Äldst möter yngst

Carl-Gustaf och Johanna speglar utvecklingen i revisorsyrket

Han är 40-talist med realexamen. 29 år gammal tog han – utan att vara revisor – över en revisionsbyrå. Hon är 29 år i dag, 80-talist med universitetsutbildning och revisorsexamen. Balans sammanförde Carl-Gustaf Plogfeldt och Johanna Strandroth, båda godkända revisorer, för ett samtal över en lunch.

Berätta om era första jobb, hur började era revisorskarriärer?

Carl-Gustaf Plogfeldt: Jag började jobba direkt efter ”realen” och jobbade med ekonomi på några olika företag, innan jag började på Huddinge Revisionsbyrå. Min far kände grundaren Otto Andersson och ringde honom. Jodå det fanns jobb åt mig, på ett villkor: att jag ville ta över byrån! Det var 1971 och jag hade ett halvår på mig att lära mig allt. På den tiden var det inte krav på att revisorn skulle vara kvalificerad och i princip vem som helst kunde starta revisionsbyrå.

Johanna Strandroth: Jag började på dåvarande SET Revisionsbyrå i Stockholm i januari 2007. Det var mitt i högsäsongen och jag fick en fadder, en mer erfaren revisorsassistent som introducerade mig i yrket. De första åren var det ganska mycket utbildning som förberedelse för revisorsexamen. Men i takt med att jag blev mer erfaren fick jag börja följa med ut till kunder och nu är jag granskningsledare för lite större uppdrag.

Ni betonar båda den höga förändringstakten i yrket, vilka är de största förändringar ni upplevt?

J S: Trots att jag inte jobbat så länge har jag fått uppleva ganska stora förändringar, som av ISA (International Standards on Auditing, reds. anm.), avskaffandet av revisionsplikt för mindre företag och de nya årsredovisningsregelverken K2 och K3.

C-G P: Om jag ska titta lite längre tillbaka så var det en väldigt stor sak när baskontoplanen kom 1976. Tidigare hade varje byrå sin egen kontoplan, men nu blev det standardiserat. Sedan kom SIE-filen, ett elektronisk filformat för lagring av redovisningsdata, som gjorde det möjligt att flytta med sig data mellan olika program. Den tekniska utvecklingen är kanske det största som hänt under min tid som revisor. 1972 gjordes allting manuellt med mekanisk räknemaskin, penna och papper – om vi hade haft samma dokumentationskrav då som nu hade vi inte hunnit med särskilt många revisioner på ett år!

J S: Men den nya tekniken ställer nya krav på revisorn. Numera finns det speciella IT-revisorer som vi kan ta hjälp av för att granska kundernas IT-system. När IT-systemen blir alltmer komplexa kan ett systemfel få stor påverkan, så det måste ingå i vår totala granskning.

Revisionsplikten har både skärpts och lättats under de senaste 40 åren, hur ser ni på det?

C-G P: Innan 1983 var det bara företag med minst en miljon kronor i aktiekapital, i dåtidens penningvärde, som hade krav på kvalificerad revisor. 1983 infördes krav på kvalificerad revisor för samtliga aktiebolag, på förslag från Brottsförebyggande rådet och dess utredning från 1970-talet om hur man kunde minska den ekonomiska brottsligheten.

J S: Blev det en stor tillströmning av kunder då?

C-G P: Nej, inte så stor som man kunde tro. Vi hade redan vårt underlag och många företag hade valt att ha kvalificerad revisor trots att de inte var tvungna. Inte heller 2011 blev det någon stor förändring för oss; de som har valt bort revisorn är så små att det varken gör till eller från.

J S: Merparten av de företag jag jobbar med ligger över gränsvärdena för revisionsplikt. Men i princip tycker jag att det är bra när kunderna får välja, för det ställer högre krav på oss att visa vilken nytta vi tillför.

C-G P: Många som väljer bort revisorn anlitar kanske en redovisningskonsult i stället och ser inte nyttan med revisorn utan bara kostnaden. Många gånger får kunden aldrig reda på vad revisorn har påpekat, som redovisningskonsulten sedan har rättat, på grund av bristande kom-munikation mellan de tre parterna.

Hur har synen på revisorn förändrats?

C-G P: När jag började i yrket sågs revisorer lite som myndighetspersoner. Man brukade säga att det fanns två saker som folk inte gillade: tandläkare och revisorer. Min företrädare på Huddinge Revisionsbyrå levde upp till den bilden; han var den stränga magistern som kunde skälla ut sina kunder om de inte hade gjort som han hade sagt åt dem.

J S: Min upplevelse är att de flesta har en ganska positiv bild av revisorer, dels för att de ser värdet i vårt granskande uppdrag men också för att vi arbetar proaktivt; många upplever att vi kan vara ett viktigt bollplank.

Har klädkoden förändrats under åren, har kostymen bytts mot tröja eller är det tvärtom?

C-G P: Jag har aldrig klätt mig i kostym. Vi ville ju snarare ta udden av folks bild av oss som överhetspersoner. Skulle man sitta i kostym och slips med en ung kille som har en mekanisk verkstad skulle man inte få någon bra diskussion.

J S: Vi har ingen uttalad klädkod på byrån, men i princip är det kostym som gäller. Om man ska träffa styrelsen för ett noterat bolag ställer det krav på klädseln, men självklart anpassar vi den efter tillfället; vid en lagerinventering på en verkstad är det inte fullt lika formellt.

C-G P: Jag tror att klädvalet i stor utsträckning beror på vad man har för kundunderlag. I de företag jag jobbar har inte styrelseledamöterna heller kostym, och det passar mig bra.

Revisorskåren har blivit mer jämställd för varje generation, upplever ni att kvinnor och män har samma villkor i branschen?

J S: Jag upplever att min arbetsgivare jobbar aktivt med jämställdhet och i den yngre generationen är fördelningen mellan kvinnor och män ganska jämn. I takt med den föryngring som sker hela tiden ökar jämställdheten på alla nivåer.

C-G P: Jag tror inte att detta är unikt för revisionsbranschen, det ser likadant ut i många branscher och vi följer nog samhällsutvecklingen i stort.

J S: Ja, jag tror att vi är en spegling av övriga samhället. Jag har inte fått uppfattningen att det skulle vara svårare att göra karriär i revisionsbranschen än i någon annan bransch. Kanske beror det på att min arbetsgivare har en kvinnlig VD, marknadschef och HR-chef och högst andel kvinnliga delägare (i Balans genomgång 2012, reds. anm.) av de stora byråerna.

C-G P: Frågan är om vi inte kommit längre än många andra branscher.

Rakel Lennartsson