Ny låneform tillåts enligt nya aktiebolagslagen

En nyhet i den nya aktiebolagslagen är s.k. kapitalandelslån. Detta innebär att företag kan låna pengar med villkor att återbetalningen är beroende av företagets finansiella ställning eller värdeutveckling. I denna artikel berör Johan Månsson och Henric Larsolle ett antal av de redovisningsfrågor som aktualiseras av denna nya låneform.

Reglerna om kapitalandelslån finns i den nya aktiebolagslagen (ABL) 11 kap. 11 §. Det specifika för ett kapitalandelslån är att det belopp med vilket återbetalning av lånet ska ske kan vara helt eller delvis beroende av utdelning till aktieägarna, kursutveckling på bolagets aktier, bolagets resultat eller bolagets finansiella ställning. ABL anger inte närmare än så hur villkoren ska utformas. Eftersom villkoren kan vara olika går det inte att ge ett generellt svar på hur redovisning av kapitalandelslån ska ske utan den är beroende av utformningen av lånet i det enskilda fallet.

Det finns sedan tidigare möjligheten att ta upp lån där rätten till ränta och räntans storlek helt eller delvis är beroende av utdelningen till aktieägare i bolaget eller bolagets vinst, s.k. vinstandelsbevis.

Det tidigare förbudet att ta upp kapitalandelslån berodde bl.a. på att långivaren av ett kapitalandelslån de facto har en liknande ställning som en aktieägare, dock utan rätt att rösta vid bolagsstämma eller i övrigt åberopa de rättigheter som gäller för aktieägare.

Nedan ger vi exempel på redovisning av en variant av kapitalandelslån som vi tror kan vara en intressant utformning både för bolagen som lånar pengar och för långivare. Vi beskriver redovisningen både utifrån International Financial Reporting Standards (IFRS) och god redovisningssed i Sverige1. Vi beskriver enbart redovisningen hos låntagaren. Vi behandlar inte skattemässiga effekter i denna artikel.

När vi refererar till ”svenska regler” eller ”god redovisningssed i Sverige”menar vi redovisning i juridisk person eller koncern där inte RR 32 eller IFRS tillämpas.

Utformning av kapitalandelslån

Varför är det intressant att ta upp lån där återbetalningsbeloppets storlek styrs av det egna bolagets finansiella ställning eller värdeutveckling?

Nyheten med kapitalandelslån är att inte bara avkastningen, utan även återbetalningen av själva lånebeloppet kan kopplas till bolagets finansiella utveckling. Ett kapitalandelslån kan därför utformas så att det liknar en aktie men utan rösträtt, vilket kan vara en intressant möjlighet när ett bolag har kapitalbehov men där nuvarande aktieägare inte vill spä ut sitt bestämmandeinflytande. Innebörden kan således vara att återbetalningen av lånet blir högre om värdeutvecklingen på bolaget är positiv och lägre om bolaget utvecklas i en negativ riktning.

Ur långivarens synvinkel kan det givetvis vara intressant att kunna ta del av värdeutvecklingen i bolaget, något som omvänt också skulle kunna innebära att man likt aktieägarna bär en del av risken vid en försämrad finansiell ställning i det bolag man lånat pengar till.

Redovisning hos låntagaren

Det är olika redovisningsfrågor som aktualiseras i redovisningen hos ett företag som ger ut ett kapitalandelslån. De grundläggande frågeställningarna är:

  • ska åtagandet redovisas som skuld eller som eget kapital?

  • ska avkastning redovisas som kostnad i resultaträkningen eller som en direkt minskning av eget kapital?

  • Hur ska åtagandet värderas?

Klassificering som skuld eller eget kapital

Företag som tillämpar IFRS följer IAS 32 Finansiella Instrument: Upplysningar och klassificering för klassificering av lånet som skuld eller eget kapital. IAS 32 innehåller utförliga regler för hur klassificering av finansiella instrument ska göras. Reglerna i IAS 32 är omfattande men huvudprincipen avseende klassificering av skulder är att om långivaren kan kräva återbetalning vid viss tidpunkt, då är åtagandet en skuld. Om däremot låntagaren, genom beslut på bolagsstämman, helt kan styra om och när återbetalning ska ske, då är åtagandet en del av eget kapital. Ett tydligt exempel på det sistnämnda är aktiekapital, vilket inte är en skuld eftersom bolagsstämman bestämmer både om avkastning i form av utdelning ska betalas och om återbetalning ska ske t.ex. genom nedsättning av kapitalet. Det kan förekomma att ett instrument består av två delar, en del som är eget kapital och en del som är skuld. I sådana fall ska delarna redovisas separat.

Svenska redovisningsregler är inte lika utförliga som IFRS. När Redovisningsrådet publicerade RR 27 Finansiella Instrument: Upplysningar och klassificering, som i huvudsak motsvarar IAS 32, så valde man att inte ta med de paragrafer i IAS 32 som reglerar hur uppdelningen mellan eget kapital och skuld ska ske. Detta berodde på att Redovisningsrådet ansåg att dessa regler inte var helt tillämpliga i Sverige och delvis stod i strid med ÅRL. I Redovisningsrådets rekommendation RR 32:05 Redovisning för juridiska personer, vilken beskriver samtliga situationer där tillämpning av IFRS står i strid med svensk lag, har Redovisningsrådet ändrat bedömningen från arbetet med RR 27 och anser således inte längre att tillämpning av IAS 32 är i strid med årsredovisningslagen (ÅRL). I praktiken förekommer det dock att vissa instrument, t.ex. preferensaktier, som enligt svensk praxis redovisas som eget kapital, ska redovisas som skuld enligt IAS 32. Även om det kan finnas skillnader i tillämpningen av IFRS och svenska regler, menar vi att de grundläggande principerna är de samma och att skillnader inte är motiverade när vi ska ta ställning till redovisningen av ett nytt instrument, såsom kapitalandelslån.

Till den del återbetalningen är beroende av utdelningar till aktieägarna och långivaren därigenom inte har någon rätt att kräva betalning vid viss tid eller med visst belopp, ska del av kapitalandelslånet klassificeras såsom eget kapital. I ABL finns ingen begränsning hur stor andel av återbetalningarna eller avkastningen som kan kopplas till företagets utdelningar. Om alla återbetalningar är kopplade till utdelningar ska hela kapitalandelslånet redovisas som eget kapital.

Redovisning av avkastning

Ska avkastningen redovisas som kostnad i resultaträkningen eller som en direkt minskning av eget kapital?

Avkastningen ska, utifrån reglerna i IFRS, kopplas till klassificeringen av det underliggande instrumentet. Avkastning på skulder redovisas därmed i resultaträkningen (som räntekostnad) och avkastningen på egetkapitalinstrument redovisas som en direkt minskning av eget kapital och jämställs därmed med utdelning. Enligt samma resonemang som ovan avseende klassificering, anser vi att det inte ska vara någon skillnad mellan svenska regler och IFRS vad gäller redovisning av avkastningen.

Värdering av egetkapitaldelen

Till den del ett kapitalandelslån klassificeras som eget kapital, värderas lånet initialt till det belopp som erhållits vid emissionen2. Därefter sker ingen omvärdering, även om det verkliga värdet på instrumentet förändras. Alla återbetalningar till långivaren redovisas som en direkt minskning av eget kapital oavsett om återbetalningarna avser löpande avkastning (utdelning) eller återbetalning av kapitaldelen. Det är vår bedömning att dessa grundläggande regler för redovisning är de samma oavsett om företaget tillämpar svensk god redovisningssed eller IFRS.

Vid den initiala värderingen, redovisas kapitalandelslånet netto efter avdrag för direkta kostnader i samband med emissionen. Vilka kostnader som ska redovisas netto mot emissionslikviden behandlar vi inte i denna artikel.

Värdering av skulddelen

För företag som tillämpar god redovisningssed i Sverige skiljer sig värderingen av skulddelen beroende på om man valt att värdera finansiella instrument till verkliga värden3 eller inte.

Företag som inte värderar finansiella instrument till verkligt värde värderar skulden till upplupet anskaffningsvärde. Den speciella värderingsfrågan gäller då hur skulden ska omvärderas om företagets utveckling är sådan att det görs nya antaganden för hur mycket som kommer att återbetalas. Vår bedömning är att man ska göra en uppdaterad beräkning av skuldens storlek, baserad på de nya antagandena om framtida betalningar, diskonterad till ett nuvärde med den ursprungliga effektiva räntan. ÅRL tillåter inte värdering av skulder till verkligt värde, men vi menar att omvärderingen av skulden inte är en värdering till verkligt värde, utan endast en ny beräkning baserad på nya antaganden om framtida kassaflöde. Detta är samma distinktion mellan upplupet anskaffningsvärde och verkligt värde som också gäller vid tillämpning av IFRS.

Beträffande företag som väljer att tillämpa reglerna i ÅRL avseende värdering av finansiella instrument till verkligt värde framgår av lagkommentarerna till ÅRL att syftet med dessa regler bl.a. är att möjliggöra redovisning som motsvarar IAS 39. För företag som tillämpar god redovisningssed och som valt verkligt värdealternativet, bör det därför inte vara någon skillnad mellan god redovisningssed och IFRS.

Vid tillämpning av IFRS måste man skilja på den del av återbetalningen som utgörs av ett fastställt belopp, och den del av återbetalningen som är beroende av värdeutvecklingen (eller motsvarande) på företaget som ger ut lånet. Den variabla delen av återbetalningen är utformad på ett sätt som motsvarar ett derivat. Om denna del motsvarar definitionen på ett derivat enligt IAS 39, så är denna ett så kallat inbäddat derivat och ska redovisas separat från lånedelen och till verkligt värde. En återbetalning som är kopplad till låntagarens resultat eller finansiella ställning motsvarar inte definitionen av ett derivat. Återbetalning som är beroende av låntagarens värdeutveckling eller aktiekursutveckling är däremot ett derivat enligt definitionen i IAS 39 och ska därför särredovisas och löpande värderas till verkligt värde.

Enligt IFRS ska det inbäddade derivatet värderas till verkligt värde och skulddelen till upplupet anskaffningsvärde. I det fall den variabla delen av återbetalningen inte definieras som ett derivat enligt IAS 39, redovisas och värderas hela skulddelen på samma sätt som beskrivits ovan för svenska företag som inte tillämpar reglerna om värdering av finansiella instrument till verkligt värde.

En alternativ möjlighet som IFRS medger under vissa förutsättningar, är att värdera hela den samlade skulden (ej uppdelat på en obligationsdel respektive en derivatdel) till verkligt värde, fair value option. Fair value option är inte tillåtet enligt ÅRL.

Enligt ÅRL 4 kap. 14a–d §, införd från och med 2004.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan konstateras att redovisningen av kapitalandelslån skiljer sig åt beroende på vilka redovisningsregler som ett företag tillämpar. Dessutom kan kapitalandelslånen utformas på ett antal tänkbara sätt vilket också ger olika redovisningskonsekvenser. Sannolikt kommer kapitalandelslån i många fall redovisas som en skuld, men till den del återbetalning av lånet är kopplat till företagets utdelning ska del av lånet redovisas som eget kapital.

För ytterligare utveckling av ämnet bifogar vi som bilaga till artikeln ett exempel på ett tänkbart upplägg.

Johan Månsson och Henric Larsolle är båda auktoriserade revisorer verksamma vid Öhrlings PricewaterhouseCoopers.

Exempel

För att illustrera redovisningen av ett kapitalandelslån utgår vi från följande exempel:

  • Lånets nominella belopp: 100 Mkr

  • Löpande avkastning: Ingen garanterad ränta eller annan löpande avkastning men om företaget beslutar om utdelning till aktieägarna ska motsvarande utbetalning ske även till innehavaren av kapitalandelslånet

  • Lånets löptid: 4 år

  • Återbetalning efter 4 år: 100 Mkr uppräknat med värdeökning på företaget. Däremot ingen minskning under 100 Mkr om företagets värde går ned

I detta exempel har lånet en utformning som delvis liknar en aktieindexobligation. På samma sätt som en sådan kan lånet delas upp i två komponenter, dels en nollkupongsobligation med nominellt värde 100 Mkr, dels ett derivat vars värde är beroende av värdeutvecklingen på företaget. Eftersom derivatet har ett positivt värde om företagets värde stiger, men aldrig har något negativt värde även om företagets värde går ned, har derivatet en värdeutveckling som motsvarar utvecklingen för en köpoption på företagets aktier.

Utöver de två delarna ovan ger lånet rätt att få avkastning som baseras på utdelningar som bolaget beslutar. Denna del är en egetkapitalkomponent. Kapitalandelslånet kan således delas upp i tre olika delar och vi antar att verkliga värdet för dessa när lånet ges ut är följande:

Mkr

Nollkupongsobligationen

 86

Optionen

 28

Egetkapitaldelen

  7

121

Det är inte ett syfte med detta exempel att närmare beskriva olika metoder för värdering till verkligt värde.

Värdet på nollkupongsobligationen är det diskonterade nuvärdet av den framtida amorteringen på 100 Mkr. I exemplet har vi antagit en diskonteringsränta på 4 %. Värdet på derivatet (optionen) kan beräknas enligt en optionsvärderingsmodell, och värdeutvecklingen är i hög grad beroende av bland annat värdeutvecklingen på företaget. Egetkapitaldelens värde är nuvärdet av de utdelningar som förväntas under lånets löptid. Vid fördelningen av värdet på det totala kapitalandelslånet utgör egetkapitaldelen en residual.4

Verkliga värdet på hela kapitalandelslånet vid emissionstillfället är således 121 Mkr och vi antar att det är detta belopp som investeraren betalar.

För optionen och egetkapitalkomponenten avses verkliga värdet. För obligationen avses det upplupna anskaffningsvärdet.

Vi antar att värdet på bolagets aktier är 50 kr när lånet emitteras i början av år 1, och sedan förändrar sig över lånets löptid för att på slutdagen vara 55 kr. Vi antar då att värdet5 på de olika komponenterna kommer utveckla sig enligt diagrammet.

balans06_11_38a

På slutdagen (innan återbetalning har skett) är obligationens värde 100 Mkr eftersom det är det belopp som är garanterat att återbetalas. Optionens värde är 10 Mkr eftersom företagets värde har ökat med 10 % under lånets löptid. Detta innebär att beloppet som återbetalas uppräknas med 10 % av 100 Mkr, dvs. totalt 110 Mkr. På slutdagen har eget kapitalkomponenten inget värde eftersom det inte längre kan vara aktuellt med fler utdelningar under lånets löptid.

Redovisning enligt IFRS och för företag som värderar finansiella instrument till verkligt värde

Redovisning när lånet emitteras

När ett finansiellt instrument innehåller både en skulddel och en egetkapitaldel ska delarna värderas och redovisas var för sig. Optionen i exemplet är ett inbäddade derivat som ska värderas separat till verkligt värde.

I balansräkningen kommer då lånet redovisas enligt följande hos låntagaren när lånet ges:

Balansräkning 1/1 år 01

Kassa

121

Fritt eget kapital

7

Långfristig skuld

86

Skuld för derivat

28

balans06_11_38b

Redovisning under lånets löptid

Under lånets löptid värderas skulddelen till upplupet anskaffningsvärde och derivatet till verkligt värde, medan egetkapitalkomponenten inte omvärderas förutom med eventuella utdelningar som redovisas direkt mot eget kapital.

Antag att bolaget beslutar om utdelning under år 1 och, på grund av detta, sker utbetalning till innehavaren av kapitalandelslånet med 4 Mkr. Redovisningen för år 1 blir då enligt följande:

Resultaträkning år 01

Mkr

Räntekostnad

−  3

Värdeförändring derivat

− 27

− 30

Balansräkning 31/12 år 01

Kassa

117

Ingående fria medel

7

Utdelning

−   4

Årets resultat

−  30

−  27

Långfristig skuld

89

Skuld för derivat

   55

  117

balans06_11_39a

Räntekostnaden om 3 mkr är årets ökning av obligationsdelens bokförda värde. För de återstående åren sker redovisning enligt samma modell som för år 1.

Redovisning för företag som värderar finansiella instrument till anskaffningsvärde

För företag som inte utnyttjat alternativet i årl att värdera finansiella instrument till verkligt värde ska uppdelning ske mellan skuld och eget kapitaldel på samma sätt som ovan, men skulddelen delas sedan inte upp ytterligare. Vid emissionen innebär detta att låntagaren redovisar en eget kapitaldel på 7 och en skuld på 114.

För att därefter kunna redovisa skulden till upplupet anskaffningsvärde görs en beräkning av lånets effektiva ränta vid emissionen. Effektiva räntan är den procentsats med vilken de förväntade framtida kassaflödena diskonteras till 114. I exemplet är den ursprungliga effektiva räntan 4,5 %. Efter ett år har värdeutvecklingen på företagets aktier varit större än förväntad och en ny bedömning görs av det framtida kassaflödet. Detta kassaflöde diskonterat med 4,5 % blir då 132. Skulden ökas till 132 och redovisningen för år 1 kommer se ut enligt följande:

Resultaträkning år 01

Mkr

Finansiell kostnad

− 18

− 18

Balansräkning 31/12 år 01

Kassa

117

Ingående fria medel

7

Utdelning

−   4

Årets resultat

−  18

−  15

Långfristig skuld

  132

  117