Balans nr 6-7 2008

”Sänk aktiekapitalet till 50 000 kronor”

Alternativt föreslår utredaren stegvis inbetalning av aktiekapitalet

Utredaren Carl Svernlöv redogör här tillsammans med Therese Larsson Dozet för det delbetänkande om lägsta tillåtna aktiekapital för privata aktiebolag som presenterades 13 maj. Förslaget innebär att aktiekapitalet sänks till 50000 kr. Utredningen slår fast att sänkningen skulle gynna främst tjänstesektorn – där fyra av fem nystartade företag återfanns 2006. Ett kompletterande förslag innebär att aktiekapitalet ska kunna betalas in stegvis – dock minst 25 procent från början.

Regeringen gav uppdraget att utreda bl.a. om kravet på lägsta tillåtna aktiekapital för privata aktiebolag bör sänkas. Utredningen om ett enklare aktiebolag överlämnade den 13 maj 2008 sitt delbetänkande Aktiekapital i privata aktiebolag (SOU 2008:49) till justitieminister Beatrice Ask. Förslagen ska nu remissbehandlas.

För den som vill starta ett företag finns det olika företagsformer att välja mellan. Ett aktiebolag kan bildas av en eller flera personer. Karakteristiskt för aktiebolaget är att andelarna i bolaget, aktierna, normalt är fritt överlåtbara och kan spridas på ett stort antal händer. Vidare kännetecknas aktiebolaget av att delägarna inte är personligt betalningsansvariga för bolagets förpliktelser. Detta innebär att investerare erbjuds möjlighet att finansiera affärsverksamhet utan att de därmed riskerar sin privatekonomi.

Som en konsekvens av dessa grundläggande principer finns i aktiebolagslagen (2005:551) ett kapitalskydd som kan sägas vara uppbyggt kring tre grundpelare. Dessa är reglerna om tillskottsplikt vid bolagets bildande – för privata bolag minst 100000 kr – och vid senare kapitalökningar, reglerna om begränsningar i bolagets rätt att disponera över tillskjutet eller upparbetat kapital samt reglerna om tvångslikvidation. Bestämmelserna har ansetts vara av stor betydelse för borgenärsskyddet, men även för aktieägarna själva genom att kapitalanskaffning underlättas. Det har även angetts att ett minsta lagstadgat krav på aktiekapital krävs som en form av seriositetsspärr för användningen av aktiebolagsformen, innebärande att den som vill använda sig av aktiebolagsformen ska vara kapabel och beredd att göra ett visst kapitaltillskott.

Reglering av aktiekapital

Av utredningsdirektiven framgår att det finns skäl att se över regleringen kring aktiekapitalet. Översynen kan ses som en del av det regelförenklingsarbete som pågår i Sverige och EU i syfte att bl.a. stärka företagens konkurrenskraft.

Synen på aktiekapitalets funktion varierar mellan olika länder. I vissa länder läggs stor vikt vid att tillhandahålla ett lagstadgat skydd för bolagets intressenter och då särskilt dess borgenärer. I andra länder fokuseras mer på flexibilitet och tillgänglighet genom att sätta en större tilltro till parternas förmåga att genom avtal skydda sina intressen. I Europa finns en trend mot sänkta eller slopade krav på aktiekapital för bolagsformer som motsvarar det svenska privata aktiebolaget.

För publika aktiebolag har medlemsstaterna att utforma bolagsrätten utifrån EG:s andra bolagsdirektiv, som innehåller bl.a. ett kapitalkrav. Inom EU har en diskussion pågått kring publika aktiebolag och utformningen av kapitalskyddet i andra bolagsdirektivet. En studie om kapitalskyddssystem och alternativ till dessa presenterades i februari 2008. Enligt kommissionen visar studien att andra bolagsdirektivet i sin nuvarande utformning inte orsakar väsentliga hinder för företagen och kommissionen har därför för närvarande inte några planer på uppföljning eller ändring i direktivet. Även om direktivet enbart är tillämpligt för publika aktiebolag så kan utformningen av kapitalskyddet vara av principiellt intresse även för privata aktiebolag.

Utredningen skulle enligt regeringens direktiv särskilt överväga nivåerna 50000 kr och 20000 kr som minimigräns. Ett annat alternativ som utredningen har övervägt är att lagen inte anger någon lägsta nivå, dvs. att minimigränsen för aktiekapitalet helt tas bort. Men en sådan lösning skulle bolagets stiftare kunna bestämma aktiekapitalet till 1 kr. Härutöver har utredningen även övervägt möjligheten till successiv inbetalning av aktiekapitalet vid nybildning.

Överväganden och förslag

Utredningens huvudförslag går ut på att kravet i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (2005:551) på ett minsta aktiekapital i privata aktiebolag sänks från 100000 kr till 50 000 kr.

Utredningen har valt att även presentera ett alternativt förslag som går ut på att det i aktiebolagslagen för privata aktiebolag erbjuds en möjlighet till successiv inbetalning av aktiekapitalet vid nybildning. För registrering av ett nybildat bolag ska enligt förslaget krävas att minst en fjärdedel av aktiekapitalet inbetalats. Detta förslag kan kombineras med en sänkning av minimikapitalet till 50 000 kr.

Huvudförslag – sänkning till 50 000 kr

Förslaget innebär inga andra förändringar i aktiebolagslagen än att kravet på minsta aktiekapital sänks från 100 000 kr till 50 000 kr.

Inledningsvis kan konstateras att penningvärdets försämring sedan 1995, då minimigränsen för aktiekapitalet höjdes från 50 000 till 100 000 kr, i praktiken innebär att en sänkning av kapitalkravet redan skett. Uppdraget har gått ut på att undersöka huruvida det är möjligt att även nominellt sänka dagens lagstadgade krav om 100 000 kr samt vilka effekter detta kan ge.

Utredningen har inte kunnat finna empiriskt stöd för att nyföretagandet i Sverige skulle öka på grund av en sänkning av aktiekapitalet. Däremot att den lagstadgade miniminivån för aktiekapitalet kan ha betydelse för den enskildes val av företagsform. Det är i och för sig inte något självändamål att öka antalet aktiebolag på bekostnad av andra företagsformer. Däremot bör även mindre verksamheter med lägre kapitalbehov få ökad valfrihet att kunna välja den associationsform som är mest lämplig i det enskilda fallet. En ökad tillgänglighet till aktiebolagsformen för mindre företag talar därför för att sänka dagens kapitalkrav.

Tjänstesektorn gynnas

En sänkning av aktiekapitalet skulle gynna företag vars initiala kapitalbehov inte uppgår till 100 000 kr och där kapitalkravet således ses som ett hinder att välja aktiebolagsformen. Det är framför allt fråga om verksamheter inom tjänstesektorn och då särskilt inom sådana branscher där investeringar i materiella tillgångar inte behövs i någon större omfattning. Flertalet nya företag, närmare fyra av fem, startades 2006 inom tjänstesektorn.

Ett annat argument som anförts för en förändring av kapitalkravet är en ökande tendens inom EU att bilda bolag i andra medlemsstater med lägre kapitalkrav och därefter driva verksamhet genom en filial i hemlandet. Mot bakgrund av att antalet filialer i Sverige med bolagsregistrering i andra medlemsstater är lågt bedöms i delbetänkandet att möjligheten att med en filial kringgå bestämmelserna om minimikapital inte är ett övertygande argument för att ta bort eller radikalt sänka minimigränsen för aktiekapitalet.

En i lagen angiven minimigräns för aktiekapitalet har den nackdelen att det inte finns någon koppling mellan denna mer eller mindre slumpartat bestämda gräns och det enskilda bolagets kapitalbehov och risker med verksamheten. Genom att ta bort minimigränsen i lagen skulle aktiekapitalet få bestämmas av aktieägarna själva så att detta stod i proportion till omfattningen och arten av verksamheten.

En lagstadgad minimigräns saknar vidare i princip betydelse för de borgenärer som avtalsvis kan säkra sina intressen, s.k. anpassande borgenärer. Det kan exempelvis vara fråga om en leverantör som kan kräva säkerhet genom återtagandeförbehåll eller leasing eller en kreditgivare som kan kräva personlig borgen eller annan säkerhet. Vissa borgenärer saknar dock möjlighet att genom avtal med bolaget reglera sina mellanhavanden och därigenom begränsa de risker som är förenade med anspråk mot bolaget, s.k. icke-anpassande borgenärer. Det är exempelvis fråga om staten med skatteanspråk. Vidare kan det hända att en borgenär av olika anledningar – exempelvis okunnighet, bristande vilja eller bristande information – inte kan skaffa sig relevant säkerhet. Dessa grupper har att förlita sig till bolagets förmögenhet. Ett krav på minimikapital kan därför ha en betydelse även om kravet, bl.a. genom att kapitalet snabbt kan förbrukas, kan komma att vara av mindre reellt värde.

Individuella överenskommelser

Bestämmelser om minimigräns för aktiekapitalet och om kapitalskydd kan vidare ha betydelse genom att utgöra en garanti som gäller kollektivt för nuvarande och framtida borgenärer. Vidare kan bestämmelserna ses som ett standardkontrakt för alla borgenärer. Detta kan frångås av de anpassande borgenärerna i det enskilda fallet om det är önskvärt med hänsyn till bolagets verksamhet.

I avsaknad av bestämmelserna skulle individuella överenskommelser krävas i större utsträckning, vilket skulle innebära ökade transaktionskostnader för både de bolag och de borgenärer som träffar avtal. En förändring av kraven i lagen kan således leda till att anpassande borgenärer, såsom kreditinstitut och leverantörer, ställer ökade krav på bolaget och dess aktieägare.

I delbetänkandet beskrivs att bankerna förutser en ökad användning av säkerheter såsom personlig borgen, ökade krav på insatt kapital samt krav på mer omfattande information från företagaren för det fall kravet på ett minsta aktiekapital tas bort eller väsentligen sänks.

Detta innebär således att för de aktieägare och bolag som är i behov av kredit, från kreditinstitut eller andra borgenärer, skulle de lagstadgade kraven ersättas av krav från anpassande borgenärer. Sådana ökade krav skulle dock inte påverka bolag utan behov av krediter.

En annan omständighet att beakta är kapitalkravets funktion som seriositetsspärr. Denna spärr kan sägas syfta till dels att en blivande företagare ska ha en genomtänkt affärsidé som denne är beredd att själv göra en kapitalinsats för, dels att undvika att aktiebolagsformen används för oseriösa syften. Ett krav på minimigräns för aktiekapital stoppar i och för sig inte missbruk av aktiebolagsformen, men kravet kan i vart fall utgöra ett visst hinder för de personer som vill starta ett aktiebolag i ett oseriöst syfte.

Med tanke på borgernärer

I delbetänkandet beskrivs att utredningen, mot bakgrund av ovanstående, funnit att det inte, i vart fall för närvarande, finns skäl att i svensk rätt ta bort minimigränsen för aktiekapitalet. Däremot bör aktiebolagsformen göras mer tillgänglig och därmed valfriheten för mindre företag öka genom att minimigränsen för aktiekapitalet sänks.

Eftersom sambandet mellan kapitalkravet i aktiebolag och det totala nyföretagandet är oklart bör inte alltför stora ingrepp göras i det nuvarande systemet. Vid en avvägning mellan intresset av att fler mindre företag ska kunna välja att bedriva sin verksamhet i aktiebolagsform och de olika effekter som en sänkning kan innebära har utredningen bedömt att aktiekapitalet inte ska sänkas till ett lägre belopp än 50 000 kr. Detta är en nivå som historiskt är mycket låg.

Anledningen till att utredningen föreslagit en sänkning till 50 000 kr i stället för 20 000 kr beror på en bedömning av att anpassande borgenärers avtalsvisa krav på ytterligare säkerheter, insatt kapital och information skulle bli lägre vid en sänkning till 50 000 kr än till 20 000 kr. Vidare får kapitalkravet större betydelse för icke-anpassande borgenärer i form av standardkontrakt samt generellt som en seriositetsspärr för det fall gränsen inte sänks för mycket. Utredningen har även beaktat att ju lägre kapitalkravet är desto större är risken för att bolaget hamnar i en tvångslikvidationssituation, dvs. en situation när hälften av aktiekapitalet är förbrukat och styrelsen är skyldig att agera på visst sätt. En sådan situation innebär ett antal krav på bolaget och därmed ökade administrativa kostnader.

Alternativförslag – successiv inbetalning

Vid sidan av huvudförslaget finns i delbetänkandet även ett förslag om successiv inbetalning av aktiekapitalet vid nybildning av privat aktiebolag. I det alternativa förslaget ingår en möjlighet att samtidigt sänka minimikapitalet till 50 000 kr.

Förslaget innebär att en förutsättning för att ett nybildat privat aktiebolag ska kunna registreras blir att minst en fjärdedel av aktiekapitalet inbetalats. Detta innebär en minsta inbetalning med 25 000 kr för det fall minsta tillåtna aktiekapital uppgår till 100 000 kr eller 12 500 kr för det fall minsta tillåtna aktiekapital uppgår till 50 000 kr. För obetald del av aktierna är aktieägaren personligt betalningsskyldig fram till dess full betalning erlagts. Vid överlåtelse av en aktie som ännu inte är betald, svarar förvärvaren, så snart denne anmält sig för införing i aktieboken, för betalningen tillsammans med överlåtaren. Enligt förslaget har stiftarna att i stiftelseurkunden bestämma tidsgräns för betalning av aktiekapitalet. När tiden för betalning gått ut har styrelsen att inom en månad göra en anmälan om betalningen till Bolagsverket. En aktie som inte betalas i rätt tid ska kunna förverkas. Underlåten anmälan av betalning till Bolagsverket ska enligt förslaget vidare utgöra grund för beslut om tvångslikvidation.

Kan bli krångligt

Dagens krav på full inbetalning av aktiekapitalet som förutsättning för registrering har motiverats med att det är först när aktiekapitalet blivit inbetalt som borgenärerna får någon form av kompensation för det bortfall av personligt ansvar för bolagets förpliktelser som inträffar i och med registreringen. Detta får dock vägas mot att en i lag upptagen möjlighet till successiv inbetalning av aktiekapitalet innebär att stiftarna erbjuds en större flexibilitet vid bolagets bildande, en flexibilitet som skulle kunna vara särskilt betydelsefull i fall där stiftarna är olika resursstarka. Genom att stiftarna skulle få en längre tid på sig att betala aktiekapitalet skulle även tillgängligheten till aktiebolagsformen öka för framför allt vissa mindre företag. Denna effekt skulle bli större om aktiekapitalet samtidigt sänks till 50 000 kr.

Häremot måste vägas att företagets anpassande borgenärer kan antas ställa högre krav på säkerheter och information fram till dess aktiekapitalet är helt inbetalt eller i vart fall uppgår till 50 000 kr. Det har från banker framkommit att kreditförsörjningen för mindre bolag skulle kunna försämras vid detta alternativ och då särskilt om aktiekapitalet samtidigt sänks till 50000 kr. Dessa effekter påverkar dock inte företag som på grund av verksamhetens art inte har behov av kredit från anpassande borgenärer.

Vidare innebär det alternativa förslaget ett ökat informationsbehov och ökade administrativa kostnader för de bolag som överväger en successiv inbetalning. De föreslagna bestämmelserna kan uppfattas som krångliga. Detta är inte en önskvärd konsekvens utifrån målet att förenkla regelverket för mindre företag. Här kan också konstateras att för det fall gränsen kvarstår vid 100 000 kr skulle de företag som idag ser aktiekapitalet som ett hinder för att välja aktiebolagsformen mer eller mindre vara hänvisade till den successiva inbetalningen för att få tillgång till aktiebolagsformen. För det fall gränsen dessutom sänks till 50 000 kr uppkommer en större valfrihet för de minsta företagen.

För att kunna bedöma om det alternativa förslaget, trots de ovan angivna skälen som talar emot detta, uppfattas som positivt för mindre företag har utredningen valt att lägga fram förslaget, med eller utan en sänkning av aktiekapitalet, som alternativ att bedömas under remissbehandlingen.

Ikraftträdande

De föreslagna ändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli 2009.

Privata aktiebolag som bildats före ikraftträdandet har därefter möjlighet att enligt gällande regelverk minska aktiekapitalet till 50 000 kr.

En utvärdering av reformen bör ske efter några år. Om man härvid skulle finna övervägande positiva effekter av reformen kan eventuellt ytterligare sänkningar övervägas.

I ett särskilt yttrande från Annika Fritsch, Företagarna, förordas att huvudförslaget ska vara en sänkning till 50 000 kr kombinerat med möjligheten till successiv inbetalning, varvid dock minst 20 000 kr måste inbetalas för att bolaget ska kunna registreras.

Advokat Carl Svernlöv är verksam vid Baker & Mckenzie Advokatbyrå. Jur. Kand. Therese Larsson Dozet är hovrättsassessor vid hovrätten över Skåne och Blekinge.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2017 2018 2019
Prisbasbelopp 44 800 45 500 46 500
Förhöjt pbb. 45 700 46 500 47 400
Inkomstbasbelopp 61 500 62 500 64 400
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2016 2017 2018
Räntesats 0,47 0,36* 0,36

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016 2017 2018
Räntesats -0,5 -0,5 -0,5
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2016 2017 2018
Positiv 6,65 6,27 6,49
Negativ 1,65 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2016 2017 2018
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 9,50
Förmånsbil, bensin 6,50 6,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2016 2017 2018
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2016 2017 2018
Skattesats 22% 22% 22%
Mervärdesskatt
År 2016 2017 2018
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1939 - 1952 1953 -
Arb. avgifter 6,15% 16,36% 31,42%
Egenavgifter 6,15% 16,36% 28,97%