SVENSKA KYRKANS REDOVISNINGSKOMMITTÉ

KRED 2014:3 Materiella anläggningstillgångar enligt K3

1 Materiella anläggningstillgångar enligt K3

Svenska kyrkans redovisningskommitté (KRED) har identifierat konsekvenser i redovisning och årsredovisning i samband med övergången till K3. I denna rekommendation behandlas redovisning av materiella anläggningstillgångar som används i egen ideell verksamhet.

1.1 Tillämpning och ikraftträdande

Denna rekommendation ska tillämpas av de ekonomiska enheter inom Svenska kyrkan som tillämpar K3-regelverket. Rekommendationen träder i kraft 1 januari 2014 och ska tillämpas första gången i upprättandet av årsredovisning 2014. Årsredovisning för 2013 ska således upprättas i enlighet med tillämplig Branschanpassning 2013.

Vilket regelverk som ska tillämpas för respektive enhet framgår av KREDs rekommendation 2014:1 Redovisningsregler inom Svenska kyrkan.

I rekommendationen används av förenklingsskäl genomgående begreppet enhet för såväl församling, pastorat som stift.

1.2 Om rekommendationen

Denna rekommendation är ingen uttömmande handbok avseende K3. För fullständighet och fördjupning rekommenderas läsning av BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning med huvudsaklig inriktning på kapitel 2, 17, 35 samt 37. Ett flertal aktörer erbjuder därutöver handböcker och utbildningar inom K3, exempelvis har Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) gett ut en skrift om komponentredovisning av fastigheter.

2 Avgränsning

I denna rekommendation behandlas inte regler avseende materiella anläggningstillgångar som används i näringsverksamhet. Tillämpning av K3-regelverk för materiella anläggningstillgångar i näringsverksamhet återfinns i kapitlen 2, 17 och 27.

3 Materiella anläggningstillgångar

3.1 Definitioner

Avskrivning är en systematisk periodisering av en tillgångs avskrivningsbara belopp över dess nyttjandeperiod.

Avskrivningsbart belopp är en tillgångs anskaffningsvärde eller det belopp som används i stället för anskaffningsvärdet, efter avdrag för beräknat restvärde.

Nyttjandeperiod är den tid under vilken en tillgång förväntas bli utnyttjad för sitt ändamål av enheten. Nyttjandeperioden ska spegla den tidsperiod som enheten har för avsikt att använda tillgången, vilket inte ska förväxlas med teknisk eller ekonomisk livslängd.

Redovisat värde är det värde som en tillgång tas upp till i balansräkningen (anskaffningsvärde minus ackumulerade av- och nedskrivningar).

Restvärde är det belopp som enheten förväntas erhålla för en tillgång efter nyttjandeperiodens slut, efter avdrag för kostnader i samband med avyttringen. För att restvärdet ska fastställas ska företaget ha för avsikt att avyttra tillgången vid nyttjandeperiodens slut. Restvärdet ska uppskattas vid anskaffningstillfället i då rådande prisnivå.

3.2 Om materiella anläggningstillgångar

3.2.1 Allmänt om materiella anläggningstillgångar

Materiella anläggningstillgångar är fysiska tillgångar som är avsedda att användas i den egna verksamheten under mer än ett räkenskapsår. Enligt K3 ska en tillgång redovisas i balansräkningen om de ekonomiska fördelar som är förknippade med tillgången sannolikt kommer att tillfalla organisationen i framtiden, samt om tillgångens anskaffningsvärde eller värde kan mätas på ett tillförlitligt sätt (K3 p. 2.18).

Inom ideell sektor anskaffas normalt sett inte anläggningstillgångar för att ge upphov till ”framtida ekonomiska fördelar”. Därför finns i K3 (37 kap.) särskilda regler för ideella föreningar och trossamfund. Av dessa regler framgår att materiella anläggningar som innehas och används i verksamheten kan klassificeras som tillgångar.

Materiella anläggningstillgångar som varken används i verksamheten eller hyrs ut (och på så sätt genererar kassaflöde) får som konsekvens av detta inte redovisas som tillgång i balansräkningen.

3.2.2 Olika typer av materiella anläggningstillgångar

De materiella anläggningstillgångarna består av:

  1. Byggnader
  2. Mark
  3. Markanläggningar
  4. Maskiner och inventarier

Byggnader, mark och markanläggningar ska redovisas var för sig. Mark har i normalfallet en obegränsad livslängd och ska då inte skrivas av, med undantag av kyrkogårdsmark.

3.2.3 Komponentredovisning

I K3 ska materiella anläggningstillgångar redovisas enligt komponentansatsen. Det medför att en tillgång som har betydande komponenter, där skillnaden i förbrukning förväntas vara väsentlig, ska delas upp i dessa komponenter (K3 p. 17.4).En byggnad kan ofta delas upp på ett flertal komponenter såsom stomme, fasad, tak och liknande. Dessa komponenter har vanligtvis väsentligt olika nyttjandeperioder och byts ut med olika tidsintervall i takt med sin förbrukning.

Utgifter för utbyte av komponenterna räknas in i tillgångens redovisade värde. Detta gäller även för nya tillkommande komponenter. Utgifter för löpande underhåll och reparationer redovisas som kostnader när de uppkommer.

Komponentmetoden utgår från att varje identifierad komponent är en separat tillgång som bedöms var för sig. Detta innebär att även utgifter för underhåll och/eller renoveringar, som enligt nuvarande regelverk ska kostnadsföras, kan komma att aktiveras.

3.3 Tillkommande utgifter

Tillkommande utgifter avser utgifter hänförliga till befintliga materiella anläggningstillgångar som används i verksamheten. Löpande underhåll och reparationer ska, som tidigare, kostnadsföras.

Följande frågeställningar ska beaktas i samband med tillkommande utgifter:

  1. När en helt ny komponent anskaffas är grundregeln att denna ska aktiveras.
  2. När en tidigare särredovisad komponent byts ut aktiveras utgiften för den nya komponenten som en ny tillgång och den tidigare komponenten utrangeras, det vill säga bokas bort från balansräkningen.

För att tillkommande utgifter ska redovisas rätt är det viktigt att det i enheten finns en rutinbeskrivning som säkerställer att samma typ av åtgärder behandlas lika över tid.

3.4 Nyttjandeperiod och avskrivning

Materiella anläggningstillgångar skrivs av enligt kapitel 17 i K3. K3 innehåller krav på komponentmetod vilket innebär att uppdelning i komponenter ska beaktas. Komponentuppdelningen ska utgå från varje komponents nyttjandeperiod det vill säga utifrån den regelbundenhet med vilka olika byggnadsdelar byts ut i den aktuella verksamheten. Avskrivning sker för varje komponent baserat på bedömd nyttjandeperiod som åsätts vid anskaffningstillfället.

I samband med övergång till K3 ska den kvarvarande bedömda nyttjandeperioden per identifierad komponents redovisade värde ligga till grund för avskrivningen.

Den kvarvarande nyttjandeperioden kan behöva omprövas efterhand som enheten nyttjar tillgången.

3.5 Nedskrivningar och återföringar

Lättnadsreglerna i kapitel 37 i K3 vid nedskrivningsbehov får användas för de materiella anläggningstillgångar som används i den ideella verksamheten. Finns det en indikation på en värdenedgång ska enheten beräkna tillgångens förlustvärde. Förlustvärdet är det lägsta av återanskaffningsvärdet och återvinningsvärdet (K3 p. 37.23). Om det bokförda värdet är högre än förlustvärdet ska nedskrivning ske till förlustvärdet (K3 p. 37.26).

Om de skäl som låg till grund för en nedskrivning inte längre föreligger ska nedskrivningen återföras. Det redovisade värdet efter återföringen får inte överstiga vad tillgången skulle varit redovisad till efter avskrivningar, om den inte varit nedskriven (K3 p. 37.27).

4 Hantering av befintliga anläggningstillgångar

Införande av komponentredovisning innebär att det redovisade värdet för befintliga anläggningstillgångar per den 1 januari 2013 delas upp i komponenter. Även åtgärder gjorda under 2013 måste analyseras ur ett komponentperspektiv. Redovisningsmässigt påverkas inte 2013 års bokföring, utan komponentuppdelningen syftar endast till att få relevanta jämförelsetal för 2013 i 2014 års årsredovisning.

Inom Svenska kyrkan är det i normalfallet endast byggnader och markanläggningar (parkeringsplatser, bevattningsanläggningar, dränering m.m.) som behöver delas upp i komponenter. För kyrkobyggnader har KRED fastställt en förenklingmodell, se avsnitt 4.1. För övriga byggnader tillämpas den modell som beskrivs i avsnitt 4.2.

4.1 Kyrkobyggnader med bokfört värde under 5 miljoner kronor

4.1.1 Förutsättningar för att tillämpa förenklingsmodellen

En förenklingsmodell får användas för kyrkobyggnader där komponentavskrivning inte har tillämpats historiskt. För att få tillämpa förenklingsmodellen krävs följande:

  1. kyrkobyggnaden är uppförd före år 2000, samt
  2. redovisat värde per den 31 december 2013 understiger 5 miljoner kronor.

De enheter som väljer att använda förenklingsmodellen ska inte utföra någon individuell bedömning av byggnadens befintliga komponenter eller värde. Alternativet till att tillämpa förenklingsmodellen är att göra enskilda utredningar för varje kyrkobyggnad.

Enligt K3 ska informationen i en finansiell rapport vara begriplig, tillförlitlig, relevant och väsentlig (K3 p 2.8). KRED bedömer att tillämpning av förenklingsmodellen i normalfallet uppfyller uppställda kvalitativa egenskaper i K3.

Förankring hos enhetens revisorer ska göras avseende tillämpning av förenklingsmodellen.

Vad gäller tillämpning av övergångsregler och omräkning av 2013 för framtagande av jämförelsetal, se avsnitt 5.

4.1.2 Förenklingsmodellen

Förenklingsmodellen innebär att ingående redovisat värde per den 1 januari 2013 fastställs för den aktuella kyrkobyggnaden. Detta värde benämns ”Övergångspost”. Övergångsposten skrivs av med 4 % per år med en linjär avskrivning. Modellen innebär att övergångsposten är helt avskriven efter 25 år.

I bilaga 1 finns en beskrivning av bakgrund och antaganden kring modellens utformning.

4.2 Övriga byggnader

Uppdelningen av byggnader och mark i komponenter är ett moment som oftast kräver samverkan av olika kompetenser, till exempel fastighetstekniker och ekonomer. En bedömning behöver göras per byggnad, vilka betydande komponenter den består av, fastställa nyttjandeperioden samt fördela redovisat värde på dessa komponenter.

Enligt K3 ska det redovisade värdet för materiella anläggningstillgångar delas upp på betydande komponenter. K3 ger inga anvisningar om hur redovisade värden ska fördelas på olika komponenter. Det finns flera olika metoder att använda. Uppdelningen i komponenter ger ingen skillnad i redovisningen men däremot i anläggningsregistret. Redovisade värden på anläggningstillgångar och ackumulerade av- och nedskrivningar påverkas inte av uppdelningen.

4.2.1 Tillvägagångsätt vid komponentuppdelning

För en enhet som redan specificerar olika komponenter i ett anläggningsregister som i allt väsentligt stödjer komponentmetoden, är det lämpligt att använda anläggningsregistret vid uppdelningen av byggnadens redovisade värde i komponenter.

I K3 finns inga anvisningar om vilka komponenter som ska tas upp eller vilka nyttjandeperioder som ska tillämpas. Detta måste avgöras från fall till fall för olika byggnader i olika enheter. Förslag till komponenter och avskrivningstider finns under hjälpdokument på Svenska kyrkans intranät.

Underhållsplanen är ett annat dokument som kan användas som underlag för i vilka komponenter byggnadens redovisade värde ska delas upp och vilken nyttjandeperiod respektive komponent kan antas ha kvar. Vid övergången kan en komponent som ska bytas ut inom en snar framtid tilldelas en låg andel av det redovisade värdet. En nyss utbytt komponent får en hög andel av det redovisade värdet.

Utgångspunkten är att det redovisade värdets uppdelning på olika komponenter ska reflektera det tekniska/fysiska skick fastigheten har vid övergång till K3. Grund för en sådan uppdelning är normalt en besiktning av fastigheten om inte motsvarande information finns i annan dokumentation.

Förslag till arbetsgång:

  1. Identifiera de betydande komponenter på vilka det redovisade värdet ska fördelas
  2. Bedöm varje komponents kvarvarande nyttjandeperiod
  3. Bedöm och fastställ varje betydande komponents andel av redovisat värde och fördela på komponenterna
  4. Fördela ackumulerade avskrivningar för respektive komponent (och gjorda nedskrivningar) i proportion till andel av redovisat värde

I K3 finns inget krav att man ska ta fram anskaffningsvärden och ackumulerade avskrivningar per komponent. Det är dock värdefullt att fördela de ackumulerade avskrivningarna för de olika komponenterna för att underlätta redovisningen vid framtida utrangeringar.

5 Hantering av jämförelseår 2013 i 2014 års årsredovisning

De ekonomiska enheter som omfattas av K3-regelverket börjar tillämpa regelverket under räkenskapsåret 2014. Dock finns krav på att jämförelseåret i 2014 års årsredovisning, det vill säga år 2013, ska anges enligt K3. Detta innebär således att bokslut och årsredovisning för 2013 genomförs i enlighet med 2013 års Branschanpassning av årsredovisning. 2013 års siffror behöver dock justeras i årsredovisningen för 2014 så att de motsvarar de belopp som hade gällt om K3 hade varit i kraft redan då.

För materiella anläggningstillgångar innebär detta att de materiella anläggningstillgångar som har ett redovisat värde per den 1 januari 2013 ska delas upp i betydande komponenter. De ska omräknas som om komponentmetoden hade tillämpats från den 1 januari 2013. Även åtgärder gjorda under 2013 måste analyseras ur ett komponentperspektiv. Redovisningsmässigt påverkas inte 2013 års bokföring utan komponentuppdelningen syftar endast till att få relevanta jämförelsetal för 2013 i 2014 års årsredovisning.

De enheter som väljer att tillämpa förenklingsmodellen ska göra detta även för 2013.

Omräkningen kan få effekter på följande poster:

  1. Resultaträkningen: Avskrivningar
  2. Resultaträkningen: Övriga kostnader (underhållskostnader)
  3. Resultaträkningen: Eliminering av begravningsverksamhetens resultat
  4. Balansräkningen: Materiella anläggningstillgångar (fastigheter/maskiner/inventarier)
  5. Balansräkningen: Begravningsverksamhetens fordran/skuld till begravningsverksamheten.
  6. Tilläggsupplysningar: Ändringar till följd av justerade värden i resultat- och balansräkningen
  7. Årets resultat
  8. Eget kapital

Notera att resultatet i begravningsverksamheten kan påverkas om det finns materiella anläggningstillgångar inom detta verksamhetsområde som berörs av införandet av komponentavskrivningar. I de fall omräknade värden väsentligt påverkar internräntorna bör internränteberäkningen justeras för 2013.

Bilaga 1 Komponentredovisning av kyrkobyggnader med låga redovisade värden inom Svenska kyrkan – förenklingsmodell

Inledning

För de enheter som ska tillämpa K3 har en förenklingsmodell tagits fram för att underlätta komponentredovisning av kyrkobyggnader med låga redovisade värden inom Svenska kyrkan. Förenklingsmodellen bygger på ett antal välgrundade förutsättningar som enligt KRED kan anses gälla för merparten av de kyrkobyggnader som kan komma i fråga för tillämpning av modellen, bl.a. följande:

  1. Bristfälliga historiska uppgifter om innehållet i bokförda värden
  2. Stora förbättringsåtgärder via resultaträkningen under 2000-talet
  3. Stor besparing i utredningsarbete vid övergången

Antagandet kring återstående livslängd för övergångsposten i modellen ger i de flesta fall högre avskrivningar jämfört med de avskrivningar som en strikt tillämpning av K3 skulle innebära. Å andra sidan ger inte modellen utrymme för att förändra övergångsposten när framtida utbyte av komponenter sker. Det framtida utbytet ska i sin helhet aktiveras och skrivas av under sin nyttjandeperiod.

I det principbaserade regelverket K3 saknas detaljregler och ingående vägledning kring hur regelverket ska tolkas. Ideell sektor skiljer sig också märkbart åt från näringsdrivande företag.

Enligt K3 ska informationen i en finansiell rapport vara begriplig, tillförlitlig, relevant och väsentlig. KRED bedömer att tillämpning av förenklingsmodellen i normalfallet uppfyller uppställda kvalitativa egenskaper i K3. Branschanpassningen av årsredovisningen för större enheter 2014 kommer att innehålla textförslag till redovisningsprinciper och tilläggsupplysningar avseende förenklingsmodellen.

Bakgrund kyrkobyggnader och redovisning

Enligt K3 är fastigheter en sådan typ av tillgång som lämpar sig för komponentuppdelning och inom Svenska kyrkan finns ett stort antal kyrkobyggnader där komponenter med väsentligt skilda nyttjandeperioder kan identifieras.

Från statistik inom Svenska kyrkan går att utläsa att det sammantaget finns drygt 3.300 kyrkobyggnader. I flertalet fall är kyrkobyggnaderna fristående men ibland är kyrka och församlingshem i gemensam byggnad.

Före år 2000 var äganderätten till äldre kyrkor, uppförda före år 1817 på landet eller före år 1843 i stad, inte uttryckligen församlingens egendom. I samband med relationsändringen kyrka/stat den 1 januari år 2000 lagstiftades att också de äldre kyrkorna skulle ägas av den församling där de var belägna. Före år 2000 var församlingen ett kyrkokommunalt organ och för historiska redovisningsregler och reglementen uppvisades stora skillnader inom Svenska kyrkans enheter kring efterlevnad och tillämpning. Bokförda värden i församlingarna per den 31 december 1999 utgjorde ingående balanser för de ekonomiska enheterna (församlingarna) i trossamfundet Svenska kyrkan den 1 januari 2000. De vid den tidpunkten upptagna värdena på kyrkobyggnader kan inte tillmätas någon högre grad av riktighet. Med nya redovisningsregler för Svenska kyrkan från år 2000 tillkom bland annat krav på avskrivningar på materiella anläggningstillgångar och först då har begrepp som nyttjandeperiod, nedskrivningsbehov m.m. implementerats inom Svenska kyrkan på bred front.

Förenklingsmodell

Behov av förenklingsmodell för komponentredovisning avseende kyrkobyggnader

Under 2000-talet har ett stort antal underhållsåtgärder vidtagits på kyrkobyggnader runt om i Sverige. Flertalet av insatserna har varit reparations- och underhållsinsatser av karaktär ”återställande till ursprungligt skick”. De byggnadsdelar som varit föremål för insatserna har i huvudsak varit tak, fasad och fönster. Även invändiga insatser har skett, bland annat med avseende på ökad tillgänglighet för handikappade. Ett annat område av mer märkbar förbättringskaraktär är åtgärder ur energisparsynpunkt med såväl utbyte av uppvärmningsmetod som installation av styr- och reglerutrustning för att kunna variera inomhustemperaturen efter verksamhetens behov.

De beskrivna åtgärderna är finansierade av enheten med egna besparingar över tiden och ofta i kombination med inomkyrkligt kyrkobyggnadsbidrag (KBB) och/eller statlig kyrkoantikvarisk ersättning (KAE).

De under 2000-talet genomförda insatserna på kyrkobyggnaderna är generellt, så långt regelverket tillåter, hanterade som verksamhetskostnader vilket också inneburit stora ”hack” i resultaträkningarna, något som en fullt utvecklad komponentredovisning framåt ska kunna motverka. Sammanfattningsvis kan alltså inte utförda kyrkobyggnadsinsatser inom Svenska kyrkans församlingar under 2000-talet återspeglas i förändrade bokförda värden på tillgångarna under samma period.

Av de befintliga drygt 3.300 kyrkor som 2012 fanns inom Svenska kyrkan ägs knappt 700 stycken av enheter som är att betrakta som större företag och som har att tillämpa regelverket K3 och därmed komponentredovisning från och med år 2014.

Bristfälliga historiska data tillsammans med ett stort antal kyrkor till relativt låga bokförda värden har väckt frågan om en ”förenklingsmodell” som ska kunna tillämpas som underlag för en uppdelning av kyrkobyggnader i komponenter för framtida hantering av avskrivningar i ingående bokfört värde per den 1 januari år 2014 samt för omräkning av jämförelseåret 2013. Ytterligare ett tungt argument för en förenklingsmodell är givetvis också den stora kostnaden för ett ”regelrätt” införande som inte kan motiveras med motsvarande nytta.

Motiv till förenklingsmodellens utformning

Utgångspunkten vid utformningen av förenklingsmodellen är en ny kyrkobyggnad. I tabellen nedan framgår en bedömning av komponenter och avskrivningstider. Tabellen är baserad på ett arbete som genomförts med fastighetskompetens från ett antal ekonomiska enheter inom Svenska kyrkan. En vägd avskrivning utifrån komponenterna nedan ger en årlig avskrivning på 2,6 % vilket motsvarar en livslängd för samtliga ingående komponenter på 38,5 år. Vissa förenklingar har antagits. T.ex. kan fasader vara av olika slag, t.ex. har en träfasad kortare nyttjandeperiod jämfört med en stenfasad. Nyttjandeperioderna nedan kan därmed sägas utgöra ett genomsnitt för de olika utföranden som kan vara aktuella för varje komponent. Det kan också konstateras att en årlig avskrivning på 2,6 % ligger högre än de avskrivningar på kyrkobyggnader som tillämpas idag som ofta är 1–2 % årligen.

Tabell: Antagande om ny kyrkobyggnad
Anskaffningspris50.000.000
Andel %Nyttjande­periodÅrlig ­avskrivn
Markanläggning52.500.0003083.333
Stomme2512.500.000100125.000
Stomkompletteringar/fönster105.000.00050100.000
Tak105.000.00050100.000
Fasad105.000.00050100.000
Inre ytskikt (golv, väggar, innertak)52.500.0003083.333
Fasta byggnadsinventarier2010.000.00030333.333
Byggnadsinstallationer105.000.00020250.000
Övriga installationer (el, rör, ventilation, hiss)52.500.00020125.000
10050.000.0001.300.000
2,60 %

I tabellen nedan har komponenterna ovan grupperats utifrån nyttjandeperiod.

Tabell: Ny kyrka komponenter summerade per nyttjandperiod
Anskaffningspris50.000.000
Andel %Nyttjande­periodÅrlig ­avskrivn
Byggnad 100 år2512.500.000100125.000
Byggnad 50 år3015.000.00050300.000
Byggnad 30 år3015.000.00030500.000
Byggnad 20 år157.500.00020375.000
10050.000.0001.300.000
2,60 %
Kvarvarande nyttjandeperiod = 25 år

Enligt beräkningen ovan är den genomsnittliga livslängden på en ny kyrka ca 38,5 år vilket i sin tur inte innebär att det bokförda värdet på hela tillgången är noll efter den tidsperioden. Stommen skrivs av på 100 år och de komponenter som har kortare nyttjandeperiod förväntas bytas ut och nya anskaffningsvärden tillkommer därmed successivt i en fullt utvecklad komponentredovisning.

Till skillnad från en fullt utvecklad komponentredovisning är avsikten att komponentuppdelningen i denna förenklingsmodell ska bestå i sin helhet och inte vara föremål för förändringar när framtida utbyte av komponent sker. Det framtida utbytet ska i sin helhet aktiveras i anläggningsregistret som ny komponent och skrivas av under sin nyttjandeperiod.

Flertalet enheter har tillämpat årlig avskrivning på kyrkobyggnader från och med år 2000 och vid ikraftträdandet av K3 är avskrivningar i normalfallet gjorda under 13 år. Utifrån den i modellen genomsnittliga nyttjandeperiod för ingående komponenter på 38,5 år bestäms den kvarvarande nyttjandeperioden till 25 år, lika för alla som avser att nyttja modellen.

Krav: Individuellt beräknad årlig avskrivning avseende ”övergångsposten”

Tillämpade historiska årliga avskrivningar varierar stort mellan enheterna. Varje enhet måste därför göra sin egen beräkning av vilken årlig avskrivning på anskaffningsvärdet som man ska göra för att ”övergångsposten” ska ha en kvarvarande nyttjandeperiod på 25 år, där år 2013 är det första året. Storleken på den årliga avskrivningen blir beroende av vilka avskrivningar som är gjorda historiskt.

Exempel 1
Andel %NyttjandeperiodÅrlig avskrivn
Anskaffningspris5.000.0001005.000.00010050.000
Avskrivning 2000–2012−   650.000
Redovisat värde4.350.000

Om avskrivning på anskaffningsvärdet 5.000.000 kr har skett, som i exempel 1, med 1 % per år under 13 år så finns per den 1 januari 2013 ett redovisat värde (=övergångspost) på 4.350.000 kr. Avskrivningen under resterande 25 år behöver då vara 174.000 kr/år vilket motsvarar en avskrivning på 3,48 % på anskaffningsvärdet.

Exempel 2
Andel %NyttjandeperiodÅrlig avskrivn
Anskaffningspris5.000.0001005.000.00050100.000
Avskrivning 2000–2012− 1.300.000
Redovisat värde3.700.000

Om avskrivningen, som i exempel 2, istället har varit 2 % per år är övergångsposten 3.700.000 kr och den årliga avskrivning som krävs kan då beräknas till 148.000 kr, vilket motsvarar en avskrivning på 2,96 % på anskaffningsvärdet.

Notera att 2013 utgör det första året av övergångspostens kvarvarande nyttjandeperiod på 25 år. Omräkning av jämförelseåret 2013, i årsredovisningen för 2014, ska ske i enlighet med avsnitt 5.

Tillämpning: Kyrkor med redovisade värden < 5.000.000 kr

Förenklingsmodellen får tillämpas på kyrkobyggnader som har ett redovisat värde den 31 december 2013 understigande 5 miljoner kronor. För flera kyrkobyggnader uppförda under senare år tillämpas redan idag någon form av komponentredovisning. De som satsar på nybyggnationer är i regel större enheter med stark ekonomisk ställning och ofta finns också interna personalresurser inom ekonomi- och fastighetsområdet med hög kompetens.

Sifferkollen Läs mer

Belopp

Basbelopp
År 2017 2018 2019
Prisbasbelopp 44 800 45 500 46 500
Förhöjt pbb. 45 700 46 500 47 400
Inkomstbasbelopp 61 500 62 500 64 400
Utdelning fåmansföretag
År 2017 2018 2019
Schablonbelopp 163 075 169 125 171 875

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2017 2018 2019
Räntesats 0,36* 0,36 0,51

* 0,19 om räkenskapsåret börjar 2016 och avslutas 2017.

Referensränta
År 2017 2018 2019
Räntesats -0,5 -0,5 -0,5
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2017 2018 2019
Positiv 6,27 6,49 6,51
Negativ 1,50 1,50 1,51
Statslåneränta
År 2016 2017 2018
31 maj 0,57 0,34 0,49
30 nov 0,27 0,49 0,51

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2017 2018 2019
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 9,50
Förmånsbil, bensin 6,50 6,50 9,50
Kostförmån
År 2017 2018 2019
Frukost, lunch och middag 225 235 245
Lunch eller middag 90 94 98
Frukost 45 47 49
Skattefria gåvor
År 2017 2018 2019
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2017 2018 2019
Skattesats 22% 22% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2017 2018 2019
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1939 - 1953 1954 -
Arb. avgifter 6,15% 16,36% 31,42%
Egenavgifter 6,15% 16,36% 28,97%