Balans nr 1 2008

Förvaltningsrevisionens framtid ifrågasatt

Innebär slopad förvaltningsrevision verkligen en förenkling?

Utredningen om revisorer och revision lämnade i september ett delbetänkande (SOU 2007:56) med förslag till hur det åttonde bolagsrättsliga direktivet ska genomföras i svensk rätt. I delbetänkandet diskuteras förvaltningsrevisionens framtid. I denna artikel begrundar Gunilla Eklöv Alander och Carl Svernlöv förvaltningsrevisionen i ljuset av dess betydelse för bolagsstämmans möjligheter att besluta om ansvarsfrihet för styrelsen och vd. Författarna menar att styrelse och vd även i framtiden kommer att efterfråga att ansvarsfrihet beviljas för det gångna årets förvaltning.

Det åttonde bolagsrättsliga direktivets [1] artikel 16 anger att International Standards on Auditing (ISA) ska följas vid den lagstadgade revisionen. EG-kommissionen ska enligt direktivet anta ISA enligt en särskild procedur. I artikel 26 anges också att medlemsstaterna kan föreskriva om revisionsregler utöver dessa särskilt antagna ISA. Kravet är då att de ska ”motiveras av särskilda krav på den lagstadgade revisionens omfattning”. [2] Förvaltningsrevision utgör ett sådant krav i vår lagstiftning om den lagstadgade revisionens omfattning som saknar direkt motsvarighet i ISA. I det fall nationella revisionsregler föreskrivs utöver ISA ska de vara förenliga med de krav som anges i åttonde direktivets artikel 26 punkt 2 b och c, med innebörden att de ska bidra till att ge företagens årsbokslut hög trovärdighet och främja det europeiska gemensamma bästa. Därtill måste kommissionen och de övriga medlemsstaterna meddelas om de särskilda nationella kraven inom viss tid. [3] Utredningen konstaterar att de svenska reglerna om förvaltningsrevision i dagsläget inte strider mot artikel 26, eftersom EG-kommissionen ännu inte antagit några ISA. När ISA antagits kan, enligt utredningen, förvaltningsrevisionen behållas förutsatt att vi tillämpar en särskild revisionsstandard även i fortsättningen (nuvarande RS 209), men då måste eventuella överlappningar gentemot ISA om granskningen av system för intern kontroll ses över. Huruvida bestämmelserna i associationsrätten om ansvarsfrihet för bolagets ledning, påverkas av sådana eventuella förändringar avser utredningen återkomma till i samband med det tredje delbetänkandet.

Förvaltningsrevisionens syfte

Bolagsstämmans beslut om ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter och verkställande direktör innebär – om inget undantag är tillämpligt – att bolagsstämman har godkänt respektive persons förvaltning och avstår från att resa skadeståndsanspråk mot dem. Bolagsstämman kan naturligtvis istället fatta beslut om att inte bevilja ansvarsfrihet, varvid talan kan väckas om skadeståndsanspråk inom en viss tidsrymd. Enligt nu gällande rätt utgör revisionsberättelsen ett viktigt beslutsunderlag för aktieägarna. Revisorerna har i revisionsberättelsen presenterat sina slutsatser bl.a. utifrån sin förvaltningsrevision, som syftar till att revisorn skaffar revisions bevis för att kunna bedöma [4] :

  1. åtgärd eller försummelse av styrelseledamot och/eller verkställande direktör som kan föranleda ersättningsskyldighet gentemot bolaget,
  2. fullgörandet av bokföringsskyldigheten,
  3. andra överträdelser av aktiebolagslagen (t.ex. skatter och avgifter), tillämplig lag om årsredovisning och bolagsordningen.

Revisorer i Sverige är, tillsammans med sina kollegor i Finland, tämligen ensamma om att ha till uppgift att granska styrelsens förvaltning. [5]

Ett stycke svensk historia

Svenska revisorer har under cirka 350 år prövat frågan om ansvarsfrihet för bolagsledningens förvaltning bör tillstyrkas, och sedan cirka 200 år tillbaka har granskningen mer uttryckligt omfattat både räkenskaperna och styrelsens förvaltning. Ansvarsfrihetsbestämmelser lär ha upptagits redan i det norrländska tjärhandelskompaniets stadgar, vilka stadfästes år 1648. För utövande av kontroll i kompaniet och för att i svårare fall biträda ”directorerne” valdes en kommission bestående av åtta ”adsistenter”. Dessa ”adsistenter”, efter att ha företagit något som nu skulle benämnas revision, skulle bevilja ”directorerne” ansvarsfrihet ”å participenternes vägnar”. Följaktligen kan man i ”adsistenternas” berättelse daterad 16 september 1652 läsa om att de uttalade sig om ansvarsfrihet för ”directorerne”. I bolagsreglerna för Götha Canal-bolag, oktrojerat 1810, angavs att revisorerna i sin revisionsberättelse skulle yttra sig om förvaltningen, och det framgick av revisorernas berättelse, daterad den 2 september 1813, att de denna dag fullbordat sin granskning av räkenskaper och förvaltningen samt tillstyrkt att ”directionen erhåller décharge för det förflutna årets förvaltning”. I andra svenska kompanier från 1600- och 1700-talen, samt en del svenska industriföretag såsom Alingsås Manufakturverk enligt dess stadgar från 1728, fanns liknande bestämmelser. Även i Strömsholms Nya Canal-Bolag fanns bestämmelser av liknande sort. [6] Hagströmer angav år 1872 dechargeinstitutet som något allmänt förekommande, [7] trots frånvaron av uttryckliga bestämmelser därom i då gällande Kongl. Förordning om lag om aktiebolag d. 6 Okt 1848. [8]

Alltsedan 1895 års lag har frågan om beviljande av ansvarsfrihet varit en obligatorisk fråga vid ordinarie bolagsstämma. Denna bestämmelse kvarstår i princip oförändrad intill våra dagar i 7 kap. 11 § ABL. [9] I 1895 års aktiebolagslag fastställdes att revisorerna skulle utgöra ett skydd mot ohederlighet eller vårdslöshet hos styrelser och företagsledning, och förutom granskning av räkenskaperna även skulle bedöma företagets skötsel och effektivitet, samt i övrigt uppträda som förståndiga representanter för aktieägarna. [10] Varken 1895 eller 1910 års aktiebolagslagar innehöll däremot någon närmare beskrivning av förvaltningsrevisionens omfattning. I 1944 års aktiebolagslag, med förarbeten, preciserades förvaltningsrevisionen, men endast i allmänt hållna ordalag. I 1975 års aktiebolagslag hänvisas till att utvecklingen i praxis närmare skulle bestämma förvaltningsrevisionens innehåll. [11] I propositionen (1975:103) anges att ”[g]ranskningen ska väsentligen gå ut på att upptäcka eller förebygga olagliga eller eljest oförsvarliga förvaltningsåtgärder. Den ekonomiska lämpligheten av förvaltningsåtgärder tillkommer det inte revisorerna att kritisera i vidare mån än då åtgärderna kan tänkas föranleda dechargevägran och skadeståndstalan eller eljest framstår som pliktöverträdelser eller pliktförsummelser från bolagsledningens sida.” [12]

I 1975 års aktiebolagslag skedde också en utvidgning till att omfatta krav på att revisorerna skulle anmärka om de vid sin granskning funnit att styrelseledamot eller verkställande direktör handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen. [13] Detta torde ha varit en kodifiering av praxis.

Vidare utveckling av förvaltningsrevision i den goda revisionsseden

När den nya lagen kom tog dåvarande FAR fram ett diskussionsunderlag till FAR-dagen 1975 om förvaltningsrevisionens innehåll. Inför FAR-dagen 1981 kunde FAR:s revisionskommitté presentera ett utkast till omarbetning och komplettering av den grundläggande rekommendationen om revision av räkenskaperna i svenska aktiebolag, ”Revisionsprocessen”, där även förvaltningsrevision ingick. [15] Denna rekommendation upphörde att gälla när Revisionsstandard i Sverige, RS, trädde i kraft för räkenskapsår som inleddes den 1 januari 2004. Från detta datum har revisorer i Sverige tillämpat RS 209 Granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning.

Förändringar av bestämmelserna om ansvarsfrihet

Minoritetsskydd mot att ansvarsfrihet beviljas

Vad avser möjligheten att förhindra att ansvarsfrihet beviljas kan det konstateras att minoritetsskyddet stärkts avsevärt sedan aktiebolagslagen (ABL) 1895. Detta skedde ganska tidigt, i två steg. Först infördes en bestämmelse om att ägare till en femtedel av aktiekapitalet kunde motsätta sig beviljande av ansvarsfrihet i ABL 1910, och sedan sänktes gränsen till en tiondel i ABL 1944. [15] Som ett komplement till minoritetsskyddet, och med den uttryckliga avsikten att motverka ”kupper”, innehöll såväl ABL 1910 som ABL 1944 bestämmelser om en viss ”karenstid” för aktier som förvärvats högst sex månader före stämman. [16] Dessa fick inte medräknas då det skulle avgöras om en minoritet som röstat mot ansvarsfrihet innehade tillräckligt antal aktier för att förhindra att ansvarsfrihet beviljas. Denna bestämmelse avskaffades genom ABL 1975, vilket också innebär att aktieägarnas ställning stärkts, möjligen på styrelseledamöternas och verkställande direktörens bekostnad.

Tidsrymd för att väcka skadeståndstalan

Den tid inom vilken skadeståndstalan för bolagets räkning ska väckas mot en styrelseledamot eller verkställande direktören var ursprungligen ett år, dvs. den tid inom vilken talan måste väckas mot en syssloman i allmänhet enligt 18 kap. 9 § handelsbalken (HB). I och med ABL 1910 förkortades denna tid sex månader, vilket även var den frist som gällde enligt ABL 1944. Genom ABL 1975 återgick denna tid till ett år efter det att årsredovisningen och revisionsberättelsen lagts fram på bolagsstämma. Regeln återfinns nu i 29 kap. 10 § ABL.

Återtagande av beslutad ansvarsfrihet

Även bestämmelserna om undantag från meddelad ansvarsfrihet har successivt förändrats. I ABL 1895 fanns bara ett undantag, vilket förutsatte dels att en styrelseledamot uppsåtligen meddelat en oriktig uppgift i förvaltningsberättelsen eller balansräkningen och dels att uppgiften kunde antas ha inverkat på beslutet om ansvarsfrihet. I sådana fall fick talan – trots meddelad ansvarsfrihet – väckas inom två år efter att förvaltningsberättelsen lagts fram på stämman. Bestämmelsen togs bort i ABL 1910 men återinfördes i något förändrad form i ABL 1944. Undantaget från meddelad ansvarsfrihet vid konkurs gällde enligt ABL 1895 för konkurs som påbörjades inom två år från det att förvaltningsberättelsen lagts fram på stämman. Numera kan konkursboet, oavsett meddelad ansvarsfrihet, i princip väcka talan mot styrelseledamöter och verkställande direktören om bolaget försatts i konkurs inom fem år från utgången av aktuellt räkenskapsår.

Revisorns uppgift i Finland, Norge och Danmark

I Finland har beslut om ansvarsfrihet sedan gammalt tagits på liknande grunder som i Sverige. Även i Norge och Danmark tas beslut om ansvarsfrihet, varför det kan vara berikande att lyfta blicken mot våra närmaste nordiska grannländer.

Finland

I Finlands nya aktiebolagslag (FABL) av år 2006 har det åttonde bolagsrättsliga direktivet beaktats. I propositionen lades ett förslag om att ansvarsfrihetsbeslutet inte längre skulle vara obligatoriskt. Det motiv som där fördes fram var att sådana beslut i praktiken inte har kunnat begränsa bolagets rätt att väcka talan, på grund av att bolagsstämman fått för lite information om ledningens verksamhet för att beslutet skulle ha någon rättsligt bindande verkan. [17] Det anges även att förfarandet har avvikit från internationell praxis. Enligt förslaget skulle däremot beslut om ansvarsfrihet kunna fattas ad hoc i enlighet med lagförslagets 22 kap. 6 § 2 mom. Bestämmelser om beslut om ansvarsfrihet skulle även kunna tas in i bolagsordningen. [18] Dessa förändringar togs inte in i den nya lagen, där lydelsen fortfarande är att den ordinarie bolagsstämman ska besluta om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna, förvaltningsrådsledamöterna och verkställande direktören. [19]

Revisorns uppgifter regleras inte i FABL i Finland, utan i revisionslagen. I den uppdaterade revisionslag som trätt i kraft den 1 juli 2007 i Finland har det åttonde bolagsrättsliga direktivet gjort tydliga avtryck. Enligt denna lag ska revision av bokföringsskyldiga aktiebolag som avses i 1 kap. 1 § i finska bokföringslagen (1336/1997) utföras i enlighet med ISA sådana de efterhand kommer att antas av EU i enlighet med den särskilda procedur som föreskrivs i direktivet. Enligt den finska revisionslagen 3 kap. 11 § ska revisorn emellertid utöver granskning av bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse även granska förvaltningen under räkenskapsperioden. Den finska förvaltningsrevisionen har varit stipulerad i lag under lång tid, och har även utförligt beskrivits i revisionsrekommendation 260 B Granskning av förvaltningen. [20] I revisionslagens 15 § anges att revisorn i revisionsberättelsen ska påpeka om styrelseledamöterna, förvaltningsrådsledamöterna eller verkställande direktören har

  1. gjort sig skyldig till en handling eller försummelse som kan medföra skadeståndsskyldighet gentemot bolaget, eller
  2. brutit mot en lag som gäller bolaget eller mot bolagets bolagsordning, bolagsavtal eller stadgar.

Enligt denna lag uttalar sig revisorn däremot inte direkt om ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter, förvaltningsrådsledamöter eller verkställande direktören. [21]

Norge

I Norge har en tradition funnits att bolagsstämman årligen skulle besluta om ansvarsfrihet för styrelsen. Denna ordning är numera ytterst ovanlig. I den norska aksjeloven §§ 17-4 och 17-5 finns ändå bestämmelser om ansvarsfrihet, som reglerar de fall där bolagsstämman de facto tagit beslut om ansvarsfrihet. Att notera är att det däremot alltså inte finns någon reglering om att sådant beslut ska tas vid stämman. Beslutet grundas inte heller på något särskilt underlag från revisorn. Reglerna i dessa paragrafer behandlar minoritetens rätt att trots bolagsstämmans beslut om ansvarsfrihet yrka ersättningsansvar. Av § 17-5 framgår att ett beslut om ansvarsfrihet vid bolagsstämman kan göras ogiltigt om beslutet grundades på felaktig information i väsentliga punkter.

Danmark

Till skillnad från svensk rätt är ansvarsfrihetsbeslutet inte obligatoriskt på ordinarie bolagsstämma enligt dansk rätt, såvida inte bolagsordningen föreskriver det. Bolagsordningen får föreskriva att dagordningen för bolagsstämman ska innehålla andra fasta punkter än de som anges i lag. [22] Med stöd av detta lagstadgande kan fråga om ansvarsfrihet alltså genom en bolagsordningsföreskrift göras obligatorisk på stämma. I samband med att räkenskaperna läggs fram för ordinarie bolagsstämma för godkännande av räkenskaperna och resultatfördelningen, kan styrelsen framställa förslag på att bolagsstämman ska bevilja direktion och styrelse ansvarsfrihet för deras förvaltning under räkenskapsåret. [23] Detta beslut är emellertid inte baserat på något särskilt underlag från revisorn. Beslut i ansvarsfrihetsfrågan kan endast fattas i den mån det är upptaget på dagordningen. Om bolagsordningen inte upptar några bestämmelser om ansvarsfrihet behöver stämman inte ta ställning i frågan. [24]

Förvaltningsrevision, ISA och ansvarsfrihet

Svensk förvaltningsrevision och revisorns ställningstagande till ansvarsfrihet vilar på en månghundraårig tradition av att ge bolagsstämman information till grund för dess beslut om ansvarsfrihet för styrelsen och verkställande direktören. Det kan konstateras att bestämmelserna om ansvarsfrihet i svensk aktiebolagsrätt med undantag för en viss liberalisering i ABL 1910 (vad avser undantag och preskriptionstid) successivt skärpts till nackdel för dem som ansvarsfriheten omfattar. Med hänsyn till att det svenska ansvarsfrihetsinstitutet i ett internationellt perspektiv ter sig tämligen särartat, och till de vidsträckta verkningar som meddelad ansvarsfrihet normalt får, ägnar denna utveckling knappast att förvåna.

Vad gäller förvaltningsrevisionens framtid utgör å ena sidan direktivet, så som framgår ovan, inget hinder mot att behålla förvaltningsrevisionen eller ABL:s bestämmelser om revisorns granskning av förvaltningen och ställningstagande till ansvarsfrihet. Den finska lagstiftaren har redan, genom införande av åttonde direktivet, banat väg och visat att förvaltningsrevision är förenlig med de krav direktivet ställer. Å andra sidan innebär revisionspliktens avskaffande att en sannolikt ganska stor andel av svenska aktiebolags bolagsstämmor skulle stå utan underlag i form av en revisionsberättelse för beslut om bl.a. ansvarsfrihet för styrelsen och verkställande direktören. I de fall styrelserna väljer att fortsättningsvis inte alls efterfråga revision är beslutet om ansvarsfrihet i dessa bolag endast ett av de beslut som bolagsstämman skulle få svårare att ta. Underlaget för att fastställa de finansiella rapporterna samt att besluta om vinstutdelning försämras ju också.

Vi har visat ovan att associationsrättsliga regler om bolagsstämmans beslut om ansvarsfrihet förekommer i Danmark och Norge, utan att revisorn för den skull förser bolagsstämman med specifika beslutsunderlag så som i Sverige och Finland. Medan det i och för sig är synnerligen svårt att överföra dechargeinstitutets funktion i dessa länder till svenska förhållanden förefaller det dock som om den svenska förvaltningsrevisionen inte är ett oundgängligt underlag för bolagsstämmans beslut om ansvarsfrihet. Dock kan det allvarligt ifrågasättas om bolagsstämman bör kunna bevilja ansvarsfrihet utan en revisionsberättelse.

Det behövs en noggrann genomgång av punkterna i tillämpliga ISA för att se vari dessa möter vår svenska goda sed så som den framställs i RS 209. Utan en sådan genomgång är det svårt att ha en slutlig uppfattning om ISA fullt ut skulle kunna ersätta den svenska förvaltningsrevisionen. Frågan var uppe för diskussion under mitten av nittiotalet då det angavs att det vid tillfället inte förelåg någon dramatisk skillnad mellan vad en revisor i Sverige har att granska och rapportera i revisionsberättelsen och vad som stipuleras enligt ISA. Den stora skillnaden består i ställningstagandet i ansvarsfrihetsfrågan [25] Sedan dess har emellertid International Auditing and Assurance Standards Board (IAASB) utvecklat ISA till att reflektera the risk-based approach varvid standarderna både ökat i omfattning och nya standarder tillkommit. En utveckling har även skett i Sverige genom att dåvarande FAR utfärdade RS 209 vilket påverkat den goda seden i hög grad. Det finska beslutet att förvaltningsrevisionen och dechargeinstitutet bibehålls sida vid sida med tillämpning av ISA kan vara vägledande även för svenskt vidkommande.

Följaktligen anser vi att en noggrann undersökning bör göras om i vilken mån ISA uppfyller kraven i RS 209. Om det enda väsentliga som skiljer är uttalandet om ansvarsfrihet kanske förvaltningsrevisionen kan utgå. Om så blir fallet, kan naturligtvis inte revisorn uttala sig i ansvarsfrihetfrågan. I bolag som fortsatt revideras – med eller utan förvaltningsrevision – bör ansvarsfrihet oavsett detta fortsatt kunna meddelas av bolagsstämman. Utan det underlag som en reviderad årsredovisning utgör för stämman kan det med hänsyn till det omfattande undantaget i 29 kap. 11 § ABL ifrågasättas vilket värde ett ansvarsfrihetsbeslut utifrån detta scenario skulle ha. [26] I bolag som inte kommer att revidera sina årsbokslut kan det därför övervägas om ansvarsfrihet – i vart fall som obligatoriskt beslut på årsstämma – bör avskaffas. I sådana bolag är det dessutom tveksamt om styrelsen bör komma i åtnjutande av den ettåriga preskriptionstid som för närvarande löper från det att årsredovisning inklusive förvaltningsberättelse framlagts enligt 29 kap. 10 § ABL. I dessa bolag kan det behövas en längre tid för att utreda huruvida någon skadevållande handling begåtts. En förlängning av preskriptionstiden eller kanske till och med en tillämpning av reglerna om allmän fordringspreskription framstår därvid inte som omotiverad. Våra slutsatser sammanfattas i figuren nedan.

Avskaffande av förvaltningsrevision – en förenkling för vem?

Den debatt som förs om revisionspliktens avskaffande har redan från början utgått från ett förenklingsperspektiv. Även förvaltningsrevisionens icke vara förefaller diskuteras utifrån denna utgångspunkt. Vi vill därför ifrågasätta om det verkligen skulle innebära en förenkling att avveckla förvaltningsrevisionen, och i så fall – en förenkling för vem? Så som vi visat ovan finns en avsevärd nedärvd erfarenhet i den goda sed som tar sig uttryck i förvaltningsrevisionen. Det uttalande om till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet som revisorn ger föregås av en mycket noggrann granskning och bedömning av de olika händelser och beslut som styrelsen företagit under ett räkenskapsår. I de fall revisorn funnit allvarliga brister i förvaltningen sker en stark prövning av ledamotens eller verkställande direktörens handling eller åtgärd innan revisorn kan ge en välgrundad rekommendation i revisionsberättelsen. Vad skulle rimligtvis kunna ersätta denna prövning?

Ek. dr Gunilla Eklöv Alander är verksam vid Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Advokat jur. dr Carl Svernlöv är verksam vid Baker & McKenzie advokatbyrå.

  • [1]

    Europeiska gemenskapernas kommission, Europaparlamentets och rådets direktiv om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, ovan kallat revisorsdirektivet.

  • [2]

    Revisorsdirektivet, artikel 26 punkt 3.

  • [3]

    Delbetänkande av utredningen om revisorer och revision, Revisionsutskott m.m.; Genomförande av 2006 års revisorsdirektiv, Statens offentliga utredningar, SOU 2007:56, s. 219–220, ovan kallat utredningen.

  • [4]

    Ur RS 209 Granskning av styrelsens och vd:s förvaltning, p. 13.

  • [5]

    FAR SRS Uttalande, Revisorns kommunikation med andra bolagsorgan, Revisionsutskott och valberedning i svenska aktiebolag, p. 6.1.

  • [6]

    Oskar Sillén, Förvaltningsrevision i svenska aktiebolag, Affärsekonomi 4 och 6 1951, ur Revisorn – en antologi, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Auktoriserade Revisorers Serviceaktiebolag, 1993, s. 500–503.

  • [7]

    Hagströmer, Om aktiebolag enligt svensk rätt, s. 236.

  • [8]

    Lag 1848:43; prop. 1847/48:56.

  • [9]

    SOU 1971:15 föreslog aktiebolagsutredningen att frågan om ansvarsfrihet vid ordinarie bolagsstämma skulle göras dispositiv, dvs. att det skulle kunna anges i bolagsordningen att ansvarsfrihetsfrågan inte behöver avgöras på ordinarie stämma. SOU 1971:15 s. 229 f. I propositionen angavs dock att det inte fanns någon anledning att på denna punkt frångå gällande lag. Prop. 1975:103 s. 396. Förslaget inflöt därför inte i lagen.

  • [10]

    Knut Ranby, Förvaltningsrevision: Revisorns ställning svagare än man tror, Balans nr 4/1985.

  • [11]

    Sten Lundvall och Åke Danielsson, Förvaltningsrevision är inget nytt, Balans nr 1/1984.

  • [12]

    Regeringens proposition 1975:103 med förslag till ny aktiebolagslag, m.m.; Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 23 augusti 1974.

  • [13]

    Regeringens proposition 1975:103 punkt 15 Specialmotivering; 10 kap. Revision och särskild granskning,10§.

  • [14]

    Åke Danielsson och Sten Lundvall, Kommentarer till revisionskommitténs utkast till rekommendation om förvaltningsrevision, Balans nr 9 1981.

  • [15]

    Sistnämnda bestämmelse motsvaras i sak av 29:7 ABL.

  • [16]

    Se 86 § 2 st. ABL 1910 och 128 § 2 st. ABL 1944.

  • [17]

    RP 109/2005, s. 19.

  • [18]

    RP 109/2005, s. 67.

  • [19]

    Se EkuB 7/2006 rd s. 7 f. FABL 2006:624 5 kap. 3 §.

  • [20]

    Den finska föreningen för revisorer, Föreningen CGR, har översatt ISA till finska och i översättningen av ISA 260 Communication of Audit Matters with those Charged with Governance, har en bilaga lagts till med finsk standard för förvaltningsrevision; 260 B Granskning av förvaltningen.

  • [21]

    Revisionslag 13.4.2007/459 (Finland). Lagen omfattar sammanslutningar, vari även ingår aktiebolag.

  • [22]

    Se § 69 2 st. Lov om aktieselskaber nr. 370 af 13.6.1973 (lovbekg. nr. 545 af 20.6.1996) (Danmark)(”DASL”) respektive § 29 2 st. Lov om anpartsselskaber nr. 378 af 22.5.1996 (Danmark) (”APSL”).

  • [23]

    Jfr § 144 2 st. DASL samt § 8oe 2 st. APSL.

  • [24]

    Jfr § 69 2 st. DASL (§ 29 2 st. APSL). Den danska utredningen fann inte att en obligatorisk regel om ansvarsfrihet var nödvändig i Danmark. Betsenkning nr. 540/1969 s. 113. Icke desto mindre är en bestämmelse om ansvarsfrihet vanlig i danska bolagsordningar. Andersen, Aktie- og Anpartsselskabsret s. 363 n, 13. Enligt en undersökning presenterad 2002, innehöll bolagsordningen i 62% av samtliga danska börsnoterade aktiebolag bestämmelser om ansvarsfrihet. Rose, Om anvendelsen av decharge i borsnoterede selskaber, NTS 2002:2 s. 200, 202.

  • [25]

    Åke Danielsson, Ska revisor anmärka i kontrollfrågor om godtagbart bokslut kunnat upprättas, Balans nr 11/1996.

  • [26]

    Se Svernlöv, Ansvarsfrihet s. 224.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800  
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%