Innehåll

Balans nr 3 2016

K2 måste förnyas

En kassaflödesanalys eller koncernredovisning borde på frivillig basis kunna ingå i en K2-redovisning. Det tycker Stefan Engström som med anledning av Bokföringsnämndens aviserade översyn av K-regelverken föreslår en rad förändringar av K2.

2 februari i år informerade Bokföringsnämnden om att de arbetar med att ta fram ett samlat regelverk för årsredovisningar som ska omfatta alla företagsformer och som ska ersätta de nuvarande K2-regelverken för mindre aktiebolag och mindre ekonomiska föreningar. Bakgrunden är de ändringar som skett i årsredovisningslagen men också för att ett antal enskilda tillämpningsfrågor ska arbetas in i det nya regelverket.

K2 kan något förenklat sägas vara redovisning enligt gällande skatteregler vilket är ett vällovligt syfte för ett regelverk som strävar efter att förenkla för det mindre företaget och som samtidigt medför att företagets redovisning inte strider mot skattelagstiftningen. Ändå finns det inslag i de nuvarande K2-reglerna som skulle kunna ändras utan att för den skull påverka kopplingen till inkomstskattelagen. Jag ska här ta upp några av mig önskvärda förändringar som jag anser bör göras för att bättre överensstämma med till exempel K3.

I K2 finns en huvudregel och en alternativregel vid redovisning av pågående arbeten till fast pris såväl som till löpande räkning (punkt 6.11). När K2 utformades var syftet med respektive huvudregel att redovisningen av pågående arbeten skulle anpassas till en mer modern och marknadsvärdeanpassad syn på balansposten. Respektive alternativregel skulle däremot överensstämma med bestämmelserna i inkomstskattelagen och på det sätt man traditionellt redovisat pågående arbeten under flera decennier men också för att de mindre företagen inte skulle behöva belastas med det högre skatteuttag som respektive huvudregel normalt medför.

Genom den tolkning av bestämmelserna i IL 17 kap 26 § som Högsta förvaltningsdomstolen med sin dom HFD 2011 ref. 20 ger uttryck för, medför emellertid tillämpandet av huvudregeln vid löpande räkning inte något ökat skatteuttag. Det gör att alternativregeln vid löpande räkning därför spelat ut sin roll och kan tas bort från regelverket. Däremot måste alternativregeln vid fast pris finnas kvar för att de mindre företagen inte ska få den högre skattebörda som huvudregeln kan medföra. Därmed blir alternativregeln vid fast pris ett slags ”undantagsregel” och därför kan det vara lämpligt att alternativregeln kompletteras med krav på upplysning om vilket värde balansposten skulle ha om successiv vinstavräkning i stället tillämpats.

Vid en nedskrivningsprövning av finansiella anläggningstillgångar behöver nedskrivning inte göras om värdet på tillgången överstiger noll kronor om tillgångens värde samtidigt understiger det redovisade värdet med mindre än det lägsta av 25.000 kronor och 10 procent av det egna kapitalet vid årets ingång (punkterna 11.17 och 20.7). I Balans nr 8–9/2009 ger jag i artikeln ”Bokföringsnämnden och rättvisande bild” exempel på märkligheter i K2. Ett sådant exempel gäller kravet på nedskrivning av finansiella anläggningstillgångar där man skulle kunna tänka sig att en värdelös post i balansräkningen ändå åsätts värdet en krona genom att till exempel ekonomichefen efter balansdagen köper balansposten från företaget för det värdet. Därmed sätts ovannämnda bestämmelser ur spel såvida värdenedgången inte överstiger gränsvärdena 25.000 kronor och 10 procent av det egna kapitalet vid årets ingång. I mycket små aktiebolag med låg lönsamhet kan ett sådant tillvägagångssätt medföra att till exempel tvångslikvidationsplikt enligt ABL 25 kap 13 § inte inträder.

Det vore tacknämligt om Bokföringsnämnden vid sin översyn av reglerna tar bort dessa för många svårtolkade bestämmelser och ersätter dem med regler om att nedskrivning ska göras till verkligt värde om balanspostens bestående värde understiger det bokförda värdet.

I punkt 17.5 i K2 står det att en checkräkningskredit normalt ska redovisas som långfristig skuld. Om man i stället följer K3 så klargörs i punkt 4.7 vad som är en kortfristig skuld och därför torde utnyttjade checkräkningskrediter i det regelverket uppfylla förutsättningen att vara en kortfristig skuld. Vid en jämförelse mellan de båda regelverken medför denna olikhet i redovisningen av utnyttjad checkräkningskredit olika utfall vid beräkning av nyckeltal som till exempel rörelsekapital och kassalikviditet. Hanteringen av en utnyttjad checkräkningskredit borde vara densamma i de båda regelverken. Det gör att en utnyttjad checkräkningskredit bör anses vara en kortfristig skuld även i K2.

På frågan om det är tillåtet för ett företag som tillämpar K2 att låta en kassaflödesanalys ingå i årsredovisningen, skriver Bokföringsnämnden i ett brevsvar 4 maj 2015 att det allmänna rådet ska tillämpas i sin helhet och utan avvikelse och att det inte är tillåtet att samtidigt tillämpa annan normgivning när årsredovisningen upprättas. Slutsatsen är därför att kassaflödesanalyser inte kan tas in i en årsredovisning som upprättas enligt K2 utan man måste i så fall byta till K3-regelverket.

Analogt med detta torde det därför inte heller vara möjligt att låta en koncernredovisning ingå i en ”K2-årsredovisning” om man så skulle önska. Precis som gäller kassaflödesanalyser finns inga bestämmelser i K2 om koncernredovisning. Men i Bokföringsnämndens egna kommentarer i sin vägledning till K2 skrivs: ”Det allmänna rådet innehåller inga regler eller principer för en frivilligt upprättad koncernredovisning. I de fall ett moderföretag frivilligt väljer att upprätta en koncernredovisning ska det i denna framgå vilka principer som tillämpats vid koncernkonsolideringen. ÅRL:s regler om koncernredovisning måste följas.”

En slutsats är att Bokföringsnämnden ser olika på frivilligt upprättade kassaflödesanalyser och koncernredovisningar men en annan, och mer trolig slutsats, är att Bokföringsnämnden inte uppdaterat sin vägledning till K2, eftersom även koncernredovisningar faller utanför K2-regelverket som enligt Bokföringsnämnden ska tillämpas i sin helhet och utan avvikelse.

Min personliga uppfattning är att det är mycket olyckligt om Bokföringsnämnden vid omarbetning av K2-regelverket inte kan öppna upp för möjligheten att frivilligt låta en kassaflödesanalys och koncernredovisning ingå i en ”K2-årsredovisning”. Att kunna integrera en kassaflödesanalys i årsredovisningen kan vara viktigt för ett företag som till exempel på grund av höga avskrivningskostnader är förlustbringande men där företaget vill visa att kassaflödet är positivt. Att tvingas byta regelverk till K3 med de följdförändringar som det för med sig för företaget, kan knappast vara en optimal lösning. Samtidigt har jag väldigt svårt att tro att ens den mest finlemmade adelsman skulle få stora skälvan av att hitta en kassaflödesanalys i en ”K2-årsredovisning”.

Tekniskt skulle en sådan redovisning i K2 villkoras med kravet att det klart framgår att handlingarna upprättas i enlighet med bestämmelserna i K3. Därtill skulle ju handlingarna revideras i det fall aktiebolaget har en revisor, vilket ökar trovärdigheten i den upprättade handlingen jämfört med att denna tas fram sidoordnat för att överlämna till exempel en kreditgivare.

Om bokföringsnämnden väljer att stå fast vid att kassaflödesanalyser och koncernredovisningar inte hör hemma i en ”K2-årsredovisning” uppkommer frågan vilken syn Bokföringsnämnden har på tilläggsupplysningarna. Är det möjligt att lägga in fler förtydligande tilläggsupplysningar än de som finns i regelverket? Om svaret är ”nej” skulle det kunna medföra en allvarlig begränsning i möjligheten att kunna klargöra ett enskilt förhållande som styrelsen känner sig angelägen att informera om. Är svaret däremot ”ja” så kan jag inte se något hinder i att upprätta till exempel en kassaflödesanalys som en tilläggsupplysning även i en ”K2-årsredovisning”. I så fall kan man lika gärna tillåta att kassaflödesanalyser och koncernredovisningar får ingå i en årsredovisning som upprättas enligt K2.

Stefan Engström är auktoriserad revisor och ägare Auditor Revisionsbyrå AB.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2017 2018 2019
Prisbasbelopp 44 800 45 500 46 500
Förhöjt pbb. 45 700 46 500 47 400
Inkomstbasbelopp 61 500 62 500 64 400
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49 0,51

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1939 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 6,15% 16,36% 31,42%
Egenavgifter 6,15% 16,36% 28,97%