”Den samlade bilden av uppdragsbrevet är att det är ett stelt dokument som läggs fram för undertecknande, speciellt hos de mindre byråerna. Det förefaller knappast vara ett livfullt instrument för att skapa förståelse för revisorns arbete. Slutsatsen är att brevet knappast används för att överbrygga ett eventuellt förväntningsgap. Det förefaller vara ett dokument som revisorerna ogärna hanterar.

Medan akademin lägger studie till studie som visar på uppdragsbrevets svaga ställning och oförmåga att fylla sin funktion, finns brevet fortfarande kvar. Det förefaller inte ens vara kraftfullt ifrågasatt. Hur är det möjligt att ett så stort misslyckande är kvar?”

Läs hela artikeln som skrivits av Sven-Olof Yrjö Collin, professor i bolagsstyrning, tillsammans med civilekonomerna Emmeli Andréasson och Marie Rang, samtliga vid Linnéuniversitetet, på www.tidningenbalans.se/debatt.