INTERNATIONAL STANDARD ON AUDITING

ISA 530 Revisionsmässiga urval

(Gäller vid revision av finansiella rapporter för ­räkenskapsperioder som börjar den 15 december 2009 eller senare)

International Standard on Auditing (ISA) 530 Revisionsmässiga urval ska läsas tillsammans med ISA 200 Den oberoende revisorns övergripande mål samt utförandet av en revision enligt International Standards on Auditing.

Inledning

Denna standards tillämpningsområde

1.Denna internationella revisionsstandard (ISA) gäller när revisorn har beslutat att använda revisionsmässiga urval vid utförande av granskningsåtgärder. Den behandlar revisorns användning av statistiska och icke-statistiska urval vid utformning och val av det revisionsmässiga urvalet, granskning av kontroller och detaljgranskning samt utvärdering av resultaten från urvalet.

2.Denna ISA kompletterar ISA 500 [1] , som behandlar revisorns ansvar för att utforma och utföra granskningsåtgärder i syfte att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för att kunna dra rimliga slutsatser att använda som grund för sitt uttalande. ISA 500 ger vägledning om vilka sätt det finns för revisorn att välja enheter att granska, där revisionsmässiga urval är ett sätt.

Ikraftträdande

3.Denna standard gäller vid revision av finansiella rapporter för räkenskapsperioder som börjar den 15 december 2009 eller senare.

Mål

4.Revisorns mål med att använda revisionsmässiga urval är att få en rimlig grund för slutsatser om den population från vilken urvalet görs.

Definitioner

5.I ISA har nedanstående termer följande betydelser:

  1. Revisionsmässigt urval (urval) – tillämpningen av granskningsåtgärder på mindre än 100 procent av posterna i en population av relevans för revisionen på ett sådant sätt att varje urvalsenhet har möjlighet att bli vald för att ge revisorn en rimlig grund för slutsatser om hela populationen.
  2. Population – hela mängden data från vilken ett urval görs och om vilken revisorn vill dra slutsatser.
  3. Urvalsrisk – risken för att de slutsatser revisorn drar grundat på ett urval kan skilja sig från de slutsatser som skulle dras om hela populationen blev föremål för samma granskningsåtgärd. Urvalsrisk kan leda till två typer av felaktiga slutsatser:
    1. I fråga om granskning av kontroller, att kontrollerna är mer effektiva än vad de faktiskt är, eller i fråga om detaljgranskning, att populationen inte innehåller någon väsentlig felaktighet när den faktiskt gör det. Revisorn berörs främst av denna typ av felaktig slutsats, eftersom den påverkar revisionens kvalitet och innebär högre sannolikhet för att revisorn lämnar ett oriktigt uttalande i revisors rapport.
    2. I fråga om granskning av kontroller, att kontrollerna är mindre effektiva än vad de faktiskt är, eller i fråga om detaljgranskning, att populationen innehåller en väsentlig felaktighet när den faktiskt inte gör det. Denna typ av felaktig slutsats påverkar revisionens effektivitet, eftersom den vanligtvis skulle medföra ytterligare arbete för att fastställa att de första slutsatserna inte var riktiga.
  4. Annan risk än urvalsrisk – risken för att revisorn drar en felaktig slutsats av skäl som inte avser urvalsrisk. (Se punkt A 1.)
  5. Post som särbehandlas – en felaktighet eller avvikelse som bevisligen inte är representativ för felaktigheter eller avvikelser i en population.
  6. Urvalsenhet – de enskilda enheter som utgör en population. (Se punkt A 2.)
  7. Statistiskt urval – en urvalsansats med följande egenskaper:
    1. Slumpmässigt val av posterna i urvalet.
    2. Användning av sannolikhetsteori för utvärdering av resultat från urvalet, däribland mätning av urvalsrisk.

    En urvalsansats som inte har egenskaperna (i) och (ii) betraktas som ett icke-statistiskt urval.

  8. Stratifiering – processen att dela upp en population i delpopulationer, som var för sig utgör en samling urvalsenheter med likartade egenskaper (ofta monetärt värde).
  9. Acceptabel felaktighet – ett belopp fastställt av revisorn som sedan söker uppnå en lämplig grad av säkerhet att de faktiska felaktigheterna i populationen inte överstiger det fastställda beloppet. (Se punkt A 3.)
  10. Acceptabel avvikelsefrekvens – en andel avvikelser från föreskrivna åtgärder avseende interna kontrollåtgärder som anges av revisorn, som sedan söker uppnå en lämplig grad av säkerhet att den faktiska andelen avvikelser i populationen inte överstiger den angivna andelen avvikelser.

Krav

Utformning av urval, urvalsstorlek samt val av enheter att granska

6.Vid utformningen av ett revisionsmässigt urval ska revisorn överväga granskningsåtgärdens syfte och egenskaperna hos den population från vilken urvalet kommer att göras. (Se punkterna A 4–A 9.)

7.Revisorn ska fastställa en urvalsstorlek som är tillräckligt stor för att minska urvalsrisken till en godtagbart låg nivå. (Se punkterna A 10–A 11.)

8.Revisorn ska välja poster för urvalet på ett sådant sätt att varje urvalsenhet i populationen kan komma att bli vald. (Se punkterna A 12–A 13.)

Utföra granskningsåtgärder

9.Revisorn ska utföra granskningsåtgärder som är lämpliga för sitt syfte på varje vald post.

10.Om granskningsåtgärden inte är tillämplig på den valda posten, ska revisorn utföra åtgärden på en annan post som ersättning. (Se punkt A 14.)

11.Om revisorn inte kan använda de tänkta granskningsåtgärderna, eller lämpliga alternativa åtgärder, på en vald post, ska revisorn behandla denna post som en avvikelse från den föreskrivna kontrollen, när det gäller granskning av kontroller, eller en felaktighet, när det gäller detaljgranskning. (Se punkterna A 15–A 16.)

Karaktär på och orsak till avvikelser och felaktigheter

12.Revisorn ska undersöka karaktären på och orsaken till identifierade avvikelser eller felaktigheter och utvärdera deras möjliga inverkan på granskningsåtgärdens syfte och andra områden av revisionen. (Se punkt A 17.)

13.I de ytterst sällsynta fall när revisorn anser att en felaktighet eller avvikelse som har upptäckts i ett urval ska särbehandlas, ska revisorn uppnå en hög grad av säkerhet om att en sådan felaktighet eller avvikelse inte är representativ för populationen. Revisorn ska uppnå denna grad av säkerhet genom att utföra ytterligare granskningsåtgärder i syfte att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för att felaktigheten eller avvikelsen inte påverkar resten av populationen.

Skatta felaktighet i populationen

14.När det gäller detaljgranskning ska revisorn, med felaktigheter som har upptäckts i urvalet som grund, skatta felaktighet i hela populationen. (Se punkterna A 18–A 20.)

Utvärdera resultat från revisionsmässiga urval

15.Revisorn ska utvärdera

  1. resultaten från urvalet, och (se punkterna A 21–A 22)
  2. om användningen av revisionsmässigt urval har gett en rimlig grund för slutsatser om den granskade populationen. (Se punkt A 23.)

Tillämpning och andra förtydliganden

Definitioner

Annan risk än urvalsrisk (se punkt 5 d)

A 1.Exempel på annan risk än urvalsrisk är att använda granskningsåtgärder som inte är ändamålsenliga eller att feltolka revisionsbevis och att inte upptäcka en felaktighet eller avvikelse.

Urvalsenhet (se punkt 5 f)

A 2.Urvalsenheterna kan vara konkreta poster (t.ex. checkar upptagna på insättningskvitton, kreditposter i bankkontobesked, försäljningsfakturor eller kundfordringssaldon) eller monetära enheter.

Acceptabel felaktighet (se punkt 5 i)

A 3.När revisorn utformar ett urval, fastställer han eller hon acceptabel felaktighet för att hantera risken för att enskilt oväsentliga felaktigheter sammantaget kan leda till väsentliga felaktigheter i de finansiella rapporterna och ge utrymme för möjliga oupptäckta felaktigheter. Acceptabel felaktighet är tillämpningen av arbetsväsentlighet, enligt definition i ISA 320 [2] , på en särskild urvalsåtgärd. Acceptabel felaktighet kan vara samma belopp som eller understiga arbetsväsentlighet.

Utformning av urval, urvalsstorlek samt val av enheter att granska

Utformning av urval (se punkt 6)

A 4.Revisionsmässiga urval ger revisorn möjlighet att inhämta och utvärdera revisionsbevis rörande en viss egenskap hos de utvalda posterna för att kunna dra eller få hjälp med att dra en slutsats om den population från vilken urvalet gjorts. Revisorn kan då använda sig av antingen statistiska eller icke-statistiska urval.

A 5.Vid utformningen av ett revisionsmässigt urval innefattar revisorns övervägande det särskilda syfte som ska uppnås och kombinationen av granskningsåtgärder som sannolikt är bäst om detta syfte ska uppnås. Att överväga karaktären på de revisionsbevis som revisorn söker och möjliga förhållanden som tyder på avvikelse eller felaktighet eller andra egenskaper som rör sådana revisionsbevis hjälper revisorn att definiera vad som utgör en avvikelse eller felaktighet och vilken population som ska användas för urvalet. När revisorn gör revisionsmässiga urval, utför han eller hon granskningsåtgärder för att inhämta bevis för att den population som urvalet görs från är fullständig, detta för att uppfylla kraven i punkt 9 i ISA 500.

A 6.Revisorns övervägande av granskningsåtgärdens syfte, enligt kravet i punkt 6, innefattar en tydlig förståelse av vad som utgör en avvikelse eller en felaktighet så att alla, och enbart de, förhållanden som är relevanta för granskningsåtgärdens syfte ingår i utvärderingen av avvikelser eller skattningen av felaktighet. Exempel: Vid detaljgranskning av förekomsten av kundfordringar, t.ex. bekräftelse, betraktas inte betalningar som en kund gjort före den dag per vilken bekräftelse har begärts men som företaget har tagit emot först kort därefter som en felaktighet. På samma sätt förhåller det sig med en felbokföring mellan två kundkonton i reskontran som inte påverkar det totala saldot för kundfordringar. Det kan därför vara fel att betrakta detta som en felaktighet när urvalsresultaten för just denna granskningsåtgärd utvärderas, även om förhållandet kan ha stor inverkan på andra områden av revisionen, t.ex. bedömningen av risken för oegentligheter eller bedömningen av om avsättningen för osäkra fordringar är tillräcklig.

A 7.När revisorn överväger en populations egenskaper för granskning av kontroller, bedömer han eller hon förväntad avvikelsefrekvens med grund i sin förståelse av de relevanta kontrollerna eller på en granskning av ett litet antal poster i populationen. Denna bedömning görs i syfte att utforma ett revisionsmässigt urval och fastställa urvalsstorlek. Exempel: Om den förväntade avvikelsefrekvensen är högre än vad som är acceptabelt, väljer revisorn vanligtvis att inte genomföra granskning av kontroller. Likaledes gäller vid detaljgranskning att revisorn gör en bedömning av den förväntade felaktigheten i populationen. Om den förväntade felaktigheten är hög, kan det vara ändamålsenligt att granska 100 procent av populationen eller att använda ett stort urval vid detaljgranskningen.

A 8.När revisorn överväger egenskaperna i den population som urvalet görs från, kan han eller hon bestämma att det är ändamålsenligt med stratifiering eller värdeviktat urval. Bilaga 1 innehåller en vidare diskussion om stratifiering och värdeviktat urval.

A 9.Beslutet om huruvida revisorn ska använda statistiskt eller icke-statistiskt urval är en fråga som revisorn måste bedöma, men urvalsstorlek är inte ett giltigt kriterium för att skilja mellan statistiska och icke-statistiska urval.

Urvalsstorlek (se punkt 7)

A 10.Nivån på urvalsrisk som revisorn är beredd att acceptera påverkar vilken urvalsstorlek som krävs. Ju lägre risk revisorn är beredd att acceptera, desto större behöver urvalet vara.

A 11.Urvalsstorleken kan bestämmas utifrån en statistisk metod eller utifrån professionell bedömning. Bilagorna 2 och 3 visar vilken inverkan som olika faktorer normalt har på bestämningen av urvalsstorlek. När omständigheterna är likartade, blir effekterna på urvalsstorleken av sådana faktorer som beskrivs i bilagorna 2 och 3 likartade, vare sig revisorn väljer statistiska eller icke-statistiska urval.

Val av poster att granska (se punkt 8)

A 12.Vid statistiskt urval väljs urvalsposter så, att varje urvalsenhet har en känd sannolikhet att ingå i urvalet. Vid icke-statistiskt urval sker urvalet utifrån en bedömning. Eftersom syftet med urval är att ge revisorn en rimlig grund för slutsatser om den population som urvalet görs från, är det viktigt att revisorn gör ett representativt urval, så att snedvridning undviks, genom att välja urvalsposter som har egenskaper som är typiska för populationen.

A 13.De huvudsakliga metoderna för att göra urval är att använda slumpmässigt urval, systematiskt urval eller godtyckligt urval. Dessa metoder diskuteras i bilaga 4.

Utföra granskningsåtgärder (se punkterna 10–11)

A 14.Ett exempel på när en granskningsåtgärd måste utföras på en ersättningspost är när en annullerad check har valts vid granskning för att få bevis på att betalningar är godkända. Om revisorn har förvissat sig om att checken ifråga har annullerats korrekt, så att den inte utgör en avvikelse, kan han eller hon granska en på lämpligt sätt vald ersättningspost.

A 15.Ett exempel på när revisorn inte kan granska en utvald urvalspost på planerat sätt är när dokumentation som rör den posten har förkommit.

A 16.Ett exempel på en passande alternativ granskningsåtgärd kan vara granskning av inbetalningar efter periodens slut kombinerat med bevis på varifrån de kommer och vilka poster de är avsedda att reglera, när inget svar har kommit in på en begäran om bekräftelse.

Karaktär på och orsak till avvikelser och felaktigheter (se punkt 12)

A 17.Vid analys av de identifierade avvikelserna och felaktigheterna kan revisorn komma att notera att många har ett gemensamt drag, t.ex. typ av transaktion, ort, produktgrupp eller tidsperiod. I sådana fall kan revisorn besluta att skilja ut alla poster i populationen som har detta gemensamma drag och utsträcka granskningsåtgärder till dessa poster. Dessutom kan sådana avvikelser eller felaktigheter vara avsiktliga och tyda på att det kan förekomma oegentligheter.

Skatta felaktighet i populationen (se punkt 14)

A 18.Revisorn måste skatta felaktighet i hela populationen för att få en allmän överblick av felaktighetens omfattning, men detta räcker kanske inte för att fastställa ett belopp som ska redovisas.

A 19.När en felaktighet har fastställts vara en post som ska särbehandlas, kan den undantas vid skattning av felaktighet i populationen. Men effekten av varje sådan felaktighet måste ändå, såvida den inte har rättats, beaktas utöver den skattning som grundas på felaktigheter som inte särbehandlas.

A 20.Vid granskning av kontroller behövs ingen explicit skattning, eftersom den iakttagna avvikelsefrekvensen i urvalet även utgör den skattade avvikelsefrekvensen för hela populationen. ISA 330 [3] innehåller vägledning om när avvikelser från kontroller som revisorn avser att förlita sig på upptäcks.

Utvärdera resultat från revisionsmässiga urval (se punkt 15)

A 21.När det gäller granskning av kontroller kan en oväntat hög avvikelsefrekvens i urvalet leda till att den bedömda risken för väsentliga felaktigheter ökar, såvida inte ytterligare revisionsbevis inhämtas som styrker den ursprungliga bedömningen. När det gäller detaljgranskning kan ett oväntat stort belopp felaktigheter i ett urval föranleda revisorn att tro att ett transaktionsslag eller konto innehåller väsentliga felaktigheter, utan ytterligare revisionsbevis som visar att så inte är fallet.

A 22.När det gäller detaljgranskning är skattad felaktighet plus eventuella felaktigheter som särbehandlas revisorns bästa uppskattning av felaktigheten i populationen. När den skattade felaktigheten plus eventuell felaktighet som särbehandlas överstiger acceptabel felaktighet, ger urvalet inte en rimlig grund för slutsatser om den population som har granskats. Ju närmare den skattade felaktigheten plus eventuell felaktighet som särbehandlas ligger acceptabel felaktighet, desto mer sannolikt är det att faktisk felaktighet i populationen kan överstiga acceptabel felaktighet. Och om den skattade felaktigheten är större än den förväntade felaktighet som revisorn använder för att fastställa urvalsstorleken, kan revisorn dra slutsatsen att det finns en icke acceptabel urvalsrisk för att den faktiska felaktigheten i populationen överstiger den acceptabla felaktigheten. Att överväga resultaten från andra granskningsåtgärder hjälper revisorn att bedöma risken för att faktisk felaktighet i populationen överstiger acceptabel felaktighet, och den risken kan komma att minska om ytterligare revisionsbevis inhämtas.

A 23.Om revisorn drar slutsatsen att revisionsmässigt urval inte har gett en rimlig grund för slutsatser om den granskade populationen, kan revisorn

  1. begära att företagsledningen utreder identifierade felaktigheter och risken för ytterligare felaktigheter samt att företagsledningen genomför alla de ändringar som behövs, och
  2. anpassar karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av dessa fortsatta granskningsåtgärder för att bäst uppnå den grad av säkerhet som krävs. Exempel: Vid granskning av kontroller skulle revisorn kunna välja att utvidga urvalsstorleken, granska en alternativ kontrollåtgärd eller ändra substansgranskningen för området i fråga.

Bilaga 1 Stratifiering och värdeviktat urval (se punkt A 8)

När revisorn överväger egenskaperna i den population som urvalet görs från, kan han eller hon bestämma att det är ändamålsenligt med stratifiering eller värdeviktat urval. Denna bilaga ger vägledning om revisorns användning av metoder för stratifiering och värdeviktat urval.

Stratifiering

1.Effektiviteten i revisionen kan ökas om revisorn stratifierar en population genom att dela in den i separata delpopulationer som var och en har en utmärkande egenskap. Syftet med stratifiering är att minska posternas variation inom varje stratum, vilket innebär att urvalsstorleken kan minskas utan att det höjer urvalsrisken.

2.Vid detaljgranskning stratifieras ofta populationen efter belopp. Därigenom kan revisionsarbetet inriktas på de beloppsmässigt större posterna, eftersom dessa kan ge upphov till den största felaktigheten i form av övervärdering. Likaledes kan en population stratifieras utifrån en särskild egenskap som tyder på en högre risk för felaktigheter, t.ex. vid granskning av avsättning för osäkra fordringar i värderingen av kundfordringar, då saldon kan stratifieras efter ålder.

3.Resultaten från granskningsåtgärder som har utförts på ett urval av poster inom ett stratum kan bara användas för skattning av de enheter som utgör detta stratum. För att dra slutsatser om hela populationen behöver revisorn överväga risken för väsentliga felaktigheter i förhållande till alla andra strata som utgör hela populationen. Exempel: 20 procent av posterna i en population kan utgöra 90 procent av ett kontosaldo. Revisorn kan besluta att granska ett urval av dessa poster. Revisorn utvärderar resultaten från detta urval och drar en slutsats om 90 procent av värdet skiljt från resterande 10 procent (för denna del samlas revisionsbevis in på andra sätt eller så betraktas den delen som oväsentlig).

4.Om ett transaktionsslag eller konto har stratifierats, skattas felaktigheten separat för varje stratum. Skattad felaktighet för varje stratum slås sedan samman när revisorn överväger den möjliga effekten av felaktigheter på hela transaktionsslaget eller kontot.

Värdeviktat urval

5.Vid detaljgranskning kan det vara effektivt att identifiera urvalsenheten som de enskilda beloppsenheter som utgör populationen. När sådana enskilda enheter har valts i populationen, t.ex. totala kundfordringar, granskar revisorn de särskilda poster, t.ex. enskilda kundsaldon som innehåller dessa beloppsenheter. En fördel med att definiera urvalsenheten på detta sätt är att granskningsarbetet inriktas på beloppsmässigt större poster, eftersom sannolikheten för att dessa kommer med i urvalet är större, vilket också kan leda till mindre urvalsstorlekar. Denna metod kan användas tillsammans med systematiskt urval (som beskrivs i bilaga 4) och är mest effektiv när poster väljs genom slumpmässigt urval.

Bilaga 2 Exempel på faktorer som påverkar urvalsstorlek vid granskning av kontroller (se punkt A 11)

Nedan beskrivs faktorer som revisorn kan beakta när han eller hon bestämmer urvalsstorlek vid granskning av kontroller. Dessa faktorer, som behöver beaktas sammantaget, förutsätter att revisorn inte ändrar karaktär på eller tidpunkt för granskning av kontroller eller på annat sätt ändrar ansatsen för substansgranskning för att hantera de bedömda riskerna.

FaktorEffekt på ­urvalsstorlek
1. En ökning av i vilken omfattning revisorns riskbedömning beaktar relevanta ­kontrollerÖkarJu högre grad av säkerhet revisorn avser att uppnå avseende kontrollernas funktion, desto lägre blir revisorns bedömning av risken för väsentliga felaktigheter och desto större behöver urvalsstorleken vara. När revisorns bedömning av risken för väsentliga felaktigheter på påståendenivån innefattar en förväntning på att kontrollerna fungerar, måste revisorn granska kontrollerna. Ju mer revisorn i sin riskbedömning förlitar sig på att kontrollerna fungerar, desto större, allt annat lika, blir omfattningen av revisorns granskning av kontroller (och därmed blir urvalsstorleken större).
2. En ökning av acceptabel avvikelse­frekvensMinskarJu lägre den acceptabla avvikelsefrekvensen är, desto större behöver urvalsstorleken vara.
3. En ökning av den förväntade avvikelsefrekvensen i den population som ska granskasÖkarJu högre förväntad avvikelsefrekvens, desto större behöver urvalsstorleken vara, så att revisorn kan göra en rimlig uppskattning av den faktiska avvikelsefrekvensen. Faktorer som är relevanta för revisorns överväganden om förväntad avvikelsefrekvens innefattar revisorns förståelse av verksamheten (särskilt riskbedömning som revisorn har utfört för att skaffa sig förståelse av intern kontroll), personalförändringar eller förändringar i intern kontroll, resultaten av granskningsåtgärder under tidigare perioder och resultaten av andra granskningsåtgärder. Höga förväntade kontrollavvikelsefrekvenser motiverar vanligen liten eller ingen minskning av den bedömda risken för väsentliga felaktigheter.
4. En ökning av revisorns önskade grad av säkerhet om att den acceptabla avvikelsefrekvensen inte överskrids av faktisk avvikelsefrekvens i populationenÖkarJu högre grad av säkerhet revisorn vill ha om att resultaten från urvalet verkligen visar den faktiska avvikelsefrekvensen i populationen, desto större behöver urvalsstorleken vara.
5. En ökning av antalet urvalsenheter i populationenFörsumbar effektFör stora populationer gäller att populationens faktiska storlek har liten, om ens någon, inverkan på urvalsstorleken. Men för små populationer kan revisionsmässigt urval vara mindre effektivt än andra metoder för att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis.

Bilaga 3 Exempel på faktorer som påverkar urvalsstorlek vid detaljgranskning (se punkt A 11)

Nedan beskrivs faktorer som revisorn kan beakta när han eller hon bestämmer urvalsstorlek vid detaljgranskning. Dessa faktorer, som behöver beaktas sammantaget, förutsätter att revisorn inte ändrar ansatsen för granskning av kontroller eller på annat sätt ändrar karaktär på eller tidpunkt för substansgranskning för att hantera de bedömda riskerna.

FaktorEffekt på ­urvalsstorlek
1. En ökning av revisorns bedöm­ning av risken för väsent­liga felaktigheterÖkarJu högre revisorn bedömer att risken för väsentliga felaktigheter är, desto större behöver urvalsstorleken vara. Revisorns bedömning av risken för väsentliga felaktigheter påverkas av inneboende risk och kontrollrisk. Exempel: Om revisorn inte utför någon granskning av kontroller, kan revisorns riskbedömning inte minskas utifrån att den interna kontrollen fungerar för det särskilda räkenskapspåståendet. För att minska revisionsrisken till en godtagbart låg nivå behöver revisorn därför en låg upptäcktsrisk och kommer att förlita sig mer på substansgranskning. I ju högre grad revisorn förlitar sig på substansgranskning (dvs. ju lägre upptäcktsrisk), desto större behöver urvalsstorleken vara.
2. En utökning av annan substansgranskning inriktad på samma räkenskaps­på­ståendeMinskarI ju högre grad revisorn förlitar sig på annan substansgranskning (detaljgranskning eller substansinriktad analytisk granskning) för att minska upptäcktsrisken till en godtagbart låg nivå när det gäller en särskild population, desto mindre behöver revisorn förlita sig på urval, och desto mindre kan då urvalsstorleken följaktligen vara.
3. En ökning av revisorns önskade grad av säkerhet om att faktisk felaktighet i populationen inte överstiger acceptabel felaktighetÖkarJu högre grad av säkerhet som revisorn kräver för att resultaten från urvalet faktiskt visar det faktiska beloppet felaktigheter i populationen, desto större behöver urvalsstorleken vara.
4. En ökning av acceptabel felak­tighetMinskarJu lägre den godtagbara felaktigheten är, desto större behöver urvalsstorleken vara.
5. En ökning av det totala belopp felaktigheter som revisorn förväntar sig i populationenÖkar Ju större det totala belopp felaktigheter är som revisorn förväntar sig att finna i populationen, desto större behöver urvalsstorleken vara för att möjliggöra en rimlig uppskattning av det faktiska beloppet felaktigheter i populationen. Faktorer som är relevanta för revisorns överväganden om det förväntade beloppet felaktigheter är i vilken omfattning olika poster fastställs subjektivt, resultaten av riskbedömning, resultaten av granskning av kontroller, resultaten av granskningsåtgärder under tidigare perioder och resultaten av annan substansgranskning.
6. Stratifiering av populationen när detta är lämpligtMinskarI de fall som poster i populationen varierar kraftigt beloppsmässigt, kan det vara lämpligt att stratifiera populationen. I de fall en population kan stratifieras på ett ändamålsenligt sätt, så blir – vid given nivå på urvalsfelet – den sammanlagda urvalsstorleken i allmänhet mindre än den som skulle ha krävts om ett urval gjorts ur hela populationen.
7. Antalet urvalsenheter i popula­tionenFörsumbar effektFör stora populationer gäller att populationens faktiska storlek har liten, om ens någon, inverkan på urvalsstorleken. För små populationer är följaktligen revisionsmässigt urval många gånger inte lika effektivt som alternativa metoder för att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis. (Men om monetära enheter används vid urvalet, innebär en ökning av populationens monetära värde att urvalsstorleken ökar, såvida detta inte motverkas av en proportionell ökning av väsentlighet för de finansiella rapporterna i sin helhet (och, i tillämpliga fall, väsentlighetsnivå eller -nivåer för särskilda transaktionsslag, konton eller upplysningar).)

Bilaga 4 Urvalsmetoder (se punkt A 13)

Det finns många urvalsmetoder. De huvudsakliga metoderna är:

  1. Slumpmässigt urval (tillämpas genom slumptalsgeneratorer, t.ex. slumptalstabeller).
  2. Systematiskt urval, varvid antalet urvalsenheter i populationen divideras med urvalsstorleken för bestämning av urvalsintervallet, t.ex. 50. När startpunkten bland de första 50 urvalsenheterna bestämts, väljs därefter var 50:e urvalsenhet. Även om startpunkten kan väljas godtyckligt, så är det större sannolikhet för att urvalet ska vara rent slumpmässigt om startpunkten väljs med hjälp av datoriserad slumptalsgenerator eller slumptalstabell. När revisorn använder systematiskt urval, behöver han eller hon vanligtvis fastställa att urvalsenheterna i populationen inte är strukturerade på ett sådant sätt att urvalsintervallet sammanfaller med ett visst mönster i populationen.
  3. Beloppsenheter som urvalsenheter är en typ av värdeviktat urval (vilket beskrivs i bilaga 1) i vilket urvalsstorlek, urval och utvärdering leder till en slutsats uttryckt i belopp.
  4. Godtyckligt urval, varvid revisorn gör urvalet utan att följa någon viss strukturerad teknik. Även om ingen strukturerad teknik tillämpas, skulle revisorn ändå undvika medveten snedvridning eller förutsägbarhet (t.ex. genom att undvika poster som är svåra att spåra eller genom att alltid eller aldrig välja den första eller sista posten på en sida) för att därigenom försöka säkerställa att alla poster i populationen har en möjlighet att bli vald. Denna metod är inte lämplig vid statistiskt urval.
  5. Gruppurval innebär urval av en eller flera grupper av näraliggande poster i populationen. Metoden kan normalt inte användas vid revisionsmässiga urval, eftersom de flesta populationer har en struktur som innebär att poster som följer på varandra kan förväntas ha likartade egenskaper men avvika från poster som finns på annat håll i populationen. Även om det under vissa omständigheter kan vara en lämplig granskningsåtgärd att granska en grupp poster, är det sällan en lämplig urvalsmetod om revisorn avser att dra giltiga slutsatser om hela populationen utifrån det gjorda urvalet.

  • [1]

    ISA 500 Revisionsbevis.

  • [2]

    ISA 320 Väsentlighet vid planering och utförande av en revision, punkt 9.

  • [3]

    ISA 330 Revisorns hantering av bedömda risker, punkt 17.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2018 2019 2020
Prisbasbelopp 45 500 46 500 47 300
Förhöjt pbb. 46 500 47 400 48 300
Inkomstbasbelopp 62 500 64 400 66 800
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2017 2018 2019
31 maj 0,34 0,49 0,05
30 nov 0,49 0,51 -0,09

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%