IAS 38 är antagen av EU-kommissionen och är ändrad genom följande förordningar:

  • (EU) 2023/1803 – EU-rättslig konsolidering av tidigare ändringar; ändringen innehåller mindre översättningsändringar men ändrar inte standarden i sak (konsolideringen tar bort referenser till tidigare EU-förordningar)

  • (EU) 2021/2036 – följdändringar vid antagande av IFRS 17 Insurance Contracts

  • (EU) 2019/2075 – antagande av Amendments to References to the Conceptual Framework in IFRS Standards

  • (EU) 2017/1986 – följdändringar vid antagande av IFRS 16 Leases

  • (EU) 2016/1905 – följdändringar vid antagande av IFRS 15 Revenue from Contracts with Customers

  • (EU) 2015/2231 – antagande av Clarification of Acceptable Methods of Depreciation and Amortisation, Amendments to IAS 16 and IAS 38

  • (EU) 2015/28 – antagande av Annual Improvements to IFRSs 2010–2012 Cycle

  • (1255/2012/EU) – följdändringar vid antagande av IFRS 13 Fair Value Measurement

  • (1254/2012/EU) – följdändringar vid antagande av IFRS 11 Joint Arrangements

  • (1254/2012/EU) – följdändringar vid antagande av IFRS 10 Consolidated Financial Statements

  • (243/2010/EU) – antagande av Improvements to IFRSs

  • (495/2009/EG) – följdändringar vid antagande av Revised IFRS 3 Business Combinations

  • (70/2009/EG) – antagande av Improvements to IFRSs

  • (1274/2008/EG) – följdändringar vid antagande av IAS 1

  • (1260/2008/EG) – följdändringar vid antagande av IAS 23

Syfte

1.Syftet med denna standard är att ange hur immateriella tillgångar som inte uttryckligen omfattas av andra standarder behandlas i redovisningen. I standarden krävs att en immateriell tillgång redovisas i rapporten över finansiell ställning om, och endast om, angivna kriterier är uppfyllda. Standarden anger också hur redovisade värden beräknas, och den kräver vissa upplysningar om immateriella tillgångar.

Tillämpningsområde

2.Denna standard ska tillämpas vid redovisning av immateriella tillgångar, förutom

  1. immateriella tillgångar som ingår i en annan standards tillämpningsområde,

  2. finansiella tillgångar, enligt definition i IAS 32 Finansiella instrument: Klassificering,

  3. redovisningen och värderingen av prospekterings- och utvärderingstillgångar (se IFRS 6 Prospektering efter samt utvärdering av mineraltillgångar), och

  4. utgifter för utvecklingen och utvinningen av mineraler, olje- och naturgasfyndigheter och andra liknande icke-förnybara naturtillgångar.

3.Om en annan standard föreskriver hur ett visst slag av immateriell tillgång ska redovisas ska ett företag tillämpa den standarden i stället för denna standard. Denna standard gäller exempelvis inte för

  1. immateriella tillgångar som innehas av ett företag för försäljning i dess ordinarie verksamhet (se IAS 2 Varulager),

  2. uppskjutna skattefordringar (se IAS 12 Inkomstskatter),

  3. leasing av immateriella tillgångar som redovisas i enlighet med IFRS 16 Leasingavtal,

  4. tillgångar som uppkommer i samband med ersättningar till anställda (se IAS 19 Ersättningar till anställda),

  5. finansiella tillgångar, enligt definitionen i IAS 32. Redovisning och värdering av vissa finansiella tillgångar omfattas av IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter och IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures,

  6. goodwill som förvärvats vid ett rörelseförvärv (se IFRS 3 Rörelseförvärv),

  7. avtal som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 17 Försäkringsavtal och alla tillgångar inom ramen för kassaflöden för anskaffning av försäkringsavtal enligt definitionen i IFRS 17,

  8. immateriella anläggningstillgångar klassificerade som att de innehas för försäljning (eller som ingår i en avyttringsgrupp klassificerad som att den innehas för försäljning) i enlighet med IFRS 5 Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter,

  9. tillgångar som härrör från avtal med kunder som redovisas i enlighet med IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder.

4.Vissa immateriella tillgångar kan finnas i eller på en fysisk form såsom en cd-skiva (vad gäller programvara), juridisk dokumentation (vad det gäller en licens eller ett patent) eller film. Vid bestämmandet av om en tillgång som består av både immateriella och materiella delar ska redovisas enligt IAS 16 Materiella anläggningstillgångar eller som en immateriell tillgång enligt denna standard krävs bedömning för att fastställa vilken del som betyder mest. Exempelvis är programvara för en datorstyrd verktygsmaskin, som inte kan fungera utan just det programmet, en integrerad del av maskinvaran och behandlas därför som en materiell anläggningstillgång. Samma sak gäller för en dators operativsystem. En programvara som inte är en integrerad del av maskinvaran behandlas som en immateriell tillgång.

5.Denna standard tillämpas bland annat på utgifter för annonsering, utbildning, igångsättning av nya verksamheter och forsknings- och utvecklingsverksamheter. Forsknings- och utvecklingsverksamheter syftar till att utveckla kunskap. Därför är, även om dessa verksamheter kan resultera i en tillgång med fysisk form (såsom en prototyp), den fysiska delen mindre viktig än den immateriella delen, det vill säga den kunskap som den innefattar.

6.Rättigheter som innehas av en leasetagare enligt licensavtal som avser sådant som filmer, videoinspelningar, pjäser, manuskript, patent och upphovsrätter omfattas av denna standard och är undantagna från IFRS 16.

7.Undantag från en standards tillämpningsområde kan göras om aktiviteter eller transaktioner är så specialiserade att de ger upphov till redovisningsfrågor som kan behöva behandlas på annat sätt. Detta gäller redovisning av utgifter för att exploatera, utveckla eller utvinna olja, naturgas och mineralfyndigheter inom branscher som utvinner naturtillgångar samt avseende försäkringsavtal. Därför tillämpas inte denna standard på utgifter för sådana aktiviteter och avtal. Denna standard tillämpas dock på andra immateriella tillgångar (såsom programvara) som används av och andra utgifter (såsom utgifter för igångsättning av nya verksamheter) som uppkommer i branscher som utvinner naturtillgångar eller försäkringsgivare.

Definitioner

8.I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

  • Avskrivning är den systematiska fördelningen av en immateriell tillgångs avskrivningsbara belopp över dess nyttjandeperiod.

  • En tillgång1 är en resurs

    1. som ett företag har kontroll över till följd av inträffade händelser, och

    2. som förväntas ge företaget ekonomiska fördelar i framtiden.

  • Redovisat värde är det belopp till vilket en tillgång är upptagen i rapporten över finansiell ställning, efter avdrag för ackumulerade avskrivningar och ackumulerade nedskrivningar.

  • Anskaffningsvärde är det belopp i likvida medel som erläggs eller det verkliga värdet för annan ersättning som lämnas vid förvärv av en tillgång vid tidpunkten för dess förvärv eller uppförande, eller, i tillämpliga fall, det belopp som hänförs till denna tillgång vid första redovisningstillfället i enlighet med de särskilda kraven i andra standarder, exempelvis IFRS 2 Aktierelaterade ersättningar.

  • Avskrivningsbart belopp är en tillgångs anskaffningsvärde, eller annat belopp i stället för anskaffningsvärde, efter avdrag för beräknat restvärde.

  • Utveckling är att tillämpa forskningsresultat eller annan kunskap för att åstadkomma nya eller väsentligt förbättrade material, konstruktioner, produkter, processer, system eller tjänster innan kommersiell produktion eller användning påbörjas.

  • Företagsspecifikt värde är nuvärdet av de framtida kassaflöden som ett företag väntar sig att en tillgång genererar vid nyttjandet av den och vid avyttring/utrangering i slutet av nyttjandeperioden eller som företaget väntar sig genereras vid reglering av en skuld.

  • Verkligt värde är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. (Se IFRS 13 Värdering till verkligt värde).

  • En nedskrivning är det belopp med vilket en tillgångs redovisade värde överstiger dess återvinningsvärde.

  • En immateriell tillgång är en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk form.

  • Monetära tillgångar är kontanta medel samt tillgångar som omvandlas till kontanta medel till fasta eller fastställbara belopp.

  • Forskning är ursprungligt och planerat sökande med utsikter till att ge ny vetenskaplig eller teknisk kunskap och insikt.

  • En immateriell tillgångs restvärde är det uppskattade belopp som ett företag för närvarande skulle erhålla vid avyttring/utrangering av tillgången efter avdrag för uppskattade utgifter för denna avyttring/utrangering, om tillgången redan hade uppnått den ålder och det skick som den väntas uppnå i slutet av nyttjandeperioden.

  • Nyttjandeperiod är

    1. den period under vilken en tillgång förväntas vara tillgänglig att användas av ett företag, eller

    2. det antal tillverkade enheter, eller motsvarande, som förväntas bli producerade med tillgången av ett företag.

Definitionen av en tillgång i denna standard har inte ändrats efter ändringen av definitionen av en tillgång i Konceptuellt ramverk för finansiell rapportering, utfärdad 2018.

Immateriella tillgångar

9.Företag använder ofta resurser eller ådrar sig skulder för att anskaffa, utveckla, underhålla eller förbättra immateriella värden, såsom vetenskaplig eller teknisk kunskap, utformning och införande av nya processer eller system, licenser, immateriella rättigheter, kunskap om marknader och varumärken (inklusive utgivningsrätter). Vanliga exempel på sådana värden är programvara, patent, upphovsrätter, filmer, kundregister, förvaltningsrätter avseende hypotekslån, fiskelicenser, importkvoter, franchiseavtal, kund- eller leverantörsrelationer, kundlojalitet, marknadsandelar och marknadsföringsrättigheter.

10.Inte alla exempel i punkt 9 motsvarar definitionen på en immateriell tillgång, det vill säga identifierbarhet, kontroll över tillgången samt förekomst av framtida ekonomiska fördelar. Om en post som omfattas av denna standard inte uppfyller definitionen av en immateriell tillgång, redovisas utgiften för att förvärva eller upparbeta posten internt som kostnad när utgiften uppstår. Vid ett rörelseförvärv utgör dock sådana poster en del av den goodwill som redovisas som tillgång i rapporten över finansiell ställning vid förvärvstidpunkten (se punkt 68).

Identifierbarhet

11.Definitionen av en immateriell tillgång kräver att en immateriell tillgång är identifierbar för att skilja den från goodwill. Goodwill som redovisas vid ett rörelseförvärv är en tillgång som representerar de framtida ekonomiska fördelar som uppkommer från andra tillgångar förvärvade i ett rörelseförvärv som inte är enskilt identifierade och separat redovisade. De framtida ekonomiska fördelarna kan ha sin grund i synergi mellan de identifierbara tillgångar som förvärvats eller i tillgångar som var för sig inte uppfyller kriterierna för redovisning i de finansiella rapporterna.

12.En tillgång är identifierbar om den antingen

  1. är avskiljbar, det vill säga att det går att avskilja eller dela av den från företaget och sälja, överlåta, licensiera, hyra ut eller byta den, antingen enskilt eller tillsammans med ett hänförligt avtal eller en identifierbar tillgång eller skuld, oavsett om företaget har för avsikt att göra detta eller ej, eller

  2. uppkommer ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter, oavsett om dessa rättigheter är överlåtbara eller avskiljbara från företaget eller från andra rättigheter och förpliktelser.

Kontroll

13.Ett företag har kontroll över en tillgång, om det har kraften att säkerställa att framtida ekonomiska fördelar från dess underliggande resurs kommer företaget till del och att begränsa andras möjligheter att få del av dessa fördelar. Ett företags förmåga att kontrollera de framtida ekonomiska fördelarna från en immateriell tillgång har normalt sin grund i juridiska rättigheter, som kan göras gällande i en domstol. Om sådana juridiska rättigheter saknas, försvåras möjligheten att påvisa kontroll över tillgången. Att göra en rättighet gällande juridiskt är dock inte en nödvändig förutsättning för kontroll över tillgången, eftersom ett företag kan vara i stånd att kontrollera de framtida ekonomiska fördelarna på något annat sätt.

14.Kunskap om marknader och teknik kan ge upphov till framtida ekonomiska fördelar. Ett företag kontrollerar dessa fördelar, om exempelvis kunskaperna skyddas av juridiska rättigheter såsom upphovsrätt eller om det finns överenskommelser om uppdelning av marknaden (där detta är tillåtet) eller en lagstadgad tystnadsplikt för de anställda.

15.Ett företag kan ha yrkesutbildad personal och kan se ökad kunskap genom utbildning som en källa till framtida ekonomiska fördelar. Företaget kan också förvänta sig att personalen även i fortsättningen kommer att erbjuda företaget sina kunskaper. Men vanligtvis har ett företag otillräcklig kontroll över de förväntade framtida ekonomiska fördelarna till följd av yrkesutbildad personal och utbildning för att dessa poster ska motsvara definitionen på en immateriell tillgång. Av liknande skäl är det osannolikt att en speciell färdighet, exempelvis vad gäller ledarskap eller teknik, motsvarar definitionen på en immateriell tillgång om inte juridiska rättigheter hindrar andra från att utnyttja den och dra ekonomiska fördelar av den och den i övrigt motsvarar definitionen.

16.Ett företag kan ha en grupp av kunder eller en marknadsandel och förvänta sig att kunderna kommer att fortsätta att handla med företaget som följd av företagets ansträngningar att bygga upp kundrelationer och kundlojalitet. Utan några juridiska rättigheter att skydda eller på annat sätt utöva kontroll över kundrelationer eller kundernas lojalitet har vanligtvis företaget dock otillräcklig kontroll över de förväntade ekonomiska fördelarna från sådana relationer och lojaliteter för att sådana poster (exempelvis kundregister, marknadsandelar, kundrelationer, kundlojalitet) ska kunna uppfylla definitionen av en immateriell tillgång. I avsaknad av juridiska rättigheter som skyddar kundrelationer, utgör bytestransaktioner avseende samma eller likartade icke avtalsenliga kundrelationer (förutom som del av ett rörelseförvärv) belägg för att företaget ändå kan kontrollera de förväntade framtida ekonomiska fördelar som är hänförliga till kundrelationerna. Eftersom sådana bytestransaktioner också utgör belägg för att kundrelationerna är avskiljbara, motsvarar dessa kundrelationer definitionen av en immateriell tillgång.

Framtida ekonomisk fördel

17.De framtida ekonomiska fördelarna av en immateriell tillgång kan innefatta intäkter från försäljning av produkter eller tjänster, kostnadsbesparingar eller andra fördelar av att använda tillgången. Exempelvis kan användandet av en immateriell rättighet i en tillverkningsprocess minska framtida tillverkningskostnader i stället för att öka framtida intäkter.

Redovisning och värdering

18.Om ett företag ska redovisa en immateriell tillgång i rapporten över finansiell ställning krävs att företaget visar att posten

  1. motsvarar definitionen av en immateriell tillgång (se punkterna 8–17), och

  2. uppfyller kriterierna för att redovisas i rapporten över finansiell ställning (se punkterna 21–23).

Detta krav gäller inledningsvis uppkomna utgifter för att förvärva eller internt upparbeta en immateriell tillgång och de utgifter som därefter uppkommer för att bygga ut, byta ut del av eller underhålla den.

19.Punkterna 25–32 behandlar tillämpningen av redovisningskriterierna på immateriella tillgångar som förvärvats separat, och punkterna 33–43 behandlar tillämpning av dessa kriterier på immateriella tillgångar som förvärvats i ett företagsförvärv. Punkt 44 behandlar den första värderingen av immateriella tillgångar som förvärvats genom ett statligt bidrag, punkterna 45–47 byten av immateriella tillgångar och punkterna 48–50 behandlingen av internt upparbetad goodwill. Punkterna 51–67 behandlar det första redovisningstillfället för och värdering av internt upparbetade immateriella tillgångar.

20.Immateriella tillgångar är av sådan art att det i många fall inte görs några tillägg till en sådan tillgång eller byten av del av den. I enlighet med detta bibehåller de flesta tillkommande utgifter troligen de förväntade framtida ekonomiska fördelarna av en befintlig immateriell tillgång snarare än att motsvara definitionen av en immateriell tillgång och kriterierna för att redovisas i denna standard. Dessutom är det ofta svårt att hänföra tillkommande utgifter direkt till en enskild immateriell tillgång, i stället för till rörelsen som en helhet. Därför är det endast sällan tillkommande utgifter – utgifter som uppkommit efter det första redovisningstillfället för en förvärvad immateriell tillgång eller efter färdigställandet av en internt upparbetad immateriell tillgång – innefattas i en tillgångs redovisade värde. I överensstämmelse med punkt 63 redovisas alltid tillkommande utgifter för varumärken, utgivningsrätter för tidningar och publikationer, kundregister och liknande poster (oberoende av om de förvärvats externt eller upparbetats internt) i resultatet när de uppkommer. Detta beror på att sådana utgifter inte kan särskiljas från utgifter för att utveckla verksamheten som helhet.

21.En immateriell tillgång ska redovisas i rapporten över finansiell ställning om, och endast om,

  1. det är sannolikt att de förväntade framtida ekonomiska fördelar som kan hänföras till tillgången kommer att tillfalla företaget, och

  2. tillgångens anskaffningsvärde kan beräknas på ett tillförlitligt sätt.

22.Ett företag ska bedöma sannolikheten för förväntade framtida ekonomiska fördelar utifrån rimliga och välunderbyggda antaganden som utgör företagsledningens bästa uppskattning av de ekonomiska förhållandena under tillgångens nyttjandeperiod.

23.Ett företag gör bedömningar för att bilda sig en uppfattning om hur säkra de framtida ekonomiska fördelar som är hänförliga till användningen av tillgången är, utifrån den information som är tillgänglig vid första redovisningstillfället. Större vikt läggs vid extern information.

24.En immateriell tillgång ska värderas till anskaffningsvärde första gången den tas upp i rapporten över finansiell ställning.

Separat förvärv

25.Vanligen kommer det pris ett företag betalar för att separat förvärva en immateriell tillgång att återspegla förväntningar om sannolikheten för att tillgångens förväntade framtida ekonomiska fördelar kommer att tillfalla företaget. Med andra ord väntar sig företaget ett inflöde av ekonomiska fördelar, även om det råder osäkerhet om tidpunkt eller belopp för inflödet. Därför anses alltid sannolikhetskriteriet i punkt 21 a vara uppfyllt för immateriella tillgångar som förvärvats separat.

26.Dessutom kan anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång som förvärvats separat vanligen beräknas på ett tillförlitligt sätt. Det gäller särskilt när köpeskillingen består av kontanter eller andra monetära tillgångar.

27.Anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång som förvärvats separat utgörs av

  1. dess inköpspris, inklusive tullavgifter vid import och icke återbetalningsbara skatter, efter avdrag för handelsrabatter och andra rabatter, och

  2. eventuella direkt hänförbara utgifter för att färdigställa tillgången för dess avsedda användning.

28.Exempel på direkt hänförbara utgifter är

  1. utgifter för ersättningar till anställda (enligt definition i IAS 19), som uppkommer i direkt samband med skapandet av en produktionsfärdig tillgång,

  2. avgifter till konsulter, som uppkommer i direkt samband med skapandet av en produktionsfärdig tillgång, och

  3. utgifter för provning av om tillgången fungerar riktigt.

29.Exempel på utgifter som inte ingår i anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång är

  1. utgifter för att lansera en ny produkt eller tjänst (inklusive utgifter för annonsering och säljfrämjande åtgärder),

  2. utgifter för att bedriva verksamhet på en ny plats eller med en ny typ av kunder (inklusive utgifter för personalutbildning), och

  3. administrationsutgifter och andra allmänna omkostnader.

30.När tillgången befinner sig i det skick som krävs för att kunna använda den på det sätt som företagsledningen avser innefattas inte längre utgifter i en immateriell tillgångs redovisade värde. Därför inkluderas inte utgifter som uppkommer vid användning eller omplacering av en immateriell tillgång i den tillgångens redovisade värde. Exempelvis innefattas inte följande utgifter i en immateriell tillgångs redovisade värde:

  1. utgifter som uppkommer medan en tillgång som kan användas på det sätt som företagsledningen avser ännu inte har tagits i bruk, och

  2. driftsförluster som uppstår i ett inledningsskede, såsom de som uppstår medan efterfrågan för de produkter som tillverkas med hjälp av tillgången byggs upp.

31.Viss verksamhet sker i samband med utveckling av en immateriell tillgång, men krävs inte för att bringa tillgången till det skick som krävs för att den ska kunna användas på det sätt som företagsledningen avser. Denna tillfälliga verksamhet kan ske före eller under utvecklingen. Eftersom tillfällig verksamhet inte är nödvändig för att bringa en tillgång till det skick som krävs för att kunna använda den på det sätt som företagsledningen avser, redovisas intäkter och hänförliga kostnader från tillfällig verksamhet omedelbart i resultatet och innefattas i företagets respektive klassificeringar av intäkter och kostnader.

32.Om betalning för en immateriell tillgång sker senare än enligt normala betalningsvillkor, utgörs anskaffningsvärdet av det pris som skulle gälla vid kontant betalning. Skillnaden mellan detta belopp och de totala betalningarna redovisas som räntekostnad över kreditperioden, såvida den inte aktiveras enligt IAS 23 Låneutgifter.

Anskaffning som del av ett rörelseförvärv

33.Enligt IFRS 3 Rörelseförvärv, om en immateriell tillgång förvärvas i ett rörelseförvärv, är denna immateriella tillgångs anskaffningsvärde dess verkliga värde per förvärvstidpunkten. En immateriell tillgångs verkliga värde kommer att återspegla marknadsaktörernas förväntningar per förvärvstidpunkten om sannolikheten för att tillgångens förväntade framtida ekonomiska fördelar kommer att tillfalla företaget. Med andra ord väntar sig företaget ett inflöde av ekonomiska fördelar, även om det råder osäkerhet om tidpunkt eller belopp för inflödet. Därför anses alltid sannolikhetskriteriet i punkt 21 a vara uppfyllt för immateriella tillgångar som förvärvas i rörelseförvärv. Om en tillgång som förvärvats i ett rörelseförvärv är avskiljbar eller uppkommer ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter finns tillräcklig information för en tillförlitlig beräkning av tillgångens verkliga värde. Därför anses alltid kriteriet för tillförlitlig värdering i punkt 21 b vara uppfyllt för immateriella tillgångar som förvärvas i rörelseförvärv.

34.Enligt denna standard och IFRS 3 (enligt omarbetning 2008) redovisar en förvärvare per förvärvstidpunkten, skilt från goodwill, en förvärvad immateriell tillgång hos det förvärvade företaget, oavsett om tillgången hade redovisats av det förvärvade företaget före rörelseförvärvet eller ej. Detta innebär att förvärvaren redovisar ett pågående FoU-projekt hos det förvärvade företaget som en tillgång skild från goodwill, om projektet motsvarar definitionen av en immateriell tillgång. Ett förvärvat företags pågående FoU-projekt motsvarar definitionen av en immateriell tillgång när det

  1. motsvarar definitionen av en tillgång, och

  2. är identifierbart, det vill säga är avskiljbart eller uppkommer ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter.

En immateriell tillgång som förvärvats i ett rörelseförvärv

35.Om en immateriell tillgång som förvärvats i ett rörelseförvärv är avskiljbar eller uppkommer ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter finns tillräcklig information för en tillförlitlig beräkning av tillgångens verkliga värde. När, för de uppskattningar som används för att beräkna en immateriell tillgångs verkliga värde, det finns ett intervall av möjliga utfall med olika sannolikheter, ingår den osäkerheten i beräkningen av tillgångens verkliga värde.

36.En immateriell tillgång som förvärvas i ett rörelseförvärv kan vara avskiljbar, dock bara tillsammans med ett tillhörande kontrakt eller en identifierbar tillgång eller skuld. I dessa fall redovisar förvärvaren den immateriella tillgången skild från goodwill, men tillsammans med den tillhörande posten.

37.Förvärvaren kan redovisa en grupp av kompletterande immateriella tillgångar som en enda tillgång, förutsatt att de enskilda tillgångarna i gruppen har likartade nyttjandeperioder. Som exempel kan nämnas att begreppet ”varumärke” ofta används både för att beteckna ett inregistrerat varunamn och som sammanfattning av den märkesidentitet som byggts upp genom olika åtgärder. Det senare är dock ett allmänt marknadsföringsbegrepp som normalt avser en grupp inbördes kompletterande tillgångar, som det inregistrerade varumärket (servicemärket) och motsvarande firmanamn, modeller, recept och know-how.

38–41.har upphävts.

Tillkommande utgifter för ett förvärvat pågående FoU-projekt

42.Forsknings- eller utvecklingsutgifter som

  1. är hänförliga till ett pågående FoU-projekt som förvärvats separat eller i ett rörelseförvärv och redovisats som en immateriell tillgång, och

  2. uppkommer efter förvärvet av detta projekt

ska redovisas i enlighet med punkterna 54–62.

43.Tillämpning av kraven i punkterna 54–62 innebär att tillkommande utgifter för ett pågående FoU-projekt som förvärvats separat eller i ett rörelseförvärv och som redovisas som en immateriell tillgång

  1. redovisas som en kostnad när de uppkommer om de är forskningsutgifter,

  2. redovisas som en kostnad när de uppkommer om de är utvecklingsutgifter som inte uppfyller kriterierna för redovisning som en immateriell tillgång i punkt 57, och

  3. läggs till det redovisade värdet av det förvärvade pågående FoU-projektet om de är utvecklingsutgifter som uppfyller redovisningskriterierna i punkt 57.

Anskaffning med stöd av statliga bidrag

44.I vissa fall kan en immateriell tillgång förvärvas utan ersättning alls, eller mot en symbolisk ersättning, genom ett statligt bidrag. Detta kan inträffa när en stat överför till eller tilldelar ett företag immateriella tillgångar som landningsrättigheter vid flygplatser, licenser för att driva radio- eller tv-stationer, importlicenser, importkvoter eller rättigheter att utnyttja andra begränsade resurser. Enligt IAS 20 Redovisning av statliga bidrag och upplysningar om statliga stöd kan ett företag välja att redovisa både den immateriella tillgången och det statliga bidraget till verkligt värde vid första redovisningstillfället. Om ett företag väljer att inte redovisa tillgången till verkligt värde vid första redovisningstillfället redovisar företaget tillgången till ett symboliskt belopp vid det tillfället (den andra princip som är tillåten enligt IAS 20) plus eventuella utgifter som är direkt hänförliga till att färdigställa tillgången för dess avsedda användning.

Byten av tillgångar

45.En eller flera immateriella tillgångar kan förvärvas i utbyte mot en eller flera icke-monetära tillgångar, eller mot en kombination av monetära och icke-monetära tillgångar. Följande diskussion gäller ett byte av en icke-monetär tillgång mot en annan, men gäller också alla byten som omfattas av föregående mening. Anskaffningsvärdet för en sådan immateriell tillgång beräknas till verkligt värde, såvida inte a) bytestransaktionen saknar kommersiell innebörd eller b) det verkliga värdet på varken den tillgång som erhålls eller den som lämnas i byte går att tillförlitligt beräkna. Den förvärvade tillgången värderas på detta sätt även om ett företag inte omedelbart kan ta bort den tillgång som lämnas i byte från rapporten över finansiell ställning. Om den förvärvade tillgången inte värderas till verkligt värde utgörs dess anskaffningsvärde av det redovisade värdet för den tillgång som lämnas i byte.

46.Ett företag fastställer om en bytestransaktion har kommersiell innebörd genom att bedöma i vilken utsträckning dess framtida kassaflöden förväntas bli förändrade till följd av transaktionen. En bytestransaktion har kommersiell innebörd om

  1. sammansättningen (det vill säga risk, tidpunkt och belopp) för kassaflödena för den erhållna tillgången skiljer sig från sammansättningen för kassaflödena för den överlåtna tillgången, eller

  2. det företagsspecifika värdet på den andel av företagets verksamhet som påverkas av transaktionen förändras till följd av bytet, och

  3. skillnaden i a eller b är betydande i förhållande till det verkliga värdet på de tillgångar som ingår i bytestransaktionen.

När det gäller att fastställa huruvida en bytestransaktion har kommersiell innebörd, ska det företagsspecifika värdet på den andel av företagets verksamhet som påverkas av transaktionen återspegla kassaflöden efter skatt. Resultatet av dessa analyser kan vara tydligt utan att ett företag måste göra några utförliga beräkningar.

47.I punkt 21 b anges att villkoret för att ta upp en immateriell tillgång i rapporten över finansiell ställning är att tillgångens anskaffningsvärde kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Det verkliga värdet på en immateriell tillgång kan tillförlitligt beräknas om a) spridningen inom intervallet av rimliga värderingar av verkligt värde för tillgången i fråga inte är betydande eller b) om sannolikheterna för de olika uppskattningarna i intervallet rimligen kan bedömas och användas vid värderingen till verkligt värde. Om ett företag på ett tillförlitligt sätt kan värdera det verkliga värdet på antingen den tillgång som erhålls eller den som lämnas i byte, används det verkliga värdet på den tillgång som lämnas i byte som anskaffningsvärde, såvida inte det verkliga värdet på den tillgång som erhålls framgår mer tydligt.

Internt upparbetad goodwill

48.Internt upparbetad goodwill ska inte redovisas som tillgång i rapporten över finansiell ställning.

49.I vissa fall uppstår utgifter för att generera framtida ekonomiska fördelar, men de skapar inte en immateriell tillgång som uppfyller kriterierna i denna standard för att tas upp i rapporten över finansiell ställning. Sådana utgifter beskrivs ofta som att de bidrar till internt upparbetad goodwill. Internt upparbetad goodwill redovisas inte som en tillgång eftersom den inte är en identifierbar resurs (det vill säga är inte avskiljbar och uppkommer ej heller ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter) som kontrolleras av företaget och vars anskaffningsvärde kan beräknas på ett tillförlitligt sätt.

50.Skillnader mellan ett företags verkliga värde och det redovisade värdet på dess identifierbara nettotillgångar vid varje tidpunkt kan bero på en rad faktorer som påverkar det verkliga värdet på företaget. Sådana skillnader utgör emellertid inte anskaffningsvärdet för immateriella tillgångar över vilka företaget har kontroll.

Internt upparbetade immateriella tillgångar

51.Ibland är det svårt att bedöma om en internt upparbetad immateriell tillgång uppfyller kraven för att tas upp som tillgång på grund av problem med

  1. att identifiera huruvida och när det finns en identifierbar tillgång som kommer att generera förväntade framtida ekonomiska fördelar, och

  2. att på ett tillförlitligt sätt fastställa tillgångens anskaffningsvärde. I vissa fall kan utgiften för att ta fram en immateriell tillgång internt inte särskiljas från utgiften för att bibehålla eller öka företagets internt upparbetade goodwill eller från utgifter i den löpande verksamheten.

Av dessa skäl gäller, utöver standardens allmänna krav för redovisning och första värdering av en immateriell tillgång, att ett företag tillämpar kraven och vägledningen i punkterna 52–67 för alla internt upparbetade immateriella tillgångar.

52.För att avgöra om en internt upparbetad immateriell tillgång uppfyller kriterierna för att redovisas som tillgång i rapporten över finansiell ställning delar företaget upp skapandet av tillgången i

  1. en forskningsfas, och

  2. en utvecklingsfas.

Även om begreppen ”forskning” och ”utveckling” är definierade har begreppen ”forskningsfas” och ”utvecklingsfas” en vidare innebörd i denna standard.

53.Om ett företag inte kan särskilja forskningsfasen från utvecklingsfasen i ett internt projekt för att skapa en immateriell tillgång, anses utgifterna i det projektet tillhöra enbart forskningsfasen.

Forskningsfas

54.Ingen immateriell tillgång som uppstår genom forskning, eller i forskningsfasen av ett internt projekt, ska redovisas som en tillgång i rapporten över finansiell ställning. Utgifter för forskning, eller under forskningsfasen för ett internt projekt, ska redovisas som omkostnad när de uppkommer.

55.Under ett internt projekts forskningsfas kan ett företag inte visa att en immateriell tillgång, som kommer att generera sannolika framtida ekonomiska fördelar, existerar. Därför redovisas dessa utgifter som omkostnad under denna fas då de uppkommer.

56.Exempel på forskningsverksamhet är

  1. verksamhet som syftar till att få fram ny kunskap,

  2. sökandet efter, utvärderingen av och det slutliga urvalet av tillämpningar av forskningsresultat eller annan kunskap,

  3. sökandet efter alternativa material, konstruktioner, produkter, processer, system eller tjänster, och

  4. formuleringen, utformningen, utvärderingen och det slutliga urvalet av möjliga alternativ avseende nya eller förbättrade material, konstruktioner, produkter, processer, system eller tjänster.

Utvecklingsfas

57.En immateriell tillgång som uppstår genom utveckling, eller i utvecklingsfasen av ett internt projekt, ska tas upp som tillgång i rapporten över finansiell ställning om, och endast om, ett företag kan påvisa att samtliga nedanstående förutsättningar är uppfyllda:

  1. Det är tekniskt möjligt för företaget att färdigställa den immateriella tillgången så att den kan användas eller säljas.

  2. Företagets avsikt är att färdigställa den immateriella tillgången och använda eller sälja den.

  3. Företaget har förmåga att använda eller sälja den immateriella tillgången.

  4. Företaget visar hur den immateriella tillgången kommer att generera sannolika framtida ekonomiska fördelar. Företaget kan bland annat påvisa att det finns en marknad för det som produceras med den immateriella tillgången eller för den immateriella tillgången som sådan, eller, om tillgången är avsedd att användas internt, att den har nytta.

  5. Det finns adekvata tekniska, ekonomiska och andra resurser för att fullfölja utvecklingen och för att använda eller sälja den immateriella tillgången.

  6. Företaget har förmåga att på ett tillförlitligt sätt beräkna de utgifter som är hänförliga till den immateriella tillgången under dess utveckling.

58.I ett internt projekts utvecklingsfas kan ett företag i vissa fall identifiera en immateriell tillgång och påvisa att tillgången kommer att generera sannolika framtida ekonomiska fördelar. Detta beror på att ett projekts utvecklingsfas har kommit längre än dess forskningsfas.

59.Exempel på utvecklingsverksamhet är

  1. utformningen, konstruktionen samt provningen av prototyper och modeller,

  2. utformningen av verktyg, jiggar, gjutformar och stansar enligt ny teknik,

  3. utformningen, uppförandet och driften av en pilotanläggning som inte är av tillräcklig storlek ekonomiskt för kommersiell produktion, och

  4. utformningen, konstruktionen och provningen av ett valt alternativ för nya eller förbättrade material, konstruktioner, produkter, processer, system eller tjänster.

60.För att visa hur en immateriell tillgång kommer att generera sannolika framtida ekonomiska fördelar uppskattar företaget de framtida ekonomiska fördelarna av tillgången i enlighet med principerna i IAS 36 Nedskrivningar. Om tillgången kommer att generera ekonomiska fördelar endast i kombination med andra tillgångar tillämpar företaget begreppet kassagenererande enheter i IAS 36.

61.Att ett företag har tillgång till de resurser som krävs för att färdigställa, använda och dra nytta av en immateriell tillgångs fördelar kan påvisas exempelvis genom en affärsplan, som visar vilka tekniska, finansiella och andra resurser som krävs, samt företagets förmåga att förfoga över dessa. I vissa fall visar ett företag att det har tillgång till extern finansiering genom ett lånelöfte från en finansiär.

62.Det går ofta att ta fram tillförlitliga uppgifter ur ett företags kalkylsystem om utgifterna för en internt upparbetad immateriell tillgång. Dessa utgifter kan vara löner och andra utgifter för upphovsrätter eller licenser eller för utveckling av programvara.

63.Internt upparbetade varumärken, utgivningsrätter för tidningar och publikationer, kundregister och liknande poster ska inte redovisas som immateriella tillgångar.

64.Utgifter för internt upparbetade varumärken, utgivningsrätter för tidningar och publikationer, kundregister och liknande poster kan inte särskiljas från utgifterna för att utveckla ett företags hela affärsverksamhet. Sådana utgifter redovisas därför inte som immateriella tillgångar.

Anskaffningsvärde för en internt upparbetad immateriell tillgång

65.Anskaffningsvärdet för en internt upparbetad immateriell tillgång är vad gäller punkt 24 summan av de utgifter som uppkommer från och med den tidpunkt då den immateriella tillgången först uppfyller kriterierna för redovisning i punkterna 21, 22 och 57. I punkt 71 förbjuds att utgifter som en gång redovisats som kostnad tas upp som en immateriell tillgång.

66.Anskaffningsvärdet för en internt upparbetad immateriell tillgång utgörs av samtliga direkt hänförbara utgifter som krävs för att skapa, framställa och färdigställa tillgången för användning på det sätt som företagsledningen avser. Exempel på direkt hänförbara utgifter är

  1. utgifter för material och tjänster som används eller förbrukas vid upparbetning av den immateriella tillgången,

  2. utgifter för ersättningar till anställda (enligt definition i IAS 19) som uppkommer vid upparbetning av den immateriella tillgången,

  3. avgifter för att registrera en juridisk rättighet, och

  4. avskrivningar på patent och licenser som används för att upparbeta den immateriella tillgången.

I IAS 23 anges kriterier för redovisning av ränta som en beståndsdel i anskaffningsvärdet för en internt upparbetad immateriell tillgång.

67.Följande ingår inte i anskaffningsvärdet för en internt upparbetad immateriell tillgång:

  1. försäljningsomkostnader, administrationsomkostnader och andra allmänna omkostnader, såvida inte dessa direkt kan hänföras till arbetet med att färdigställa tillgången för användning,

  2. identifierade ineffektiviteter och initiala rörelseförluster som företaget ådragit sig innan tillgången uppnår planerad prestanda, och

  3. utgifter för att utbilda personal för att använda tillgången.

Exempel som illustrerar punkt 65

Ett företag utvecklar en ny tillverkningsprocess. Under 20X5 ådrog sig företaget utgifter om 1.000 VE2 av vilka 900 VE uppstod före den 1 december 20X5 och 100 VE mellan den 1 december 20X5 och den 31 december 20X5. Företaget kan visa att kriterierna för att redovisa tillverkningsprocessen som en immateriell tillgång i rapporten över finansiell ställning uppfylls per den 1 december 20X5. Återvinningsvärdet av den kunskap som ingår i processen uppskattas till 500 VE (inklusive framtida utbetalningar för att färdigställa processen innan den är klar att använda).

Vid slutet av år 20X5 redovisas utgifterna för tillverkningsprocessen som en immateriell tillgång med ett anskaffningsvärde om 100 VE (utgifter som företaget haft från och med den tidpunkt då kriterierna för att ta upp tillgången i rapporten över finansiell ställning uppfylldes, det vill säga den 1 december 20X5). Utgifterna om 900 VE som företaget hade före den 1 december 20X5 redovisas som kostnad eftersom kriterierna för att ta upp dem som en immateriell tillgång inte uppfylldes förrän den 1 december 20X5. Dessa utgifter ingår inte i det anskaffningsvärde för tillverkningsprocessen som redovisas i rapporten över finansiell ställning.

Under år 20X6 ådrar sig företaget utgifter om 2.000 VE. Vid slutet av år 20X6 uppskattas återvinningsvärdet av den kunskap som ingår i processen till 1.900 VE (inklusive framtida utbetalningar för att färdigställa processen innan den är klar att använda).

Vid slutet av år 20X6 är anskaffningsvärdet för processen 2.100 VE (100 VE som togs upp som tillgång vid slutet av år 20X5 och 2.000 VE som tas upp som tillgång under år 20X6). Företaget redovisar en nedskrivning om 200 VE för att justera det redovisade värdet för processen innan nedskrivningen (2.100 VE) till återvinningsvärdet (1.900 VE). Nedskrivningen återförs under en kommande period om kriterierna för återföring av nedskrivning enligt IAS 36 är uppfyllda.

I denna standard anges monetära belopp i ”valutaenheter” (VE).

Redovisning som kostnad

68.Utgifter för en immateriell post ska redovisas som kostnad då de uppkommer, såvida inte

  1. de utgör en del av anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång som uppfyller kriterierna för att redovisas som tillgång (se punkterna 18–67), eller

  2. posten har förvärvats i ett rörelseförvärv och inte kan redovisas som en immateriell tillgång. Om så är fallet utgör de en del av det belopp som redovisas som goodwill per förvärvstidpunkten (se IFRS 3).

69.I vissa fall ådrar sig företaget utgifter i syfte att erhålla framtida ekonomiska fördelar utan att en immateriell tillgång eller annan tillgång förvärvats eller skapats som kan tas upp i rapporten över finansiell ställning. När det gäller varor redovisar företaget sådana utgifter som kostnader när det har rätt att förfoga över varorna. När det gäller tjänster redovisar företaget utgifterna som kostnader när det erhåller tjänsterna. Exempelvis redovisas forskningsutgifter som kostnader när de uppkommer (se punkt 54), förutom när de förvärvas som en del av ett rörelseförvärv. Exempel på andra utgifter som redovisas som kostnader då de uppkommer är följande:

  1. Utgifter för etablering av verksamheter, såvida inte dessa utgifter inbegrips i anskaffningsvärdet för en materiell anläggningstillgång enligt IAS 16. Utgifter för etablering av verksamheter kan bestå av advokatarvoden och administrativa utgifter för bildande av en juridisk person, utgifter för att etablera en ny anläggning eller företagsenhet eller utgifter för att inleda nya verksamheter eller lansera nya produkter eller processer.

  2. Utgifter för utbildning.

  3. Utgifter för annonsering och säljfrämjande åtgärder (inklusive postorderkataloger).

  4. Utgifter för omlokalisering eller omorganisation av delar av ett företag eller hela företaget.

69A.Ett företag har rätt att förfoga över varor när det har äganderätten till dem. Det har också rätt att förfoga över varor när dessa har tillverkats av en leverantör i enlighet med villkoren i ett varukontrakt och företaget kan kräva att de levereras i utbyte mot betalning. Tjänster mottages när de utförs av en leverantör i enlighet med ett kontrakt om leverans till företaget och inte när företaget använder dem för att tillhandahålla en annan tjänst, till exempel att leverera en annons till kunder.

70.Punkt 68 hindrar inte att ett företag redovisar en förskottsbetalning som en tillgång när betalning för varor har gjorts innan företaget fått rätt att förfoga över dessa varor. Punkt 68 hindrar inte heller att ett företag redovisar en förskottsbetalning som en tillgång när betalning för tjänster har gjorts innan företaget mottar dessa tjänster.

Kostnadsförda utgifter får inte tas upp som tillgångar i rapporten över finansiell ställning

71.Utgifter avseende en immateriell post som vid första redovisningstillfället redovisades som kostnad ska inte senare redovisas som en del av anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång.

Värdering efter det första redovisningstillfället

72.Ett företag ska som sin redovisningsprincip välja antingen anskaffningsvärdemetoden i punkt 74 eller omvärderingsmetoden i punkt 75. Om en immateriell tillgång redovisas med omvärderingsmetoden ska alla de andra tillgångarna i samma tillgångsslag också redovisas med samma metod, såvida det inte saknas en aktiv marknad för dessa tillgångar.

73.Med ett slag av immateriella tillgångar avses en grupp tillgångar som har liknande beskaffenhet och användning i ett företags verksamhet. Posterna i ett slag av immateriella tillgångar omvärderas samtidigt för att undvika selektiv omvärdering av tillgångar och en rapportering av belopp i de finansiella rapporterna som blir en blandning av anskaffningsvärden och värden vid olika tidpunkter.

Anskaffningsvärdemetoden

74.Efter det första redovisningstillfället ska en immateriell tillgång tas upp i rapporten över finansiell ställning till anskaffningsvärdet efter avdrag för ackumulerade avskrivningar och ackumulerade nedskrivningar.

Omvärderingsmetoden

75.Efter det första redovisningstillfället ska en immateriell tillgång tas upp i rapporten över finansiell ställning till ett omvärderat belopp, som är det verkliga värdet vid omvärderingstidpunkten efter avdrag för tillkommande ackumulerade avskrivningar och tillkommande ackumulerade nedskrivningar. Vad det gäller omvärderingar enligt denna standard ska verkligt värde värderas genom hänvisning till en aktiv marknad. Omvärderingar ska göras så regelbundet att, per rapportperiodens slut, tillgångens redovisade värde inte skiljer sig väsentligt från dess verkliga värde.

76.Omvärderingsmetoden tillåter inte

  1. omvärdering av immateriella tillgångar som inte tidigare har redovisats som tillgångar, eller

  2. att immateriella tillgångar redovisas till andra belopp än anskaffningsvärde vid första redovisningstillfället.

77.Omvärderingsmetoden tillämpas sedan en tillgång har redovisats till anskaffningsvärdet vid första redovisningstillfället. Men om bara en del av utgiften för en immateriell tillgång redovisas som tillgång, eftersom tillgången inte uppfyllde redovisningskriterierna förrän en bit in i processen (se punkt 65), kan omvärderingsmetoden tillämpas på tillgången i sin helhet. Dessutom kan omvärderingsmetoden tillämpas på en immateriell tillgång som erhölls genom ett statligt bidrag och som redovisades till ett symboliskt belopp (se punkt 44).

78.Aktiva marknader är sällsynta för immateriella tillgångar, även om de kan förekomma. I vissa jurisdiktioner kan det exempelvis finnas aktiva marknader för fritt överlåtbara taxilicenser, fiskelicenser eller tillverkningskvoter. Emellertid kan en aktiv marknad inte finnas för varumärken, utgivningsrätter för tidningar, publiceringsrättigheter till musik och film, patent och varunamn, eftersom varje sådan tillgång är unik. Dessutom, trots att immateriella tillgångar köps och säljs, förhandlas avtal fram mellan enskilda köpare och säljare, och transaktioner sker tämligen sällan. Av dessa orsaker kan det vara så att ett betalat pris för en tillgång inte utgör tillräckligt belägg för det verkliga värdet på en annan tillgång. Dessutom är dessa priser sällan tillgängliga för allmänheten.

79.Hur ofta omvärderingar sker beror på hur mycket ifrågavarande immateriella tillgångars verkliga värden skiftar. Om det verkliga värdet för en omvärderad tillgång skiljer sig väsentligt från det redovisade värdet krävs ytterligare omvärdering. För vissa immateriella tillgångar kan det ske betydande och kraftiga rörelser i det verkliga värdet, vilket kräver årliga omvärderingar. För immateriella tillgångar vars verkliga värden endast förändras i obetydlig grad behöver inte omvärderingar göras lika ofta.

80.När en immateriell tillgång omvärderas ska den tillgångens redovisade värde justeras till det omvärderade beloppet. Vid tidpunkten för omvärderingen behandlas tillgången på något av följande sätt:

  1. Det redovisade bruttovärdet justeras så att det överensstämmer med omvärderingen av tillgångens redovisade värde. Det redovisade bruttovärdet får exempelvis omräknas med hänvisning till observerbara marknadsdata eller omräknas i proportion till förändringen av det redovisade värdet. Den ackumulerade avskrivningen vid tidpunkten för omvärderingen justeras så att den motsvarar skillnaden mellan det redovisade bruttovärdet och tillgångens redovisade värde efter beaktande av ackumulerade nedskrivningar.

  2. Den ackumulerade avskrivningen elimineras mot tillgångens redovisade bruttovärde.

Beloppet på justeringen av ackumulerad avskrivning utgör en del av den ökning eller minskning av det redovisade värdet som redovisas i enlighet med punkterna 85 och 86.

81.Om en immateriell tillgång i ett slag av omvärderade immateriella tillgångar inte kan omvärderas, eftersom det inte finns någon aktiv marknad för tillgången i fråga, ska tillgången redovisas till sitt anskaffningsvärde efter avdrag för ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar.

82.Om en omvärderad immateriell tillgångs verkliga värde inte längre kan värderas genom hänvisning till en aktiv marknad, ska tillgångens redovisade värde vara det omvärderade värdet vid tidpunkten för den senaste omvärderingen genom hänvisning till en aktiv marknad, efter avdrag för eventuella tillkommande ackumulerade avskrivningar och eventuella tillkommande ackumulerade nedskrivningar.

83.Förhållandet att det inte längre finns en aktiv marknad för en omvärderad immateriell tillgång kan tyda på att tillgången kan ha gått ned i värde och att detta måste prövas enligt IAS 36.

84.Om tillgångens verkliga värde kan värderas genom hänvisning till en aktiv marknad vid en följande värderingstidpunkt, tillämpas omvärderingsmetoden från och med detta datum.

85.Om en immateriell tillgångs redovisade värde stiger till följd av en omvärdering, ska ökningen redovisas i övrigt totalresultat och ackumuleras i eget kapital under rubriken omvärderingsreserv. Dock ska ökningen redovisas i resultatet till den del den återför en värdeminskning till följd av en tidigare omvärdering av samma tillgång, som tidigare redovisats i resultatet.

86.Om en immateriell tillgångs redovisade värde minskar som följd av en omvärdering, ska minskningen redovisas i resultatet. Dock ska minskningen redovisas i övrigt totalresultat till den del det finns något kreditsaldo i omvärderingsreserven vad gäller den tillgången. Den minskning som redovisas i övrigt totalresultat minskar det belopp som ackumulerats i eget kapital under rubriken omvärderingsreserv.

87.Den ackumulerade omvärderingsreserv som ingår i eget kapital kan överföras direkt till balanserade vinstmedel när överskottet realiseras. Hela överskottet kan realiseras vid tillgångens utrangering eller avyttring. En del av överskottet kan emellertid realiseras när tillgången används av företaget. I ett sådant fall är det realiserade överskottet skillnaden mellan avskrivning baserad på tillgångens omvärderade redovisade värde och den avskrivning som skulle ha redovisats baserat på tillgångens anskaffningsvärde. Överföringen från omvärderingsreserven till balanserade vinstmedel görs inte via resultatet.

Nyttjandeperiod

88.Ett företag ska bedöma huruvida en immateriell tillgångs nyttjandeperiod är bestämbar eller obestämbar och, i det fall den är bestämbar, nyttjandeperiodens längd eller antalet produktionsenheter eller motsvarande som utgör denna nyttjandeperiod. Företaget ska betrakta den immateriella tillgångens nyttjandeperiod som obestämbar när, baserat på en analys av alla relevanta faktorer, det inte finns någon förutsägbar gräns för den tidsperiod under vilken tillgången väntas generera nettoinbetalningar för företaget.

89.Redovisningen av en immateriell tillgång bygger på dess nyttjandeperiod. En immateriell tillgång med en bestämbar nyttjandeperiod skrivs av (se punkterna 97–106) och en immateriell tillgång med en obestämbar nyttjandeperiod skrivs inte av (se punkterna 107–110). I de exempel som åtföljer denna standard åskådliggörs hur nyttjandeperioden fastställs för olika immateriella tillgångar samt den efterföljande redovisningen av dessa tillgångar, baserat på fastställandena av nyttjandeperiod.

90.Vid fastställande av nyttjandeperioden för en immateriell tillgång beaktas ett flertal faktorer, inklusive

  1. företagets förväntade användning av tillgången och om tillgången skulle kunna utnyttjas effektivt av en annan företagsledning,

  2. typiska produktlivscykler för tillgången och allmänt tillgänglig information om uppskattade nyttjandeperioder för liknande tillgångar som används på liknande sätt,

  3. teknisk, kommersiell eller andra typer av inkurans,

  4. stabiliteten i den bransch där tillgången används och förändringar i efterfrågan på marknaden för de produkter eller tjänster som produceras med tillgången,

  5. konkurrenters eller potentiella konkurrenters väntade åtgärder,

  6. nivån på de underhållsutgifter som krävs för att erhålla de förväntade framtida ekonomiska fördelarna från tillgången samt företagets förmåga och avsikt att uppnå en sådan nivå,

  7. den period företaget har kontroll över tillgången samt rättsliga eller liknande gränser för tillgångens användning, såsom sluttid för hyresavtal förknippade med tillgången, och

  8. om tillgångens nyttjandeperiod är beroende av nyttjandeperioden för andra tillgångar som företaget innehar.

91.Begreppet ”obestämbar” innebär inte ”oändlig”. En immateriell tillgångs nyttjandeperiod återspeglar endast den nivå av framtida underhållsutgifter som behövs för att bibehålla tillgångens prestanda enligt bedömningen vid den tidpunkt när tillgångens nyttjandeperiod uppskattades, och företagets förmåga och avsikt att uppnå en sådan nivå. En slutsats att en immateriell tillgångs nyttjandeperiod är obestämbar bör inte bero på planerade framtida utgifter som överstiger dem som krävs för att bibehålla tillgångens ursprungliga prestanda.

92.Med tanke på de snabba teknikförändringar som varit riskerar programvara och många andra immateriella tillgångar att bli tekniskt förlegade. Nyttjandeperioden för sådana tillgångar är därför ofta kort. En förväntad framtida minskning av försäljningspriset för en artikel som tillverkas med hjälp av en immateriell tillgång kan vara ett uttryck för en förväntan om att tillgången kommer att bli tekniskt eller kommersiellt omodern, vilket i sin tur kan indikera att de framtida ekonomiska fördelar som tillgången ger kommer att minska.

93.En immateriell tillgångs nyttjandeperiod kan vara mycket lång eller till och med obestämbar. Osäkerhet motiverar att en immateriell tillgångs nyttjandeperiod uppskattas på ett försiktigt sätt, men inte att en orealistiskt kort nyttjandeperiod väljs.

94.Nyttjandeperioden för en immateriell tillgång som uppkommer ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter ska inte överstiga den period som omfattas av de avtalsenliga eller andra juridiska rättigheterna, men kan understiga den beroende på den period över vilken företaget väntar sig att använda tillgången. Om de avtalsenliga eller andra juridiska rättigheterna gäller en begränsad period som kan förlängas, ska nyttjandeperioden för den immateriella tillgången innefatta den förlängningsperioden eller de förlängningsperioderna endast om det finns belägg för att företaget kan förlänga perioden för de avtalsenliga eller andra juridiska rättigheterna utan betydande utgifter. Nyttjandeperioden för en återköpt rättighet som redovisas som en immateriell tillgång i ett rörelseförvärv är återstående avtalstid för det avtal i vilket rättigheten tilldelades och ska inte innefatta förlängningsperioder.

95.Det kan finnas både ekonomiska och rättsliga faktorer som påverkar en immateriell tillgångs nyttjandeperiod. Ekonomiska faktorer bestämmer den period under vilken företaget kommer att erhålla framtida ekonomiska fördelar. Rättsliga faktorer kan begränsa den period över vilken företaget förfogar över dessa fördelar. Nyttjandeperioden är den kortaste av de perioder som fastställs på grundval av dessa faktorer.

96.Förekomsten av följande faktorer, bland andra, tyder på att ett företag skulle kunna förlänga de avtalsenliga eller andra juridiska rättigheterna utan betydande utgifter:

  1. det finns belägg för, möjligen baserat på erfarenhet, att de avtalsenliga eller andra juridiska rättigheterna kommer att förlängas. Om förlängning beror på samtycke från tredje part, innefattar detta belägg för att denna tredje part kommer att ge sitt samtycke,

  2. det finns belägg för att eventuella villkor som krävs för förlängning kommer att uppfyllas, och

  3. företagets utgifter för förlängning är inte betydande i förhållande till de framtida ekonomiska fördelar som väntas tillfalla företaget vid förlängningen.

Om utgifterna för förlängning är betydande i förhållande till de framtida ekonomiska fördelar som väntas tillfalla företaget vid förlängning, motsvarar ”förlängningsutgiften”, i allt väsentligt, utgiften för att förvärva en ny immateriell tillgång per förlängningsdatumet.

Immateriella tillgångar med bestämbara nyttjandeperioder

Avskrivningstid och avskrivningsmetod

97.Det avskrivningsbara beloppet för en immateriell tillgång med bestämbar nyttjandeperiod ska fördelas på ett systematiskt sätt över nyttjandeperioden. Avskrivning ska börja när tillgången kan användas, det vill säga när den befinner sig på den plats och i det skick som krävs för att kunna användas på det sätt som företagsledningen avser. Avskrivning ska upphöra vid den tidigare av följande tidpunkter: då tillgången klassificeras som att den innehas för försäljning (eller ingår i en avyttringsgrupp klassificerad som att den innehas för försäljning) i enlighet med IFRS 5 och det datum tillgången tas bort från rapporten över finansiell ställning. Den avskrivningsmetod som används ska återspegla mönstret för hur tillgångens framtida ekonomiska fördelar väntas bli förbrukade av företaget. Om detta mönster inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt, ska avskrivning ske linjärt. Avskrivningsbeloppet för varje period ska redovisas i resultatet, såvida det inte enligt denna eller någon annan standard får eller ska ingå i det redovisade värdet för en annan tillgång.

98.Olika avskrivningsmetoder kan användas för att systematiskt fördela en tillgångs avskrivningsbara belopp över nyttjandeperioden. Metoderna omfattar den linjära avskrivningsmetoden samt den degressiva och den produktionsberoende metoden. Metod väljs utifrån förväntad förbrukning av de förväntade framtida ekonomiska fördelar som är förknippade med tillgången och tillämpas konsekvent från en period till en annan, såvida det inte sker en förändring i den förväntade förbrukningen av dessa framtida ekonomiska fördelar.

98A.Det antas, om inte annat kan påvisas, att det är olämpligt att grunda en avskrivningsmetod på de intäkter som genereras av den verksamhet som innefattar användning av en immateriell tillgång. Intäkterna av en verksamhet som innefattar användning av en immateriell tillgång beror ofta även på andra faktorer som inte är direkt kopplade till förbrukningen av de ekonomiska fördelarna av den immateriella tillgången. Intäkterna är till exempel beroende av andra ingående resurser och processer, marknadsföringsinsatser och ändrade försäljningsvolymer och priser. Intäkternas priskomponent kan påverkas av inflation, vilken helt saknar samband med hur tillgången i fråga utnyttjas. Detta antagande kan bara frångås under följande, begränsade omständigheter:

  1. om den immateriella tillgången uttrycks som ett intäktsmått enligt punkt 98C, eller

  2. om det går att visa att det finns en stark korrelation mellan intäkterna i fråga och förbrukningen av de ekonomiska fördelarna av den immateriella tillgången.

98B.Vid valet av en lämplig avskrivningsmetod enligt punkt 98 kan företaget fastställa vilken som är den viktigaste begränsande faktorn hos en given immateriell tillgång. Ett kontrakt kan t.ex. reglera företagets rätt att utnyttja en viss immateriell tillgång i ett visst antal år (tidsbegränsning), som antal producerade enheter eller som ett fast belopp för total genererad inkomst. Identifieringen av den viktigaste begränsande faktorn kan fungera som utgångspunkt för identifieringen av lämpligt underlag för avskrivning, men det är också tillåtet att använda ett annat underlag om det bättre speglar den förväntade förbrukningen av tillgångens ekonomiska fördelar.

98C.Om den viktigaste begränsande faktorn för utnyttjandet av en immateriell tillgång är att ett visst inkomstbelopp uppnås kan den genererade inkomsten således användas som ett lämpligt underlag för avskrivning. Ett företag kan till exempel förvärva en koncession att prospektera efter och utvinna guld från en viss fyndighet, och man kan då skriva in i kontraktet att koncessionen löper ut när ett på förhand fastställt totalt inkomstbelopp har uppnåtts (t.ex. att guldutvinningen får fortsätta tills försäljningen av guldet inbringat inkomster om 2 miljarder VE), snarare än att sätta en gräns i form av en tidsperiod eller en kvantitet guld som får utvinnas. Som ett annat exempel kan rätten att sköta avgiftsupptagningen för en tullbelagd väg grundas på ett bestämt totalbelopp i inkomster (de totala inkomsterna kan t.ex. fastställas i kontraktet till 100 miljoner VE). Om ett inkomstbelopp har fastställts som den viktigaste begränsande faktorn i kontraktet för utnyttjandet av en immateriell tillgång kan således genererade inkomster vara ett lämpligt underlag för avskrivningen av den immateriella tillgången, förutsatt att kontraktet anger ett fast totalt inkomstbelopp på vilket en sådan avskrivning kan grundas.

99.Avskrivningar redovisas vanligen i resultatet. Dock utnyttjas de framtida ekonomiska fördelar som är förknippade med en tillgång ibland i tillverkning av andra tillgångar. I detta fall utgör avskrivningsbeloppen en del av anskaffningsvärdet för de andra tillgångarna och ingår i deras redovisade värde. Exempelvis inbegrips avskrivningar på immateriella tillgångar som används i en tillverkningsprocess i det redovisade värdet på varulager (se IAS 2 Varulager).

Restvärde

100.Restvärdet för en immateriell tillgång med bestämbar nyttjandeperiod ska antas vara noll, såvida inte

  1. det finns ett åtagande av en tredje part att köpa tillgången vid nyttjandeperiodens slut, eller

  2. det finns en aktiv marknad (enligt definitionen i IFRS 13) för tillgången och

    1. restvärde kan fastställas genom hänvisning till denna marknad, och

    2. det är sannolikt att en sådan marknad kommer att finnas vid slutet av tillgångens nyttjandeperiod.

101.Det avskrivningsbara beloppet för en tillgång med bestämbar nyttjandeperiod fastställs efter avdrag för dess restvärde. Ett restvärde större än noll tyder på att ett företag räknar med att avyttra den immateriella tillgången före slutet på dess ekonomiska livslängd.

102.En uppskattning av en tillgångs restvärde baseras på återvinningsvärdet vid avyttring, genom användande av de priser som vid tidpunkten för uppskattningen råder vid försäljning av en liknande tillgång som har nått slutet av sin nyttjandeperiod och som använts under liknande förhållanden som de under vilka tillgången i fråga kommer att användas. Restvärdet omprövas minst i slutet av varje räkenskapsår. En ändring av tillgångens restvärde redovisas som en ändring i en uppskattning och bedömning i enlighet med IAS 8 Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel.

103.En immateriell tillgångs restvärde kan ökas till ett belopp som är lika med eller högre än tillgångens redovisade värde. Om detta sker är tillgångens avskrivning noll, såvida inte och fram till att dess restvärde senare minskar till ett belopp lägre än tillgångens redovisade värde.

Omprövning av avskrivningstid och avskrivningsmetod

104.Avskrivningstiden och avskrivningsmetoden för en immateriell tillgång med bestämbar nyttjandeperiod ska omprövas minst i slutet av varje räkenskapsår. Om tillgångens förväntade nyttjandeperiod skiljer sig från tidigare bedömningar, ska avskrivningstiden ändras i enlighet med detta. Om en förändring inträffat i den förväntade förbrukningen av de framtida ekonomiska fördelar som är förknippade med tillgången ska avskrivningsmetoden ändras så att den återspeglar den ändrade förbrukningen. Sådana förändringar ska redovisas som ändringar i uppskattningar och bedömningar i enlighet med IAS 8.

105.Under en immateriell tillgångs livslängd kan det bli uppenbart att bedömningen av nyttjandeperioden inte är korrekt. En nedskrivning kan exempelvis tyda på att avskrivningstiden behöver ändras.

106.Med tiden kan det sätt på vilket en immateriell tillgångs framtida ekonomiska fördelar förväntas tillfalla företaget förändras. Det kan exempelvis bli uppenbart att en degressiv avskrivningsmetod är mer korrekt än en linjär avskrivningsmetod. Ett annat exempel är om användande av rättigheter knutna till en licens senareläggs i avvaktan på andra inslag i affärsplanen. I detta fall kanske företaget inte får del av de ekonomiska fördelarna av tillgången förrän under senare perioder.

Immateriella tillgångar med obestämbara nyttjandeperioder

107.En immateriell tillgång med obestämbar nyttjandeperiod ska inte skrivas av.

108.I enlighet med IAS 36 krävs av ett företag att det prövar om det föreligger en värdenedgång för en immateriell tillgång med obestämbar nyttjandeperiod genom att jämföra dess återvinningsvärde med dess redovisade värde

  1. årligen, och

  2. närhelst det finns tecken på en värdenedgång för den immateriella tillgången.

Omprövning av bedömning av nyttjandeperiod

109.Nyttjandeperioden för en immateriell tillgång som inte skrivs av ska omprövas varje period för att fastställa huruvida händelser och omständigheter fortsätter att stödja en bedömning om en obestämbar nyttjandeperiod för denna tillgång. Om de inte gör det ska den ändrade bedömningen av nyttjandeperioden från obestämbar till bestämbar redovisas som en ändring i en uppskattning och bedömning i enlighet med IAS 8.

110.I enlighet med IAS 36 är en ändrad bedömning av nyttjandeperioden för en immateriell tillgång som bestämbar i stället för obestämbar ett tecken på att värdet på tillgången kan ha gått ned. Följden är att företaget prövar tillgången för värdenedgång genom att jämföra tillgångens återvinningsvärde, fastställt enligt IAS 36, med dess redovisade värde, och redovisar eventuell del av redovisat värde som överstiger återvinningsvärdet som en värdenedgång.

Möjlighet att återvinna det redovisade värdet – värdenedgångar

111.För att fastställa om en immateriell tillgång har gått ned i värde tillämpar ett företag IAS 36. I IAS 36 anges när och hur ett företag omprövar sina tillgångars redovisade värden, hur det fastställer återvinningsvärdet på en tillgång och när det gör en nedskrivning eller återför en sådan.

Utrangeringar och avyttringar

112.En immateriell tillgång ska tas bort från rapporten över finansiell ställning

  1. vid utrangering eller avyttring, eller

  2. när inga framtida ekonomiska fördelar väntas från användning eller utrangering/avyttring av tillgången.

113.Den vinst eller förlust som uppkommer när en immateriell tillgång tas bort från rapporten över finansiell ställning ska bestämmas som skillnaden mellan varje inkomst netto från avyttringen och tillgångens redovisade värde. Den ska redovisas i resultatet när tillgången tas bort från rapporten över finansiell ställning (såvida inte IFRS 16 kräver annan behandling vid ett sale and leaseback-avtal). Vinster ska inte klassificeras som intäkt.

114.En immateriell tillgång kan avyttras på olika sätt (exempelvis genom försäljning, genom ingående av ett finansiellt leasingavtal eller genom gåva). Datumet för avyttring av en immateriell tillgång är det datum då mottagaren får kontroll över tillgången i enlighet med kraven för att avgöra när ett prestationsåtagande fullgjorts i IFRS 15. IFRS 16 gäller vid avyttring genom ett sale and leaseback-avtal.

115.Om, enligt redovisningsprincipen i punkt 21, ett företag i det redovisade värdet för en tillgång räknar in utgiften för att byta ut en del av en immateriell tillgång, tar det bort det redovisade värdet för den utbytta delen från rapporten över finansiell ställning. Om det inte är praktiskt genomförbart för ett företag att fastställa det redovisade värdet för den utbytta delen, kan det använda anskaffningsvärdet för den nya delen som indikation på vad anskaffningsvärdet var för den utbytta delen när den förvärvades eller upparbetades internt.

115A.När det gäller en återköpt rättighet i ett rörelseförvärv och om rättigheten därefter åter utges (säljs) till tredje part ska hänförligt redovisat värde användas vid fastställande av vinsten eller förlusten vid nytt utgivande.

116.Det ersättningsbelopp som ska inkluderas i den vinst eller förlust som blir följden när en immateriell tillgång tas bort från rapporten över finansiell ställning ska fastställas i enlighet med kraven för fastställande av transaktionspriset i punkterna 47–72 i IFRS 15. Senare ändringar av det uppskattade ersättningsbelopp som ingår i vinsten eller förlusten ska redovisas i enlighet med kraven för förändringar i transaktionspriser i IFRS 15.

117.Avskrivning av en immateriell tillgång med bestämbar nyttjandeperiod upphör inte när den immateriella tillgången inte längre nyttjas, om den inte blivit helt avskriven eller om den klassificeras som att den innehas för försäljning (eller ingår i en avyttringsgrupp klassificerad som att den innehas för försäljning) i enlighet med IFRS 5.

Upplysningar

Allmänt

118.Ett företag ska lämna följande upplysningar för varje slag av immateriell tillgång, uppdelade på internt upparbetade immateriella tillgångar och andra immateriella tillgångar:

  1. huruvida nyttjandeperioderna är obestämbara eller bestämbara och, i de fall de är bestämbara, de tillämpade nyttjandeperioderna eller de tillämpade avskrivningssatserna,

  2. de avskrivningsmetoder som används för immateriella tillgångar med bestämbara nyttjandeperioder,

  3. det redovisade bruttovärdet och eventuella ackumulerade avskrivningar (tillsammans med ackumulerade nedskrivningar) vid periodens början och slut,

  4. i vilka poster i rapporten över totalresultat som eventuella avskrivningar av immateriella tillgångar ingår,

  5. en avstämning av det redovisade värdet vid periodens början och slut som visar

    1. tillägg, med angivelser för sig av tillägg genom intern utveckling, tillägg som förvärvats separat och tillägg som förvärvats i rörelseförvärv,

    2. tillgångar klassificerade som att de innehas för försäljning eller som ingår i en avyttringsgrupp klassificerad som att den innehas för försäljning i enlighet med IFRS 5 och andra avyttringar,

    3. ökningar eller minskningar under perioden, som är följden av omvärderingar enligt punkterna 75, 85 och 86 och av nedskrivningar som redovisats eller återförts i övrigt totalresultat i enlighet med IAS 36 (i förekommande fall),

    4. (eventuella) nedskrivningar som redovisas i periodens resultat enligt IAS 36,

    5. (eventuella) nedskrivningar som återförts i periodens resultat enligt IAS 36,

    6. periodens eventuella avskrivningar,

    7. nettot av valutakursdifferenser som uppkommit vid omräkning av de finansiella rapporterna till rapporteringsvalutan, och vid omräkningen av en utlandsverksamhet till företagets rapporteringsvaluta, och

    8. andra ändringar av det redovisade värdet under perioden.

119.Med ett slag av immateriella tillgångar avses en grupp tillgångar som har liknande beskaffenhet och användning i ett företags verksamhet. Exempel på olika slag av immateriella tillgångar kan innefatta

  1. varumärken,

  2. utgivningsrätter för tidningar och publikationer,

  3. programvara,

  4. licenser och franchiseavtal,

  5. upphovsrätter, patent och liknande rättigheter samt andra immateriella rättigheter,

  6. recept, formler, modeller, mönster och prototyper, och

  7. immateriella tillgångar under utveckling.

De ovan nämnda slagen av immateriella tillgångar delas upp eller redovisas tillsammans i mindre respektive större grupper om detta ger användarna av de finansiella rapporterna mer relevant information.

120.Ett företag upplyser om immateriella tillgångar som har minskat i värde enligt IAS 36, utöver den information som krävs i punkt 118 e iii–v.

121.I IAS 8 krävs att ett företag upplyser om slaget av och beloppet för en ändring i en uppskattning och bedömning som har en väsentlig effekt under aktuell period eller väntas få en väsentlig effekt under följande perioder. Sådana upplysningar kan vara en följd av ändringar av

  1. bedömningen av en immateriell tillgångs nyttjandeperiod,

  2. avskrivningsmetoden, eller

  3. restvärden.

122.Ett företag ska också lämna följande upplysningar:

  1. för en immateriell tillgång som bedöms ha obestämbar nyttjandeperiod, tillgångens redovisade värde och de faktorer som stöder bedömningen att nyttjandeperioden är obestämbar. När dessa skäl anges ska företaget beskriva den eller de faktorer som spelade en betydande roll vid bestämmandet att tillgången har obestämbar nyttjandeperiod,

  2. en beskrivning av, det redovisade värdet för och kvarstående avskrivningstid för varje immateriell tillgång för sig som är väsentlig för företagets finansiella rapporter,

  3. för immateriella tillgångar som förvärvas med ett statligt bidrag och tas upp till verkligt värde vid första redovisningstillfället (se punkt 44),

    1. tillgångarnas verkliga värde vid första redovisningstillfället,

    2. deras redovisade värde, och

    3. huruvida de värderas enligt anskaffningsvärdemetoden eller omvärderingsmetoden efter första redovisningstillfället,

  4. förekomsten av och redovisade värden för immateriella tillgångar för vilka äganderätten är inskränkt och de redovisade värdena för immateriella tillgångar ställda som säkerhet för skulder,

  5. beloppet av avtalsenliga åtaganden om förvärv av immateriella tillgångar.

123.När ett företag beskriver den faktor eller de faktorer som spelade en betydande roll för att bestämma att nyttjandeperioden för en immateriell tillgång är obestämbar, beaktar det de faktorer som anges i punkt 90.

Immateriella tillgångar som efter det första redovisningstillfället värderas enligt omvärderingsmetoden

124.Om immateriella tillgångar redovisas till omvärderade belopp ska ett företag lämna följande upplysningar:

  1. För varje slag av immateriella tillgångar

    1. tidpunkten för när omvärderingen börjar gälla,

    2. det redovisade värdet för omvärderade immateriella tillgångar, och

    3. det belopp som hade redovisats om det omvärderade immateriella tillgångsslaget hade redovisats efter det första redovisningstillfället enligt anskaffningsvärdemetoden i punkt 74.

  2. Det belopp i en omvärderingsreserv som är hänförligt till immateriella tillgångar vid periodens början och slut, med angivande av periodens förändringar och eventuella begränsningar av möjligheten att dela ut saldot till aktieägare.

  3. [utgått]

125.Det kan vara nödvändigt att slå samman de omvärderade tillgångsslagen till större poster i upplysningssyfte. Dock slås inte slag samman om det skulle resultera i en sammanslagning av immateriella tillgångar som innefattar belopp som beräknas enligt både anskaffningsvärde- och omvärderingsmetoden.

Utgifter för forskning och utveckling

126.Ett företag ska upplysa om det totala belopp av utgifter för forskning och utveckling som redovisas som kostnad under perioden.

127.Utgifter för forskning och utveckling innefattar samtliga utgifter som direkt kan hänföras till forsknings- eller utvecklingsverksamhet (se punkterna 66 och 67 för vägledning om vilka utgiftsslag som inkluderas i upplysningskravet i punkt 126).

Övrig information

128.Ett företag uppmuntras att, men behöver inte, lämna följande upplysningar:

  1. en beskrivning av varje helt avskriven immateriell tillgång som fortfarande används, och

  2. en kortfattad beskrivning av betydande immateriella tillgångar över vilka företaget har kontroll, men som inte redovisas som tillgångar, eftersom de inte uppfyller kriterierna för detta i denna standard eller eftersom de förvärvades eller upparbetades innan den version av IAS 38 Immateriella tillgångar som utfärdades 1998 hade trätt i kraft.

Övergångsbestämmelser och ikraftträdande

129.har upphävts.

130.Ett företag ska tillämpa denna standard

  1. för redovisningen av immateriella tillgångar som förvärvats i rörelseförvärv för vilka avtalsdatum är den 31 mars 2004 eller senare, och

  2. för redovisningen av alla andra immateriella tillgångar framåtriktat från början av det första räkenskapsår som börjar den 31 mars 2004 eller senare. Sålunda ska företaget inte justera det redovisade värdet för immateriella tillgångar som redovisas per detta datum. Dock ska företaget, per detta datum, tillämpa denna standard för att på nytt bedöma nyttjandeperioderna för sådana immateriella tillgångar. Om, till följd av denna nya bedömning, företaget ändrar sin bedömning av en tillgångs nyttjandeperiod, ska ändringen redovisas som en ändring i en uppskattning och bedömning i enlighet med IAS 8.

130A.Ett företag ska tillämpa ändringarna i punkt 2 för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2006 eller senare. Om ett företag tillämpar IFRS 6 för en tidigare period, ska dessa ändringar tillämpas för denna tidigare period.

130B.IAS 1 Utformning av finansiella rapporter (enligt omarbetning 2007) innebar en ändring av terminologin i alla IFRS. Dessutom ändrades punkterna 85, 86 och 118 e iii. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2009 eller senare. Om ett företag tillämpar IAS 1 (enligt omarbetning 2007) för en tidigare period ska ändringarna tillämpas för denna tidigare period.

130C.IFRS 3 (enligt omarbetning 2008) innebar att punkterna 12, 33–35, 68, 69, 94 och 130 ändrades, att punkterna 38 och 129 ströks och att punkt 115A lades till. Förbättringar av IFRS, som utfärdades i april 2009, innebar att punkterna 36 och 37 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar framåtriktat för räkenskapsår som börjar den 1 juli 2009 eller senare. Därför ska belopp som redovisats för immateriella tillgångar och goodwill i tidigare rörelseförvärv inte justeras. Om ett företag tillämpar IFRS 3 (enligt omarbetning 2008) för en tidigare period ska det tillämpa ändringarna även för denna tidigare period och upplysa om detta.

130D.Punkterna 69, 70 och 98 ändrades och punkt 69A lades till genom Förbättringar av IFRS, utfärdad i maj 2008. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2009 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar ändringarna för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

130E.har upphävts.

130F.IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, utfärdade i maj 2011, ändrade punkt 3 e. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

130G.IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 8, 33, 47, 50, 75, 78, 82, 84, 100 och 124 ändrades och att punkterna 39–41 och 130E ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

130H.Genom Den årliga förbättringscykeln 2010–2012 för IFRS-standarder, som utfärdades i december 2013, ändrades punkt 80. Ett företag ska tillämpa denna ändring för räkenskapsår som börjar den 1 juli 2014 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar denna ändring för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

130I.Ett företag ska tillämpa den ändring som gjordes genom Den årliga förbättringscykeln 2010–2012 för IFRS-standarder på alla omvärderingar som redovisas för räkenskapsår som börjar från och med den första tillämpningsdagen för den ändringen eller senare och för det närmast föregående räkenskapsåret. Företag får även redovisa justerad jämförande information för tidigare perioder som presenteras, men är inte skyldiga att göra detta. Om ett företag redovisar ojusterad jämförande information för några tidigare perioder ska det tydligt identifiera den information som inte har justerats, ange att den har redovisats enligt en annan grund och förklara den grunden.

130J.Genom Klargörande av godkända avskrivningsmetoder (ändringar i IAS 16 och IAS 38), som utfärdades i maj 2014, ändrades punkterna 92 och 98 och punkterna 98A–98C lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar framåtriktat för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2016 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar dessa ändringar för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

130K.IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder, som utfärdades i maj 2014, innebar att punkterna 3, 114 och 116 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 15.

130L.Genom IFRS 16, utfärdad i januari 2016, ändrades punkterna 3, 6, 113 och 114. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 16.

130M.Genom IFRS 17, utfärdad i maj 2017, ändrades punkt 3. Genom Ändringar av IFRS 17, som utfärdades i juni 2020, ändrades punkt 3 ytterligare. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 17.

Byten av likartade tillgångar

131.Kravet i punkterna 129 och 130 b att tillämpa denna standard framåtriktat innebär att om ett byte av tillgångar värderades innan denna standard trädde i kraft baserat på det redovisade värdet för den tillgång som lämnades i byte, räknar företaget inte om det redovisade värdet för den förvärvade tillgången för att återspegla dess verkliga värde per förvärvstidpunkten.

Tidigare tillämpning

132.Företag som omfattas av punkt 130 uppmuntras att tillämpa denna standards krav före de ikraftträdandedatum som anges i punkt 130. Om ett företag tillämpar denna standard före dessa ikraftträdandedatum ska det dock också samtidigt tillämpa IFRS 3 och IAS 36 (enligt omarbetning 2004).

Upphävande av IAS 38 (utfärdad 1998)

133.Denna standard ersätter IAS 38 Immateriella tillgångar (utfärdad 1998).