Arbetet med regelverken för de så kallade K2- och K3-företagen, går vidare. Regelverket från Bokföringsnämnden för K2-företag har varit ute på remiss och remisstiden gick ut 14 maj. För att underlätta arbetet med remissvaren publicerade Bokföringsnämnden på sin hemsida en skillnadslista mellan regelverken för K2- och K3-företag.
I min förra krönika lovade jag att återkomma till hur arbetet med hur K3-företagens regelverk fortlöper samt vad detta regelverk kan komma att innebära.
K3-företagen är större företag som upprättar årsredovisning men som inte omfattas av IFRS-redovisning, vare sig via EU-förordningen eller på frivillig basis. Av den skillnadslista som Bokföringsnämnden publicerade framgår att det kommer att ställas större krav på årsredovisningen för dessa företag. Regelverket tar sitt avstamp i Redovisningsrådets rekommendationer RR 1–29, men med vissa lättnader avseende tilläggsupplysningar. En intressant fråga uppstår när ett mindre företag frivilligt väljer att upprätta sin årsredovisning enligt ett högre regelverk, det vill säga K3. Kan företaget då utnyttja de lättnadsregler om upplysningar som finns i årsredovisningslagen eller tvingas företaget följa K3-regelverket i sin helhet? Av den skillnadslista som Bokföringsnämnden publicerat framgår att de företag som frivilligt tillämpar K3 inte behöver upprätta kassaflödesanalys, göra koncernredovisning eller lämna de upplysningar som endast stora företag ska lämna enligt årsredovisningslagen. Blir det då en variant av K3? Måhända, en sådan version ställer onekligen krav på läsaren att först bedöma om företaget är ett mindre företag och om upplysningarna som inte lämnats skulle kunna vara relevanta vid en bedömning av företaget. Min personliga uppfattning är att kassaflödesanalysen är en av de viktigaste och mest informativa rapporterna i en årsredovisning och därför alltid borde upprättas även i de mindre bolagen, förslagsvis i en förenklad variant.
Vid upprättande av koncernredovisning kommer troligtvis enbart förvärvsmetoden att vara tillåten, vilket är helt i enlighet med den internationella trenden. Jag ska också tillstå att jag aldrig har sett poolingmetoden användas av icke-noterade företag i praktiken.
Resultaträkningens utformning har varit föremål för debatt avseende K2-regelverket. Enligt detta regelverk är det enbart tillåtet att använda sig av den kostnadsslagsindelade resultaträkningen. I den första remissomgången avseende K2-regelverket har det framförts kritik från flera remissinstanser mot detta ställningstagande, eftersom det är betydligt vanligare än vad man skulle kunna tro att den funktionsindelade resultaträkningen används av mindre företag. En relevant fråga blir då: har verkligen de mindre företagen funktionerna inköp – försäljning och administration? Det kan vara förenat med vissa svårigheter att upprätta en funktionsindelad resultaträkning om företaget inte har klart avgränsade funktioner. I K3 däremot, kommer det att bli tillåtet att välja mellan de två uppställningsformerna som återfinns i årsredovisningslagen.
Det jag har sett hittills av regelverket K3 är att årsredovisningen i större utsträckning kommer att spegla redovisningen utifrån den ekonomiska innebörden av transaktionerna. Som exempel på detta kan nämnas kapitalisering av finansiella leasingkontrakt och krav på successiv vinstavräkning i koncernredovisningen. Det framgår också av skillnadslistan att schabloniseringar inte tillåts så som i regelverket för de mindre företagen. Många av de begränsningar av årsredovisningslagens valmöjligheter som återfinns i K2-regelverket kommer inte att återfinnas i K3-regelverket. Valet av vilket regelverk företagsledningen ska följa vid upprättandet av årsredovisningen blir viktigt för små företag den dag då det, för de flesta svenska aktiebolag, enbart finns dessa två regelverk att välja mellan. Det kan därför vara lämpligt att företagsledningar i mindre företag skaffar sig insikt om vad regelverken kan komma att innebära samt börjar planera inför det val som så småningom ska göras. Att byta från K3-regelverket till K2-regelverket kommer att innebära att företaget byter redovisningsprincip. Vad som kommer att vara tillåtet inom lagen och regelverken vet vi dock inte idag.
Men kanske blir det inte så. Det finns strömningar inom och utom landet som vill ha mer långtgående förenklingar för de allra minsta aktiebolagen, de företag som brukar kallas mikroföretag. Kanske blir det så att dessa aktiebolag inte behöver upprätta en årsredovisning utan enbart ett årsbokslut. Med tanke på regeringens utredning om revisionspliktens upphörande så tror jag inte att det ligger så långt fram i tiden innan en sådan lättnad kommer till stånd. Ett hinder är dock det fjärde bolagsdirektivet vilket innebär att alla företag med begränsat ägaransvar ska upprätta en årsredovisning. Det lär finnas politiska påtryckningar inom EU att lättnader ska införas för de minsta aktiebolagen.
Caisa Drefeldt är auktoriserad revisor på KPMG Bohlins caisa.drefeldt@kpmg.se