Orättvisan måste internaliseras, präntas in från grunden, säger en slottsherre i Björn af Kleens nyutkomna bok Jorden de ärvde. Genom att ge lördagsgodis till två av tre syskon och låta det tredje vara utan, lär man tidigt barnen att världen inte är lika för alla. Lika luttrad och fråntagen alla illusioner om rättvisa kan den bli som driver en skatteprocess. Här följer några färska exempel:
Fredrik lånade in 500 000 kronor till sitt bolag. När lönsamheten uteblev och bolaget var nära konkurs omvandlade han, på inrådan av sin revisor, sin fordran till ett ovillkorat aktieägartillskott. Detta var år 2001. Sedan pågick processen under ett antal år med häpnadsväckande yttranden från motparten och avslag i länsrätt och kammarrätt på yrkanden om att få omvandlingen betraktad som en avyttring. Regeringsrätten medgav inte prövningstillstånd men bara ett par månader senare släpps en identisk fråga med identisk argumentation upp och ett kvoterat avdrag medges på den förlust en annan person gjort i sina försök att med beskattade medel rädda sitt och sina kompanjoners företag och jobben för de anställda. När Fredrik får veta detta ansöker han om resning, men får erfara att så rättvis kan Regeringsrätten självklart inte vara. Vilken skulle grunden vara för resning, frågar domstolen. Hur okunnig får man vara om tingens ordning?
Tomas placerar överskottslikviditet i sitt bolag i en kapitalförsäkring såld av en försäkringskoncern känd för sina sprängda bonustak. Inom kort är värdet halverat och avgifterna fortfarande höga. Tomas köper ut kapitalförsäkringen och minskar sitt avräkningskonto med ett belopp som exakt motsvarar försäkringens marknadsvärde. Skatteverket medger inte bolaget avdrag för kapitalförlusten och bolagets överklagande avslås både i länsrätten och i kammarrätten. Kammarrätten anför, efter att också ha vägrat muntlig förhandling, att det inte var visat att kapitalförsäkringen avyttrats. Varför kammarrätten bortsett från lagtextens otvetydiga lydelse i 22 kap. 7 § inkomstskattelagen om att uttag av en tillgång ska behandlas som om den avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet, framgår självklart inte. I stället gör kammarrätten det oacceptabelt enkelt för sig genom att hävda bristande bevisning. Bolaget går miste om sitt rättmätiga avdrag och förlorar självklart sitt förtroende för domstolen.
Sonny hyr ut kommersiella lokaler till sitt helägda bolag som i sin tur har några näringsidkare som hyresgäster. När en av dessa går i konkurs blir lokaler tomma. Bolaget tvingas bygga om, gör stora förluster och klarar inte att betala den avtalade hyran. Tre personer från Skatteverket deltar vid mötet med Sonny. Sonny förklarar att bolaget går med underskott, att lokalerna inte gått att hyra ut och att han å sin sida också måste sänka hyran. Hyresavtalet gäller, säger Skatteverket. Sonny har inte visat att han och hans helägda bolag kommit överens om att hyran får sättas ned. Skattetillägg påförs. Prestige och oresonlighet verkar hindra förståelse för tämligen självklara ekonomiska sammanhang.
Bland sparade barnteckningar från sent 1980-tal – huvudfotingar och prinsessor i solsken – hittar jag helt oväntat ett gammalt kvarglömt exemplar av Sunt förnuft nr 4/1989. Den innehåller en intervju med Göran Grosskopf. Temat är brister i kompetens hos skattedomstolarna.
Förtroendet för domstolarna är fundamentalt i ett rättssamhälle, nu är det lotteri, säger Göran Grosskopf. Brist på kompetens hos skattemyndigheten kan rättas till i domstolarna men vad händer om det är brist på kompetens på bägge håll?
Göran Grosskopf framhåller också att domstolarna ska döma strikt efter legalitetsprincipen. Det som står i lagen ska gälla – ingenting annat. Om det leder till domar som får orimliga effekter – då ska lagen ändras.
Tjugo år senare känns resonemangen lika aktuella.
Och om domstolarna inte förstår vad det står i lagen och deklaranterna och deras ombud redan stångat sina pannor blodiga, vad återstår då?
Vi som då och då biträder i skatteprocesser får fortsätta slåss för att den som har rätt också ska få rätt. Orättvisorna ska inte tillåtas internaliseras. Självklart utför myndigheter och domstolar oftast ett bra arbete men en enskild person som drabbas, de gånger rättsväsendet gör fel, får som regel ingen upprättelse alls. Jag är rädd för att insikt saknas om vad detta leder till för individen och andra berörda.
Skattekonsulten har i alla fall chans att gå vidare med nya utmaningar. Snart slopas kapitalvinstbeskattningen för de delägarbeskattade handelsbolagen. Det blir spännande att se hur skattedomstolarna framöver kommer att tackla effekterna av dessa regler, som ju omedelbart gett nya uppslag. Man påminns faktiskt om diskussioner som fördes ungefär samtidigt som Göran Grosskopf intervjuades och då århundradets skattereform snart skulle dämpa all skatteplanering.
Annika Landemark är skattekonsult hos SET och är detta nummers representant för FAR SRS skattesektion.