Innehåll
Anteckningar

FARS UTTALANDEN I ETIKFRÅGOR

EtikU 3 Allmänt om medlems yrkesutövning och särskilt om arvode

(senast ändrat genom EtikP 2017:1)

1 Allmänt om yrkesutövning

1.1En medlem är skyldig att utöva sin verksamhet i överensstämmelse med god yrkessed samt bedriva yrkesutövningen i ordnade former och sträva efter sunda ekonomiska förhållanden. Verksamheten ska också bedrivas med tillfredsställande riskhantering. Detta innebär bland annat att medlemmens verksamhet ska omfattas av en försäkring. Vid uppdrag med hög risk kan tillkommande kvalitetssäkringsåtgärder behöva vidtas, exempelvis genom att tillsätta en särskild kvalitetsgranskare för uppdraget vars slutsatser ska ha beaktats innan uppdraget slutligt rapporterats.

1.2När en medlem utför ett uppdrag ska medlemmen iaktta FARs standarder, rekommendationer och uttalanden om god yrkessed. Detta innebär bl.a. att vid utförande av bestyrkandeuppdrag ska god revisionssed inklusive International Standards on Auditing (ISA) iakttas. Vid utförandet av redovisningsuppdrag ska god sed för redovisningstjänster inklusive Svensk standard för redovisningstjänster (Reko) iakttas. När utomstående uppdragstagare, underkonsulter, anlitas ska medlemmen se till, genom t.ex. ett uppdragsbrev, att även underkonsulten i tillämpliga delar utför sitt uppdrag med iakttagande av FARs standarder, rekommendationer och uttalanden om god yrkessed.

1.3En medlem ska också verka för goda relationer inom yrkeskåren. I vissa situationer kan det bli aktuellt och vara befogat för en medlem att uttala sig om en kollegas handlande eller underlåtenhet att handla. Ett sådant uttalande ska vara sakligt. Vid bedömningen av kollegans handlande eller underlåtenhet ska medlemmen beakta under vilka omständigheter som kollegan gjorde sina överväganden. Av uttalandet ska tydligt framgå vilka underlag som medlemmen haft tillgång till vid sin bedömning. Innan medlemmen framför någon kritik ska han eller hon låta kollegan yttra sig i frågan. Om detta av någon orsak inte är möjligt, ska det tydligt framgå av uttalandet att kollegan inte har beretts tillfälle att yttra sig. Se även IESBAs Etikkod avsnitt 230 Second opinion.

2 Arvodesdebitering

2.1Etikkoden tar i avsnitt 240 Arvode och andra typer av ersättningar, samt i avsnitt 290.215–222 och 291.148–154, upp frågor avseende arvoden. FAR lämnar här vissa kompletterande anvisningar.

2.2Arvodet för ett uppdrag ska vara skäligt med hänsyn till de kunskaper och den erfarenhet som kan utnyttjas i uppdraget och med hänsyn till uppdragets natur och omfattning.

Vid bestyrkandeuppdrag får en medlem inte komma överens om ett arvode som är baserat på det ekonomiska utfallet för kunden eller som har karaktär av provision. [1]

2.3En kund har rätt att på begäran få upplysning om de debiteringsgrunder som tillämpas för ett visst uppdrag och en ungefärlig uppgift om arvodet för uppdraget, så att arvodet kan bedömas på förhand. En medlem är skyldig att på begäran från en kund lämna en beskrivning av det arbete som har utförts.

(EtikP 2017:1)

2.4Enligt Revisorsinspektionens praxis är det god revisorssed att – om kunden begär det – lämna uppgift om debiteringsgrunderna samt om vem som utfört visst arbete, när arbetet utförts och vad arbetet avsett. Frågan om specifikation av arvodesfakturor, liksom debiteringsgrunderna, berörs därför särskilt i revisionsvillkoren.

(EtikP 2017:1)

3 Hantering av risk för arvodesförlust

3.1För många medlemmar och deras företag kan arvodesförluster innebära påfrestningar på bl.a. företagets likviditet och i enstaka fall utgöra ett hot mot företagets existens. Om större förfallna arvodesbelopp är obetalda kan dessutom intressenterna tänkas ifrågasätta medlemmens opartiskhet och självständighet om denna utför bestyrkandeuppdrag (se vidare Etikkoden avsnitt 290.218).

3.2För att tydliggöra vad som ska gälla vid risk för arvodesförlust ska medlemmen se till att villkoren för uppdraget definieras i förväg i ett uppdragsbrev. Uppdragsbrevet underlättar vid tvist mellan medlemmar och deras uppdragsgivare i arvodesfrågor. Användandet av uppdragsbrev och allmänna villkor kan emellertid inte förväntas skingra all osäkerhet och minska risken för tvist i alla avseenden och situationer. Mot den bakgrunden beskrivs nedan de viktigaste åtgärderna för att skydda sig mot arvodesförluster.

Löpande a conto-fakturering

3.3Faktureringsvillkor återfinns i samtliga FARs villkorsuppsättningar. Praxis för tjänsteuppdrag är att arvodet faktureras efter överenskommelse. Som allmän huvudregel anses gälla att arvodet ska faktureras när uppdraget är avslutat, om något särskilt avtal inte träffats om detta. För revisions- och redovisningsarbete, som är utsträckt i tiden och beroende av kundens åtgärder för att färdigställa årsredovisning m.m., är det emellertid utvecklad branschpraxis att fakturera arvodet löpande a conto, ofta månadsvis, om det inte är fråga om små belopp. Denna praxis har också kommit till uttryck i villkoren.

Förskottsbetalning

3.4Förskottsbetalning berörs i revisionsvillkoren, men inte i övriga villkorsuppsättningar. Att förskottsbetalning inte berörs i övriga villkorsuppsättningar betyder inte att medlemmen i sådana uppdrag är förhindrad att använda sig av den typen av betalning. Däremot bör villkoren för förskottsbetalning då anges exempelvis i uppdragsbrevet.

Kravrutiner

3.5Samtliga villkor innehåller bestämmelser om dröjsmålsränta vid försenad betalning, men berör i övrigt inte frågan om indrivningsåtgärder. Om inte betalning erhålls efter påminnelse bör medlemmen överväga att säga upp avtalet i enlighet med de allmänna villkoren.

3.6En medlem som är revisor måste alltid beakta att denna enligt god revisorssed inte utan tungt vägande skäl bör avgå från ett revisionsuppdrag vid en sådan tidpunkt att revisionen försvåras eller försenas. Enligt Revisorsinspektionens praxis anses inte utebliven eller bristande betalning i sig utgöra ett sådant skäl.

3.7En medlem har givetvis samma rätt att driva in och skydda sina fordringar som andra fordringsägare, i förekommande fall med dröjsmålsränta. Om det finns skälig anledning att anta att kunden är på obestånd kan en medlem också använda möjligheten till betalningsanmaning enligt 2 kap. 9 § konkurslagen (1987:672), eventuellt med konkursansökan som följd. Men det kan inte anses förenligt med god yrkessed att skicka en sådan betalningsanmaning till kunden eller att ansöka om att kunden försätts i konkurs så snart det finns en obetald och förfallen faktura. En påminnelse och andra indrivningsåtgärder bör utnyttjas först.

(EtikP 2017:1)

Bevakning av fordringar och eventuell förmånsrätt i en konkurs

3.8Frågan om uppdragstagarens eventuella förmånsrätt i konkurs berörs inte i något av villkoren utan framgår i stället av lag.

3.9Vid en konkurs gäller enligt 10 a § förmånsrättslagen (1970:979) allmän förmånsrätt för revisions- och bokföringsfordringar, dvs. arvoden för uppdrag att fullgöra lagstadgad revision [2] eller uppdrag att upprätta räkenskapsmaterial för att lagstadgad bokföringsskyldighet ska kunna fullgöras. Denna förmånsrätt i annan lös egendom än tomträtt har företräde enligt 15 § förmånsrättslagen – om det behövs – framför den förmånsrätt som följer av företagshypotek, 5 § förmånsrättslagen, eller den som följer av utmätning, 8 § förmånsrättslagen.

3.10Förmånsrätten gäller dock bara för sådant arbete som utförts de senaste sex månaderna innan konkursansökan kom in till tingsrätten. Andra konsultinsatser än revision och bokföring omfattas inte alls av förmånsrätten. Detta gäller t.ex. ersättning för arbete med att upprätta deklarationer.

3.11En fordran som är förenad med förmånsrätt enligt 10 a § kan utgå i förskott men fordringsägaren måste då – om bevakningsförfarande senare skulle inledas i konkursen – bevaka sin fordran och sin förmånsrätt för att ha kvar sin rätt att behålla vad som tillkommer honom eller henne enligt det beslut om utdelning som meddelas vid konkursens avslutande.

3.12Reglerna om förskott på utdelning finns i 11 kap. 14–17 §§ konkurslagen. Medlemmen bör observera att ett förskott inte är någon betalning utan ett lån som senare går i avräkning mot den utdelning som fastställs när konkursen avslutas. Ett förskott ska därför skuldföras hos mottagaren till dess beslut om utdelning föreligger, RH 2007:70.

3.13När förmånsrätten infördes, betonades det att det är angeläget att berörda uppdragstagare är aktiva vid ekonomiska svårigheter hos ett företag, strävar efter att rädda företaget från konkurs och eventuellt försöker åstadkomma någon form av rekonstruktion. Medlemmarnas insatser i krisföretag kan vara av stor betydelse för möjligheterna att åstadkomma en lyckosam rekonstruktion.

3.14För att säkerställa att förmånsrätten blir beaktad, bör medlemmen följa upp obetalda arvodesfakturor och överväga behovet av åtgärder – i sista hand ingivande av ansökan om kundens försättande i konkurs (se ovan, punkterna 3.5–3.7) – för att inte riskera att av förbiseende gå miste om förmånsrätten vid en eventuell konkurs efter sexmånadersfristens utgång samt, i händelse av konkurs, åberopa förmånsrätten särskilt, när han eller hon bevakar sin fordran.

3.15Vidare bör medlemmen beakta att sexmånadersfristen räknas från det att konkursansökningen kom in till tingsrätten. Detta gäller även i de fall där konkursen har föregåtts av en ansökan om och ett misslyckat försök till företagsrekonstruktion.

4 Övrigt att beakta

4.1–4.2har upphävts genom EtikP 2017:1.

Innehållande av handlingar

4.3Ett sätt för en medlem att försöka förmå uppdragsgivaren att betala arvoden är att hålla inne egendom, som t.ex. handlingar som medlemmen tagit emot från uppdragsgivaren eller upprättat själv. Inget av villkoren innehåller några bestämmelser som ger medlem rätt att innehålla handlingar.

4.4Enligt civilrättsliga regler kan en revisor som säkerhet för sin arvodesfordran inte hålla inne räkenskapshandlingar (t.ex. verifikationer, grund- och huvudbokföring samt årsredovisningshandlingar) och deklarationshandlingar som han eller hon tagit emot av kunden. Revisorn kan heller aldrig hålla inne revisionsberättelsen som säkerhet för sin arvodesfordran.

4.5Beträffande övriga typer av handlingar som revisorn har i sin besittning, oberoende av om han eller hon mottagit dem från uppdragsgivaren eller själv producerat eller i viss omfattning bearbetat dem, bör revisorn kunna åberopa kvarhållanderätt. Exempel på sådana handlingar kan vara budgetar, prognoser och kalkyler.

4.6Andra uppdragstagare, t.ex. redovisningskonsulter, har däremot rätt att hålla inne handlingar, som konsulten själv har upprättat, till säkerhet för betalning för detta arbete. Detta får dock inte innebära att kunden inte kan uppfylla sina lagstadgade skyldigheter enligt exempelvis lagstiftning om redovisning eller beskattning.

4.7Det bör även observeras att enligt 7 kap. 12 § andra stycket konkurslagen har den som, på uppdrag av gäldenären, upprättat räkenskapsmaterial rörande gäldenärens bo en uttrycklig skyldighet att lämna ut materialet till förvaltaren i gäldenärens konkurs.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

2017:1

Ändringarna träder i kraft den 1 februari 2017.

Ändringsförteckning

  • [1]

    Enligt FARs mening ger revisorslagen (analysmodellen) ett visst utrymme för en mer nyanserad syn i fråga om resultatbaserade arvoden för rådgivningsuppdrag åt revisionskunder. Som framgår av Etikkoden är ett sådant synsätt även förenligt med de internationella regelverken. Enligt den praxis som hittills utvecklats i Sverige finns det dock anledning att iaktta stor försiktighet i sådana fall. FAR vill här peka på möjligheten att begära förhandsbesked från Revisorsinspektionen.

  • [2]

    Högsta domstolen har i beslut den 13 oktober 2011 (NJA 2011 s. 621) bedömt att 10 a § förmånsrättslagen i fråga om aktiebolag får anses omfatta sådana författningsreglerade åtgärder som endast kan utföras av bolagets revisor och som denna på grund av sin ställning är skyldig att utföra. En granskning av en kontrollbalansräkning enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen har av domstolen ansetts vara förmånsberättigad enligt 10 a § förmånsrättslagen.

Logga in för att anteckna 0