Balans nr 4 2005

Klassificering av försäkringsavtal – en komplex materia

Att införa internationella redovisningsstandarder, IFRS, är ett stort steg för alla företag. För försäkringsbolag är IFRS 4, Försäkringsavtal, en standard vars införande reser många frågor skriver Matts Edin.

IFRS 4 fastställdes i mars 2004 av International Accounting Standards Board, IASB. Processen att utveckla standarden övertogs av IASB från sin föregångare International Accounting Standards Committee, IASC. IASC; påbörjade 1997 projektet Insurance Accounting och ett antal dokument har publicerats under processens gång: Issues Paper, 1999, Draft Statement of Principles (DSOP), 2001, och Exposure Draft Insurance Contacts (ED 5), 2003.

IFRS 4 innehöll väsentliga nyheter jämfört med utkastet ED 5. Jag vill med denna artikel belysa en av nyheterna: begreppet ”kommersiell innebörd”. Begreppet kan synas vara intuitivt självklart, men den som arbetar med begreppet kommer att finna att dess innebörd inte är helt enkel att precisera. Beroende på tolkningen av begreppet klassificeras väsentliga försäkringsbestånd som försäkringsavtal eller som finansiella instrument, alternativt serviceavtal, och med åtföljande konsekvenser för redovisning av bland annat premieinkomst. Med denna artikel hoppas jag underlätta för såväl redovisningsspecialister och revisorer som aktuarier att föra en saklig dialog i dessa frågor.

Processen att klassificera avtal

IFRS 4 är en standard om klassificering och upplysning om försäkringsavtal. Regler om redovisning och värdering har hänskjutits till en fas II, där ett utkast väntas tidigast 2007. Försäkringsavtal som uppfyller standardens definition, ska tillsvidare delvis fortsätta att redovisas och värderas enligt äldre nationella regler.

Klassifikationen ska göras avtal för avtal, och inte på portföljnivå. IASB skriver att bedömning avtal för avtal ”gör det enklare att klassificera ett avtal som försäkringsavtal” (IFRS 4 B25) och i Basis for Conclusion (BC) är IASB ännu tydligare: ”An assessment contract by contract is likely to increase the proportion of contracts that qualify as insurance contracts. –- The Board intended to make it easier, not harder, for contracts to meet the definition” (IFRS 4 BC34).

Denna artikel kommer att diskutera något som kan uppfattas som ett gränsfall. Därför vill jag fästa läsarens uppmärksamhet på att definitionen inkluderar snarare än exkluderar avtal. Och det bör vidare noteras att denna inkluderande karaktär ingår i standarden.

Definitionen av försäkringsavtal

IFRS 4 definierar försäkringsavtal som: ”Ett avtal enligt vilket en part (försäkringsgivaren) accepterar en betydande försäkringsrisk från en annan part (försäkringstagaren) genom att gå med på att kompensera försäkringstagaren om en angiven oviss framtida händelse (den försäkrade händelsen) har en negativ inverkan på försäkringstagaren.

Ett centralt moment i definitionen är att försäkringsgivaren accepterar risk. Mycken möda har lagts på att utforma ett kriterium för tillräcklig riskövergång. I processen att utforma detta kriterium har IASB studerat US GAAP, som innehåller kriteriet ”a reasonable possibility of a significant loss”. Kriteriet ”significant loss” har behållits under hela processen. I IFRS 4 har kriteriet formulerats som att ”en försäkrad händelse skall medföra att försäkringsgivaren utger betydligt ökad ersättning till försäkringstagaren”.

Kriteriet ”reasonable possibility” har däremot behandlats olika under processens gång:

  1. DSOP krävde att det ska finnas ”reasonable possibility” för en betydande förlust, med tillägget ”För att bedöma huruvida det föreligger en rimlig sannolikhet för en sådan betydande förlust, är det nödvändigt att beakta såväl händelsens sannolikhet som storleken på skadan” (§ 1.44). DSOP tillämpar alltså en teknik som baseras på ett väntevärde, dvs. ett sannolikhetsvägt medelvärde. Det ges två exempel i DSOP där kriteriet är uppfyllt: ögonlinsförsäkring, som ett exempel där sannolikheten för skada är hög men storleken liten, och mycket oväntade naturkatastrofer, som ett exempel på det omvända fallet. Vidare ges ett exempel på en händelse som har i det närmaste obefintlig sannolikhet och därför inte kan uppfylla kriteriet: en avtalsklausul som förutsätter att samtliga levande och geografiskt väl spridda efterkommande till Drottning Victoria dör under samma kalendermånad (§ 1.47).
  2. I ED 5 avvisar IASB uttryckligen tekniken att utgå från väntevärdet. Denna ståndpunkt upprepas sedan i IFRS 4 (IFRS 4 B23 och BC35). I stället formuleras kravet att det ska finnas ett ”plausible scenario” i vilket en försäkrad händelse orsakar en betydligt ökad förlust för försäkringsgivaren (ED 5 B21–B22, BC29).
  3. I IFRS 4 ersätts kravet, att enbart beakta ”plausible scenarios”, med dagens krav att ”utesluta scenarion som saknar kommersiell innebörd [commercial substance]”. Kriteriet kommersiell innebörd definieras negativt: den saknas när ett scenario ”inte har någon märkbar [discernible] effekt på transaktionens ekonomiska sidor” (IFRS 4 B23). Den som vill utesluta ett scenario måste alltså visa att en effekt inte är möjlig att märka, och frågan är avgjord så snart en effekt kan märkas. (Notera att begreppet ”försumbar” inte används.) Kriteriet ”märkbar”, liksom den negativa konstruktionen ”utesluta – - som saknar”, ligger för övrigt i linje med den inkluderande karaktären hos definitionen av försäkringsavtal som jag tidigare påpekat.

Klassificeringsprocessen beskrivs schematiskt nedan.

En dokumentation av en analys kan ställas upp på följande sätt:

  1. Identifiera den försäkrade händelsen (IFRS 4 B2–B4)
  2. Säkerställ att den försäkrade händelsen påverkar den försäkrade negativt (IFRS 4 B13)
  3. Identifiera ett scenario, A, där den försäkrade händelsen inträffar (IFRS 4 B23)
  4. Pröva om scenario A saknar kommersiell innebörd (IFRS 4 B23)
  5. Bestäm försäkringsgivarens utbetalning till den försäkrade i scenario A (IFRS 4 B23–B24)
  6. Identifiera ett annat scenario, B, där den försäkrade händelsen inte inträffar (IFRS 4 B24)
  7. Pröva om scenario B saknar kommersiell innebörd (IFRS 4 B23)
  8. Bestäm försäkringsgivarens utbetalning till den försäkrade i scenario B (IFRS 4 B24)
  9. Jämför utbetalningarna i dessa två scenarion. Om så erfordras, beakta tidsvärdet hos utbetalningarna (IFRS 4 B23, B27)
  10. Avgör om utbetalningen i scenario A är betydligt större än i scenario B. (IFRS 4 B23)
  11. Om så är fallet är avtalet ett försäkringsavtal, enligt IFRS 4.

Fallet svensk P-försäkring

Regelverket

Vikten av en aktiv dialog mellan redovisningsspecialister, revisorer och aktuarier illustreras av svensk privat pensionsförsäkring (P). P-försäkring är en individuell livförsäkring som medför skattemässig avdragsrätt för premier och skatteplikt för ersättningar. Premievolymen för nytecknad försäkring 2003 enligt Försäkringsförbundet var 700 mkr, varav fondförsäkring utgjorde 500 mkr.

P-försäkring är förknippad med laggivna restriktioner: pension får inte tas ut före 55 års ålder och utbetalningstiden är minst 5 år. Vidare, och det är betydelsefullt för mitt resonemang, är kretsen förmånstagare i händelse av den försäkrades död begränsad till den nära familjen, i princip make/maka, barn och sambo. Konsekvensen är att t.ex. bröstarvingar till barn inte kan vara förmånstagare. Vid dödsfall utan förmånstagare avslutas avtalet utan utbetalning. Kapitalet blir en dödsfallsvinst i försäkringsbolaget och förbättrar resultatet för dödsfallsrisk. (Riskresultatet består av de avgifter försäkringsbolaget tar ut för att täcka en försäkringsrisk och den faktiska kostnaden för denna.)

Vid kapitalförsäkring, K-försäkring, gäller det omvända. Premien är inte avdragsgill och utfallande ersättning är inte skattepliktig. Premievolymen för nytecknad K-försäkring 2003 var 6.400 mkr, varav fondförsäkring utgjorde 4.000 mkr. Vid dödsfall utan förmånstagare betalas kapitalet ut till dödsboet.

Samma restriktioner som för P-försäkring gäller vid tjänstepensionsförsäkring (T). Premievolymen för nytecknad, konkurrensutsatt, individuell T-försäkring 2003 var 16.000 mkr, varav fondförsäkring utgjorde 6.000 mkr.

101-or som är K

Fondförsäkring utgör ca 2/3 av premievolymen för såväl P och T som K-försäkring. En vanlig form av fondförsäkring är s.k. 101-or. Förenklat innebär den att 100 % av fondvärdet utbetalas till den försäkrade, men om den försäkrade dör betalas 101 % ut till förmånstagare/dödsbo. Dödsfall medför alltså att 1 % ytterligare ersättning betalas ut. 101-or, skatteklass K, är den svenska produkt som bäst motsvarar denna internationellt vanliga produkt. Men hur är det med P eller T?

101-or P (eller T)

Restriktionerna för utbetalning vid dödsfall för skatteklasserna P och T innebär att ett särsvenskt moment införts i 101-or, nämligen att försäkringen inte täcker scenariot att den försäkrade dör utan förmånstagare i den nära familjen.

Det kan finnas många orsaker till att detta scenario inträffar, såväl familjeolyckor (t.ex. villabrand, bil/båtolyckor, naturkatastrofer), som att försäkringstagare tecknat sig för familjeskydd utan att ha nära familj. Scenariot är sällsynt, men det är uppenbart att detta scenario faktiskt inträffar och inte bara 2004.

Den fråga jag ställer mig, och vilken jag vill fästa uppmärksamheten på, är om detta scenario, ”död utan förmånstagare”, ska beaktas vid klassificering av P och T försäkringar såsom 101-or?

Låt oss se på konsekvenserna av detta scenario för ett enskilt avtal genom att tillämpa klassificeringsschemat ovan:

  1. Den försäkrade händelsen: dödsfall.
  2. Ja, förmånstagarna förutsätts i all dödsfallsförsäkring lida ekonomisk skada av dödsfallet.
  3. Scenario A: dödsfall med förmånstagare i livet.
  4. Ja, en indikator på kommersiell inne börd är att dödsfallsrisken prissatts i premien.
  5. Utbetalning från bolaget är 101 % av fondvärdet.
  6. Scenario B: dödsfall utan förmånstagare.
  7. ?
  8. Utbetalning från bolaget är 0 % av fondvärdet.
  9. I A sker utbetalning med 101 %, i B med 0 %.
  10. Skillnaden i utbetalning mellan scenario A och B är stor och långt mer än 10 %.
  11. Givet att scenario B har kommersiell innebörd, är avtalet ett otvetydigt försäkringsavtal.

Detta resonemang kan föras för alla typer av P och T avtal och slutsatsen torde genomgående bli densamma: givet att scenario B har kommersiell innebörd, så är avtalet ett försäkringsavtal.

Vad talar emot att scenariot ”död utan förmånstagare” har kommersiell innebörd?

Flera kollegor jag talat med anser att konsekvensen av resonemanget ovan är oväntad. Vilka invändningar har jag då mött?

  1. Det främsta motargumentet är att väntevärdet av detta scenario, sannolikhet gånger utfall, kan antas vara litet. Det är trots allt ett begränsat antal fall per år. Och därför uppfattar många scenariot som försumbart. Mot detta bör invändas att IFRS 4 avvisar ansatsen att basera klassificeringen av avtal på väntevärdet. Istället ska varje scenario som har kommersiell innebörd beaktas i klassificeringsprocessen, även om de är extremt osannolika eller har ett väntevärde som utgör en liten del av väntevärdet av alla andra scenarion (IFRS 4 B23). Därför kan varken ”extremt osannolik” eller ”liten del av” väntevärdet diskvalificera ett scenario från att ha kommersiell innebörd. Och minns för övrigt att kriteriet på kommersiell innebörd är ”märkbar”, inte ”icke-försumbar”.
  2. Ett annat argument är att premier och riskprövning är desamma vid P och K-försäkring i många bolag. Men, eftersom P innebär riskminskning (inför fall som försäkringen inte täcker) jämfört med K, så har jag svårt att se det som ett självständigt argument, åtminstone så länge som K-tariffen täcker sina riskkostnader. Gemensam premie kan istället vara ett uttryck för att den ger en enklare hantering och ett något bättre riskresultat.
  3. Ett betydligt svagare argument är att det skulle leda till att vissa 101-or blir försäkring, i strid mot ett exempel i Guidance on Implementing (IG 1.3). Detta argument bygger på ett missförstånd. IFRS 4 är principbaserad och exemplen är auktoritativa vägledningar vid tillämpningen av principerna. Dock begränsas vägledningen till det som illustreras av exemplet. Så belyser t.ex. IG 1.3 effekten av skillnaden mellan två betalningsflöden. Det är en auktoritativ vägledning för tolkningen av begreppet betydande, men inte ett facit för hur alla 101-or ska klassificeras.

Hur är det med Drottning Victoria?

Hur är det då med exemplet från DSOP, att Drottning Victorias alla efterkommande dör inom samma kalendermånad? Exemplet illustrerar ett scenario med så utomordentligt låg sannolikhet, att dess inverkan på det totala väntevärdet är nästan oändligt liten. (Uppskattningsvis finns fler än hundra efterlevande, vilket ger en sannolikhet för oberoende dödsfall av storleksordningen tio upphöjt till minus 300.)

Det förefaller mig klart att detta är ett exempel på ett scenario som saknar kommersiell innebörd. Sannolikheten för dödsfall utan förmånstagare är däremot av en helt annan storleksordning. Exemplet Drottning Victoria är därför inte ett relevant motargument i denna diskussion.

Vad talar då för att scenariot har kommersiell innebörd?

Det finns ett antal allmänna förhållanden som talar för att man inte kan bortse från scenariot:

  1. Vi har påpekat att scenariot ”död utan förmånstagare” kan inträffa, och att det faktiskt inträffar, och när det inträffat ändras det ekonomiska utfallet av avtalet dramatiskt.
  2. Det är ett scenario som anses vara relevant för den försäkrade. Skillnaden i förmånstagarkrets vid P respektive K-försäkring upplyses mycket tydligt vid tecknande av försäkring.
  3. Det är vidare ett scenario som används i marknadsföringen på bankers hemsida av individuellt pensionssparande (IPS), som skattemässigt behandlas som P-försäkring, men där dödsboet har rätt till sparkapitalet vid död utan förmånstagare.

Hur kan man då lösa frågan?

Vi bör kunna vara eniga om att ”märkbarhet” är ett empiriskt kriterium. Därför bör frågan ställas om scenariot ”död utan förmånstagare” har haft och därmed kan förväntas ha en märkbar effekt på resultat för dödsfallsrisk för en homogen grupp avtal. En sådan utredning av såväl frekvens och andel av dödsfall som effekt utförs lämpligen av bolagets aktuarie. Om det går att märka en effekt, då är frågan avgjord!

Avslutande reflexion

Beroende på tolkningen av begreppet ”kommersiell innebörd” blir klassificeringen olika för t.ex. fondförsäkring med skatteklass P och T. Tillsammans utgjorde de ca 1/4 av premierna för nytecknad livförsäkring 2003.

Jag anser mig ha visat att en aktuariell utredning kan och bör ge underlag för att besvara frågan om scenariot ”död utan förmånstagare” har kommersiell innebörd. Och eftersom bestånden mellan olika försäkringsgivare skiljer sig åt är det teoretiskt möjligt att en sådan utredning leder till olika klassificering av likartade standardavtal i olika bolag.

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...