Årsredovisningens viktigaste del, kan vara den mest förbisedda. Det menar ekonomie dr Anja Hjelström, verksam som redovisningsspecialist på EY, som efterlyser mer analytiska och informativa förvaltningsberättelser – i motsats till dagens minimalistiska.

”Får vi se bättre förvaltningsberättelser nu?” frågade Caisa Drefeldt i februarinumret.

Snälla, låt oss se bättre förvaltningsberättelser 2015! vill jag uppmana till nu, när det börjar bli dags att lyfta blicken inför 2015 års rapportering.

Under den senaste tiden har jag, i olika sammanhang, läst ett antal årsredovisningar. Jag syftar då på de sammanhängande dokument som inkluderar en förvaltningsberättelse, den lagstadgade årsredovisningen och, i förekommande fall, koncernredovisning, tillsammans med annan information i den så kallade framvagnen. Det har ibland hänt att jag blivit ombedd att börja titta på de finansiella rapporterna innan övriga delar varit färdiga. Det är som att se på film utan ljud. Ibland innehåller det första paketet även en förvaltningsberättelse. Det är inte alltid det hjälper. I likhet med många andra, slås jag av hur minimalistiska förvaltningsberättelser ofta är.

Detta beror inte alltid på en avsaknad av ambition eller öppenhet. Tvärtom, många noterade företag lämnar fylliga förklaringar till utvecklingen, men i framvagnen. En del av denna information, men inte all, återfinns även i noterna. Detta innebär att jag kan hitta delvis överlappande information på minst två, ofta tre ställen i årsredovisningen. Effekten blir både långa och svåröverskådliga dokument.

Att information upprepas på flera ställen i en årsredovisning är en av de frågor som för närvarande diskuteras inom ramen för IASB:s Disclosure Initiative. Vid en första anblick kan det tyckas självklart all information om ett och samma fenomen borde samlas på en och samma plats. Något motsägelsefullt, är en viktig invändning att detta kan medföra att information fragmenteras och blir mer svårbegriplig. Tänk dig till exempel en förvaltningsberättelse som i stort sett består av hänvisningar till olika noter där detaljerad information finns.

En annan invändning handlar om att det blir svårare att identifiera och avgränsa dokument. Detta kan till exempel vara relevant för att bestämma vilken information som omfattas av revisionskrav. En tredje invändning handlar om tillgänglighet. Denna hänger ihop med idén om att tillåta korsreferenser till information i andra, från årsredovisningen fristående, dokument. Svenska företag har ju till exempel redan möjlighet att lämna en fristående bolagsstyrningsrapport.

När IASB i somras diskuterade problemet med att information upprepas i en årsredovisning noterades inledningsvis att några standarder öppnar upp för att lämna vissa upplysningar utanför de finansiella rapporterna. Ett exempel är information om karaktär och omfattning av risker som härrör från finansiella instrument. IASB var då försiktigt positiv till att införa en generell princip om att IFRS-information får lämnas i andra delar av det sammanhängande dokumentet där de finansiella rapporterna finns.

Ett sådant uttalande skulle kunna lösa en del av problemen med vad som kan upplevas som onödiga upprepningar av samma information i årsredovisningens olika delar. Jag kan dock inte se att det skulle lösa problemet med intetsägande förvaltningsberättelser.

En vanlig förklaring till varför dessa tenderar att vara minimilistiska, trots att relevant information lämnas i framvagnen, brukar koka ner till att förvaltningsberättelsen, men inte framvagnen, omfattas av revision. Om det sedan handlar om att hålla nere revisionskostnaderna eller om att revisorerna inte skulle godkänna vissa skrivningar, framgår inte. Jag skulle dock vilja uppmuntra till att tänka precis tvärtom. Externa parter läser årsredovisningar bland annat på grund av att de är reviderade. Att lämna informationen i förvaltningsberättelsen gör troligtvis att den upplevs som mer tillförlitlig.

Ytterligare en förklaring till varför förvaltningsberättelser ser ut som de gör kan vara att vi saknar en tydlig uppfattning om dess syfte. Syftet med en årsredovisnings olika delar och vilken slags information som bäst lämnas i dess olika delar är också frågor som för närvarande diskuteras av IASB.

På ett konkret plan har jag lite häpet konstaterat att det inte finns någon egentlig kompletterande normgivning beträffande utformningen av förvaltningsberättelser för IFRS-företag. IASB har visserligen publicerat ett ”Practice Statement” om ”Management Commentary”. Dess status som källa till vägledning förefaller dock vara låg. I brist på annan vägledning ligger det i och för sig nära till hands att argumentera för att IFRS-företag minst borde följa den vägledning som ges i RedR 1 för K3-företag. Handen på hjärtat står det dock inte så mycket där. Högre krav borde dessutom ställas på rapporteringen från företag med värdepapper som handlas på en reglerad marknad.

Personligen anser jag att syftet med förvaltningsberättelsen är att ge ledningens syn på utvecklingen av verksamhetens resultat, kassaflöden och finansiella ställning. Jag föredrar också en analytisk beskrivning. Då räcker det inte att konstatera att årets resultat är X Mkr, vilket är en ökning/minskning om Y%. Då handlar det om att koppla detta utfall till uttalade strategier och målsättningar, om att upplysa om sådana förhållanden som är viktiga för förståelsen av utfallet, såsom effekten av olika faktorer på utvecklingen i olika delar av verksamheten. Personligen uppskattar jag även när berättelsen tydligt belyser sambanden mellan lönsamhet, finansiell ställning och tillväxt.

De finansiella rapporterna bör ge en översikt av resultatet och kassaflödet för perioden och ställningen vid slutet av perioden. Noterna till de finansiella rapporterna bör vara rika på detaljer för den som är intresserad av en djupare analys och förståelse. En bra framvagn, slutligen, bör ta sikte på dem som inte känner företaget, genom att beskriva verksamheten i större detalj – till exempel dess produkter, produktionsresurser och marknader – men även ledningens strategier och målsättningar. Redogörelsen för utvecklingen under den senaste perioden bör dock fokuseras till förvaltningsberättelsen, som – rätt använd – kanske är årsredovisningens viktigaste del.

Anja Hjelström är ekonomie dr och redovisningsspecialist på EY.