EUs handlingsplan för hållbar tillväxt antogs av EU-kommissionen 2018 och nu arbetar man på en förnyad strategi för hållbar finansiering.
EU-kommissionens ”new green deal” är namnet på den politik som involverar näringslivet i klimatpolitiken. EU-kommissionen har nämligen konstaterat att styrning genom offentliga medel inte räcker för att nå uppsatta hållbarhetsmål inklusive Parisavtalet. Därför vill man mobilisera 1000 miljarder euro i gröna investeringar.
EUs taxonomi för hållbara investeringar är ett klassificeringssystem som syftar till att skapa jämförbarhet på finansmarknaden när det kommer till gröna investeringar. Taxonomin täcker in sex miljömål: minska klimatutsläpp, klimatanpassning, vatten och marina resurser, cirkulär ekonomi, föroreningar samt skydd av ekosystem. I ett första skeda hanteras de två klimatmålen.
Taxonomiförordningen ska börja efterlevas från 2021 och kräver att finansmarknadsaktörer som erbjuder ”gröna” eller ”miljömässigt hållbara” finansiella produkter ska informera om i vilken utsträckning de är förenliga med taxonomin.
Disclosure-förordningen trädde i kraft 2019. Lagen träffar institutionella investerare och kapitalförvaltare och handlar om transparens och informationsgivning kring klimatrelaterade risker.
TCFD Task Force on Climate-related Financial Disclosure är en internationell arbetsgrupp som leddes av Michael Bloomberg. Gruppen tog fram rekommendationer för hur finansbranschen ska rapportera om klimatrelaterade risker. Rekommendationerna är frivilliga men har fått stort genomslag i finansbranschen.
NFRD, Non Financial Reporting Directive, det vill säga direktivet om rapportering av icke-finansiell information som ligger till grund för kraven på hållbarhetsrapportering enligt Årsredovisningslagen. Detta direktiv genomgår en stor översyn samtidigt som det påverkas av taxonomi-förordningen och har bäring på disclosure-förordningen.
Text: Rakel Lennartsson