Alltid Reko!

Caisa Drefeldt sådde ett frö och har sedan varit den som drivit upp och skolat redovisningsgrenen inom FAR. När hon nu lämnar Bokföringsnämnden (BFN) efter nästan 14 år har hon varit med och förändrat den svenska redovisningen i grunden, för både konsulter och företag.

I november förra året gjorde du ditt sista möte på Bokföringsnämnden. Var det rätt tid att sluta?

– Ja, det tycker jag. Jag fyllde 60 år i december och var också den som suttit längst av nämndens alla ledamöter, nästan 14 år. På novembermötet spikade vi nya K2 och alla förändringar i K3 och det markerar slutet på ett enormt stort arbete med K-regelverkets delar som avser företag med skyldighet att upprätta årsredovisning.

K-regelverket är kanske Bokföringsnämndens största projekt någonsin, hur började det?

– Det var precis i början av min tid på BFN och jag minns att vi hade ett plenummöte på Wennergrens center i Stockholm. Dåvarande kanslichef Anders Bengtsson hade tänkt till lite och låtit göra en undersökning bland 100 slumpmässigt utvalda företag som inte var noterade och som skulle följa den dåvarande goda redovisningsseden för att se hur det gick för dem. Det var ganska nedslående läsning. Men det blev en väckarklocka för oss. Vi förstod att det här är väldigt svårt för företagen och lösningen var inte att komma med nya allmänna råd, som var anpassningar av Redovisningsrådets rekommendationer, det skulle bli ett oöverskådligt lapptäcke till slut. Mot den bakgrunden föddes idén att vi skulle skriva nya regelverk utifrån storlek. K står ju för kategori, som i storlekskategori.

K3-regelverket jämförs ibland med IFRS for SME, men det är ingen översättning menar du?

– Nej, absolut inte. K-projektet var redan sjösatt när IFRS for SME (IFRS for Small and medium Entities, reds anm.) kom på remiss till BFN. Däremot tyckte vi att IFRS for SME var väldigt bra för det var ett komplett regelverk och var därför en stor inspirationskälla när vi skrev K3. Men det gjorde också att arbetet blev ännu mer omfattande och drog ut på tiden. Effektiv tid har jag själv lagt ner två hela arbetsår på K3. Jag antar att även de andra i arbetsgruppen som var externa, det vill säga inte anställda av BFN la ner ungefär lika mycket tid.

Under tiden som du suttit i BFN har du också varit anställd, först på FAR och sedan på KPMG, hur går det ihop?

– Uppdraget för BFN har ingått som en del i mitt arbete. Man kan säga att FAR och KPMG har sponsrat utvecklingen av god redovisningssed i Sverige. Bokföringsnämnden är ju en myndighet med ett eget kansli, men nämndens ledamöter får bara ett mindre arvode per sammanträde och det motsvarar inte på något sätt den faktiska kostnaden som respektive företag eller organisation har. Å andra sidan är det intressant för FAR och revisionsbyråerna att ha en representant i BFN. Det ger mycket kunskap tillbaka till FAR och dess medlemmar och det är också ett sätt att synas och höras i debatten.

När du blev invald i BFN blev du också inbjuden till en mer informell grupp, berätta!

– Ja, samtidigt som jag började på BFN blev jag inbjuden till en informell grupp som bestod av högdjur från de stora revisionsbyråerna. De kallade den vår ”hemliga grupp”. Jag var ensam kvinna i gruppen, och även yngst tror jag. Gruppen var sammansatt av revisorer som representerade FAR i olika redovisningssammanhang. Det var riktigt intressant, de var alla fantastiskt skickliga och framstående yrkesmänniskor. Syftet var att träffas och diskutera för att hålla sig à jour om vad som var på gång.

Du blev även inbjuden till FAR:s redovisningskommitté, varför?

– Ja, de ville också ha rapporter om vad som var på gång i BFN. Efter ett tag beslöt dåvarande redovisningskommittén att de ville utvidga, de arbetade då oerhört mycket med IFRS och ville starta en SME-funktion. Jag tror egentligen att det var så allting började för mig, när det gäller mitt engagemang i FAR. SME-funktionen inom FAR:s redovisningskommitté bytte så småningom namn till Policygruppen för redovisning där jag varit adjungerad ledamot det senaste året. Tidigare var jag ordinarie ledamot, men gruppen bantades och det var säkert ett korrekt beslut, vi var ganska många.

FAR och BFN är ibland på kollisionskurs, hur har du hanterat den intressekonflikten?

– Det har varit en ganska jobbig situation ibland och jag har fått lite ”skäll” från båda hållen. Som ledamot i BFN har jag varit adjungerad ledamot i FAR:s policygrupp för redovisning. Det är naturligt att man vill ha det så, men också en svår situation att tvingas sitta på dubbla stolar. FAR agerar utifrån medlemmarnas intressen eller problem. Men FAR har kanske inte alltid hela bilden, inte BFN heller, men BFN har fler förgreningar och en mer komplex verklighet att förhålla sig till. Men man ska veta att BFN inte är en politisk instans utan en myndighet vars enda syftet är att hitta den bästa lösningen för svenska företag, det är det som är ledstjärnan.

2008 byggde du upp FAR:s redovisningssektion och medverkade till att FAR blev en bred branschorganisation. Hur började det?

– Jag satt i dåvarande Irevs styrelse och det var på ett strategimöte våren 2006 som idén föddes. Jag hade gjort en konkurrensanalys och identifierat Sveriges redovisningskonsulters förbund (Srf) som en stor utbildare. Det var ett väldigt bra strategimöte, FAR:s generalsekreterare Dan Brännström var med och jag minns att jag ställde frågan: Varför kan inte redovisningskonsulter bli medlemmar i FAR? Det sådde nog ett frö, för två år senare hade jag tagit tjänstledigt från KPMG och var i full gång med att bygga upp redovisningssektionen på FAR. Det första jag tog tag i var alla remissvaren som kommit in på FAR:s utkast till det som sedan skulle bli Reko.

Hur kom Reko till?

– Det behövdes en gemensam standard som grund för FAR:s medlemmar som är redovisningskonsulter. Reko skrevs för att stärka redovisningskonsultens roll. Namnet Reko kläcktes av Dan Brännström. Det var också Reko som konkretiserade samarbetet med Srf. FAR och Srf hade fört diskussioner en tid och nu hade vi ett gemensamt projekt att enas kring – en gemensam standard för auktoriserade redovisningskonsulter. Sedan har det ju inte alltid varit lätt att enas om alla skrivningar, Srf:s medlemmar och FAR:s medlemmar arbetar i olika miljöer och det är därför som exempelvis våra checklistor i kvalitetskontrollerna skiljer sig något åt.

Det går inte att prata med dig utan att prata utbildning, hur kom det sig att du blev lärare?

– Det började när jag jobbade på Reveko (sedermera PwC) i Göteborg på 1980-talet. Vi anställde många nyutexaminerade men blev snabbt varse att de behövde mer utbildning innan det var dags för praktiskt arbete så jag satte ihop en internutbildning. Första veckan på jobbet fick de ett material bestående av ett års verifikationer att bokföra och stämma av samt gör bokslut över samtidigt som jag höll föresläsningar. Idén var att de skulle lära sig från grunden och jag fick väldigt positiv respons tillbaka så det blev startskottet för min lärarbana.

Vad ska du göra nu?

– Jag återgår till KPMG i Göteborg på heltid, men fortsätter också mitt arbete som ordförande i FAR:s kvalitetsnämnd för redovisningsverksamhet. Jag fortsätter naturligtvis också med kurser och böcker och att skriva krönikor i Balans. Så än har jag inga planer på att gå i pension. Men eftersom jag har varit på konstant resande fot varje höst och en stor del av våren under större delen av mitt yrkesliv så ser jag fram emot att få vakna hemma och inte på ett hotell. Jag kommer att få ”ledig tid” som jag faktiskt tänker ägna åt att umgås med mina vänner och, inte minst, att spela golf.

Rakel Lennartsson