International Standard on Auditing (ISA) 500 Revisionsbevis ska läsas tillsammans med ISA 200 Den oberoende revisorns övergripande mål samt utförandet av en revision enligt International Standards on Auditing.

Inledning

Denna standards tillämpningsområde

1.Denna internationella revisionsstandard (ISA) förklarar vad som utgör revisionsbevis vid en revision av finansiella rapporter och behandlar revisorns ansvar för att utforma och utföra granskningsåtgärder i syfte att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för att kunna dra rimliga slutsatser som grund för sina uttalanden i revisors rapport.

2.Denna ISA är tillämplig på alla revisionsbevis som inhämtas under revisionens gång. Andra ISA behandlar särskilda aspekter av revisionen (t.ex. ISA 315 (omarbetad 2019)1), de revisionsbevis som ska inhämtas avseende ett särskilt ämne (t.ex. ISA 570 (omarbetad)2), särskilda åtgärder för att inhämta revisionsbevis (t.ex. ISA 5203) och utvärderingen av om tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis har inhämtats (ISA 2004 och ISA 3305).

ISA 315 (omarbetad 2019) Identifiera och bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter.

ISA 570 (omarbetad) Fortsatt drift.

ISA 520 Analytisk granskning.

ISA 200 Den oberoende revisorns övergripande mål samt utförandet av en revision enligt International Standards on Auditing.

ISA 330 Revisorns hantering av bedömda risker.

Ikraftträdande

3.Denna standard gäller vid revision av finansiella rapporter för räkenskapsperioder som börjar den 15 december 2009 eller senare.

Mål

4.Revisorns mål är att utforma och utföra granskningsåtgärder på ett sådant sätt att han eller hon kan inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för att kunna dra rimliga slutsatser som grund för sina uttalanden i revisors rapport.

Definitioner

5.I ISA har nedanstående termer följande betydelser:

a.

Räkenskapsmaterial – bokföringsunderlag och annat underlagsmaterial, t.ex. checkar och dokumentation av elektronisk överföring av medel; fakturor, kontrakt; huvudbok och reskontror, bokföringsposter och andra justeringar av de finansiella rapporterna; samt bokföringsmaterial som arbetssedlar och arbetsblad som underlag för kostnadsfördelningar, beräkningar, avstämningar och upplysningar.

b.

Ändamålsenlighet (i fråga om revisionsbevis) – måttet på revisionsbevis kvalitet, dvs. deras relevans och tillförlitlighet som stöd för de slutsatser som revisorns uttalande i revisors rapport bygger på.

c.

Revisionsbevis – information som revisorn använder för att komma fram till de slutsatser som han eller hon grundar sina uttalanden i revisors rapport på. Revisionsbevis innefattar både information som ingår i det räkenskapsmaterial som utgör underlag för de finansiella rapporterna och information som är inhämtad från andra källor.

ca.

Extern informationskälla – en extern person eller organisation som tillhandahåller information som har använts av företaget vid upprättandet av de finansiella rapporterna, eller som har inhämtats av revisorn som revisionsbevis, när denna information är lämplig att använda av många olika slags användare. När information har tillhandahållits av en person eller organisation som agerar i egenskap av specialist anlitad av företagsledningen, servicebyrå6 eller specialist i revisionsarbetet7 anses personen eller organisationen inte vara en extern informationskälla med avseende på just den informationen. (Se punkterna A1AA1C.)

d.

Specialist anlitad av företagsledningen – en person eller en organisation som har sakkunskap inom ett annat område än redovisning och revision och vars arbete inom detta område används av företaget som stöd vid upprättandet av de finansiella rapporterna.

e.

Tillräcklighet (i fråga om revisionsbevis) – måttet på kvantiteten revisionsbevis. Den kvantitet revisionsbevis som behövs påverkas av revisorns bedömning av riskerna för väsentliga felaktigheter och även av kvaliteten på sådana revisionsbevis.

ISA 402 Revisorns överväganden vid revision av företag som anlitar en servicebyrå, punkt 8.

ISA 620 Användning av en specialist i revisionsarbetet, punkt 6.

Krav

Tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis

6.Revisorn ska utforma och utföra granskningsåtgärder som är lämpliga med hänsyn till omständigheterna i syfte att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis. (Se punkterna A 1A 25.)

Information som ska användas som revisionsbevis

7.När revisorn utformar och utför granskningsåtgärder, ska han eller hon beakta relevansen och tillförlitligheten i den information som ska användas som revisionsbevis, däribland information som kommer från en extern informationskälla. (Se punkterna A 26A 34.)

8.Om information som ska användas som revisionsbevis har tagits fram genom att arbete som har utförts av en specialist anlitad av företagsledningen har använts, ska revisorn, i den utsträckning som krävs och med hänsyn tagen till vilken betydelse specialistens arbete har för revisorns syften (se punkterna A 35A 37)

  1. utvärdera specialistens kompetens, förmåga och objektivitet, (se punkterna A 38A 44)

  2. skaffa sig en förståelse av specialistens arbete, och (se punkterna A 45A 48)

  3. utvärdera hur ändamålsenligt specialistens arbete är som revisionsbevis för påståendet i fråga. (Se punkt A 49.)

9.När revisorn använder information som har tagits fram av företaget, ska han eller hon utvärdera om informationen är tillräckligt tillförlitlig för revisorns syften, innefattande att, i den mån det krävs med hänsyn till omständigheterna

  1. inhämta revisionsbevis om hur riktig och fullständig informationen är, och (se punkterna A 50A 51)

  2. utvärdera om informationen är tillräckligt exakt och utförlig för revisorns syften. (Se punkt A 52.)

Val av poster för granskning när revisionsbevis ska inhämtas

10.När revisorn utformar granskning av kontroller och detaljgranskning, ska han eller hon fastställa metoder för att välja poster som ska granskas som är effektiva när det gäller att uppfylla granskningsåtgärdens syfte. (Se punkterna A 53A 57.)

Oförenlighet i eller tvivel om tillförlitligheten i revisionsbevis

11.Om

  1. revisionsbevis som har inhämtats från en källa är oförenliga med dem som har inhämtats från en annan, eller

  2. revisorn tvivlar på tillförlitligheten i information som ska användas som revisionsbevis,

ska revisorn fastställa vilka ändringar av eller tillägg till granskningsåtgärderna som krävs för att lösa frågan samt överväga den eventuella effekt den har på andra aspekter av revisionen. (Se punkt A 58.)

Tillämpning och andra förtydliganden

Extern informationskälla

(se punkt 5 ca)

A1A.Externa informationskällor kan vara pristjänster, statliga organisationer, centralbanker eller officiella fondbörser. Exempel på information som kan komma från externa informationskällor innefattar följande:

  • Priser och prisrelaterade data.

  • Makroekonomiska data, t.ex. historisk och prognostiserad arbetslöshet, ekonomisk tillväxttakt eller befolkningsstatistik.

  • Kredithistorik.

  • Branschspecifika data, t.ex. ett index med regenereringskostnader för vissa utvinningsbranscher, eller tittarsiffror som används för att fastställa reklamintäkter i underhållningssektorn.

  • Dödlighetstabeller som används för att fastställa skulder i livförsäkrings- och pensionssektorerna.

A1B.Viss information är sannolikt mer lämplig att användas av många olika slags användare och omfattas sannolikt mindre av påverkan från en viss användare om den externa personen eller organisationen tillhandahåller informationen kostnadsfritt till allmänheten, eller gör den tillgänglig till många olika slags användare i utbyte mot betalning eller avgift. Bedömningar kan krävas vid fastställande av om informationen är lämplig att användas av många olika slags användare, med beaktande av företagets förmåga att påverka den externa informationskällan.

A1C.En extern person eller organisation kan inte, för ett visst urval av information, vara både extern informationskälla och specialist anlitad av företagsledningen, eller servicebyrå eller specialist i revisionsarbetet.

A1D.Men en extern person eller organisation kan t.ex. agera som en specialist anlitad av företagsledningen när viss information tillhandahålls, men agera som en extern informationskälla när annan information tillhandahålls. I vissa omständigheter kan professionell bedömning behövas för att fastställa om en extern person eller organisation agerar som en extern informationskälla eller som en specialist anlitad av företagsledningen med avseende på viss information. I andra omständigheter kan skillnaden vara tydlig. Exempel:

  • En extern person eller organisation kan tillhandahålla information om fastighetspriser som är lämplig att använda av många olika slags användare, t.ex. information som blir allmänt tillgänglig beträffande ett geografiskt område, och kan fastställas vara en extern informationskälla med avseende på den informationen. Samma externa organisation kan också agera som specialist anlitad av företagsledningen eller specialist i revisionsarbetet för att tillhandahålla beställda värderingar avseende företagets fastighetsportfölj, som är särskilt anpassade efter företagets fakta och omständigheter.

  • Vissa aktuariella organisationer publicerar dödlighetstabeller för allmän användning som, när ett företag använder dem, normalt skulle anses vara information från en extern informationskälla. Samma aktuariella organisation kan också vara en specialist anlitad av företagsledningen när det handlar om annan information som är anpassad efter företagets särskilda omständigheter i syfte att hjälpa företagsledningen att fastställa pensionsskulden för flera av företagets pensionsplaner.

  • En extern person eller organisation kan ha sakkunskap när det gäller att tillämpa modeller för att beräkna det verkliga värdet på värdepapper som inte har någon observerbar marknad. Om den externa personen eller organisationen använder denna sakkunskap för att göra en uppskattning särskilt för företaget och arbetet används av företagsledningen vid upprättandet av de finansiella rapporterna, är den externa personen eller organisationen sannolikt en specialist anlitad av företagsledningen i fråga om den informationen. Om, å andra sidan, den externa personen eller organisationen till allmänheten bara tillhandahåller priser eller prisrelaterade data avseende privata transaktioner, och företaget använder den informationen i sina egna uppskattningsmetoder, är den externa personen eller organisationen sannolikt en extern informationskälla när det gäller den informationen.

  • En extern person eller organisation kan publicera information som är lämplig att användas av många olika slags användare om risker eller förhållanden i en bransch. Om den används av ett företag när det upprättar sina upplysningar om risk (t.ex. enligt IFRS 78), anses normalt den informationen vara information från en extern informationskälla. Men om samma typ av information särskilt har beställts av företaget för att använda individens eller organisationens sakkunskap för utarbetande av information om dessa risker, som är särskild anpassad efter företagets omständigheter, agerar den externa personen eller organisationen sannolikt som en specialist anlitad av företagsledningen.

  • En extern person eller organisation kan använda sin sakkunskap för att tillhandahålla information om aktuella och framtida marknadstrender, som görs tillgänglig för, och är lämplig att användas av, många olika slags användare. Om informationen används av företaget i syfte att fatta beslut om antaganden som ska användas till uppskattningar i redovisningen, ska denna information sannolikt anses vara information från en extern informationskälla. Om samma typ av information har beställts av företaget i syfte att hantera aktuella och framtida trender som är relevanta för företagets särskilda fakta och omständigheter, agerar den externa personen eller organisationen sannolikt som en specialist anlitad av företagsledningen.

International Financial Reporting Standard 7 (IFRS) Finansiella instrument: Upplysningar.

Tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis

(se punkt 6)

A 1.Revisionsbevis är nödvändiga som stöd för revisorns uttalande och för revisors rapport. De är ackumulativa till sin karaktär och inhämtas främst genom granskningsåtgärder som utförs under revisionens gång. Men de kan även innefatta information som har inhämtats från andra källor, t.ex. tidigare revisioner (förutsatt att revisorn har utvärderat huruvida sådan information förblir relevant och tillförlitlig som revisionsbevis för den aktuella revisionen) eller genom information som erhållits när revisionsföretaget genomfört åtgärder när det gäller att acceptera och behålla en kund eller ett uppdrag. Dessutom är företagets räkenskapsmaterial och andra företagsinterna källor viktiga källor för revisionsbevis. Information som kan användas som revisionsbevis kan ha tagits fram med hjälp av det arbete som har utförts av en specialist anlitad av företagsledningen eller komma från en extern informationskälla. Revisionsbevis består både av information som stöder och styrker företagsledningens påståenden och all information som motsäger sådana påståenden. Dessutom använder revisorn i vissa fall avsaknaden av information (t.ex. företagsledningens vägran att lämna ett uttalande som revisorn begärt), som därför också utgör revisionsbevis.

A 2.Större delen av revisorns arbete med att utforma sina uttalanden i revisors rapport består av att inhämta och utvärdera revisionsbevis. Granskningsåtgärder för att inhämta revisionsbevis kan, utöver förfrågan, innefatta inspektion, observation, bekräftelse, omräkning, upprepning av aktivitet och analytisk granskning, ofta i någon form av kombination. Även om förfrågan kan ge viktiga revisionsbevis och till och med ge bevis för en felaktighet, ger enbart förfrågan vanligtvis inte tillräckliga revisionsbevis för att det inte finns en väsentlig felaktighet på påståendenivån och inte heller för att kontroller fungerar.

A 3.Som förklaras i ISA 2009 uppnås rimlig säkerhet när revisorn har inhämtat tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för att revisionsrisken (dvs. risken för att revisorn lämnar ett oriktigt uttalande i revisors rapport när de finansiella rapporterna innehåller väsentliga felaktigheter) ska minska till en godtagbart låg nivå.

ISA 200, punkt 5.

A 4.Revisionsbevis tillräcklighet och ändamålsenlighet har ett inbördes samband. Tillräcklighet är måttet på kvantiteten revisionsbevis. Vilken kvantitet revisionsbevis som behövs påverkas dels av revisorns bedömning av riskerna för felaktigheter (ju högre de bedömda riskerna är, desto fler revisionsbevis krävs troligen), dels av sådana revisionsbevis kvalitet (ju högre kvalitet, desto färre revisionsbevis kan krävas). Men i vissa fall räcker det inte att inhämta fler revisionsbevis för att uppväga deras dåliga kvalitet.

A 5.Ändamålsenlighet är måttet på kvaliteten på revisionsbevisen, dvs. deras relevans och tillförlitlighet som stöd för de slutsatser som revisorn använder som grund för sitt uttalande. Hur tillförlitligt ett bevis är påverkas av dess källa och karaktär och beror på under vilka särskilda omständigheter det inhämtas.

A 6.ISA 330 kräver att revisorn ska avgöra om tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis har inhämtats.10 Huruvida tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis har inhämtats för att revisionsrisken ska minska till en godtagbart låg nivå, och därigenom ge revisorn möjlighet att dra rimliga slutsatser att grunda sina uttalanden i revisors rapport på, är en fråga om professionell bedömning. ISA 200 innehåller en diskussion om sådana frågor som granskningsåtgärders karaktär, när finansiell rapportering ska ske och avvägningen mellan nytta och kostnad, som är relevanta faktorer när revisorn använder professionell bedömning för att avgöra om tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis har inhämtats.

ISA 330, punkt 26.

Källor för revisionsbevis

A 7.Vissa revisionsbevis inhämtas genom åtgärder för att granska räkenskapsmaterial, t.ex. genom analys och översiktlig granskning, upprepning av åtgärder som ingår i processen med finansiell rapportering samt avstämning mellan olika slags användning av samma information. Genom att utföra sådana granskningsåtgärder kan revisorn bestämma att räkenskapsmaterialet stämmer internt och överensstämmer med de finansiella rapporterna.

A 8.Högre säkerhet uppnås vanligtvis från revisionsbevis som är förenliga och som har inhämtats från olika källor eller är av olika karaktär än av enstaka bevis som övervägs var för sig. Exempel: Styrkande information som har inhämtats från en källa som är oberoende av företaget kan öka den säkerhet revisorn uppnår från revisionsbevis som genereras internt, t.ex. bevis som finns i räkenskapsmaterialet, sammanträdesprotokoll eller ett uttalande från företagsledningen.

A 9.Information från källor som är oberoende av företaget och som revisorn kan använda som revisionsbevis kan innefatta bekräftelser från externa parter och information från en extern informationskälla, analytikerrapporter och jämförbara data om konkurrenter (referensdata).

Granskningsåtgärder för att inhämta revisionsbevis

A 10.Enligt vad som krävs, och närmare förklaras, i ISA 315 (omarbetad 2019) och ISA 330 inhämtas revisionsbevis som revisorn kan använda för att dra rimliga slutsatser att grunda sina uttalanden i revisors rapport på genom

  1. riskbedömning, och

  2. fortsatta granskningsåtgärder, som består av

    1. granskning av kontroller, när det krävs enligt ISA eller när revisorn har valt att göra så, och

    2. substansgranskning, däribland detaljgranskning och substansinriktad analytisk granskning.

A 11.De granskningsåtgärder som beskrivs i punkterna A 14A 25 nedan kan användas som riskbedömning, granskning av kontroller eller substansgranskning, beroende på i vilket sammanhang som revisorn använder dem. Som förklaras i ISA 330 kan revisionsbevis som har inhämtats under tidigare revisioner under vissa omständigheter utgöra ändamålsenliga revisionsbevis, förutsatt att revisorn utför granskningsåtgärder för att fastställa att bevisen fortfarande är relevanta.11

ISA 330, punkt A 35.

A 12.Karaktären på och tidpunkten för de granskningsåtgärder som ska användas kan påverkas av att vissa redovisningsuppgifter och annan information kanske endast finns tillgängliga i elektronisk form eller endast vid vissa tidpunkter eller perioder. Exempel: Källdokument, som inköpsorder och fakturor, finns kanske endast i elektronisk form när ett företag använder e-handel eller kanske kasseras efter skanning när ett företag använder bildbearbetningssystem för att underlätta lagring och referens.

A 13.Viss elektronisk information kan kanske inte återvinnas när en viss tid har förflutit, t.ex. om filer ändras och om det inte finns säkerhetskopior. Därför kan revisorn till följd av ett företags riktlinjer för arkivering av data finna det nödvändigt att begära arkivering av viss information för sin granskning eller att utföra granskningsåtgärder vid en tidpunkt när informationen är tillgänglig.

Inspektion

A 14.Inspektion innefattar att granska handlingar eller dokument, som kan vara interna eller externa, i pappersform, elektronisk form eller annat medium, eller en fysisk undersökning av en tillgång. Inspektion av handlingar och dokument ger revisionsbevis med varierande grad av tillförlitlighet, beroende på deras karaktär och ursprung samt, i fråga om intern dokumentation, på hur effektiv den interna kontrollen över hur dokumentationen tas fram är. Ett exempel på inspektion som används som en granskning av kontroller är inspektion av handlingar för bevis på attest.

A 15.Vissa dokument utgör direkta revisionsbevis för att en tillgång finns, t.ex. ett dokument som utgör ett finansiellt instrument som en aktie eller en obligation. Inspektion av sådana dokument ger inte nödvändigtvis bevis på ägande eller värde. Dessutom kan inspektion av ett undertecknat kontrakt ge revisionsbevis som är relevanta för hur företaget tillämpat redovisningsprinciper, t.ex. redovisning av intäkter.

A 16.Inspektion av materiella tillgångar kan ge tillförlitliga revisionsbevis avseende deras existens, men inte nödvändigtvis om företagets rättigheter och förpliktelser eller värderingen av tillgångarna. Inspektion av enskilda lagerposter kan utföras i samband med observationen av lagerinventeringen.

Observation

A 17.Observation innebär att betrakta en process eller åtgärd som utförs av andra, t.ex. att revisorn ser på när företagets personal gör en inventering eller när kontroller genomförs. Observation ger revisionsbevis om hur en process eller åtgärd utförs men är begränsad till den tidpunkt när observationen görs och av det faktum att observationen i sig kan påverka hur processen eller åtgärden utförs. Se ISA 501 för ytterligare vägledning om observation av lagerinventeringen.12

ISA 501 Revisionsbevis – särskilda överväganden för vissa poster.

Extern bekräftelse

A 18.En extern bekräftelse utgör revisionsbevis som revisorn inhämtar som ett direkt skriftligt svar till honom eller henne från en extern part (den bekräftande parten) i form av pappersdokument, elektroniskt dokument eller annat medium. Åtgärder för externa bekräftelser är ofta relevanta när det gäller att granska påståenden som är förknippade med vissa konton och deras ingående poster. Men externa bekräftelser behöver inte begränsas till enbart konton. Exempel: Revisorn kan begära bekräftelse av ett företags avtalsvillkor eller transaktioner med externa parter, och begäran om bekräftelse kan utformas som en fråga om det har skett några förändringar i avtalet och, i så fall, vilka de relevanta detaljerna är. Åtgärder för externa bekräftelser används också för att inhämta revisionsbevis avseende avsaknaden av vissa villkor, t.ex. att det inte finns något ”sidoavtal” som kan påverka redovisningen av intäkter. Se ISA 505 för ytterligare vägledning.13

ISA 505 Externa bekräftelser.

Omräkning

A 19.Omräkning består av att kontrollera att dokument eller bokföring är matematiskt riktiga. Omräkning kan utföras manuellt eller elektroniskt.

Upprepning av aktivitet

A 20.Upprepning av aktivitet innefattar att revisorn på ett oberoende sätt utför åtgärder eller kontroller som ursprungligen utfördes som en del av företagets interna kontroll.

Analytisk granskning

A 21.Analytisk granskning består av utvärderingar av finansiell information genom analys av rimliga samband bland både finansiella och icke-finansiella data. Analytisk granskning omfattar också att undersöka identifierade variationer och samband som är oförenliga med annan relevant information eller avviker betydligt från förväntade belopp. Se ISA 520 för ytterligare vägledning.

Förfrågan

A 22.Förfrågan består av att söka både finansiell och icke-finansiell information hos kunniga personer i eller utanför företaget. Förfrågan används i stor omfattning utöver andra granskningsåtgärder under hela revisionen. Förfrågningar kan sträcka sig från formella skriftliga förfrågningar till informella muntliga förfrågningar. Utvärdering av svar på förfrågningar ingår i processen.

A 23.Svar på förfrågningar kan ge revisorn information som han eller hon inte hade tidigare eller revisionsbevis som stöder sådan information som revisorn redan har. Alternativt skulle svar kunna ge information som skiljer sig betydligt från annan information som revisorn har inhämtat, t.ex. information avseende möjligheten att företagsledningen sätter sig över kontroller. I vissa fall utgör svar på förfrågningar en grund för revisorn att ändra eller utföra ytterligare granskningsåtgärder.

A 24.Även om det är särskilt viktigt att styrka bevis som har inhämtats genom förfrågan, kan det när det gäller förfrågningar om företagsledningens avsikt vara så att den information som är tillgänglig som stöd för företagsledningens avsikt är begränsad. I dessa fall kan en förståelse av hur väl företagsledningen tidigare har genomfört sina uttalade avsikter, företagsledningens uttalade skäl för att välja ett visst handlingssätt och företagsledningens möjligheter att följa ett särskilt handlingssätt ge relevant information som styrker de bevis som har inhämtats genom förfrågningar.

A 25.I fråga om vissa förhållanden kan revisorn bedöma det som nödvändigt att inhämta skriftliga uttalanden från företagsledningen och, i tillämpliga fall, dem som har ansvar för företagets styrning (styrelsen) för att få svar på muntliga förfrågningar bekräftade. Se ISA 580 för ytterligare vägledning.14

ISA 580 Skriftliga uttalanden.

Information som ska användas som revisionsbevis

Relevans och tillförlitlighet

(se punkt 7)

A 26.Som anges i punkt A 1 kan revisionsbevis, även om de främst inhämtas genom granskningsåtgärder som utförs under revisionens gång, också innefatta information som inhämtas från andra källor, t.ex. tidigare revisioner, ett revisionsföretags åtgärder när det gäller att acceptera och behålla en kund eller ett uppdrag samt uppfylla vissa skyldigheter enligt lag, annan författning eller relevanta yrkesetiska krav (t.ex. i fråga om ett företags överträdelser av lagar och andra författningar). Kvaliteten på alla revisionsbevis påverkas av relevansen och tillförlitligheten i den information som de grundas på.

Relevans

A 27.Relevans handlar om det logiska sambandet med, eller betydelsen för, granskningsåtgärdens syfte och, i tillämpliga fall, det påstående som övervägs. Relevansen i information som ska användas som revisionsbevis kan påverkas av granskningens riktning. Exempel: Om syftet med en granskningsåtgärd är att granska om leverantörsskulder har tagits upp för högt avseende existens eller värdering, kan granskning av bokförda leverantörsskulder vara en relevant granskningsåtgärd. Om granskningsmålet däremot är att granska om leverantörsskulder har tagits upp för lågt avseende existens eller värdering, skulle granskning av de bokförda leverantörsskulderna inte vara relevant, utan i stället granskning av sådan information som utbetalningar efter periodens slut, obetalda fakturor, leverantörsrapporter och avier om mottagande som saknar matchning.

A 28.Vissa granskningsåtgärder kan ge revisionsbevis som är relevanta för vissa påståenden, men inte för andra. Exempel: Inspektion av dokument som avser inkassering av fordringar efter periodens slut kan ge revisionsbevis avseende existens och värdering, men inte nödvändigtvis avseende avklipp. Att inhämta revisionsbevis avseende ett visst påstående, t.ex. existensen av varulager, är likaledes inte någon ersättning för att inhämta revisionsbevis avseende ett annat påstående, t.ex. värderingen av detta varulager. Å andra sidan kan revisionsbevis från olika källor eller av olika karaktär ofta vara relevanta för samma påstående.

A 29.Granskning av kontroller utformas för utvärdering av att kontroller fungerar när det gäller att förhindra, eller upptäcka och rätta, väsentliga felaktigheter på påståendenivån. Utformning av granskning av kontroller för att inhämta relevanta revisionsbevis innefattar att identifiera villkor (egenskaper eller attribut) som visar att en kontroll fungerar och avvikelsevillkor som visar på avsteg från adekvat funktion. Förekomsten eller avsaknaden av sådana villkor kan sedan granskas av revisorn.

A 30.Substansgranskning utformas för upptäckt av väsentliga felaktigheter på påståendenivån. Den består av detaljgranskning och substansinriktad analytisk granskning. Att utforma substansgranskning innefattar att identifiera vilka villkor som är relevanta för granskningens syfte och som utgör en felaktighet i det relevanta påståendet.

Tillförlitlighet

A 31.Tillförlitligheten i den information som ska användas som revisionsbevis, och därför i själva revisionsbeviset, påverkas av dess källa och karaktär samt de omständigheter under vilka den inhämtas, däribland i förekommande fall kontrollerna över dess upprättande och bevarande. Därför finns det viktiga undantag från allmänna slutsatser om tillförlitligheten i olika typer av revisionsbevis. Även när information som ska användas som revisionsbevis inhämtas utanför företaget, kan det finnas omständigheter som skulle kunna påverka tillförlitligheten. Exempel: Information som har inhämtats från en källa som är oberoende av företaget kanske inte är tillförlitlig om källan inte är välunderrättad eller om en specialist anlitad av företagsledningen inte är objektiv. Om man är medveten om att det kan finnas undantag, kan följande allmänna slutsatser om tillförlitligheten hos revisionsbevis vara användbara:

  • Tillförlitligheten hos revisionsbevis ökar om de inhämtas från oberoende källor utanför företaget.

  • Tillförlitligheten hos revisionsbevis som genereras internt ökar när de relevanta kontrollerna som företaget har infört fungerar, däribland kontroller över bevisens upprättande och bevarande.

  • Revisionsbevis som revisorn själv inhämtar (t.ex. observation av hur en kontroll tillämpas) är tillförlitligare än revisionsbevis som inhämtas indirekt eller genom härledning (t.ex. en förfrågan om tillämpningen av en kontroll).

  • Revisionsbevis i form av dokument, vare sig det är i form av pappersdokument, elektroniskt dokument eller annat medium, är tillförlitligare än muntliga bevis (exempel: samtidigt skrivna noteringar från ett sammanträde är tillförlitligare än ett efterföljande muntligt referat av de frågor som diskuterats).

  • Revisionsbevis som utgörs av originaldokument är tillförlitligare än revisionsbevis som utgörs av kopior eller fax eller dokument som har filmats, digitaliserats eller på annat sätt har omvandlats till elektronisk form, där tillförlitligheten kan bero på kontrollerna över bevisens upprättande och bevarande.

A 32.ISA 520 ger ytterligare vägledning avseende tillförlitligheten hos data som används för utformning av analytisk granskning som substansgranskning.15

ISA 520, punkt 5 a.

A 33.ISA 240 behandlar omständigheter där revisorn har anledning att tro att ett dokument kanske inte är äkta eller kan ha ändrats utan att revisorn har upplysts om ändringen.16

ISA 240 Revisorns ansvar avseende oegentligheter i en revision av finansiella rapporter, punkt 14.

A 33A.ISA 250 (omarbetad)17 innehåller ytterligare vägledning avseende revisorns eventuella ytterligare ansvar enligt lag, annan författning eller relevanta yrkesetiska krav avseende ett företags identifierade eller misstänkta överträdelser av lagar eller andra författningar vilken kan ge mer information som är relevant för revisorns arbete enligt ISA och utvärdera effekterna av sådana överträdelser jämfört med andra aspekter av revisionen.

ISA 250 (omarbetad) Beaktande av lagar och andra författningar vid revision av finansiella rapporter, punkt 9.

Externa informationskällor

A33B.Enligt punkt 7 måste revisorn överväga relevansen och tillförlitligheten i information som kommer från en extern informationskälla som ska användas som revisionsbevis, oavsett om informationen har använts av företaget vid upprättandet av de finansiella rapporterna eller inhämtats av revisorn. När det gäller information från en extern informationskälla, kan det övervägandet i vissa fall innefatta revisionsbevis om den externa informationskällan eller upprättandet av information av den externa informationskällan, som inhämtats genom att revisorn utformar och utför fortsatta granskningsåtgärder enligt ISA 330 eller, i tillämpliga fall, ISA 540 (omarbetad).18

ISA 540 (omarbetad) Granskning av uppskattningar i redovisningen med tillhörande upplysningar.

A33C.Att skaffa sig en förståelse av varför företagsledningen eller, i tillämpliga fall, en specialist anlitad av företagsledningen, använder en extern informationskälla och hur informationens relevans och tillförlitlighet övervägdes (däribland dess riktighet och fullständighet) kan vara till hjälp när revisorn överväger informationens relevans och tillförlitlighet.

A33D.Följande faktorer kan vara viktiga vid övervägande av relevansen och tillförlitligheten för information från en extern informationskälla, däribland dess riktighet och fullständighet, med beaktande av att vissa faktorer kanske endast är relevanta när företagsledningen har använt informationen vid upprättandet av de finansiella rapporterna eller när informationen har inhämtats av revisorn:

  • Den externa informationskällans karaktär och auktoritet. Exempel: en centralbank eller statistikmyndighet med mandat att tillhandahålla viss branschinformation till allmänheten är sannolikt en auktoritet i fråga om vissa typer av information.

  • Möjligheten att påverka den inhämtade informationen genom relationer mellan företaget och informationskällan.

  • Den externa informationskällans kompetens och anseende i fråga om informationen, däribland om informationen, enligt revisorns professionella bedömning, är rutinmässigt tillhandahållen av en källa med en historia av att tillhandahålla tillförlitlig information.

  • Revisorns tidigare erfarenhet av tillförlitligheten hos informationen från den externa informationskällan.

  • Bevis för att relevans och/eller tillförlitlighet för information från en extern informationskälla för ett liknande syfte som det syfte för vilket informationen har använts av företagsledningen eller revisorn är allmänt accepterad av användare.

  • Om företaget har kontroller i syfte att hantera relevans och tillförlitlighet hos den information som inhämtats och använts.

  • Om den externa informationskällan ackumulerar övergripande marknadsinformation eller engagerar sig direkt i marknadstransaktioner.

  • Om informationen är lämplig att användas på det sätt som den används och, i tillämpliga fall, om den togs fram med beaktande av det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering.

  • Alternativ information som kanske motsäger den information som använts.

  • Karaktären på och omfattningen av ansvarsfriskrivningar eller andra begränsande formuleringar avseende den inhämtade informationen.

  • Information om de metoder som använts för att upprätta informationen, hur metoderna har använts, däribland i tillämpliga fall, hur modeller har använts vid den tillämpningen och kontroller över metoderna.

  • När den finns tillgänglig, information som är relevant vid övervägande av lämpligheten i antaganden och andra data som används av externa informationskällor när de tar fram den inhämtade informationen.

A33E.Karaktären på och omfattningen av revisorns övervägande tar hänsyn till de bedömda riskerna för väsentliga felaktigheter på påståendenivån, för vilka användningen av den externa informationen är relevant, i vilken utsträckning användningen av informationen är relevant för skälen till de bedömda riskerna för väsentliga felaktigheter och möjligheten att informationen från den externa informationskällan kanske inte är tillförlitlig (t.ex. om den kommer från en trovärdig källa). Baserat på revisorns övervägande av de förhållanden som beskrivs i punkt A33B, kan revisorn bestämma att det behövs ytterligare förståelse av företaget och dess miljö, vilket innefattar dess interna kontroll, enligt ISA 315, eller att fortsatta granskningsåtgärder, enligt ISA 33019 och ISA 540 (omarbetad)20 i tillämpliga fall, är lämpliga med hänsyn till omständigheterna, för att hantera de bedömda riskerna för väsentliga felaktigheter avseende användningen av information från en extern informationskälla. Sådana åtgärder kan vara att:

  • Jämföra information från den externa informationskällan med information från en alternativ oberoende informationskälla.

  • När det är relevant för övervägandet av företagsledningens användning av en extern informationskälla, skaffa sig en förståelse av kontroller som företagsledningen använder, i syfte att överväga tillförlitligheten hos informationen från externa informationskällor samt möjligen granska effektiviteten i dessa kontroller.

  • Utföra åtgärder för att inhämta information från den externa informationskällan för att förstå dess processer, tekniker och antaganden, i syfte att identifiera, förstå och, i relevanta fall, granska effektiviteten i dess kontroller.

ISA 330 punkt 6.

ISA 540 (omarbetad) punkt 30.

A33F.I vissa situationer kan det finnas bara en leverantör av viss information, t.ex. information från en centralbank eller staten, t.ex. en inflationstakt, eller från ett enskilt erkänt branschorgan. I dessa fall påverkas revisorns fastställande av karaktären på och omfattningen av de granskningsåtgärder som kan vara lämpliga med hänsyn till omständigheterna av karaktären på och trovärdigheten hos informationskällan, de bedömda riskerna för väsentliga felaktigheter för vilka den externa informationen är relevant och i vilken utsträckning användningen av informationen är relevant för skälen till de bedömda riskerna för väsentliga felaktigheter. När t.ex. informationen kommer från en trovärdig auktoritativ källa, kan omfattningen av revisorns fortsatta granskningsåtgärder vara mindre omfattande, t.ex. att styrka informationen mot källans webbplats eller publicerad information. I andra fall, om en källa inte bedöms som trovärdig, kan revisorn bestämma att mer omfattande åtgärder är lämpliga och kan, i avsaknad av eventuell alternativ oberoende informationskälla för jämförelser, överväga om det är lämpligt att utföra åtgärder för att inhämta information från den externa informationskällan, när detta är praktiskt genomförbart, i syfte att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis.

A33G.När revisorn inte har en tillräcklig grund för övervägande av relevansen och tillförlitligheten hos information från en extern informationskälla, kan revisorn ha en begränsning i omfattning och inriktning om inte tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis kan inhämtas genom alternativa åtgärder. Eventuella införda begränsningar avseende omfattning och inriktning utvärderas enligt kraven i ISA 705 (omarbetad).21

ISA 705 (omarbetad) Modifierat uttalande i rapport från oberoende revisor, punkt 13.

A 34.ISA 250 (omarbetad)22 innehåller ytterligare vägledning avseende revisorns eventuella ytterligare ansvar enligt lag, annan författning eller relevanta yrkesetiska krav avseende ett företags identifierade eller misstänkta överträdelser av lagar eller andra författningar vilken kan ge mer information som är relevant för revisorns arbete enligt ISA och utvärdera effekterna av sådana överträdelser jämfört med andra aspekter av revisionen.

ISA 250 (omarbetad) Beaktande av lagar och andra författningar vid revision av finansiella rapporter, punkt 9.

Tillförlitlighet i information som har framställts av specialist anlitad av företagsledningen

(se punkt 8)

A 35.Upprättandet av ett företags finansiella rapporter kan kräva sakkunskap inom ett annat område än redovisning och revision, t.ex. aktuariella beräkningar, värderingar eller tekniska data. Företaget kan anställa eller anlita specialister inom dessa områden för att få den sakkunskap som krävs för att upprätta de finansiella rapporterna. Att inte göra detta när det är nödvändigt med sådan sakkunskap ökar riskerna för väsentliga felaktigheter.

A 36.När information som ska användas som revisionsbevis har framställts med hjälp av arbete som har utförts av en specialist anlitad av företagsledningen, gäller kraven i punkt 8 i denna standard. Exempel: En person eller organisation kan ha sakkunskap när det gäller att tillämpa modeller för att beräkna det verkliga värdet på värdepapper som inte har någon observerbar marknad. Om personen eller organisationen använder denna sakkunskap för att göra en uppskattning som företaget använder vid upprättandet av sina finansiella rapporter, är personen eller organisationen en specialist anlitad av företagsledningen och punkt 8 gäller. Om, å andra sidan, den personen eller organisationen endast förser företaget med prisuppgifter avseende privata transaktioner som det annars inte har tillgång till, som företaget sedan använder i sina egna uppskattningsmetoder, omfattas sådan information, om den används som revisionsbevis, av punkt 7 i denna standard, eftersom det är information från en extern informationskälla, men detta innebär inte att företaget använder en specialist anlitad av företagsledningen.

A 37.Karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av granskningsåtgärder i förhållande till kravet i punkt 8 i denna standard kan påverkas av sådana förhållanden som

  • karaktären på och komplexiteten i det förhållande som den specialist som företagsledningen har anlitat har att göra med,

  • riskerna för väsentliga felaktigheter i detta förhållande,

  • tillgängligheten till alternativa källor för revisionsbevis,

  • karaktären på, omfattningen av och målen med specialistens arbete,

  • huruvida specialisten är anställd av företaget eller en part som har anlitats för att leverera relevanta tjänster,

  • den omfattning i vilken företagsledningen kan utöva kontroll över eller påverka det arbete som utförs av den specialist som företagsledningen har anlitat,

  • huruvida specialisten omfattas av standarder för hur arbetet tekniskt ska utföras eller andra yrkeskrav eller branschkrav,

  • karaktären på och omfattningen av företagets eventuella kontroller över det arbete som utförs av specialisten,

  • revisorns kunskap om och erfarenhet av specialistens specialområde, och

  • revisorns tidigare erfarenhet av denna specialists arbete.

Kompetensen, förmågan och objektiviteten hos en specialist anlitad av företagsledningen

(se punkt 8 a)

A 38.Kompetens avser karaktären och nivån på sakkunskapen hos den specialist som företagsledningen anlitar. Förmåga avser hur specialisten kan använda denna kompetens med hänsyn till omständigheterna. Faktorer som påverkar förmågan kan t.ex. innefatta geografisk plats och tillgången på tid och resurser. Objektivitet avser de möjliga effekterna av bristande objektivitet, intressekonflikter eller andras inflytande på specialistens yrkesmässiga eller affärsmässiga bedömning. Kompetensen, förmågan och objektiviteten hos en specialist anlitad av företagsledningen och alla kontroller inom företaget över denna specialists arbete är viktiga faktorer när det gäller tillförlitligheten i all information som tas fram av en sådan specialist.

A 39.Information om kompetensen, förmågan och objektiviteten hos en specialist anlitad av företagsledningen kan komma från olika källor, t.ex.

  • personlig erfarenhet av tidigare arbete som specialisten har utfört,

  • diskussioner med specialisten,

  • diskussioner med andra som känner till specialistens arbete,

  • kunskap om specialistens kvalifikationer, medlemskap i en yrkesorganisation eller branschorganisation, auktorisation att utöva yrket eller andra typer av externt erkännande,

  • publicerade artiklar eller böcker som specialisten har skrivit, och

  • en eventuell specialist i revisionsarbetet som biträder revisorn i att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis avseende information som har framställts av den specialist som företagsledningen har anlitat.

A 40.Frågor som är relevanta för att utvärdera kompetensen, förmågan och objektiviteten hos en specialist anlitad av företagsledningen innefattar huruvida specialistens arbete omfattas av standarder för hur arbetet tekniskt ska utföras eller andra yrkesmässiga krav eller branschkrav, t.ex. yrkesetiska standarder eller andra krav avseende medlemskap i en yrkes- eller branschorganisation, auktorisationsstandarder från ett auktorisationsorgan eller krav som har fastställts i lag eller annan författning.

A 41.Exempel på andra frågor som kan vara relevanta:

  • Vilken relevans kompetensen hos den specialist som företagsledningen har anlitat har för det förhållande som hans eller hennes arbete används för, däribland eventuella specialiteter inom specialistens specialområde. Exempel: En viss aktuarie kan vara specialiserad på egendoms- och olycksfallsförsäkring men ha begränsad sakkunskap om pensionsberäkningar.

  • Specialistens kompetens avseende relevanta redovisningskrav, t.ex. kunskap om antaganden och metoder, däribland modeller i tillämpliga fall, som är förenliga med det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering.

  • Om oväntade händelser, ändrade förhållanden, eller de revisionsbevis som har inhämtats som resultat av granskningsåtgärder tyder på att det kan bli nödvändigt att ompröva den ursprungliga utvärderingen av specialistens kompetens, förmåga och objektivitet efter hand som revisionen fortskrider.

A 42.Omständigheter av många olika slag kan innebära hot mot objektiviteten, t.ex. egenintressehot, partsställningshot, vänskapshot, självgranskningshot och skrämselhot. Motåtgärder kan minska sådana hot och kan utarbetas antingen genom externa strukturer (t.ex. specialistens yrkeskår, lagstiftning eller regleringar) eller av specialistens arbetsmiljö (t.ex. riktlinjer och rutiner för kvalitetskontroll).

A 43.Även om motåtgärder inte kan eliminera alla hot mot objektiviteten hos en specialist anlitad av företagsledningen, kan sådana hot som skrämselhot ha mindre betydelse för en anlitad specialist än för en specialist anställd av företaget, och effektiviteten i motåtgärder som riktlinjer och rutiner för kvalitetskontroll ha större betydelse. Eftersom det hot mot objektiviteten som skapas av ett anställningsförhållande alltid förekommer, kan en specialist som är anställd i företaget normalt inte betraktas som sannolikt mer objektiv än andra anställda i företaget.

A 44.Vid utvärdering av objektiviteten hos en specialist anlitad av företaget kan det vara relevant att föra en diskussion med företagsledningen och specialisten i fråga om alla intressen och relationer som kan ge upphov till hot mot specialistens objektivitet, och alla tillämpliga motåtgärder, däribland alla yrkesmässiga krav som gäller för specialisten och att utvärdera om motåtgärderna är tillräckliga. Intressen och förhållanden som kan ge upphov till hot innefattar

  • finansiella intressen,

  • affärsrelationer och personliga relationer, och

  • tillhandahållande av andra tjänster.

Skaffa sig förståelse av det arbete som specialist anlitad av företagsledningen utför

(se punkt 8 b)

A 45.Förståelse av det arbete som specialisten anlitad av företagsledningen utför innefattar förståelse av det relevanta specialområdet. Förståelse av det relevanta specialområdet kan inhämtas i samband med att revisorn avgör om han eller hon har sakkunskap nog att utvärdera det arbete som specialisten utfört eller om revisorn behöver anlita en specialist i revisionsarbetet för detta syfte.23

ISA 620 Användning av en specialist i revisionsarbetet, punkt 7.

A 46.Aspekter av den av företagsledningen anlitade specialistens område som är relevanta för revisorns förståelse kan innefatta

  • om specialistens specialområde innehåller specialiteter som är relevanta för revisionen,

  • om yrkesstandarder eller andra standarder samt lagar eller andra författningar gäller,

  • vilka antaganden och metoder som används av specialisten som företagsledningen anlitar och om de är allmänt vedertagna inom denna specialists område och ändamålsenliga för finansiell rapportering, och

  • karaktären på interna och externa data eller intern och extern information som specialisten i revisionsarbetet använder.

A 47.När det gäller en specialist anlitad av företagsledningen som anlitas som uppdragstagare av företaget, finns det vanligtvis ett uppdragsbrev eller annat skriftligt avtal mellan företaget och denna specialist. När revisorn skaffar sig en förståelse av det arbete som utförs av den specialist som företagsledningen har anlitat, kan utvärdering av detta avtal vara till hjälp för att avgöra om följande är ändamålsenligt för revisorns syften:

  • Karaktären på, omfattningen av och målen med det arbete som specialisten utför.

  • Företagsledningens och specialistens respektive roller och ansvar.

  • Karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av kommunikation mellan företagsledningen och specialisten, däribland formen på varje rapport som specialisten ska lämna.

A 48.När det gäller en specialist anlitad av företagsledningen som är anställd av företaget, är det mindre troligt att det finns ett skriftligt avtal av denna typ. Förfrågan hos specialisten och andra medlemmar i företagsledningen kan vara det mest lämpliga sättet för revisorn att skaffa sig den förståelse som krävs.

Utvärdera om den av företagsledningen anlitade specialistens arbete är ändamålsenligt

(se punkt 8 c)

A 49.Överväganden vid utvärdering av om det arbete som har utförts av en specialist anlitad av företagsledningen är ändamålsenligt som revisionsbevis för det relevanta påståendet kan innefatta

  • relevansen och rimligheten i specialistens iakttagelser eller slutsatser, deras förenlighet med andra revisionsbevis och om de har avspeglats på ett riktigt sätt i de finansiella rapporterna,

  • om specialistens arbete innefattar användning av betydelsefulla antaganden och metoder, relevansen och rimligheten i dessa antaganden och metoder,

  • om specialistens arbete innefattar betydande användning av källdata, relevansen, fullständigheten och riktigheten i dessa källdata, och

  • om specialistens arbete innefattar användningen av information från en extern informationskälla, relevansen och tillförlitligheten hos den informationen.

Information som framställs av företaget och används för revisorns syften

(se punkt 9 a–b)

A 50.För att revisorn ska kunna inhämta tillförlitliga revisionsbevis, behöver information som framställs av företaget och som revisorn använder för att genomföra granskningsåtgärder vara tillräckligt fullständig och korrekt. Exempel: Effektiviteten i att granska intäkter genom att använda standardpriser på bokförda försäljningsvolymer påverkas av hur riktig prisinformationen är och hur fullständiga och korrekta data om försäljningsvolymen är. Om revisorn avser att granska en population (t.ex. betalningar) avseende en viss egenskap (t.ex. attester), är granskningens resultat likaledes mindre tillförlitligt om populationen från vilken poster väljs inte är fullständig.

A 51.Revisionsbevis om hur riktig och fullständig sådan information är kan inhämtas samtidigt som den faktiska granskningsåtgärden tillämpas på informationen, när det ingår i själva granskningsåtgärden att inhämta sådana revisionsbevis. I andra situationer kan revisorn ha inhämtat revisionsbevis om riktigheten och fullständigheten i sådan information genom att granska kontroller över upprättandet och bevarandet av informationen. Men i vissa situationer kan revisorn besluta sig för att det krävs ytterligare granskningsåtgärder.

A 52.I vissa fall kan revisorn avse att använda information som framställs av företaget för andra syften. Exempel: Revisorn kan ha för avsikt att använda företagets prestationsmått för analytisk granskning eller att använda den information företaget har tagit fram för övervakningsaktiviteter, t.ex. rapporter från internrevisionsfunktionen. I sådana fall påverkas ändamålsenligheten hos de revisionsbevis som har inhämtats av om informationen är tillräckligt exakt eller utförlig för revisorns syften. Exempel: Prestationsmått som används av företagsledningen är kanske inte tillräckligt exakta för att man ska kunna upptäcka väsentliga felaktigheter.

Val av poster för granskning när revisionsbevis ska inhämtas

(se punkt 10)

A 53.En effektiv granskning ger ändamålsenliga revisionsbevis i den utsträckning som de, tillsammans med andra revisionsbevis som har inhämtats eller ska inhämtas, är tillräckliga för revisorns syften. Vid val av poster för granskning ska revisorn enligt punkt 7 fastställa relevansen och tillförlitligheten i information som ska användas som revisionsbevis, och den andra aspekten som gör bevisen ändamålsenliga (tillräcklighet) är ett viktigt övervägande vid val av poster att granska. De metoder som revisorn kan använda när han eller hon väljer poster att granska är

  1. val av alla poster (fullständig granskning),

  2. val av särskilda poster, och

  3. revisionsmässiga urval.

Tillämpningen av en enda eller en kombination av dessa metoder kan vara lämpligt beroende på de särskilda omständigheterna, t.ex. riskerna för väsentliga felaktigheter avseende det påstående som granskas, och hur praktiska och effektiva de olika metoderna är.

Välja alla poster

A 54.Revisorn kan bestämma sig för att det är mest ändamålsenligt att granska hela den population poster som utgör ett transaktionsslag eller ett konto (eller ett stratum i denna population). Det är osannolikt med en fullständig granskning vid granskning av kontroller men mera vanligt vid detaljgranskning. Fullständig granskning kan vara lämplig t.ex. när

  • populationen utgörs av ett litet antal poster med höga värden,

  • det finns en betydande risk och andra metoder inte ger tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis, och

  • den repetitiva karaktären på en beräkning eller någon annan process som utförs automatiskt av ett informationssystem gör att en fullständig granskning är kostnadseffektiv.

Välja särskilda poster

A 55.Revisorn kan besluta att välja särskilda poster ur en population. När revisorn fattar detta beslut, är faktorer som kan vara relevanta bland annat revisorns förståelse av företaget, de bedömda riskerna för väsentliga felaktigheter och den granskade populationens egenskaper. Det subjektiva valet av särskilda poster, med grund i revisorns omdöme, innebär att annan risk än urvalsrisk ökar. Exempel på poster som väljs på detta sätt:

  • Beloppsmässigt stora poster eller viktiga poster. Revisorn kan bestämma sig för att välja särskilda poster i populationen på grund av att de har högt värde eller någon annan särskild egenskap, t.ex. poster som är tvivelaktiga, ovanliga eller särskilt riskbenägna eller som tidigare visat sig vara felaktiga.

  • Alla poster över ett visst belopp. Revisorn kan bestämma sig för att granska alla poster vars bokförda värde överstiger ett visst belopp i syfte att uppnå en hög beloppsmässig täckning av ett transaktionsslag eller konto.

  • Poster som revisorn väljer ut för att skaffa sig information. Revisorn kan granska poster för att inhämta information om frågor som karaktären på företaget eller karaktären på transaktioner.

A 56.Även om granskning av särskilda poster som ingår i ett transaktionsslag eller konto ofta kan vara ett effektivt sätt när det gäller att inhämta revisionsbevis, så är urvalet inte ett revisionsmässigt urval. Resultaten av granskningsåtgärder som tillämpas på poster som väljs ut på detta sätt kan inte användas för skattning av hela populationen, och därför ger inte selektiv undersökning av särskilda poster revisionsbevis rörande återstoden av populationen.

Revisionsmässiga urval

A 57.Revisionsmässiga urval utformas för att göra det möjligt att dra slutsatser om hela populationen på grundval av en granskning av ett urval från den. Revisionsmässiga urval diskuteras i ISA 530.24

ISA 530 Revisionsmässiga urval.

Oförenlighet i eller tvivel om tillförlitligheten i revisionsbevis

(se punkt 11)

A 58.Att inhämta revisionsbevis från olika källor eller av andra slag kan visa att ett enskilt revisionsbevis inte är tillförlitligt, t.ex. när revisionsbevis som har inhämtats från en källa är oförenliga med dem som har inhämtats från en annan. Detta kan vara fallet t.ex. när svar på förfrågningar till företagsledning, internrevisorer och andra är oförenliga eller när svar på förfrågningar till styrelsen i avsikt att styrka svaren på förfrågningar till företagsledningen är oförenliga med företagsledningens svar. I ISA 230 finns särskilda krav på dokumentation om revisorn har identifierat information som är oförenlig med revisorns slutgiltiga slutsats avseende ett betydelsefullt förhållande.25

ISA 230 Dokumentation av revisionen, punkt 11.