Uttalanden om planerade åtgärder inte tillräckligt

Det ställs höga krav på revisorn när det gäller ställningstaganden kring ett bolags bedömningar om förmågan att fortsätta sin verksamhet. Lennart Iredahl och Bengt Skough menar att det inte bara går att förlita sig på uttalanden om planerade åtgärder utan revisorn måste grunda sitt ställningstagande på konkreta åtgärder och/eller legalt hållbara beslut.

En revisor meddelades genom ett beslut 13 mars 2009 erinran av Revisorsnämnden (RN) till följd av att denne i sin revisionsberättelse inte upplyst om att det förelåg en betydande osäkerhet i fråga om bolagets förmåga att fortsätta sin verksamhet (Dnr 2007–730). Av förutsättningarna i ärendet framgår att bolaget i fråga till huvuddelen ägdes av en kommun och under åren 2004-2006 bedrev en sommarturistanläggning på mark som ägdes av kommunen. Verksamheten var förlustbringande under dessa år, och i oktober 2006 upprättades en kontrollbalansräkning som visade att bolagets registrerade aktiekapital var förbrukat. I årsredovisningen för kalenderåret 2006 angavs att den var upprättad enligt årsredovisningslagen.

Anläggningstillgångarna utgjorde 87 procent av bolagets totala redovisade tillgångar och bolaget redovisade vid utgången av räkenskapsåret ett negativt eget kapital. I årsredovisningen omnämndes att aktiekapitalet var förbrukat, att en kontrollbalansräkning hade upprättats under året, att bolagets ägare beräknade att återställa aktiekapitalet senast april 2007 samt att en arbetsgrupp hade fått i uppdrag att förbereda en försäljning eller uthyrning av verksamheten.

Vid revisionen av år 2006 hade revisorn noterat att:

  • investeringarna i verksamheten under året uppgått till väsentliga belopp. Revisorn tog det som ett bevis på att bolagets ägare hade för avsikt att driva verksamheten vidare.

  • bolagets balansräkning hade upprättats enligt ”ett going concern-perspektiv som utgångspunkt”.

  • uppsägning av personal hade skett för att förbereda en försäljning av bolaget och för att minimera bolagets kostnader fram till det att försäljningen var genomförd.

  • kommunen avsåg att sälja antingen bolaget eller verksamheten i bolaget, men det var inte bestämt hur det skulle genomföras eller till vilket pris.

  • det pågick förhandlingar med flera intressenter och det fanns en plan för att kommunen skulle köpa verksamheten av bolaget om förhandlingarna med intressenterna inte gav önskat resultat.

  • avsikten var att bolaget skulle få betalt för sina anläggningstillgångar med ett belopp som uppgick till minst det bokförda värdet oberoende av vad priset skulle bli i förhandlingarna med de externa intressenterna.

  • det förbrukade aktiekapitalet i bolaget skulle återställas enligt revisorns kontakt med kommunens tjänstemän och politiker och alla som arbetade med bolaget var säkra på att kapitalet skulle återställas, bland annat för att möjliggöra en försäljning.

  • kommunen hade gjort ett borgensåtagande för större delen av bolagets skulder varför konkurs inte var något ”intressant alternativ”.

  • någon skriftlig utfästelse om kapitaltillskott förelåg inte då revisorn lämnade sin revisionsberättelse i mars 2007, eftersom den politiska processen gjorde att kommunfullmäktige inte kunde fatta beslut om detta förrän i maj 2007.

Revisorns samlade slutsats, baserat på ovanstående faktorer, utmynnade i att det inte förelåg några väsentliga osäkerhetsfaktorer kring frågan om fortsatt drift.

RN kom i sin bedömning i stället fram till att det förelåg en väsentlig osäkerhet om den fortsatta driften och att revisorn borde ha påtalat detta i revisionsberättelsen i enlighet med RS 570. RN motiverar sin bedömning med att revisorn, när revisionsberättelsen lämnades, inte kunde förutse utfallet av kommunfullmäktiges förhandlingar om kapitaltillskottet, varför ovanstående faktorer utgjorde en väsentlig osäkerhet.

Kommentar

Disciplinärendet ställer begreppet ”betydande tvivel” i RS 570 p. 30 på sin spets. RS 570 anger att revisorn alltid ska göra ett påpekande i revisionsberättelsen ”om det enligt hans eller hennes bedömning finns en väsentlig osäkerhetsfaktor att hänföra till händelser eller förhållanden som enskilt eller tillsammans kan leda till betydande tvivel om företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet.”

Begreppet betydande tvivel behandlas såväl i RR 22 som i RS 570. I RR 22 Utformning av finansiella rapporter behandlas god redovisningssed i detta avseende och i RS 570 Fortsatt drift behandlas revisorns rapportering om detta enligt god revisionssed. Framför allt i RS 570 p. 8 ges ett flertal exempel på händelser eller förhållanden som kan leda till betydande tvivel om företagets antagande om fortsatt drift. Revisorns slutsats om huruvida det föreligger betydande tvivel eller inte baseras i varje enskilt fall på revisorns professionella omdöme.

I ovanstående ärende har revisorn och RN kommit till olika slutsatser huruvida det föreligger en väsentlig osäkerhet som kan leda till betydande tvivel om fortsatt drift. Vilken slutsats som är den ”riktiga” försöker vi inte pröva här. Däremot är ärendet en påminnelse om att alla revisorer noga måste pröva sannolikheten att det sker ett kapitaltillskott eller andra framtida händelser som är avgörande för företagets fortsatta drift. I synnerhet gäller detta när förutsättningen för fortsatt drift inte bygger på legala åtaganden.

Av ärendehandlingarna framgår det att kommunens företrädare hade en uttalad ambition att återställa aktiekapitalet men att beslut om detta först kunde fattas vid kommunfullmäktiges möte i maj 2007. Man kan fråga sig om det hade påverkat bedömningen i detta fall om de företrädare för kommunen som utlovat beslutet att återställa bolagets eget kapital hade företrätt en majoritet i kommunfullmäktige. Hur den politiska sammansättningen var i detta fall framgår inte av förutsättningarna. Den politiska sammansättningen borde emellertid påverka sannolikheten för att beslutet kommer att fattas.

RN menar, helt riktigt, att revisorn inte med säkerhet kunnat förutse de beslut som sedermera fattades av kommunfullmäktige men uppenbarligen har revisorn bedömt företrädarnas uttalande som trovärdiga.

Sammantaget kan vi konstatera att det ställs höga krav på revisorn och dennes revisionsbevis vad gäller ställningstagandena kring bolagets bedömningar om förmågan till att fortsätta sin verksamhet. Det går inte att förlita sig på uttalanden om planerade åtgärder. Revisorns ställningstagande måste grundas på konkreta åtgärder och/eller legalt hållbara beslut.

Lennart Iredahl och Bengt Skough är ansvariga för revisionsfrågor inom FAR SRS sektioner för stora respektive små företag.