Vem älskar kvartalsrapporter? I stort sett alla placerare. På Stockholmsbörsen fick vi obligatoriska kvartalsrapporter 1999. Då hade redan 85 procent av bolagen, på frivillig väg infört dem. Vid EU-inträdet 1995 blev nämligen halvårsrapporter obligatoriska och då övergick allt fler till kvartal direkt. Obligatoriet medförde emellertid att en resultat- och balansräkning, samt kassaflödesanalys skulle inkluderas. Tidigare var innehållet mer resultatorienterat. När IFRS infördes 2005 blev skillnaden marginell.
Kvartalsrapporten har dock hamnat i blåsväder. Särskilt i politiska kretsar och särskilt i Kontinentaleuropa har dessa fått skulden för den utbredda kortsiktighet, som politiker anser företagen gör sig skyldiga till. Finanskrisen 2008 används ofta som slagträ. Ett tag fanns det faktiskt idéer om att förbjuda kvartalsrapportering inom EU. Det gick dock i byrålådan och kvartalsrapporter är tillåtna, men det är bara halvårsrapporten enligt IAS 34 som är obligatorisk.
För ett par år sedan tillsatte Stockholmsbörsen en grupp som skulle utreda den då sinande strömmen av börsnoteringar. Gruppen kom fram till att det vore bättre för företagen om de slapp bördan av obligatoriska kvartalsrapporter. Halvårsrapporten var visserligen lagstadgad och bokslutskommunikén gjorde Börsen obligatorisk, men det första och tredje kvartalets rapporter blev frivilliga. Vad hände? Ingenting. Fyra bolag följde börsens egen standard, men eftersom den var i stort sett identisk med IAS 34, var effekten noll. I år har även Nordea sagt att de följer börsens standard, men jag påstår att de fortfarande följer IAS 34.
Nu hotas dessvärre kvartalsrapporten igen. EU-reglerna har ändrats ytterligare, men NASDAQ Stockholm har gjort ett berömvärt jobb och intervjuat rader av intressenter på kapitalmarknaden, allt i syfte att ta reda hur de vill ha det. I stort sett samtliga har ansett att kvartalsrapporter är utmärkt. Därför har NASDAQ föreslagit till motparten Aktiemarknadsbolagens förening, att ungefär samma bestämmelser som gäller i dag ska gälla framöver. Det innebär fortsatt obligatorisk halvårs- och helårsrapport, samt kvartalsrapporter för första och tredje kvartalet enligt IAS 34, alternativt börsens egen standard. Bolagen kan avvika för det första och tredje kvartalet, men då måste de tydligt förklara varför. Förhoppningsvis tycker även Aktiemarknadsbolagens förening att det här är bra och godkänner att det tas in i börsens regelverk.
Då dyker ett nytt hot upp. I vissa redovisningskretsar påstås nämligen att den teknik som svenska företag använder i kvartalsrapporterna stoppas av IASB från januari 2016. Svenska kvartalsrapporters textdel följer ganska väl den lagstadgade förvaltningsberättelsen. Det är utmärkt. På vanlig svenska förklarar företagen hur utvecklingen varit, inordnat under vissa tydliga rubriker, exempelvis försäljning, resultat och finansiell ställning. Stämmer det med IAS 34? Absolut, för IAS 34 har inte några tydliga formkrav på texten. IASB:s arbete är fokuserat på siffrorna, alltså på de finansiella rapporterna, med resultat- och balansräkning, kassaflödesanalys och notapparat. Det finns ingen standard motsvarande den svenska förvaltningsberättelsen.
Nu påstår vissa att IASB släppt en bomb. I en årligt återkommande skrift från IASB, vilken behandlar förändringar det kommande året (Annual Improvements to IFRSs, 2012–2014 cycle) har man kommenterat utformningen av IAS 34. IASB har fått en fråga från en part som undrar vad som i standarden avses med (min översättning) ”information på annat ställe i den finansiella rapporten”, alltså den förklarande text som i svenska rapporter liknar förvaltningsberättelsen. I svaret anger IASB att även denna text omfattas av IAS 34. Den är en integrerad del av rapporten, även om texten presenteras i ett separat dokument (se exempelvis ABB, som lämnar text i en PDF och siffror i en annan). Texten måste därför lämnas samtidigt med siffermaterialet. Det är denna tidsaspekt som är huvudpunkten i uttalandet, inte utformningen av rapporten.
Dessvärre använder IASB begreppet ”cross-reference” (korsreferenser) när de diskuterar frågan. Det är olyckligt, eftersom många automatiskt gör en koppling till ett krav på notapparat och då skulle vår svenska modell behöva kompletteras. Om IASB verkligen hade haft detta krav, eller ett krav på en fotnot efter varje siffra i den löpande texten, skulle förändringen vara en av de största i delårsrapporteringens historia, alltså oerhört betungande. Dessutom helt överflödig, eftersom det är lätt att koppla ihop resonemangen i den löpande texten med siffrorna i räkningarna. Om IASB dessutom haft syftet att revolutionera delårsrapporterna, skulle de knappast presenterat förändringen på två sidor i ett årligt ändringsmeddelande. Min bedömning är därför att vi lugnt kan jobba vidare med den utmärkta struktur svenska kvartalsrapporter har i dag. Den fyller kraven i IAS 34.
Peter Malmqvist är finansanalytiker och skriver i vartannat nummer av Balans.