Det här är ett svårt område som samtidigt prioriteras av samhället, svarar Urban Engerstedt på frågan om varför FAR och Svenska Revisorsamfundet SRS tagit fram en gemensam vägledning för revisorers tillämpning av lagen om penningtvätt.

Urban Engerstedt förklarar att det internationella trycket är stort på att få tillämpningen av lagen att fungera. Ett nytt EU-direktiv i frågan är också att vänta inom kanske ett år. Det blir då frågan om att bekämpa finansiering av terroristverksamhet genom penningtvätt.

Den svenska lagen om penningtvätt gäller sedan 1990-talet men först från 1 januari 2005, enligt ett EU-direktiv, omfattar den revisorer – liksom för övrigt också advokater, skatterådgivare, bilhandlare, m.fl. Alla dessa yrkeskategorier är nu skyldiga att till Finanspolisen anmäla transaktioner som eventuellt kan tyda på penningtvätt. Hittills har cirka 80 procent av anmälningarna kommit från landets valutaväxlingskontor, som anmält när någon växlat allt för stora summor.

– Det är viktigt att komma ihåg att information till Finanspolisen inte är det samma som en brottsanmälan. Detta är tidigare i beslutskedjan. Finanspolisen fungerar som ett filter och gör en kvalitetssäkring av informationen. De fattar i sin tur beslut om ärendet lämnas vidare till brottsutredande enhet inom polisen eller ej, förklarar Urban Engerstedt.

Lagen om penningtvätt omfattade från början endast bank- och finansvärlden. Lagtexten skrevs för detta ändamål, vilket bl.a. innebär att det i texten finns begrepp och termer som revisorer inte känner igen. Detta är en av anledningarna till att FAR och SRS bedömt att behovet är stort för en vägledning till penningtvättslagen, förklarar Urban Engerstedt och tillägger:

– Men vägledningen ger inte svar på alla frågor. Den som stöter på problem kan höra av sig till Finanspolisen, hit till FAR eller SRS.

Till vägledningen finns en kortfattad promemoria om lagen om penningtvätt som revisorn kan ge till klienter.

– Detta är tänkt som information till klienter att revisorer numera omfattas av lagen. De får bl.a. kännedom om att revisorn är skyldig att underrätta Finanspolisen, säger Urban Engerstedt.

Han förklarar att detta också är ett sätt att stämma i bäcken. Att de som ”mot förmodan tänkt ägna sig åt penningtvätt” blir mindre benägna att göra så när de vet att även revisorerna är på sin vakt.

Få är de som efter lagens ikraftträdande hört av sig med frågor till FAR. Det kan, enligt Urban Engerstedt, bero på att revisorerna inte känner till att de omfattas av lagen, eller att de helt enkelt inte vet hur de ska förhålla sig till lagen.

– När vägledningen nu kommit och vi fått ett ramverk att hålla oss till kommer frågorna säkert att bli fler.

Arbetsgruppen inom FAR och SRS som utarbetat vägledningen har bestått av föreningsjuristerna Urban Engerstedt (FAR) och Ulrike Westin-Elger (SRS) samt revisorerna Magnus Torén och Angela Schönqvist.

Vägledning från FAR och Svenska Revisorsamfundet SRS Revisorns tillämpning av penningtvättslagen

2. Penningtvättslagen

[...]

2.1 Huvuddragen

För revisionsföretag/revisorer (gäller också skatterådgivare i tillämpliga delar) innebär penningtvättslagen sammanfattningsvis följande. Revisionsföretaget/revisorn skall utöver att kontrollera identiteten hos den som vill inleda affärsförbindelse med revisionsföretaget/revisorn också granska transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt. Finner revisionsföretaget/revisorn under revisionen omständighet som kan tyda på penningtvätt skall revisionsföretaget/revisorn underrätta Finanspolisen, som är en enhet inom Rikspolisstyrelsen. I de flesta fall då penningtvättstransaktioner kan förekomma, föregås dessa av brott för vilka anmälningsskyldighet enligt aktiebolagslagen föreligger. Skulle så vara fallet medför detta att revisionsföretaget/revisorn kan bli skyldig att anmäla misstanke om sådant brott istället för misstänkt penningtvätt. Detta innebär dock inte att varje penningtvättstransaktion föregås av de brott som anges i aktiebolagslagens brottskatalog. Till skillnad från bestämmelserna i aktiebolagslagen får revisionsföretaget/revisorn enligt penningtvättslagen inte röja för klienten att en granskning har genomförts eller att uppgifter har lämnats till Finanspolisen eller att Finanspolisen genomför en undersökning. Har revisionsföretaget/revisorn lämnat underrättelsen i utövandet av sin revisionsverksamhet gäller yppandeförbudet i 24 timmar från det att en granskning har inletts, uppgifter har lämnats till Finanspolisen eller Finanspolisen har inlett en undersökning.

Revisorn är inte skyldig att avgå från uppdraget som revisor efter att ha lämnat uppgifter till Finanspolisen enligt penningtvättslagen. Sådan skyldighet kan dock följa av revisorslagens bestämmelser (se 21 § denna lag).

Revisionsföretag/revisorer och skatterådgivare är inte skyldiga att lämna uppgifter till Finanspolisen om vad som anförtrotts dem då de biträder eller företräder en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning beträffande inledande eller undvikande av ett rättsligt förfarande. Detta gäller oavsett om de har fått informationen före, under eller efter ett sådant förfarande.

Revisionsföretaget skall ha rutiner för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt och skall svara för att de anställda får behövlig information och utbildning för ändamålet.

2.2 Vad är penningtvätt?

Penningtvätt definieras i 1 § första stycket penningtvättslagen som sådana åtgärder med avseende på egendom som har förvärvats genom brott, som kan medföra att denna egenskap hos egendomen fördöljs, att den brottslige får möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras, samt sådana åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv, innehav eller brukande av egendomen. Med penningtvätt avses även åtgärder med annan egendom än som nu nämnts, om åtgärderna är ägnade att dölja att någon har berikat sig genom brottslig gärning (1 § andra stycket penningtvättslagen).

Penningtvätt är inget brott i sig utan endast en beteckning på olika förfaranden vilkas syfte är att i något avseende sopa igen spåren efter ett begånget brott, det s.k. förbrottet. I penningtvättslagen har ingen begränsning gjorts av vilka brott som kan utgöra förbrott till penningtvätt. Därav följer att förbrottet även kan utgöras av mindre allvarliga brott. Förbrottet behöver inte vara begånget i Sverige.

Prop. 2003/04:156 sid. 30

Med penningtvätt avses följande förfaranden när de sker uppsåtligt1:

  • omvandling eller överföring av egen dom i vetskap om att egendomen härrör från brott eller från medverkan till brott och i syfte att hemlighålla eller dölja egendomens olagliga ursprung, eller för att hjälpa någon som är delaktig i sådan verksamhet att undandra sig de rättsliga följderna av sitt handlande,

  • hemlighållande eller döljande av en viss egendoms rätta beskaffenhet eller ursprung, av dess belägenhet, av för fogandet över den, förflyttning av de rättigheter som är knutna till den eller av äganderätten till den, i vetskap om att egendomen härrör från brottet eller från medverkan till brottet,

  • förvärv, innehav eller brukande av egendomen i vetskap om, vid tiden för mottagandet, att egendomen härrörde från brott eller från medverkan till brott,

  • medverkan till, överenskommelse att utföra, försök och medhjälp till, anstiftan och underlättande av samt rådgivning för utförande av någon av de gärningar som anges i föregående strecksatser.

3. Vägledningen

[...]

3.2 Tillämpningsområde

Härmed förstås i detta sammanhang revisions verksamhet samt verksamhet som har ett naturligt samband med revisionsverksamhet.

Denna vägledning bör tillämpas av fysiska och juridiska personer som driver verksamhet som auktoriserad revisor eller godkänd revisor2, eller yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt att påverka storleken på en skatt eller avgift (skatterådgivare). Jfr 2 § 10 och 11 penningtvättslagen.

Fysiska och juridiska personer som omfattas av denna vägledning kallas fortsättningsvis revisionsföretaget.

4. Interna rutiner

4.1 Riskhantering

Revisionsföretaget bör fastställa interna regler för identifiering och analys av risk att utsättas för penningtvätt. Reglerna bör avse tjänster som riktar sig mot klienter inom alla affärsområden.

4.2 Interna regler om åtgärder mot penningtvätt

3

De interna reglerna påverkas naturligtvis av revisionsföretagens storlek. Sålunda ser besluts- och rapporteringsordningen annorlunda ut i ett enmans företag jämfört med ett större företag.

Revisionsföretaget bör fastställa en övergripande policy för åtgärder mot penningtvätt. Denna kan även innefatta revisionsföreta gets policy såvitt avser skyldighet att anmäla misstanke om brott enligt aktiebolagslagens bestämmelser. Revisionsföretaget bör fast ställa följande i interna regler:

  • besluts- och rapporteringsordning vid

  • handläggning av ärenden där det finns skäl att anta att det förekommer transaktioner som utgör penningtvätt

  • uppgifter och ansvar som en funktions ansvarig skall ha

  • rutiner som skall finnas för identifiering av klient

  • rutiner som skall finnas för granskning av transaktioner

  • rutiner som skall finnas för bevarande av handlingar

  • rutiner som skall finnas för utbildning av anställda i penningtvättsfrågor.

Revisionsföretaget bör även i interna regler beskriva omständigheter som kan vara indikationer på penningtvätt. Dokumentationen bör regelbundet ses över och kompletteras. Några exempel på sådana omständigheter lämnas nedan i avsnitt 6. Granskning av transaktioner.

4.3 Klientkännedom

Revisionsföretaget bör fastställa interna regler för klientkännedom i revisionsföreta gets affärsförhållanden med klienter. Denna princip innebär i korthet att revisionsföre taget bör i relevant utsträckning inhämta uppgifter om klientens bakgrund, pengars eller andra tillgångars ursprung, klientrelationens syfte, klientens tänkta användning av revisionsföretagets tjänster samt löpande följa upp klientförhållandet. Med ledning av sådana uppgifter kan klienter även riskklassificeras.

Principen om klientkännedom bör tillämpas inom revisionsföretagets samtliga affärsområden och för alla typer av klienter.

4.4 Beslutsordning och intern rapportering

Revisionsföretaget bör, där så är möjligt, utse en funktionsansvarig person att i penningtvättsfrågor ha ett övergripande ansvar för att kontrollsystem, arbetsrutiner, besluts- och rapporteringsordning samt utbildningsprogram tillämpas i organisationen. Den funktionsansvarige bör även i övrigt utgöra en stödfunktion i frågor rörande åtgärder mot penningtvätt. Den funktionsansvarige kan i sin tur utse en eller flera personer att biträda honom eller henne och delegera befogenheter till dessa.

Uppgiftslämnande till Finanspolisen enligt 9 § andra och tredje stycket penningtvättslagen bör, där så är möjligt, beslutas i samråd med den funktionsansvarige eller den person som utsetts att biträda denne.

I samband med att beslut tas om uppgiftslämnande till Finanspolisen bör en intern återrapportering ske i enlighet med revisionsföretagets interna regler. Återrapportering om att uppgiftslämnande skett bör alltid göras till den enhet eller funktion som påbörjade ärendet.

Detsamma bör gälla i de fall då beslut tagits om att inte lämna uppgifter till Finanspolisen.

5. Identitetskontroll

5.1 Allmänt

Identitetskontroll är enligt 4 § första stycket penningtvättslagen obligatorisk då en klient vill inleda en affärsförbindelse med revisionsföretaget. Som affärsförbindelse mellan revisionsföretaget och en klient bör normalt betraktas ett mellanhavande som vilar på ett avtal i skriftlig form, t.ex. uppdragsbrev. Men också muntliga avtal kan förekomma.

Penningtvättslagen medför ingen skyldighet att utföra identitetskontroll av klienter i affärsförbindelser som inletts före den 1 januari 2005.

Vilka dessa länder är överlåts, genom ett bemyndigande i 13 a § 2 penningtvättslagen, på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, att ange i föreskrifter.

Från kravet på identitetskontroll är vissa företag inom bank-, finans- och försäkringsbranscherna undantagna (4 a § penningtvättslagen). Följaktligen krävs ingen identitetskontroll av fysiska och juridiska personer med verksamhet som anges i 2 § första stycket 1–7 penningtvättslagen under förutsättning att de hör hemma inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i en stat utanför EES som har motsvarande bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt.4

5.2 Kontrollens genomförande

a) Identitetskontroll av klient i samband med att ett ärende handläggs i klientens närvaro utförs på följande sätt:

Fysiska personer

Närmare information om de identitetshandlingar som är godkända av bankerna och Svensk Kassaservice kan inhämtas från Svenska Bankföreningen och Finansinspektionen.

Om inte klienten är känd hos revisionsföretaget utförs identitetskontrollen med ledning av giltiga certifierade identitetskort, andra identitetskort som godkänts av bankerna som identitetshandling samt körkort.5 Kontrollen kan även utföras med hjälp av pass som utfärdats efter utgången av 1997.

Ifråga om utländsk medborgare utförs identitetskontrollen med ledning av giltigt pass eller andra identitetshandlingar utfärdade av myndighet utvisande medborgarskap. Om det bedöms nödvändigt för att säkerställa klientens identitet bör ytterligare underlag inhämtas. Exempel på sådana underlag är bankintyg eller andra referenser från klientens hemland.

Revisionsföretaget bör alltid bevara kopior av identitetshandlingar.

Juridiska personer

För uppgifter om utländska juridiska personer kan vägledning hämtas från bl.a. Bolagsverkets European Business Register, nationella bolagsregister i respektive land samt nationella och internationella kredit upplysningsföretag.

Identitetskontroll av en svensk juridisk person och uppgift om företrädare för denna utförs med ledning av registreringsbevis eller, i den mån sådana inte utfärdas för den juridiska personen, andra behörighetshandlingar. Motsvarande bör i tillämpliga delar gälla för utländsk juridisk person.6

Fysiska personer som företräder en juridisk person genom firmateckningsrätt eller fullmakt bör identifieras på samma sätt som anges ovan om fysiska personer. Sådan identitetskontroll bör även utföras vid förändringar av teckningsrätten eller fullmakten.

Revisionsföretaget bör alltid bevara kopior av behörighets- och identitetshandlingar.

b) Identitetskontroll av klient i samband med att ett ärende handläggs i klientens frånvaro utförs på följande sätt:

Identitetskontrollen utförs med hjälp av underlag eller uppgifter som revisionsföretaget inhämtar skriftligen eller på annat sätt från klienten, från annan och från egna eller externa register. Sådana externa register kan vara kreditupplysningsregister, register tillgängliga hos kortutfärdare/korttillverkare och register hos myndigheter såsom folkbokföringsregister och näringslivsregister. För uppgifter om utländska juridiska personer kan vägledning hämtas från de register och annan information som nämnts ovan.

Distanskommunikation etableras vanligen via dator, telefon, telefax eller post. Med beaktande av det ovannämnda utförs identitetskontrollen genom en lämplig kombination av kontroller enligt följande:

  • namnteckning mot vidimerad kopia av identitetshandling

  • uppgifter om personnummer, organisationsnummer, firmatecknare och styrelse, adress, arbetsgivare, kontokorts nummer, nummer på identitetshandling mot uppgifter i revisionsföretagets egna register eller externa register

  • annan dokumentation för att styrka klients identitet som bankintyg och intyg från notarius publicus (eller dess motsvarighet i utlandet), ambassader, konsulat och affärspartners utomlands.

Om klienten är en utländsk fysisk person eller företrädare för en utländsk juridisk person bör en av ovannämnda åtgärder vara att inhämta vidimerad kopia av pass eller annan identitetshandling utvisande medborgarskap.

5.3 Dokumentation och arkivering

Sådana handlingar eller uppgifter som utgjort dokumentation vid identitetskontroll, såsom avtal, kopior av identitetshandlingar samt registreringsbevis eller andra behörighetshandlingar med noteringar om identitetskontroll, skall bevaras i minst fem år efter det att affärsförbindelsen upphörde (8 § penningtvättslagen). Handlingarna bör arkiveras på det sätt och i den form som gäller för revisionsdokumentation.

Revisionsföretaget bör ha sådana system och rutiner att handlingar enligt ovan kan tas fram inom skälig tid.

6. Granskning av transaktioner

6.1 Inledning

Enligt 9 § första stycket penningtvättslagen skall fysiska och juridiska personer som omfattas av lagen granska alla transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt. Beviskravet som utlöser granskningsskyldigheten är hämtat från det första penningtvättsdirektivet och dess innebörd inte närmare utvecklad i förarbetena.

Syftet med penningtvättslagen är att förhindra just penningtvätt. Den har inte till ändamål att i största allmänhet föreskriva en skyldighet att granska klienters tillgångar och transaktioner. Det måste föreligga någon konkret omständighet avseende den aktuella transaktionen som utlöser skyldigheten att granska den närmare. Exempel på sådana omständigheter har förtecknats av FATF och här ges några exempel.

  • Svårigheter att identifiera klienten (dyrbara kontroller, svårkontrollerade källor)

  • Betalningar som avviker från det normala (stora kontantbelopp, flera mindre betalningar i stället för en stor)

  • Onödigt komplexa transaktioner

Det måste alltså föreligga någon konkret omständighet som skäligen kan antas utgöra tecken på penningtvätt för att granskningsskyldigheten skall utlösas. För att i efterhand kunna värja sig mot påståenden om att granskning borde ha inletts tidigare, är det klokt att noggrant dokumentera när uppgifter av olika slag kommer till revisionsföretagets kännedom.

Fram till 2001 omfattade EG-direktivet mot penningtvätt endast företag inom den finansiella sektorn. Även penningtvättslagen har hittills huvudsakligen gällt företag som är verksamma på finansmarknaden. Detta innebär att granskningsskyldigheten avseende misstänkta transaktioner ursprungligen baserades på föreställningen att det var frågan om transaktioner som företas inom den finansiella sektorn, t.ex. aktieköp, försäkringsköp och andra betalningsöverföringar. Vid utvidgningen till andra verksamheter och yrken har frågan om transaktioner som sker utanför den finansiella sektorn inte berörts. Förarbetena saknar alltså vägledning avseende transaktioner utanför den finansiella sektorn.

6.2 Exempel på transaktioner

En medarbetare hos revisionsföretaget skall, om det i ett klientärende finns skäl att anta förekomsten av en transaktion som utgör penningtvätt, omgående granska eller anmäla iakttagelser för granskning och bedömning i enlighet med revisionsföretagets rapporteringsordning.

Exempel på transaktioner som kan motivera en närmare granskning och utredning är:

  • kontanttransaktioner eller andra transaktioner som är stora eller avvikande utifrån klientens normala uppträdande och/eller avvikande jämfört med den kundkategori vari klienten ingår,

  • stort antal transaktioner under visst intervall som inte förefaller normala för klienten eller den kundkategori vari klienten ingår,

  • transaktioner som inte kan förklaras utifrån vad som är känt om klientens ekonomiska ställning,

  • transaktioner som kan antas sakna motiv eller ekonomiskt syfte,

  • transaktioner vars geografiska destination avviker från klientens normala transaktionsmönster,

  • transaktioner till eller från företag eller personer som kan antas agera i syfte att dölja bakomliggande verkliga ägar- eller liknande förhållanden,

  • stora transaktioner av avvikande natur som berör bank- och andra likvidmedelskonton

Situationer där det typiskt sett kan förekomma transaktioner som kan motivera en närmare granskning och utredning kan vara

  • klienten efterfrågar ovanliga tjänster utan att tillfredsställande förklaring ges,

  • klientens verksamhet byter ägare/styrelse frekvent utan rimlig förklaring,

  • förekomst av betalningar till och från företag/personer i svartlistade länder (se nedan).

FATF är en ledande internationell aktionsgrupp med sekretariat i OECD vars syfte är att bekämpa penningtvätt och terroristfinansiering. FATF har gett ut 40 rekommendationer och 9 specialrekommendationer som dess medlemmar åtagit sig att följa samt anslutande tolkningsnoter och Best Practice-dokument. FATF publicerar också en lista över inte sam arbetsvilliga länder eller territorier. Aktuell information om FATF finns på www.fatfgafi.org.

Särskild uppmärksamhet bör iakttas vid granskning av transaktioner som har samband med personer eller företag i länder där det är mycket svårt eller omöjligt att få information om kunden eller kundens uppdragsgivare eller som har samband med länder som är uppsatta på Financial Action Task Force on Money Laundering FATF:s lista över inte samarbetsvilliga länder eller territorier.7

6.3 Dokumentation och arkivering

Åtgärder och beslut vid granskning enligt 9 § penningtvättslagen bör dokumenteras och arkiveras på det sätt och i den form som gäller för revisionsdokumentation.

7. Uppgiftsskyldighet

Uppgiftslämnande enligt 9 § andra och tredje stycket penningtvättslagen bör ske utan dröjsmål. Uppgiftslämnandet bör ske från den funktionsansvarige, där sådan finns, eller en annan person som utsetts att biträda denne

Revisionsföretaget bör använda de blanketter för uppgiftslämnande som Finanspolisen tillhandahåller.

Vid revisionsföretagets kommunikation med Finanspolisen i fråga om uppgiftslämnande enligt penningtvättslagen bör den funktionsansvarige, eller en person som utsetts att biträda denne, vara kontaktperson.

8. Tystnadsplikt

10 § penningtvättslagen behandlar frågan om tystnadsplikt. Den som med stöd av penningtvättslagen lämnar uppgifter till Finanspolisen får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt sin tystnadsplikt. Uppgiftslämnaren får alltså inte göras ansvarig vare sig straffrättsligt, disciplinärt eller skadeståndsrättsligt. Detta förutsätter dock att uppgiftslämnaren hade anledning att räkna med att uppgiften borde lämnas. Paragrafen reglerar förhållandet när en anmäld misstanke om att medel härrör från brott i och för sig är ogrundad men den som lämnar uppgiften, utifrån sin kunskap och tillgänglig information, tror att transaktionen har samband med ett brottsligt förvärv, dvs. är i god tro såvitt avser skyldigheten att rapportera. Något ansvar för brott mot tystnadsplikten får alltså inte utkrävas av en uppgiftslämnare som lämnat en sådan uppgift om en i och för sig korrekt transaktion i tron att den har samband med något brottsligt. Uppgiftslämnaren kan således inte på den grunden göras ansvarig för den skada som kan ha uppkommit genom underrättelsen.

15 kap. 2 § aktiebolagslagen, 13 kap. § lagen om ekonomiska föreningar, 5 kap. 2 § stiftelselagen, 37 § revisionslagen.

Beträffande auktoriserade och godkända revisorer innehåller 10 § penningtvättslagen en hänvisning till de särskilda bestämmelserna i den associationsrättsliga lagstiftningen om revisorers skadeståndsansvar som kan knytas till revisorers uppgiftsskyldighet enligt penningtvättslagen. Dessa associationsrättsliga skadeståndsbestämmelser8 har ändrats till följd av att penningtvättslagen numera även omfattar revisorer. Ändringarna innebär att revisorns skadeståndsansvar som kan knytas till hans eller hennes uppgiftsskyldighet enligt penningtvättslagen begränsas då det är frågan om uppdrag i enlighet med aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar, stiftelselagen och vissa andra företag. I dessa fall svarar revisorn bara för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon har haft skälig anledning att anta vara oriktiga.

9. Meddelandeförbud

Enligt 11 § penningtvättslagen gäller ett generellt meddelandeförbud vilket innebär att revisionsföretaget inte får röja för klienten eller någon utomstående att en granskning av en transaktion har genomförts, att uppgifter har lämnats till Finanspolisen eller att Finanspolisen har inlett en undersökning Observera att meddelandeförbudet även gäller om ingen underrättelse lämnas till Finanspolisen efter genomförd granskning.

Det generella meddelandeförbudet är inte tidsbegränsat. För bl.a. auktoriserade och godkända revisorer, men inte för skatterådgivare, gäller dock ett tidsbegränsat meddelandeförbud, här kallat 24-timmars-förbudet. Detta innebär att förbudet mot att röja uppgifter endast gäller under 24 timmar. Tidsfristen börjar löpa vid vart och ett av följande tre tillfällen: 1) en granskning av en transaktion har inletts, 2) en underrättelse har lämnats till Finanspolisen eller 3) Finanspolisen har inlett en undersökning. 24-timmarsförbudet gäller dock endast för revisorer ”när de har vidtagit åtgärder som har anknytning till revisionsverksamhet”. En bedömning om huruvida klienten, efter det att tidsfristen har löpt ut, skall underrättas om anmälan till Finanspolisen får göras i varje enskilt fall.

10 kap. 39 § aktiebolagslagen, som behandlar revisorns skyldighet att underrätta styrelsen vid brottsmisstanke, innehåller en kollisionsregel avseende penningtvättslagen. Kollisionsregeln innebär att om en revisor finner att en misstanke om brott bör föranleda honom eller henne att lämna uppgifter till Finanspolisen enligt 9 § penningtvättslagen skall penningtvättslagens 24-timmarsförbud beaktas. Bestämmelsen tar sikte på det fall att det brott som revisorns misstanke gäller också utgör penningtvätt enligt penningtvättslagen. För att tystnadsplikten enligt penningtvättslagen inte skall komma i konflikt med den underrättelseskyldighet gentemot styrelsen som revisorn har enligt aktiebolagslagen ges tystnadsplikten företräde framför underrättelseskyldigheten. Om revisorn vid revisionen har funnit skäl att misstänka ett brott som omfattas av 38 § aktiebolagslagen och som samtidigt utgör penningtvätt, måste han eller hon följaktligen dröja minst 24 timmar med att underrätta styrelsen.

Överträdelser av meddelandeförbudet som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bestraffas enligt 14 § penningtvättslagen med böter.

10. Intern utbildning och information

Varje revisionsföretag skall ha ett utbildningsprogram i penningtvättsfrågor. Alla anställda som handlägger klientärenden skall ges en god utbildning. Utbildningen bör anpassas till anställdas utbildningsbehov så att en allsidig belysning av penningtvättsfrågor ges. De anställda bör hållas informerade om ändringar i regler om penningtvätt och tillämpningen av dessa.

Texten i sin helhet finns att läsa på FAR:s hemsida <www.far.se>