Koncernredovisningarna i de noterade företagens helårsrapporter för 2010 upprättades för sjätte året enligt International Reporting Standards (IFRS). Björn Gauffin och Sven-Arne Nilsson har för sjätte året i rad studerat hur dessa företag redogör för sina förvärv, särskilt hur de identifierar immateriella tillgångar.

Närmare bestämt: Abrahamsson, G., Arnell, G., & Janzon, C. (2011). Hur ska man tolka börsens årliga rapport? Balans, (3), s. 38–40

Antalet specialistartiklar i Balans om aktuella IFRS-problem är enligt Peter Malmqvist (Balans nr 6–7/2011, s. 42 f) marginellt varför han välkomnar revisorerna in i debatten.1 Bristen på sådana artiklar försämrar möjligheterna att få en homogen tolkning av IFRS. Peter Malmqvists bild av företagens informationsgivning är dock mycket positiv, men goodwill är ett av två problemområden som är ständigt närvarande. Vi erinrar oss att Malmqvist för ett år sedan uppmärksammade redovisningen av immateriella tillgångar i samband med förvärv: ”Den varierar stort i börsbolagen [...] Det tyder på att få har en klar bild av vad redovisningen bör beskriva eller varför dessa poster redovisas över huvud taget. Eftersom posterna skrivs av blir det extra allvarligt på grund av den löpande resultateffekten.” (Balans nr 10/2010, s. 30).

Ett viktigt inslag i IFRS 3 Rörelseförvärv, den nya standarden inför 2005 för redovisning av koncernbildningar, var utvecklade regler för identifiering av immateriella tillgångar. Meningen är att ett reducerat belopp för goodwill gör sättet att redovisa goodwill mindre viktigt. Mot denna bakgrund har vi nu studerat det sjätte årets redovisning enligt IFRS 3.

BALANS_2011_N11_A0026_bild1

Figur 1: Fördelning av köpeskilling 2010

Vår studie av 2010

De fem föregående undersökningarna har vi alltså nu följt upp, och vi har:

  • undersökt samtliga 244 företag noterade på Stockholmsbörsen.2 Av dem genomförde 89 företag minst ett rörelseförvärv under 2010 enligt vad som kan utläsas av koncernredovisningarna, och vi har analyserat 853 av de företagen,

  • dessutom utläst hur företagen förklarar goodwillpostens storlek4, och

  • slutligen sökt upplysningar om hur företagen skriver av de särredovisade immateriella tillgångarna.

Noteras kan att andelen företag som genomförde förvärv 2010 ökade till 37%, från 34% 2009 (44% 2008, 48% 2007 och 45% 2006). Dessutom ökade det totala förvärvsbeloppet 2010 till cirka 79 miljarder kronor, från 39 miljarder kronor 2009 (60 miljarder kronor 2008, 290 miljarder kronor 2007 och 160 miljarder kronor 2006). Vi ser återigen en viss ökning i de stora förvärvsbeloppen: förvärvande bolag med förvärv totalt under året över 500 miljoner kronor ökade från elva bolag 2009 till 21 bolag 2010.

Samtliga bolag noterade på Stockholmsbörsen (OMX Nordic Exchange Stockholm) 2011–05–02 exklusive bolag noterade med svenska depåbevis.

Vid våra beräkningar har vi exkluderat fyra företag där analysen uppvisade en negativ skillnad.

För varje enskilt förvärv ska ju de faktorer som bidrog till ett anskaffningsvärde så att det blir goodwill beskrivas, genom en beskrivning av varje enskild immateriell tillgång som inte redovisades skild från goodwill.

Fördelning av anskaffningsvärdena, enligt figur 1, på netto materiella tillgångar, immateriella tillgångar och goodwill

Vår studie av 2010 visar bland annat att av köpeskillingarna utgjorde i genomsnitt5:

  • Netto materiella tillgångar (med detta uttryck avses: samtliga materiella och finansiella tillgångar minus samtliga skulder och eventualförpliktelser) 15%.

  • Immateriella tillgångar, såsom varumärken, kundrelationer, patent, pågående forskning och utveckling, 29%.

  • Goodwill (resterande del) 56%.

I jämförelse med de fem tidigare åren ser fördelningen ut enligt figur 2 (nästa sida).

Noterbart under 2010 var att antalet förvärv där netto materiella tillgångar var negativt ökade. Värt att notera är också att andelen immateriella tillgångar var det högsta någonsin. Dessutom ökade andelen goodwill, i detta fall under ett år med begränsat antal förvärv. Om vi tar fram samma graf för enbart de 17 förvärvande företag under 2010 som genomförde förvärv också under 2005–2009 (det vill säga de 17 företagen ingår i alla sex åren) får vi en utveckling enligt figur 3 (nästa sida).

Värt att notera är att ett stort antal av dessa 17 förvärvare redovisade negativa netto materiella tillgångar detta år. Om detta är ett trendbrott eller inte är oklart men kanske beror det på en ökning i förvärv av tjänsteföretag. Man bör dock vara försiktig med att dra slutsatser från 2010 eftersom det fortfarande var få förvärv då, och många av förvärven var dessutom små.

I studierna av samtliga sex år ovägda genomsnitt.

Relationen mellan immateriella tillgångar och goodwill

Ett annat tillvägagångssätt, som vi tillämpade för att analysera förvärven i våra tidigare undersökningar, är att undersöka relationen mellan å ena sidan goodwill och å den andra totalt värde på identifierade immateriella tillgångar och goodwill. Vi har även analyserat förvärven 2010 på detta sätt och grupperat 81 av de 85 analyserade företagen i respektive tioprocentsintervall, enligt figur 4. Övriga fyra företag, med köpeskilling lika stor som netto materiella tillgångar och inga identifierade immateriella tillgångar, är inte med.

Alltså redovisade närmare var sjunde förvärvare 2010 (tolv företag eller 14%) goodwill men inte några identifierade immateriella tillgångar. Dessutom fanns det fyra företag (5%) som hade ett netto av förvärvade tillgångar (materiella, finansiella och immateriella) och övertagna skulder som precis motsvarade köpeskillingen, alltså identifierade immateriella tillgångar men inte fick någon goodwill alls.

Grupperna 100% och 0% utgör tillsammans fortfarande en stor del av de analyserade företagen, men har minskat från att utgöra cirka 27% 2008 och 38% 2009 till att utgöra 17% 2010. Gruppen 100% kan förklaras med att en del av företagen gör begränsade insatser för identifiering av immateriella tillgångar när det gäller mindre förvärv. I IFRS 3 finns inget undantag från att göra egentliga förvärvsanalyser även av mindre förvärv, och det är ett problem att föreställningsramens egenskap väsentlighet inte verkar ha någon enhetlig tillämpning för förvärvsanalyser. (Möjligen kan man av IFRS 3 (2004 s. 68 och 2008 B 65) om upplysningar dra slutsatsen att om det under rapportperioden är ett enda oväsentligt förvärv, eller flera förvärv som även tillsammans är oväsentliga, behövs ingen egentlig förvärvsanalys).

BALANS_2011_N11_A0026_bild2

Figur 2: Utveckling 2005-2010 för alla förvärvande företag respektive år

BALANS_2011_N11_A0026_bild3

Figur 3: Utveckling 2005-2010 för företag som förvärvat samtliga år

Exempel på förvärvsnoter

I år finns det såväl få riktigt bra förvärvsnoter, som ger god information, som få riktigt dåliga förvärvsnoter. Ett bra exempel är SKF som innehåller en utförlig beskrivning av förvärvet och fördelningen.6

Årsredovisning 2010 Not 3 Förvärv av verksamheter (s 68f). Tillgänglig 2011–10–03: http://www.skf.com/portal/skf/home/investors?paf_dm=shared&paf_gm=content&paf_gear_id=600033&included=http%3A%2F%2Finvestors.skf.com%2Fmain.php%3Fp%3Dreports%26s%3Ddetail%26afw_id%3D1191961%26afw_lang%3Dsv

Nyttjandeperioder och avskrivningstider på immateriella tillgångar

En förvärvare ska, enligt IFRS 3, lämna upplysningar som hjälper användare av förvärvarens finansiella rapporter att bedöma karaktären på och den finansiella effekten av rörelseförvärv som genomförs. Av de 69 förvärvande företagen med immateriella tillgångar upplyste 13 företag om avskrivningstider avseende immateriella tillgångar i de genomförda förvärven (en större andel än 2009 då det var 10 av 58).

Det enda som går att utläsa i de andra 56 företagen är allmänna avskrivningstider för olika tillgångar men inte för de förvärvade tillgångarna. Även om endast 13 av företagen lämnar informationen i fråga ser vi det som positivt att det finns företag som ger denna information, som innebär att det faktiskt går att bedöma vilken framtida belastning avskrivningarna på de förvärvade tillgångarna kommer att innebära.

BALANS_2011_N11_A0026_bild4

Figur 4: Goodwill/Identifierade immateriella tillgångar och goodwill

Upplysning om faktorer som bidrog till goodwill

I IFRS 3 (2008 B 64) krävs bland annat en beskrivning av de faktorer som utgör redovisad goodwill. (Den förklarar ju indirekt varför köpeskillingen blev så hög att förvärvsanalysen slutade med goodwill.) Informationen om detta fann vi mycket bristfällig i rapporterna för 2005. Vi noterade att den blev avsevärt bättre för 2006, 2007 och 2008. 2009 gjorde endast 37 företag (58%) denna beskrivning. För 2010 ökade dock andelen återigen till 53 företag (70%). Två exempel 2010 på bra sådana upplysningar:

Hexagon

Enligt not 11 om förvärvet av Intergraph: ”Goodwillen om 11.935 MSEK omfattar värdet av synergieffekter som förväntas uppkomma genom förvärvet samt synergier som en sammanlagd personalstyrka förväntas generera, vilket inte är separat redovisat. Synergierna förväntas främst genereras från I) kombinationen av Hexagon och Intergraphs teknologier, II) korsförsäljning av befintliga produkter, III) minskning av överlappande resurser hos Hexagon och Intergraph, IV) utökad marknad för Intergraphs PP&M division via Hexagons mätprodukter, V) användning av Hexagons sensorer i kombination med Intergraph SG&I divisions GIS-system och VI) försäljning av Intergraphs produkter via Hexagons organisation på tillväxtmarknader.”

Seco Tools:

Enligt not 34 om förvärvet av AOB: ”Goodwill är hänförlig till den stärkta förmågan inom produktutveckling och tillverkning av PCD-verktyg. AOBs produkt- och applikationskompetens och Seco Tools kundrelationer ger goda förutsättningar för en snabb framtida tillväxt och ett stärkt partnerskap med flygindustrin. [...]”

Det finns dock fortfarande företag där denna beskrivning är fullständigt intetsägande som i till exempel Nederman: ”Goodwill-beloppet representerar de framtida ekonomiska fördelar som uppkommit genom förvärvet men som inte är enskilt identifierade och separat redovisade.”

Immateriella tillgångar allt större andel i börsföretagen

Som en komplettering till analyserna av förvärvsnoter visas att goodwill och övriga immateriella tillgångar blir allt viktigare i börsföretagen. Utvecklingen av tillgångarnas andelar i 38 företag på OMX Large Cap lista, exkluderat för så kallade tillgångsbolag (fastighets-­, investment- samt gruv- och oljebolag) enligt figur 5 (nästa sida).

Vi har även i studier av nedskrivningarna, som uppdaterats i år, noterat att nedskrivningarna av goodwill är mycket begränsade; de uppgick till 1–2% (av totala goodwillbeloppet) såväl 2008, 2009 som 20107. Kombinationen av stora goodwillposter och begränsade nedskrivningar medför att denna post tar allt större andel av börsbolagens balansräkningar. Figur 5 över utvecklingen av de olika tillgångarnas andelar i företag på OMX Large Cap lista visar ju att trots en fortfarande låg förvärvsintensitet 2010 ökade andelen goodwill och immateriella tillgångar (från 22,8% till 23,2%).

Gauffin, B., & Thörnsten, A. (2010). Goodwillnedskrivningar 2009, en svårbedömd historia. Balans, (8–9), s. 49–52.

Sammanfattning av studien av 2010

Efter att ha studerat även helårsrapporterna för 2010 kan vi konstatera:

  • En kraftig ökning i det summerade förvärvsbeloppet: det uppgick 2010 till cirka 79 miljarder kronor mot bara cirka 39 miljarder kronor 2009 (cirka 60 miljarder kronor 2008 och cirka 290 miljarder kronor 2007).

  • Jämfört med 2009 identifierade de förvärvande företagen 2010 en större andel som immateriella tillgångar separat från goodwill, av köpeskillingen. Å andra sidan redovisade nästan var sjunde förvärvare 2010 goodwill men inte några identifierade immateriella tillgångar.

  • Andelen för goodwill följer till stora delar förvärvsintensiteten, år med höga förvärvspriser ger klart högre goodwillandelar.

  • Upplysningen om de faktorer som bidrog till ett belopp som goodwill vändes till en förbättring, nu var det en knapp tredjedel som inte angav detta överhuvudtaget.

  • Endast 19% av företagen anger avskrivningstider för de förvärvade immateriella tillgångarna.

Totalt sett visar vår studie av 2010 att det inte finns någon direkt inlärningskurva, varken positiv eller negativ, trenden har snarare planat ut och goodwill som andel av köpeskillingen följer i stort sett förvärvsintensiteten.

Vi kan dock notera att det kommer att bli fler företag som får problem med goodwillposten, det går ju inte att varje år öka goodwill genom förvärv med 60–70 miljarder, medan nedskrivningarna ligger på 6–7 miljarder.

Debatt och andra undersökningar

Det inte endast i Sverige som redovisning av rörelseförvärv ses som ett problem. PwC i Norge upprepade i år sin undersökning av norska noterade företags helårsrapporter, och en del av undersökningen avsåg rörelseförvärv.8 Alla företag som gjorde förvärv under 2010 undersöktes, och det ovägda genomsnittet av fördelning av köpeskilling visar:

  • Netto materiella tillgångar 12%

  • Immateriella tillgångar 45%

  • Goodwill 43%

I övrigt noterar PwC att en fjärdedel av förvärvarna underlåter att beskriva vad goodwill avser, och en femtedel upplyser inte om förvärvsanalysen. PwC ser här en betydande förbättringspotential.

I det tyska övervakningsorganets verksamhetsberättelse för 20109 anges det som huvudsakligen driver felandelen, för övrigt något högre 2010 än tidigare år, vara omfånget av och komplexiteten hos IFRS. På första plats på ”hitlistan” över inträffade fel står åter just behandlingen av rörelseförvärv, inklusive efterföljande värdenedgångsprövningar av goodwill. Nedgången vid granskningen under 2009 till endast 11 fel, från 24 fel under 2008, vändes i en uppgång till 16 fel 2010. Mängden av avvikelser från standarden vad det gäller allokering av anskaffningsvärdet ses som ett belägg för svagheten i denna del av regelverket.

Intressant är även vad som eventuellt uppmärksammas rörande redovisning av rörelseförvärv i tillsynens suprastruktur. Utifrån att det finns en oro rörande om standarder tillämpas på ett riktigt och jämförbart sätt, och att det finns de som hävdar att övervakning av finansiell rapportering behövs som ett komplement till revision, analyserar Anna-Stina Gillqvist10tillsynsbesluten 2007–2010 inom European Enforcers Coordination Session11. Av 110 sådana beslut handlar endast två om identifiering av immateriella tillgångar vid redovisning av rörelseförvärv. I det ena (CESR 2008a:0508–11) hade en upprättare underlåtit att ta upp några immateriella tillgångar. En kundlista hade identifierats som en tillgång men ansågs inte möjlig att värdera och aktiverades därmed inte. Tillsynsmyndigheten i fråga accepterade inte detta argument. Det andra (CESR 2008b:1208–06) gällde något av ett specialfall, huruvida två olika typer av kundrelationer (där betalning sker i för- respektive i efterskott) kan tas upp som en gemensam immateriell tillgång. Tillsynens linje var att två olika tillgångar bör tas upp då dessa kan mätas tillförlitligt och har olika ekonomiska livslängder.

Pernilla Rehnberg undersöker i sitt avhandlingsarbete12 bland annat 326 förvärvsanalyser ur årsredovisningar för de tre åren 2005–2007 från företag noterade på OMX Nordic Exchange Stockholm och finner att i de flesta av dem identifierades en andel immateriella tillgångar som understeg 40% av de totala immateriella tillgångarna, vilket betyder att mer än 60% bestod av goodwill. Vidare finner hon ett samband att stora och högt belånade företag var de företag som identifierade en större andel immateriella tillgångar. Det förefaller henne att det behövs någon form av press från yttre faktorer för att redovisaren ska ta uppgiften på allvar och identifiera immateriella tillgångar skilt från goodwill. Undersökningen omfattar tre år men visar inte på någon trend eller förändring av implementeringen av IFRS 3. Det förefaller henne därför som att implementeringen gjordes det första året, 2005, och därefter fungerade tillämpningen på ett likartat sätt de kommande två åren. Tänkas kan, fortsätter hon, att en implementeringsprocess sträcker sig över 10–20 år; något som tiden får utvisa och nya undersökningar verifiera.

I Peter Malmqvists artikel i Balans nr 6–7/2011 ser han som sagt goodwill som ett av två problemområden som är ständigt närvarande. Bland annat tar han upp att för en analytiker är kärnfrågan om företagsledningen är skicklig på att förvärva företag. Därför skulle han önska att revisorerna anslöt sig till en tolkning av IFRS som bidrog till en tydligare löpande redovisning av gjorda förvärv, och han avslutar med att den viktiga utvärderingen av förvärv är ett av företagsanalysens mest eftersatta. Detta finner han knappast vara i IFRS ”anda”. Det förefaller oss råda delade meningar om vad som för en analytiker är kärnfrågan. IFRS ”bokstav” ger emellertid knappast utrymme för den tolkning som Peter Malmqvist önskar. Det formulerades väl av Johannes Wirth redan vid tillkomsten av IFRS 3:

[...] Das traditionelle Verständnis des Geschäftsoder Firmenwerts und damit einhergehend die Form der bilanziellen Abbildung ist im Ganzen – im Wesentlichen unbemerkt – durch eine neue Bilanzierungskonception ersetzt worden. Wurde bisher der Geschäftsoder Firmenwert einzelerwerbsspezifisch als Vermögenswert des Tochterunternehmens aufgefasst, rückt mit IAS 36 (rev. 2004) eine stärker an seinem wirtschaftlichen Gehalt ausgerichtete bilanzielle Behandlung in den Mittelpunkt. Er ist ein Vermögenswert, dessen Zugangswert in enger Verbindung mit der gesamten (Akquisitions-)Strategie des steuernden Managements zu sehen ist. [...]13

Slutligen kan man reflektera över Peter Malmqvists önskemål om en tydligare löpande redovisning av gjorda förvärv. Variationen mellan olika företag och därmed de sammanhang som förvärv hamnar i är stor, men önskemålet visar ändå på finansanalysens reduktionism. De flesta sammanhang är så komplexa att en egentlig utvärdering av förvärv inte är möjlig inom analysens normala ramar14.

BALANS_2011_N11_A0026_bild5

PwC. (2011). Årsrapportundersökelsen 2010. Tillgänglig 2011–09–29: http://www.pwc.com/no/no/ifrs/publikasjoner/aarsrapportundersokelsen.jhtml.

Deutsche Prüfstelle für Rechnungslegung. (2010–02–04). Tätigkeitsbericht 2010. Tillgänglig 2011–08–19: http://www.frep.info/presse/taetigkeitsberichte.php.

Gillqvist, A-S. (2011). Monitoring of Financial Reporting An Analysis of EECS’s Extracts of Enforcement Decisions. Paper presented at The 13th Annual SNEE European Integration Conference. Available 2011–05–17: http://www.snee.org/externa/m11/papers11.htm

EECS ingick i Committee of European Securities Regulators (CESR).

Rehnberg, P. (2011). Redovisning av immateriella tillgångar: Principbaserade redovisningsregler och harmonisering. Underlag för slutseminarium 2011–09–05.

Wirth, J. (2005). Firmenwertbilanzierung IFRS Unternehmenszusammenschlüsse, Werthaltigkeitstest, Endkonsolidierung. Stuttgart: Schäffer-Poeschel Verlag.

Ravenscraft, D. J. and Scherer, F. M. (1987). Mergers, Sell-Offs, and Economic Efficiency. The Brookings Institution, Washington.

Avslutning

I ett föredrag på IFRS Symposium15 tog Dag Olsson, group controller på Alfa Laval, upp vad för påverkan IFRS har på företag som aktivt förvärvar och konstaterade att flexibiliteten i övervärdesallokeringen kan ge helt olika resultat i olika företag allt annat lika. Det verkar stämma med att vår undersökning även i år visar att syftet med reglerna i IFRS 3 fortfarande inte bär hela vägen. Det finns stora skillnader i hur reglerna tas till vara hos företagen, och analytiker och andra har svårt att förstå effekterna av dem och göra jämförelser mellan företagen.

Björn Gauffin är verksam vid Grant Thornton.

Sven-Arne Nilsson är ekonomie doktor och verksam vid Deloitte och vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI) vid Linköpings universitet.

Olsson, D. (2011–09–27). Hur har IFRS förbättrat informationen i de finansiella rapporterna? Tillgänglig 2010–10–03: http://ifrssymposium.se/?l=presentationer.