Balans nr 5 2010

Debatt: Globala kapitalmarknader kräver global redovisning!

Jan Marton svarar Carina Strid och Ing-Marie Pilebjer-Bosson:

Carina Strid och Ing-Marie Pilebjer-Bosson föreslår i Balans nummer 4/2010 att problemen med IFRS ska angripas från grunden. Den grundläggande lösning som föreslås är att principen ”följ eller förklara” ska användas vid tillämpning av IFRS. Jag tror inte det är en framkomlig väg, däremot finns det sätt att påverka de standarder som IASB tar fram.

För att kunna diskutera huruvida IFRS fungerar bra eller dåligt måste vi först fastställa målet. Föreställningsramen ger investerarna en särställning bland redovisningens användare. Runtom i världen används IFRS främst för noterade företag. Det är tydligt att IFRS ska leda till väl fungerande kapitalmarknader, och det är med den utgångspunkten vi måste utvärdera standarderna.

I dag när IFRS används, eller är på väg att införas, i över 100 länder är det lätt att glömma den något kaotiska situation som gällde i världens redovisning bara ett decennium tillbaka. Globala kapitalmarknader kräver global redovisning, vilket reglerarna runt om i världen är i stort sett eniga om.

Vi får inte glömma att det är politikerna (reglerarna) som måste göra den slutliga avvägningen mellan kostnad och nytta i redovisningen. Det är politikerna som definierar målen, där redovisningen utgör ett verktyg. Det är därför inte konstigt att politikerna har ett större inflytande över redovisningen än vad företagen har. Att politikerna kunde påverka IASB att ändra IAS 39 i oktober 2008 är rimligt (något som ifrågasätts av Carina Strid och Ing-Marie Pilebjer-Bosson) med tanke på att Lehmans konkurs månaden innan hade utlöst systemhotande effekter. Det är heller inte säkert att redovisningen alltid kan fungera som tänkt i extrema situationer (såsom den värsta globala finansiella krisen sedan 1930-talet).

Målet med IFRS är således att leda till väl fungerande kapitalmarknader, och att uppnå global harmonisering för de företag som ger ut värdepapper på kapitalmarknader. Jämförbarhet är därmed ett centralt mål.

IASB utvecklar standarder som ska vara användbara på globala kapitalmarknader. Standarder kan utvecklas på två olika sätt: 1) Pragmatiskt, det vill säga anpassat efter unika situationer i olika fall, eller 2) Begreppsmässigt konsekvent, det vill säga baserat på grundläggande principer. Med tanke på den möjliga variation av situationer som finns globalt är grundläggande principer förmodligen den enda möjliga vägen för IASB att utveckla standarder.

Med den utgångspunkten måste IASB basera standarder på definitioner. Carina Strid och Ing-Marie Pilebjer-Bosson ogillar balansräkningsansatsen i stället för resultaträkningsansatsen samt fokus på enhetsteorin inom koncernredovisning. Problemet är att tillgångar och skulder kan definieras, men intäkter och kostnader kan endast definieras som förändringar i tillgångar och skulder, och därför tas utgångspunkten i balansräkningen. Om någon skulle kunna utveckla stringenta och användbara definitioner på intäkter och kostnader som inte är baserade på balansräkningen är jag dock säker på att IASB skulle vara intresserat. Om nu skulder är definierade kan vi konstatera att minoritetsintressen inte utgör skulder, eftersom det normalt inte finns några kontrakterade kassaflöden kopplade till dem. Därav följer även enhetsteorin som grund för koncernredovisningen.

Min poäng är att med globala standarder krävs en principbaserad grund. Och då har IASB svårt att se alternativ till att ha balansräkningen som utgångspunkt. I de möten jag haft med IASB uttrycker de dock en öppenhet och önskan till alternativ, särskilt i samband med det nu pågående projektet att utveckla en ny Föreställningsram.

Carina Strid och Ing-Marie Pilebjer-Bosson anger också att IASB tar fram redovisningslösningar där ingen förändring är önskvärd eller efterfrågad. Jag skulle gärna se konkreta exempel på sådana områden, eftersom de flesta projekt IASB sätter igång är mycket väl motiverade. Naturligtvis kan projekt som exempelvis baseras på att man vill uppnå harmonisering med US GAAP ses som ej efterfrågade i Europa. Det är dock svårt att argumentera i generella termer här, eftersom varje projekt har sin egen unika uppsättning av motiv.

”Följ eller förklara” används i den svenska bolagskoden. Det finns flera skäl till att det inte är en lämplig princip för IFRS.

För det första är modellen med ”följ eller förklara” mest lämpad där det finns konkret och tydligt definierade intressen. I den utsträckning koden är till för att skydda ägarnas (investerarnas) intressen kan det behövas tydliga förklaringar och motiveringar till att koden inte följs. Investerarna kommer att utgöra ett naturligt kontrollorgan för att förklaringarna verkligen är rimliga. Detta är svårare att uppnå för redovisning, eftersom det är mer ogenomträngligt för dem som står utanför företaget. Revisorn blir då det enda kontrollorganet.

För det andra är det svårt att uppnå global jämförbarhet om en sådan modell infördes. Med 10 000-tals noterade företag runt om i världen skulle det vara ogörligt att sätta sig in i vilka delar av IFRS som varje företag väljer att följa och inte följa. Hela syftet med harmonisering av redovisning skulle riskera att gå förlorat.

För det tredje skulle ”följ eller förklara∧ om vi bortser från problemet med jämförbarhet, fungera bäst i situationer där företagsledningen har en vilja att vara transparenta i redovisningen. Även om detta gäller en stor majoritet av företagsledningar, är det svårt i de fall där redovisningen verkligen ställs på sin spets. Forskning har visat att redovisning påverkas av företagsledningens incitament, exempelvis i samband med kovenanter i låneavtal eller bonusprogram för ledningen. Sådana effekter i redovisningen leder till sämre fungerande kapitalmarknader, och skulle riskera att kraftigt öka i omfattning om ”följ eller förklara” infördes.

Finns det då möjlighet för företag att påverka IFRS i de fall de anser att standarderna leder till olämplig eller felaktig redovisning? Ja, definitivt! Påverkan kan komma på princip- eller standardnivå.

På principnivå är IASB, som påpekats ovan, öppet för alternativ. Detta är dock ingen lätt uppgift. Att IASB självt inte hittat alternativ ger en indikation om svårigheten. Rimligare är kanske att påverka på standardnivå.

När IASB utvecklar nya standarder tror jag man framför allt är mottaglig för argument från företagen som är baserade på redovisningens relevans (eller brist därpå). Relevans har alltså, i enlighet med vad som sagts ovan, att göra med att redovisningen är användbar på kapitalmarknaden, både obligations- och aktiemarknad.

Vad innebär då problem i redovisningens relevans? Det är att den ekonomiska logiken i företagens transaktioner är sådan att den inte framkommer när standarden tillämpas. Ett exempel: derivatinstrument kan användas för säkring eller spekulation. I båda fallen är det instrumentens verkliga värde som rimligen utvärderas internt i företaget. Att då hävda att de borde tas till anskaffningsvärde är inget hållbart argument. Det verkar relevant att värdera dem till verkligt värde i redovisningen. För att hävda motsatsen får man visa en affärsmodell där dessa instrument internt utvärderas baserat på anskaffningsvärde.

Ett annat diskuterat område är redovisning av tilläggsköpeskilling i samband med rörelseförvärv. Den senaste versionen av IFRS 3 kräver att den värderas till verkligt värde vid förvärvstillfället, och därefter görs ingen justering av förvärvsanalysen. Eventuell skillnad i utfall jämfört med förväntan tas till resultatet. Att redovisa på det sättet är rimligt om man ser transaktionen på följande sätt: Tilläggsköpeskilling utgör en del av transaktionen, där köpare och säljare kommer överens om ett totalt pris i samband med förvärvet. Som en del av förvärvet tillhandahåller säljaren en försäkring till köparen, som skydd mot vissa typer av händelser. Och, denna försäkring är möjlig att värdera! Om man däremot ser tilläggsköpeskillingen som ett uttryck för genuin osäkerhet blir redovisningen mindre lämplig. Hur ser företagen på denna typ av transaktioner? Kan man med redovisningens relevans hävda att IFRS 3 inte bör vara utformad som den är i dag i detta avseende?

Just nu genomför IASB utveckling av standarder på en rad områden (till exempel finansiella instrument, leasing, intäkter, avsättningar, financial statement presentation). Det innebär ofta grundläggande skillnader i synen på redovisningen. Det finns alltså stora möjligheter att just nu påverka utformningen av IFRS. Det är en chans som vi inte bör försitta! Och, för att göra det måste vi förstå hur IASB tänker.

Ekonomie doktor Jan Marton, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2017 2018 2019
Prisbasbelopp 44 800 45 500 46 500
Förhöjt pbb. 45 700 46 500 47 400
Inkomstbasbelopp 61 500 62 500  
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2016 2017 2018
Räntesats 0,47 0,36* 0,36

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016 2017 2018
Räntesats -0,5 -0,5 -0,5
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2016 2017 2018
Positiv 6,65 6,27 6,49
Negativ 1,65 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2016 2017 2018
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 9,50
Förmånsbil, bensin 6,50 6,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2016 2017 2018
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2016 2017 2018
Skattesats 22% 22% 22%
Mervärdesskatt
År 2016 2017 2018
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1939 - 1952 1953 -
Arb. avgifter 6,15% 16,36% 31,42%
Egenavgifter 6,15% 16,36% 28,97%