Innehåll

Balans nr 6-7 2012

Debatt: Verkliga värden här för att stanna

Den globala finanskrisen gav bränsle åt en internationell debatt om IASBs redovisningsregler IFRS. I Sverige var det särskilt händelserna kring HQ Bank som fick diskussionen att gå varm. Trots svårigheterna att värdera vissa tillgångar är det inte sannolikt att världen skulle överge modellen att redovisa till verkliga värden. Det skriver auktoriserade revisorn Håkan Andréasson.

IFRS-regelverket blev år 2005 den obligatoriska redovisningsstandarden i Sverige för bolag vars aktier är registrerade på en börs. Denna standard kom inte bara att gälla för börsbolag i Sverige utan för alla börsbolag inom EU. Dessutom tillämpar statligt ägda företag i Sverige frivilligt denna redovisningsstandard.

Effekten på svenska börsbolags resultat och egna kapital blev inte så dramatisk som först befarades. Skillnaden på resultat och eget kapital blev bara 1 till 1,5% jämfört med tidigare redovisningsstandard. Av detta kan vi säkert dra slutsatsen att svensk redovisningsstandard redan innan IFRS hade en hög standard. De största skillnaderna vid övergången till IFRS var sannolikt övergången från redovisning av anskaffningskostnad med avskrivningar till redovisning av verkligt värde med årliga omvärderingar. Balansräkningen fick nu en helt annan värderingsgrund. En annan väsentlig förändring var fördelning av det så kallade övervärdet i samband med en förvärvsanalys samt att goodwill inte skulle skrivas av enligt en plan. Slutligen ökade upplysningskraven i notavsnittet väsentligt.

Det som blivit mest diskuterat och även kritiserat är principen för redovisning av tillgångar och ibland även skulder till verkliga värden. Det har till och med förts fram i debatten att orsaken till den finansiella krisen i viss mån beror på dessa redovisningsregler. Tidigare redovisningsstandarder tillät bara värdering till anskaffningsvärden och på dessa värden skulle avskrivningar enligt plan göras. Med det nya IFRS-regelverket ändrades hela grunden i regelverket. Förändringen av det verkliga värdet redovisas därtill direkt över resultaträkningen.

Det som främst kritiserats är att det redovisade resultatet blir mer volatilt, som en konsekvens av den löpande omvärderingen av tillgångarna. Dessutom har flera vittnat om att det är svårt att fastställa vad ett verkligt värde på en tillgång är samt hur detta värde i vissa fall ska kunna beräknas.

Vad är då en tillgångs verkliga värde? Enligt IFRS, även om begreppet inte är entydigt i alla avsnitt, är ett verkligt värde det värde en tillgång skulle kunna överlåtas till mellan informerade parter som är oberoende av varandra samt har ett intresse av att transaktionen genomförs. För tillgångar som handlas på en aktiv marknad som till exempel börsaktier är det normalt sett enkelt att fastställa det verkliga värdet. För andra tillgångar, som till exempel derivat och optioner där det kan saknas en aktiv marknad, är värderingen ofta mycket komplicerad. Till sin hjälp har företagen ofta komplexa värderingsmodeller som bland annat bygger på antaganden om framtida kassaflöden, volatilitet och vägda avkastningskrav. En förändring av dessa parametrar, oftast beroende på förändringar i omvärlden, kan mycket snabbt få väsentliga förändringar på tillgångarnas värden och då också resultatet.

Värderingsmodellen är kanske den mest omdiskuterade faktorn i HQ-affären. Men vem som har rätt och vem som har fel är fortfarande en värderingsfråga. Vore det då inte bättre att övergå till en redovisningsmetod som gav odiskutabla resultat?

Strikt teoretiskt ger en redovisning till verkliga värden den mest rättvisande bilden av ett företags resultat och ställning. Det är svårt att ha en annan uppfattning. Och att tillämpa försiktighetsprincipen in absurdum, vilket innebär att tillgångar kan komma att undervärderas, tycker säkert ingen är en bra redovisningsprincip. Problemet är bara att det i många fall är svårt att beräkna ett verkligt värde. Som en följd av detta blir också i många fall den förändringen som påverkar resultatet svårbegriplig.

Men i sammanhanget får vi inte glömma bort att även om ett företag tillämpar en redovisningsprincip som bygger på anskaffningsvärden så måste en del bedömningar och antaganden göras. Till exempel måste anskaffningsvärdet på vissa tillgångar i vissa lägen prövas och avsättningar bygger ofta på subjektiva antagaganden och bedömningar.

En enkel utväg skulle kunna vara att återgå till en finansiell rapportering som bygger på anskaffningsvärden. Denna skulle kunna kompletteras med upplysningar om verkliga värden. Jag är dock inte säker på att detta skulle lösa problemet. Även dessa upplysningar om verkliga värden behöver, i avsaknad av direkt mätbara marknadsvärden, grundas på egna antaganden enligt samma principer som när de redovisas i balansräkningen. Vi är därmed tillbaka i frågan om att uppskatta en tillgångs värde vid en given tidpunkt och är hänvisade till användandet av komplexa värderingsmodeller.

Många har försökt påverka IASB, som är ytterst ansvariga för IFRS-regelverket, att göra reglerna enklare och mer användarvänliga. Bland annat publicerade de verkställande direktörerna på de sex största globala revisionsbyråarna en gemensam skrivelse där man uppmanade IASB att förenkla regelverket. Men IASB behåller och snarare förstärker sin uppfattning att redovisning till verkliga värden är det bästa sättet att ge en rättvisande bild av ett företags resultat och ställning. Ett tecken på detta är bland annat att IASB nyligen kommit med ett förslag på att även skulder ska värderas till verkliga värden samt att tillgångar ska redovisas till det alternativvärde de skulle kunna ha hos ett annat företag.

Sammanfattningsvis tror jag den globala redovisningsstandard som heter IFRS och som bland annat bygger på värdering till verkliga värden kommer att finnas kvar även i framtiden. Jag har stor respekt för svårigheterna att redovisa till verkliga värden, men det är svårt att påstå att redovisning till verkliga värden inte ger en rättvisande bild. Sedan får vi inte glömma: Ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Även redovisningsregler måste alltid kunna bli bättre och även kunna anpassas till förändringar i omvärlden.

En ytterligare aspekt på att en finansiell rapportering som bygger på verkliga värden kommer att finnas i framtiden är konvergeringsprojektet med FASB. Jag har svårt att tro att USA skulle acceptera en redovisningsstandard som inte bygger på verkliga värden.

Verkliga värden är bäst – det hörs ju på namnet!

Håkan Andréasson är auktoriserad revisor på Grant Thornton.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2017 2018 2019
Prisbasbelopp 44 800 45 500 46 500
Förhöjt pbb. 45 700 46 500 47 400
Inkomstbasbelopp 61 500 62 500  
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2016 2017 2018
Räntesats 0,47 0,36* 0,36

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016 2017 2018
Räntesats -0,5 -0,5 -0,5
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2016 2017 2018
Positiv 6,65 6,27 6,49
Negativ 1,65 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2016 2017 2018
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 9,50
Förmånsbil, bensin 6,50 6,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2016 2017 2018
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2016 2017 2018
Skattesats 22% 22% 22%
Mervärdesskatt
År 2016 2017 2018
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1939 - 1952 1953 -
Arb. avgifter 6,15% 16,36% 31,42%
Egenavgifter 6,15% 16,36% 28,97%