Balans nr 8-9 2007

Ett samtal: EU måste ha bättre kontroll

Europeiska Revisionsrätten granskar EU:s verksamheter och finanser

Lars Heikensten är svensk ledamot i Europeiska Revisionsrätten. Rätten är EU:s externrevisor med en årlig budget på cirka 100 miljoner euro. Pengar som används för att granska räkenskaperna över EU:s inkomster och utgifter samt kontrollera att verksamheten sköts på ett effektivt sätt. Lars Heikensten anser att EU:s målsättningar för olika projekt behöver definieras bättre. Han menar att medlemsstaterna bör få ”ta större ansvar för pengarna” men att EU ska följa upp med effektiv kontroll. ”Mer av debatt vore önskvärt” säger han och hoppas på en utveckling där Revisionsrättens arbete och rapporter blir mer synliga.

Lars Heikensten är brunbränd och avslappnad. Han berättar att det varit fint väder i Luxemburg de senaste tre veckorna. Nu är han i Stockholm för att delta i ett styrelsesammanträde för Institutionen för internationell ekonomi vid Stockholms universitet. Han har fortfarande en fot i Sverige även om han sedan 1 januari 2006 är Sveriges representant i den Europeiska revisionsrätten med säte i Luxemburg.

Europeiska Revisionsrätten dvs. EU:s externrevisor som granskar finanserna och hur pengar används i olika projekt. Det är inte många EU-medborgare som känner till dess existens. Lars Heikensten tror att namnet gör sitt till, få inser att detta är som den svenska Riksrevisionen fast på EU-nivå.

– Rätten borde bli mer synlig, klar och tydlig. Vi måste presentera våra slutsatser mer pedagogiskt och vara beredda att ta en debatt.

Lars Heikensten är övertygad om att EU skulle må bra av en mer livlig diskussion om hur dess budget används. Det skulle på sikt kunna bidra till en större acceptans för Unionen.

Uttalande om korrekthet

Han pekar på vad som hände hösten 2006 då Revisionsrätten som vanligt gjorde sin revisionsförklaring (DAS; declaration d’assurance som utgör cirka hälften av Revisionsrättens arbetsinsatser) och uttalande huruvida EU:s räkenskaper är korrekta och riktiga.

– Kommissionen gick i polemik med Revisionsrätten och vi var illa förberedda på att ta den debatten.

Kommissionen kritiserade bland annat Revisionsrättens granskningsmetodik.

– Vi granskar system men åker också ut på fältet och gör stickprovskontroller. Granskningen av transaktionerna görs genom ett representativt urval av de euro som unionen betalar ut. Större projekt har större risk att granskas. Jag tror att detta i dagsläget är det rimligaste sättet att granska. Och även om vi skulle ändra vår metodik så skulle knappast den stora felfrekvensen försvinna.

Lars Heikensten säger att det exempelvis inom jordbruksstödet – som utgör nästan hälften av EU:s budget – kan vara frågan om att kontrollera hur många kor man deklarerat eller hur stor odlingsareal som uppgivits när man sökt finansiellt stöd. Han säger att visst förekommer misstankar om fusk och bedrägerier – som lämnas vidare till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) – men vanligtvis är felen av annat slag, exempelvis som rör administration eller upphandling.

Många gånger är det svårt att att få fram en rättmätig analys, förklarar Lars Heikensten. Ett exempel är en rapport från Revisionsrätten som publicerades i början av detta år. Det gäller ett gemensamt transiteringssystem för EU-länderna: ”Bedrägerier i anslutning till transiteringssystemet ledde till förlorade inkomster på uppskattningsvis 320 miljoner ecu för gemenskapsbudgeten i början av 1990-talet.” 1997 presenterade EU-kommissionen en åtgärdsplan och 2001 upprättades ett nytt regelverk. Trots detta så skriver Revisionsrätten i den nu aktuella rapporten att ”de uppgifter om bedrägeri vid transitering som Kommissionen har tillgång till är varken tillräckligt tillförlitliga eller fullständiga för att fastställa om reformen av bestämmelserna ... verkligen har minskat bedrägerierna...”

Viktigt att komma ihåg är enligt Lars Heikensten att det är medlemsländerna som förvaltar ungefär 80 procent av EU:s utgifter.

– Kommissionen använder ibland detta som en ursäkt, men det är ändå de som har huvudansvaret. Kan de inte får ordning på systemet borde de gå tillbaka till Rådet (medlemsländerna) och kräva mer grund läggande förändringar i systemet.

Ett antal medlemsstater – däribland Sverige – anser att granskningen i större utsträckning bör ske på nationell nivå och att medlemsstaterna borde avge någon form av nationell deklaration.

Mer att säga till om

Rent generellt menar Lars Heikensten att medlemsländerna bör ”få större ansvar för hur pengarna används” men att EU ska följa upp med effektiv kontroll.

– Om medlemsstaterna tar ett större ansvar kommer förhoppningsvis felen att bli färre. En bättre internkontroll kan också förenkla vår granskning om vi kan använda det revisionsarbete som görs.

Sverige har sagt att man diskuterar att införa en nationell deklaration. Hur en sådan deklaration ska revideras är ännu inte klart. I andra länder där man beslutat att införa nationell deklaration är det motsvarigheten till svenska Riksrevisionen som agerar revisionsmyndighet.

Vad gäller Revisionsrättens egen granskning har Lars Heikensten en rad idéer hur förändringar och förhoppningsvis förbättringar skulle kunna genomföras. Det gäller bland annat att definiera målsättningar:

– I många EU-program är målen inte tydligt definierade. Då blir det svårt att revidera.

Ofta mäts fel saker:

– EU satsar mer och mer på forskning. Traditionellt ska en forskare som fått finansiellt stöd redovisa hur stor del av dagen han spenderar på EU-projektet. Det här är tidskrävande. Samtidigt har vi ett dåligt utvecklat system för att mäta resultat. Det här är inte enkelt men jag tror ändå att vi måste försöka komma dithän. Att mäta resultat är också rätt ur incitament synpunkt.

Synlighet i tiden

Lars Heikensten tror att hans egen syn på Revisionsrätten – att den bör bli mer synlig och villig att delta i den offentliga debatten – kommer att vinna terräng.

– Öppenhet ligger i tiden, menar han. Man kan anta att utnämningen av honom till ansvarig för Revisionsrättens interna och externa kommunikation är en reflexion av hans vilja till ökad transparens. Han hamnar därmed också i den av Revisionsrättens fem undergrupper som ansvarar för DAS och metodfrågor.

– Det är roligt att tillhöra denna grupp eftersom jag får en överblick över hela verksamheten.

Övriga fyra grupper ansvarar för: jordbrukspolitik (44 procent av EU:s budget), strukturell- och internpolitik (bl.a. näringsverksamhet och forskning), utrikespolitik (främst bistånd) samt en ”restgrupp” som ansvarar för övriga EU-organ samt inkomster.

– Inom Kollegiet [med en ledamot från varje medlemsland] träffas vi ungefär var fjortonde dag. Där diskuteras övergripande frågor och olika rapporter. Där godkänns de fem gruppernas arbetsplaner och slut rapporter. Men grupperna arbetar i hög grad självständigt.

Lars Heikensten har för sin egen del två medarbetare, varav en tidigare arbetat på svenska Riksrevisionen.

Hur får Revisionsrätten kännedom om frågor som granskas i särskilda rapporter?

– Det kan vara konstigheter som visat sig i DAS:en eller i tidigare rapporter. Grund principen är annars att vi granskar områden där vi genom vår omvärldsbevakning misstänker att det finns risk för effektivitetsproblem. Vi kan också titta närmare på områden med särskilt omfattande verksamhet eller där Revisionsrätten inte varit på länge.

Lars Heikensten ser inte bara sådant som behöver rättas till med EU:s styrning och kontroll. Han säger att en del redan har blivit bättre bland annat efter skandalerna vid slutet av 1990-talet med den franska kommissionären Edith Cresson som huvudperson. Ekonomiska oegentligheter och nepotism innebar slutet för ett antal EU-potentater och början till en självrannsakan inom EU.

– Det var i efterdyningen av detta som man beslutade och förra året genomförde övergången från ett kontantbaserat ekonomiskt system till ett bokföringsmässigt sådant. Eftersom EU har många utestående åtaganden, ger det nya systemet en bättre och mer rättvisande bild av Unionens ställning. Implementeringen av systemet var ett stor jobb som genomfördes väl.

Lars Heikensten säger att numera har chefen för varje generaldirektorat inom kommissionen ekonomiskt ansvar för sitt område och måste gå i god för att finanserna är i sin ordning. Man har också byggt upp en internrevision inom EU.

– I hela denna process har Revisionsrätten spelat en roll.

Vari ligger Europeiska Revisionsrättens makt? Den har ju inga rättsliga befogenheter.

– Formellt liknar den nationella organ som Riksrevisionen, dvs. är oberoende under de organ som representerar folket. I Revisionsrättens fall innebär detta dels Europaparlamentet, dels Rådet – med medlemsländernas regeringar.

– Men, tillägger Lars Heikensten, makten ligger nog mycket i direktkontakten med den man reviderar. Att man i kraft av sin kompetens kan övertyga om behovet av förändringar. När vi på Riksbanken fick kritik av revisorerna följde vi nog direkt rådet i 75 procent av fallen, eller så. När det gällde resten övertygade vi granskarna att de hade fel.

Han säger att detta till stor del är ett jobb utanför offentlighetens rampljus, att det är en balansgång med risk för politisering – för Europeiska Revisionsrätten liksom nationella granskningsorganisationer.

– Eftersom mycket av resultaten nås i direktkontakt med den som revideras kan processen försvåras om man ständigt går ut och predikar på gator och torg. Samtidigt är det viktigt att ge medborgarna och deras representanter en tydlig bild av vad som pågår och vad som behöver förbättras. Här finns det väldigt mycket att göra för Revisionsrätten.

Olika kulturer

Flera gånger under samtalet återkommer Lars Heikensten till hur ”spännande det är att jobba med människor från olika kulturer” . Det gäller också viljan att granska och på vilket sätt en granskning ska ske:

– I norra Europa finns en vilja att ta sig an effektivitetsrevision. Att ställa sig större frågor, närmare politiken, om systemen som helhet är ändamålsenliga.

– I Central- och Sydeuropa är man traditionellt mer försiktig i detta avseende. Fokus ligger mer på laglighet och finansiell revision.

Hur ser du på revisorns roll i samhället i allmänhet och i näringslivet i synnerhet?

Lars Heikensten säger sig tro att revision är en tillväxtbransch.

– I och med att vi får mer och mer komplexa strukturer och samtidigt välutbildade medborgare så ökar behovet av att ha goda granskare som hjälper till att kontrollera att systemen fungerar bra.

Han nämner Enron och andra företagsskandaler. Han påminner om att man i USA först fattade beslut om att införa mycket sträng kontroll för företagens rapportering, men att diskussionerna idag handlar om att man gått för långt.

– Det här visar att man inte kan se kontrollfrågorna isolerat. Det handlar alltid om en avvägning. För mycket kontroll kan bli för dyrt och kan stoppa en önskvärd utveckling. Man får kanske acceptera en del fel, eftersom det blir för dyrt att sätta stopp för allt.

Rapporter från Revisionsrätten

Årsrapporten innehåller revisionsrättens revisionsförklaringar och övriga iakttagelser om genomförandet av EU:s allmänna budget. Rapporten avges varje år i november.Europeiska Revisionsrättens årsrapport läggs fram för Europaparlamentet vid ett plenarsammanträde efter att den först lagts fram för budgetkontrollutskottet Rapporten läggs också fram för Ekofinrådet, som består av medlemsstaternas ekonomi- och finansministrar.
Särskilda årsrapporter för EU:s alla organ, exempelvis Europeiska centralbanken.Särskilda rapporter och särskilda årsrapporter läggs i regel fram för Europaparlamentets budgetkontrollutskott. Dessutom undersöker eller beaktar Övriga utskott och kommittéer vid Europaparlamentet och rådet, revisionsrättens rapporter.
Särskilda rapporter är egeninitierade och innehåller resultaten av revisionsrättens detaljerade redovisnings- och effektivitetsrevisioner av särskilda budgetområden eller förvaltningsfrågor.Europaparlamentet antar resolutioner om revisionsrättens granskningsiakttagelser och rådet ger rekommendationer till korrigerande åtgärder som kommissionen eller någon annan berörd EU-institution bör vidta, vilka grundar sig på revisionsrättens granskningsresultat.
Yttranden avges när Revisionsrätten framför sin ståndpunkt om ny eller ändrad lagstiftning med finansiellt innehåll.Revisionsrättens granskningsrapporter och yttranden offentliggörs både på revisionsrättens webbplats <www.eca.europa.eu> och i Europeiska unionens officiella tidning på alla officiella EU-språk.

Lars Heikensten

är urstockholmare, född och uppvuxen i Bromma. Han har doktorerat, undervisat och forskat vid Handelshögskolan i Stockholm. Han var chefsekonom på Riksgäldskontoret 1984–85 och på Handelsbanken 1992–95. Däremellan var han departementsråd på finansdepartementet. 1995 utsågs han till vice riksbankschef med ansvar för penningpolitik och 2003 till bankens chef. Han avgick i förtid från denna post när han erbjöds arbetet i Luxemburg. Lars Heikensten säger att han tog denna chans av två skäl: Riksbanksåren hade varit ”tuffa” för familjen och det fanns behov av ett uppbrott. Också för Riksbanken var tillfället väl valt. Den nya ordningen med låg inflation var väl etablerad. Samtidigt hade en stor omstrukturering av verksamheten genomförts.

Familj: Fru och tre barn – tolv år och uppåt.

Senaste lästa bok: ”Människan är en berättelse” av Clarence Crafoord.

Dina för- och nackdelar: Jag tror att jag är drivande, engagerad och hyfsat kreativ. Å andra sidan kan jag bli otålig och köra på för hårt. Och jag kan bli allt för involverad.

Vad lockade med att ta jobb utomlands? Att lära känna nya kulturer och EU. Men också att jobba med nya professionella frågor. Helt har jag inte släppt min gamla värld. Jag arbetar exempelvis med euro-områdets ekonomiska politik åt en tankesmedja i Bryssel. ?

Elisabeth Precht

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%