören om den finansiella rapporteringen.

  • Skärpt tillsyn över redovisning och revision genom en ny myndighet, Redovisningsinspektionen, som ersätter Bokföringsnämnden och Revisorsnämnden.

  • Begränsningar av AP-fondernas ägar-andelar och Sjunde AP-fondens rätt att rösta för ägda aktier ses över med inriktningen att avskaffa restriktionerna.

  • Tydligare ägaruppdrag inom den statliga företagssektorn. Förvaltningen av statens hel- eller delägda bolag koncentreras till näringsdepartementet.

  • Förmögenhetsskatten avskaffas – större neutralitet i beskattningen av olika ägare.

Bättre konsumentskydd och mindre intressekonflikter i finanssektorn

Finanssektorn spelar en nyckelroll i samhällsekonomin. Systemstabiliteten har förbättrats men konsumentskyddet behöver stärkas när allt fler konsumenter utnyttjar allt mer komplexa finansiella produkter. Intressekonflikter måste hanteras bättre. Förslag:

  • Finansinspektionen får utökade resurser och huvudansvaret för konsumentskyddet på det finansiella området.

  • Administrativa sanktioner i form av avgifter införs vid vilseledande marknadsföring av finansiella tjänster.

  • I icke-vinstutdelande och ömsesidiga försäkringsbolag skall en majoritet av styrelseledamöterna vara oberoende av moderbolaget.

  • Konstruktionen med ömsesidiga bolag i en vinstdrivande koncern avskaffas.

  • Försäkringsmäklares tjänster skall betalas av kunderna, inte av försäkringsbolagen.

  • En majoritet av styrelseledamöterna i fondbolagen skall vara oberoende.

  • Föreskrifter mot intressekonflikter i värdepappersbolagen skall medföra tydligare gränser mellan analys och corporate finance, öppenhet om analys av bolag och ersättningar från analyserade bolag samt skärpt intern övervakning.

  • Självregleringen inom fondbolagen och på värdepappersmarknaden bör förstärkas.

  • Regeringen bör utreda hur affärsverksamhet tydligt kan särskiljas från regelgivning och tillsyn vid Stockholms-börsen och andra auktoriserade marknadsplatser.

Effektivare konkurrenspolitik

Missbruk av dominerande ställning och karteller skadar förtroendet för näringslivet. Vissa lagar och tillsynen över konkurrensområdet behöver förstärkas. Förslag:

  • Konkurrensverket får utökade resurser och ett samlat tillsynsansvar för offentlig upphandling och stödgivning samt förstärkt roll på marknaderna för elektronisk kommunikation. Nämnden för offentlig upphandling läggs ned.

  • Konkurrensverket ges rätt att besluta om konkurrensskadeavgift. Överklagande sker direkt till Marknadsdomstolen. Högsta domstolen blir högsta instans för alla konkurrensrättsliga mål. Marknadsdomstolen förstärks.

  • Marknadsskadeavgift införs som sanktion i lagen om offentlig upphandling. Mål om marknadsskadeavgift avgörs av Marknadsdomstolen.

  • Möjligheten att ändra kommunallagen utreds så att avgifter kan utdömas om kommuner bedriver näringsverksamhet på en konkurrensmarknad i strid med lagen så att beslut även av kommunala bolag kan överklagas också av andra än kommunens invånare.

  • Plan- och bygglagen ses över så att konsument- och konkurrenshänsyn får större genomslag i planeringen.

Kamp mot ekonomisk brottslighet

Utredningar av ekonomisk brottslighet tar orimligt lång tid och antalet fällande domar är för få, varför kommissionen föreslår att:

  • Ekobrottsbekämpningen koncentreras till Ekobrottsmyndigheten (EBM) som tillförs ökade resurser. En ny åklagarkammare med huvudansvar för de stora och komplicerade ekobrotten inrättas vid varje avdelning inom EBM. Rekryteringen av ekopoliser breddas. En pool av experter inrättas.

  • Frågor om den misstänktes medverkan i brottsutredningen, åtalsbegränsning och uppluckring av den absoluta åtalsplikten – ”plea bargain” – utreds, liksom ökade krav på åklagare att bevaka händelser och ta egna initiativ. Förundersökningar om ekobrott effektiviseras.

  • Specialisering på mål om ekobrott inom respektive domstol.

  • Straffbestämmelserna om mutbrott och bestickning ses över för att bli tydligare.

  • Straffbestämmelse om företagaransvar för styrelse och VD utreds.

  • De stora företagen bör införa antikorruptionsprogram och s.k. compliance officers.

Särskilt om kommissionens förslag på områdena för finanssiell rapportering och revision

Kommissionens förslag på dessa områden kan sammanfattas i följande tre punkter.

  • Redovisningslagstiftningen ses över i syfte att dels införa en generell underskriftsmening i årsredovisningen som tydliggör styrelsens ansvar för den finansiella rapporteringen, dels tydliggöra finansdirektörens ansvar för rapporteringen. Revisionslagstiftningen ses över för att förtydliga innehållet i den svenska förvaltningsrevisionen.

  • En ny myndighet, Redovisningsinspektionen, inrättas för att samordna redovisnings- och revisionsfrågorna. Bokföringsnämnden och Revisorsnämnden läggs ned. Redovisningsinspektionen bör i betydande utsträckning delegera uppgifter till självreglerande organ.

  • Redovisningsinspektionen finansieras över statsbudgeten med anslag på 50 miljoner kronor, vilket innebär en ökning från dagsläget med ca 42 miljoner kronor.

Förslagen syftar till att säkerställa kvaliteten i den finansiella rapporteringen. Kommisionen har därvid identifierat ett antal kritiska områden, nämligen att

  • det finns ett behov av att tydliggöra vilket ansvar styrelsen har för den finansiella rapporteringen,

  • åtgärder bör vidtas för att säkerställa kvaliteten i den interna kontrollen och den finansiella rapporteringen, vilket berör såväl styrelsearbetet som revisionen,

  • det finns ett behov av att säkerställa revisorns integritet och självständighet och att revision sker i tillräcklig omfattning,

  • integriteten och kompetensen i regelgivning och tillsyn är en viktíg del av ett väl fungerande system.

Den finansiella rapporteringen

Behov av regler utöver IFRS

Kommissionens principiella inställning är att det bör vara tillräckligt för ett aktiemarknadsbolag att efterleva de krav som följer av IFRS. Enligt kommissionens mening skulle det vidare vara av värde om den till IFRS kompletterande normgivningen för noterade företag hanterades samlat i ett organ.

Underskriftsmening i årsredovisningen

Kommissionen anser det angeläget att ansvarsförhållandena kring den finansiella rapporteringen klargörs i årsredovisningen och att det förslag som lagts av FAR och BFN är en lämplig ordning att göra detta på. Okunskapen om vem som bär ansvaret för den finansiella rapporteringen är enligt kommissionen besvärande på många håll. Den vanligaste missuppfattningen är att det är bolagets revisor som bär detta ansvar. Kommissionen delar BFNs bedömning att frågan bör bli föremål för lagstiftning och inte behandlas i ett uttalande från nämnden men ser inget hinder mot att omgående uppställa ett sådant krav i den svenska bolagsstyrningskoden. Underskriftsmeningens lydelse bör enligt kommissionen överensstämma med vad som i dag är praxis i svenska prospekt.

Kommissionen anser också att en ordning bör införas som innebär att man tydliggör företagets finansdirektörs (eller motsvarande) externa och interna ansvar för innehållet i den finansiella rapporteringen. En sådan ordning skulle enligt kommissionen på ett positivt sätt stärka bokslutsprocessen i de noterade företagen, varför en sådan regel bör införas i bolagsstyrningskoden.

Kommissionen anser däremot inte att FARs förslag om en lagändring så att styrelsens och VD:s uppgiftsskyldighet gentemot revisorn straffsanktioneras samt att dessa personer åläggs att självmant lämna upplysningar av betydelse för revisionen bör införas. Skälet är att det är svårt att överblicka såväl innebörden av en sådan regel som konsekvenserna av en kriminalisering av detta slag.

Styrelsen och den finansiella rapporteringen

Behovet av revisionsutskott

Inrättande av revisionsutskott är enligt kommissionens mening ett sätt att försöka ändra mönstret för kommunikation mellan bolagets revisor och bolaget, från att revisorn i många fall löpande enbart har kontakter med företagsledningen till att ha dessa kontakter med styrelsen (revisionsutskottet). En sådan förändring i kontaktmönstret är enligt kommissionen svår att säkerställa om ett revisionsutskott inte inrättas.

Kommissionens utgångspunkt är därför att det skall finnas ett revisionsutskott i alla svenska börsföretag. En standard för dessa utskotts sammansättning och arbetsuppgifter bör införas i bolagsstyrningskoden och gälla för de företag som inrättar ett revisionsutskott inom styrelsen.

Om styrelsen väljer att inom sig inrätta ett revisionsutskott måste den enligt kommissionen fastställa en instruktion som närmare preciserar vilka arbetsuppgifter och befogenheter som utskottet har.

När det gäller revisionsutskottets sammansättning anser kommissionen att styrelsens ordförande inte skall vara ordförande i utskottet; däremot bör inget förbud uppställas mot att han eller hon är ledamot i utskottet. Kommissionen anser vidare att man bör uppställa ett krav på oberoende på utskottets ledamöter. Kommissionen föreslår därför att utskottets ledamöter, med undantag för styrelseordföranden, skall vara oberoende från bolaget. Man anser vidare att det behövs ett krav på att minst en ledamot skall vara oberoende från större ägare.

Intern kontroll och intern revision

Kommissionen anser att det även i Sverige (jfr USA och Storbritannien m.fl.) bör uppställas krav på att styrelsen rapporterar i årsredovisningen om hur den interna kontrollen är organiserad, vilka områden som täcks samt hur väl den har fungerat. I första hand bör rapporteringen omfatta kontroller relaterade till finansiell rapportering. Kommissionen anser det vidare vara lämpligt att frågan också får erforderlig uppmärksamhet på bolagsstämman. Rapporteringen bör enligt kommissionen granskas av bolagets revisorer. Kommissionen föreslår att det införs ett krav i bolagsstyrningskoden att styrelsen årligen skall avge en särskild granskningsrapport över den interna kontrollen som också skall granskas av revisorerna.

Eftersom det tar litet tid att utveckla ett fungerande ramverk till vilket rapporteringen kan relatera liksom att ta fram regler för revisorernas granskning av en sådan rapportering, bör rapporteringskravet kunna tillämpas första gången för det räkenskapsår som påbörjas den 1 januari 2006 eller senare och gälla alla börsföretag utan undantag. Kommissionen utgår från att företagen tillsammans med revisorerna fram till 2006 utvecklar ett lämpligt ramverk för denna rapportering.

Enligt kommissionens mening måste företagets interna kontroll övervakas på lämpligt sätt. Utgångspunkten bör därför vara att ett svenskt aktiemarknadsbolag skall ha en internrevision, dvs. en självständig enhet som består av personer med dokumenterad revisionserfarenhet och som rapporterar direkt till den verkställande ledningen. Eftersom det finns många små noterade bolag med relativt okomplicerad verksamhet vill kommissionen inte uppställa något absolut krav på internrevision. För företag som saknar internrevision bör dock enligt kommissionen uppställas krav på att de årligen utvärderar behovet av en sådan och rapporterar om skälen till varför man inte har internrevision. Företag som saknar en egen enhet för internrevision kan enligt kommissionen i stället uppdra åt en utomstående expert att fullgöra motsvarande kontroll. Den utomstående experten bör inte vara bolagets revisor.

Revision och revisorns oberoende

Den svenska förvaltningsrevisionen

Kommissionen understryker genomgående betydelsen av att svenska företag fäster särskild uppmärksamhet kring hur man hanterar sina risker, den interna kontrollen och övervakningen av denna. Frågan är då enligt kommissionen hur detta bör påverka revisionens innehåll.

Under senare år har man enligt kommissionen på många håll utomlands, där regler om förvaltningsrevision saknas, alltmer börjat uppmärksamma behovet av att den oberoende revisionen också omfattar förvaltningen av bolaget och de framtida risker som är förknippade med verksamheten. Detta senare synsätt återspeglas enligt kommissionen i flera nya regelverk på corporate governanceområdet i kraven på att styrelsen särskilt skall hantera interna risker och kontrollen av dessa och rapportera om detta till intressenterna. En sådan rapportering innebär enligt kommissionen samtidigt att man bör tydliggöra revisorns granskning av denna rapportering samt i vilken utsträckning och på vilket sätt den oberoende revisionen innefattar företagets riskbedömning och interna kontroll.

Frågan gäller enligt kommissionen i vilken utsträckning dagens förvaltningsrevision innefattar en sådan granskning, eftersom den primärt är företagets ansvar. Man kan enligt kommissionen på basis av svensk revisionsstandard (jfr RS 209) inte förvänta sig att revisorn skall uttala sig om huruvida företaget har god intern kontroll. Detta kan inte heller göras på basis av den lagstadgade förvaltningsrevisionen.

Enligt kommissionens uppfattning är det nödvändigt att det specifikt svenska lagkravet på förvaltningsrevision blir föremål för en översyn. Det grundläggande skälet är enligt kommissionen att revisionsreglerna bör vara harmoniserade på internationell nivå. Förvaltningsrevisionen som sådan skall inte ifrågasättas. Vad som behöver ske är enligt kommissionen dels att det klargörs vad denna innefattar med särskild tonvikt på eventuella skillnader gentemot andra länder, dels att man ser över det sätt på vilket förvaltningsrevisionen avrapporteras. Kommissionens bedömning är att det just är sättet att avrapportera – av- eller tillstyrkande av ansvarsfrihet i revisionsberättelsen – som är det specifikt svenska. Frågan är enligt kommissionen av sådant slag att den bör hanteras inom ramen för en översyn av lagstiftningen på revisionsområdet.

Vad sedan gäller granskningen av den rapportering som styrelsen enligt kommissionens mening bör lämna över företagets interna kontroll i årsredovisningen gör kommissionen bedömningen att denna rapportering bör bli föremål för en oberoende granskning av bolagets revisorer. Enligt kommissionen är det lämpligt att såväl styrelserapporteringen som revisorernas granskning sker i särskild ordning. Ett ramverk behöver tas fram om vad rapporteringen omfattar och till vilket denna kan hänvisa. För revisionens del behövs en revisionsstandard för den översiktliga granskning som skall ske av styrelsens rapportering. Reglerna bör kunna vara på plats den 1 januari 2006.

Granskning av delårsrapporter

Kommissionen delar Finansinspektionens (och FARs) bedömning att det bör införas lagkrav på (översiktlig) granskning av noterade företags kvartalsrapporter (delårsrapporter). Frågan är enligt kommissionen om alla eller ett visst antal delårsrapporter skall granskas. Kommissionen anser att något obligatoriskt krav på översiktlig granskning av alla rapporter inte bör uppställas. I bolagsstyrningskoden införs därför ett krav på översiktlig granskning av minst en delårsrapport. Det bör enligt kommissionen vara delårsrapporten för andra eller tredje kvartalet som granskas. Inget hindrar dock att bolaget låter revisorerna granska ytterligare delårsrapporter. Kommissionen anser att det är tillräckligt att detta krav framgår av koden, varför någon lagstiftning inte behövs.

Revisorns oberoende

Kommissionen konstaterar inledningsvis att regleringen av revisorns oberoende varit föremål för omfattande förändringar under senare år. Sverige har en ny revisorslag sedan 2002 och FAR har som ett resultat av den nya lagen och inom ramen för sin yrkesetiska reglering givit ut en promemoria (Vägledning angående analysmodellen). Vidare ingår EUs rekommendation om revisorers oberoende numera i FARs yrkesetiska regler. En så omfattande ny reglering bör enligt kommissionen inte redan nu utvärderas. Kommissionen begränsar sig därför till att kommentera några frågor som uppmärksammats i en internationella debatten, nämligen val av revisor och tillhandahållande av tjänster utöver revision.

När det gäller frågan om val av revisor föreslår kommissionen att man inför ett system för revisorsval som i allt väsentligt liknar det som gäller för styrelseledamöter i bolagsstyrningskoden. Det innebär att det är valberedningen som skall föreslå revisorer inför bolagsstämman. Av praktiska skäl måste valberedningen ofta använda sig av styrelsen och/eller revisionsutskottet i beredningen av ärendet, men det är valberedningen som ytterst svarar för nomineringsarbetet. Utifrån de riktlinjer valberedningen ger skall styrelsen, eller i förekommande fall revisionsutskottet, utvärdera revisionsinsatsen och presentera denna för valberedningen.

Valberedningen bör presentera sitt förslag i kallelsen till bolagsstämman och på bolagets hemsida. Det är enligt kommissionen önskvärt att förslaget presenteras muntligt på stämman tillsammans med förslag till arvodering av revisionsinsatsen och att tillfälle ges till frågor. Den information som skall lämnas skall innehålla en presentation av den revisor/revisionsfirma som föreslås och relevanta omständigheter av betydelse för aktieägarna vid bedömning av revisorns kompetens och oberoende. Det kan gälla t.ex. erfarenhet av andra större företag, revisionsuppdrag i huvudägarens eller VD:s närstående bolag, det antal år revisorn/revisionsfirman varit revisorer i bolaget och om det finns starka band mellan ledande befattningshavare i bolaget och revisorn/revisionsfirman. Avslutningsvis avvisar kommissionen tankar på att införa krav på rotation av revisionsfirma bl.a. med hänvisning till reglerna i USA och EU.

När det sedan gäller frågan om tillhandahållande av tjänster utöver revision hänvisar kommissionen till reglerna i revisorslagstiftningen och den kompletterande oberoenderegleringen (RNs praxis och FARs yrkesetiska regler). Kommissionen är inte beredd att föreslå ändringar i regleringen som förbjuder revisionsfirmorna att tillhandahålla vissa tjänster utöver vad som redan gäller. Man menar dock att det kan vara lämpligt att uppställa krav på noterade bolag att fastställa vilka tjänster revisionsfirman får tillhandahålla bolaget.

Enligt kommissionens mening bör det i noterade företag uppställas krav på att styrelsen ger konkret vägledning om vilka andra tjänster än revision som de oberoende revisorerna får respektive inte får tillhandahålla och vilka tjänster som inte kräver tillstånd respektive kräver tillstånd i varje enskilt fall. Kravet återfinns i bolagsstyrningskoden.

Kommissionen menar vidare att det får anses ingå i styrelsens uppdrag att den utvärderar revisionsfirmans kompetens och lämplighet för sådana uppdrag, att den säkerställer att det finns skyddsmekanismer som hanterar eventuella oberoendehot och att det finns en rimlig balans vad gäller omfattning och ersättningar mellan revision och andra tjänster.

Normgivning och tillsyn

Efter utländskt mönster, t.ex. Financial Reporting Council i Storbritannien, redovisar kommissionen på denna punkt följande viktiga utgångspunkter för den framtida organisationen av redovisnings- och revisionsfrågorna nämligen, att:

  • finansinspektionens roll bör förbli inriktad mot de finansiella företagen,

  • områden som har ett nära samband, såsom redovisning och revision, bör inordnas under samma myndighet,

  • självreglering bör utnyttjas där det är möjligt,

  • normgivning och tillsyn bör hållas isär,

  • verksamhet som har med tillsyn att göra bör finansieras av tillsynsobjekten.

Enligt kommissionens förmenande skulle det vara en fördel om fi:s ansvarsområde så långt möjligt begränsas till frågor som rör de finansiella företagen. Redovisningsfrågor och andra frågor med nära koppling till redovisning bör i stället anförtros en annan myndighet. Kommissionen föreslår därför att redovisnings- och revisionsfrågor hålls samman i en ny gemensam myndighet. Detta innebär bl.a. att normgivnings- och tillsynsuppgifter så långt möjligt bör hållas isär och att myndigheten i viss utsträckning delegerar arbetsuppgifter till privata organ. Inom myndigheten skall en avdelning kunna arbeta med de frågor BFN gör idag, dvs. frågor som rör normgivning på redovisningsområdet för onoterade företag. Denna avdelning får ansvaret för att dessa företag får ett enkelt och ändamålsenligt regelverk som utvecklas med utgångspunkt i behoven av regler för svenska onoterade företag. Kommissionen pekar på att just detta är en mycket viktig uppgift nu när IFRS är så tydligt inriktad mot de stora noterade företagens behov. Denna avdelning skall också svara på remisser, avge yttranden till domstolar och i övrigt bistå offentliga myndigheter med expertkunskaper på redovisningsområdet. Kommissionen bedömer att detta arbete kommer att behöva större resurser än vad BFN har idag. Kommissionen skulle vidare gärna se att näringslivet och revisionsbranschen får en större och viktigare roll i detta organ än vad som är fallet för närvarande i BFN. Härigenom öppnas också en naturlig möjlighet för en viss finansiering av verksamheten från aktörerna i branschen.

Kommissionen väcker i detta sammanhang också frågan om Redovisningsrådets framtid. Man konstaterar att rådets normgivande verksamhet när de noterade företagen börjar tillämpa IFRS 2005 i praktiken kommer att upphöra. Möjligen kommer det att finnas visst behov av en akutgrupp, men den dominerande arbetsinsatsen kommer att gälla remisser till IASB. Det kan därför enligt kommissionen ifrågasättas om det är motiverat att ha ett eget organ enbart för dessa uppgifter. En tänkbar lösning på frågan är enligt kommissionen att man inordnar denna del av rådets verksamhet som ett privat organ som arbetar på delegation av den nya myndigheten.

En besvärligare fråga än den nu sistnämnda är emellertid enligt kommissionen organiserandet av tillsynen över att IFRS efterlevs av de noterade företagen. Kommissionen föreslår i detta avseende att Övervakningspanelen förblir ett privat organ som formellt har sitt mandat från den föreslagna nya myndigheten men som skall arbeta mycket självständigt. Panelens arbete skall finansieras av de noterade företagen.

Sammanfattningsvis föreslår kommissionen att en ny myndighet inrättas som skall få tre huvudområden för sin verksamhet, nämligen redovisning i onoterade företag, redovisning och tillsyn i noterade företag samt revision. Området noterade företag skall då kunna bestå av såväl myndighetsuppgifter som självreglering. Till detta område skall också kunna hänföras frågor med koppling till de prospektreglerna m.m. från EU och andra frågor som rör noterade företag, t.ex. till IFRS kompletterande regler och vägledningar i frågor som rör noterade företag. Den nya myndigheten skall få ett samordnande ansvar för alla frågor som rör noterade företag. Kommissionen understryker också vikten av att myndigheten samarbetar med det organ, Kollegiet för bolagsstyrning, som man föreslår skall få ansvaret för koden.

Det tredje området för den nya myndigheten blir således revision. Kommissionen anser att det skulle vara en stor fördel om RNs uppgifter kan inordnas under den nya myndigheten. Det har såväl administrativa som kompetensmässiga fördelar att revisionsfrågor handhas i nära anslutning till redovisningsfrågor. Kommissionen tror att det kommer att behövas mer riktade insatser från RN rörande revisionen i de noterade företagen. Dagens regler omöjliggör inte sådana insatser men möjligen kommer det enligt kommissionen att finnas behov av ett närmare samarbete med revisionsbranschen i dessa frågor.

Urban Engerstedt

är FARs föreningsjurist. Han medverkade senast i Balans nr 3/2004.