IFRS 16 är antagen av EU-kommissionen och är ändrad genom följande förordningar:

  • (EU) 2023/2579 – antagande av Lease Liability in a Sale and Leaseback, Amendments to IFRS 16

  • (EU) 2023/1803 – EU-rättslig konsolidering av tidigare ändringar; ändringen innehåller mindre översättningsändringar men ändrar inte standarden i sak (konsolideringen tar bort referenser till tidigare EU-förordningar)

  • (EU) 2021/1421 – antagande av Covid-19-Related Rent Concessions beyond 30 June 2021, Amendments to IFRS 16

  • (EU) 2021/25 – antagande av Interest Rate Benchmark Reform – Phase 2, Amendments to IFRS 9, IAS 39, IFRS 7, IFRS 4 and IFRS 16

  • (EU) 2020/1434 – antagande av Leases Covid-19-Related Rent Concessions, Amendments to IFRS 16

Syfte

1.I denna standard fastställs principer för redovisning, värdering, presentation och upplysningar om leasingavtal. Syftet är att säkerställa att leasetagare och leasegivare tillhandahåller relevant information på ett sätt som troget återger dessa transaktioner. Denna information ger användare av finansiella rapporter ett underlag för bedömningen av hur leasingavtal påverkar ett företags finansiella ställning, finansiella resultat och kassaflöden.

2.Ett företag ska beakta villkoren i avtal och alla relevanta uppgifter och omständigheter vid tillämpningen av denna standard. Ett företag ska tillämpa denna standard konsekvent för liknande avtal och under liknande omständigheter.

Tillämpningsområde

3.Ett företag ska tillämpa denna standard på alla leasingavtal, inklusive leasingavtal för nyttjanderättstillgångar i avtal om vidareuthyrning, med undantag för

  1. leasingavtal som rör prospektering av mineraltillgångar, olje- och naturgasfyndigheter och andra liknande icke-förnybara naturtillgångar,

  2. leasingavtal för biologiska tillgångar inom tillämpningsområdet för IAS 41 Jord- och skogsbruk som innehas av en leasetagare,

  3. avtal om ekonomiska eller samhälleliga tjänster som omfattas av IFRIC 12 Avtal om ekonomiska eller samhälleliga tjänster,

  4. licenser för immateriell egendom beviljade av en leasegivare inom tillämpningsområdet för IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder, och

  5. rättigheter som innehas av en leasetagare enligt licensavtal inom tillämpningsområdet för IAS 38 Immateriella tillgångar som avser sådant som filmer, videoinspelningar, pjäser, manuskript, patent och upphovsrätt.

4.En leasetagare kan, men måste inte, tillämpa denna standard på leasingavtal för immateriella tillgångar utöver dem som beskrivs i punkt 3 e.

Undantag från redovisning i rapporten över finansiell ställning (punkterna B3–B8)

5.En leasetagare kan välja att inte tillämpa bestämmelserna i punkterna 22–49 för

  1. korttidsleasingavtal, och

  2. leasingavtal för vilka den underliggande tillgången har ett lågt värde (enligt beskrivningen i punkterna B3–B8).

6.Om en leasetagare väljer att inte tillämpa bestämmelserna i punkterna 22–49 för antingen korttidsleasingavtal eller leasingavtal för vilka den underliggande tillgången är av lågt värde, ska leasetagaren redovisa de leasingbetalningar som kopplas till leasingavtalen som en kostnad antingen linjärt över leasingperioden eller på något annat systematiskt sätt. Leasetagaren ska tillämpa en annan systematisk metod om denna metod bättre återspeglar mönstret för leasetagarens fördelar.

7.Om en leasetagare redovisar korttidsleasingavtal genom att tillämpa punkt 6 ska leasetagaren enligt denna standard betrakta leasingavtalet som ett nytt leasingavtal om:

  1. det sker en ändring av leasingavtalet, eller

  2. leasingperioden på något sätt förändras (till exempel om leasetagaren utnyttjar en option som tidigare inte ingått i leasetagarens bestämning av leasingperioden).

8.Valet för korttidsleasingavtal ska göras för det underliggande tillgångsslaget som nyttjanderätten avser. Med ett underliggande tillgångsslag avses en grupp underliggande tillgångar som har liknande beskaffenhet och användning i ett företags verksamhet. När det gäller leasingavtal för vilka den underliggande tillgången är av lågt värde kan valet göras från avtal till avtal.

Identifiering av ett leasingavtal (punkterna B9–B33)

9.När ett avtal ingås ska ett företag bedöma om avtalet är, eller innehåller, ett leasingavtal. Ett avtal är, eller innehåller, ett leasingavtal om avtalet överlåter rätten att under en viss period bestämma över användningen av en identifierad tillgång i utbyte mot ersättning. I punkterna B9–B31 ges vägledning om bedömningen av om ett avtal är, eller innehåller, ett leasingavtal.

10.En tidsperiod kan beskrivas med utgångspunkt i omfattningen av en identifierad tillgångs användning (till exempel det antal enheter som kommer att produceras av viss utrustning).

11.Ett företag ska ompröva om ett avtal är, eller innehåller, ett leasingavtal endast om villkoren i avtalet ändras.

Särskiljande av komponenterna i ett avtal

12.För ett avtal som är, eller innehåller, ett leasingavtal ska ett företag redovisa varje komponent i leasingavtalet som ett leasingavtal separat från icke-leasingkomponenter i avtalet, om inte företaget tillämpar lättnadsregeln i punkt 15. Vägledning om hur komponenterna i ett avtal särskiljs ges i punkterna B32–B33.

Leasetagaren

13.För ett avtal som innehåller en leasingkomponent och en eller flera ytterligare leasing- eller icke-leasingkomponenter ska en leasetagare fördela ersättningen enligt avtalet till varje leasingkomponent baserat på förhållandet mellan det fristående priset på leasingkomponenten och det sammanlagda fristående priset på icke-leasingkomponenterna.

14.Förhållandet mellan det fristående priset på leasing- och icke-leasingkomponenter ska fastställas utifrån det pris leasegivaren, eller en liknande leverantör, skulle begära av ett företag för enbart den komponenten, eller en liknande komponent. Om ett observerbart fristående pris inte finns lätt tillgängligt ska leasetagaren uppskatta det fristående priset genom att så långt det går utnyttja observerbar information.

15.Som en lättnadsregel kan en leasetagare välja, per underliggande tillgångsslag, att inte skilja icke-leasingkomponenter från leasingkomponenter, och i stället redovisa varje leasingkomponent och alla tillhörande icke-leasingkomponenter som en enda leasingkomponent. En leasetagare ska inte tillämpa denna lättnadsregel på inbäddade derivat som uppfyller kriterierna i punkt 4.3.3 i IFRS 9 Finansiella instrument.

16.Om inte lättnadsregeln i punkt 15 tillämpas ska en leasetagare redovisa icke-leasingkomponenterna genom att tillämpa andra tillämpliga standarder.

Leasegivaren

17.För ett avtal som innehåller en leasingkomponent och en eller flera ytterligare leasing- eller icke-leasingkomponenter, ska en leasegivare fördela ersättningen i avtalet genom att tillämpa punkterna 73–90 i IFRS 15.

Leasingperiod (punkterna B34–B41)

18.Ett företag ska fastställa leasingperioden som den icke uppsägningsbara leasingperioden, tillsammans med både

  1. perioder som omfattas av en option att förlänga leasingavtalet om leasetagaren är rimligt säker på att utnyttja den optionen,

  2. perioder som omfattas av en uppsägningsoption för leasingavtalet om leasetagaren är rimligt säker på att inte utnyttja den optionen.

19.Vid bedömningen av om en leasetagare är rimligt säker på att utnyttja en option att förlänga ett leasingavtal, eller inte utnyttja en option att säga upp ett leasingavtal, ska ett företag beakta alla relevanta fakta och omständigheter som skapar ekonomiska incitament för leasetagaren att utnyttja optionen att förlänga leasingavtalet, eller inte utnyttja optionen att säga upp leasingavtalet, enligt beskrivningen i punkterna B37–B40.

20.En leasetagare ska ompröva om en förlängningsoption med rimlig säkerhet kommer att utnyttjas, eller om en uppsägningsoption med rimlig säkerhet inte kommer att utnyttjas, om en betydande händelse skulle inträffa eller omständigheterna på ett betydande sätt skulle förändras på ett sätt som

  1. är inom leasetagarens kontroll, och

  2. påverkar om leasetagaren med rimlig säkerhet kommer att utnyttja en option som inte ingick i bestämningen av leasingperioden, eller att inte utnyttja en option som ingick i bestämningen av leasingperioden (enligt beskrivningen i punkt B41).

21.Ett företag ska omvärdera leasingperioden om den icke uppsägningsbara leasingperioden förändras. Den icke uppsägningsbara perioden förändras till exempel om

  1. leasetagaren utnyttjar en option som tidigare inte ingått i företagets bestämning av leasingperioden,

  2. leasetagaren inte utnyttjar en option som tidigare ingått i företagets bestämning av leasingperioden,

  3. en händelse inträffar som avtalsmässigt tvingar leasetagaren att utnyttja en option som tidigare inte ingått i företagets bestämning av leasingperioden, eller

  4. en händelse inträffar som avtalsmässigt förbjuder leasetagaren att utnyttja en option som tidigare ingått i företagets bestämning av leasingperioden.

Leasetagaren

Redovisning

22.Vid inledningsdatumet ska en leasetagare redovisa en nyttjanderättstillgång och en leasingskuld.

Värdering

Värdering vid anskaffningstillfället

Värdering av nyttjanderättstillgången vid anskaffningstillfället

23.Vid inledningsdatumet ska en leasetagare värdera nyttjanderättstillgången till anskaffningsvärde.

24.Anskaffningsvärdet för nyttjanderättstillgången ska omfatta följande:

  1. Den summa leasingskulden ursprungligen värderats till, enligt beskrivningen i punkt 26,

  2. alla leasingbetalningar som betalats vid eller före inledningsdatumet, efter avdrag för eventuella erhållna förmåner i samband med teckningen av leasingavtalet,

  3. leasetagarens eventuella initiala direkta utgifter, och

  4. en uppskattning av leasetagarens utgifter för nedmontering och bortforsling av den underliggande tillgången, återställande av den plats där den finns eller återställande av den underliggande tillgången till det skick som föreskrivs i leasingavtalets villkor, om inte dessa utgifter uppkommer i samband med produktion av varor. Det är leasetagarens skyldighet att stå för dessa utgifter antingen vid inledningsdatumet eller som en följd av att den underliggande tillgången använts under en viss period.

25.Leasetagaren ska redovisa de utgifter som beskrivs i punkt 24 d som en del av anskaffningsvärdet för nyttjanderättstillgången när leasetagaren ådrar sig en förpliktelse för dessa utgifter. En leasetagare tillämpar IAS 2 Varulager på utgifter som uppkommit under en viss period till följd av att nyttjanderättstillgången utnyttjats för att producera varor under denna period. Förpliktelserna för sådana utgifter som omfattas av tillämpningsområdet för denna standard eller IAS 2 redovisas och värderas med tillämpning av IAS 37 Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar.

Värdering av leasingskulden vid anskaffningstillfället

26.Vid inledningsdatumet ska en leasetagare värdera leasingskulden till nuvärdet av de leasingbetalningar som inte är betalda vid denna tidpunkt. Leasingbetalningarna ska diskonteras med användning av leasingavtalets implicita ränta, om denna räntesats lätt kan fastställas. Om denna räntesats inte lätt kan fastställas ska leasetagaren använda leasetagarens marginella upplåningsränta.

27.Vid inledningsdatumet ska de leasingbetalningar som inkluderas i värderingen av leasingskulden omfatta följande betalningar för rätten att använda den underliggande tillgången under leasingperioden, som inte betalats före inledningsdatumet:

  1. fasta avgifter (inklusive till sin innebörd fasta avgifter enligt beskrivningen i punkt B42), efter avdrag för eventuella förmåner i samband med tecknandet av leasingavtalet som ska erhållas,

  2. variabla leasingbetalningar som beror på ett index eller ett pris, vid första redovisningstillfället värderade med hjälp av index eller pris vid inledningsdatumet (enligt beskrivningen i punkt 28),

  3. belopp som förväntas betalas ut av leasetagaren enligt restvärdesgarantier,

  4. lösenpriset för en köpoption om leasetagaren är rimligt säker på att utnyttja en sådan option (bedöms med beaktande av de faktorer som beskrivs i punkterna B37–B40), och

  5. betalningar av straffavgifter som utgår vid uppsägning av leasingavtalet, om leasingperioden återspeglar att leasetagaren kommer att utnyttja en option att säga upp leasingavtalet.

28.Variabla leasingbetalningar som beror på ett index eller ett pris enligt beskrivningen i punkt 27 b inkluderar, till exempel, betalningar kopplade till ett konsumentprisindex, betalningar kopplade till en referensränta (till exempel Libor) eller betalningar som varierar för att återspegla hyresnivåerna på marknaden.

Efterföljande värdering

Efterföljande värdering av nyttjanderättstillgången

29.Efter inledningsdatumet ska en leasetagare värdera nyttjanderättstillgången med tillämpning av en anskaffningsvärdemetod, såvida inte någon av de värderingsmodeller som beskrivs i punkterna 34 och 35 används.

Metod som bygger på anskaffningsvärde

30.För att tillämpa en anskaffningsvärdemetod ska en leasetagare värdera nyttjanderättstillgången till anskaffningsvärde

  1. efter avdrag för varje ackumulerad avskrivning och varje ackumulerad nedskrivning, och

  2. med beaktande av justeringar för eventuell omvärdering av leasingskulden i enlighet med punkt 36 c.

31.En leasetagare ska tillämpa avskrivningsbestämmelserna i IAS 16 Materiella anläggningstillgångar i avskrivningen av nyttjanderättstillgången, i enlighet med bestämmelserna i punkt 32.

32.Om leasingavtalet överför äganderätten till den underliggande tillgången till leasetagaren vid utgången av leasingperioden eller om anskaffningsvärdet för nyttjanderättstillgången återspeglar att leasetagaren kommer att utnyttja en köpoption, ska leasetagaren skriva av nyttjanderättstillgången från inledningsdatumet till slutet av den underliggande tillgångens nyttjandeperiod. I annat fall ska leasetagaren skriva av nyttjanderättstillgången från inledningsdatumet, till den tidpunkt som inträffar tidigast av nyttjandeperiodens utgång och leasingperiodens utgång.

33.En leasetagare ska tillämpa IAS 36 Nedskrivningar för att avgöra om nyttjanderättstillgången har minskat i värde och redovisa varje nedskrivning som identifierats.

Andra värderingsmetoder

34.Om en leasetagare tillämpar metoden för verkligt värde i IAS 40 Förvaltningsfastigheter på sina förvaltningsfastigheter ska leasetagaren också tillämpa denna metod för verkligt värde på nyttjanderättstillgångar som uppfyller definitionen av förvaltningsfastigheter i IAS 40.

35.Om nyttjanderättstillgångar avser ett slag av materiella anläggningstillgångar för vilken leasetagaren tillämpar omvärderingsmetoden i IAS 16 kan leasetagaren välja att tillämpa denna omvärderingsmetod på alla nyttjanderättstillgångar som avser detta slag av materiella anläggningstillgångar.

Efterföljande värdering av leasingskulden

36.Efter inledningsdatumet ska leasetagaren värdera leasingskulden genom att:

  1. öka det redovisade värdet för att återspegla räntan på leasingskulden,

  2. minska det redovisade värdet för att återspegla gjorda leasingbetalningar, och

  3. omvärdera det redovisade värdet för att återspegla en eventuell ny bedömning eller ändring av leasingavtalet i enlighet med punkterna 39–46, eller för att återspegla ändringar av leasingbetalningar som till sin innebörd är fasta leasingbetalningar (se punkt B42).

37.Räntan på leasingskulden för varje redovisningsperiod under leasingperioden ska vara det belopp som ger en fast räntesats för det återstående beloppet för leasingskulden. Den fasta räntesatsen är den diskonteringsränta som beskrivs i punkt 26, eller i tillämpliga fall den ändrade diskonteringsränta som beskrivs i punkt 41, punkt 43 eller punkt 45 c.

38.Efter inledningsdatumet ska en leasetagare, såvida inte utgifterna inkluderas i det redovisade värdet för en annan tillgång med tillämpning av andra standarder, i resultatet redovisa både

  1. räntan på leasingskulden, och

  2. de variabla leasingbetalningar som inte inkluderas i värderingen av leasingskulden för den period under vilken den händelse eller det förhållande som ger upphov till dessa betalningar inträffar.

Omprövning av leasingskulden

39.Efter inledningsdatumet ska en leasetagare tillämpa punkterna 40–43 för att omvärdera leasingskulden så att den återspeglar förändringar i leasingbetalningarna. En leasetagare ska redovisa omvärderingsbeloppet för leasingskulden som en justering av nyttjanderättstillgången. Om det redovisade värdet för nyttjanderättstillgången skrivs ned till noll och det föreligger en ytterligare minskning i värderingen av leasingskulden ska leasetagaren dock redovisa eventuella kvarstående belopp för omvärderingen i resultatet.

40.En leasetagare ska omvärdera leasingskulden genom att diskontera de ändrade leasingbetalningarna med en ändrad diskonteringsränta om antingen

  1. leasingperioden förändras, enligt beskrivningen i punkterna 20–21; leasetagaren ska fastställa de ändrade leasingbetalningarna utifrån den ändrade leasingperioden, eller

  2. om bedömningen av en option att köpa den underliggande tillgången förändras, med beaktande av de händelser och omständigheter som beskrivs i punkterna 20–21 avseende en köpoption. En leasetagare ska fastställa de ändrade leasingbetalningarna så att de återspeglar ändringar i belopp som ska betalas enligt köpoptionen.

41.När punkt 40 tillämpas ska en leasetagare fastställa den ändrade diskonteringsräntan som leasingavtalets implicita ränta för återstoden av leasingperioden om denna räntesats lätt kan fastställas, eller som leasetagarens marginella upplåningsränta vid tidpunkten för omprövning, om leasingavtalets implicita ränta inte lätt kan fastställas.

42.En leasetagare ska omvärdera leasingskulden genom att diskontera de ändrade leasingbetalningarna om antingen:

  1. De belopp som förväntas betalas ut enligt en restvärdesgaranti förändras. En leasetagare ska fastställa de ändrade leasingbetalningarna så att de återspeglar ändringar i belopp som förväntas betalas enligt restvärdesgarantin.

  2. De framtida leasingbetalningarna förändras till följd av ändringar i ett index eller ett pris som används för att fastställa dessa avgifter, till exempel förändringar för att återspegla förändrade hyresnivåer på marknaden efter en utvärdering av marknadshyrorna. En leasetagare ska omvärdera leasingskulden för att återspegla de ändrade leasingbetalningarna endast när det föreligger en förändring i kassaflödena (dvs. när justeringen av leasingavgifterna träder i kraft). En leasetagare ska fastställa de ändrade leasingbetalningarna för återstoden av leasingperioden baserat på de ändrade avtalsenliga betalningarna.

43.Vid tillämpningen av punkt 42 ska en leasetagare använda en oförändrad diskonteringsränta, såvida inte förändringarna i leasingbetalningarna är ett resultat av en ändrad rörlig ränta. Leasetagaren ska i så fall använda en ändrad diskonteringsränta som återspeglar förändringarna i räntan.

Ändringar av leasingavtal

44.En leasetagare ska redovisa ändringar av leasingavtal som ett separat leasingavtal om både

  1. ändringen ökar leasingavtalets omfattning genom att nyttjanderätten för en eller flera underliggande tillgångar läggs till, och

  2. ersättningen enligt leasingavtalet ökar med ett belopp som motsvarar det fristående priset för den ökade omfattningen och eventuella lämpliga justeringar av det fristående priset för att återspegla omständigheterna kring avtalet i fråga.

45.För en ändring av leasingavtalet som inte redovisas som ett separat leasingavtal ska leasetagaren vid ikraftträdandet av ändringen av leasingavtalet

  1. fördela ersättningen i det ändrade avtalet enligt punkterna 13–16,

  2. fastställa leasingperioden för det modifierade leasingavtalet enligt punkterna 18–19, och

  3. omvärdera leasingskulden genom att diskontera de ändrade leasingbetalningarna med en ändrad diskonteringsränta. Den ändrade diskonteringsräntan fastställs som leasingavtalets implicita ränta för återstoden av leasingperioden om denna räntesats lätt kan fastställas, eller som leasetagarens marginella upplåningsränta vid ikraftträdandet av ändringen, om leasingavtalets implicita ränta inte lätt kan fastställas.

46.För en ändring av leasingavtalet som inte redovisas som ett separat leasingavtal ska leasetagaren redovisa omvärderingen av leasingskulden genom att

  1. minska det redovisade värdet av nyttjanderättstillgången för att återspegla det delvis eller helt uppsagda leasingavtalet för ändringar av leasingavtalet som minskar avtalets omfattning; leasetagaren ska redovisa eventuella vinster eller förluster kopplade till det delvis eller helt uppsagda leasingavtalet i resultatet,

  2. göra en motsvarande justering av nyttjanderättstillgången för alla andra ändringar av leasingavtalet.

46A.Som en lättnadsregel kan en leasetagare välja att inte bedöma om en hyreslättnad som uppfyller villkoren i punkt 46B är en ändring av ett leasingavtal. En leasetagare som gör detta val ska redovisa varje ändring av leasingbetalningarna till följd av hyreslättnaden på samma sätt som den skulle redovisa ändringen med tillämpning av denna standard om ändringen inte utgjorde en ändring av leasingavtalet.

46B.Lättnadsregeln i punkt 46A gäller endast hyreslättnader som är en direkt följd av covid-19-pandemin och endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Ändringen av leasingbetalningarna resulterar i en reviderad ersättning för leasingavtalet som i stort sett är densamma som, eller lägre än, den ersättning för leasingavtalet som omedelbart föregick ändringen.

  2. Varje minskning av leasingavgifterna påverkar endast de avgifter som ursprungligen skulle ha förfallit per eller före den 30 juni 2022 (exempelvis skulle en hyreslättnad uppfylla detta villkor om den leder till minskade leasingavgifter per eller före den 30 juni 2022, och ökade leasingavgifter som sträcker sig bortom den 30 juni 2022).

  3. Det finns ingen betydande ändring av andra villkor i leasingavtalet.

Presentation

47.En leasetagare ska antingen i rapporten över finansiell ställning redovisa eller i noterna lämna upplysningar om följande:

  1. Nyttjanderättstillgångar separat från andra tillgångar. Om en leasetagare inte redovisar nyttjanderättstillgångar separat i rapporten över finansiell ställning ska leasetagaren

    1. inkludera nyttjanderättstillgångar i samma post som den post där de motsvarande underliggande tillgångarna skulle ha redovisats om de ägdes, och

    2. ange vilka poster i rapporten över finansiell ställning som inkluderar dessa nyttjanderättstillgångar.

  2. Leasingskulder separat från övriga skulder. Om leasetagaren inte redovisar leasingskulder separat i rapporten över finansiell ställning ska leasetagaren ange vilka poster i rapporten över finansiell ställning som inkluderar dessa skulder.

48.Kravet i punkt 47 a gäller inte nyttjanderättstillgångar som uppfyller definitionen av förvaltningsfastigheter, vilka ska redovisas som förvaltningsfastigheter i rapporten över finansiell ställning.

49.I rapporten över resultat och övrigt totalresultat ska en leasetagare redovisa räntekostnader för leasingskulden separat från avskrivningsbeloppen för nyttjanderättstillgången. Räntekostnader för leasingskulden är en del av finansieringskostnaderna, som enligt punkt 82 b i IAS 1 Utformning av finansiella rapporter ska redovisas separat i rapporten över resultat och övrigt totalresultat.

50.I rapporten över kassaflöden ska en leasetagare klassificera

  1. kontantbetalningar hänförliga till amortering av leasingskuldens kapitalbelopp inom finansieringsverksamheten,

  2. kontantbetalningar hänförliga till räntedelen av leasingskulden genom att tillämpa bestämmelserna i IAS 7 Rapport över kassaflöden för räntebetalningar, och

  3. avgifter för korttidsleasingavtal, avgifter för leasing av tillgångar av lågt värde och variabla leasingbetalningar som inte ingår i värderingen av leasingskulden inom den löpande verksamheten.

Upplysningar

51.Syftet med upplysningarna är att leasetagare ska lämna information i noterna som, tillsammans med informationen i rapporten över finansiell ställning, rapporten över resultatet och rapporten över kassaflöden, ger användarna av finansiella rapporter ett underlag i deras bedömning av leasingavtalens effekt på leasetagarens finansiella ställning, finansiella resultat och kassaflöden. Punkterna 52–60 förtydligar kraven på hur detta mål uppfylls.

52.En leasetagare ska lämna upplysningar om sina leasingavtal i en enda not eller ett separat avsnitt i de finansiella rapporterna. En leasetagare behöver dock inte upprepa information som redan lämnas på andra ställen i de finansiella rapporterna, förutsatt att information införlivas genom en hänvisning i den enda noten eller det separata avsnittet om leasingavtalen.

53.En leasetagare ska lämna upplysningar om följande belopp för rapportperioden:

  1. Avskrivningsbelopp för nyttjanderättstillgångar per underliggande tillgångsslag.

  2. Räntekostnad för leasingskulder.

  3. Den kostnad som avser korttidsleasingavtal redovisade med tillämpning av punkt 6. Denna kostnad behöver inte inkludera kostnader som avser leasingavtal där leasingperioden uppgår till en månad eller mindre.

  4. Den kostnad som avser leasing av tillgångar av lågt värde redovisade med tillämpning av punkt 6. Denna kostnad ska inte inkludera kostnaden som avser korttidsleasingavtal av tillgångar av lågt värde som omfattas av punkt 53 c.

  5. Den kostnad som avser variabla leasingbetalningar som inte inkluderas i värderingen av leasingskulder.

  6. Intäkter från vidareuthyrning av nyttjanderättstillgångar.

  7. Det totala kassautflödet för leasingavtal.

  8. Justeringar av tillkommande nyttjanderättstillgångar.

  9. Vinster eller förluster från sale and leaseback-transaktioner.

  10. Det redovisade värdet för nyttjanderättstillgångar vid utgången av rapportperioden per underliggande tillgångsslag.

54.En leasetagare ska lämna de upplysningar som anges i punkt 53 i tabellformat, såvida inte ett annat format är lämpligare. De belopp som presenteras ska inkludera utgifter som en leasetagare har inkluderat i det redovisade värdet för en annan tillgång under rapportperioden.

55.En leasetagare ska upplysa om beloppet för sina åtaganden avseende korttidsleasingavtal redovisade med tillämpning av punkt 6 om portföljen för korttidsleasingavtal som leasetagaren förbundit sig till vid utgången av rapportperioden skiljer sig från den portfölj för korttidsleasingavtal för vilken upplysning om kostnad lämnats med tillämpning av punkt 53 c.

56.Om nyttjanderättstillgångar uppfyller definitionen av förvaltningsfastigheter ska en leasetagare tillämpa upplysningskraven i IAS 40. I så fall är leasetagaren inte skyldig att lämna upplysningarna i punkt 53 a, f, h eller j för dessa nyttjanderättstillgångar.

57.Om en leasetagare värderar nyttjanderättstillgångar till omvärderade belopp med tillämpning av IAS 16 ska leasetagaren lämna de upplysningar som krävs i punkt 77 i IAS 16 för dessa nyttjanderättstillgångar.

58.En leasetagare ska lämna en löptidsanalys av leasingskulderna med tillämpning av punkterna 39 och B11 i IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar separat från löptidsanalyserna för övriga finansiella skulder.

59.Utöver de upplysningar som krävs i punkterna 53–58 ska en leasetagare lämna ytterligare kvalitativa och kvantitativa upplysningar om sin leasingverksamhet som är nödvändiga för att uppfylla syftet med upplysningarna i punkt 51 (som beskrivs i punkt B48). Denna ytterligare information kan inkludera, men är inte begränsad till, information som hjälper användarna av finansiella rapporter att bedöma följande:

  1. Karaktären på leasetagarens leasingverksamhet.

  2. Framtida kassaflöden som leasetagaren potentiellt kan exponeras för som inte återspeglas i värderingen av leasingskulden. Dessa inkluderar exponering hänförlig till

    1. variabla leasingbetalningar (som beskrivs i punkt B49),

    2. förlängningsoptioner och uppsägningsoptioner (som beskrivs i punkt B50),

    3. restvärdesgarantier (som beskrivs i punkt B51), och

    4. leasingavtal som ännu inte påbörjats men som leasetagaren är förbunden till.

  3. Begränsningar eller villkor som följer av leasingavtal.

  4. Sale and leaseback-transaktioner (som beskrivs i punkt B52).

60.En leasetagare som redovisar korttidsleasingavtal eller leasing av tillgångar av lågt värde genom tillämpning av punkt 6 ska lämna upplysningar om detta.

60A.Om en leasetagare tillämpar lättnadsregeln i punkt 46A ska leasetagaren lämna upplysning om

  1. att den har tillämpat lättnadsregeln på alla hyreslättnader som uppfyller villkoren i punkt 46B eller, om regeln inte tillämpas på alla sådana hyreslättnader, information om karaktären på de avtal som lättnadsregeln har tillämpats på (se punkt 2), och

  2. det belopp som redovisas i resultatet för rapportperioden för att återspegla ändringar i leasingbetalningarna som uppstår till följd av hyreslättnader på vilka leasetagaren har tillämpat lättnadsregeln i punkt 46A.

Leasegivaren

Presentation av leasingavtal (punkterna B53–B58)

61.En leasegivare ska klassificera varje leasingavtal som antingen ett operationellt leasingavtal eller ett finansiellt leasingavtal.

62.Ett leasingavtal klassificeras som ett finansiellt leasingavtal om avtalet innebär att de ekonomiska fördelar och ekonomiska risker som förknippas med ägandet av en underliggande tillgång i allt väsentligt överförs. Ett leasingavtal klassificeras som ett operationellt leasingavtal om avtalet innebär att de ekonomiska fördelar och ekonomiska risker som förknippas med ägandet av en underliggande tillgång i allt väsentligt inte överförs.

63.Om ett leasingavtal ska betraktas som ett finansiellt eller operationellt leasingavtal beror på avtalets ekonomiska innebörd och inte på avtalets civilrättsliga form. Nedan följer några exempel på situationer som enskilt eller tillsammans normalt leder till att ett leasingavtal klassificeras som ett finansiellt leasingavtal:

  1. Äganderätten till den underliggande tillgången överförs till leasetagaren när leasingavtalet löper ut.

  2. Leasetagaren har en option att köpa den underliggande tillgången till ett pris som förväntas understiga det verkliga värdet med ett så stort belopp att det vid avtalets startdatum framstår som rimligt säkert att optionen kommer att utnyttjas.

  3. Leasingperioden omfattar större delen av den underliggande tillgångens ekonomiska livslängd även om äganderätten inte överförs.

  4. Per startdatumet uppgår nuvärdet av leasingbetalningarna till minst en betydande del av den underliggande tillgångens verkliga värde.

  5. Den underliggande tillgången är av så speciell karaktär att endast leasetagaren kan använda den utan att större ändringar görs.

64.Exempel på andra situationer som enskilt eller tillsammans indikerar att ett finansiellt leasingavtal föreligger:

  1. Om leasetagaren kan säga upp avtalet i förtid bärs leasetagaren de förluster som leasegivaren åsamkas på grund av uppsägningen.

  2. Vinster och förluster hänförliga till förändringar av det verkliga värdet av objektets restvärde tillfaller leasetagaren (exempelvis i form av en rabatt på leasingavgiften motsvarande större delen av försäljningspriset vid slutet av leasingperioden).

  3. Leasetagaren har möjlighet att förlänga avtalet mot en avgift som är väsentligt lägre än en marknadsmässig avgift.

65.Exemplen i punkterna 63–64 är inte alltid entydiga. Om det tydligt framgår av andra egenskaper att leasingavtalet inte i allt väsentligt överför samtliga de risker och fördelar som är förknippade med ägandet av en underliggande tillgång till leasetagaren, klassificeras leasingavtalet som ett operationellt leasingavtal. Exempelvis kan detta vara fallet om äganderätten till en underliggande tillgång överförs när leasingavtalet löper ut mot en rörlig ersättning som motsvarar det verkliga värdet vid denna tidpunkt, eller om det finns variabla leasingbetalningar, som leder till att samtliga de risker och fördelar som är förknippade med ägandet i allt väsentligt inte överförts av leasegivaren.

66.Leasingavtalet klassificeras vid startdatumet och omprövas endast vid en ändring av leasingavtalet. Förändringar i bedömningar (exempelvis förändringar i bedömningar av den ekonomiska livslängden eller den underliggande tillgångens restvärde) eller förändrade omständigheter (exempelvis att leasetagarens fallissemang) resulterar emellertid inte i en ny klassificering av ett leasingavtal i redovisningssyfte.

Finansiella leasingavtal

Redovisning och värdering

67.Per inledningsdatumet ska en leasegivare redovisa tillgångar som innehas enligt ett finansiellt leasingavtal i sin rapport över finansiell ställning och redovisa dem som fordran till ett belopp som motsvarar nettoinvesteringen i leasingavtalet.

Värdering vid anskaffningstillfället

68.Leasegivaren ska använda leasingavtalets implicita ränta för att värdera nettoinvesteringen i leasingavtalet. Vid ett avtal om vidareuthyrning, om vidareuthyrningsavtalets implicita ränta inte lätt kan fastställas, får en mellanliggande leasegivare använda den diskonteringsränta som används för huvudleasingavtalet (justerad för eventuella initiala direkta utgifter förknippade med vidareuthyrningen) för att värdera nettoinvesteringen i avtalet om vidareuthyrning.

69.Initiala direkta utgifter, förutom de som uppkommer till följd av tillverkare eller återförsäljare, inkluderas i värderingen vid anskaffningstillfället av nettoinvesteringen i leasingavtalet och minskar det belopp som intäktsförs under leasingperioden. Leasingavtalets implicita ränta definieras på ett sådant sätt att de initiala direkta utgifterna automatiskt inkluderas i nettoinvesteringen i leasingavtalet; det finns ingen anledning att lägga till dem separat.

Värdering vid anskaffningstillfället av leasingavgifter inkluderade i nettoinvesteringen i leasingavtalet

70.Vid inledningsdatumet ska de leasingbetalningar som inkluderas i värderingen av nettoinvesteringen i leasingavtalet omfatta följande betalningar för rätten att använda den underliggande tillgången under leasingperioden, som inte erhållits per inledningsdatumet:

  1. Fasta avgifter (inklusive avgifter som till sin innebörd är fasta avgifter som beskrivs i punkt B42), med avdrag för eventuella förmåner i samband med teckning av leasingavtal.

  2. Variabla leasingbetalningar som beror på ett index eller ett pris, vid första redovisningstillfället värderade med hjälp av det index eller det pris som gällde per inledningsdatumet.

  3. Eventuella restvärdesgarantier som tillhandahålls leasegivaren av leasetagaren, en till leasetagaren närstående part eller en tredje part som inte är relaterad till leasegivaren och som har finansiella förutsättningar att fullgöra de avtalade förpliktelserna enligt garantin.

  4. Lösenpriset för en köpoption om leasetagaren är rimligt säker på att utnyttja den optionen (bedöms med beaktande av de faktorer som beskrivs i punkterna B37).

  5. Betalningar av straffavgifter som utgår vid uppsägning av leasingavtalet, om leasingperioden återspeglar att leasetagaren kommer att utnyttja en option att säga upp leasingavtalet.

Tillverkare eller återförsäljare som är leasegivare

71.Per inledningsdatumet ska en leasegivare som är tillverkare eller återförsäljare för varje finansiellt leasingavtal redovisa följande:

  1. Intäkter som uppgår till det verkliga värdet på den underliggande tillgången eller, om det är lägre, nuvärdet av de leasingbetalningar som tillfaller leasegivaren, diskonterade med en marknadsränta.

  2. Kostnad för det sålda, som uppgår till anskaffningsvärdet, eller det redovisade värdet om de är olika, för den underliggande tillgången efter avdrag för nuvärdet av det ej garanterade restvärdet.

  3. Vinst eller förlust vid försäljning (som uppgår till skillnaden mellan intäkter och kostnad för det sålda) i enlighet med sin policy för direkt försäljning för vilken IFRS 15 gäller. En tillverkare eller återförsäljare som är leasegivare ska redovisa försäljningsvinsten eller -förlusten från ett finansiellt leasingavtal per inledningsdatumet, oavsett om leasegivaren överför den underliggande tillgången enligt IFRS 15 eller ej.

72.Tillverkare eller återförsäljare ger ofta kunderna möjlighet att välja mellan att köpa eller leasa tillgången i fråga. Ett finansiellt leasingavtal avseende en tillgång där en tillverkare eller återförsäljare är leasegivare ger upphov till ett resultat motsvarande det vid en direkt försäljning av den underliggande tillgången till normala försäljningspriser, och med beaktande av tillämpliga mängd- och handelsrabatter.

73.Tillverkare och återförsäljare som är leasegivare erbjuder ibland artificiellt låga räntor för att attrahera kunder. Användningen av en sådan ränta skulle resultera i att leasegivaren redovisar en för stor del av de totala intäkterna från transaktionen per inledningsdatumet. Om leasingavtalet stipulerar en artificiellt låg ränta ska tillverkaren eller återförsäljaren begränsa vinsten från försäljningen till det belopp som skulle ha blivit följden om en marknadsränta hade tagits ut.

74.En tillverkare eller återförsäljare som är leasegivare ska redovisa de utgifter som uppkommer när ett finansiellt leasingavtal ingås som kostnader vid inledningsdatumet, eftersom de i huvudsak hänger samman med tillverkarens eller säljarens vinst vid försäljningen. Tillverkares och återförsäljares utgifter i samband med ingående av ett finansiellt leasingavtal inkluderas inte i definitionen av initiala direkta utgifter och de är därför exkluderade från nettoinvesteringen i leasingavtalet.

Efterföljande värdering

75.En leasegivare ska redovisa den finansiella intäkten över leasingperioden på ett sätt som ger en jämn förräntning av leasegivarens nettoinvestering i leasingavtalet.

76.En leasegivare ska ha som mål att fördela finansiella intäkter över leasingperioden på ett systematiskt och rationellt sätt. En leasegivare ska räkna av leasingbetalningarna för perioden mot bruttoinvesteringen i leasingavtalet för att minska både kapitalbelopp och ej intjänade finansiella intäkter.

77.En leasegivare ska tillämpa kraven i IFRS 9 rörande borttagande från rapporten över finansiell ställning och värdenedgångar på nettoinvesteringen i leasingavtalet. En leasegivare ska regelbundet ompröva beräknade, ej garanterade restvärden som använts vid beräkningen av bruttoinvesteringen i leasingavtalet. Om det beräknade, ej garanterade restvärdet har minskat ska leasegivaren omedelbart ändra fördelningen av intäkterna över leasingperioden och redovisa minskningar avseende upplupna belopp.

78.En leasegivare som klassificerar en tillgång enligt ett finansiellt leasingavtal som att den innehas för försäljning (eller ingår i en avyttringsgrupp klassificerad som att den innehas för försäljning) i enlighet med IFRS 5 Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter ska redovisa tillgången i enlighet med den standarden.

Ändringar av leasingavtal

79.En leasegivare ska redovisa en ändring i ett finansiellt leasingavtal som ett separat leasingavtal om

  1. ändringen ökar leasingavtalets omfattning genom att nyttjanderätten för en eller flera underliggande tillgångar läggs till, och

  2. ersättningen enligt leasingavtalet ökar med ett belopp som motsvarar det fristående priset för den ökade omfattningen och eventuella lämpliga justeringar av det fristående priset för att återspegla omständigheterna kring avtalet i fråga.

80.Vid ändringar i finansiella leasingavtal som inte redovisas som ett separat leasingavtal ska en leasegivare redovisa ändringarna enligt följande:

  1. Om leasingavtalet skulle ha klassificerats som ett operationellt leasingavtal om ändringen hade trätt i kraft vid startdatumet ska leasegivaren

    1. redovisa ändringen av leasingavtalet som ett nytt leasingavtal från ändringens ikraftträdande, och

    2. beräkna det redovisade värdet för den underliggande tillgången som nettoinvesteringen i leasingavtalet omedelbart före ikraftträdandet av ändringen.

  2. I övriga fall ska leasegivaren tillämpa bestämmelserna i IFRS 9.

Operationella leasingavtal

Redovisning och värdering

81.En leasegivare ska redovisa leasingbetalningar från operationella leasingavtal som intäkter antingen linjärt eller på något annat systematiskt sätt. Leasegivaren ska tillämpa ett annat systematiskt sätt om det bättre återspeglar hur fördelarna från användningen av den underliggande tillgången minskar.

82.En leasegivare ska redovisa utgifter, inklusive avskrivningar, som uppkommer när leasingintäkterna intjänas som en kostnad.

83.En leasegivare ska lägga till de initiala direkta utgifter som uppkommer då ett operationellt leasingavtal ingås till den underliggande tillgångens redovisade värde och kostnadsföra dessa över leasingperioden enligt samma systematik som leasingintäkten.

84.Principen för avskrivning av avskrivningsbara underliggande tillgångar som omfattas av operationella leasingavtal ska överensstämma med leasegivarens normala avskrivningsprinciper för liknande tillgångar. En leasegivare ska beräkna avskrivning enligt IAS 16 och IAS 38.

85.En leasegivare ska tillämpa IAS 36 för att avgöra om en underliggande tillgång till ett operationellt leasingavtal har minskat i värde och redovisa varje nedgång som identifierats.

86.En leasegivare som är tillverkare eller återförsäljare redovisar inte någon försäljningsvinst då ett operationellt leasingavtal ingås, eftersom detta inte är att jämställa med en försäljning.

Ändringar av leasingavtal

87.En leasegivare ska redovisa ändringar i operationella leasingavtal som ett nytt leasingavtal från ikraftträdandet av ändringen, och beakta eventuella förutbetalda eller upplupna leasingbetalningar kopplade till det ursprungliga leasingavtalet som en del av leasingbetalningarna för det nya leasingavtalet.

Presentation

88.En leasegivare ska redovisa underliggande tillgångar som omfattas av operationella leasingavtal i sin rapport över finansiell ställning enligt dessa underliggande tillgångars karaktär.

Upplysningar

89.Syftet med upplysningarna är att leasegivare ska lämna information i noterna som, tillsammans med informationen i rapporten över finansiell ställning, rapporten över resultatet och rapporten över kassaflöden, ger användarna av finansiella rapporter ett underlag i deras bedömning av leasingavtalens effekt på leasegivarens finansiella ställning, finansiella resultat och kassaflöden. Punkterna 90–97 förtydligar kraven på hur detta mål uppfylls.

90.En leasegivare ska lämna upplysningar om följande belopp för rapportperioden:

  1. För finansiella leasingavtal:

    1. vinst eller förlust vid försäljning,

    2. finansiella intäkter från nettoinvesteringen i leasingavtalet, och

    3. intäkter kopplade till variabla leasingbetalningar som inte omfattas av värderingen av nettoinvesteringen i leasingavtalet.

  2. För operationella leasingavtal, leasingintäkter, med separata upplysningar om intäkter kopplade till variabla leasingbetalningar som inte beror på ett index eller en räntesats.

91.En leasegivare ska lämna de upplysningar som anges i punkt 90 i tabellformat, såvida inte ett annat format är lämpligare.

92.En leasegivare ska lämna de kompletterande kvalitativa och kvantitativa uppgifter om sina leasingverksamheter som är nödvändiga för att uppfylla syftet med upplysningarna i punkt 89. Dessa kompletterande uppgifter inkluderar, men är inte begränsade till, information som hjälper användarna av finansiella rapporter att bedöma

  1. karaktären på leasegivarens leasingverksamhet, och

  2. hur leasegivaren hanterar den risk som är förknippad med alla rättigheter som bevaras i underliggande tillgångar. En leasegivare ska särskilt ange sin riskhanteringsstrategi för de rättigheter som behålls i underliggande tillgångar, inklusive alla åtgärder för att minska dessa risker. Sådana åtgärder kan till exempel omfatta återköpsavtal, restvärdesgarantier eller variabla leasingbetalningar att utnyttja vid överskridande av angivna gränser.

Finansiella leasingavtal

93.En leasegivare ska lämna en kvalitativ och kvantitativ förklaring av betydande förändringar i det redovisade värdet av nettoinvesteringen i finansiella leasingavtal.

94.En leasegivare ska lämna en löptidsanalys för fordringar avseende leasingbetalningar, som visar odiskonterade leasingbetalningar som ska erhållas på årsbasis för åtminstone vart och ett av de första fem åren och som ett totalbelopp för de återstående åren. En leasegivare ska stämma av de odiskonterade leasingbetalningarna mot nettoinvesteringen i leasingavtalet. Avstämningen ska identifiera ej intjänade finansiella intäkter kopplade till leasingfordringar och eventuella diskonterade ej garanterade restvärden.

Operationella leasingavtal

95.För materiella anläggningstillgångar som omfattas av ett operationellt leasingavtal ska en leasegivare tillämpa upplysningskraven i IAS 16. Vid tillämpningen av upplysningskraven i IAS 16 ska en leasegivare dela upp varje tillgångsslag av materiella anläggningstillgångar i tillgångar som omfattas av operationella leasingavtal och tillgångar som inte omfattas av operationella leasingavtal. En leasegivare ska därför även lämna de uppgifter som krävs enligt IAS 16 för tillgångar som omfattas av ett operationellt leasingavtal (per underliggande tillgångsslag) separat från ägda tillgångar som innehas och används av leasegivaren.

96.En leasegivare ska tillämpa upplysningskraven i IAS 36, IAS 38, IAS 40 och IAS 41 på tillgångar som omfattas av operationella leasingavtal.

97.En leasegivare ska lämna en löptidsanalys för leasingbetalningarna, med odiskonterade leasingbetalningar som ska erhållas på årsbasis för åtminstone vart och ett av de första fem åren och som ett totalbelopp för de återstående åren.

Sale and leaseback-transaktioner

98.Om ett företag (säljaren/leasetagaren) överför en tillgång till ett annat företag (köparen/leasegivaren) och leasar tillbaka tillgången från köparen/leasegivaren, ska både säljaren/leasetagaren och köparen/leasegivaren redovisa överföringsavtalet och leasingavtalet genom att tillämpa punkterna 99–103.

Bedömning av om överföringen av tillgången är en försäljning

99.För att fastställa om överföringen av en tillgång ska redovisas som en försäljning av tillgången ska ett företag tillämpa bestämmelserna i IFRS 15 om när ett prestationsåtagande är uppfyllt.

Överföringen av tillgången är en försäljning

100.Om överföringen av en tillgång som görs av säljaren/leasetagaren uppfyller kraven i IFRS 15 för att redovisas som en försäljning av tillgången ska:

  1. Säljaren/leasetagaren värdera den nyttjanderättstillgång som härrör från leaseback-transaktionen till andelen av det tidigare redovisade värdet av tillgången som hänför sig till den nyttjanderätt som behålls av säljaren/leasetagaren. Säljaren/leasetagaren ska därför endast redovisa eventuell vinst eller förlust som avser de rättigheter som överförts till köparen/leasegivaren.

  2. Köparen/leasegivaren redovisa köpet av tillgången med tillämpning av gällande standarder och leasingavtalet med tillämpning av bestämmelserna om redovisning av leasegivare i denna standard.

101.Om det verkliga värdet av ersättningen för försäljningen av en tillgång inte motsvarar tillgångens verkliga värde, eller om betalningarna för leasingavtalet inte är marknadsmässiga, ska ett företag göra följande justeringar för att beräkna försäljningsinkomsternas verkliga värde:

  1. Alla villkor som understiger vad som är marknadsmässigt ska redovisas som förskottsbetalningar på leasingbetalningar.

  2. Alla villkor som överstiger vad som är marknadsmässigt ska redovisas som ytterligare finansiering från köparen/ leasegivaren till säljaren/leasetagaren.

102.Företaget ska beräkna varje möjlig justering som krävs enligt punkt 101 baserat på det som är lättast att fastställa av

  1. skillnaden mellan det verkliga värdet av ersättningen för försäljningen och det verkliga värdet för tillgången, och

  2. skillnaden mellan nuvärdet av de avtalsenliga betalningarna för leasingavtalet och nuvärdet av de marknadsmässiga betalningarna för leasingavtalet.

102A.Efter inledningsdatumet ska säljaren/leasetagaren tillämpa punkterna 29–35 på den nyttjanderätt som härrör från leaseback-transaktionen och punkterna 36–46 på den leasingskuld som härrör från leaseback-transaktionen. När punkterna 36–46 tillämpas ska säljaren/leasetagaren fastställa leasingavgifter eller ändrade leasingavgifter på ett sådant sätt att säljaren/leasetagaren inte redovisar någon del av vinst eller förlust som hänför sig till den nyttjanderätt som behålls av säljaren/leasetagaren. Tillämpningen av kraven i denna punkt hindrar inte säljaren/leasetagaren från att i resultatet redovisa vinst eller förlust i samband med ett delvis eller helt uppsagt leasingavtal i enlighet med punkt 46 a.

Förordning (EU) 2023/2579

Överföringen av tillgången är inte en försäljning

103.Om överföringen av en tillgång som görs av säljaren/leasetagaren inte uppfyller kraven i IFRS 15 för att redovisas som en försäljning av tillgången ska

  1. säljaren/leasetagaren fortsätta att redovisa den överförda tillgången och redovisa en finansiell skuld som motsvarar överföringsintäkterna. IFRS 9 ska tillämpas vid redovisningen av den finansiella skulden.

  2. köparen/leasegivaren inte redovisa den överförda tillgången men redovisa en finansiell tillgång motsvarande överföringsintäkterna; IFRS 9 ska tillämpas vid redovisningen av den finansiella tillgången.

Tillfälligt undantag till följd av en referensräntereform

104.En leasetagare ska tillämpa punkterna 105–106 på alla ändringar av leasingavtal som ändrar grunden för fastställande av framtida leasingbetalningar till följd av en referensräntereform (se punkterna 5.4.6 och 5.4.8 i IFRS 9). Dessa punkter gäller endast sådana ändringar av leasingavtal. I detta syfte avser termen referensräntereform den marknadsomfattande reform av en referensränta som beskrivs i punkt 6.8.2 i IFRS 9.

105.Som en lättnadsregel ska en leasetagare tillämpa punkt 42 för att redovisa en ändring av ett leasingavtal till följd av en referensräntereform. Denna lättnadsregel gäller endast sådana ändringar. I detta syfte krävs en ändring av ett leasingavtal till följd av en referensräntereform om, och endast om, båda följande villkor är uppfyllda:

  1. Ändringen är nödvändig som en direkt konsekvens av en referensräntereform.

  2. Den nya grunden för fastställande av leasingbetalningar är ekonomiskt likvärdig med den föregående grunden (dvs. den grund som användes omedelbart före ändringen).

106.Men om det görs ändringar av leasingavtalet utöver de ändringar som krävs till följd av en referensräntereform ska leasetagaren tillämpa de tillämpliga kraven i denna standard för att redovisa de ändringar av leasingavtalet som gjordes vid samma tidpunkt, inbegripet dem som krävdes till följd av referensräntereformen.

Bilaga A Definitioner

Denna bilaga är en del av standarden.

inledningsdatum för leasingavtalet (inledningsdatumet)

Det datum då en leasegivare gör en underliggande tillgång tillgänglig för användning av en leasetagare.

ekonomisk livslängd

Antingen den period under vilken en tillgång förväntas vara ekonomiskt användbar för en eller flera användare eller antalet produktionsenheter eller liknande som förväntas erhållas från en tillgång av en eller flera användare.

ikraftträdande av ändringen

Det datum då parterna enas om en ändring av leasingavtalet.

verkligt värde

Vid tillämpning av bestämmelserna om redovisning av leasegivare i denna standard, det belopp för vilket en tillgång kan överlåtas eller en skuld regleras mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs.

finansiellt leasingavtal

Ett leasingavtal vari de ekonomiska risker och fördelar som förknippas med ägandet av en underliggande tillgång i allt väsentligt överförs från leasegivaren till leasetagaren.

fasta betalningar

Betalningar som görs av en leasetagare till en leasegivare för nyttjanderätten till en underliggande tillgång under leasingperioden, exklusive variabla leasingbetalningar.

bruttoinvestering i leasingavtalet

Summan av

  1. de leasingbetalningar som enligt ett finansiellt leasingavtal tillfaller leasegivaren, och

  2. eventuellt ej garanterat restvärde som tillfaller leasegivaren.

leasingavtalets början (startdatumet)

Den tidpunkt när leasingavtalet är daterat eller den tidigare tidpunkt då parterna har ett åtagande gentemot varandra avseende leasingavtalets huvudsakliga villkor.

initiala direkta utgifter

Tillkommande utgifter för ett leasingavtal som inte skulle ha uppkommit om leasingavtalet inte hade ingåtts, med undantag för sådana utgifter som tillverkare eller återförsäljare har ådragit sig i samband med ett finansiellt leasingavtal.

leasingavtalets implicita ränta

Den ränta som resulterar i att nuvärdet av

  1. leasingbetalningarna och

  2. ej garanterat restvärde motsvarar summan av

    1. det verkliga värdet av den underliggande tillgången och

    2. leasegivarens eventuella initiala direkta utgifter.

leasingavtal

Ett avtal, eller en del av ett avtal, som överlåter nyttjanderätten till en tillgång (den underliggande tillgången) för en viss tid i utbyte mot ersättning.

förmåner i samband med teckning av leasingavtal

Betalningar som görs av en leasegivare till en leasetagare i samband med ett leasingavtal, eller en leasegivares återbetalning eller övertagande av en leasetagares utgifter.

ändring av leasingavtal

En ändring i omfattningen av ett leasingavtal, eller av ersättningen för ett leasingavtal som inte ingick i avtalets ursprungliga villkor (till exempel ett tillägg till eller en uppsägning av nyttjanderätten till en eller flera underliggande tillgångar, eller en förlängning eller förkortning av den avtalsenliga leasingperioden).

leasingavgifter

Betalningar som görs av en leasetagare till en leasegivare avseende nyttjanderätten till en underliggande tillgång under leasingperioden, vilka omfattar

  1. fasta betalningar (inklusive avgifter som till sin innebörd är fasta avgifter), med avdrag för eventuella i samband med teckning av leasingavtal,

  2. variabla leasingbetalningar som beror på ett index eller en räntesats,

  3. lösenpriset för en köpoption om leasetagaren är rimligt säker på att nyttja den möjligheten, och

  4. betalningar av straffavgifter som utgår vid uppsägning av leasingavtalet, om leasingperioden återspeglar att leasetagaren kommer att utnyttja en option att säga upp leasingavtalet.

För leasetagaren inkluderar leasingbetalningarna även belopp som förväntas betalas ut av leasetagaren enligt restvärdesgarantier. Leasingbetalningar inkluderar inte betalningar för icke-leasingkomponenter i ett avtal, såvida inte leasetagaren väljer att kombinera icke-leasingkomponenter med en leasingkomponent och redovisa dem som en enda komponent i leasingavtalet.
 För leasegivaren inkluderar leasingbetalningarna även eventuella restvärdesgarantier som tillhandahålls leasegivaren av leasetagaren, en till leasetagaren närstående part eller en från leasegivaren fristående tredje part som har finansiella förutsättningar att infria de avtalade förpliktelserna. Leasingbetalningar inkluderar inte betalningar för icke-leasingkomponenter.

leasingperiod

Den icke uppsägningsbara period under vilken en leasetagare har nyttjanderätt till en underliggande tillgång, tillsammans med både

  1. perioder som omfattas av en förlängningsoption för leasingavtalet om leasetagaren är rimligt säker på att utnyttja den optionen, och

  2. perioder som omfattas av en uppsägningsoption för leasingavtalet om leasetagaren är rimligt säker på att inte att nyttja den optionen.

leasetagare

Ett företag som erhåller nyttjanderätten till en underliggande tillgång under en viss tid i utbyte mot ersättning.

leasetagarens marginella upplåningsränta

Den räntesats som en leasetagare skulle behöva betala för en finansiering genom lån under en likartad period, och med likartad säkerhet, för att anskaffa en tillgång med likartat värde som nyttjanderättstillgången i en likartad ekonomisk miljö.

leasegivare

Ett företag som erbjuder rätten att använda en underliggande tillgång under en viss tid i utbyte mot ersättning.

nettoinvestering i ett leasingavtal

Bruttoinvesteringen i ett leasingavtal diskonterad till leasingavtalets implicita ränta.

operationellt leasingavtal

Ett leasingavtal vari de ekonomiska risker och fördelar som förknippas med ägandet av en I i allt väsentligt inte överförs från leasegivaren till leasetagaren.

leasingbetalningar under tillkommande leasingperioder

Betalningar som ska göras av en leasetagare till en leasegivare för nyttjanderätten till en underliggande tillgång under perioder som omfattas av en option att förlänga eller säga upp ett leasingavtal som inte ingår i leasingperioden.

upplåtelseperiod

Den sammanlagda tidsperiod under vilken en tillgång används för att fullgöra ett avtal med en kund (inklusive perioder som inte hänger samman).

restvärdesgaranti

En garanti gentemot en leasegivare från en part som inte är närstående leasegivaren för att värdet (eller del av värdet) av en underliggande tillgång i slutet av leasingavtalet kommer att uppgå till åtminstone ett visst belopp.

nyttjanderättstillgång

En tillgång som representerar en leasetagares nyttjanderätt till en underliggande tillgång under leasingperioden.

korttidsleasingavtal

Ett leasingavtal som, per inledningsdatumet, har en leasingperiod på 12 månader eller mindre. Ett leasingavtal som innehåller en köpoption är inte ett korttidsleasingavtal.

avtal om vidareuthyrning

En transaktion genom vilken en underliggande tillgång vidareuthyrs av en leasetagare (”mellanliggande leasegivare”) till en tredje part, och leasingavtalet (”huvudleasingavtalet”) mellan huvudleasegivaren och leasetagaren fortsätter att gälla.

underliggande tillgång

En tillgång som är föremål för ett leasingavtal, för vilken nyttjanderätten tillhandahållits av en leasegivare till en leasetagare.

ej intjänade finansiella intäkter

Skillnaden mellan

  1. bruttoinvesteringen i ett leasingavtal, och

  2. nettoinvesteringen i ett leasingavtal.

ej garanterat restvärde

Den del av den underliggande tillgångens restvärde som vid försäljning tillfaller leasegivaren och som inte är garanterat, eller som endast är garanterat av en till leasegivaren närstående part.

variabla leasingbetalningar

Den del av betalningarna från en leasetagare till en leasegivare för nyttjanderätten till en underliggande tillgång under leasingperioden som varierar på grund av nya fakta eller förändrade omständigheter som inträffar efter inledningsdatumet, utöver tidseffekten.

Villkor definierade i andra standarder som används i denna standard med samma innebörd

avtal

En överenskommelse mellan två eller flera parter som skapar verkställbara rättigheter och skyldigheter.

nyttjandeperiod

Den period under vilken en tillgång förväntas vara tillgänglig att använda av ett företag, eller det antal tillverkade enheter, eller motsvarande, som förväntas bli producerade med tillgången av ett företag.

Bilaga B Vägledning vid tillämpning

Denna bilaga är en del av standarden. I bilagan beskrivs tillämpningen av punkterna 1-103 och den har samma ställning som övriga delar av standarden..

Portföljansats

B1.Denna standard specificerar redovisningen av enskilda leasingavtal. Som en lättnadsregel kan ett företag dock tillämpa denna standard på en portfölj av leasingavtal med liknande egenskaper om företaget rimligen förväntar sig att effekten på de finansiella rapporterna av att tillämpa denna standard på portföljen inte väsentligt skulle skilja sig från om denna standard tillämpades på de enskilda leasingavtalen inom portföljen. Vid redovisning av en portfölj ska företaget använda uppskattningar och bedömningar som återspeglar portföljens storlek och sammansättning.

Kombination av avtal

B2.Vid tillämpningen av denna standard ska ett företag kombinera två eller flera avtal som ingås samtidigt eller nästan samtidigt med samma motpart (eller närstående parter till motparten) och ska redovisa avtalen som ett enda avtal om ett eller flera av följande kriterier är uppfyllda:

  1. Avtalen förhandlas fram som ett paket med ett övergripande kommersiellt mål som inte kan förstås om inte avtalen beaktas tillsammans.

  2. Det ersättningsbelopp som ska betalas enligt ett avtal beror på priset eller prestationen i det andra avtalet.

  3. Nyttjanderätten till underliggande tillgångar som överlåts i avtalen (eller en viss nyttjanderätt till de underliggande tillgångarna som överlåts i vart och ett av avtalen) bildar en enda leasingavtalskomponent som beskrivs i punkt B32.

Undantag från redovisning i rapporten över finansiell ställning: leasingavtal för vilka den underliggande tillgången är av lågt värde (punkterna 5–8)

B3.Med undantag av vad som anges i punkt B7 tillåter denna standard att en leasetagare tillämpar punkt 6 för att redovisa leasingavtal där den underliggande tillgången är av lågt värde. En leasetagare ska bedöma värdet av en underliggande tillgång baserat på värdet för tillgången när den är ny, oavsett den leasade tillgångens ålder.

B4.Bedömningen av om en underliggande tillgång är av lågt värde utförs på en absolut grund. Leasing av tillgångar av lågt värde uppfyller villkoren för att redovisas på det sätt som anges i punkt 6 oavsett om dessa leasingavtal är väsentliga för leasetagaren. Bedömningen påverkas inte av storleken, karaktären eller omständigheterna kring leasingtagaren. Därför förväntas olika leasetagare nå samma slutsatser avseende om en viss underliggande tillgång är av lågt värde.

B5.En underliggande tillgång kan vara av lågt värde endast om

  1. leasetagaren kan utnyttja den underliggande tillgången på egen hand eller tillsammans med andra resurser som finns lättillgängliga för leasingtagaren, och

  2. den underliggande tillgången inte är starkt beroende av, eller starkt sammankopplad med, andra tillgångar.

B6.Ett leasingavtal för en underliggande tillgång betraktas inte som leasing av tillgångar av lågt värde om tillgången till sin natur är sådan att den när den är ny normalt inte är av lågt värde. Leasingavtal för bilar skulle till exempel inte betraktas som leasing av tillgångar av lågt värde eftersom en ny bil normalt inte skulle vara av lågt värde.

B7.Om en leasetagare vidareuthyr en tillgång, eller förväntas vidareuthyra en tillgång, betraktas huvudleasingavtalet inte som en leasing av tillgångar av lågt värde.

B8.Exempel på underliggande tillgångar av lågt värde kan vara bärbara och stationära datorer, mindre kontorsmöbler och telefoner.

Identifiering av leasingavtal (punkterna 9–11)

B9.För att bedöma om ett avtal överlåter rätten att bestämma över användningen av en identifierad tillgång (se punkterna B13–B20) under en viss period ska ett företag bedöma om kunden, under hela upplåtelseperioden, har både

  1. rätt till i allt väsentligt alla de ekonomiska fördelar som uppkommer genom användning av den identifierade tillgången (som beskrivs i punkterna B21–B23), och

  2. rätt att styra användningen av den identifierade tillgången (som beskrivs i punkterna B24–B30).

B10.Om kunden har rätt att bestämma över användningen av en identifierad tillgång under endast en del av avtalsperioden innehåller avtalet ett leasingavtal för den delen av perioden.

B11.Ett avtal om mottagande av varor eller tjänster kan ingås genom ett samarbetsarrangemang, eller på ett samarbetsarrangemangs vägnar, enligt definitionen i IFRS 11 Samarbetsarrangemang. I detta fall betraktas samarbetsarrangemanget som kunden i avtalet. Vid bedömningen av om ett sådant avtal innehåller ett leasingavtal ska därför ett företag bedöma om samarbetsarrangemanget har bestämmanderätt över användningen av en identifierad tillgång under upplåtelseperioden.

B12.Ett företag ska bedöma om ett avtal innehåller ett leasingavtal för varje potentiell särskiljbar leasingkomponent. Punkt B32 ger vägledning om särskiljbara leasingkomponenter.

Identifierad tillgång

B13.En tillgång identifieras vanligtvis genom att den uttryckligen specificeras i ett avtal. En tillgång kan dock även identifieras genom att den specificeras implicit när den blir tillgänglig för användning av kunden.

Substantiella rättigheter att byta ut tillgången

B14.Även om en tillgång är specificerad, har kunden inte nyttjanderätt till en identifierad tillgång om leverantören har den substantiella rättigheten att byta ut tillgången under hela upplåtelseperioden. En leverantörs rätt att byta ut en tillgång är substantiell endast om båda följande förutsättningar existerar:

  1. Leverantören har praktisk möjlighet att ersätta tillgången med en alternativ tillgång under hela upplåtelseperioden (kunden kan till exempel inte hindra leverantören från att byta ut tillgången och alternativa tillgångar finns lättillgängliga för leverantören eller kan anskaffas av leverantören inom en rimlig tid).

  2. Leverantören skulle tjäna ekonomiskt på att utnyttja sin rätt att byta ut tillgången (dvs. de ekonomiska fördelar som förknippas med utbytet av tillgången förväntas överstiga utgifterna för att byta ut den).

B15.Om leverantören har en rättighet eller skyldighet att byta ut tillgången endast på eller efter ett visst datum eller vid en angiven händelse är leverantörens rätt att byta ut tillgången inte substantiell eftersom leverantören saknar praktisk möjlighet att byta ut tillgången mot en alternativ tillgång under hela upplåtelseperioden.

B16.Ett företags utvärdering av om en leverantörs utbytesrätt är substantiell baseras på fakta och omständigheter per startdatumet och ska inte ta sådana framtida händelser i beaktande som vid avtalets början inte anses vara sannolika. Exempel på framtida händelser som vid avtalets början inte anses sannolika och därför bör undantas från bedömningen är bland annat

  1. ett avtal med en framtida kund som betalar ett pris som överstiger marknadspriset för tillgången,

  2. införandet av ny teknik som inte till övervägande del är färdigutvecklad vid startdatumet,

  3. en betydande skillnad mellan kundens användning av tillgången, eller tillgångens prestanda, och den användning eller prestanda som bedöms sannolik vid startdatumet, och

  4. en betydande skillnad mellan marknadspriset för tillgången under upplåtelseperioden och det marknadspris som bedöms som sannolikt per startdatumet.

B17.Om tillgången finns i kundens lokaler eller någon annanstans är utgifterna för utbyte i allmänhet högre än när tillgången finns i leverantörens lokaler och det är därför mer sannolikt att utgifterna överstiger fördelarna med att byta ut tillgången.

B18.Leverantörens rättighet eller skyldighet att byta ut tillgången för reparationer och underhåll, om tillgången inte fungerar korrekt eller om en teknisk uppgradering blir tillgänglig, utesluter inte kunden från rätten att använda en identifierad tillgång.

B19.Om kunden inte lätt kan avgöra om leverantören har en substantiell rätt att byta ut tillgången ska kunden förutsätta att utbytesrätten inte är substantiell.

Delar av tillgångar

B20.En kapacitetsdel av en tillgång är en identifierad tillgång om den är fysiskt åtskild (till exempel ett våningsplan i en byggnad). En kapacitetsdel eller annan del av en tillgång som inte är fysiskt åtskild (till exempel en kapacitetsdel av en fiberoptisk kabel) är inte en identifierad tillgång om den inte i allt väsentligt motsvarar hela tillgångens kapacitet och därmed ger kunden rätt att i allt väsentligt erhålla alla ekonomiska fördelar från användningen av tillgången.

Rätt att erhålla ekonomiska fördelar från användning

B21.För att bestämma över användningen av en identifierad tillgång måste en kund ha rätt att i allt väsentligt erhålla alla ekonomiska fördelar från användningen av tillgången under hela upplåtelseperioden (till exempel genom att använda tillgången med ensamrätt under hela perioden). En kund kan erhålla ekonomiska fördelar från användningen av en tillgång direkt eller indirekt på många sätt, såsom genom användning, innehav eller vidareuthyrning av tillgången. De ekonomiska fördelarna från användningen av en tillgång är dess primära output och biprodukter (inklusive potentiella kassaflöden som härrör från dessa objekt) och andra ekonomiska fördelar från användningen av tillgången som skulle kunna realiseras genom en affärstransaktion med en tredje part.

B22.Vid bedömning av rätten att i allt väsentligt erhålla alla ekonomiska fördelar från användningen av en tillgång ska ett företag beakta de ekonomiska fördelar som följer av användningen av tillgången inom det definierade tillämpningsområdet för kundens rätt att använda tillgången (se punkt B30). Exempelvis

  1. Om ett avtal begränsar användningen av ett motorfordon till ett visst territorium under upplåtelseperioden ska ett företag endast beakta de ekonomiska fördelarna från användningen av motorfordonet inom detta område, och inte utanför.

  2. Om ett avtal preciserar att en kund endast får köra ett motorfordon upp till ett visst antal kilometer under upplåtelseperioden ska ett företag endast beakta de ekonomiska fördelarna från användningen av motorfordonet för den tillåtna körsträckan, och inte utöver den.

B23.Om ett avtal föreskriver att en kund ska betala leverantören eller någon annan part en del av de kassaflöden som härrör från användningen av en tillgång i ersättning, ska dessa kassaflöden som utbetalas som ersättning betraktas som en del av de ekonomiska fördelar som kunden erhåller från tillgången. Om kunden till exempel är skyldig att betala leverantören en procentandel av sin försäljning som ersättning för användning av butiksyta, hindrar detta inte kundens rätt till att i allt väsentligt erhålla alla ekonomiska fördelar från användningen av butiksytan. Det beror på att de kassaflöden som härrör från försäljning anses vara ekonomiska fördelar som kunden erhåller från användningen av butiksytan, som kunden sedan betalar leverantören en del av som ersättning för rätten att använda detta utrymme.

Rätt att styra användningen

B24.En kund har rätt att styra användningen av en identifierad tillgång under hela upplåtelseperioden endast om

  1. kunden antingen har rätt att bestämma hur och för vilket ändamål tillgången ska användas under hela upplåtelseperioden (vilket beskrivs i punkterna B25–B30), eller

  2. om de relevanta beslut om hur och i vilket syfte tillgången används är förutbestämda, och

    1. kunden har rätt att använda tillgången (eller har rätt att styra andras användning av tillgången) under hela upplåtelseperioden, utan att leverantören har rätt att ändra användningsföreskrifterna, eller

    2. kunden har utformat tillgången (eller utformat tillgången i vissa avseenden) på ett sätt som förutbestämmer hur och i vilket syfte tillgången kommer att användas under hela upplåtelseperioden.

Hur och i vilket syfte tillgången används

B25.En kund har rätt att styra över hur och i vilket syfte tillgången används om kunden, inom ramen för nyttjanderätten definierad i avtalet, får ändra hur och i vilket syfte tillgången används under hela upplåtelseperioden. Vid denna bedömning ska ett företag beakta den beslutanderätt som är mest relevant för att ändra hur och i vilket syfte tillgången ska användas under hela användningstiden. Beslutanderätten är relevant om den påverkar de ekonomiska fördelarna som kan härledas från användning. Vilken beslutanderätt som är mest relevant kommer sannolikt att variera för olika avtal beroende på tillgångens karaktär och avtalets villkor.

B26.Exempel på beslutanderätt som, beroende på omständigheterna, ger rätt att ändra hur och i vilket syfte tillgången används, inom det definierade tillämpningsområdet för kundens nyttjanderätt, inkluderar

  1. rätt att ändra den output tillgången producerar (till exempel besluta att använda en container för transport av varor eller lagring, eller besluta om sammansättningen av produkter som säljs i en butikslokal),

  2. rätt att ändra när output produceras (exempelvis för att avgöra när en viss slags maskin eller ett kraftverk kommer att användas),

  3. rätt att ändra var output ska produceras (till exempel besluta om en lastbils eller ett fartygs destination, eller besluta var en viss utrustning ska användas), och

  4. rätt att ändra om output ska produceras, och vilken mängd som ska produceras (till exempel fatta beslut om att energi ska produceras i ett visst kraftverk och vilken mängd energi detta kraftverk ska producera).

B27.Exempel på beslutanderätt som inte ger rätt att ändra hur och i vilket syfte tillgången ska användas innefattar rättigheter som är begränsade till drift eller underhåll av tillgången. Sådana rättigheter kan innehas av kunden eller leverantören. Även om rätten till exempelvis drift och underhåll av en tillgång ofta är avgörande för om tillgången används effektivt, är denna rätt inte en rätt att styra över hur och i vilket syfte tillgången används, och den är ofta beroende av beslut för hur och i vilket syfte tillgången ska användas. Rätten att använda en tillgång kan dock ge kunden rätt att styra över tillgångens användning om de relevanta besluten om hur och i vilket syfte tillgången används är förutbestämda (se punkt B24 b i).

Beslut fastställda under och före upplåtelseperioden

B28.De beslut som är relevanta för hur och i vilket syfte tillgången används kan vara förutbestämda på ett antal sätt. De relevanta besluten kan till exempel vara förutbestämda genom tillgångens utformning eller genom avtalsmässiga begränsningar för tillgångens användning.

B29.Vid bedömningen av om en kund har rätt att styra användningen av en tillgång ska ett företag endast beakta rätten att fatta beslut om tillgångens användning under upplåtelseperioden, såvida inte kunden utformade tillgången (eller särskilda delar av tillgången), vilket beskrivs i punkt B24 b ii. Om inte villkoren i punkt B24 b ii föreligger ska ett företag följaktligen inte beakta beslut som är fastställda före upplåtelseperioden. Om en kund till exempel endast kan specificera den output en tillgång ska producera före upplåtelseperioden, har kunden inte rätt att styra användningen av tillgången. Möjligheten att ange output i ett avtal före upplåtelseperioden, utan andra beslutsfattande rättigheter avseende användningen av tillgången, ger kunden samma rättigheter som alla andra kunder som köper varor eller tjänster.

Rättigheter av skyddskaraktär

B30.Ett avtal kan innehålla villkor för att skydda leverantörens intressen i tillgången eller andra tillgångar, för att skydda personalen eller säkra leverantörens efterlevnad av lagar eller förordningar. Följande är exempel på rättigheter av skyddskaraktär: Ett avtal kan

  1. ange en gräns för hur mycket en tillgång får användas eller en begränsning av var eller när kunden kan använda tillgången,

  2. ii) kräva att kunden följer en viss praxis för användningen, eller

  3. iii) kräva att kunden informerar leverantören om förändringar i hur tillgången kommer att användas.

    Rättigheter av skyddskaraktär definierar vanligtvis omfattningen av kundens nyttjanderätt men hindrar inte, i sig själva, kunden från att utnyttja sin rätt att styra användningen av en tillgång.

B31.Följande flödesschema kan hjälpa företag att bedöma om ett avtal är, eller innehåller, ett leasingavtal.

IFRS0016_bild1

Särskiljande av komponenterna i ett avtal (punkterna 12–17)

B32.Rätten att använda en underliggande tillgång är en särskiljbar leasingkomponent om

  1. leasetagaren kan använda den underliggande tillgången antingen på egen hand eller tillsammans med andra resurser som finns lätt tillgängliga för leasingtagaren; lätt tillgängliga resurser är varor eller tjänster som säljs eller hyrs ut separat (av leasegivaren eller andra leverantörer) eller resurser som leasetagaren redan har fått (från leasegivaren eller från andra transaktioner eller händelser), och

  2. den underliggande tillgången varken är starkt beroende av, eller starkt sammankopplad med, andra underliggande tillgångar i avtalet. Exempelvis kan det faktum att en leasetagare kan besluta att inte hyra den underliggande tillgången utan att det i betydande utsträckning påverkar dess rätt att använda andra underliggande tillgångar i avtalet tyda på att den underliggande tillgången inte är starkt beroende av, eller starkt sammankopplad med, de andra underliggande tillgångarna.

B33.Ett avtal kan innehålla ett belopp som ska betalas av leasetagaren för verksamheter och utgifter som inte innebär att en vara eller tjänst överförs till leasetagaren. I det totala belopp som ska betalas kan till exempel en leasegivare inkludera en administrativ avgift, eller andra utgifter som uppstår i samband med leasingavtalet, som inte rör överföring av varor och tjänster till leasetagaren. Ett sådant belopp som ska betalas ger inte upphov till en separat del i avtalet, men betraktas som en del av den totala ersättningen som fördelas till de komponenter i avtalet som identifieras separat.

Leasingperiod (punkterna 18–21)

B34.När leasingperioden fastställs och längden för den icke uppsägningsbara leasingperioden bedöms ska ett företag tillämpa definitionen av ett avtal och fastställa den tidsperiod för vilken avtalet är verkställbart. Ett leasingavtal är inte längre verkställbart när både leasetagaren och leasegivaren, var för sig har rätt att säga upp leasingavtalet utan tillstånd från den andra parten med ett obetydligt vite som enda påföljd.

B35.Om bara leasetagaren har rätt att säga upp ett leasingavtal anses den rätten vara en option för leasetagaren att säga upp avtalet som ett företag beaktar vid fastställandet av leasingperioden. Om bara leasegivaren har rätt att säga upp ett leasingavtal, omfattar den icke uppsägningsbara leasingperioden den period då optionen att säga upp leasingavtalet finns.

B36.Leasingperioden börjar vid inledningsdatumet och inkluderar alla hyresfria perioder som tillhandahålls leasetagaren av leasegivaren.

B37.Vid inledningsdatumet ska ett företag bedöma om leasetagaren med rimlig säkerhet kommer att utnyttja en option att förlänga leasingavtalet eller köpa den underliggande tillgången, eller inte utnyttja en option att säga upp leasingavtalet. Företaget ska beakta alla relevanta fakta och omständigheter som skapar ett ekonomiskt incitament för leasetagaren att utnyttja, eller inte utnyttja, optionen, inklusive eventuella förväntade förändringar gällande fakta och omständigheter från inledningsdatumet till det datum då optionen utnyttjas. De faktorer som ska beaktas inkluderar, men är inte begränsade till

  1. avtalsvillkoren för frivilliga perioder jämfört med marknadsräntor, såsom

    1. beloppet för betalda leasingavgifter under en frivillig period,

    2. beloppet för alla betalda variabla leasingavgifter eller andra villkorade betalningar, till exempel betalningar som härrör från uppsägningspåföljder och restvärdesgarantier, och

    3. villkor och omständigheter för de optioner som är möjliga att utnyttja efter de inledande frivilliga perioderna (till exempel en köpoption som kan utnyttjas i slutet av en förlängningsperiod till en ränta som för närvarande ligger under marknadsräntan),

  2. betydande förbättringar som gjorts (eller förväntas genomföras) på en uthyrd fastighet under avtalsperioden och som förväntas ge leasetagaren betydande ekonomiska fördelar när optionen att förlänga eller säga upp leasingavtalet, eller att köpa den underliggande tillgången, blir möjlig att utnyttja,

  3. kostnader som uppstår när leasingavtalet sägs upp, såsom förhandlingskostnader, omlokaliseringskostnader, kostnader för att identifiera en annan underliggande tillgång som passar leasetagarens behov, kostnader för att integrera en ny tillgång i leasetagarens verksamhet, eller straffavgifter vid uppsägning och liknande kostnader, inklusive kostnader som är förknippade med återlämnandet av den underliggande tillgången i ett avtalsenligt skick eller på en avtalsangiven plats,

  4. vikten av den underliggande tillgången i leasetagarens verksamhet med beaktande av, till exempel, om den underliggande tillgången är en specialiserad tillgång, platsen där den underliggande tillgången finns och tillgängligheten av lämpliga alternativ, och

  5. villkoren för att utnyttja en option (dvs. när optionen kan utnyttjas endast om ett eller flera villkor är uppfyllda) och sannolikheten för att dessa villkor kommer att existera.

B38.En option att utöka eller säga upp ett leasingavtal kan kombineras med en eller flera andra avtalsmässiga funktioner (till exempel en restvärdesgaranti) så att leasetagaren garanterar leasegivaren en minimiavkastning eller fast avkastning som i allt väsentligt är densamma oavsett om optionen utnyttjas. I sådana fall, och utan hinder av vägledningen om avgifter som till sin innebörd är fasta avgifter i punkt B42, ska ett företag anta att leasetagaren med rimlig säkerhet kommer att utnyttja optionen att förlänga leasingavtalet, eller inte utnyttja optionen att säga upp leasingavtalet.

B39.Ju kortare den icke uppsägningsbara leasingperioden är, desto mer sannolikt är det att en leasetagare utnyttjar en option att förlänga leasingavtalet eller inte utnyttjar en option att säga upp leasingavtalet. Detta beror på att kostnaderna för en ersättningstillgång sannolikt kommer att vara proportionellt högre ju kortare den icke uppsägningsbara perioden är.

B40.En leasetagares tidigare praxis när det gäller de perioder under vilka särskilda typer av tillgångar vanligtvis används (oavsett om det rör sig om hyrda eller ägda tillgångar), och de ekonomiska skälen till detta, kan ge användbar information för bedömningen av om leasetagaren med rimlig säkerhet kommer att utnyttja, eller inte utnyttja, en option. Om en leasetagare till exempel vanligen har använt särskilda typer av tillgångar vid en viss tid, eller om leasetagaren har som praxis att ofta utnyttja optioner i leasingavtal för särskilda typer av underliggande tillgångar, ska leasetagaren beakta de ekonomiska orsakerna till denna tidigare praxis i bedömningen av om den rimligt säkert kommer att utnyttja en option i leasingavtal för dessa tillgångar.

B41.I punkt 20 anges att en leasetagare, efter inledningsdatumet, ska ompröva leasingperioden vid förekomsten av en betydande händelse eller en betydande förändring i omständigheter som ligger inom leasetagarens kontroll och som påverkar om leasetagaren med rimlig säkerhet kommer att utnyttja en option som tidigare inte ingått i bestämningen av leasingperioden, eller inte utnyttja en option som tidigare inkluderats i bestämningen av leasingperioden. Exempel på betydande händelser eller förändrade omständigheter:

  1. Betydande förbättringar på en uthyrd fastighet som inte förutsågs vid inledningsdatumet och som förväntas ge leasetagaren betydande ekonomiska fördelar när optionen att förlänga eller säga upp leasingavtalet, eller att köpa den underliggande tillgången, blir möjlig att utnyttja.

  2. En betydande ändring eller anpassning av den underliggande tillgången som inte förutsågs vid inledningsdatumet.

  3. Inledning av ett vidareuthyrningsavtal för den underliggande tillgången för en period som sträcker sig bortom den tidigare fastställda leasingperioden.

  4. Ett affärsmässigt beslut av leasetagaren som är direkt relevant för utnyttjandet, eller icke-utnyttjandet, av en option (till exempel ett beslut att förlänga leasingavtalet för en kompletterande tillgång, att avyttra en alternativ tillgång eller avyttra en affärsenhet inom vilken nyttjanderättstillgången utnyttjas).

Leasingbetalningar som till sin innebörd är fasta leasingavgifter (punkterna 27 a, 36 c och 70 a)

B42.Leasingbetalningar inkluderar alla leasingbetalningar som till sin innebörd är fasta leasingbetalningar. Leasingbetalningar som till sin innebörd är fasta leasingbetalningar är avgifter som formellt kan innehålla rörliga delar men som i allt väsentligt är oundvikliga. Leasingbetalningar som till sin innebörd är fasta betalningar föreligger till exempel om:

  1. Betalningarna är strukturerade som variabla leasingbetalningar, men det inte finns någon verklig variabilitet i dessa betalningar. Sådana betalningar innehåller rörliga klausuler som inte har någon faktisk ekonomisk innebörd. Exempel på denna typ av betalningar inkluderar

    1. betalningar som måste göras endast om en tillgång bevisligen fungerar under leasingperioden, eller endast om en händelse inträffar som inte har någon reell möjlighet att inte inträffa, eller

    2. betalningar som inledningsvis struktureras som variabla leasingbetalningar kopplade till användningen av den underliggande tillgången, men för vilka variabiliteten kommer att upphöra någon gång efter inledningsdatumet så att utbetalningarna blir fasta för återstoden av leasingperioden; dessa betalningar blir till sin innebörd fasta avgifter när den rörliga delen har upphört.

  2. Det finns fler än en uppsättning betalningar som en leasetagare kan komma att göra, men bara en av dessa uppsättningar betalningar är realistisk. Om detta är fallet ska ett företag betrakta den realistiska uppsättningen betalningar som leasingbetalningar.

  3. Det finns fler än en realistisk uppsättning betalningar som en leasetagare kan komma att göra, men minst en av dessa uppsättningar betalningar måste genomföras. Om detta är fallet ska ett företag betrakta den uppsättning betalningar som sammantaget uppgår till den lägsta summan (till diskonterat värde) som leasingbetalningar.

Leasetagarens förhållande till den underliggande tillgången före inledningsdatumet

Leasetagarens utgifter hänförliga till den underliggande tillgångens konstruktion eller utformning

B43.Ett företag kan förhandla fram ett leasingavtal innan den underliggande tillgången blivit tillgänglig för användning av leasetagaren. För vissa leasingavtal kan den underliggande tillgången behöva konstrueras eller göras om för att kunna användas av leasetagaren. Beroende på avtalets villkor kan en leasetagare vara skyldig att betala för tillgångens konstruktion eller utformning.

B44.Om en leasetagare ådrar sig utgifter kopplade till konstruktion eller utformning av en underliggande tillgång ska leasetagaren redovisa dessa utgifter genom att tillämpa andra tillämpliga standarder, till exempel IAS 16. Utgifter som avser konstruktion eller utformning av en underliggande tillgång inkluderar inte betalningar som görs av leasetagaren för nyttjanderätten av den underliggande tillgången. Betalningar för nyttjanderätten till den underliggande tillgången utgör betalningar för ett leasingavtal, oberoende av tidpunkten för dessa betalningar.

Legal äganderätt till den underliggande tillgången

B45.En leasetagare kan få legal äganderätt till en underliggande tillgång innan denna legala äganderätt överförs till leasegivaren och tillgången hyrs ut till leasetagaren. Att få legal äganderätt är inte i sig avgörande för hur transaktionen ska redovisas.

B46.Om leasetagaren bestämmer över (eller får bestämmanderätt över) den underliggande tillgången innan tillgången överförs till leasegivaren utgör transaktionen en sale and leaseback-transaktion som redovisas i enlighet med punkterna 98–103.

B47.Om leasetagaren inte får kontroll över den underliggande tillgången innan tillgången överförs till leasegivaren rör det sig dock inte om en sale and leaseback-transaktion. Så kan till exempel vara fallet om en tillverkare, en leasegivare och en leasetagare förhandlar fram en transaktion där leasegivaren ska köpa en tillgång av tillverkaren och sedan hyra ut den till leasetagaren. Leasetagaren kan få legal äganderätt till den underliggande tillgången innan legal äganderätt överförs till leasegivaren. I detta fall, om leasetagaren får legal äganderätt till den underliggande tillgången men inte får kontroll över tillgången innan den överförs till leasegivaren, redovisas transaktionen inte som en sale and leaseback-transaktion, utan som ett leasingavtal.

Leasetagarens upplysningar (punkt 59)

B48.Vid fastställandet av om ytterligare upplysningar om leasingverksamheter är nödvändiga för att uppfylla syftet med upplysningarna i punkt 51 ska en leasetagare beakta följande:

  1. Om upplysningarna är relevanta för användarna av finansiella rapporter. En leasetagare ska tillhandahålla ytterligare upplysningar enligt punkt 59 endast om denna information förväntas vara relevant för användarna av finansiella rapporter. Så är sannolikt fallet om upplysningarna hjälper användarna att förstå följande:

    1. Vilken flexibilitet leasingavtalen erbjuder. Leasingavtal kan ge flexibilitet om till exempel en leasetagare kan minska sin exponering genom att utnyttja uppsägningsoptioner eller förnya leasingavtal med förmånliga villkor.

    2. Vilka begränsningar som följer av leasingavtal. Leasingavtal kan medföra begränsningar, exempelvis genom att kräva av leasetagaren att särskilda finansiella nyckeltal upprätthålls.

    3. Känsligheten i lämnade upplysningar för viktiga variabler. De lämnade upplysningarna kan vara känsliga för exempelvis framtida variabla leasingbetalningar.

    4. Exponering för andra risker som härrör från leasingavtal.

    5. Avvikelser från branschpraxis. Dessa avvikelser kan exempelvis inkludera ovanliga eller unika leasingvillkor som påverkar en leasetagares leasingportfölj.

  2. Om dessa upplysningar framgår av information som presenteras antingen i de primära finansiella rapporterna eller anges i noterna. En leasetagare behöver inte upprepa information som presenteras på andra ställen i de finansiella rapporterna.

B49.Ytterligare upplysningar om variabla leasingbetalningar som, beroende på omständigheterna, kan behövas för att uppfylla syftet med upplysningarna i punkt 51 kan inkludera information som hjälper användarna av finansiella rapporter att bedöma till exempel

  1. leasetagarens skäl till att använda variabla leasingbetalningar och förekomsten av dessa betalningar,

  2. den relativa omfattningen av variabla leasingbetalningar jämfört med fasta betalningar,

  3. viktiga variabler som de variabla leasingbetalningarna är beroende av och hur betalningar förväntas variera med hänsyn till ändringar i dessa viktiga variabler, och

  4. andra operativa och finansiella effekter av variabla leasingbetalningar.

B50.Ytterligaste upplysningar om förlängningsoptioner eller uppsägningsoptioner som, beroende på omständigheterna, kan behövas för att uppfylla syftet med upplysningarna i punkt 51, kan inkludera information som hjälper användarna av finansiella rapporter att bedöma till exempel:

  1. leasetagarens skäl till att tillhandahålla förlängningsoptioner eller uppsägningsoptioner och förekomsten av dessa optioner,

  2. den relativa omfattningen av leasingbetalningar under tillkommande leasingperioder jämfört med leasingbetalningar,

  3. hur vanligt det är att utnyttja sådana optioner som inte inkluderats i värderingen av leasingskulderna, och

  4. andra operativa och finansiella effekter av dessa optioner.

B51.Ytterligare upplysningar om restvärdesgarantier som, beroende på omständigheterna, kan behövas för att uppfylla syftet med upplysningarna i punkt 51 kan inkludera information som hjälper användarna av finansiella rapporter att bedöma till exempel

  1. leasetagarens skäl till att tillhandahålla restvärdesgarantier och förekomsten av dessa garantier,

  2. omfattningen av en leasetagares exponering för restvärdesrisk,

  3. karaktären hos de underliggande tillgångar för vilka dessa garantier tillhandahålls, och

  4. andra operativa och finansiella effekter av dessa garantier.

B52.Ytterligare upplysningar om sale and leaseback-transaktioner som, beroende på omständigheterna, kan behövas för att uppfylla syftet med upplysningarna i punkt 51 kan inkludera information som hjälper användarna av finansiella rapporter att bedöma till exempel

  1. leasetagarens skäl till sale and leaseback-transaktioner och förekomsten av dessa transaktioner,

  2. viktiga villkor i enskilda sale and leaseback-transaktioner,

  3. betalningar som inte ingår i värderingen av leasingskulderna, och

  4. kassaflödeseffekter av sale and leaseback-transaktioner under rapportperioden.

Leasegivarens klassificering av leasingavtal (punkterna 61–66)

B53.Klassificeringen av leasingavtal för leasegivare i denna standard avgörs av i vilken omfattning leasingavtalet överför risker och fördelar förknippade med ägandet av en underliggande tillgång. Risker inkluderar exempelvis förlustrisker på grund av outnyttjad kapacitet, teknisk inkurans eller varierande avkastning på grund av förändringar i de ekonomiska förutsättningarna. Fördelarna kan utgöras av förväntningar om vinstgivande verksamhet över den underliggande tillgångens ekonomiska livslängd och vinst till följd av värdestegring eller att ett restvärde realiseras.

B54.Ett leasingavtal kan innehålla villkor för att justera leasingbetalningarna för särskilda förändringar som sker mellan startdatumet och inledningsdatumet (såsom förändringar i leasegivarens anskaffningsvärde för den underliggande tillgången eller en förändring i leasegivarens finansieringskostnader för leasingavtalet). Om så är fallet ska, av klassificeringsskäl för leasingavtalet, effekten av eventuella sådana ändringar anses ha inträffat vid startdatumet.

B55.När ett leasingavtal innehåller både mark och byggnader ska en leasegivare bedöma klassificeringen av varje del som ett finansiellt leasingavtal eller ett operationellt leasingavtal separat genom tillämpning av punkterna 62–66 och B53–B54. Vid fastställandet av om markdelen är ett operationellt leasingavtal eller ett finansiellt leasingavtal är en viktig faktor att marken normalt har obegränsad ekonomisk livslängd.

B56.När så erfordras, i syfte att klassificera och redovisa ett leasingavtal avseende mark och byggnader, ska en leasegivare fördela leasingbetalningar (inklusive eventuella engångsbelopp som betalas i förskott) på mark och byggnader i förhållande till det relativa verkliga värdet på hyresrättens andelar av den mark och de byggnader som omfattas av leasingavtalet vid startdatumet. Om leasingbetalningarna inte kan fördelas på ett tillförlitligt sätt mellan dessa två delar klassificeras hela leasingavtalet som ett finansiellt leasingavtal, såvida det inte tydligt framgår att båda delar är operationella leasingavtal, i vilket fall hela leasingavtalet klassificeras som ett operationellt leasingavtal.

B57.Vid hyra av mark och byggnader, där beloppet för markdelen är oväsentligt för leasingavtalet, kan en leasegivare behandla marken och byggnaderna som en enda enhet i klassificeringen av leasingavtalet och klassificera det som ett finansiellt leasingavtal eller ett operationellt leasingavtal med tillämpning av punkterna 62–66 och B53–B54. I så fall ska leasegivaren betrakta byggnadernas ekonomiska livslängd som den ekonomiska livslängden för hela den underliggande tillgången.

Klassificering av avtal om vidareuthyrning

B58.I klassificeringen av avtal om vidareuthyrning ska en mellanliggande leasegivare klassificera vidareuthyrningsavtalet som ett finansiellt leasingavtal eller ett operationellt leasingavtal enligt följande:

  1. Om huvudleasingavtalet är ett korttidsleasingavtal som företaget, i egenskap av leasetagare, redovisat genom tillämpning av punkt 6, ska avtalet om vidareuthyrning klassificeras som ett operationellt leasingavtal.

  2. I annat fall ska avtalet om vidareuthyrning klassificeras med hänvisning till nyttjanderättstillgången som härrör från huvudleasingavtalet och inte med hänvisning till den underliggande tillgången (till exempel den materiella anläggningstillgång som är föremål för leasingavtalet).

Bilaga C Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Denna bilaga är en del av standarden och har samma ställning som andra delar av standarden.

Ikraftträdande

C1.Ett företag ska tillämpa denna standard för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2019 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten för företag som tillämpar IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder per eller före den första tillämpningsdagen för denna standard. Om ett företag tillämpar denna standard tidigare, ska företaget upplysa om detta.

C1A.Covid-19-relaterade hyreslättnader som utfärdades i maj 2020, innebar att punkterna 46A, 46B, 60A, C20A och C20B lades till. En leasetagare ska tillämpa den ändringen för räkenskapsår som börjar den 1 juni 2020 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten, även i finansiella rapporter som inte godkänts för utfärdande per den 28 maj 2020.

C1B.Referensräntereform – fas 2, som ändrade IFRS 9, IAS 39, IFRS 7, IFRS 4 och IFRS 16, utfärdad i augusti 2020, lade till punkterna 104–106 och C20C–C20D. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2021 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar ändringarna för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

C1C.Covid-19-relaterade hyreslättnader efter den 30 juni 2021 som utfärdades i mars 2021 innebar att punkt 46B ändrades och punkterna C20BA–C20BC lades till. En leasetagare ska tillämpa den ändringen för räkenskapsår som börjar den 1 april 2021 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten, även i finansiella rapporter som inte godkänts för utfärdande per den 31 mars 2021.

C1D.Leasingskuld i en sale and leaseback-transaktion, som utfärdades i september 2022, ändrade punkt C2 och lade till punkterna 102A och C20E. En säljare/leasetagare ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2024 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om en säljare/leasetagare tillämpar ändringarna för en tidigare period ska vederbörande lämna upplysning om detta.

Förordning (EU) 2023/2579

Övergångsbestämmelser

C2.Vid tillämpning av bestämmelserna i punkterna C1–C20E är den första tillämpningsdagen den dag som inleder det räkenskapsår för vilket ett företag först tillämpar denna standard.

Förordning (EU) 2023/2579

Definition av ett leasingavtal

C3.Som en lättnadsregellösning måste inte företag ompröva om ett avtal är, eller innehåller, ett leasingavtal per den första tillämpningsdagen. Företaget har i stället möjlighet att:

  1. Tillämpa denna standard på avtal som tidigare identifierats som leasingavtal enligt IAS 17 Leasingavtal och IFRIC 4 Fastställande av huruvida ett avtal innehåller ett leasingavtal. Företaget ska tillämpa övergångsbestämmelserna i punkterna C5–C18 på dessa leasingavtal.

  2. Inte tillämpa denna standard på avtal som tidigare bedömts inte innehålla ett leasingavtal enligt IAS 17 och IFRIC 4.

C4.Om ett företag väljer lättnadsregeln i punkt C3 ska det upplysa om detta och tillämpa lättnadsregeln på alla företagets avtal. Som en följd av detta ska företaget tillämpa bestämmelserna i punkterna 9–11 endast på avtal som ingåtts (eller ändrats) per eller efter den första tillämpningsdagen.

Leasetagare

C5.En leasetagare ska tillämpa denna standard på sina leasingavtal antingen

  1. retroaktivt före varje redovisad rapportperiod genom tillämpning av IAS 8 Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel, eller

  2. retroaktivt med den ackumulerade effekten av den första tillämpningen av standarden per den första tillämpningsdagen i enlighet med punkterna C7–C13.

C6.En leasetagare ska tillämpa det val som beskrivs i punkt C5 konsekvent på alla de leasingavtal enligt vilka den är leasetagare.

C7.Om en leasetagare väljer att tillämpa denna standard enligt punkt C5 b ska leasetagaren inte räkna om jämförande information. Leasetagaren ska i stället redovisa den ackumulerade effekten av den första tillämpningen av denna standard som en justering av ingående balans för balanserade vinstmedel (eller, om tillämpligt, andra komponenter inom eget kapital, i förekommande fall) per den första tillämpningsdagen.

Leasingavtal som tidigare klassificerats som operationella leasingavtal

C8.Om en leasetagare väljer att tillämpa denna standard enligt punkt C5 b ska leasetagaren:

  1. Redovisa en leasingskuld per den första tillämpningsdagen för leasingavtal som tidigare klassificerats som operationella leasingavtal med tillämpning av IAS 17. Leasetagaren ska värdera leasingskulden till nuvärdet av de återstående leasingbetalningarna, diskonterade med leasetagarens marginella upplåningsränta per den första tillämpningsdagen.

  2. Redovisa en nyttjanderättstillgång per den första tillämpningsdagen för leasingavtal som tidigare klassificerats som operationella leasingavtal med tillämpning av IAS 17. Leasetagaren ska välja, för varje enskilt avtal, att värdera nyttjanderättstillgången till antingen

    1. dess redovisade värde som om standarden hade tillämpats sedan inledningsdatumet, men diskonterat med leasetagarens marginella upplåningsränta per den första tillämpningsdagen, eller

    2. till ett belopp som motsvarar leasingskulden, justerat för eventuella förutbetalda eller upplupna leasingbetalningar hänförliga till leasingavtalet i fråga, redovisade i rapporten över finansiell ställning omedelbart före den första tillämpningsdagen.

  3. Tillämpa IAS 36 Nedskrivningar för nyttjanderättstillgångar per den första tillämpningsdagen, om inte leasetagaren tillämpar lättnadsregeln i punkt C10 b.

C9.Oaktat kraven i punkt C8, för leasingavtal som tidigare klassificerats som operationella leasingavtal enligt IAS 17, behöver en leasetagare

  1. inte göra några justeringar vid övergången för leasingavtal vars underliggande tillgång är av lågt värde (vilket beskrivs i punkterna B3–B8) och som omfattas av tillämpningsområdet för punkt 6; leasetagaren ska redovisa dessa leasingavtal genom att tillämpa denna standard från och med den första tillämpningsdagen,

  2. inte göra några justeringar vid övergången för leasingavtal som tidigare redovisats som förvaltningsfastigheter värderade till verkligt värde enligt IAS 40 Förvaltningsfastigheter; leasetagaren ska redovisa nyttjanderättstillgången och leasingskulden som följer av dessa leasingavtal genom att tillämpa IAS 40 och denna standard från och med den första tillämpningsdagen,

  3. värdera nyttjanderättstillgången till verkligt värde per den första tillämpningsdagen för leasingavtal som tidigare redovisats som operationella leasingavtal enligt IAS 17 och som kommer att redovisas som förvaltningsfastigheter värderade till verkligt värde enligt IAS 40 från första tillämpningsdagen; leasetagaren ska redovisa nyttjanderättstillgången och leasingskulden som följer av dessa leasingavtal genom att tillämpa IAS 40 och denna standard från och med den första tillämpningsdagen.

C10.En leasetagare får använda en eller flera av följande lättnadsregler när denna standard tillämpas retroaktivt i enlighet med punkt C5 b på leasingavtal som tidigare klassificerats som operationella leasingavtal med tillämpning av IAS 17. En leasetagare får tillämpa dessa lättnadsregler för varje enskilt avtal:

  1. En leasetagare får tillämpa en enda diskonteringsränta på en portfölj av leasingavtal med någorlunda liknande egenskaper (såsom leasingavtal vars återstående leasingperiod är liknande för ett liknande slag av underliggande tillgångar i en liknande ekonomisk miljö).

  2. En leasetagare får förlita sig på sin bedömning av om leasingavtal är förlustbringande genom att tillämpa IAS 37 Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar omedelbart före den första tillämpningsdagen som ett alternativ till att pröva nedskrivningsbehovet. Om en leasetagare väljer denna lättnadsregel ska leasetagaren justera nyttjanderättstillgången per den första tillämpningsdagen med beloppet för eventuell avsättning för förlustbringande leasingavtal redovisade i rapporten över finansiell ställning omedelbart före den första tillämpningsdagen.

  3. En leasetagare får välja att inte tillämpa bestämmelserna i punkt C8 på leasingavtal för vilka leasingperioden avslutas inom tolv månader räknat från den första tillämpningsdagen. I det fallet ska leasetagaren

    1. redovisa dessa leasingavtal på samma sätt som korttidsleasingavtal i enlighet med punkt 6, och

    2. inkludera den utgift som kopplas till dessa leasingavtal i upplysningarna om kostnader för korttidsleasingavtal för det räkenskapsår som inkluderar den första tillämpningsdagen.

  4. En leasetagare får utesluta initiala direkta utgifter från värderingen av nyttjanderättstillgången per den första tillämpningsdagen.

  5. En leasetagare får göra bedömningar i efterhand vid exempelvis fastställandet av leasingperioden om avtalet innehåller optioner att förlänga eller säga upp leasingavtalet.

Leasingavtal som tidigare klassificerats som finansiella leasingavtal

C11.Om en leasetagare väljer att tillämpa denna standard enligt punkt C5 b för leasingavtal som var klassificerade som finansiella leasingavtal enligt IAS 17, ska det redovisade värdet av nyttjanderättstillgången och leasingskulden per den första tillämpningsdagen vara det redovisade värdet för tillgången och leasingskulden omedelbart före detta datum värderat i enlighet med IAS 17. För dessa leasingavtal ska leasetagare redovisa nyttjanderättstillgången och leasingskulden med tillämpning av denna standard från och med den första tillämpningsdagen.

Upplysningar

C12.Om en leasetagare väljer att tillämpa denna standard enligt punkt C5 b ska leasetagaren lämna upplysningar om den första tillämpningen enligt bestämmelserna i punkt 28 i IAS 8, med undantag för de upplysningar som anges i punkt 28 f i IAS 8. I stället för de upplysningar som anges i punkt 28 f i IAS 8 ska leasetagaren lämna upplysningar om

  1. leasetagarens vägda genomsnittliga marginella upplåningsränta tillämpad på leasingskulder redovisade i rapporten över finansiell ställning per den första tillämpningsdagen, och

  2. en förklaring av eventuella skillnader mellan

    1. operationella leasingåtagande om vilka upplysningar lämnats med tillämpning av IAS 17 per slutet av räkenskapsåret omedelbart före den första tillämpningsdagen, diskonterade med den marginella upplåningsräntan per den första tillämpningsdagen enligt beskrivningen i punkt C8 a, och

    2. leasingskulder redovisade i rapporten över finansiell ställning per den första tillämpningsdagen.

C13.Om en leasetagare använder en eller flera av de lättnadsregler som anges i punkt C10 ska upplysningar lämnas om detta.

Leasegivare

C14.Med undantag för vad som beskrivs i punkt C15, behöver en leasegivare inte göra några justeringar vid övergången för leasingavtal där den är en leasegivare och ska redovisa dessa leasingavtal med tillämpning av denna standard från och med den första tillämpningsdagen.

C15.En mellanliggande leasegivare ska

  1. ompröva avtal om vidareuthyrning som klassificerades som operationella leasingavtal enligt IAS 17 och som är pågående den första tillämpningsdagen, för att avgöra om varje avtal om vidareuthyrning ska klassificeras som ett operationellt leasingavtal eller ett finansiellt leasingavtal enligt denna standard; den mellanliggande leasegivaren ska göra denna omprövning per den första tillämpningsdagen på grundval av de avtalsvillkor som återstår för huvudleasingavtalet och vidareuthyrningsavtalet per detta datum,

  2. redovisa avtal om vidareuthyrning som klassificerades som operationella leasingavtal enligt IAS 17, men som enligt denna standard klassificeras som finansiella leasingavtal, som ett nytt finansiellt leasingavtal som ingås den första tillämpningsdagen.

Sale and leaseback-transaktioner utförda innan den första tillämpningsdagen

C16.Ett företag ska inte ompröva sale and leaseback-transaktioner som ingåtts före den första tillämpningsdagen för att avgöra om överföringen av den underliggande tillgången uppfyller kraven i IFRS 15 för att redovisas som en försäljning.

C17.Om en sale and leaseback-transaktion redovisats som en försäljning och ett finansiellt leasingavtal enligt IAS 17, ska säljaren/leasetagaren

  1. redovisa leaseback-transaktionen på samma sätt som denne redovisar alla andra finansiella leasingavtal som existerar per den första tillämpningsdagen, och

  2. fortsätta att skriva av en eventuell vinst vid försäljning över leasingperioden.

C18.Om en sale and leaseback-transaktion redovisats som en försäljning och ett operationellt leasingavtal enligt IAS 17 ska säljaren/leasetagaren

  1. redovisa leaseback-transaktionen på samma sätt som denne redovisar alla andra finansiella leasingavtal som existerar per den första tillämpningsdagen, och

  2. justera den nyttjanderättstillgång som härrör från sale and leaseback-transaktionen för uppskjutna vinster eller förluster som avser icke marknadsmässiga villkor och som har redovisats i rapporten över finansiell ställning omedelbart före den första tillämpningsdagen.

Belopp som tidigare redovisats för rörelseförvärv

C19.Om en leasetagare tidigare redovisat en tillgång eller en skuld enligt IFRS 3 Rörelseförvärv i samband med gynnsamma eller ogynnsamma villkor i ett operationellt leasingavtal förvärvat som del i ett rörelseförvärv, ska leasetagaren ta bort tillgången eller skulden i fråga från rapporten över finansiell ställning och justera det redovisade värdet av nyttjanderättstillgången med ett motsvarande belopp per den första tillämpningsdagen.

Hänvisningar till IFRS 9

C20.Om ett företag tillämpar denna standard men ännu inte tillämpar IFRS 9 Finansiella instrument ska varje hänvisning till IFRS 9 i denna standard tolkas som en hänvisning till IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering.

Covid-19-relaterade hyreslättnader för leasetagare

C20A.En leasetagare ska tillämpa Covid-19-relaterade hyreslättnader (se punkt C1A) retroaktivt, och redovisa den ackumulerade effekten av att för första gången tillämpa den ändringen som en justering av ingående balans för balanserade vinstmedel (eller annan komponent i eget kapital, beroende på vad som är tillämpligt) per början av det räkenskapsår då leasetagaren tillämpar ändringen för första gången.

C20B.Under den rapportperiod då en leasetagare för första gången tillämpar Covid-19-relaterade hyreslättnader behöver leasetagaren inte lämna de upplysningar som krävs enligt punkt 28 f i IAS 8.

C20BA.En leasetagare ska tillämpa Covid-19-relaterade hyreslättnader efter den 30 juni 2021 (se punkt C1C) retroaktivt, och redovisa den ackumulerade effekten av att för första gången tillämpa den ändringen som en justering av ingående balans för balanserade vinstmedel (eller annan komponent i eget kapital, beroende på vad som är tillämpligt) per början av det räkenskapsår då leasetagaren tillämpar ändringen för första gången.

C20BB.Under den rapportperiod då en leasetagare för första gången tillämpar Covid-19-relaterade hyreslättnader efter den 30 juni 2021 behöver leasetagaren inte lämna de upplysningar som krävs enligt punkt 28 f i IAS 8.

C20BC.Vid tillämpning av punkt 2 i denna standard ska en leasetagare tillämpa lättnadsregeln i punkt 46A konsekvent på godtagbara avtal med liknande egenskaper och under liknande omständigheter, oavsett om avtalet uppfyller kraven för lättnadsregeln till följd av att leasetagaren tillämpade Covid-19-relaterade hyreslättnader (se punkt C1A) eller Covid-19-relaterade hyreslättnader efter den 30 juni 2021 (se punkt C1C).

Referensräntereform – fas 2

C20C.Ett företag ska tillämpa dessa ändringar retroaktivt i enlighet med IAS 8, med undantag för vad som anges i punkt C20D.

C20D.Ett företag behöver inte räkna om tidigare perioder för att ta hänsyn till tillämpningen av dessa ändringar. Företaget får räkna om tidigare perioder om, och endast om, det är möjligt utan användning av i efterhand erhållen information. Om ett företag inte räknar om tidigare perioder ska företaget redovisa varje skillnad mellan det tidigare redovisade värdet och det redovisade värdet per början av det räkenskapsår som omfattar den första tillämpningsdagen för dessa ändringar i ingående balanserade vinstmedel (eller annan komponent i eget kapital enligt vad som är lämpligt) för det räkenskapsår som omfattar den första tillämpningsdagen för dessa ändringar.

Leasingskuld i en sale and leaseback-transaktion

C20E.En säljare/leasetagare ska retroaktivt tillämpa Leasingskuld i en sale and leaseback-transaktion (se punkt C1D) i enlighet med IAS 8 på sale and leaseback-transaktioner som ingåtts efter den första tillämpningsdagen.

Förordning (EU) 2023/2579

Upphävande av andra standarder

C21.Denna standard ersätter följande standarder och tolkningar:

  1. IAS 17 Leasingavtal,

  2. IFRIC 4 Fastställande av huruvida ett avtal innehåller ett leasingavtal,

  3. SIC 15 Förmåner i samband med teckning av operationella leasingavtal, och

  4. SIC 27 Bedömning av den ekonomiska innebörden av transaktioner som innefattar ett leasingavtal.