IAS 40 är antagen av EU-kommissionen och är ändrad genom följande förordningar:

  • (EU) 2023/1803 – EU-rättslig konsolidering av tidigare ändringar; ändringen innehåller mindre översättningsändringar men ändrar inte standarden i sak (konsolideringen tar bort referenser till tidigare EU-förordningar)

  • (EU) 2021/2036 – följdändringar vid antagande av IFRS 17 Insurance Contracts

  • (EU) 2018/400 – antagande av Transfers of Investment Property, Amendments to IAS 40

  • (EU) 2017/1986 – följdändringar vid antagandet av IFRS 16 Leases

  • (EU) 2016/1905 – följdändringar vid antagande av IFRS 15 Revenue from Contracts with Customers

  • (EU) 2015/2113 – följdändringar vid antagande av Bearer Plants, Amendments to IAS 16 and IAS 41

  • (1361/2014/EU) – antagande av Annual Improvements to IFRSs 2011–2013 Cycle

  • (1255/2012/EU) – följdändringar vid antagande av IFRS 13 Fair Value Measurement

  • (70/2009/EG) – antagande av Improvements to IFRSs

  • (1274/2008/EG) – följdändringar vid antagande av IAS 1

Syfte

1.Syftet med denna standard är att ange hur förvaltningsfastigheter ska behandlas i redovisningen samt vilka upplysningar som krävs.

Tillämpningsområde

2.Denna standard ska tillämpas vid redovisning och värdering av samt upplysningar om förvaltningsfastigheter.

3.har upphävts.

4.Denna standard ska inte tillämpas på

  1. biologiska tillgångar hänförliga till jord- och skogsbruksverksamhet (se IAS 41 Jord- och skogsbruk och IAS 16 Materiella anläggningstillgångar), och

  2. mineraltillgångar och mineralfyndigheter såsom olje- och naturgasfyndigheter samt andra liknande icke-förnybara naturtillgångar.

Definitioner

5.I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

  • Redovisat värde är det belopp till vilket en tillgång är upptagen i rapporten över finansiell ställning.

  • Anskaffningsvärde är det belopp i likvida medel som erläggs eller det verkliga värdet för annan ersättning som lämnas vid förvärv av en tillgång vid tidpunkten för dess förvärv eller uppförande, eller, i tillämpliga fall, det belopp som hänförs till denna tillgång vid första redovisningstillfället i enlighet med de särskilda kraven i andra standarder, exempelvis IFRS 2 Aktierelaterade ersättningar.

  • Verkligt värde är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. (Se IFRS 13 Värdering till verkligt värde.)

  • Förvaltningsfastigheter är fastigheter (mark eller en byggnad – eller del av en byggnad – eller båda) som innehas (av ägaren eller av en leasetagare som nyttjanderättstillgång) i syfte att generera hyresinkomster eller värdestegring eller en kombination av dessa snarare än för

    1. användning i produktionen eller tillhandahållandet av varor eller tjänster eller för administrativa ändamål, eller

    2. försäljning i den ordinarie verksamheten.

  • Rörelsefastigheter är fastigheter som innehas (av ägaren, eller av en leasetagare som nyttjanderättstillgång) för produktion och tillhandahållande av varor eller tjänster eller för administrativa ändamål.

Klassificering av egendom som förvaltningsfastighet eller rörelsefastighet

6.har upphävts.

7.Förvaltningsfastigheter innehas för att generera hyresintäkter eller värdestegring eller en kombination av dessa. Därför ger förvaltningsfastigheter upphov till kassaflöden som i stort sett är oberoende av andra tillgångar som ett företag äger. Detta skiljer förvaltningsfastigheter från rörelsefastigheter. Fastigheter som används för produktion och tillhandahållande av varor eller tjänster (eller för administrativa ändamål) ger upphov till kassaflöden som är hänförliga inte enbart till fastigheten, utan också till andra tillgångar som används i produktionen eller tillhandahållandet. IAS 16 ska tillämpas på ägda rörelsefastigheter och IFRS 16 Leasingavtal ska tillämpas på rörelsefastigheter som en leasetagare innehar som nyttjanderättstillgång.

8.Följande är exempel på förvaltningsfastigheter:

  1. Mark som innehas snarare för att ge en långsiktig värdestegring än för en snar försäljning i den ordinarie verksamheten.

  2. Mark som innehas för en för tillfället obestämd framtida användning. (Om företaget inte har bestämt att det ska utnyttja marken som rörelsefastighet eller för en snar försäljning i den ordinarie verksamheten, anses marken innehas för att ge en värdestegring.)

  3. Byggnader som ägs av företaget (eller en byggnad som innehas av företaget som nyttjanderättstillgång) och som hyrs ut enligt ett eller flera operationella leasingavtal.

  4. Outhyrda byggnader som innehas för att hyras ut enligt ett eller flera operationella leasingavtal.

  5. Fastigheter som är under byggnation eller exploateras för framtida användning som förvaltningsfastigheter.

9.Följande är exempel på fastigheter som inte är förvaltningsfastigheter och som därför inte omfattas av denna standard:

  1. Fastigheter som innehas för försäljning i den ordinarie verksamheten eller som är under byggnation eller exploatering för att säljas på det sättet (se IAS 2 Varulager), exempelvis fastigheter som köpts in uteslutande för att säljas inom en snar framtid, eller för att exploateras och säljas vidare.

  2. [utgått]

  3. Rörelsefastigheter (se IAS 16 och IFRS 16), däribland fastigheter som innehas för framtida användning som rörelsefastigheter, fastigheter som innehas för framtida exploatering och påföljande användning som rörelsefastigheter, fastigheter som bebos av anställda (oavsett om de betalar marknadshyror eller ej) och rörelsefastigheter som ägaren beslutat att avyttra.

  4. [utgått]

  5. Fastigheter som leasas ut till annat företag genom ett finansiellt leasingavtal.

10.Vissa fastigheter består av en del som innehas för att generera hyresintäkter eller värdestegring och en annan del som innehas för att användas i produktionen eller tillhandahållandet av varor eller tjänster eller för administrativa ändamål. Om delarna kan säljas var för sig (eller leasas ut separat enligt finansiella leasingavtal), redovisas delarna var för sig. Om delarna inte kan säljas var för sig, utgör fastigheten en förvaltningsfastighet endast om en obetydlig del innehas för att användas i produktionen eller tillhandahållandet av varor eller tjänster eller för administrativa ändamål.

11.I vissa fall förekommer att ett företag erbjuder andra tjänster åt dem som utnyttjar företagets fastigheter. Ett företag behandlar en sådan fastighet som en förvaltningsfastighet om tjänsterna svarar för en obetydlig del av det totala avtalet. Ett exempel är när ägaren till en kontorsfastighet erbjuder de leasetagare som använder byggnaden övervakning och löpande underhåll.

12.I andra fall kan tjänsterna utgöra en betydande del av avtalet. Ett exempel är när ett företag äger och driver ett hotell. I detta fall är de tjänster som erbjuds hotellgästerna en betydande del av helheten. Därför klassificeras en hotellfastighet, i vilken ägaren själv driver hotellverksamheten, som en rörelsefastighet och inte som en förvaltningsfastighet.

13.Ibland kan det vara svårt att avgöra om de tjänster som erbjuds är så betydande att en fastighet inte utgör en förvaltningsfastighet. Exempelvis kan ägaren av en hotellfastighet ibland överlåta till tredje part att utföra vissa tjänster. Villkoren för sådana avtal kan i hög grad skilja sig åt. Ett ytterlighetsfall är att ägaren, i praktiken, bara är en passiv investerare. Ett annat ytterlighetsfall är när ägaren bara överlåtit rutinuppgifter och själv står för en betydande del av de risker som är förknippade med att de kassaflöden som hotellverksamheten genererar varierar.

14.Huruvida en fastighet utgör en förvaltningsfastighet är en fråga om bedömning. Ett företag måste utveckla kriterier så att det kan göra den bedömningen på ett konsekvent sätt i enlighet med definitionen av en förvaltningsfastighet och vägledningen i punkterna 7–13. Enligt punkt 75 c ska ett företag upplysa om dessa kriterier när klassificeringen är svår att göra.

14A.En bedömning behövs också för att avgöra om förvärvet av en förvaltningsfastighet är ett förvärv av en tillgång eller en grupp av tillgångar eller ett rörelseförvärv inom ramen av IFRS 3 Rörelseförvärv. För att avgöra om det är ett rörelseförvärv hänvisas till IFRS 3. Diskussionen i punkterna 7–14 i denna standard handlar om huruvida en fastighet är en rörelsefastighet eller en förvaltningsfastighet, inte om att avgöra om förvärvet av en fastighet är ett rörelseförvärv enligt definitionen i IFRS 3. Att avgöra om en viss transaktion uppfyller definitionen av rörelseförvärv i IFRS 3 och inbegriper en förvaltningsfastighet enligt definitionen i den här standarden kräver att de båda standarderna tillämpas separat.

15.Det förekommer att ett företag äger fastigheter som hyrs ut till, och utnyttjas av, moderföretaget eller ett annat dotterföretag. En sådan fastighet utgör inte en förvaltningsfastighet i koncernredovisningen, eftersom fastigheten ur koncernens synvinkel är en rörelsefastighet. I det företag som äger fastigheten kan emellertid fastigheten utgöra en förvaltningsfastighet, om förutsättningarna i punkt 5 är uppfyllda. Därför redovisar leasegivaren fastigheten som förvaltningsfastighet i sina individuella finansiella rapporter.

Redovisning

16.En ägd förvaltningsfastighet ska redovisas som tillgång när, och endast när,

  1. det är sannolikt att de framtida ekonomiska fördelar som är förknippade med förvaltningsfastigheten kommer att komma företaget till del, och

  2. anskaffningsvärdet på förvaltningsfastigheten kan värderas på ett tillförlitligt sätt.

17.Enligt denna redovisningsprincip utvärderar ett företag samtliga utgifter för sina förvaltningsfastigheter när de uppkommer. Dessa utgifter innefattar initiala utgifter som uppstod vid förvärvet av en förvaltningsfastighet och efterföljande utgifter för att bygga ut, byta ut delar av eller underhålla en fastighet.

18.Enligt redovisningsprincipen i punkt 16, ska utgifter för löpande underhåll av en förvaltningsfastighet inte läggas till förvaltningsfastighetens redovisade värde. Tillkommande utgifter av detta slag ska redovisas i resultatet som kostnad i den period där de uppkommer. Utgifter för löpande underhåll avser i första hand arbetstid och förbrukningsmaterial men kan också innefatta utgifter för utbyte av mindre delar. Syftet med utgifter av detta slag beskrivs ofta som ”reparation och underhåll” av fastigheten.

19.Delar av förvaltningsfastigheter kan ha förvärvats genom att delar av fastigheten har bytts ut. Exempelvis kan de ursprungliga innerväggarna ha ersatts med nya väggar. Enligt redovisningsprincipen ska ett företag redovisa utgifter för byte av en del av en befintlig förvaltningsfastighet som en del av fastighetens redovisade värde vid tidpunkten då utgiften uppkommer, under förutsättning att kriterierna för redovisning är uppfyllda. Det redovisade värdet för de delar som ersätts med nya tas bort från rapporten över finansiell ställning enligt de villkor för borttagande från rapporten över finansiell ställning som återfinns i denna standard.

19A.En förvaltningsfastighet som innehas av en leasetagare som nyttjanderättstillgång ska redovisas enligt IFRS 16.

Värdering vid det första redovisningstillfället

20.En ägd förvaltningsfastighet tas vid förvärvet upp till anskaffningsvärde. Transaktionskostnader ska inräknas i anskaffningsvärdet.

21.Anskaffningsvärdet för en köpt förvaltningsfastighet utgörs av inköpspriset samt kostnader som är direkt hänförbara till inköpet. Exempel på kostnader som är direkt hänförbara till ett inköp är kostnader för juridiska tjänster, stämpelskatter och andra transaktionskostnader.

22.har upphävts.

23.Anskaffningsvärdet för en förvaltningsfastighet innefattar inte

  1. kostnader för igångsättning (såvida inte dessa är nödvändiga för att bringa fastigheten till det skick som krävs för att den ska kunna utnyttjas på det sätt som är företagsledningens avsikt),

  2. driftsförluster som uppkommer fram till den tidpunkt då förvaltningsfastigheten hyrts ut i planerad omfattning, eller

  3. övernormal förbrukning av material, arbetstid eller andra resurser i samband med byggnationen eller exploateringen.

24.Om betalningen för en förvaltningsfastighet senareläggs, utgörs anskaffningsvärdet av det pris som skulle gälla vid kontant betalning. Skillnaden mellan detta belopp och den totala betalningen redovisas som en räntekostnad under kreditperioden.

25.har upphävts.

26.har upphävts.

27.En eller flera förvaltningsfastigheter kan förvärvas i utbyte mot en eller flera icke-monetära tillgångar, eller en kombination av monetära och icke-monetära tillgångar. Följande diskussion hänvisar till ett byte av en icke- monetär tillgång mot en annan men den tillämpas också på alla byten som beskrivs i föregående mening. Anskaffningsvärdet för en sådan förvaltningsfastighet beräknas till verkligt värde såvida inte a) bytestransaktionen saknar kommersiell innebörd eller b) varken det verkliga värdet på den tillgång som erhålls eller den som lämnas i byte går att beräkna på ett tillförlitligt sätt. Den förvärvade tillgången värderas på detta sätt även om ett företag inte omedelbart kan ta bort den tillgång som lämnas i byte från rapporten över finansiell ställning. Om den förvärvade tillgången inte värderas till verkligt värde utgörs dess anskaffningsvärde av det redovisade värdet för den tillgång som lämnas i byte.

28.Ett företag fastställer om en bytestransaktion har kommersiell innebörd genom att bedöma i vilken utsträckning dess framtida kassaflöden förväntas förändras till följd av transaktionen. En bytestransaktion har kommersiell innebörd om

  1. sammansättningen (risk, tidpunkt och belopp) av kassaflödena från den erhållna tillgången skiljer sig från sammansättningen av kassaflödena från den överlåtna tillgången, eller

  2. det företagsspecifika värdet på den andel av företagets verksamhet som påverkas av transaktionen förändras till följd av bytet, och

  3. skillnaden i a eller b är betydande i förhållande till det verkliga värdet på de tillgångar som ingår i bytestransaktionen.

När det gäller att fastställa huruvida en bytestransaktion har kommersiell innebörd, ska det företagsspecifika värdet på den andel av företagets verksamhet som påverkas av transaktionen återspegla kassaflöden efter skatt. Resultatet av dessa analyser kan vara tydligt utan att ett företag måste göra några utförliga beräkningar.

29.Det verkliga värdet för en tillgång kan tillförlitligt värderas om

  1. spridningen inom intervallet av rimliga värderingar av verkligt värde för tillgången i fråga inte är betydande, eller

  2. om sannolikheterna för de olika uppskattningarna i intervallet rimligen kan bedömas och användas vid värderingen till verkligt värde.

    Om företaget på ett tillförlitligt sätt kan värdera det verkliga värdet för antingen den tillgång som erhålls eller den som lämnas i byte, används det verkliga värdet på den tillgång som lämnas i byte som anskaffningsvärde, såvida inte det verkliga värdet på den tillgång som erhålls framgår mer tydligt.

29A.En förvaltningsfastighet som innehas av en leasetagare som nyttjanderättstillgång ska värderas initialt till anskaffningsvärde i enlighet med IFRS 16.

Värdering efter det första redovisningstillfället

Redovisningsprincip

30.Förutom det undantag som nämns i punkt 32A, ska ett företag som redovisningsprincip välja antingen att använda verkligt värde i enlighet med punkterna 33–55 eller att använda anskaffningsvärde som i punkt 56 och tillämpa denna princip på samtliga av företagets förvaltningsfastigheter.

31.Enligt IAS 8 Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel ska en frivillig förändring av redovisningsprincipen bara göras när förändringen leder till att de finansiella rapporterna innehåller tillförlitlig och mer relevant information om effekterna av transaktioner, andra händelser och förhållanden på företagets finansiella ställning, finansiella resultat eller kassaflöden. Det är högst osannolikt att ett byte av princip från verkligt värde till anskaffningsvärde ger en mer relevant bild.

32.Denna standard kräver att alla företag ska beräkna det verkliga värdet för förvaltningsfastigheter, antingen i värderingssyfte (om företaget använder verkligt värde) eller i upplysningssyfte (om företaget använder anskaffningsvärde). Företag uppmuntras att, men måste inte, basera förvaltningsfastigheternas verkliga värde på värderingar av oberoende värderingsmän med erkända och relevanta yrkeskvalifikationer och med aktuella erfarenheter av värdering av fastigheter av den typ och med det läge som är aktuellt.

32A.Ett företag kan

  1. välja antingen verkligt värde eller anskaffningsvärde för alla förvaltningsfastigheter vilka svarar mot skulder som ger en avkastning som är direkt knuten till det verkliga värdet på, eller avkastningen från, angivna tillgångar, inklusive de förvaltningsfastigheterna, och

  2. välja antingen verkligt värde eller anskaffningsvärde för alla andra förvaltningsfastigheter, oberoende av det val som gjorts i a.

32B.Vissa företag driver, antingen internt eller externt, en investeringsfond som ger investerare ersättningar baserade på enheter i fonden. På ett liknande sätt utfärdar vissa företag försäkringsavtal med direkt resultatandel där de underliggande posterna innefattar förvaltningsfastigheter. Vid tillämpning av enbart punkterna 32A–32B ska försäkringsavtal anses inbegripa investeringsavtal med diskretionära resultatandelar. Punkt 32A tillåter inte att ett företag värderar fastigheter som innehas av fonden (eller fastigheter som utgör en underliggande post) delvis till anskaffningsvärde och delvis till verkligt värde. (Se IFRS 17 Försäkringsavtal när det gäller de begrepp som används i denna punkt och som definieras i den standarden.)

32C.Om ett företag väljer olika metoder för de två kategorier som beskrivs i punkt 32A, ska försäljning av förvaltningsfastigheter mellan grupper av tillgångar som värderas med hjälp av olika metoder redovisas till verkligt värde och den ackumulerade förändringen i verkligt värde ska redovisas i resultatet. Om en förvaltningsfastighet säljs från en grupp där metoden med verkligt värde används till en grupp där anskaffningsvärde används, blir alltså fastighetens verkliga värde vid försäljningsdatum dess antagna anskaffningsvärde.

Verkligt värde

33.Efter det första redovisningstillfället ska ett företag som väljer att redovisa förvaltningsfastigheter till verkligt värde värdera samtliga förvaltningsfastigheter till deras verkliga värde, förutom i de fall som beskrivs i punkt 53.

34.har upphävts.

35.En vinst eller förlust som uppkommer vid förändring i en förvaltningsfastighets verkliga värde ska redovisas i resultatet för den period i vilken vinsten eller förlusten uppkommer.

36–39.har upphävts.

40.När ett företag värderar förvaltningsfastigheter till verkligt värde enligt IFRS 13 ska det se till att det verkliga värdet bland annat återspeglar hyresinkomster från löpande leasingavtal och andra antaganden som marknadsaktörer skulle använda vid prissättning av förvaltningsfastigheterna under aktuella marknadsförhållanden.

40A.När en leasetagare värderar en förvaltningsfastighet som innehas som nyttjanderättstillgång till verkligt värde, ska leasetagaren värdera nyttjanderättstillgången, och inte den underliggande egendomen, till verkligt värde.

41.IFRS 16 anger grunden för den första redovisningen av anskaffningsvärdet för en förvaltningsfastighet som innehas av en leasetagare som nyttjanderättstillgång. Enligt punkt 33 ska förvaltningsfastigheter som innehas av en leasetagare som nyttjanderättstillgång vid behov värderas om till verkligt värde, om företaget väljer att redovisa till verkligt värde. När leasingbetalningarna är marknadsmässiga ska det verkliga värdet på en förvaltningsfastighet som innehas av en leasetagare som nyttjanderättstillgång vid förvärvsdatumet, efter avdrag för alla förväntade leasingbetalningar (inklusive de som är hänförliga till redovisade leasingskulder), vara noll. Omvärdering av en nyttjanderättstillgång från anskaffningsvärde enligt IFRS 16 till verkligt värde enligt punkt 33 (med beaktande av bestämmelserna i punkt 50) ska sålunda inte ge upphov till någon initial vinst eller förlust, såvida inte verkligt värde beräknas vid olika tidpunkter. Detta kan inträffa när företaget väljer att tillämpa värdering till verkligt värde efter det första redovisningstillfället.

42–47.har upphävts.

48.I undantagsfall är det uppenbart att när ett företag förvärvar en förvaltningsfastighet (eller när en befintlig fastighet först blir en förvaltningsfastighet efter byte av användningsområde), är spridningen inom intervallet för rimliga värderingar till verkligt värde så stor och svårigheterna att bedöma sannolikheten för olika utfall så stora att ett mått på verkligt värde saknar mening. Detta kan i så fall vara ett uttryck för att det verkliga värdet på fastigheten inte löpande kan värderas på ett tillförlitligt sätt (se punkt 53).

49.har upphävts.

50.När det redovisade värdet för en förvaltningsfastighet fastställs till verkligt värde dubbelräknar ett företag inte sådana tillgångar och skulder som särredovisas. Exempelvis gäller följande:

  1. Utrustning såsom hissar eller luftkonditioneringsanläggningar utgör ofta en integrerad del av en byggnad och ingår därför normalt i det verkliga värdet på förvaltningsfastigheten i stället för att redovisas separat som enskilda materiella anläggningstillgångar.

  2. Om ett kontor hyrs ut möblerat, ingår normalt det verkliga värdet för möblerna i det verkliga värdet för kontoret eftersom hyresinkomsterna avser det möblerade kontoret. När möbler ingår i förvaltningsfastighetens verkliga värde, redovisar inte företaget möblerna som separata tillgångar.

  3. Förutbetalda eller upplupna hyresinkomster enligt ett operationellt leasingavtal ingår inte i förvaltningsfastighetens verkliga värde, eftersom de redovisas som separata skulder respektive tillgångar.

  4. Det verkliga värdet av en förvaltningsfastighet som innehas av en leasetagare som nyttjanderättstillgång återspeglar förväntade kassaflöden (inklusive variabla leasingbetalningar för vilka betalningsskyldighet förväntas uppkomma). Detta innebär att om en erhållen värdering av en fastighet exkluderar de betalningar som förväntas bli erlagda, måste eventuella redovisade leasingskulder återläggas, för att det redovisade värdet i form av verkligt värde för förvaltningsfastigheten ska kunna fastställas.

51.har upphävts.

52.I vissa fall förväntar sig företaget att nuvärdet av dess betalningar, hänförliga till en förvaltningsfastighet (förutom de betalningar som är hänförliga till redovisade skulder), kommer att överstiga nuvärdet av de inbetalningar som är hänförliga till den. Ett företag tillämpar IAS 37 Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar när det fastställer om det ska redovisa en skuld och i så fall, hur den ska värderas.

Om verkligt värde inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt

53.Om inte annat kan påvisas, antas att ett företag löpande kan värdera en förvaltningsfastighet till verkligt värde på ett tillförlitligt sätt. I undantagsfall kan det emellertid tydligt framgå att ett företag, när det förvärvar en förvaltningsfastighet (eller när en befintlig fastighet blir en förvaltningsfastighet först efter byte av användningsområde), inte löpande kommer att kunna värdera det verkliga värdet på förvaltningsfastigheten på ett tillförlitligt sätt. Detta inträffar när, och endast när, marknaden för jämförbara fastigheter inte är aktiv (exempelvis där det finns få nyligen genomförda transaktioner, prisnoteringarna inte är aktuella eller observerade transaktionspriser pekar på att säljaren var tvungen att sälja) och andra ansatser för att värdera till verkligt värde på ett tillförlitligt sätt (exempelvis baserade på diskonterade kassaflödesberäkningar) inte är tillgängliga. Om ett företag anser att det verkliga värdet på en förvaltningsfastighet under uppförande inte kan värderas på ett tillförlitligt sätt, men att detta bör kunna ske när fastigheten är uppförd, ska företaget värdera denna förvaltningsfastighet under uppförande till anskaffningsvärde till dess att antingen dess verkliga värde kan värderas på ett tillförlitligt sätt eller fastigheten är uppförd (beroende på vilket som inträffar först). Om ett företag anser att det verkliga värdet på en förvaltningsfastighet (som inte är en förvaltningsfastighet under uppförande) inte löpande kan värderas på ett tillförlitligt sätt, ska företaget värdera denna förvaltningsfastighet med hjälp av anskaffningsvärdemetoden i IAS 16 för ägda förvaltningsfastigheter eller i enlighet med IFRS 16 för förvaltningsfastigheter som innehas av leasetagare som nyttjanderättstillgång. Förvaltningsfastighetens restvärde ska antas vara noll. Företaget ska fortsätta att tillämpa IAS 16 eller IFRS 16 fram till att det utrangerar eller avyttrar förvaltningsfastigheten.

53A.När ett företag på ett tillförlitligt sätt kan värdera det verkliga värdet på en förvaltningsfastighet under uppförande som tidigare har värderats till anskaffningsvärdet ska det värdera denna fastighet till det verkliga värdet. När fastigheten är uppförd antas dess verkliga värde kunna värderas på ett tillförlitligt sätt. Om så inte är fallet ska fastigheten, i enlighet med punkt 53, redovisas med hjälp av anskaffningsvärdemetoden i IAS 16 för ägda tillgångar eller IFRS 16 för förvaltningsfastigheter som innehas av leasetagare som nyttjanderättstillgång.

53B.Antagandet att det verkliga värdet på en förvaltningsfastighet under uppförande kan värderas på ett tillförlitligt sätt kan endast frångås vid det första redovisningstillfället. Ett företag som har värderat en förvaltningsfastighet under uppförande till det verkliga värdet kan inte hävda att det verkliga värdet på den uppförda förvaltningsfastigheten inte kan värderas på ett tillförlitligt sätt.

54.I de undantagsfall när ett företag tvingas, av det skäl som anges i punkt 53, att beräkna värdet på en förvaltningsfastighet utifrån anskaffningsvärdemetoden i IAS 16 eller IFRS 16, ska företaget värdera samtliga övriga förvaltningsfastigheter, inklusive förvaltningsfastigheter under uppförande, till verkligt värde. Trots att ett företag kan använda anskaffningsvärde för en förvaltningsfastighet ska företaget i dessa fall fortsätta att redovisa var och en av de kvarvarande fastigheterna till verkligt värde.

55.Om ett företag tidigare har värderat en förvaltningsfastighet till verkligt värde, ska det fortsätta att värdera fastigheten till verkligt värde fram till avyttring eller utrangering (eller till dess att fastigheten blir rörelsefastighet eller företaget börjar exploatera fastigheten för senare försäljning i företagets ordinarie verksamhet), även om jämförbara marknadstransaktioner blir mindre vanligt förekommande eller om marknadsprisers tillgänglighet minskar.

Anskaffningsvärde

56.Efter det första redovisningstillfället ska ett företag som väljer anskaffningsvärdemetoden värdera förvaltningsfastigheter

  1. i enlighet med IFRS 5 Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter om de uppfyller kriterierna för att klassificeras som att de innehas för försäljning (eller som att de ingår i en avyttringsgrupp klassificerad som att den innehas för försäljning),

  2. i enlighet med IFRS 16 om de innehas av en leasetagare som nyttjanderättstillgång och inte innehas för försäljning i enlighet med IFRS 5, och

  3. i enlighet med bestämmelserna i IAS 16 för anskaffningsvärdemetoden i alla andra fall.

Ändring i användningsområdet för en förvaltningsfastighet

57.Ett företag ska omklassificera en fastighet till att vara eller inte längre vara en förvaltningsfastighet när, och endast när, en ändring i användningsområdet sker. En ändring i användningsområdet sker när fastigheten uppfyller eller upphör att uppfylla definitionen av förvaltningsfastighet och det finns bevis för att användningsområdet ändrats. Enbart en ändring av företagsledningens avsikt med användningen av fastigheten utgör inte bevis för att användningsområdet ändrats. Exempel på bevis för att användningsområdet ändrats inkluderar följande:

  1. Förvaltningsfastigheten börjar användas som rörelsefastighet eller byggas om för att användas som rörelsefastighet. Här omklassificeras fastigheten från förvaltningsfastighet till rörelsefastighet.

  2. Arbete inleds med att bygga om förvaltningsfastigheten med sikte på försäljning. I detta fall ska förvaltningsfastigheten omklassificeras till varulager.

  3. En rörelsefastighet upphör att vara rörelsefastighet. I detta fall ska fastigheten omklassificeras från rörelsefastighet till förvaltningsfastighet.

  4. Ett operationellt leasingavtal med en utomstående part ingås avseende en fastighet. I detta fall ska fastigheten omklassificeras från varulager till förvaltningsfastighet.

  5. [utgått]

58.När ett företag fattar beslut om att avyttra en förvaltningsfastighet utan ombyggnad, ska företaget fortsätta att klassificera fastigheten som en förvaltningsfastighet fram till dess att den avyttrats (tagits bort från rapporten över finansiell ställning) och omklassificerar inte den till varulager. Detsamma gäller i det fall ett företag börjar bygga om en befintlig förvaltningsfastighet, med avsikten att fastigheten även fortsättningsvis ska utgöra en förvaltningsfastighet. Fastigheten kvarstår då som förvaltningsfastighet och omklassificeras inte till rörelsefastighet under ombyggnaden.

59.Punkterna 60–65 gäller de redovisnings- och värderingsfrågor som uppkommer när ett företag redovisar förvaltningsfastigheter till verkligt värde. När ett företag använder metoden som bygger på anskaffningsvärde ändras inte redovisat värde vid omklassificeringar mellan förvaltningsfastigheter, rörelsefastigheter och varulager. Inte heller ändras fastighetens anskaffningsvärde vad gäller värderings- och upplysningssyften.

60.Vid omklassificering av en förvaltningsfastighet som redovisas till verkligt värde till rörelsefastighet eller varulager, ska fastighetens antagna anskaffningsvärde vid efterföljande redovisning enligt IAS 16, IFRS 16 eller IAS 2 vara det verkliga värdet vid omklassificeringstidpunkten.

61.Om en rörelsefastighet övergår till att bli en förvaltningsfastighet som ska redovisas till verkligt värde, ska företaget tillämpa IAS 16 för ägda fastigheter och IFRS 16 för fastigheter som innehas av en leasetagare som nyttjanderättstillgång fram till tidpunkten för ändringen. Företaget ska behandla eventuella skillnader vid den tidpunkten, mellan fastighetens redovisade värde enligt IAS 16 eller IFRS 16 och det verkliga värdet, på samma sätt som vid omvärdering enligt IAS 16.

62.Fram till den tidpunkt då en rörelsefastighet övergår till att klassificeras som en förvaltningsfastighet som redovisas till verkligt värde, skriver företaget av fastigheten (eller nyttjanderättstillgången) och redovisar eventuella nedskrivningar. Företaget behandlar eventuella skillnader vid den tidpunkten, mellan fastighetens redovisade värde enligt IAS 16 eller IFRS 16 och det verkliga värdet, på samma sätt som vid omvärdering enligt IAS 16. Med andra ord

  1. redovisas eventuell minskning av fastighetens redovisade värde i resultatet. I den mån ett belopp redovisas som omvärderingsreserv för den fastigheten, redovisas emellertid minskningen i övrigt totalresultat och minskar omvärderingsreserven i eget kapital.

  2. behandlas eventuell ökning av redovisat värde enligt följande:

    1. I den mån ökningen återför en tidigare nedskrivning av fastigheten, redovisas ökningen i resultatet. Det belopp som redovisas i resultatet får inte överstiga det belopp som krävs för att återställa det redovisade värdet till det redovisade värde som skulle ha fastställts (efter avskrivningar) om ingen nedskrivning hade redovisats.

    2. Eventuell kvarstående del av ökningen redovisas i övrigt totalresultat och ökar omvärderingsreserven i eget kapital. Vid efterföljande avyttring av förvaltningsfastigheten kan den omvärderingsreserv som redovisas i eget kapital överföras till balanserade vinstmedel. Överföringen från omvärderingsreserven till balanserade vinstmedel görs inte via resultatet.

63.Vid en omklassificering från varulager till förvaltningsfastighet som ska redovisas till verkligt värde, ska eventuell skillnad mellan fastighetens verkliga värde vid den tidpunkten och dess tidigare redovisade värde redovisas i resultatet.

64.Redovisningen av en omklassificering från varulager till förvaltningsfastighet som ska redovisas till verkligt värde överensstämmer med redovisningen av försäljning av varulager.

65.När ett företag slutför uppförande eller ombyggnad av en förvaltningsfastighet som företaget låtit uppföra i egen regi, som ska redovisas till verkligt värde, ska eventuell skillnad mellan fastighetens verkliga värde vid den tidpunkten och dess tidigare redovisade värde redovisas i resultatet.

Avyttringar

66.En förvaltningsfastighet ska inte längre redovisas som tillgång i rapporten över finansiell ställning när den avyttras eller när den slutgiltigt tas ur bruk och några framtida ekonomiska fördelar inte väntas uppkomma från en avyttring.

67.Avyttring av en förvaltningsfastighet kan ske genom försäljning eller genom uthyrning enligt ett finansiellt leasingavtal. Tidpunkten för avyttring av en förvaltningsfastighet som säljs är det datum då mottagaren får kontroll över förvaltningsfastigheten i enlighet med kraven för att avgöra när ett prestationsåtagande fullgjorts i IFRS 15. IAS 16 tillämpas om avyttringen har skett genom att ett finansiellt leasingavtal eller ett sale and leaseback-avtal har ingåtts.

68.Om, i enlighet med redovisningsprincipen i punkt 16, ett företag i förvaltningsfastighetens redovisade värde lägger till utgifter för utbyte av en del av förvaltningsfastigheten ska företaget samtidigt ta bort den utbytta delens redovisade värde från rapporten över finansiell ställning. När det gäller en förvaltningsfastighet som redovisas till anskaffningsvärde, är en utbytt del inte alltid en del som skrivits av separat. Om det inte är praktiskt genomförbart för ett företag att fastställa det redovisade värdet för den utbytta delen, kan företaget använda anskaffningsvärdet för den nya delen som en indikation på vad anskaffningsvärdet var för den utbytta delen när den förvärvades eller uppfördes. Vid användning av verkligt värde, kan förvaltningsfastighetens verkliga värde redan återspegla att den del som ska bytas ut inte längre har något värde. I andra fall kan det vara svårt att fastställa hur mycket det verkliga värdet ska minskas för den del som byts ut. Ett alternativ till att minska det verkliga värdet på den utbytta delen, när det inte är praktiskt genomförbart att göra detta, är att innefatta den nya delens anskaffningsvärde i tillgångens redovisade värde och sedan göra en ny uppskattning av det verkliga värdet, vilket skulle krävas för tillägg som inte medför att delar byts ut.

69.Vinst eller förlust till följd av en utrangering eller avyttring av en förvaltningsfastighet ska utgöras av skillnaden mellan nettolikviden från avyttringen och tillgångens redovisade värde och ska redovisas i resultatet (såvida inte IFRS 16 kräver något annat när avyttringen skett i form av ett sale and leaseback-avtal) under den period när utrangeringen eller avyttringen sker.

70.Vilket ersättningsbelopp som ska ingå i den vinst eller förlust som följer av borttagandet från rapporten över finansiell ställning av en förvaltningsfastighet ska bestämmas i enlighet med bestämmelserna för att fastställa transaktionspriset i punkterna 47–72 i IFRS 15. Senare ändringar av det uppskattade beloppet för den ersättning som ingår i vinsten eller förlusten ska redovisas i enlighet med bestämmelserna för ändringar i transaktionspriser i IFRS 15.

71.Ett företag tillämpar IAS 37 eller andra standarder, enligt vad som är tillämpligt, på eventuella skulder som kvarstår efter utrangering eller avyttring av en förvaltningsfastighet.

72.Ersättning från tredje part avseende förvaltningsfastighet som har skrivits ned, gått förlorad eller skrinlagts ska redovisas i resultatet när ersättningen går att fordra.

73.En skada på eller förlust av en förvaltningsfastighet, ett därav orsakat krav på ersättning eller betalning från tredje part och ett därpå följande inköp eller uppförande av en ersättningstillgång utgör separata ekonomiska händelser och redovisas separat enligt följande:

  1. nedskrivningar av förvaltningsfastigheter redovisas i enlighet med IAS 36,

  2. utrangeringar eller avyttringar av förvaltningsfastigheter redovisas i enlighet med punkterna 66–71 i denna standard,

  3. ersättning från tredje part avseende förvaltningsfastighet som skrivits ned, gått förlorad eller skrinlagts redovisas i resultatet när ersättningen går att fordra, och

  4. anskaffningsvärdet för tillgångar som återställts, förvärvats eller uppförts som ersättning fastställs i enlighet med punkterna 20–29 i denna standard.

Upplysningar

Verkligt värde och anskaffningsvärde

74.De upplysningar som ska anges enligt nedan gäller utöver dem som anges i IFRS 16. I enlighet med IFRS 16 tillhandahåller ägaren av en förvaltningsfastighet upplysningar från leasegivare om ingångna leasingavtal. En leasetagare som innehar en förvaltningsfastighet som nyttjanderättstillgång ska lämna de upplysningar från leasetagare som krävs enligt IFRS 16 och de upplysningar från leasegivare som krävs enligt IFRS 16 för alla operationella leasingavtal som den har ingått.

75.Ett företag ska lämna följande upplysningar:

  1. Huruvida det använder verkligt värde eller anskaffningsvärde.

  2. [utgått]

  3. Vilka kriterier som företaget använder för att skilja förvaltningsfastigheter från rörelsefastigheter och från fastigheter som innehas för försäljning i den ordinarie verksamheten, när denna gränsdragning är svår att göra (se punkt 14).

  4. [utgått]

  5. I vilken utsträckning som det verkliga värdet (enligt värdering eller upplysning i de finansiella rapporterna) på förvaltningsfastigheter baseras på värderingar av oberoende värderingsmän med erkända och relevanta yrkeskvalifikationer och med aktuella erfarenheter av värdering av fastigheter av den typ och med det läge som är aktuellt. Om det inte har skett en sådan värdering, ska detta anges.

  6. De belopp som redovisas i resultatet avseende

    1. hyresintäkter från förvaltningsfastigheter,

    2. direkta driftskostnader (inklusive kostnader för reparationer och underhåll) för de förvaltningsfastigheter som genererat hyresintäkter under perioden,

    3. direkta driftskostnader (inklusive kostnader för reparationer och underhåll) för de förvaltningsfastigheter som inte genererat hyresintäkter under perioden, och

    4. den ackumulerade förändring i verkligt värde som redovisas i resultatet vid en försäljning av en förvaltningsfastighet från en grupp av tillgångar där metoden med anskaffningsvärde används till en grupp där metoden med verkligt värde används (se punkt 32C).

  7. Förekomst och belopp avseende begränsning i rätten att sälja en förvaltningsfastighet eller att disponera hyresintäkter och likvid från avyttring.

  8. Avtalsenliga förpliktelser att köpa, uppföra eller exploatera en förvaltningsfastighet eller för att utföra reparationer, underhåll eller förbättringar.

Verkligt värde

76.Utöver de upplysningar som krävs enligt punkt 75 ska ett företag som tillämpar metoden med verkligt värde enligt punkterna 33–55 också redovisa en avstämning mellan förvaltningsfastighetens redovisade värde vid periodens början och slut, där nedanstående uppgifter ska framgå:

  1. tillägg, med separata upplysningar om sådana tillägg som är följden av förvärv och sådana som är följden av att tillkommande utgifter har lagts till i en tillgångs redovisade värde,

  2. tillägg som uppkommit genom rörelseförvärv,

  3. tillgångar klassificerade som att de innehas för försäljning eller som ingår i en avyttringsgrupp klassificerad som att den innehas för försäljning i enlighet med IFRS 5 och andra avyttringar,

  4. nettoresultat från justeringar till verkligt värde,

  5. nettot av valutakursdifferenser som uppkommit vid omräkning av finansiella rapporter till en annan rapporteringsvaluta, och vid omräkning av en utlandsverksamhet till det rapporterande företagets rapporteringsvaluta,

  6. omklassificeringar till och från varulager och rörelsefastigheter, och

  7. övriga förändringar.

77.När en värdering som erhållits för en förvaltningsfastighet justeras i betydande mån i de finansiella rapporterna, exempelvis för att undvika dubbelräkning av tillgångar och skulder som redovisas som separata tillgångar och skulder enligt beskrivningen i punkt 50, ska företaget redovisa en avstämning mellan den erhållna värderingen och den justerade värdering som redovisas i de finansiella rapporterna, med separat angivelse av det sammanlagda beloppet för eventuella redovisade leasingskulder som återläggs samt andra betydande justeringar.

78.I de undantagsfall som punkt 53 hänvisar till, när ett företag värderar en förvaltningsfastighet till anskaffningsvärde enligt IAS 16 eller i enlighet med IFRS 16, ska den avstämning som krävs enligt punkt 76 innehålla upplysning om de belopp som är hänförliga till denna förvaltningsfastighet separat från de belopp som är hänförliga till andra förvaltningsfastigheter. Dessutom ska företagets upplysningar innefatta

  1. en beskrivning av förvaltningsfastigheten,

  2. en förklaring till varför det verkliga värdet inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt,

  3. om möjligt, ett intervall inom vilket det är högst sannolikt att det verkliga värdet ligger, och

  4. vid utrangering eller avyttring av förvaltningsfastigheter som inte redovisats till verkligt värde

    1. det faktum att företaget har utrangerat eller avyttrat förvaltningsfastigheter som inte redovisats till verkligt värde,

    2. förvaltningsfastighetens redovisade värde vid tidpunkten för försäljningen, och

    3. den vinst eller förlust som har redovisats.

Anskaffningsvärde

79.Utöver de upplysningar som krävs enligt punkt 75, ska ett företag som tillämpar den värderingsansats som bygger på anskaffningsvärde enligt punkt 56 också lämna upplysning om följande:

  1. De avskrivningsmetoder som används.

  2. Tillämpade nyttjandeperioder eller avskrivningssatser.

  3. Det redovisade bruttovärdet och ackumulerade avskrivningar (tillsammans med ackumulerade nedskrivningar) vid periodens början och slut.

  4. En avstämning av det redovisade värdet för förvaltningsfastigheter vid periodens början och slut, som visar

    1. tillägg, med separata upplysningar om sådana tillägg som är följden av förvärv och sådana som är följden av att tillkommande utgifter redovisats som en tillgång,

    2. tillägg som uppkommit genom rörelseförvärv,

    3. tillgångar klassificerade som att de innehas för försäljning eller som ingår i en avyttringsgrupp klassificerad som att den innehas för försäljning i enlighet med IFRS 5 och andra avyttringar,

    4. avskrivningar,

    5. periodens redovisade nedskrivningar, samt återförda nedskrivningar, i enlighet med IAS 36,

    6. nettot av valutakursdifferenser som uppkommit vid omräkning av finansiella rapporter till en annan rapporteringsvaluta, och vid omräkning av en utlandsverksamhet till det rapporterande företagets rapporteringsvaluta,

    7. omklassificeringar till och från varulager och rörelsefastigheter, och

    8. övriga förändringar.

  5. Förvaltningsfastighetens verkliga värde. I de undantagsfall som beskrivs i punkt 53 och som innebär att företaget inte på ett tillförlitligt sätt kan beräkna verkligt värde på en förvaltningsfastighet ska företaget

    1. ge en beskrivning av förvaltningsfastigheten,

    2. ge en förklaring till varför det verkliga värdet inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt, och

    3. om möjligt, ange ett intervall inom vilket det är högst sannolikt att det verkliga värdet ligger.

Övergångsbestämmelser

Verkligt värde

80.Ett företag som tidigare har tillämpat IAS 40 (2000) och som väljer att för första gången klassificera och redovisa vissa eller alla, enligt standarden redovisningsbara, andelar i fastigheter som innehas genom operationella leasingavtal som förvaltningsfastigheter ska redovisa effekten av detta val som en justering av ingående balans för balanserade vinstmedel för den period i vilken detta val första gången gjordes. Dessutom

  1. om företaget tidigare har offentliggjort (i de finansiella rapporterna eller på annat sätt) dessa andelars verkliga värde i tidigare perioder (värderat utifrån definitionen av verkligt värde i IFRS 13), uppmuntras företaget att, men behöver inte

    1. justera ingående balans för balanserade vinstmedel för den tidigaste period för vilken sådant verkligt värde offentliggjordes, och

    2. räkna om den jämförande informationen för dessa perioder, och

  2. om företaget inte tidigare har offentliggjort information enligt a, ska företaget inte räkna om den jämförande informationen och ska lämna upplysning om detta.

81.Enligt denna standard krävs en annan behandling än den som krävs i IAS 8. Enligt IAS 8 ska jämförande information räknas om såvida inte sådan omräkning är praktiskt ogenomförbar.

82.När ett företag för första gången tillämpar denna standard omfattar justeringen av ingående balans för balanserade vinstmedel omklassificering av eventuella belopp som har tagits upp under rubriken omvärderingsreserv avseende förvaltningsfastigheter.

Anskaffningsvärde

83.IAS 8 tillämpas på alla byten av redovisningsprinciper som sker när ett företag tillämpar denna standard för första gången och väljer att tillämpa en metod som bygger på anskaffningsvärde. Effekten av ett byte av redovisningsprincip innefattar omklassificering av eventuella belopp som har tagits upp under rubriken omvärderingsreserv avseende förvaltningsfastigheter.

84.Kraven i punkterna 27–29, avseende den första värderingen av en förvaltningsfastighet som förvärvats genom ett byte av tillgångar ska endast tillämpas framåtriktat på framtida transaktioner.

Rörelseförvärv

84A.Genom Den årliga förbättringscykeln 2011–2013 för IFRS-standarder, som utfärdades i december 2013, lades punkt 14A till och en rubrik lades till före punkt 6. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar framåtriktat för förvärv av förvaltningsfastigheter från början av det första räkenskapsår för vilket det tillämpar ändringarna. Redovisningen av förvärv av förvaltningsfastigheter under tidigare räkenskapsår ska således inte justeras. Ett företag kan dock välja att tillämpa ändringarna på enskilda förvärv av förvaltningsfastigheter som gjordes före början av det första räkenskapsår som infaller på eller efter ikraftträdandedagen om, och endast om, den information som krävs för att tillämpa ändringarna på dessa tidigare transaktioner är tillgänglig för företaget.

IFRS 16

84B.Ett företag som för första gången tillämpar IFRS 16 och dess relaterade ändringar av denna standard ska tillämpa övergångsbestämmelserna i bilaga C till IFRS 16 på förvaltningsfastigheter som innehas som nyttjanderättstillgång.

Ändring i användningsområdet för en förvaltningsfastighet

84C.Ändring i användningsområdet för en förvaltningsfastighet (ändringar i IAS 40), utfärdad i december 2016, ändrade punkterna 57–58. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar på sådana ändringar i användningsområdet som sker vid eller efter inledningen av det räkenskapsår under vilket företaget först tillämpar ändringarna (första tillämpningsdagen). Ett företag ska vid första tillämpningsdagen ompröva klassificeringen av de fastigheter som det innehar vid den tidpunkten och i tillämpliga fall omklassificera fastigheterna genom att tillämpa punkterna 7–14 i syfte att återspegla förutsättningarna vid den tidpunkten.

84D.Utan hinder av kraven i punkt 84C får ett företag tillämpa ändringarna i punkterna 57–58 retroaktivt i enlighet med IAS 8, om, och endast om, detta är möjligt utan användning av i efterhand erhållen information.

84E.Ett företag som i enlighet med punkt 84C omklassificerar en fastighet på första tillämpningsdagen ska

  1. redovisa omklassificeringen genom tillämpning av punkterna 59–64. Vid tillämpning av punkterna 59–64 ska ett företag

    1. betrakta alla hänvisningar till tidpunkten för ändring i användningsområdet som första tillämpningsdagen, och

    2. redovisa alla belopp som, i enlighet med punkterna 59–64, skulle ha redovisats i resultatet som en justering av ingående balans för balanserade vinstmedel på första tillämpningsdagen,

  2. lämna upplysning om de belopp som omklassificerats till att vara eller inte längre vara en förvaltningsfastighet i enlighet med punkt 84C. Företaget ska lämna upplysning om dessa omklassificerade belopp som en del av avstämningen av förvaltningsfastighetens redovisade värde vid början och slutet av perioden, i enlighet med kraven i punkterna 76 och 79.

Ikraftträdande

85.Ett företag ska tillämpa denna standard för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2005 eller senare. Tidigare tillämpning uppmuntras. Om ett företag tillämpar denna standard för räkenskapsår som börjar före den 1 januari 2005, ska företaget lämna upplysning om detta.

85A.IAS 1 Utformning av finansiella rapporter (enligt omarbetning 2007) innebar en ändring av terminologin i alla IFRS. Dessutom ändrades punkt 62. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2009 eller senare. Om ett företag tillämpar IAS 1 (enligt omarbetning 2007) för en tidigare period ska ändringarna tillämpas för denna tidigare period.

85B.Genom Förbättringar av IFRS, som utfärdades i maj 2008, ändrades punkterna 8, 9, 48, 53, 54 och 57, ströks punkt 22 och punkterna 53A och 53B lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar framåtriktat för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2009 eller senare. Ett företag får tillämpa ändringarna på förvaltningsfastigheter under uppförande från valfri tidpunkt före den 1 januari 2009, under förutsättning att de verkliga värdena för förvaltningsfastigheter under uppförande beräknades per dessa datum. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar dessa ändringar för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta och samtidigt tillämpa ändringarna i punkterna 5 och 81E i IAS 16 Materiella anläggningstillgångar.

85C.IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att definitionen av verkligt värde i punkt 5 ändrades, att punkterna 26, 29, 32, 40, 48, 53, 53B, 78–80 och 85B ändrades och att punkterna 36–39, 42–47, 49, 51 och 75 d ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

85D.Genom Den årliga förbättringscykeln 2011–2013, som utfärdades i december 2013, lades rubriker till före punkt 6 och efter punkt 84 och punkterna 14A och 84A lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 juli 2014 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar dessa ändringar för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

85E.IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder, som utfärdades i maj 2014, innebar att punkterna 3 b, 9, 67 och 70 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 15.

85F.IFRS 16, som utfärdades i januari 2016, ändrade tillämpningsområdet för IAS 40 genom att definiera förvaltningsfastigheter till att omfatta både ägda förvaltningsfastigheter och egendom som innehas av leasetagare som nyttjanderättstillgång. IFRS 16 innebar att punkterna 5, 7, 8, 9, 16, 20, 30, 41, 50, 53, 53A, 54, 56, 60, 61, 62, 67, 69, 74, 75, 77 och 78 ändrades, att punkterna 19A, 29A, 40A och 84B och dess relaterade rubrik lades till och att punkterna 3, 6, 25, 26 och 34 ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 16.

85G.Ändring i användningsområdet för en förvaltningsfastighet (ändringar i IAS 40), utfärdad i december 2016, ändrade punkterna 57–58 och lade till punkterna 84C–84E. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2018 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar dessa ändringar för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

85H.Genom IFRS 17, utfärdad i maj 2017, ändrades punkt 32B. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 17.

Upphävande av IAS 40 (2000)

86.Denna standard ersätter IAS 40 Förvaltningsfastigheter (utfärdad 2000).