IFRS 17 Försäkringsavtal

33.Ett företag ska vid värdering av en grupp av försäkringsavtal räkna med alla framtida kassaflöden inom gränsen för varje avtal i gruppen (se punkt 34). Vid tillämpning av punkt 24 får ett företag uppskatta framtida kassaflöden på en högre aggregeringsnivå och sedan fördela dessa kassaflöden för åtaganden på enskilda grupper av avtal. Uppskattningar av framtida kassaflöden ska

1. på ett neutralt sätt inkludera alla rimliga och verifierbara uppgifter – som kan fås fram utan onödiga kostnader och insatser – om belopp, tidpunkt och osäkerhet när det gäller dessa framtida kassaflöden (se punkterna B37–B41); för att göra detta ska företaget uppskatta det förväntade värdet (dvs. det sannolikhetsbedömda genomsnittet) av samtliga möjliga utfall,

2. återspegla företagets perspektiv, förutsatt att uppskattningarna av alla relevanta marknadsvariabler är förenliga med observerbara marknadspriser för dessa variabler (se punkterna B42–B53),

3. vara aktuella – uppskattningarna ska återspegla de förhållanden som förelåg vid värderingstidpunkten, inbegripet antaganden om framtiden vid denna tidpunkt (se punkterna B54–B60),

4. vara explicita – företaget ska uppskatta justeringen för icke-finansiell risk separat från de andra uppskattningarna (se punkt B90); företaget ska också uppskatta kassaflödena separat från justeringen för pengars tidsvärde och finansiell risk, såvida inte den lämpligaste mätmetoden kombinerar dessa uppskattningar (se punkt B46).

34.Kassaflöden befinner sig inom gränsen för ett försäkringsavtal om de uppkommer från materiella rättigheter och skyldigheter som föreligger under den rapportperiod inom vilken företaget kan tvinga försäkringstagaren att betala premier eller inom vilken företaget har en materiell skyldighet att tillhandahålla försäkringstagaren försäkringsavtalstjänster (se punkterna B61–B71). En materiell skyldighet att tillhandahålla försäkringsavtalstjänster upphör

1. när det är praktiskt möjligt för företaget att på nytt bedöma den berörda försäkringstagarens risker och företaget därmed kan fastställa ett pris eller en förmånsnivå som fullt ut återspeglar dessa risker, eller

2. när båda följande kriterier är uppfyllda:

   1. Det är praktiskt möjligt för företaget att på nytt bedöma riskerna förknippade med den portfölj av försäkringsavtal där avtalet ingår och företaget därmed kan fastställa ett pris eller en förmånsnivå som fullt ut återspeglar dessa risker.

   2. Prissättningen för premier fram till den dag då riskerna bedöms på nytt tar inte hänsyn till de risker som avser perioder efter tidpunkten för den nya bedömningen.

35.Ett företag får inte som en skuld eller tillgång redovisa belopp som avser sådana förväntade premier eller förväntade skador som faller utanför gränsen för försäkringsavtalet. Sådana belopp avser framtida försäkringsavtal.

36.Ett företag ska justera uppskattningarna av framtida kassaflöden för att återspegla pengars tidsvärde och de finansiella risker som är förknippade med dessa kassaflöden, i den mån de finansiella riskerna inte ingår i uppskattningarna av kassaflöden. De diskonteringsräntor som tillämpas på de uppskattningar av framtida kassaflöden som avses i punkt 33 ska

1. återspegla pengars tidsvärde, kassaflödenas egenskaper och försäkringsavtalens likviditetsegenskaper,

2. vara förenliga med observerbara aktuella marknadspriser (om sådana finns) för finansiella instrument med kassaflöden vars egenskaper är förenliga med försäkringsavtalens egenskaper med avseende på exempelvis tidpunkter, valuta och likviditet, och

3. utesluta effekten av faktorer som påverkar sådana observerbara marknadspriser men som inte påverkar försäkringsavtalens framtida kassaflöden.

37.Ett företag ska justera uppskattningen av nuvärdet av framtida kassaflöden så att den återspeglar den ersättning som företaget kräver för att bära den osäkerhet avseende storleken på och tidpunkten för kassaflöden som uppkommer från icke-finansiell risk.

38.Den avtalsenliga marginalen är en komponent i tillgången eller skulden för gruppen av försäkringsavtal som motsvarar den ej intjänade vinst som företaget kommer att redovisa när det tillhandahåller försäkringsavtalstjänster i framtiden. Företaget ska vid det första redovisningstillfället värdera den avtalsenliga marginalen för en grupp av försäkringsavtal till ett belopp som, såvida inte punkt 47 (om förlustavtal) eller punkt B123A (om försäkringsintäkter avseende punkt 38 c ii) tillämpas, innebär att varken kostnader eller intäkter uppstår

1. vid det första redovisningstillfället av ett belopp för kassaflödena för åtaganden, värderade med tillämpning av punkterna 32–37,

2. från alla kassaflöden som uppkommer från avtalen i den gruppen vid denna tidpunkt,

3. från borttagande från rapporten över finansiell ställning vid det första redovisningstillfället för

   1. varje tillgång för kassaflöden för anskaffning av försäkringsavtal genom tillämpning av punkt 28C, och

   2. varje övrig tillgång eller skuld som tidigare redovisats för kassaflöden avseende gruppen av avtal enligt vad som anges i punkt B66A.

39.För försäkringsavtal som anskaffats i en överlåtelse av försäkringsavtal eller ett rörelseförvärv som faller under tillämpningsområdet för IFRS 3 ska ett företag tillämpa punkt 38 i enlighet med punkterna B93–B95F.

43.Den avtalsenliga marginalen vid rapportperiodens utgång motsvarar den vinst i en grupp av försäkringsavtal som ännu inte har redovisats i resultatet på grund av att den avser framtida tjänst enligt avtalen i gruppen.

44.För försäkringsavtal utan direkt resultatandel ska den avtalsenliga marginalens redovisade värde för en grupp av avtal vid rapportperiodens utgång vara lika med det redovisade värdet vid rapportperiodens början, justerat för följande:

1. Effekten av nya avtal som lagts till i gruppen (se punkt 28).

2. Påförd ränta på den avtalsenliga marginalens redovisade värde under rapportperioden, värderad med de diskonteringsräntor som anges i punkt B72 b.

3. De förändringar i kassaflöden för åtaganden som avser framtida tjänst och som anges i punkterna B96–B100, förutom då

   1. sådana ökningar av kassaflödena för åtaganden överstiger den avtalsenliga marginalens redovisade värde och detta ger upphov till en förlust (se punkt 48 a), eller

   2. sådana minskningar av kassaflödena för åtaganden fördelas på förlustkomponenten i skulden för återstående försäkringsskydd, med tillämpning av punkt 50 b.

4. Effekten av valutakursdifferenser på den avtalsenliga marginalen.

5. Det belopp som redovisas som försäkringsintäkt på grund av överföring av försäkringsavtalstjänster under perioden, fastställt genom fördelning av den återstående avtalsenliga marginalen vid rapportperiodens utgång (innan någon fördelning görs) över försäkringsskyddets aktuella och återstående löptid, med tillämpning av punkt B119.

45.För försäkringsavtal med direkt resultatandel (se punkterna B101–B118) ska det redovisade värdet av den avtalsenliga marginalen för en grupp av avtal vid rapportperiodens utgång vara lika med det redovisade värdet vid rapportperiodens början, justerat för de belopp som avses i leden a–e nedan. Ett företag behöver inte identifiera dessa justeringar separat. I stället kan ett sammanlagt belopp fastställas för vissa eller samtliga justeringar. Justeringarna är följande:

1. Effekten av nya avtal som lagts till i gruppen (se punkt 28).

2. Förändringen av beloppet för företagets andel av de underliggande posternas verkliga värde (se punkt B104 b i), förutom då

   1. punkt B115 (om riskminskning) tillämpas,

   2. minskningen av beloppet för företagets andel av de underliggande posternas verkliga värde överstiger den avtalsenliga marginalens redovisade värde och detta ger upphov till en förlust (se punkt 48), eller

   3. ökningen av beloppet för företagets andel av de underliggande posternas verkliga värde återför det belopp som avses i led ii.

3. De förändringar i kassaflöden för åtaganden som avser framtida tjänst och som anges i punkterna B101–B118, förutom då

   1. punkt B115 (om riskminskning) tillämpas,

   2. sådana ökningar av kassaflödena för åtaganden överstiger den avtalsenliga marginalens redovisade värde och detta ger upphov till en förlust (se punkt 48), eller

   3. sådana minskningar av kassaflödena för åtaganden fördelas på förlustkomponenten i skulden för återstående försäkringsskydd, med tillämpning av punkt 50 b.

4. Effekten av valutakursdifferenser på den avtalsenliga marginalen.

5. Det belopp som redovisas som försäkringsintäkt på grund av överföring av försäkringsavtalstjänster under perioden, fastställt genom fördelning av den återstående avtalsenliga marginalen vid rapportperiodens utgång (innan någon fördelning görs) över försäkringsskyddets aktuella och återstående löptid, med tillämpning av punkt B119.

46.Vissa förändringar i den avtalsenliga marginalen uppväger förändringar i kassaflödena för skulden för återstående försäkringsskydd och medför därför ingen förändring i det totala redovisade värdet av skulden för återstående försäkringsskydd. I den mån förändringarna i den avtalsenliga marginalen inte uppväger förändringarna i kassaflödena för åtaganden för skulden för återstående försäkringsskydd ska företaget redovisa intäkter och kostnader för dessa förändringar med tillämpning av punkt 41.

62.I stället för att tillämpa punkt 25 ska ett företag redovisa en grupp av innehavda återförsäkringsavtal från och med den av följande tidpunkter som infaller först:

1. Början av försäkringsskyddets löptid för gruppen av innehavda återförsäkringsavtal.

2. Den tidpunkt när företaget redovisar en grupp av underliggande försäkringsavtal som är förlustavtal genom tillämpning av punkt 25 c, om företaget ingick det tillhörande innehavda återförsäkringsavtalet i gruppen av innehavda återförsäkringsavtal per den tidpunkten eller tidigare.

62A.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 62 a ska ett företag skjuta upp redovisningen av en grupp av innehavda återförsäkringsavtal som tillhandahåller proportionellt försäkringsskydd fram till det första redovisningstillfället för de underliggande försäkringsavtalen, om datumet för den redovisningen inträffar senare än början av försäkringsskyddets löptid för gruppen av innehavda återförsäkringsavtal.

63.Vid tillämpning av värderingskraven i punkterna 32–36 på innehavda återförsäkringsavtal ska företaget, i den mån även de underliggande avtalen värderas med tillämpning av dessa punkter, använda enhetliga antaganden för att beräkna uppskattningarna av nuvärdet av framtida kassaflöden för gruppen av innehavda återförsäkringsavtal och uppskattningarna av nuvärdet av framtida kassaflöden för gruppen eller grupperna av underliggande försäkringsavtal. Dessutom ska företaget, i uppskattningarna av nuvärdet av framtida kassaflöden för gruppen av innehavda återförsäkringsavtal, inkludera effekten av risken för utebliven fullgörelse av återförsäkringsavtalet från utfärdarens sida, inbegripet effekten av säkerheter och förluster från tvister.

64.I stället för att tillämpa punkt 37 ska ett företag fastställa riskjusteringen för icke-finansiell risk så att den motsvarar den risk som överförs av innehavaren av gruppen av återförsäkringsavtal till utfärdaren av dessa avtal.

65.De krav i punkt 38 som avser fastställande av den avtalsenliga marginalen vid det första redovisningstillfället ändras för att återspegla det faktum att för en grupp av innehavda återförsäkringsavtal finns ingen ej intjänad vinst utan i stället en nettokostnad eller nettovinst från köp av återförsäkring. Därmed ska företaget, såvida inte punkt 65A är tillämplig, vid det första redovisningstillfället redovisa alla nettokostnader eller nettovinster från köpet av gruppen av innehavda återförsäkringsavtal som en avtalsenlig marginal värderad till ett belopp motsvarande summan av

1. kassaflödena för åtaganden,

2. det belopp som tagits bort från rapporten över finansiell ställning per den tidpunkten för alla tillgångar eller skulder som tidigare redovisats för kassaflöden avseende gruppen av innehavda återförsäkringsavtal,

3. alla kassaflöden som uppkommit per denna tidpunkt, och

4. alla intäkter som redovisats i resultatet vid tillämpning av punkt 66A.

65A.Om nettokostnaden för köp av återförsäkringsskydd avser händelser som inträffade före köpet av gruppen av innehavda återförsäkringsavtal ska företaget, utan att det påverkar kraven i punkt B5, redovisa en sådan kostnad omedelbart i resultatet.

66.I stället för att tillämpa punkt 44 ska ett företag, för en grupp av innehavda återförsäkringsavtal, värdera den avtalsenliga marginalen vid rapportperiodens utgång som det redovisade värdet fastställt vid rapportperiodens början, justerat för följande:

a.

Effekten av nya avtal som lagts till i gruppen (se punkt 28).

b.

Påförd ränta på den avtalsenliga marginalens redovisade värde värderad med de diskonteringsräntor som anges i punkt B72 b.

ba.

Intäkter som redovisats i resultatet under rapportperioden vid tillämpning av punkt 66A.

bb.

Återföringar av en förluståtervinningskomponent som redovisats vid tillämpning av punkt 66B (se punkt B119F) i den mån dessa återföringar inte är förändringar i kassaflödena för åtaganden för gruppen av innehavda återförsäkringsavtal.

c.

Förändringar i kassaflödena för åtaganden, värderade till de diskonteringsräntor som är angivna i punkt B72 c, i den mån förändringen avser framtida tjänst, såvida inte

1. förändringen följer av en förändring i kassaflöden för åtaganden som fördelats på en grupp av underliggande försäkringsavtal som inte justerar den avtalsenliga marginalen för gruppen av underliggande försäkringsavtal, eller

2. förändringen följer av tillämpning av punkterna 57–58 (för förlustavtal), om företaget värderar en grupp av underliggande försäkringsavtal genom tillämpning av premiefördelningsmetoden.

d.

Effekten av valutakursdifferenser på den avtalsenliga marginalen.

e.

Det belopp som redovisats i resultatet på grund av tjänster som erhållits under perioden, fastställt genom fördelning av den återstående avtalsenliga marginalen vid rapportperiodens utgång (innan någon fördelning görs) över försäkringsskyddets aktuella och återstående löptid för gruppen av innehavda återförsäkringsavtal, med tillämpning av punkt B119.

66A.Ett företag ska justera den avtalsenliga marginalen för en grupp av innehavda återförsäkringsavtal, och till följd av detta redovisa en intäkt, när företaget redovisar en förlust vid det första redovisningstillfället för en grupp av förlustavtal avseende underliggande försäkringsavtal eller när förlustavtal avseende underliggande försäkringsavtal läggs till i en grupp (se punkterna B119C–B119E).

66B.Ett företag ska fastställa (eller justera) en förluståtervinningskomponent för tillgången för återstående försäkringsskydd för en grupp av innehavda återförsäkringsavtal som visar återvinningen av förluster som redovisats med tillämpning av punkterna 66 c i–ii och 66A. Förluståtervinningskomponenten fastställer de belopp som anges i resultatet som återföringar av återvunna förluster från innehavda återförsäkringsavtal och utesluts således från fördelningen av erlagda premier till återförsäkraren (se punkt B119F).

67.Förändringar i kassaflöden för åtaganden som beror på förändrad risk för utebliven fullgörelse från utfärdarens sida av ett innehav av ett återförsäkringsavtal avser inte framtida tjänst och ska inte justera den avtalsenliga marginalen.

68.Innehavda återförsäkringsavtal kan inte vara förlustavtal. Därmed gäller inte kraven i punkterna 47–52.

69.Ett företag får tillämpa den premiefördelningsmetod som föreskrivs i punkterna 55–56 och 59 (anpassad för att återspegla de egenskaper hos innehavda återförsäkringsavtal som skiljer sig från utfärdade försäkringsavtal, exempelvis generering av kostnader eller kostnadsminskningar i stället för intäkter) för att förenkla värderingen av en grupp av innehavda återförsäkringsavtal, om vid gruppens bildande

1. företaget rimligen kan förvänta sig att den resulterande värderingen inte väsentligt skiljer sig från resultatet av tillämpning av kraven i punkterna 63–68, eller

2. försäkringsskyddets löptid för vart och ett av avtalen i gruppen av innehavda återförsäkringsavtal (inklusive försäkringsskydd från alla premier inom gränsen för avtalet, som fastställs vid den tidpunkten med tillämpning av punkt 34) är högst ett år.

70.Ett företag kan inte uppfylla villkoret i punkt 69 a om det vid gruppens bildande förväntar sig betydande variationer i kassaflödena för åtaganden som skulle påverka värderingen av tillgången under återstående löptid under perioden innan en skada inträffar. Variationen i kassaflödena för åtaganden ökar exempelvis med

1. omfattningen av framtida kassaflöden som avser derivat som är inbäddade i avtalen, och

2. längden på försäkringsskyddets löptid för gruppen av innehavda återförsäkringsavtal.

70A.Om ett företag värderar en grupp av innehavda återförsäkringsavtal genom tillämpning av premiefördelningsmetoden ska företaget tillämpa punkt 66A genom att justera tillgångens redovisade värde för återstående löptid för försäkringsskyddet i stället för att justera den avtalsenliga marginalen.

110.Ett företag ska lämna upplysning och förklaring avseende det totala beloppet för finansiella intäkter eller kostnader från försäkringsavtal under rapportperioden. I synnerhet ska företaget redovisa förhållandet mellan finansiella intäkter eller kostnader från försäkringsavtal och avkastningen på sina tillgångar, så att användare av de finansiella rapporterna kan utvärdera källorna till de finansiella intäkter eller kostnader som redovisas i resultatet och i övrigt totalresultat.

111.För avtal med direkt resultatandel ska företaget beskriva de underliggande posternas sammansättning och lämna upplysning om deras verkliga värde.

112.För avtal med direkt resultatandel ska ett företag, om det väljer att inte justera den avtalsenliga marginalen för vissa förändringar i kassaflödena för åtaganden med tillämpning av punkt B115, lämna upplysning om effekten av det valet på justeringen av den avtalsenliga marginalen under innevarande period.

113.För avtal med direkt resultatandel ska ett företag, om det ändrar grunden för uppdelning av finansiella intäkter eller kostnader från försäkringsavtal mellan resultatet och övrigt totalresultat med tillämpning av punkt B135, lämna upplysning om följande under den period då ändringen av tillvägagångssättet ägde rum:

1. Skälet till varför företaget var tvunget att ändra grunden för uppdelning.

2. Beloppet av justeringar för varje post som påverkats i de finansiella rapporterna.

3. Det redovisade värdet för den grupp av försäkringsavtal som ändringen avsåg vid tidpunkten för ändringen.

114.Ett företag ska lämna upplysningar som gör det möjligt för användare av finansiella rapporter att identifiera effekten av grupper av försäkringsavtal som per övergångsdagen värderas med tillämpning av den modifierade retroaktiva metoden (se punkterna C6–C19A) eller verkligt värde-metoden (se punkterna C20–C24B) på den avtalsenliga marginalen och försäkringsintäkter under efterföljande perioder. Företaget ska således redovisa avstämningen mellan den avtalsenliga marginalen i enlighet med punkt 101 c, och värdet av försäkringsintäkter i enlighet med punkt 103 a separat för

1. försäkringsavtal som fanns per övergångsdagen på vilka företaget har tillämpat den modifierade retroaktiva metoden,

2. försäkringsavtal som fanns per övergångsdagen på vilka företaget har tillämpat verkligt värde-metoden, och

3. alla andra försäkringsavtal.

115.För alla perioder då upplysning lämnas i enlighet med punkt 114 a eller 114 b ska ett företag – för att göra det möjligt för användare av finansiella rapporter att förstå de metoder som tillämpats, de bedömningar som gjorts för att fastställa övergångsbeloppen och betydelsen av dessa metoder och bedömningar – redogöra för hur det fastställt värderingen av försäkringsavtalen per övergångsdagen.

116.Ett företag som väljer att dela upp finansiella intäkter eller kostnader från försäkringsavtal mellan resultatet och övrigt totalresultat ska tillämpa punkterna C18 b, C19 b, C24 b och C24 c för att fastställa den ackumulerade skillnaden mellan de finansiella intäkter eller kostnader från försäkringsavtal som skulle ha redovisats i resultatet och de totala finansiella intäkterna eller kostnaderna från försäkringsavtal per övergångsdagen för den grupp av försäkringsavtal som uppdelningen tillämpas på. För alla perioder där det finns belopp som fastställs med tillämpning av dessa punkter ska företaget redovisa en avstämning mellan ingående och utgående balans för de ackumulerade belopp i övrigt totalresultat för de finansiella tillgångar värderade till verkligt värde via övrigt totalresultat som avser grupperna av försäkringsavtal. Avstämningen ska exempelvis inkludera vinster och förluster som redovisats i övrigt totalresultat under perioden och vinster och förluster som redovisats i övrigt totalresultat under tidigare perioder och som under perioden omklassificerats till resultatet.

127.Ett företag ska lämna information om koncentrationer av risk som härrör från avtal inom ramen för IFRS 17, inbegripet en beskrivning av hur företaget fastställer koncentrationerna och en beskrivning av de gemensamma egenskaper som kännetecknar varje koncentration (exempelvis typen av försäkrad händelse, bransch, geografiskt område eller valuta). Koncentrationer av finansiell risk kan exempelvis uppkomma från räntegarantier där samma räntenivå börjar gälla för ett stort antal avtal. Koncentrationer av finansiell risk kan också uppstå från koncentrationer av icke-finansiell risk, exempelvis om ett företag tillhandahåller produktansvarsskydd till läkemedelsföretag samtidigt som det har investeringar i dessa företag.

128.Ett företag ska lämna upplysning om känslighet för förändring i riskvariabler som härrör från avtal som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 17. Företaget ska för att uppfylla detta krav lämna upplysning om följande:

1. En känslighetsanalys som visar hur resultatet och eget kapital skulle ha påverkats av förändringar i riskvariabler som rimligen var möjliga vid rapportperiodens utgång i fråga om

   1. försäkringsrisk – som visar effekten för utfärdade försäkringsavtal, före och efter riskminskningen genom innehaven av återförsäkringsavtal, och

   2. varje typ av marknadsrisk – på ett sätt som redogör för förhållandet mellan känsligheten för förändringar i riskvariabler från försäkringsavtal och de som härrör från finansiella tillgångar som företaget innehar.

2. De metoder och antaganden som känslighetsanalysen bygger på.

3. Förändringar jämfört med föregående period av de metoder och antaganden som känslighetsanalyserna bygger på samt orsakerna till sådana förändringar.

129.Om ett företag utarbetar en känslighetsanalys som visar hur andra belopp än de som anges i punkt 128 a påverkas av förändringar i riskvariabler och använder den känslighetsanalysen för att hantera risker som härrör från avtal som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 17 får det använda den känslighetsanalysen i stället för den analys som anges i punkt 128 a. Företaget ska också lämna upplysning om följande:

1. En redogörelse för den metod som en sådan känslighetsanalys bygger på, samt viktiga parametrar och antaganden som ligger till grund för den information som lämnas.

2. En redogörelse för målet med den använda metoden samt de begränsningar i den lämnade informationen som metoden kan ge upphov till.

130.Ett företag ska lämna upplysning om faktiska skadeanspråk jämfört med tidigare uppskattningar av det ej diskonterade värdet av skadeanspråken (dvs. skadeanspråkens utveckling). De upplysningar som lämnas om skadeanspråkens utveckling ska inledas med den period då det första väsentliga anspråket uppkom och för vilket det fortfarande råder osäkerhet om belopp och tidpunkt för betalningen av anspråken vid rapportperiodens utgång, men lämnandet av upplysning behöver inte gälla mer än tio år före utgången av rapportperioden. Företaget behöver inte lämna upplysningar om skadeanspråkens utveckling där osäkerheten om belopp och tidpunkt för betalning av anspråket vanligen skingras inom ett år. Ett företag ska stämma av upplysningarna om skadeanspråkens utveckling mot det sammanlagda redovisade värdet för de grupper av försäkringsavtal som företaget lämnar upplysning om i enlighet med punkt 100 c.

131.För kreditrisk som härrör från avtal som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 17 ska ett företag lämna upplysning om följande:

1. Det belopp som bäst motsvarar företagets maximala exponering mot kreditrisk vid rapportperiodens utgång, separat för utfärdade försäkringsavtal och innehavda återförsäkringsavtal.

2. Information om kreditkvaliteten på innehavda återförsäkringsavtal som är tillgångar.

132.För likviditetsrisk som härrör från avtal som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 17 ska ett företag lämna upplysning om följande:

1. En beskrivning av hur företaget hanterar likviditetsrisken.

2. Separata löptidsanalyser för portföljer med utfärdade försäkringsavtal som är skulder och portföljer med innehavda återförsäkringsavtal som är skulder, som minst visar portföljernas nettokassaflöden för vart och ett av de första fem åren efter balansdagen och sammanlagt efter de första fem åren. Företaget behöver inte i dessa analyser inkludera skulder för återstående försäkringsskydd, som värderas med tillämpning av punkterna 55–59 och punkterna 69–70A. Analyserna kan ha formen av

   1. en analys, baserad på uppskattade tidpunkter, av återstående avtalsenliga ej diskonterade nettokassaflöden, eller

   2. en analys, baserad på uppskattade tidpunkter, av uppskattningarna av nuvärdet av framtida kassaflöden.

3. De belopp som ska erläggas vid anfordran, med redogörelse för förhållandet mellan dessa belopp och det redovisade värdet för de tillhörande portföljerna med avtal, om upplysning inte lämnas om dem enligt led b i denna punkt.

B3.Ovisshet (eller risk) är själva kärnan i ett försäkringsavtal. Följaktligen är åtminstone en av de följande punkterna oviss vid försäkringsavtalets början:

1. Sannolikheten att en försäkrad händelse inträffar.

2. När en försäkrad händelse kommer att inträffa.

3. Hur mycket försäkringsgivaren ska betala om den försäkrade händelsen inträffar.

B4.I vissa försäkringsavtal är den försäkrade händelsen upptäckten av en förlust under avtalets löptid, även om förlusten uppkommit ur en händelse som inträffade före avtalets början. I andra försäkringsavtal är den försäkrade händelsen en händelse som inträffar under avtalets löptid även om den förlust som uppstår upptäcks efter avtalstidens slut.

B5.Vissa försäkringsavtal täcker händelser som redan inträffat men vilkas finansiella effekt fortfarande är osäker. Ett exempel är ett försäkringsavtal som skyddar mot ogynnsam utveckling av en händelse som redan inträffat. I sådana avtal är den försäkrade händelsen fastställandet av den slutgiltiga kostnaden för sådana skador.

B6.Vissa försäkringsavtal kräver eller tillåter betalning in natura. I sådana fall ska företaget tillhandahålla varor eller tjänster till försäkringstagaren för att reglera företagets skyldighet att ersätta försäkringstagaren för försäkrade händelser. Ett exempel är när ett företag fysiskt ersätter ett stulet föremål i stället för att betala ut ett ersättningsbelopp. Ett annat exempel är när ett företag använder egna sjukhus och egen sjukvårdspersonal för att tillhandahålla sjukvård som täcks av försäkringsavtalet. Sådana avtal är försäkringsavtal, även om skadorna regleras in natura. Serviceuppdrag mot fast avgift som uppfyller kraven i punkt 8 räknas också som försäkringsavtal, men när ett företag tillämpar punkt 8 får det välja att redovisa dem i enlighet med antingen IFRS 17 eller IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder.

B7.Definitionen av ett försäkringsavtal innebär att en part accepterar betydande försäkringsrisk från en annan part. I IFRS 17 definieras försäkringsrisk som ”risk, annan än finansiell risk, som förs över från avtalets innehavare till utfärdaren”. Ett avtal som exponerar utfärdaren för finansiell risk utan betydande försäkringsrisk är inte ett försäkringsavtal.

B8.Definitionen av finansiell risk i bilaga A innefattar finansiella och icke-finansiella variabler. Exempel på icke-finansiella variabler som inte är specifika för en avtalspart är ett index för jordbävningsförluster i ett visst område eller ett index för temperaturerna i en viss stad. Finansiell risk exkluderar risk från icke-finansiella variabler som är specifika för en avtalspart, såsom huruvida en brand som skadar eller förstör en tillgång som tillhör den parten inträffar eller uteblir. Dessutom är risken för förändringar i en icke-finansiell tillgångs verkliga värde inte en finansiell risk om det verkliga värdet återspeglar förändringar i marknadspriserna på en sådan tillgång (en finansiell variabel) och skicket på en angiven icke-finansiell tillgång som innehas av en avtalspart (dvs. en icke-finansiell variabel). Om exempelvis en garanti för restvärdet på en viss bil som försäkringstagaren har ett försäkringsbart intresse på utsätter garanten för risk för förändringar i bilens fysiska skick, är den risken en försäkringsrisk, inte en finansiell risk.

B9.Vissa avtal exponerar utfärdaren för finansiell risk, utöver en betydande försäkringsrisk. Exempelvis garanterar många livförsäkringsavtal en minimiavkastning till försäkringstagarna – vilket ger upphov till finansiell risk – samtidigt som de utlovar livförsäkring som i betydande utsträckning överstiger försäkringstagarens saldo, vilket ger upphov till försäkringsrisk i form av dödlighetsrisk. Sådana avtal är försäkringsavtal.

B10.Enligt vissa avtal utlöser en försäkrad händelse betalning av ett belopp som är kopplat till ett prisindex. Sådana avtal är försäkringsavtal, förutsatt att den betalning som är villkorad av den försäkrade händelsen kan vara betydande. Exempelvis överför en livränta med återbetalningsskydd som är kopplad till ett index för levnadsomkostnader försäkringsrisk eftersom betalningen utlöses av en osäker händelse – livräntetagarens överlevnad. Kopplingen till prisindexet är ett derivat men överför också försäkringsrisk eftersom antalet utbetalningar som indexet gäller beror på livräntetagarens överlevnad. Om den överföring av försäkringsrisk som blir följden är betydande, är derivatet definitionsmässigt ett försäkringsavtal, och det får då inte avskiljas från värdavtalet (se punkt 11 a).

B11.Försäkringsrisk är den risk som företaget accepterar från försäkringstagaren. Det betyder att företaget ska acceptera en risk från försäkringstagaren som försäkringstagaren redan utsatts för. Eventuell ny risk som genom avtalet uppstår för företaget eller försäkringstagaren är inte försäkringsrisk.

B12.Definitionen av ett försäkringsavtal hänvisar till en negativ påverkan på försäkringstagaren. Denna definition begränsar inte företagets betalning till ett belopp som motsvarar den negativa händelsens finansiella effekt. Exempelvis innefattar definitionen försäkringsskydd av typen ”ny mot gammal” som ersätter försäkringstagaren till ett belopp som gör det möjligt att ersätta en gammal skadad tillgång med en ny tillgång. På ett liknande sätt begränsar definitionen inte betalning enligt ett livförsäkringsavtal till den finansiella förlust som den avlidnes anhöriga lider, inte heller utesluter den det avtal som anger betalning av förutbestämda belopp för att kvantifiera den förlust som orsakats av dödsfall eller en olycka.

B13.Vissa avtal kräver betalning om en angiven osäker framtida händelse inträffar, men kräver inte någon ogynnsam påverkan på försäkringstagaren som villkor för betalningen. Ett sådant avtal är inte något försäkringsavtal även om innehavaren använder avtalet för att minska en underliggande riskexponering. Om innehavaren exempelvis använder ett derivat för att säkra en underliggande finansiell eller icke-finansiell variabel som är korrelerad med kassaflöden från en av företagets tillgångar, är derivatet inte något försäkringsavtal eftersom betalningen inte är villkorad av om innehavaren råkar ut för en negativ påverkan i och med minskningen i kassaflödena från tillgången. Definitionen av ett försäkringsavtal hänvisar till en osäker framtida händelse för vilken en negativ påverkan på försäkringstagaren är ett avtalsenligt villkor för betalning. Ett avtalsenligt villkor kräver inte att företaget undersöker huruvida händelsen faktiskt orsakade en negativ påverkan, men det tillåter företaget att neka betalningen om det inte är övertygat om att händelsen förorsakat en negativ påverkan.

B14.Annullationsrisk eller risk för fortbestånd (risken att försäkringstagaren kommer att upphäva avtalet tidigare eller senare än utfärdaren räknat med vid prissättning av avtalet) är inte försäkringsrisk eftersom den resulterande variationen i betalningen till försäkringstagaren inte är villkorad av en osäker framtida händelse som påverkar försäkringstagaren negativt. På ett liknande sätt är kostnadsrisk (dvs. risken för oväntade ökningar av administrativa kostnader som har att göra med förvaltningen av avtalet, och inte med försäkrade händelser) inte någon försäkringsrisk eftersom en oväntad kostnadsökning inte påverkar försäkringstagaren negativt.

B15.Därför är ett avtal som exponerar företaget för annullationsrisk eller risk för fortbestånd eller kostnadsrisk inte något försäkringsavtal såvida det inte också exponerar företaget för betydande försäkringsrisk. Men om företaget minskar sin risk genom att använda ytterligare ett avtal för att föra över en del av den risk som inte är försäkringsrisk till en annan part, exponerar detta andra avtal den andra parten för försäkringsrisk.

B16.Ett företag kan endast acceptera betydande försäkringsrisk från försäkringstagaren om företaget är skilt från försäkringstagaren. När det gäller ett ömsesidigt företag accepterar det ömsesidiga företaget risk från varje försäkringstagare och slår samman den risken. Även om försäkringstagare bär den sammanslagna risken gemensamt till följd av att de har residual rätt i företagets tillgångar, är det ömsesidiga företaget ett separat företag som har accepterat risken.

B17.Ett avtal är ett försäkringsavtal endast om det för över betydande försäkringsrisk. Punkterna B7–B16 behandlar försäkringsrisk. Punkterna B18–B23 behandlar bedömningen av huruvida försäkringsrisken är betydande.

B18.Försäkringsrisk är betydande om, och endast om, en försäkrad händelse skulle kunna leda till att en utfärdare betalar tillkommande belopp som är betydande i ett enskilt scenario, utom scenarier som saknar kommersiell innebörd (dvs. inte har någon märkbar effekt på transaktionens ekonomiska sidor). Om en försäkrad händelse kan betyda att betydande tillkommande belopp skulle betalas i ett scenario som har kommersiell innebörd, kan villkoret i den föregående meningen uppfyllas även om den försäkrade händelsen är extremt osannolik eller det förväntade (dvs. sannolikhetsbedömda) nuvärdet av de villkorade kassaflödena är en liten del av det förväntade nuvärdet av de återstående kassaflödena från avtalet.

B19.Dessutom överför ett avtal endast betydande försäkringsrisk om det är ett scenario som har kommersiell innebörd och där det är möjligt att utfärdaren drabbas av en förlust på nuvärdesbasis. Även om ett återförsäkringsavtal inte exponerar utfärdaren för möjligheten att drabbas av en betydande förlust, bedöms det avtalet överföra betydande försäkringsrisk om det i allt väsentligt överför all försäkringsrisk som avser den återförsäkrade delen av de underliggande försäkringsavtalen till återförsäkraren.

B20.De tillkommande belopp som avses i punkt B18 fastställs på nuvärdesbasis. Om ett försäkringsavtal kräver betalning när en händelse med osäker tidpunkt inträffar och om betalningen inte är justerad för pengars tidsvärde, kan det finnas scenarier där betalningens nuvärde ökar, även om dess nominella värde är oförändrat. Ett exempel är försäkring som ger ett fast belopp när försäkringstagaren dör, utan förfallodag för skyddet (ofta kallad livsvarig livförsäkring till fast belopp). Det är säkert att försäkringstagaren kommer att dö, men dödsdagen är oviss. Betalningar kan göras när en enskild försäkringstagare avlider tidigare än förväntat. Eftersom dessa betalningar inte är justerade för pengars tidsvärde kan det föreligga betydande försäkringsrisk även om det inte finns någon övergripande förlust för portföljen med avtal. På ett liknande sätt kan avtalsvillkor som försenar ersättningen till försäkringstagaren eliminera den betydande försäkringsrisken. Ett företag ska använda diskonteringsräntorna i punkt 36 för att fastställa nuvärdet av de tillkommande beloppen.

B21.De tillkommande belopp som avses i punkt B18 hänvisar till nuvärdet av belopp som överstiger dem som skulle betalas om ingen försäkrad händelse hade inträffat (exklusive scenarier som saknar kommersiell innebörd). Dessa tillkommande belopp innefattar kostnader för hantering och bedömning av anspråk, men innefattar inte följande:

1. Förlusten av möjligheten att debitera försäkringstagaren för framtida tjänst. I ett livförsäkringsavtal kopplat till investeringar, exempelvis, innebär försäkringstagarens död att försäkringsgivaren inte längre kan utföra förvaltningstjänster och ta en avgift för detta. Denna ekonomiska förlust för företaget återspeglar dock inte någon försäkringsrisk, precis som en fondförvaltare inte påtar sig någon försäkringsrisk i förhållande till att kunden eventuellt dör. Därför är den potentiella förlusten av framtida förvaltningsavgifter inte relevant vid bedömningen av hur stor försäkringsrisk som förs över genom ett avtal.

2. Efterskänkande vid dödsfall av debiteringar som skulle göras vid uppsägning eller återköp. Eftersom avtalet gav upphov till debiteringarna, kompenserar efterskänkandet av dem inte försäkringstagaren för någon befintlig risk. Följaktligen är de inte relevanta vid bedömningen av hur stor försäkringsrisk som förs över genom ett avtal.

3. En betalning som är avhängig en händelse som inte orsakar betydande förlust för ägaren av avtalet. Ponera exempelvis ett avtal som kräver att utfärdaren betalar en miljon VE1 om en tillgång drabbas av fysisk skada vilken förorsakar en obetydlig ekonomisk förlust på 1 VE för innehavaren. I det avtalet överför innehavaren till utfärdaren den obetydliga risken att förlora 1 VE. På samma gång ger avtalet upphov till en risk som inte är en försäkringsrisk att utfärdaren kan komma att behöva betala 999.999 VE om den angivna händelsen inträffar. Eftersom det inte finns något scenario där en försäkrad händelse orsakar en betydande förlust för innehavaren av avtalet accepterar inte utfärdaren någon betydande försäkringsrisk från innehavaren och detta avtal är inget försäkringsavtal.

4. Eventuell återförsäkringsåterbäring. Försäkringsgivaren ska redovisa dessa separat.

B22.Ett företag ska bedöma försäkringsriskens betydelse för varje enskilt avtal. Därmed kan försäkringsrisken vara betydande även om det är minimal sannolikhet för betydande förluster för en portfölj med eller grupp av avtal.

B23.Det följer av punkterna B18–B22 att om ett avtal betalar ut en livförsäkring som överstiger det belopp som ska betalas vid överlevnad, är avtalet ett försäkringsavtal såvida inte den tillkommande livförsäkringen är obetydlig (vilket bedöms genom hänvisning till det enskilda avtalet snarare än till en hel portfölj med avtal). Som konstaterats i punkt B21 b räknas inte efterskänkandet vid dödsfall av debiteringar för uppsägning eller återköp in i denna bedömning om efterskänkandet inte kompenserar försäkringstagaren för en redan befintlig risk. På ett liknande sätt är ett livränteavtal som betalar ut regelbundna belopp under återstoden av en försäkringstagares liv ett försäkringsavtal såvida inte de sammanlagda återbetalningarna är obetydliga.

B24.För vissa avtal sker överföringen av försäkringsrisk till utfärdaren först efter en tid. Ponera exempelvis ett avtal som ger en viss avkastning på en investering och innefattar en option för försäkringstagaren att vid förfall använda vinsten från investeringen för att köpa en livränta med återbetalningsskydd till samma livräntepremier som företaget tar betalt av nya livräntetagare vid tidpunkten då försäkringstagaren utnyttjar optionen. Ett sådant avtal för inte över någon försäkringsrisk till utfärdaren förrän optionen utnyttjas, eftersom företaget fortfarande är fritt att prissätta livräntan på ett sätt som återspeglar den försäkringsrisk som kommer att föras över till företaget vid den tidpunkten. Följaktligen kommer det kassaflöde som skulle uppkomma om optionen utnyttjades att falla utanför avtalets gräns, och före utnyttjandet finns inga försäkringskassaflöden inom avtalets gräns. Om avtalet dock anger livräntepremierna (eller en annan grund än marknadsräntor för fastställande av livräntepremierna) överför avtalet försäkringsrisk till utfärdaren eftersom utfärdaren är exponerad för risken att livräntepremierna kommer att vara ogynnsamma för utfärdaren när försäkringstagaren utnyttjar optionen. I så fall ligger de kassaflöden som skulle uppkomma när optionen utnyttjas inom avtalets gräns.

B25.Ett avtal som uppfyller definitionen av ett försäkringsavtal förblir ett försäkringsavtal till dess att dess rättigheter och förpliktelser har upphört (dvs. fullgörs, annulleras eller löper ut) såvida inte avtalet tas bort från rapporten över finansiell ställning med tillämpning av punkterna 74–77 till följd av en avtalsändring.

B26.De följande är exempel på avtal som är försäkringsavtal om överföringen av försäkringsrisk är betydande:

1. Försäkring mot stöld eller skada.

2. Försäkring mot produktansvar, yrkesmässig ansvarsförsäkring, civilrättsligt ansvar eller rättegångskostnader.

3. Livförsäkring och i förväg betalda begravningskostnader (även om döden är säker, är det ovisst när döden kommer att inträffa eller, för vissa typer av livförsäkringar, huruvida döden kommer att inträffa under den period som täcks av försäkringen).

4. Livränta med återbetalningsskydd och pensioner, dvs. avtal som ger ersättning för en osäker framtida händelse – livräntetagarens eller pensionärens överlevnad – för att ge livräntetagaren eller pensionären en inkomstnivå som annars skulle påverkas negativt av dennes överlevnad. (Arbetsgivares ansvar som härrör från planer för ersättningar till anställda och pensionsförpliktelser redovisade enligt förmånsbestämda pensionsplaner faller utanför tillämpningsområdet för IFRS 17, vid tillämpning av punkt 7 b).

5. Försäkring mot invaliditet och sjukvårdskostnader.

6. Borgensförbindelser, garantiobligationer, fullgörandegarantier och offertgarantier, dvs. avtal som ger ersättning om någon annan part inte uppfyller en avtalsenlig förpliktelse, exempelvis ett åtagande att uppföra en byggnad.

7. Produktgarantier. Produktgarantier utfärdade av en annan part för varor sålda av en tillverkare, återförsäljare eller detaljist ingår i tillämpningsområdet för IFRS 17. Produktgarantier som utfärdas direkt av en tillverkare, återförsäljare eller detaljist faller dock utanför tillämpningsområdet för IFRS 17 vid tillämpning av punkt 7 a, och faller i stället inom tillämpningsområdet för IFRS 15 eller IAS 37 Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar.

8. Äganderättsförsäkring (försäkring mot upptäckten av brister i äganderätten till mark eller byggnader som inte var uppenbara när försäkringsavtalet utfärdades). I detta fall är den försäkrade händelsen upptäckten av en brist i äganderätten, inte bristen i sig.

9. Reseförsäkring (ersättning i kontanter eller in natura till försäkringstagare för förluster som lidits inför eller under resa).

10. Katastrofobligationer som ger sänkta betalningar av kapitalbelopp, ränta eller båda om en angiven händelse har en negativ påverkan på obligationens utfärdare (såvida inte den angivna händelsen inte ger upphov till betydande försäkringsrisk, till exempel om händelsen är en förändring i räntenivå eller valutakurs).

11. Försäkringsswappar och andra avtal som kräver betalning beroende av förändringar i klimatrelaterade, geologiska eller andra fysiska variabler som är specifika för en avtalspart.

B27.Följande är exempel på poster som inte är försäkringsavtal:

1. Investeringsavtal som har ett försäkringsavtals juridiska form men som inte överför någon betydande försäkringsrisk till utfärdaren, exempelvis livförsäkringsavtal där företaget varken bär någon betydande dödlighets- eller sjukrisk är inte försäkringsavtal. Sådana avtal är finansiella instrument eller tjänsteavtal – se punkt B28. Investeringsavtal med diskretionära resultatandelar uppfyller inte definition av ett försäkringsavtal, sådana avtal faller emellertid inom tillämpningsområdet för IFRS 17 förutsatt att de utfärdas av ett företag som också utfärdar försäkringsavtal, med tillämpning av punkt 3 c.

2. Avtal som har en försäkrings juridiska form men för tillbaka all betydande försäkringsrisk till försäkringstagaren genom oåterkalleliga och verkställbara konstruktioner som anpassar försäkringstagarens framtida betalningar till utfärdaren som en direkt följd av försäkrade förluster. Exempelvis, för vissa finansiella återförsäkringsavtal eller vissa gruppavtal återförs all betydande försäkringsrisk till försäkringstagarna. Sådana avtal är normalt finansiella instrument eller tjänsteavtal (se punkt B28).

3. Egenförsäkring (dvs. behållande av en risk som kunde ha täckts av en försäkring). I sådana situationer finns inget försäkringsavtal eftersom det inte finns någon överenskommelse med någon annan part. Det betyder att om ett företag utfärdar ett försäkringsavtal till sitt moder-, dotter-, eller systerföretag finns inget försäkringsavtal i koncernredovisningen eftersom det inte finns något avtal med en annan part. I utfärdarens eller innehavarens enskilda eller separata finansiella rapporter finns emellertid ett försäkringsavtal.

4. Avtal (såsom spelavtal) som kräver betalning om en angiven osäker framtida händelse inträffar, men som inte kräver, som en avtalsenlig förutsättning för betalning, att händelsen har en negativ påverkan på försäkringstagaren. Detta hindrar dock inte att avtal enligt vilka i förväg fastställd utbetalning anges för att kvantifiera den förlust som orsakats av en angiven händelse såsom dödsfall eller en olycka (se även punkt B12) betraktas som ett försäkringsavtal.

5. Derivat som exponerar en part för finansiell risk men inte försäkringsrisk, eftersom derivaten kräver att den parten gör (eller ger dem rätt att erhålla) en betalning endast grundad på förändringar i en eller flera angivna räntor, priset på ett finansiellt instrument, ett råvarupris, en valutakurs, ett pris- eller ränteindex, ett kreditbetyg eller ett kreditindex eller någon annan variabel, förutsatt att variabeln, när det gäller en icke-finansiell variabel, inte är specifik för någon av avtalsparterna.

6. Kreditrelaterade garantier som kräver betalning även om innehavaren inte har drabbats av någon förlust på grund av en gäldenärs underlåtenhet att göra betalningar i rätt tid. Sådana avtal redovisas i enlighet med IFRS 9 Finansiella instrument (se punkt B29).

7. Avtal som kräver en betalning på grund av en klimatrelaterad, geologisk eller annan fysisk variabel som inte är specifik för en avtalspart (vanligen kallade väderderivat).

8. Avtal som tillåter minskade betalningar av kapitalbelopp, ränta eller båda, beroende av en klimatrelaterad, geologisk eller annan fysisk variabel som inte är specifik för någon avtalspart (vanligen kallade katastrofobligationer).

B28.Ett företag ska tillämpa andra tillämpliga standarder, såsom IFRS 9 och IFRS 15, på de avtal som beskrivs i punkt B27.

B29.De kreditrelaterade garantier och kreditförsäkringsavtal som avses i punkt B27 f kan ha olika juridisk form, exempelvis formen av garantier, vissa typer av remburser, kreditderivat eller försäkringsavtal. Dessa avtal är försäkringsavtal om de kräver att utfärdaren gör angivna betalningar för att ersätta innehavaren för en förlust denne ådrar sig på grund av att en angiven gäldenär inte fullgör betalning vid förfall enligt de ursprungliga eller ändrade villkoren i ett skuldinstrument. Avtalen faller emellertid inte inom tillämpningsområdet för IFRS 17, såvida inte utfärdaren tidigare uttryckligen försäkrat att den betraktar sådana avtal som försäkringsavtal och har använt redovisning som är tillämplig på försäkringsavtal (se punkt 7 e).

B30.Kreditrelaterade garantier och kreditförsäkringsavtal som kräver betalning även om försäkringstagaren inte har drabbats av någon förlust på grund av gäldenärens underlåtenhet att göra betalningar i rätt tid, faller utanför tillämpningsområdet för IFRS 17 eftersom de inte överför betydande försäkringsrisk. Sådana avtal innefattar sådana som kräver betalning

1. oavsett om motparten innehar det underliggande skuldinstrumentet, eller

2. vid förändrad kreditvärdighet eller ett förändrat kreditindex, snarare än en specifik gäldenärs underlåtenhet att göra betalningar i rätt tid.

B31.Punkt 11 b kräver att ett företag avskiljer distinkta investeringskomponenter från värdförsäkringsavtalet. En investeringskomponent är distinkt om, och endast om, båda följande villkor uppfylls:

1. Investeringskomponenten och försäkringskomponenten är inte nära förbundna med varandra.

2. Ett avtal med likvärdiga villkor säljs, eller skulle kunna säljas, separat på samma marknad eller i samma jurisdiktion, antingen av företag som utfärdar försäkringsavtal eller av andra parter. Företaget ska ta all rimligen tillgänglig information med i beräkningen vid detta fastställande. Företaget behöver inte företa någon omfattande undersökning för att fastställa huruvida en investeringskomponent säljs separat.

B32.En investeringskomponent och en försäkringskomponent är nära förbundna med varandra om, och endast om

1. företaget inte kan värdera den ena komponenten utan att beakta den andra; därför ska företaget, i det fall värdet av en komponent varierar beroende på den andra komponentens värde, tillämpa IFRS 17 för att redovisa den kombinerade investerings- och försäkringskomponenten, eller

2. försäkringstagaren är oförmögen att utnyttja en komponent om inte den andra komponenten också är närvarande; därför ska företaget, om en komponent i ett avtal annulleras eller förfaller och det leder till att den andra komponenten annulleras eller förfaller, tillämpa IFRS 17 för att redovisa den kombinerade investerings- och försäkringskomponenten.

B33.Punkt 12 kräver att ett företag från ett försäkringsavtal avskiljer ett löfte att överföra distinkta varor eller tjänster som inte är försäkringsavtalstjänster till en försäkringstagare. Vid avskiljandet får ett företag inte beakta sådan verksamhet som ett företag måste bedriva för att fullfölja ett avtal såvida inte företaget för över en vara eller tjänst som inte är en försäkringsavtalstjänst till försäkringstagaren när sådan verksamhet bedrivs. Exempelvis kan ett företag vara tvunget att utföra olika administrativa uppgifter för att upprätta ett avtal. Utförandet av dessa uppgifter överför inte en tjänst till försäkringstagaren när de utförs.

B34.En vara eller en tjänst som inte är en försäkringsavtalstjänst som utlovats till en försäkringstagare är distinkt om försäkringstagaren kan dra nytta av varan eller tjänsten antingen för egen del eller tillsammans med andra resurser som är lättillgängliga för försäkringstagaren. Lättillgängliga resurser är varor eller tjänster som säljs separat (av företaget eller av ett annat företag), eller resurser som försäkringstagaren redan har (från företaget eller från andra transaktioner eller händelser).

B35.En vara eller tjänst som inte är en försäkringsavtalstjänst som utlovas till försäkringstagaren är inte distinkt om

1. kassaflödena och riskerna som är förknippade med varan eller tjänsten är nära förbundna med de kassaflöden och risker som är förknippade med avtalets försäkringskomponenter, och

2. företaget tillhandahåller en betydande tjänst genom att integrera varan eller tjänsten med försäkringskomponenterna.

B36.Detta avsnitt behandlar

1. neutral användning av alla rimliga och verifierbara uppgifter som kan fås utan onödiga kostnader eller insatser (se punkterna B37–B41),

2. marknadsvariabler och icke-marknadsvariabler (se punkterna B42–B53),

3. användning av aktuella uppskattningar (se punkterna B54–B60), och

4. kassaflöden inom gränsen för avtalet (se punkterna B61–B71).

Neutral användning av alla rimliga och verifierbara uppgifter som kan fås utan onödiga kostnader eller insatser (punkt 33 a)

Marknadsvariabler och icke-marknadsvariabler

Användning av aktuella uppskattningar (punkt 33 c)

Kassaflöden inom gränsen för avtalet (punkt 34)

B72.Vid tillämpningen av IFRS 17 ska ett företag använda följande diskonteringsräntor:

1. För att värdera kassaflöden för åtaganden – de aktuella diskonteringsräntorna i enlighet med punkt 36.

2. För att fastställa den ränta som ska löpa på den avtalsenliga marginalen i enlighet med punkt 44 b i fråga om försäkringsavtal utan direkt resultatandel – de diskonteringsräntor som fastställts per dagen för det första redovisningstillfället för en grupp av avtal, och med tillämpning av punkt 36 på de nominella kassaflöden som inte varierar med avkastningen på några underliggande poster.

3. För att värdera förändringarna av den avtalsenliga marginalen i enlighet med punkt B96 a–b och B96 d för försäkringsavtal utan direkt resultatandel – de diskonteringsräntor som i enlighet med punkt 36 fastställts vid det första redovisningstillfället.

4. När det gäller grupper av avtal där premiefördelningsmetoden används och som har en betydande finansieringskomponent och för att justera det redovisade värdet av skulden för återstående försäkringsskydd i enlighet med punkt 56 – de diskonteringsräntor som i enlighet med punkt 36 fastställts vid det första redovisningstillfället.

5. I de fall ett företag väljer att dela upp finansiella intäkter eller kostnader från försäkringsavtal mellan resultatet och övrigt totalresultat (se punkt 88) och för att fastställa det belopp av finansiella intäkter eller kostnader från försäkringsavtal som ska redovisas i resultatet

   1. för grupper av försäkringsavtal där förändringar av antaganden rörande finansiell risk inte har någon betydande effekt på de belopp som betalas till försäkringstagare i enlighet med punkt B131 – de diskonteringsräntor som fastställts per dagen för det första redovisningstillfället för en grupp av avtal, och med tillämpning av punkt 36 på de nominella kassaflöden som inte varierar med avkastningen på några underliggande poster,

   2. för grupper av försäkringsavtal där förändringar av antaganden rörande finansiell risk har en betydande effekt på de belopp som betalas till försäkringstagare i enlighet med punkt B132 a i – diskonteringsräntor som fördelar återstående reviderade förväntade finansiella intäkter eller kostnader över den återstående löptiden för en grupp av avtal till en konstant diskonteringsränta, och

   3. för grupper av avtal där premiefördelningsmetoden används i enlighet med punkterna 59 b och B133 – de diskonteringsräntor som fastställts per dagen för den inträffade skadan, och med tillämpning av punkt 36 på de nominella kassaflöden som inte varierar med avkastningen på några underliggande poster.

B73.Vid fastställandet av diskonteringsräntor per dagen för den första redovisningen av en grupp av avtal enligt punkt B72 b–e får ett företag använda de vägda genomsnittliga diskonteringsräntorna över den period då avtalen i gruppen utfärdats, vilken i enlighet med punkt 22 inte får överstiga ett år.

B74.För att undvika dubbelräkning eller utelämnanden ska uppskattningar av diskonteringsräntor vara förenliga med andra uppskattningar som används för att värdera försäkringsavtal, enligt följande exempel:

1. Kassaflöden som inte varierar med avkastningen på några underliggande poster ska diskonteras till satser som inte återspeglar någon sådan variation.

2. Kassaflöden som varierar med avkastningen på finansiella underliggande poster ska

   1. diskonteras till räntor som återspeglar den variationen, eller

   2. justeras för effekten av den variationen och diskonteras till en ränta som återspeglar den gjorda justeringen.

3. Nominella kassaflöden (dvs. sådana som inkluderar inflationseffekten) ska diskonteras till räntor som inkluderar inflationseffekten.

4. Reala kassaflöden (dvs. sådana som utesluter inflationseffekten) ska diskonteras till räntor som utesluter inflationseffekten.

B75.Enligt punkt B74 b ska kassaflöden som varierar med avkastningen på underliggande poster diskonteras till räntor som återspeglar den variationen eller justeras för effekten av den variationen och diskonteras till en ränta som återspeglar den gjorda justeringen. Variationen är en relevant faktor oavsett om den uppstår till följd av avtalsvillkor eller till följd av företagets egna beslut, och oavsett om företaget innehar de underliggande posterna.

B76.Kassaflöden som varierar med avkastningen på underliggande poster med rörlig avkastning men med en garanterad minimiavkastning varierar inte bara med avkastningen på underliggande poster, även om det garanterade beloppet är lägre än den förväntade avkastningen på underliggande poster. Ett företag ska således justera den diskonteringsränta som återspeglar den rörliga avkastningen på underliggande poster för effekten av garantin, även om det garanterade beloppet är lägre än den förväntade avkastningen på underliggande poster.

B77.IFRS 17 kräver inte att ett företag ska dela upp uppskattade kassaflöden i sådana som varierar med avkastningen på underliggande poster och sådana som inte gör det. Om företaget inte delar upp de uppskattade kassaflödena på detta sätt ska det använda diskonteringsräntor som matchar de uppskattade kassaflödena som helhet, exempelvis genom att använda stokastiska modelleringstekniker eller riskneutrala mätmetoder.

B78.Diskonteringsräntor ska enbart beakta relevanta faktorer, dvs. faktorer som uppstår genom pengars tidsvärde, kassaflödenas egenskaper och försäkringsavtalens likviditetsegenskaper. Sådana diskonteringsräntor kanske inte kan observeras direkt på marknaden. När observerbara marknadsräntor för ett instrument med samma egenskaper inte finns tillgängliga eller när observerbara marknadsräntor för liknande instrument är tillgängliga men inte separat identifierar de faktorer som skiljer instrumentet från försäkringsavtalen, ska företaget uppskatta de diskonteringsräntor som ska användas. IFRS 17 föreskriver inte någon specifik skattningsmetod för fastställandet av diskonteringsräntor. Vid användningen av en skattningsmetod ska företaget

1. maximera användningen av observerbara indata (se punkt B44) och låta all rimlig och verifierbar extern och intern information om icke-marknadsvariabler som kan tas fram utan onödiga kostnader eller insatser återspeglas (se punkt B49); i synnerhet får de diskonteringsräntor som används inte motsäga tillgängliga och relevanta marknadsuppgifter, och de icke-marknadsvariabler som används får inte motsäga observerbara marknadsvariabler,

2. låta de aktuella marknadsvillkoren återspeglas ur en marknadsaktörs synvinkel,

3. använda omdöme vid bedömningen av graden av likhet mellan egenskaperna hos de försäkringsavtal som värderas och egenskaperna hos de instrument för vilka det finns observerbara marknadspriser och justera dessa priser för att återspegla skillnaderna mellan dem.

B79.I fråga om kassaflöden för försäkringsavtal som inte varierar med avkastningen på underliggande poster ska diskonteringsräntan återspegla avkastningskurvan i lämplig valuta för instrument som exponerar innehavaren för en försumbar kreditrisk eller ingen kreditrisk alls, justerad för att återspegla likviditetsegenskaperna hos gruppen av försäkringsavtal. Denna justering ska återspegla skillnaden mellan likviditetsegenskaperna hos gruppen av försäkringsavtal och likviditetsegenskaperna hos de tillgångar som används för att fastställa avkastningskurvan. Avkastningskurvor återspeglar tillgångar som handlas på aktiva marknader och som innehavaren vanligtvis lätt kan sälja när som helst utan att ådra sig betydande kostnader. Enligt vissa försäkringsavtal kan däremot företaget inte tvingas att göra betalningar vid en tidigare tidpunkt än när de försäkrade händelserna inträffar eller vissa datum som anges i avtalen.

B80.I fråga om kassaflöden för försäkringsavtal som inte varierar med avkastningen på underliggande poster får företaget fastställa diskonteringsräntor genom att justera avkastningskurvan för likvida riskfria tillgångar så att den återspeglar skillnaderna mellan likviditetsegenskaperna hos de finansiella instrument som ligger bakom de satser som observeras på marknaden och försäkringsavtalens likviditetsegenskaper (nedifrån och upp-metod).

B81.Alternativt kan företaget fastställa lämpliga diskonteringsräntor för försäkringsavtal utifrån en avkastningskurva som återspeglar den implicita aktuella marknadsavkastning som kan härledas från en värdering till verkligt värde av en referensportfölj med tillgångar (uppifrån och ned-metod). Företaget ska justera avkastningskurvan så att alla faktorer som inte är relevanta för försäkringsavtal elimineras, men behöver inte justera avkastningskurvan för skillnaderna mellan försäkringsavtalens och referensportföljens likviditetsegenskaper.

B82.Vid uppskattningen av avkastningskurvan enligt punkt B81 gäller följande:

1. Om det finns observerbara marknadspriser på aktiva marknader för tillgångar i referensportföljen ska företaget använda dessa priser (i enlighet med punkt 69 i IFRS 13).

2. Om en marknad inte är aktiv ska företaget justera de observerbara marknadspriserna för liknande tillgångar så att de blir jämförbara med marknadspriserna för de tillgångar som värderas (i enlighet med punkt 83 i IFRS 13).

3. Om det inte finns någon marknad för tillgångarna i referensportföljen ska företaget använda en skattningsmetod. För sådana tillgångar ska företaget (i enlighet med punkt 89 i IFRS 13)

   1. ta fram icke-observerbara indata med hjälp av den under omständigheterna bästa tillgängliga informationen, varvid dessa data kan inbegripa företagets egna data; inom ramen för IFRS 17 kan företaget lägga större vikt vid långsiktiga uppskattningar än kortfristiga fluktuationer, och

   2. justera dessa data så att de återspeglar all information om marknadsaktörers antaganden som rimligen är tillgänglig.

B83.Vid justeringen av avkastningskurvan ska företaget justera de marknadsräntor som observerats hos nyligen genomförda transaktioner med instrument som har liknande egenskaper för förändringar i marknadsfaktorer sedan transaktionsdagen, och justera observerade marknadsräntor för att återspegla graden av olikhet mellan det instrument som värderas och det instrument för vilket transaktionspriser kan observeras. När det gäller kassaflöden för försäkringsavtal som inte varierar med avkastningen på tillgångar i referensportföljen ska sådana justeringar

1. innefatta justering för skillnader mellan storlek, tidpunkt och osäkerhet för kassaflödena för tillgångarna i portföljen och storlek, tidpunkt och osäkerhet för försäkringsavtalens kassaflöden, och

2. utesluta marknadsriskpremier för kreditrisk, vilka är relevanta enbart för tillgångarna i referensportföljen.

B84.När det gäller kassaflöden för försäkringsavtal som inte varierar med avkastningen på referensportföljens tillgångar bör det i princip finnas en enda avkastningskurva för illikvida riskfria tillgångar, som eliminerar all osäkerhet rörande kassaflödenas storlek och tidpunkter. I praktiken kan dock uppifrån och ned-metoden och nedifrån och upp-metoden leda till olika avkastningskurvor, även i samma valuta. Detta beror på de inneboende begränsningarna i uppskattningen av de justeringar som ska göras enligt respektive metod och den möjliga avsaknaden av en justering för olika likviditetsegenskaper i uppifrån och ned-metoden. Företaget behöver inte stämma av den diskonteringsränta som fastställts enligt företagets valda metod mot den diskonteringsränta som skulle ha fastställts enligt den andra metoden.

B85.IFRS 17 anger inga specifika begränsningar för den referensportfölj med tillgångar som används i enlighet med punkt B81. Det kommer dock att krävas färre justeringar för att eliminera faktorer som inte är relevanta för försäkringsavtal om referensportföljen med tillgångar har liknande egenskaper. Om exempelvis kassaflödena från försäkringsavtal inte varierar med avkastningen på underliggande poster krävs färre justeringar om företaget använder skuldinstrument som utgångspunkt snarare än egetkapitalinstrument. När det gäller skuldinstrument är syftet att från den totala avkastningen på obligationer eliminera effekten av kreditrisk och andra faktorer som inte är relevanta för försäkringsavtal. Ett sätt att uppskatta effekten av kreditrisk är att använda marknadspriset för ett kreditderivat som en referenspunkt.

B86.Riskjusteringen för icke-finansiell risk avser den risk härrörande från försäkringsavtal som inte är finansiell risk. Den finansiella risken innefattas i de uppskattningar av framtida kassaflöden eller den diskonteringsränta som används för att justera kassaflöden. De risker som täcks av riskjusteringen för icke-finansiell risk är försäkringsrisk och andra icke-finansiella risker såsom annullationsrisk och kostnadsrisk (se punkt B14).

B87.Riskjusteringen för icke-finansiell risk för försäkringsavtal mäter den ersättning som företaget skulle behöva för att det skulle vara neutralt i valet mellan att

1. fullgöra en skyldighet som har ett intervall med möjliga utfall härrörande från icke-finansiell risk, och

2. fullgöra en skyldighet som kommer att generera fasta kassaflöden med samma förväntade nuvärde som försäkringsavtalen.

Riskjusteringen för icke-finansiell risk kan exempelvis mäta den ersättning som företaget skulle behöva för att bli neutralt i valet mellan att fullgöra en skyldighet som – till följd av icke-finansiell risk – har en sannolikhet på 50 % att motsvara 90 VE och en sannolikhet på 50 % att motsvara 110 VE, och fullgöra en skyldighet som är fastställd till 100 VE. Riskjusteringen för icke-finansiell risk ger därmed information till användarna av företagets finansiella rapporter om det belopp som företaget tar ut för osäkerheten härrörande från icke-finansiell risk när det gäller kassaflödenas storlek och tidpunkter.

B88.Eftersom riskjusteringen för icke-finansiell risk återspeglar den ersättning som företaget skulle behöva för att bära icke-finansiell risk härrörande från osäkerhet i fråga om kassaflödenas storlek och tidpunkter, återspeglar riskjusteringen för icke-finansiell risk även

1. den grad av diversifieringsfördel som företaget beaktar när det fastställer den ersättning det behöver för att bära den risken, och

2. både gynnsamma och ogynnsamma utfall, på ett sätt som återspeglar företagets grad av riskaversion.

B89.Syftet med riskjusteringen för icke-finansiell risk är att värdera effekten av osäkerhet rörande kassaflöden som härrör från försäkringsavtal, utom den osäkerhet som härrör från finansiell risk. Riskjusteringen för icke-finansiell risk ska följaktligen återspegla alla icke-finansiella risker som är förknippade med försäkringsavtal. Den ska inte återspegla risker som inte härrör från försäkringsavtal, exempelvis generell operativ risk.

B90.Riskjusteringen för icke-finansiell risk ska tas med i värderingen på ett explicit sätt. Riskjusteringen för icke-finansiell risk är begreppsmässigt fristående från uppskattningar av framtida kassaflöden och de diskonteringsräntor som används för att justera dessa kassaflöden. Företaget ska inte räkna riskjusteringen för icke-finansiell risk två gånger genom att exempelvis även inbegripa implicit riskjustering för icke-finansiell risk vid fastställandet av uppskattningar av framtida kassaflöden eller diskonteringsräntor. De diskonteringsräntor som anges för att efterleva punkt 120 får inte inbegripa implicita justeringar för icke-finansiell risk.

B91.I IFRS 17 anges inte vilken eller vilka skattningsmetoder som ska användas för att fastställa riskjusteringen för icke-finansiell risk. För att återspegla den ersättning som företaget behöver för att bära icke-finansiell risk ska emellertid riskjusteringen för icke-finansiell risk kännetecknas av följande:

1. Risker med låg frekvens och en hög svårighetsgrad medför större riskjusteringar för icke-finansiell risk än risker som har hög frekvens och en låg svårighetsgrad.

2. När det gäller liknande risker ska avtal med längre löptid medföra större riskjusteringar för icke-finansiell risk än avtal med kortare löptid.

3. Risker med en bredare sannolikhetsfördelning ska medföra större riskjusteringar för icke-finansiell risk än risker med en snävare fördelning.

4. Ju mindre företaget vet om den aktuella uppskattningen och dess utvecklingstrend desto större ska riskjusteringen för icke-finansiell risk vara.

5. I den mån som erhållen erfarenhet minskar osäkerheten rörande kassaflödenas storlek och tidpunkter ska riskjusteringar för icke-finansiell risk minska, och omvänt.

B92.Ett företag ska använda omdöme vid fastställandet av en lämplig skattningsmetod för riskjusteringen för icke-finansiell risk. Därvid ska företaget också överväga huruvida metoden tillhandahåller koncisa och informativa upplysningar som gör att användare av finansiella rapporter kan använda företagets resultat som referenspunkt för andra företags resultat. Enligt punkt 119 ska ett företag som använder en annan metod än konfidensnivåmetoden för att fastställa riskjusteringen för icke-finansiell risk informera om vilken metod som används och vilken konfidensnivå som resultaten av den metoden har.

B93.När ett företag anskaffar utfärdade försäkringsavtal eller innehavda återförsäkringsavtal i en överlåtelse av försäkringsavtal som inte utgör en rörelse eller ingår i ett rörelseförvärv som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 3 ska företaget tillämpa punkterna 14–24 för att identifiera de grupper av avtal som anskaffats, som om företaget ingått avtalen på transaktionsdagen.

B94.Ett företag ska använda den erhållna eller erlagda ersättningen för avtalen som ett mått på erhållna premier. Den erhållna eller erlagda ersättningen för avtalen ska inte inbegripa den ersättning som erhållits eller erlagts för andra tillgångar och skulder som förvärvats i samma transaktion. I ett rörelseförvärv som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 3 ska den erhållna eller erlagda ersättningen utgöra det verkliga värdet för avtalen per den dagen. Vid fastställandet av detta verkliga värde ska företaget inte tillämpa punkt 47 i IFRS 13 (avseende betalbarhet vid anfordran).

B95.Såvida premiefördelningsmetoden för skulden för återstående försäkringsskydd enligt punkterna 55–59 och 69–70A inte är tillämplig beräknas vid det första redovisningstillfället den avtalsenliga marginalen i enlighet med punkt 38 i fråga om anskaffade utfärdade försäkringsavtal och punkt 65 i fråga om anskaffade innehavda återförsäkringsavtal, där den ersättning som erhållits eller erlagts för avtalen används som ett mått på erhållna eller erlagda premier per det första redovisningstillfället.

B95A.Om de anskaffade utfärdade försäkringsavtalen är förlustavtal ska företaget med tillämpning av punkt 47 redovisa det belopp varmed kassaflödena för åtaganden överstiger den erlagda eller erhållna ersättningen som en del av goodwill eller vinst vid ett förvärv till lågt pris för avtal som anskaffats vid ett rörelseförvärv som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 3 eller som en förlust i resultatet för avtal som anskaffats i en överlåtelse. Företaget ska fastställa en förlustkomponent för skulden för återstående försäkringsskydd för det överstigande beloppet och tillämpa punkterna 49–52 vid fördelningen av de efterföljande förändringarna av kassaflödena för åtaganden på den förlustkomponenten.

B95B.För en grupp av innehavda återförsäkringsavtal för vilka punkterna 66A–66B tillämpas ska företaget fastställa förluståtervinningskomponenten för tillgången för återstående försäkringsskydd per datumet för transaktionen genom att multiplicera

1. förlustkomponenten för skulden för återstående försäkringsskydd för de underliggande försäkringsavtalen per datumet för transaktionen med

2. den procentuella andelen skador avseende de underliggande försäkringsavtalen som företaget per datumet för transaktionen förväntar sig att återvinna från gruppen av innehavda återförsäkringsavtal.

B95C.Företaget ska redovisa beloppet för förluståtervinningskomponenten som fastställs med tillämpning av punkt B95B som en del av goodwill eller vinst vid ett förvärv till lågt pris avseende återförsäkringsavtal som anskaffats i ett rörelseförvärv som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 3 eller som en intäkt i resultatet för avtal som anskaffats i en överlåtelse.

B95D.Vid tillämpning av punkterna 14–22 får ett företag, per datumet för transaktionen, i en grupp av försäkringsavtal som är förlustavtal medräkna både försäkringsavtal som är förlustavtal som täcks av en grupp innehavda återförsäkringsavtal och förlustavtal som inte täcks av gruppen av innehavda återförsäkringsavtal. För att tillämpa punkt B95B i sådana fall ska företaget använda en systematisk och rationell fördelningsgrund för att fastställa andelen av förlustkomponenten för gruppen av försäkringsavtal som avser försäkringsavtal som täcks av gruppen av innehavda återförsäkringsavtal.

Tillgång för kassaflöden för anskaffning av försäkringsavtal

B96.När det gäller försäkringsavtal utan direkt resultatandel krävs enligt punkt 44 c en justering av den avtalsenliga marginalen för en grupp av försäkringsavtal för sådana förändringar i kassaflöden för åtaganden som avser framtida tjänst. Dessa förändringar inbegriper följande:

a.

Erfarenhetsbaserade justeringar till följd av erhållna premier under perioden som avser framtida tjänst och hänförliga kassaflöden som kassaflöden för anskaffning av försäkringsavtal och premiebaserade skatter, värderade till de diskonteringsräntor som anges i punkt B72 c.

b.

Förändringar av uppskattningarna av nuvärdet av framtida kassaflöden i fråga om skulden för återstående försäkringsskydd, utom de som beskrivs i punkt B97 a, värderade till de diskonteringsräntor som anges i punkt B72 c.

c.

Skillnader mellan en investeringskomponent för vilken betalningsskyldighet förväntas uppkomma under perioden och den faktiska investeringskomponent för vilken betalningsskyldighet uppkommer under perioden. Dessa skillnader fastställs genom en jämförelse mellan i) den faktiska investeringskomponent som ska betalas under perioden och ii) den betalning under perioden som förväntades vid periodens början plus alla finansiella intäkter eller kostnader från försäkringsavtal avseende den förväntade betalningen innan betalningsskyldighet uppkommer.

ca.

Skillnader mellan lån till en försäkringstagare för vilket betalningsskyldighet förväntas uppkomma under perioden och det faktiska lån till en försäkringstagare för vilket betalningsskyldighet uppkommer under perioden. Dessa skillnader fastställs genom en jämförelse mellan i) det faktiska lånet till en försäkringstagare för vilket betalningsskyldighet uppkommer under perioden och ii) den återbetalning under perioden som förväntades vid periodens början plus alla finansiella intäkter eller kostnader avseende den förväntade återbetalningen innan betalningsskyldighet uppkommer.

d.

Förändringar av riskjusteringen för icke-finansiell risk som avser framtida tjänst. Ett företag behöver inte dela upp förändringen i riskjusteringen för icke-finansiell risk mellan i) en förändring avseende icke-finansiell risk och ii) effekten av pengars tidsvärde och förändringar i pengars tidsvärde. Om företaget gör en sådan uppdelning ska det justera den avtalsenliga marginalen för förändringen avseende icke-finansiell risk, värderad till de diskonteringsräntor som anges i punkt B72 c.

B97.Ett företag ska inte justera den avtalsenliga marginalen för en grupp av försäkringsavtal utan direkt resultatandel när det gäller följande förändringar i kassaflödena för åtaganden, eftersom de inte avser framtida tjänst:

1. Effekten av pengars tidsvärde och förändringar i pengars tidsvärde och effekten av finansiell risk och förändringar i finansiell risk. Dessa effekter består av

   1. effekten, om det finns någon, på uppskattade framtida kassaflöden,

   2. effekten, om den är uppdelad, på riskjusteringen för icke-finansiell risk, och

   3. effekten på förändringar i diskonteringsräntor.

2. Förändringar av uppskattningarna av kassaflöden för åtaganden i fråga om skulden för inträffade skador.

3. Erfarenhetsbaserade justeringar, utom de som beskrivs i punkt B96 a.

B98.Enligt villkoren i vissa försäkringsavtal utan direkt resultatandel kan företaget bestämma över de kassaflöden som ska betalas till försäkringstagare. En förändring av de diskretionära kassaflödena anses avse framtida tjänst och justerar således den avtalsenliga marginalen. För att fastställa hur en förändring av diskretionära kassaflöden ska identifieras ska företaget när avtalet ingås specificera den grund på vilken det förväntas fastställa sitt åtagande inom gränsen för avtalet, exempelvis baserat på en fast ränta eller avkastning som varierar utifrån avkastningen på specifika tillgångar.

B99.Företaget ska använda den specificeringen för att skilja mellan effekten av förändringar av antaganden rörande finansiell risk på det åtagandet (som inte justerar den avtalsenliga marginalen) och effekten av diskretionära ändringar på det åtagandet (som justerar den avtalsenliga marginalen).

B100.Om företaget när avtalet ingås inte kan specificera vad det betraktar som sitt åtagande enligt avtalet och vad det betraktar som diskretionärt, ska det anse att dess åtagande motsvarar den implicita avkastning som kan härledas ur uppskattningen av kassaflödena för åtaganden när avtalet ingås, med uppdateringar som återspeglar aktuella antaganden rörande finansiell risk.

B101.Försäkringsavtal med direkt resultatandel utgörs av försäkringsavtal som huvudsakligen är investeringsrelaterade tjänsteavtal enligt vilka ett företag utlovar en avkastning på investeringen baserad på underliggande poster. Följaktligen definieras de som försäkringsavtal där

1. avtalsvillkoren anger att försäkringstagaren har en resultatandel (ett deltagande) i en tydligt identifierad grupp av underliggande poster (se punkterna B105–B106),

2. företaget förväntar sig att till försäkringstagaren betala ett belopp motsvarande en betydande andel av den avkastning som uppstår vid värdering av de underliggande posterna till verkligt värde (se punkt B107), och

3. företaget förväntar sig att en betydande andel av en eventuell förändring av de belopp som ska betalas till försäkringstagaren varierar med förändringen av det verkliga värdet på de underliggande posterna (se punkt B107).

B102.Företaget ska bedöma om villkoren i punkt B101 är uppfyllda utifrån dess förväntningar vid avtalets ingående och ska inte göra en ny bedömning av villkoren i ett senare skede, såvida inte avtalet ändras och punkt 72 blir tillämplig.

B103.I den mån försäkringsavtal i en grupp påverkar kassaflödena till försäkringstagare med avtal i andra grupper (se punkterna B67–B71) ska företaget bedöma om villkoren i punkt B101 är uppfyllda genom att beakta de kassaflöden som företaget förväntar sig att betala till försäkringstagarna i enlighet med punkterna B68–B70.

B104.Villkoren i punkt B101 säkerställer att försäkringsavtal med direkt resultatandel utgör avtal enligt vilka företagets skyldighet till försäkringstagaren motsvarar nettosumman av

1. skyldigheten att till försäkringstagaren betala ett belopp motsvarande det verkliga värdet på de underliggande posterna, och

2. en rörlig avgift (se punkterna B110–B118) som företaget drar av från beloppet enligt led a i utbyte mot den framtida tjänst som försäkringsavtalet tillhandahåller, innefattande

   1. beloppet för företagets andel av det verkliga värdet på de underliggande posterna, efter avdrag för

   2. de kassaflöden för åtaganden som inte varierar med avkastningen på underliggande poster.

B105.En andel enligt punkt B101 a utesluter inte att företaget kan ha möjlighet att variera de belopp som ska betalas till försäkringstagaren. Sambandet med de underliggande posterna måste emellertid vara verkställbart (se punkt 2).

B106.Den grupp av underliggande poster som avses i punkt B101 a kan bestå av alla slags poster, exempelvis en referensportfölj med tillgångar, företagets nettotillgångar eller en angiven undergrupp av företagets nettotillgångar, så länge som posterna identifieras tydligt i avtalet. Företaget behöver inte inneha den identifierade gruppen av underliggande poster. Gruppen av underliggande poster är dock inte tydligt identifierad om

1. företaget med retroaktiv verkan kan ändra de underliggande poster som avgör storleken på företagets skyldighet, eller

2. det inte finns några underliggande identifierade poster, även om försäkringstagaren kan få en avkastning som generellt återspeglar företagets övergripande resultat och förväntningar, eller resultat och förväntningar för en undergrupp av tillgångar som företaget innehar. Ett exempel på en sådan avkastning är en avkastningsränta eller utdelning som fastställs vid utgången av den period som den hänför sig till. I detta fall återspeglar skyldigheten till försäkringstagaren den avkastningsränta eller de utdelningsbelopp som företaget har fastställt och återspeglar inte identifierade underliggande poster.

B107.Enligt punkt B101 b ska företaget förvänta sig att betala en betydande andel av den avkastning som uppstår vid värdering av de underliggande posterna till verkligt värde till försäkringstagaren, och enligt punkt B101 c ska företaget förvänta sig att en betydande andel av en förändring av de belopp som ska betalas till försäkringstagaren varierar med förändringen av det verkliga värdet på de underliggande posterna. Företaget ska

1. tolka begreppet ”betydande” i båda punkterna mot bakgrund av målet med försäkringsavtal med direkt resultatandel, som är att de utgör avtal genom vilka företaget tillhandahåller investeringsrelaterade tjänster och ersätts för detta genom en avgift som fastställs baserat på de underliggande posterna, och

2. göra en bedömning av variationen i de belopp som avses i punkt B101 b och c

   1. under löptiden för försäkringsavtalet, och

   2. baserad på ett sannolikhetsbedömt genomsnittligt nuvärde, inte baserat på bästa eller värsta utfall (se punkterna B37–B38).

B108.Om företaget exempelvis förväntar sig att betala en betydande andel av den avkastning som uppstår vid värdering av de underliggande posterna till verkligt värde, med förbehåll för en garanterad minimiavkastning, kommer det att föreligga scenarier där

1. de kassaflöden som företaget förväntar sig att betala till försäkringstagaren varierar med förändringar i de underliggande posternas verkliga värde, eftersom den garanterade avkastningen och andra kassaflöden som inte varierar med avkastningen på underliggande poster inte överstiger den avkastning som uppstår vid värdering av de underliggande posterna till verkligt värde, och

2. de kassaflöden som företaget förväntar sig att betala till försäkringstagaren inte varierar med förändringar i det verkliga värdet på de underliggande posterna, eftersom den garanterade avkastningen och andra kassaflöden som inte varierar med avkastningen på underliggande poster överstiger den avkastning som uppstår vid värdering av de underliggande posterna till verkligt värde.

Företagets bedömning av variationen enligt punkt B101 c för detta exempel kommer att återspegla ett sannolikhetsbedömt genomsnittligt nuvärde av samtliga dessa scenarier.

B109.Vid tillämpning av IFRS 17 kan utfärdade återförsäkringsavtal och innehavda återförsäkringsavtal inte utgöra försäkringsavtal med direkt resultatandel.

B110.När det gäller försäkringsavtal med direkt resultatandel justeras den avtalsenliga marginalen för att återspegla avgiftens rörliga karaktär. Förändringar i de belopp som anges i punkt B104 ska således behandlas i enlighet med punkterna B111–B114.

B111.Förändringar i skyldigheten att till försäkringstagaren betala ett belopp motsvarande det verkliga värdet på de underliggande posterna (punkt B104 a) avser inte framtida tjänst och justerar inte den avtalsenliga marginalen.

B112.Förändringar i beloppet för företagets andel av de underliggande posternas verkliga värde (punkt B104 b i) avser framtida tjänst och justerar den avtalsenliga marginalen i enlighet med punkt 45 b.

B113.Förändringar i kassaflöden för åtaganden som inte varierar med avkastningen på underliggande poster (punkt B104 b ii) innefattar följande:

1. Förändringar i de kassaflöden för åtaganden som inte avses i led b. Företaget ska tillämpa punkterna B96– B97, i överensstämmelse med försäkringsavtal utan direkt resultatandel, för att fastställa i vilken omfattning de avser framtida tjänst och justera den avtalsenliga marginalen i enlighet med punkt 45 c. Samtliga justeringar ska värderas med användning av aktuella diskonteringsräntor.

2. Förändringar i effekten av pengars tidsvärde och finansiella risker som inte härrör från de underliggande posterna, exempelvis effekten av finansiella garantier. Sådana förändringar avser framtida tjänst och justerar i enlighet med punkt 45 c den avtalsenliga marginalen, förutom då punkt B115 är tillämplig.

B114.Ett företag behöver inte separat identifiera de justeringar av den avtalsenliga marginalen som krävs enligt punkterna B112 och B113. I stället kan ett sammanlagt belopp fastställas för vissa eller samtliga justeringar.

Riskminskning

B119.Ett belopp för den avtalsenliga marginalen för en grupp av försäkringsavtal ska redovisas i resultatet för varje period för att återspegla de försäkringsavtalstjänster som tillhandahållits enligt den gruppen av försäkringsavtal under den perioden (se punkterna 44 e, 45 e och 66 e). Beloppet fastställs på följande sätt:

1. Identifiering av gruppens försäkringsskyddsenheter. Antalet försäkringsskyddsenheter i en grupp motsvarar volymen av försäkringsavtalstjänster som tillhandahålls genom avtalen i gruppen, fastställd genom att man för varje avtal beaktar volymen av de förmåner som tillhandahålls enligt avtalet och försäkringsskyddets förväntade löptid.

2. Fördelning av den avtalsenliga marginalen vid periodens utgång (före redovisning i resultatet av belopp som återspeglar tillhandahållna försäkringsavtalstjänster under perioden) i lika delar på varje försäkringsskyddsenhet som tillhandahållits under den aktuella perioden och som förväntas bli tillhandahållen i framtiden.

3. Redovisning i resultatet av det belopp som fördelats på de försäkringsskyddsenheter som tillhandahållits under perioden.

B119A.För att tillämpa punkt B119 slutar perioden för avkastningsrelaterade tjänster eller investeringsrelaterade tjänster på eller före det datum då samtliga belopp kopplade till de tjänsterna som ska betalas till nuvarande försäkringstagare har betalats, utan beaktande av betalningar till framtida försäkringstagare som ingår i kassaflödena för åtaganden vid tillämpning av punkt B68.

B119B.Försäkringsavtal utan direkt resultatandel kan tillhandahålla en avkastningsrelaterad tjänst om, och endast om,

1. det finns en investeringskomponent eller om försäkringstagaren har rätt att ta ut ett belopp,

2. företaget förväntar sig att investeringskomponenten eller beloppet som försäkringstagaren har rätt att ta ut ska innefatta avkastning på en investering (avkastningen på en investering kan ligga under noll, exempelvis i en situation med negativ ränta), och

3. företaget förväntar sig att bedriva investeringsverksamhet för att generera denna avkastning på investeringar.

B119C.Punkt 66A tillämpas om, och endast om, det innehavda återförsäkringsavtalet ingås före den tidpunkt eller samtidigt som förlustavtalen för underliggande försäkringsavtal redovisas.

B119D.För att tillämpa punkt 66A ska ett företag fastställa justeringen av den avtalsenliga marginalen för en grupp av innehavda återförsäkringsavtal och de intäkter som blir följden genom att multiplicera

1. den redovisade förlusten för de underliggande försäkringsavtalen med

2. den procentuella andelen skador avseende de underliggande försäkringsavtalen som företaget förväntar sig att återvinna från gruppen av innehavda återförsäkringsavtal.

B119E.Vid tillämpning av punkterna 14–22 får ett företag i en grupp av försäkringsavtal som är förlustavtal medräkna både försäkringsavtal som är förlustavtal som täcks av en grupp innehavda återförsäkringsavtal och försäkringsavtal som är förlustavtal som inte täcks av gruppen av innehavda återförsäkringsavtal. För att tillämpa punkterna 66 c i–ii och punkt 66A i sådana fall ska företaget använda en systematisk och rationell fördelningsmetod för att fastställa andelen av förluster som redovisats för gruppen av försäkringsavtal som avser försäkringsavtal som täcks av gruppen av innehavda återförsäkringsavtal.

B119F.När ett företag har fastställt en förluståtervinningskomponent genom tillämpning av punkt 66B ska företaget justera förluståtervinningskomponenten så att den återspeglar förändringar i förlustkomponenten för en grupp underliggande försäkringsavtal som är förlustavtal (se punkterna 50–52). Det redovisade värdet för förluståtervinningskomponenten får inte överstiga andelen av det redovisade värdet för förlustkomponenten för gruppen av underliggande försäkringsavtal som är förlustavtal som företaget förväntar sig att återvinna från gruppen av innehavda återförsäkringsavtal.

C6.Målet med den modifierade retroaktiva metoden är att uppnå ett resultat som ligger så nära resultatet av en retroaktiv tillämpning som möjligt, med användning av rimliga och verifierbara uppgifter som kan fås fram utan onödiga kostnader eller insatser. Vid användning av denna metod gäller följande:

1. Företaget ska använda rimliga och verifierbara uppgifter. Om företaget inte kan få tag på de rimliga och verifierbara uppgifter som är nödvändiga för att tillämpa den modifierade retroaktiva metoden, ska det tillämpa verkligt värde-metoden.

2. Företaget ska maximera användningen av sådana uppgifter som skulle ha använts vid tillämpning av den fullständiga retroaktiva metoden, men behöver bara använda uppgifter som kan fås fram utan onödiga kostnader eller insatser.

C7.I punkterna C9–C19A anges tillåtna ändringar av metoden med retroaktiv tillämpning inom följande områden:

1. Bedömningar av försäkringsavtal eller grupper av försäkringsavtal som skulle ha gjorts per dagen för avtalets ingående eller vid det första redovisningstillfället.

2. Belopp som avser den avtalsenliga marginalen eller förlustkomponenten i fråga om försäkringsavtal utan direkt resultatandel.

3. Belopp som avser den avtalsenliga marginalen eller förlustkomponenten i fråga om försäkringsavtal med direkt resultatandel.

4. Finansiella intäkter eller kostnader från försäkringsavtal.

C8.För att uppnå målet med den modifierade retroaktiva metoden får företaget bara göra de ändringar som avses i punkterna C9–C19A i den utsträckning som företaget inte har rimliga och verifierbara uppgifter för att kunna tillämpa en retroaktiv metod.

Bedömningar vid avtalets ingående eller det första redovisningstillfället

Fastställande av den avtalsenliga marginalen eller förlustkomponenten i fråga om grupper av försäkringsavtal utan direkt resultatandel

Fastställande av den avtalsenliga marginalen eller förlustkomponenten i fråga om grupper av försäkringsavtal med direkt resultatandel

Finansiella intäkter eller kostnader från försäkringsavtal

C20.För att tillämpa verkligt värde-metoden ska ett företag fastställa den avtalsenliga marginalen eller förlustkomponenten för skulden för återstående försäkringsskydd per övergångsdagen som skillnaden mellan det verkliga värdet för en grupp försäkringsavtal per den dagen och de per den dagen värderade kassaflödena för åtaganden. Vid fastställandet av detta verkliga värde ska inte företaget tillämpa punkt 47 i IFRS 13 Värdering till verkligt värde (avseende betalbarhet vid anfordran).

C20A.För en grupp av innehavda återförsäkringsavtal för vilka punkterna 66A–66B tillämpas (utan att villkoret i punkt B119C måste vara uppfyllt) ska företaget fastställa förluståtervinningskomponenten för tillgången för återstående försäkringsskydd per övergångsdagen genom att multiplicera

1. förlustkomponenten för skulden för återstående försäkringsskydd för de underliggande försäkringsavtalen per övergångsdagen (se punkterna C16 och C20) med

2. den procentuella andelen skador avseende de underliggande försäkringsavtalen som företaget förväntar sig att återvinna från gruppen av innehavda återförsäkringsavtal.

C20B.Vid tillämpning av punkterna 14–22 får ett företag per övergångsdagen i en grupp av försäkringsavtal som är förlustavtal medräkna både försäkringsavtal som är förlustavtal som täcks av en grupp innehavda återförsäkringsavtal och försäkringsavtal som är förlustavtal som inte täcks av gruppen av innehavda återförsäkringsavtal. För att tillämpa punkt C20A i sådana fall ska företaget använda en systematisk och rationell fördelningsgrund för att fastställa andelen av förlustkomponenten för gruppen av försäkringsavtal som avser försäkringsavtal som täcks av gruppen av innehavda återförsäkringsavtal.

C21.Vid tillämpning av verkligt värde-metoden får ett företag tillämpa punkt C22 för att avgöra

1. hur grupper av försäkringsavtal ska identifieras, med tillämpning av punkterna 14–24,

2. huruvida ett försäkringsavtal motsvarar definitionen av ett försäkringsavtal med direkt resultatandel, med tillämpning av punkterna B101–B109,

3. hur det ska identifiera diskretionära kassaflöden för försäkringsavtal utan direkt resultatandel, med tillämpning av punkterna B98–B100, och

4. huruvida ett investeringsavtal motsvarar definitionen av ett investeringsavtal med diskretionära resultatandelar som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 17, med tillämpning av punkt 71.

C22.Ett företag får välja att hantera de frågor som tas upp i punkt C21 med användning av

1. rimliga och verifierbara uppgifter angående vad företaget skulle ha fastställt mot bakgrund av avtalsvillkoren och marknadsvillkoren per dagen för avtalets ingående eller det första redovisningstillfället, beroende på vad som är tillämpligt, eller

2. rimliga och verifierbara uppgifter som är tillgängliga per övergångsdagen.

C22A.Vid tillämpning av verkligt värde-metoden får ett företag välja att som skuld för inträffade skador klassificera en skuld för reglering av inträffade skador som inträffat innan ett försäkringsavtal anskaffades i en överlåtelse av försäkringsavtal som inte utgör en verksamhet eller i ett rörelseförvärv som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 3.

C23.Vid tillämpning av verkligt värde-metoden behöver ett företag inte tillämpa punkt 22 och får i en grupp medräkna avtal som utfärdats med mer än ett års mellanrum. Företaget får bara dela upp grupper i sådana som enbart innehåller avtal som utfärdats med ett års mellanrum (eller mindre) om det har rimliga och verifierbara uppgifter för att kunna göra denna uppdelning. Oavsett om företaget tillämpar punkt 22 får det fastställa diskonteringsräntorna per dagen för det första redovisningstillfället för en grupp som anges i punkt B72 b–B72 e ii och diskonteringsräntorna per dagen för den inträffade skadan enligt punkt B72 e iii per övergångsdagen i stället för per dagen för det första redovisningstillfället eller den inträffade skadan.

C24.Vid tillämpning av verkligt värde-metoden och om ett företag väljer att dela upp finansiella intäkter eller kostnader från försäkringsavtal mellan resultatet och övrigt totalresultat, får det ackumulerade belopp av finansiella intäkter eller kostnader från försäkringsavtal som redovisas i övrigt totalresultat per övergångsdagen fastställas

1. retroaktivt – men bara om det har rimliga och verifierbara uppgifter för att kunna göra detta, eller

2. till noll, såvida inte led c är tillämpligt, och

3. i fråga om försäkringsavtal med direkt resultatandel på vilka punkt B134 är tillämplig – till ett belopp motsvarande det ackumulerade belopp som redovisas i övrigt totalresultat för underliggande poster.

Tillgång för kassaflöden för anskaffning av försäkringsavtal

C25.Oaktat hänvisningen till det räkenskapsår som omedelbart föregår dagen för den första tillämpningen i punkt C2 b får ett företag också presentera justerad jämförande information i enlighet med IFRS 17 för alla tidigare perioder som presenteras, men behöver inte göra det. Om företaget presenterar justerad jämförande information för tidigare perioder ska med frasen ”inledningen av det räkenskapsår som omedelbart föregår dagen för den första tillämpningen” i punkt C2 b avses ”inledningen av den tidigaste justerade jämförande period som presenteras”.

C26.Ett företag behöver inte lämna de upplysningar som anges i punkterna 93–132 för någon presenterad period som föregår inledningen av det räkenskapsår som omedelbart föregår dagen för den första tillämpningen.

C27.Om ett företag presenterar ojusterad jämförande information och ojusterade jämförande upplysningar för tidigare perioder ska det tydligt identifiera den information som inte har justerats, ange att den har utarbetats på annan grund och redogöra för den grunden.

C28.Ett företag behöver inte offentliggöra tidigare icke-offentliggjord information om skadeanspråkens utveckling som skett tidigare än fem år före utgången av det räkenskapsår då företaget för första gången tillämpar IFRS 17. Om företaget emellertid inte offentliggör denna information ska detta anges.

Företag som för första gången tillämpar IFRS 17 och IFRS 9 samtidigt

C29.Per dagen för den första tillämpningen av IFRS 17 ska följande gälla för ett företag som har tillämpat IFRS 9 på räkenskapsår som föregår dagen för den första tillämpningen av IFRS 17:

1. Företaget får göra en ny bedömning av huruvida en finansiell tillgång uppfyller villkoren i punkt 4.1.2 a eller punkt 4.1.2A a i IFRS 9. En finansiell tillgång uppfyller dessa villkor enbart om den inte innehas i en verksamhet som inte står i samband med avtal som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 17. Exempel på finansiella tillgångar som inte skulle uppfylla villkoren för en ny bedömning är finansiella tillgångar som innehas för bankverksamhet eller som hålls i fonder som avser investeringsavtal som faller utanför tillämpningsområdet för IFRS 17.

2. Företaget ska häva sin tidigare identifiering av en finansiell tillgång som värderad till verkligt värde via resultatet om villkoret i punkt 4.1.5 i IFRS 9 inte längre är uppfyllt till följd av att IFRS 17 tillämpas.

3. Företaget får identifiera en finansiell tillgång som värderad till verkligt värde via resultatet om villkoret i punkt 4.1.5 i IFRS 9 är uppfyllt.

4. Företaget får identifiera en investering i ett egetkapitalinstrument som värderad till verkligt värde via övrigt totalresultat i enlighet med punkt 5.7.5 i IFRS 9.

5. Företaget får häva sin tidigare identifiering av en investering i ett egetkapitalinstrument som värderad till verkligt värde via övrigt totalresultat i enlighet med punkt 5.7.5 i IFRS 9.

C30.Ett företag ska tillämpa punkt C29 baserat på de fakta och omständigheter som föreligger per dagen för den första tillämpningen av IFRS 17. Företaget ska tillämpa dessa identifieringar och klassificeringar retroaktivt. Därvid ska företaget tillämpa de relevanta övergångsbestämmelserna i IFRS 9. Dagen för den första tillämpningen för det ändamålet ska anses vara den dag då IFRS 17 tillämpas för första gången.

C31.Ett företag som tillämpar punkt C29 behöver inte räkna om tidigare perioder för att återspegla sådana ändringar av identifieringar eller klassificeringar. Företaget får räkna om tidigare perioder bara om det är möjligt utan att använda i efterhand erhållen information. Om företaget räknar om tidigare perioder ska de omräknade finansiella rapporterna återspegla samtliga krav i IFRS 9 för de berörda finansiella tillgångarna. Om företaget inte räknar om tidigare perioder ska det per dagen för den första tillämpningen i den ingående balansen för balanserade vinstmedel (eller annan komponent i eget kapital, beroende på vad som är tillämpligt) redovisa varje skillnad mellan

1. det tidigare redovisade värdet för dessa finansiella tillgångar, och

2. det redovisade värdet för dessa finansiella tillgångar per dagen för den första tillämpningen.

C32.Om ett företag tillämpar punkt C29 ska det under det räkenskapsåret för varje slag av sådana finansiella tillgångar lämna upplysning om

1. vid tillämpning av punkt C29 a – dess grund för fastställande av finansiella tillgångar som uppfyller de villkor som anges där,

2. vid tillämpning av något av leden a–e i punkt C29,

   1. den värderingskategori och det redovisade värde för berörda finansiella tillgångar som fastställts omedelbart före dagen för den första tillämpningen av IFRS 17, och

   2. den nya värderingskategori och det nya redovisade värde för berörda finansiella tillgångar som fastställts efter tillämpning av punkt C29,

3. vid tillämpning av punkt C29 b – det redovisade värdet för de finansiella tillgångar i rapporten över finansiell ställning som tidigare identifierades som värderade till verkligt värde via resultatet i enlighet med punkt 4.1.5 i IFRS 9 men som inte längre identifieras på det sättet.

C33.Om ett företag tillämpar punkt C29 ska det under det räkenskapsåret offentliggöra kvalitativ information som gör det möjligt för användarna av finansiella rapporter att förstå

1. hur det tillämpat punkt C29 på de finansiella tillgångar vars klassificering ändrades när IFRS 17 började tillämpas,

2. skälen till identifiering eller avidentifiering av finansiella tillgångar som tillgångar värderade till verkligt värde via resultatet i enlighet med punkt 4.1.5 i IFRS 9, och

3. varför företaget eventuellt dragit annorlunda slutsatser i den nya bedömningen i enlighet med punkterna 4.1.2 a eller 4.1.2A a i IFRS 9.

C33A.För en finansiell tillgång som tagits bort från rapporten över finansiell ställning mellan övergångsdagen och dagen då IFRS 17 tillämpas första gången får ett företag tillämpa punkterna C28B–C28E (överlappande klassificering) för att redovisa jämförande information som om punkt C29 hade tillämpats på den tillgången. Ett sådant företag ska anpassa kraven i punkterna C28B–C28E så att den överlappande klassificeringen baseras på hur företaget förväntar sig att den finansiella tillgången skulle identifieras med tillämpning av punkt C29 dagen då IFRS 17 tillämpas första gången.