Vilka företag ska redovisa enligt K2? Den frågan får jag ofta nu när K3 börjar bli en realitet. K3 kommer att dröja ett år till och ska enligt Bokföringsnämnden gälla första gången i skarpt läge då företagen upprättar årsredovisning för räkenskapsåret 2014.
Glöm nu bara inte att ingångsdagen för K3 kommer att vara den första dagen på föregående räkenskapsår, det vill säga att för kalenderåret 2014 blir det 1 januari 2013.
Men vilka företag bör då välja K2? K2-regelverket har begränsningar och tillåter exempelvis inte att internt genererade immateriella tillgångar aktiveras i balansräkningen. Den funktionsindelade resultaträkningen är inte heller tillåten att använda. I mina ”icke vetenskapliga” undersökningar, där jag har frågat redovisningskonsulter och revisorer som arbetar med ägarledda företag, har det framkommit att det inte är särskilt vanligt att företagen har den funktionsindelade resultaträkningen.
Frågan om aktiverade utvecklingskostnader har väckt ett ramaskri. I en undersökning, dock ej gjord av mig och följaktligen mer tillförlitlig, var det enbart fyra procent av de företag som var mindre än 50/25/50 som över huvud taget hade immateriella anläggningstillgångar. Alla dessa kan ju inte ha utvecklingsutgifter som är aktiverade. Det finns ju många företag som har inkråmsgoodwill, hyresrätter och så vidare i balansräkningen.
För att svara på frågan om vilka företag som ska välja K2 anser jag att de företag som är så kallade försörjningsföretag, det vill säga som ger en god utkomst till en eller flera familjer och har relativt få intressenter, ska tillämpa K2. Låt gå för att K2 inte är ett förfinat och teoretiskt principbaserat regelverk. Men hur många är egentligen intresserade av detta inom denna sfär av företag?
Jag möts ofta av påståendet ”Jag har hört att K2 är så dåligt!”. Till dig som säger detta säger jag: Sluta lyssna, läs själv och bilda dig en egen uppfattning. Sätt regelverket i relation till vad företagen behöver för att tillfredsställa sina intressenter. Bland de företag som kan använda sig av K2 är det endast en liten andel som har fler intressenter än ägarna, kreditgivaren (läs banken), skattemyndigheten samt upplysningsföretagen.
Det har också framförts kritik mot K2 som handlar om att företagen inte får periodisera företagets utgifter, att avskrivning av maskiner och inventarier måste ske med 20 procent per år och att avskrivningar på fastigheter måste ske enligt Skatteverkets fastställda procentsatser. Men, vad var det Brasse sa i Fem myror är fler än fyra elefanter? Jo, ”Fel, fel, fel!”. Det handlar om lättnadsregler som företagen får tillämpa enligt K2– men de är inte tvingade att göra det!
I ärlighetens namn, många företag redovisar i dag i enlighet med K2. Varför då inte ta steget fullt ut och faktiskt använda regelverket? Självfallet med brasklappen: Läs först.
God Jul och Gott Nytt År på er!
Caisa Drefeldt är auktoriserad revisor och redovisningsspecialist på KPMG i Göteborg.
caisa.drefeldt@kpmg.se