Europarådet bildades i maj 1949 av tio europeiska stater, däribland Sverige. Antalet medlemsländer har därefter ökat och nu är 47 länder medlemmar.
Europarådet är en mellaneuropeisk samarbetsorganisation. Syftet med organisationen är att skydda och förverkliga medlemsländernas gemensamma ideal och principer och att underlätta deras ekonomiska och sociala framåtskridande.
Europarådets viktigaste organ är ministerkommittén, som består av medlemsländernas utrikesministrar eller deras representanter, den parlamentariska församlingen, som består av representanter för medlemsländernas parlament, kongressen, som representerar lokala och regionala myndigheter, samt sekretariatet.
Europakonventionen
Mot bakgrund av de övergrepp mot människor som skett i många europeiska länder under mellankrigstiden och under andra världskriget kom en av organisationens främsta uppgifter att bli att värna mänskliga rättigheter. I november 1950 undertecknades den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (i dagligt tal Europakonventionen). Konventionen trädde i kraft 1953 och är sedan 1995 svensk lag. Konventionen tillförsäkrar enskilda ett antal rättigheter, såsom rätten till liv, rätten att inte utsättas för tortyr eller förnedrande behandling, rätten till personlig frihet, rätten till rättvis domstolsprövning, rätten till respekt för privatliv, familjeliv, hem och korrespondens, rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet, rätten till yttrandefrihet, rätten till församlings- och föreningsfrihet, rätten att ingå äktenskap och bilda familj, rätten till ett effektivt rättsmedel och rätten att inte utsättas för diskriminering.
Den rättsliga prövningen
Ursprungligen var det tre instanser som övervakade Europakonventionen, den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (Europakommissionen), den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) och Europarådets ministerkommitté. Ett ärende granskades först av Europakommissionen som avgjorde om ärendet skulle tas upp till prövning (förklaras vara ”admissible”). Kommissionen upprättade en rapport med en egen uppfattning i sakfrågan som överlämnades till ministerkommittén. Ärendet kunde sedan inom viss tid tas upp av Europadomstolen till prövning. Om så inte skedde avgjorde ministerkommittén om något brott mot Europakonventionen hade begåtts eller inte.
Heltidsarbetande domstol
Det under senare år alltmer ökande antalet ärenden rörande brott mot Europakonventionen har framtvingat ett nytt kontrollsystem. Genom ett tilläggsprotokoll från 1998 har Europadomstolens och Europakommissionens uppgifter flyttats över till en ny heltidsarbetande domstol som svarar för prövningen av hela ärendet. Ministerkommittén har inte längre någon befattning med handläggningen av ett ärende.
En konventionsstat (i ett mellanstatligt mål) eller en enskild (i ett enskilt mål) kan inge en ansökan till domstolen angående brott mot Europakonventionen. Domstolen består av lika många domare som konventionsstater och arbetar i tre olika sammansättningar: tremannakommitté (Committee), kammare (Chamber) eller stor kammare (Grand Chamber).
Liksom tidigare kan en ansökan avvisas, och detta kan ske antingen av en kommitté eller en kammare. Om ansökan inte avvisas upptas ärendet till prövning av en kammare eller av en stor kammare.
Antalet registrerade klagomål ökade med 130 % från 1998 till 2001. Denna ökning har föranlett förslag om ytterligare förändringar av kontrollsystemet.
Den sociala stadgan
1961 antog Europarådet den Europeiska sociala stadgan, som innehåller ett antal rättigheter av social och ekonomisk karaktär och som kompletterar Europakonventionen. Stadgan garanterar grundläggande rättigheter i fråga om anställning samt vissa sociala rättigheter. Stadgan reviderades 1996 varvid ytterligare rättigheter tillkom, såsom stärkt jämställdhet mellan kvinnor och män och stärkt skydd för barn och unga.
Tillsyn
Kontrollen av att medlemsstaterna följer stadgan sker genom att medlemsstaternas regeringar inger rapporter till en oberoende expertkommitté som övervakar efterlevnaden av stadgan. Rapporterna och expertkommitténs slutsats skickas till regeringskommittén. Expertkommitténs granskning har mer och mer kommit att inriktas på en juridisk granskning av stadgans innehåll under det att regeringskommittén, som består av representanter för varje fördragsslutande stat, i huvudsak gör en politisk bedömning.
Tidigare avslutades kontrollen med att ministerkommittén utfärdade en allmänt hållen rekommendation till de inblandade staterna. Genom ett ändringsprotokoll har proceduren numera ändrats så att expertkommitténs slutsats ska ligga till grund för regeringskommittén, som ska förbereda ministerkommittén i dess arbete med att avge en rekommendation. Regeringskommittén har i och med förändringen av proceduren tilldelats en mer begränsad roll i kontrollarbetet, och den parlamentariska församlingen deltar inte alls i granskningen av rapporterna.
Sverige anmält för granskningsarvoden
Rättspraxis
Den svenska staten anmäldes år 2002 för brott mot den sociala stadgans artikel om föreningsrätt. Anmälan gällde det förhållandet att den svenska lagstiftningen tillåter organisationsklasuler och att s.k. granskningsarvoden får dras från oorganiserade arbetstagares löner. I september 2003 kom ministerkommitténs yttrande angående organisationsklausuler. Kommittén konstaterade att organisationsklausuler står klart i strid mot den föreningsfrihet som den sociala stadgan garanterar och uttalade att den utgick från att Sverige kommer att lösa problemen.
I fråga om granskningsarvoden anmäldes svenska staten i september 2001 till Europadomstolen för brott mot Europakonventionens regler om föreningsrätt. Bakgrunden var att Arbetsdomstolen i ett mål (AD 2001 nr 20) underkände ett påstående att avdrag för granskningsarvoden från oorganiserades löner strider mot Europakonventionen. I februari 2007 kom Europadomstolens dom, som innebar att förfarandet stred mot det skydd för äganderätten som konventionen påbjuder.