Detta år kanske uppfattas som relativt händelselöst, i alla fall i jämförelse med nästa år då fler standarder och större ändringar av befintliga standarder från IASB träder i kraft. Det saknas dock inte nyheter som berör bokslutet 2008. För åttonde året i rad beskriver Carina Edlund och Jorma Kyrö kortfattat de nyheter som riktar sig såväl till de noterade som ickenoterade företagen och som publicerats av internationella normgivare: International Accounting Standards Board (IASB), International Financial Reporting Committee (IFRIC) samt svenska normgivare såsom Rådet för finansiell rapportering (Rådet) och Bokföringsnämnden (BFN). Här beskrivs även nyheter i årsredovisningslagen (ÅRL) och bokföringslagen (BFL) samt andra lagar som kan vara av intresse. Endast nyheter som berör associationsformen aktiebolag beskrivs. Vidare berörs inte normgivning som är specifik för finansiella företag.

Artikeln är skriven utifrån antagandet att ett företag har kalenderår som räkenskapsår. Var därför observant på tidpunkterna för ikraftträdandena för nya lagregler och ny normgivning om företaget har brutet räkenskapsår. Om inget annat framgår av artikeln ska de nya reglerna, som beskrivs under avsnittet ”Nyheter som ska tillämpas i samband med upprättandet av bokslutet 2008”, tillämpas för räkenskapsår som påbörjas den 1 januari 2008 eller senare.

”Nyheter inför bokslutet 2008” finns även att ladda ner som pdf på Balans hemsida; <www.tidskriftenbalans.se>

Nyheter som ska tillämpas i samband med upprättandet av bokslutet 2008

Årsredovisningslagen (1995:1554)

Nya upplysningskrav för koncernen i förvaltningsberättelsen

EU:s direktiv om uppköpserbjudande implementerades i ÅRL förra året genom ett tillägg i ÅRL av paragraf 2 a) i 6:e kapitlet. Det nya upplysningskravet i förvaltningsberättelsen gällde för aktiebolag vars aktier var noterade på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad. Ändringen tillämpades för räkenskapsår som påbörjades efter den 30 juni 2006. Nu har ett tillägg skett i ÅRL 7:32 § p. 6 vilket innebär att motsvarande upplysningar även ska lämnas i koncernredovisningen för moderföretag som omfattas av IAS-förordningen. Tidigare omfattade upplysningsskyldigheten bara moderföretaget.

Aktiebolagslagen

Gränsöverskridande fusioner SFS 2008:12 – Ändring av kapitel 23 om fusioner

Från och med den 15 februari 2008 är det möjligt att genomföra fusioner mellan aktiebolag inom EES-området. Detta avser såväl kombinationer som absorptioner. Registrering av fusionsplanen ska göras av det svenska bolag som ingår i fusionen. I det fall det finns flera svenska bolag ska det övertagande bolaget lämna in fusionsplanen. I det fall det inte finns ett svenskt övertagande bolag ska det äldsta svenska överlåtande bolaget lämna in fusionsplanen. Motsvarande regler gäller vid ansökan om att verkställa fusionsplanen.

Ett särskilt bokslut ska lämnas in för perioden från den sista årsredovisningen och fram tills att fusionen registreras. Reglerna i BFL 6 kap. 4-9 §§ samt 12 § ska följas avseende innehåll i detta bokslut. Bokslutet ska lämnas in till Bolagsverket inom en månad från bokslutsperiodens utgång.

I de fall det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i annan stat än Sverige ska det svenska bolaget som deltar i fusionen, inför registrering av fusionen, lämna in ett intyg från Bolagsverket till relevant myndighet i den utländska staten. Av intyget ska det framgå att den del av fusionen som regleras genom svensk lag har skett i enlighet med denna lag. Detta ska ske inom sex månader från utfärdandet av intyget. I de fall det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige får inte Bolagsverket registrera fusionsplanen innan motsvarande intyg inkommit från de utländska myndigheterna för de bolag som ingår i fusionen.

När det övertagande bolaget har sitt säte i annan stat än Sverige registrerar Bolagsverket att det svenska bolaget är upplöst efter att fusionen är registrerad.

Nyheter från Rådet för finansiell rapportering

Rådet för finansiell rapportering (Rådet) övertog ansvaret för svensk normgivning för noterade företag på en reglerad marknad från Redovisningsrådet under 2007. Rådet har beslutat att benämna sina rekommendationer för Rekommendationer från Rådet för finansiell rapportering (RFR). Rådet har även dragit tillbaka RR 31 Delårsrapportering för koncerner.

Vi vill poängtera att under sommaren publicerade Rådet utkast till ändringar av RFR 1.1 samt RFR 2.1. I slutet av november, efter pressläggningen av denna tidning, kommer Rådet att besluta om den slutliga utformningen av ändringarna. Det är möjligt att de uppdaterade rekommendationerna kommer att innehålla ändringar som får förtidstillämpas vid upprättande av bokslutet för 2008. Vi redogör inte för de föreslagna ändringarna i den här artikeln.

RFR 1.1 Kompletterade redovisningsregler för koncerner

Rekommendationen ersätter RR 30:06. Ändringarna i RFR 1 har begränsats till redaktionella ändringar i form av nya hänvisningar till lagrum och årstalsbeteckningar.

RFR 2.1 Redovisning för juridiska personer

Rekommendationen ersätter RR 32:06. Nedan specificeras de väsentligaste nyheterna i RFR 2.1.

Lättnadsregler avseende tillämpning av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar samt IAS 1 Utformning av finansiella rapporter. IFRS 7 innehåller tre olika slag av upplysningskrav:

  1. kvalitativa beskrivningar avseende karaktären av de risker som uppstår genom finansiella instrument samt de mål, policies, organisation och metoder/processer som tillämpas för att hantera dessa risker,

  2. kvantitativ information om risk- och kapitalsituation,

  3. specifikation avseende redovisade belopp.

I många fall tillämpas gemensam riskhantering för alla enheter i en koncern. En fullständig tillämpning i juridisk person som är moderbolag och som upprättar koncernredovisning behöver i sådana fall inte vara en förutsättning för att ge en rättvisande bild. Detsamma gäller upplysningar om kapital i IAS 1 p. 124 a-c. Rådet tillåter därför undantag i juridisk person för punkt 1 och 2 ovan samt för upplysningar om kapital i IAS 1 p. 124 a-c.

Tillämpning av IAS 19 Ersättningar till anställda

IAS 19 tillåter redovisning enligt den s.k. korridormetoden, vilken normalt inte till-lämpas i juridisk person. Rådet har därför funnit att förändringsanalyser från ingående balans till utgående balans för förpliktelser respektive förvaltningskapital inte behöver lämnas för juridisk person. I RFR 2 presenteras uppställningar för något förenklade upplysningskrav.

Det görs vidare ett förtydligande att det föreligger en valfrihet för företag att till-lämpa IAS 19 i juridisk person. Tillämpning av tryggandelagen är dock en förutsättning för skattemässig avdragsrätt.

Upplysningar i koncernredovisningen tillämpliga på moderbolaget

I de fall upplysningarna i koncernredovisningen även är tillämpliga på moderbolaget och det är uppenbart att de avser både koncern och moderbolag, begränsas upplysningskraven i moderbolaget till de krav som gäller specifikationer av redovisade belopp. Begränsningen gäller inte sådana upplysningskrav som följer av ÅRL och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd.

Uttalanden från Rådet för finansiell rapportering

Rådet för finansiell rapportering har dragit tillbaka samtliga Uttalanden från Redovisningsrådet. Några av dessa har sedan publicerats som Uttalande från Rådet för finansiell rapportering, nedan framgår vilka uttalanden som publicerats:

  • UFR 1 (f.d. URA 5) Nedskrivning avaktier i dotterföretag i samband med en koncernintern omstrukturering.

  • UFR 2 (f.d. URA 7) Koncernbidrag och aktie ägartillskott.

  • UFR 3 (f.d. URA 42) Klassificering av ITP-planer som finansieras genom försäkring i Alecta.

  • UFR 4 (f.d. URA 43) Redovisning av särskild löneskatt och avkastningsskatt.

  • UFR 5 (f-d. URA 44) Redovisning av övergång från tillämpning av punkt 30 i IAS 19 Ersättningar till anställda till punkt 29.

  • UFR 6 (f.d. URA 45) Pensionsplaner som omfattar flera arbetsgivare.

  • UFR 7 (f.d. URA 46) IFRS 2 och sociala avgifter för noterade företag.

  • UFR 8 (f.d. URA 47) Redovisning av eget kapital i koncern.

Nyheter från Bokföringsnämnden

BFNAR 2007:4 Definitioner och begrepp

Med anledning av införandet av lagen om värdepappersmarknaden den 1 november 2007 har nya definitioner och begrepp införts. Ovanstående allmänna råd ska utgöra en brygga till de tidigare definitionerna och begreppen då BFN valt att inte uppdatera de befintliga allmänna råden, uttalandena och vägledningarna med de nya definitionerna och begreppen.

Enligt det allmänna rådet gäller följande definitioner i BFN:s allmänna råd med tillhörande vägledningar och uttalanden:

  • Börs: det som utgör en reglerad marknad enligt lagen om värdepappersmarknaden eller en motsvarande marknad utanför EES,

  • Noterade företag: företag vars andelar, teckningsoptioner eller skuldebrev är upptagna till handel på en reglerad marknad inom EES eller på en motsvarande marknad utanför EES,

  • Icke-noterade företag: företag som inte är noterade företag, och

  • Noterad kurs: det pris för en aktie eller något annat finansiellt instrument som har betalats i handeln på en reglerad marknad inom EES eller på en motsvarande marknad utanför EES.

Begreppet auktoriserad marknadsplats utgår.

BFNAR 2008:1 Årsredovisning i mindre aktiebolag – K2

Under 2004 startade BFN K-projektet för att göra BFN:s föreskrifter mer användarvänliga. Grundtanken är att en användare ska finna samtliga regler i regelverket. Definitionen av mindre företag följer definitionen i ÅRL 1 kap. 3 §. Regelverket får endast tillämpas av privata aktiebolag. Mindre aktiebolag som är moderbolag i en större koncern får inte tillämpa K2. K2 är ett heltäckande regelverk vilket innebär att om ett aktiebolag väljer att tillämpa K2-reglerna ska dessa tillämpas i sin helhet och utan avvikelser. K2-regelverket är frivilligt att tillämpa och alternativet är att utöver ÅRL tillämpa BFN:s övriga normering och RR 1 – RR 29 med tillhörande URA. Först när K3 trätt i kraft kommer K2 att bli tvingande för de mindre aktiebolagen. K2 får tillämpas på årsredovisningar som upprättas per den 31 december 2008 eller senare.

Vad gäller de finansiella rapporterna finns fastställda uppställningar för förvaltningsberättelse, resultaträkning och balansräkning. Det är inte tillåtet att i resultat-och balansräkningarna lägga till rubriker, underrubriker eller summeringsrader. Endast resultaträkning indelad på kostnadsslag tillåts. Om ett bolag har funktionsindelad resultaträkning innan K2 tillämpas behöver företaget inte räkna om jämförelsetalen, i stället lämnas upplysningar om att en funktionsindelad uppställningsform tillämpats tidigare och föregående års årsredovisning lämnas som bilaga.

K2 baseras på matchningsprincipen som innebär att en utgift som kan hänföras till en specifik intäkt ska redovisas som en kostnad samma år som inkomsten redovisas som intäkt. I K2 definieras inkomst som det ett företag tar emot för egen räkning till följd av transaktioner som ökar företagets egna kapital. Tillskott från företagets ägare är inte en inkomst. En inkomst blir enligt K2 en intäkt när väsentliga risker och förmåner har övergått till följd av transaktionen, beloppet kan beräknas på ett tillförlitligt sätt och det är sannolikt att de ekonomiska fördelarna av transaktionen kommer att tillfalla företaget. K2 innehåller ett antal typexempel som förklarar när väsentliga risker och förmåner övergår samt när vissa inkomster ska redovisas som en intäkt. Exempelvis anges att ett skadestånd ska redovisas som en intäkt när en överenskommelse träffats eller beloppet fastställts i en dom. Vidare ska erhållna koncernbidrag redovisas via resultaträkningen.

Ett företag som följer K2 behöver inte periodisera inkomster och utgifter där en enskild post understiger 5 000 kronor. Återkommande utgifter, som inte är personalutgifter, behöver inte periodiseras. Dessa får redovisas som en kostnad då fakturan normalt erhålls eller betalning sker. Utgiften får inte variera med mer än högst 20 procent mellan åren och det förutsätts att varje år belastas med en årskostnad. Ett företag behöver inte redovisa avsättning om summan av dessa kan antas understiga det lägsta av 25 000 kronor eller 10 procent av ingående eget kapital. Detta gäller inte pensionsåtaganden. En avsättning till följd av en tvist med myndighet som exempelvis Skatteverket eller domstol redovisas till det belopp som beslutats av den instans som senast prövat ärendet. En avsättning som är ett pensionsåtagande ska nuvärdeberäknas liksom en avsättning som ska regleras efter tio år eller senare. En avsättning som ska regleras inom tio år får nuvärdeberäknas. Om så sker är detta ett val av redovisningsprincip vilket innebär att samtliga avsättningar som regleras inom tio år ska nuvärdeberäknas. Skulder får inte nuvärdeberäknas.

Vad gäller uppskrivning av anläggningstillgångar så tillåts uppskrivning endast avseende byggnader och mark. Uppskrivning begränsas till taxeringsvärdet. Egenupparbetade immateriella tillgångar får inte redovisas som en tillgång. Uppskjuten skatt ska inte redovisas. Finansiella instrument får inte värderas till verkligt värde i enlighet med 4 kap. 14 a) ÅRL.

Det finns särskilda övergångsregler som tillämpas vid övergång till K2. Dessa kan delas in i två grupper. En grupp avser de poster när det krävs korrigering mot det ingående egna kapitalet. Detta omfattar följande poster:

  • Om det vid övergången till K2 finns redovisade egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar ska det ingående värdet bokföras mot ingående eget kapital.

  • Leasade tillgångar som redovisats som materiella anläggningstillgångar samt skulder hänförliga till dessa ska bokföras mot ingående eget kapital.

  • En ingående uppskjuten skattefordran bokförs mot ingående eget kapital. Om det föreligger en uppskjuten skatteskuld till följd av att en anläggningstillgång skrivits upp ska avsättningens ingående redovisade värde bokföras mot uppskrivningsfond. Övriga uppskjutna skatteskulder bokförs mot ingående eget kapital.

  • Ej redovisade åtaganden.

  • Uppskrivet belopp på andra anläggningstillgångar än byggnader och mark.

  • Finansiella instrument till verkligt värde.

Den andra gruppen avser de poster när det inte krävs korrigering mot ingående balans utan dessa värden får även fortsättningsvis ligga till grund för värderingen. Denna omfattar följande poster:

  • Byggnader och mark som tidigare skrivits upp.

  • Varulager där anskaffningsvärdet inkluderar utgifter som inte får ingå enligt K2.

  • Egentillverkade materiella anläggnings tillgångar vars anskaffningsvärde inkluderar utgifter som inte får ingå i anskaffningsvärdet enligt K2.

För övriga poster görs ingen korrigering i den ingående balansen utan effekten redovisas i resultaträkningen första året företaget tillämpar det allmänna rådet.

Vad gäller upplysningskrav är utgångspunkten att upplysningar utöver ÅRL:s krav inte behöver lämnas. Vad gäller beskrivningen av tillämpade redovisningsprinciper är dessa mycket förenklade. Det ska framgå att ÅRL samt att BFNAR 2008:1 tillämpas. Vidare behöver det framgå vilken princip som tillämpas för tjänste- och entreprenaduppdrag om detta förekommer samt avskrivningstiden för anläggningstillgångar.

Ändring av uttalandet till BFNAR 2000:2 Tillämpning av Redovisningsrådets rekommendationer och uttalanden

BFN har till viss del övertagit ansvaret för Redovisningsrådets rekommendationer RR 1-29 och vissa akutgruppsuttalanden. I det allmänna rådet och dess uttalande anges i vilken utsträckning Redovisningsrådets rekommendationer respektive uttalanden får tillämpas. I uttalandet förtydligas att vissa punkter i Redovisningsrådets rekommendationer RR 1-29 kan komma att strida mot lag eftersom rekommendationerna inte uppdaterats med alla lagändringar efter den 1 januari 2005. BFN förtydligar också att när sådana motsatsförhållanden uppstår är det lagens krav som ska följas även om rekommendationen anger något annat.

Nyheter från FAR SRS

Ändringar i RedR 1 Årsredovisning i aktiebolag

Denna rekommendation från FAR SRS baseras på de krav som finns i ÅRL och BFN:s allmänna råd och vägledningar för större företag och i korthet är de väsentliga ändringarna följande:

  • Enligt ÅRL så slipper en underkoncern upprätta egen koncernredovisning genom hänvisning till moderbolagets koncernredovisning om denna upprättats på ett likvärdigt sätt med EG:s sjunde direktiv. Vad avses då med uttrycket på ett likvärdigt sätt? Enligt förarbetena till ÅRL så godkänns IFRS. AV RedR 1 framgår att FAR SRS anser att även US GAAP och japansk GAAP kan anses vara likvärdiga med IFRS. Hänsyn måste dock tas i det enskilda fallet till de skillnader som faktiskt förekommer regelverken emellan. För övrig GAAP måste prövning ske från fall till fall.

  • Aktierelaterade ersättningar reglerade med egetkapitalinstrument får redovisas i resultat- och balansräkningarna enligt IFRS 2 Aktierelaterade ersättningar. Rekommendationen behandlade tidigare endast kontantreglerade ersättningar, syntetiska optioner, med hänvisning till URA 2 Syntetiska optioner. Om temporära skillnader uppkommer avseende aktierelaterade ersättningar ska de större företagen redovisa uppskjuten skatt på dessa. Detta med anledning av att skatteavdrag i vissa fall kan medges för aktierelaterade ersättningar.

  • Vad gäller upplysningar om ersättningar till ledande befattningshavare så förtydligar FAR SRS att de anser att det är ”funktionssyn” som ska tillämpas framför ”personsyn”. Det innebär att en före detta vd, före detta vice vd, före detta styrelseledamot eller före detta suppleant endast omfattas av upplysningskraven på erhållna ersättningar avseende de ersättningar som de erhållit i sin ledningsfunktion. Ersättning som de erhåller efter att de lämnat funktionen som vd, styrelseledamot etc. ska inte ingå. I praxis har använts såväl ”funktionssyn” som ”personsyn”. ÅRL innehåller även krav på publika aktiebolag att lämna individuella upplysningar bl.a. avseende ersättningar till vice vd och här förekommer olika tolkningar i praxis. FAR SRS har hos justitiedepartementet begärt ett förtydligande av ÅRL i denna fråga. I avvaktan på ett svar så anges i RedR 1 att det endast är vice vd som utgör en del av bolagsorganet ”verkställande direktör” som omfattas av upplysningskraven i ÅRL avseende individuell upplysning. Motiveringen är att en vice vd enligt ABL är en person som agerar som ställföreträdande till vd i vissa fall.

Ändringar i övriga rekommendationer och uttalanden från FAR SRS

I RedR 3 Redovisning av ställda säkerheter har ett förtydligande gjorts avseende moderföretag som ställt aktier i dotterföretag som pant och vilket belopp som ska anges i koncernredovisningen när det förekommer minoritetsintresse i dotterföretaget. I koncernredovisningen ska det koncernmässiga värdet anges på den ställda säkerheten. Med koncernmässigt värde avses det redovisade värdet av dotterföretagets nettotillgångar i koncernbalansräkningen med tillägg/avdrag för koncernmässiga över- och undervärden samt efter avdrag för eventuellt minoritetsintresse.

En inkonsekvens mellan RedU 1 Redovisning av bankcertifikat samt RedU 2 Redovisning av bankcertifikat och statsskuldsväxlar avseende fråga om periodisering av ränta samt fråga om redovisning av upplupen ränta har åtgärdats. Före ändring av RedU 1 förespråkades linjär metod och i RedU 2 effektivräntemetod. Nu krävs effektivräntemetoden i såväl RedU 1 som i RedU 2. Det finns dock en möjlighet att tillämpa linjärmetod för värdepapper med kort löptid som en approximation till effektivräntemetoden då beloppet inte skiljer sig väsentligt från det belopp som framkommit med effektivräntemetoden.

När det gäller redovisning av upplupen ränta finns det två sätt att redovisa denna. Antingen tillsammans med tillhörande värdepapper eller att redovisa upplupen ränta i posten Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter. Vald princip ska tillämpas konsekvent för alla likartade finansiella instrument.

Andra ställningstagande från FAR SRS

Kan ett bolag som tidigare haft sina aktier eller skuldebrev noterade på en reglerad marknadsplats men sedan lämnar denna marknadsplats, alternativt att marknadsplatsen upphör att vara en reglerad marknadsplats, byta från redovisning enligt IFRS till redovisning enligt svenska redovisningsregler? Såväl Aktietorget som NGM Equity (efter övergångsperioden) har upphört att vara reglerade marknadsplatser varför frågan aktualiserats. Det kan även vara så att ett bolag frivilligt tillämpat IFRS i sin koncernredovisning och där förutsättningarna av andra skäl förändrats på ett sådant sätt att rapportering enligt IFRS inte längre kan anses vara motiverat för intressenterna.

FAR SRS anser att om bolaget inte längre är av allmänt intresse ska det vara möjligt att övergå från redovisning enligt IFRS till redovisning enligt RR 1-29 eller till redovisning enligt BFN:s allmänna råd. För ett bolag vars aktier eller skuldebrev handlas på en marknadsplats som inte är reglerad anser FAR SRS att detta är en indikation på att bolaget är av allmänt intresse varför RR 1-29 i första hand bör vara tillämpliga. Notera dock att det förekommer att marknadsplatsen via regler och avtal reglerar vilka redovisningsregler som ska tillämpas.

Nyheter från IASB och IFRIC

IFRIC 11 – IFRS 2 – Transaktioner med egna aktier, även koncerninterna

Tolkningsuttalandet ska tillämpas för räkenskapsår som börjar den 1 mars 2007 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Tolkningsuttalandet tillämpas retroaktivt. Tolkningsuttalandet antogs av EU den 1 juni 2007. I tolkningsuttalandet klargörs att om moderbolaget direkt ger anställda i ett dotterföretag rätt till moderbolagets egetkapitalinstrument så ska transaktionen i dotterföretaget klassificeras som en ”egetkapitalinstrument reglerad” transaktion. En förutsättning är att transaktionen klassificeras på samma sätt i moderföretagets koncernredovisning. När ett dotterföretag ger sina anställda rätt till egetkapitalinstrument i moderföretaget klassificeras transaktionen i dotterföretaget som en kontantreglerad transaktion.

Tolkningsuttalandet slår vidare fast att i följande fall betrakta transaktioner som ”egetkapitalinstrument reglerade”:

  • Ett företag som utfärdar egna egetkapitalinstrument till anställda och antingen väljer eller tvingas att köpa dessa från en annan part för att kunna fullfölja sina åtaganden.

  • Ett företag eller dess aktieägare utfärdar egna egetkapitalinstrument till anställda och aktieägarna levererar egetkapitalinstrumenten till de anställda.

IFRIC 12 Service Concession Arrangements

Tolkningsuttalandet är ännu inte godkänt av EU. Om/när det godkänns ska tolkningsuttalandet tillämpas för räkenskapsår som påbörjas den 1 januari 2008 eller senare, tidigare tillämpning uppmuntras.

Tolkningsuttalandet behandlar hur koncessioner för samhällsservice ska redovisas hos operatören dvs. det företag som slutit avtal med en enhet inom den offentliga sektorn att tillhandahålla viss samhällsservice. Koncessioner för samhällsservice är avtal där ett privat företag ansvarar för konstruktion alternativt kvalitetshöj ande åtgärder samt drift och underhåll av en infrastrukturtillgång som används för samhällsservice, exempelvis en väg, en järnväg eller en bro. I de fall operatören erhåller intäkter för att den tillhandahåller service ska dessa redovisas enligt IAS 18. I de fall operatören arbetar med konstruktion och kvalitetshöjande åtgärder ska intäkterna redovisas i enlighet med IAS 11.

IFRIC 12 anger att om operatören har en ovillkorlig avtalsmässig rätt att erhålla pengar eller andra finansiella tillgångar direkt från enheten inom den offentliga sektorn, ska tillgången redovisas som en finansiell tillgång i enlighet ned IAS 32, IAS 39 samt IFRS 7. Om operatören i stället har en rätt att debitera användarna för samhällsservicen redovisas tillgången som en immateriell tillgång enligt IAS 38.

IFRIC 14 – IAS 19 – The Limit on a Defined Benefit Asset, Minimum Funding Requirements and their interaction

Tolkningsuttalandet ska tillämpas på räkenskapsår som börjar den 1 januari 2008 eller senare. EU förväntas godkänna tolkningsuttalandet i slutet av 2008.

I många länder finns det krav på viss fondering för att trygga pensionsutfästelser enligt en förmånsbestämd plan. Tolkningsuttalandet behandlar frågan kring fondering för att trygga pensionsutfästelser enligt en förmånsbestämd plan och specifikt hur krav på viss fondering samverkar med IAS 19 och dess tak för en förmånsbestämd tillgång.

Nyheter som ska tillämpas i samband med upprättandet av bokslutet 2009

Aktiebolagslagen

Skärpta regler om fusion mellan aktiebolag

Den 1 januari 2009 träder ändringar i kraft avseende regler om fusion mellan aktiebolag. Lagändringen har sin bakgrund i den kritik som har riktats mot möjligheten att överta minoritetsaktier genom fusion i stället för med tillämpning av reglerna för tvångsinlösen.

Enligt ändrad lydelse av ABL 23 kap. 2 § ska mer än hälften av vederlagets sammanlagda värde utgöras av aktier i det övertagande bolaget. Vidare har 17 kap. 17 § ändrats såtillvida att övertagande bolagets aktier i ett överlåtande bolag inte ska beaktas vid en omröstning i det senare bolaget om en fråga om fusion. Det nu gällande kravet på nio tiondelars majoritet för beslut om fusion mellan ett överlåtande publikt aktiebolag och ett övertagande privat aktiebolag har utvidgats till att omfatta fusioner där det överlåtande bolaget är ett publikt bolag vars aktier är upptagna för handel på en reglerad marknad och som fusionsvederlag ska lämna aktier som, vid den tidpunkt då vederlaget ska lämnas ut, inte är upptagna till handel på en sådan marknad.

Majoritetskravet på nio tiondelar för beslut om fusioner där kontanter ingår i fusionsvederlaget har tagits bort.

Nyheter från IASB och IFRIC

IFRS 8 Rörelsesegment

IFRS 8 Rörelsesegment ersätter den nuvarande standarden IAS 14 Segmentrapportering. IFRS 8 får tillämpas i förtid.

IFRS 8 ska tillämpas av företag som emitterat eller har för avsikt att emittera aktier eller skuldebrev avsedda för allmän handel. Ett moderföretag som upprättar koncernredovisning behöver endast lämna information om rörelsesegment enligt IFRS 8 i koncernredovisningen.

Syftet med standarden är att man ska lämna information avseende koncernens verksamhet som hjälper användarna av de finansiella rapporterna att förstå den affärsverksamhet som bedrivs och vilka finansiella effekter som kan uppstå i denna verksamhet.

De stora skillnaderna mellan IFRS 8 och IAS 14 är att IFRS 8 kräver information i de finansiella rapporterna baserat på en management approach eller företagsledningssynsätt. Det innebär att identifieringen av en koncerns segment utgår från den interna rapporteringen som högste verkställande beslutsfattare använder sig av för att följa upp rörelsesegmentens prestationer. Eftersom standarden har ett företagsledningssynsätt är det vidare inget krav att den information som lämnas till den högste verkställande beslutsfattaren är upprättad enligt IFRS.

IAS 14 kräver information om koncernens segment på två ledder, primära och sekundära, dessa kan utgöras av antingen rörelsegrenar eller geografiska områden. Vidare har IAS 14 sin utgångspunkt i de finansiella rapporterna vilket medför att den information som lämnas i de finansiella rapporterna avseende segmenten ska vara upprättad enligt IFRS.

En annan skillnad är att en del av en koncern kan uppfylla kriterierna för ett rörelsesegment, enligt IFRS 8, trots att alla eller stora delar av dess försäljning sker till andra rörelsesegment. Enligt IAS 14 är sådana delar aldrig att betrakta som egna segment eftersom IAS 14 har ett krav på att försäljningen måste ske till mer än 50 procent till externa kunder för att överhuvudtaget få redovisas som ett eget segment.

Högste verkställande beslutsfattare

När man tillämpar IFRS 8 bör man börja med att fastställa vem eller vilka som utgör koncernens högsta verkställande beslutsfattare.

Högste verkställande beslutsfattare har det högsta operativa ansvaret för driften av verksamheternas olika delar och ansvarar för allokeringen av resurser till de olika delarna samt följer upp dess prestationer.

Enligt standarden utgör högste verkställande beslutsfattare snarare en funktion än en chef med en specifik titel. Funktionens uppgift är att fördela resurser till och följa upp koncernens olika delar. Vanligtvis kan det vara vd (CEO) eller en driftschef (COO) men kan även vara en grupp av individer, exempelvis en koncernledning. Vidare framgår det av standarden att en koncern endast kan ha en funktion som högste verkställande beslutsfattare.

Identifiering av rörelsesegment

Den interna rapportering som sker till högste verkställande beslutsfattare avgör i slutänden vilken information som kommer att lämnas i koncernens finansiella rapporter avseende rörelsesegmenten. Det är sannolikt att högste verkställande beslutsfattare får flera uppsättningar av intern information som belyser verksamhetens olika delar för sin uppföljning. Det är då kanske inte helt klart vilka delar som utgör koncernens rörelsesegment. Andra faktorer kan då användas för att fastställa vilken uppsättning av information som utgör koncernens rörelsesegment. En sådan faktor, som nämns i standarden, är att rörelsesegment normalt har segmentchefer som är ansvariga för verksamheten. Segmentschefen har regelbunden kontakt med högste verkställande beslutsfattare och diskuterar verksamheten i rörelsesegmentet och dess nuvarande och framtida finansiella prestationer. Andra faktorer som nämns i standarden är karaktären på verksamheten samt den information som presenteras för styrelsen. Andra aspekter man kan beakta när man försöker identifiera rörelsesegment är hur verksamheten beskrivs på koncernens hemsida och hur verksamheten beskrivs i andra delar i års- och koncernredovisningen.

Ett rörelsesegment är en del av en koncern som bedriver verksamhet från vilken den kan tjäna intäkter och ådra sig kostnader och vars resultat regelbundet följs upp av högste verkställande beslutsfattare för att allokera resurser till det och utvärdera dess prestationer. Vidare ska det finnas finansiell information tillgänglig för de olika delarna i koncernen.

Ett rörelsesegment kan vara av olika slag, exempelvis: Varor, tjänster, geografiska områden, legala enheter, enskilda produktionsanläggningar, kunder och fastigheter.

Rörelsesegmenten behöver inte alla vara av samma slag. Ett huvudkontor med funktioner som exempelvis treasury, juridik, ekonomi, IT och personal är normalt inte ett rörelsesegment eftersom de inte bedriver verksamhet som kan generera intäkter.

I vissa fall är koncernens verksamhet indelad i ett stort antal delar och då behövs ett förfarande för att få ned antalet delar så att informationen blir hanterlig. För denna process finns det i standarden angivet kriterier för aggregering av likartade rörelsesegment samt kvantitativa gränsvärden.

De kriterier som måste vara uppfyllda för att det ska vara tillåtet att aggregera rörelsesegment är att de uppvisar likartade ekonomiska egenskaper och att de även liknar varandra med avseende på:

  • Produkternas och tjänsternas karaktär.

  • Produktionsprocessens karaktär.

  • Kundkategorier som använder produkterna eller tjänsterna.

  • Distributionen av produkterna eller utförandet av tjänsterna.

  • I vilken utsträckning de påverkas av olika regelverk, exempelvis banker, försäkringsföretag och offentliga verksamheter.

För att ett rörelsesegment ska få slås ihop krävs att de är likartade med avseende på samtliga kriterier ovan.

Vad som menas med likartade ekonomiska egenskaper anges inte närmare i standarden förutom att man avser likartat långsiktigt bruttoresultat. Andra ekonomiska faktorer torde kunna användas för att avgöra om två eller flera rörelsesegment uppvisar likartade ekonomiska egenskaper. Dessa faktorer ska då vara specifika för koncernen och baseras på de faktorer som högste verkställande beslutsfattare använder för sin uppföljning av verksamheten.

När denna aggregeringsprocess är genomförd undersöks de kvantitativa gränsvärdena, angivna i standarden, för att avgöra om de erhållna rörelsesegmenten är sådana som man ska lämna separat information om i de finansiella rapporterna. Det är dock inget krav att man måste aggregera rörelsesegmenten innan man prövar dessa mot de kvantitativa gränsvärdena. Det räcker med att ett av gränsvärdena överskrids för att man ska bli skyldig att lämna separat information om rörelsesegmentet.

Rörelsesegment som inte överskrider något av de kvantitativa gränsvärdena får ändå upplysas separat om företagsledningen anser att informationen är användbar för användarna av de finansiella rapporterna.

Standarden har ett omfattande krav på upplysningar som utgår från den information som den högste verkställande beslutsfattaren använder sig av för sin uppföljning av verksamheten. Informationen behöver inte vara upprättad enligt IFRS.

Standarden har även krav på viss information som ska lämnas av alla företag som tillämpar IFRS 8 och det oavsett om man har ett eller flera rörelsesegment. Denna information är dessutom frikopplad från företagsledningssynsättet och den ska vara upprättad enligt IFRS. Den information som, i normalfallet, ska lämnas är information avseende externa intäkter för varje produkt och tjänst eller grupp av likartade produkter och tjänster och viss geografisk information samt information om större kunder.

Omarbetad IAS 1 Utformning av finansiella rapporter

I september 2007 publicerade IASB en ny version av IAS 1, som utgör resultatet av fas A i ett större projekt som drivs tillsammans med FASB under namnet Financial statement presentation. EU-kommissionen beräknas behandla omarbetningen i slutet av 2008. I den omarbetade standarden har bland annat titlarna för de finansiella rapporterna ändrats. De nya titlarna på de finansiella rapporterna är dock frivilliga att använda.

Resultaträkning och balansräkning

Två varianter på uppställning av resultaträkningen finns i den omarbetade standarden. Den första varianten benämns ”rapport över totalresultat” vilket är en översättning av statement of comprehensive income och den andra varianten benämns ”resultaträkning + rapport över totalresultat” vilket är en översättning av income statement + statement of comprehensive income.

Den första varianten på resultaträkningsuppställning utgår från den ”traditionella” resultaträkningen som kan vara antingen funktions- eller kostnadsslagsindelad. Efter ”årets resultat” tillkommer posterna i övrigt totalresultat. Övrigt totalresultat innehåller de transaktioner som redovisas i eget kapital och som inte utgör ägartransaktioner, exempelvis årets omräkningsdifferenser vid omräkning av utlandsverksamheter och förändringar i verkligt värde på finansiella tillgångar klassificerade i kategorin ”finansiella tillgångar som kan säljas” etc. Dessa poster ska specificeras i denna del av rapport över totalresultat.

Den andra varianten består av en resultaträkning som utgörs av den ”traditionella resultaträkningen” och den benämns ”resultaträkning”. Direkt efter resultaträkningen, i en egen rapport, följer sedan ”resultat över totalresultat”. Resultat över totalresultat börjar med ”årets resultat” från resultaträkningen och därefter specificeras transaktioner som redovisas i eget kapital och som inte utgör ägartransaktioner.

Beräkningen av resultat per aktie ändras inte med anledning av omarbetade IAS 1. Beräkningarna av resultat per aktie ska även fortsättningsvis baseras på årets resultat (hänförligt till moderbolagets ägare), som är opåverkat av övrigt totalresultat.

I den omarbetade IAS 1 benämns balansräkningen ”rapport över finansiell ställning”. En nyhet är att balansräkningar behöver redovisas för de tre senaste årssluten, i stället för dagens två, om någon av följande omständigheter föreligger:

  • En ny redovisningsprincip tillämpas retroaktivt.

  • Någon eller några poster i de finansiella rapporterna omräknas retroaktivt.

  • En omklassificering har gjorts.

Förändringar i eget kapital och kassaflödesanalys

Den rapport som beskriver förändringen av koncernens egna kapital benämns i den omarbetade standarden ”rapport över förändringar i eget kapital”. IASB vill med den omarbetade standarden tydligt skilja på transaktioner med ägarna från andra förmögenhetsförändringar.

Detta innebär att bara en variant på uppställning tillåts för redogörelsen för förändringar i eget kapital. Denna redogörelse ska endast innehålla:

  1. specificerade förändringar i eget kapital som härrör från olika transaktioner med ägarna och

  2. sista resultatraden i den förlängda resultaträkning som inkluderar övrigt totalresultat.

De transaktioner som redovisas direkt i eget kapital och som inte utgör ägartransaktioner specificeras inte i denna rapport utan anges sammantaget på en rad. På detta sätt erhålls en avstämning mellan ingående eget kapital och utgående eget kapital. Specificeringen av de transaktioner som redovisas direkt i eget kapital och som inte utgör transaktioner med ägarna finns specificerade i redogörelsen över totalresultatet.

I den omarbetade IAS 1 benämns kassaflödesanalysen ”rapport över kassaflöden”.

Delårsrapporter

Den omarbetade IAS 1 har föranlett följdändringar i IAS 34 Delårsrapportering. Ändringarna innebär att samma rapportuppsättning som används i årsredovisningen ska användas i delårsrapporterna. Redan inför första kvartalsrapporten 2009 måste företagen bestämma sig för vilket val man ska göra avseende resultatrapporteringen och titlarna på de finansiella rapporterna. Det är inget krav att i delårsrapporten redovisa tre årsslut i balansräkningen vilket, under vissa förutsättningar (se ovan), är ett krav i den fullständiga balansräkningen för koncernen.

Ändring i IFRS 2 Aktierelaterade ersättningar

Ändringen förväntas bli godkänd av EU-kommissionen i slutet av 2008. Tillämpas för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2009 eller senare, tidigare tillämpning är tillåten.

I ändringen av IFRS 2 klargörs i definitionen av intjäningsvillkor att endast tjänste- och prestationsvillkor kan utgöra intjäningsvillkor. Vid värdering till verkligt värde vid tilldelningsdagen ska hänsyn tas till eventuella effekter av ”villkor som inte är intjäningsvillkor ”. Det motsvarar hanteringen av marknadsvillkor.

Ändringen innebär vidare att om företaget eller dess motpart (t.ex. en anställd) har möjlighet och väljer att inte uppfylla ett ”villkor som inte är ett intjäningsvillkor” ska redovisning ske i enlighet med de principer som gäller för indragningar. Det innebär att ett sådant val ska redovisas som en förkortning av intjänandeperioden. Det medför att återstående kostnad ska redovisas omedelbart i resultaträkningen. I det fall parterna inte har denna möjlighet fortsätter kostnaden att periodiseras över intjänandeperioden.

Ändring i IAS 23 Lånekostnader

Ändringen tillämpas på räkenskapsår som börjar den 1 januari 2009 eller senare. Tidigare tillämpning uppmuntras. Ett godkännande av EU förväntas i slutet av detta år.

Ändringen innebär att det inte längre är tillåtet att i resultaträkningen kostnadsföra lånekostnader hänförliga till inköp, konstruktion eller produktion av en tillgång som tar en betydande tid i anspråk att färdigställa för avsedd användning eller försäljning. Dessa lånekostnader måste i stället aktiveras. En anledning till ändringen är att redovisningsprincipen överensstämmer med den amerikanska redovisningsprincipen och att IASB som målsättning har haft att minska antalet alternativa redovisningsprinciper.

IFRIC 13 Customer Loyalty Programmes

Tolkningsuttalandet är ännu inte godkänt av EU. När det godkänns ska det tillämpas för räkenskapsår som påbörjas den 1 juli 2008 eller senare, tidigare tillämpning uppmuntras.

Tolkningsuttalandet behandlar försäljningstransaktioner inom ramen för s.k. lojalitetsprogram, exempelvis flygbolagens bonusprogram. Det omfattar även tillgodohavanden som kunden får rabatt på eller kan lösa in mot fria varor eller tjänster.

IFRIC anser att lojalitetspremier är separata identifierbara varor och tjänster som kunden underförstått har betalat för. Inkomsten från en kunds första köp ska delas upp i två delar:

  • En del återspeglar värdet av de varor eller tjänster som levererats vid köpet -intäktsredovisas vid försäljning.

  • Den andra delen återspeglar värdet av den belöning som kunden senare ska få – redovisas som en skuld tills företaget uppfyllt sina förpliktelser och därefter intäktsredovisas den.

Fördelningen mellan dessa två komponenter ska göras utifrån det verkliga värdet på lojalitetspremien dvs. utifrån det värde som den skulle ha haft om den sålts separat. Vid beräkningen av intäkten från lojalitetspremien ska företaget uppskatta hur stor del av kunderna som kommer att utnyttja sin premie.

IFRIC 15 Agreement for Construction of Real Estate

Tolkningsuttalandet är ännu inte godkänt av EU. IFRIC vill genom tolkningsuttalandet skapa en enhetlig tillämpning av val av standard IAS 11 eller IAS 18 samt vid vilken tidpunkt intäktsredovisning sker.

Tolkningsuttalandet ska tillämpas på avtal om konstruktion av fastighet och på avtal där konstruktion av fastighet är en komponent bland flera, dvs. avtalet innehåller även leverans av andra varor eller tjänster.

Tolkningen är uppbyggd i fem olika steg:

Steg 1 tydliggör att det enbart är försäljning som IFRIC 15 behandlar.

Steg 2 är att undersöka om avtalet består av en eller flera komponenter. Avtal kan innehålla andra komponenter än enbart konstruktion av fastighet, exempelvis försäljning av mark, och då ska de delas upp i separata identifierbara komponenter. För andra varor och tjänster än konstruktion ska IAS 18 tillämpas.

I steg 3 analyseras om det handlar om ett entreprenadavtal i enlighet med IAS 11 eller om IAS 18 är tillämplig. Då köparen har förmåga att specificera väsentliga strukturella designelement och/eller väsentliga strukturella förändringar är IAS 11 tillämplig. Det krävs endast att köparen har förmågan, dvs. oavsett om köparen utnyttjar detta eller inte. Det innebär att företaget inte kan välja att redovisa enligt IAS 11 eller IAS 18 utan måste analysera om kriteriet för att tillämpa IAS 11 är uppfyllt eller inte.

Steg 4 fastställer när intäktsredovisning får ske. Om det är ett entreprenadavtal ska IAS 11 tillämpas och intäktsredovisning sker utifrån färdigställandegraden. Avser kontraktet utförande av tjänsteuppdrag, dvs. företaget tillhandahåller inte material, utan utför enbart tjänster ska IAS 18 tillämpas och intäktsredovisning sker då utifrån färdigställandegraden på tjänsteuppdraget. Om företaget tillhandahåller både material och konstruktion av fastighet, är nästa fråga om kriterierna för intäktsredovisning uppfylls kontinuerligt? Detta benämns i tolkningsuttalandet för brick-by-brick. Av uttalandet framgår att IFRIC anser att alternativet med kontinuerlig överföring av risker och förmåner troligen är mycket ovanligt. Om inte kriterierna för intäktsredovisning uppfylls kontinuerligt tillämpas IAS 18 och intäktsredovisning sker vid slutförande.

Under steg 5 fastställs om det finns ytterligare åtagande som ska beaktas eller om alla mellanhavanden är slutförda. Om företaget ska utföra ytterligare arbete på en fastighet som redan är levererad till köparen ska en skuld och kostnad redovisas i enlighet med matchningsprincipen. Om det däremot handlar om ytterligare varor och tjänster, utöver konstruktion av fastighet, dvs. andra komponenter, är dessa sådana som skulle ha separerats och beaktats redan i steg två.

Genom tolkningsuttalandet görs även ändring i IAS 18 genom att exempel nio i bilagan tas bort. Detta innebär att fastighetsförsäljningar inte kommer att kunna intäktsredovisas vid avtalsdagen som sker i dag, utan först vid tillträdesdagen.

IFRIC 16 Hedges of a Net Investment in a Foreign Operation

Tolkningsuttalandet är ännu inte godkänt av EU. Det besvarar tre viktiga frågeställningar som avser säkringar av nettoinvesteringar i utländsk valuta:

År den säkrade risken skillnaden mellan den funktionella valutan för den utländska verksamheten och presentationsvalutan för koncernen eller den funktionella valutan för moderbolaget?

Det är endast risken i de funktionella valutorna i moderbolaget respektive dotterbolaget som kan säkras. Valutarisken i presentationsvalutan kan inte säkras.

Var i koncernen kan säkringsinstrumentet finnas om säkringsredovisning ska tillämpas? Hos den enhet som äger investeringen eller vilken annan enhet som helst i koncernen? Kan den finnas endast av enheter med samma funktionella valuta som den enhet som äger den investering som säkras?

I vilken annan enhet som helst i koncernen – förutom i den utlandsverksamhet som säkras.

Påverkar konsolideringsmetoden det belopp som vid avyttring ska omklassificeras från eget kapital till resultatet, dvs. om konsolidering sker steg-försteg eller ”på lina ” ?

Konsolideringsmetoden kan komma att påverka det belopp som omklassificeras. Vid en steg-för-steg konsolidering kan beloppet som omklassificeras vara ett annat än det belopp för vilket effektiviten mättes efter. Om det blir en skillnad får denna skillnad elimineras baserat på det belopp som skulle ha uppkommit vid konsolidering ”på lina”. Detta är ett val av redovisningsprincip.

Amendment to IFRS 1 and IAS 27 -Cost of an Investment in a Subsidiary, Jointly Controlled Entity or Associate

Denna ändring/tillägg är ännu inte godkänd av EU. En ändring av IFRS 1 – Separatefinancial statements ger en möjlighet att vid övergång till IFRS välja värdering till anskaffningsvärde eller verkligt värde av innehaven av dotterbolag, intressebolag och joint ventures. Om valet blir anskaffningsvärde kan även ett ”antaget anskaffningsvärde” (deemed cost) användas som anskaffningsvärde.

Ändringen av IAS 27 anger att en erhållen utdelning ska redovisas som en intäkt. Det innebär att moderbolaget inte behöver ta ställning till om utdelning sker av intjänade vinster eller förvärvade vinster. Dock bör noteras att en erhållen utdelning, enligt ändringen, är en möjlig indikation på att nedskrivningsprövning bör ske.

Ändringen av IAS 27 innehåller även regler för redovisning vid bildandet av ett nytt moderbolag. Ändringen behandlar hur anskaffningsvärdet i det nya moderbolagets finansiella rapporter ska fastställas dvs. inte redovisningen i dess koncernredovisning. Om det nya moderbolaget betalar med egna aktier och omstruktureringen inte leder till någon förändring i koncernens tillgångar och skulder samt att det inte sker någon förändring i ägarandel (absolut eller relativt) ska det redovisade värdet utgöras av dess relativa andel av eget kapital i det tidigare ägarbolaget.

Annual Improvements Project

IASB har utvecklat en process som ska hantera mindre ändringar av utgivna standarder. Exempelvis att rätta till inkonsekvenser mellan standarder och att lägga till förtydliganden där IASB finner det lämpligt. IASB kommer löpande att diskutera och besluta om ändringar i standarderna. I oktober varje år kommer de att publicera ett utkast till de föreslagna ändringarna. Utkastet sänds sedan ut på remiss och svarstiden är satt till 90 dagar. I april varje år kommer sedan de fastställda ändringarna att publiceras. Ändringarna träder slutligen i kraft den 1 januari påföljande år.

Det skulle bli för långt att beskriva samtliga dessa ändringar i denna artikel, men vi vill lyfta fram en ändring som kan komma att påverka ett antal företag. Ändringen avser ett förtydligande i IAS 38 Immateriella tillgångar där det klargörs att kataloger anses vara en form av reklam- och säljfrämjande aktivitet. Vidare anges det att för reklam och säljfrämjande varor så ska en kostnad redovisas när leverantören gjort varan tillgänglig för företaget. Om det avser en tjänst så ska en kostnad redovisas när tjänsten är utförd. En förskottsbetalning kan redovisas som en tillgång när betalning har skett innan företaget fått tillgång till varan eller fått tjänsten utförd.

Carina Edlund och Jorma Kyrö är verksamma som redovisningsspecialister vid KPMG